Bröstcancerdiagnostisering
Uppdaterad 8.11.2011
Oftast vaknar misstanken om bröstcancer då en kvinna upptäcker en knöl i
sitt bröst. Efter en läkarundersökning får
hon en remiss till röntgenundersökning
av bröstet, det vill säga mammografi. Om
mammografin visar en avvikelse från det
normala innebär det inte nödvändigtvis
bröstcancer och därför gör man tilläggsundersökningar, till exempel ultraljudsundersökning och biopsi. Med hjälp av
mammografiscreening strävar man till att
upptäcka bröstcancer i ett så tidigt
stadium som möjligt, eftersom bröstcancer ibland inte ger några symptom.
Symptom
Det vanligaste symptomet på bröstcancer är en
knöl i bröstet. Andra symptom är smärta eller
någon annan känning i bröstet, en grop i huden
på bröstet, klar eller blodig flytning från
bröstvårtan eller en knöl i armhålan.
Knölen eller de andra symptomen kan även
förorsakas av en ofarlig, vätskefylld cysta.
I det fallet kontrollerar man med ultraljudsundersökning och mammografi att det inte finns
någon cancertumör i anslutning till cystan. En
cysta som ger symptom töms med nål och den
tömda hålan kan fyllas med luft så att cystan inte
bildas på nytt.
Bröstcancer upptäcks mycket sällan via
metastaser. Beroende på var metastaserna
finns kan symptomen vara knölar, smärta eller
andingssvårigheter.
Mammografiscreening
Med mammografiscreening strävar man till att
upptäcka bröstcancer i ett tidigt skede. Ju
tidigare bröstcancer upptäcks, desto bättre är
prognosen. Dödligheten i bröstcancer är lägre
bland kvinnor som deltar i mammografiscreening
än bland dem som inte deltar.
I Finland kallas alla kvinnor i åldern 50–69 år till
lagstadgad mammografiscreening med två års
mellanrum. Kvinnor i andra åldrar upptäcker
vanligen bröstcancern själv. Alla kvinnor
rekommenderas att själv undersöka sina bröst
regelbundet.
Diagnostisering
Förändringar i brösten undersöks i tre faser:
1.
observation/iakttagande av synliga
förändringar med blotta ögat och
undersökning av brösten för hand
(palpering)
2.
bildundersökningar (mammografi och
ultraljudsundersökning, vid behov
magnetröntgen av brösten)
3.
nålbiopsi (grovnåls- eller finnålsbiopsi).
1. Observation av synbara symptom och
palpering
Undersökningen görs så att patienten först sitter
och läkaren undersöker då bröstens symmetri,
hudens konturer samt eventuella utslag och
färgförändringar. Läkaren undersöker om det vid
bröstvårtorna syns indragningar (gropar) i
huden, flytning eller utslag. Sedan lägger sig
patienten på rygg och läkaren känner på bröst,
armhålor och nyckelbensgropar (palpering).
2. Bildundersökningar
Förstahandsundersökningen är mammografi.
Om något avvikande hittas i bröstet är det inte
alls alltid frågan om cancer. Suspekta
förändringar kontrolleras med tilläggsundersökningar, som ultraljudsundersökning,
magnetröntgen eller galaktografi (kontrastmedelsröntgen av mjölkgångarna).
Ultraljudsundersökning används vid utredning
av oklara fynd och cystor, samt även vid
biopsier. Magnetröntgen lämpar sig som
tilläggsundersökning då man vill komplettera
mammografifyndet för bedöming av
bröstcancerns storlek och utbredning före
operation eller då man misstänker att
bröstcancern återkommit i ett bröst som redan
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter
1
opererats. Med galaktografi undersöks
mjölkgångarna i ett bröst som utsöndrar vätska:
kontrastmedel injiceras i mjölkgången och
därefter görs mammografi.
3. Biopsi
Bröstcancerdiagnosen säkerställs alltid med
hjälp av biopsi. Den pålitligaste diagnosen får
man genom ett vävnadsprov med grovnålsbiopsi. Sedan kan man göra en histologisk
undersökning av vävnadsprovet samt undersöka
cancerns tillväxtegenskaper. I vissa fall kan man
på basen av vävnadsprovet planera vården i sin
helhet redan innan operationen. Om fynden
både vid palperingen, i bildundersökningarna
och i vävnadsprovet tyder på en godartad
förändring behöver denna inte avlägsnas, men
den uppföljs i fortsättningen (vanligen genom
mammografi med 1–2 års mellanrum). I oklara
fall avlägsnas förändringen i sin helhet under
lokalbedövning.
Olika typer av bröstcancer
Det finns två huvudtyper av bröstcancer: duktal
(75–80 %) och lobulär (10–15 %).
Cirka 10 procent av bröstcancerfallen hör till
sällsyntare undergrupper såsom medullär eller
tubulär bröstcancer. Prognosen vid dessa typer
är ofta bättre än vid den duktala bröstcancern.
Spridningsrisken och tillväxthastigheten för
bröstcancern påverkas inte så mycket av
ovannämnda histologiska typer som av
cancerns biologiska egenskaper, till exempel om
cancercellerna har östrogen- och progesteronreceptorer eller om cancern är HER2-positiv.
Undersökningar för att utreda om
cancern spridit sig
Vid en bröstcanceroperation avlägsnas tumören
och samtidigt tillräckligt med frisk vävnad runt
den. Också armhålan undersöks i samband med
operationen antingen genom att man tar ett prov
från den så kallade portvaktskörteln (den
lymfkörtel som först tar emot lymfvätskan från
bröstet) eller genom att tömma armhålan på
lymfkörtlar. Tumörens storlek mäts med hjälp av
mikroskop på patologilaboratoriet. Läget i
armhålan rapporteras genom att ange antalet
lymfkörtlar som innehöll cancerceller samt hela
antalet undersökta lymfkörtlar.
Efter bröstcanceroperation görs vanligen inga
omfattande undersökningar av skelettet,
lungorna eller levern, eftersom de tillgängliga
metoderna tillsvidare inte kan avslöja
mikroskopiska metastaser. Efter operationen
sätter man in kompletterande medicinska
behandlingar om risken för mikroskopiska
metastaser är betydande.
Prognos
Vid diagnostisering av bröstcancer bedöms även
sannolikheten att cancern återkommer och
risken att patienten dör i bröstcancer. På
patologilaboratoriet bestäms cancerns spridning
i bröstet och armhålan samt cancerns
tillväxtegenskaper (halten av östrogen- och
progesteronreceptorer samt eventuell HER2positivitet).
Tillväxtegenskaperna avgör vilka
kompletterande behandlingar som behövs efter
operationen. De kan också förutspå risken att
cancern återkommer (prognostiska faktorer) och
behandlingens effekt (prediktiva faktorer).
Riskfaktorer
Bröstcancer utvecklas som ett resultat av många
olika faktorer. Faktorer som kan öka risken är
bland annat barnlöshet, att den första
förlossningen sker efter 30-års ålder, långvarig
hormonbehandling, övervikt och rikligt
alkoholbruk. Betydelsen av de enskilda
riskfaktorerna är emellertid liten eller oklar.
Kvinnor med måttligt ökad risk för bröstcancer
har fått prova på antiöstrogenet tamoxifen som
förebyggande läkemedelsbehandling. En
femårsbehandling med tamoxifen kan minska
risken för bröstcancer i åtminstone tio år framåt,
men som biverkningar ses ökad risk för
livmodercancer och venös blodpropp samt
klimakteriesymptom.
Man vet ännu inte tillräckligt om motionens och
kostens betydelse för att förebygga bröstcancer.
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter
2
Ärftlighet
Kvinnor med ärftlig bröstcancer drabbas i
genomsnitt i yngre ålder. Samtidigt kan flera
tumörer hittas. I släkten förekommer ofta även
äggstockscancer.
Fem till tio procent av bröstcancerfallen beror på
genfel med hög risk i generna BRCA1, BRCA2,
p53 eller PTEN och cirka tjugo procent beror på
genfel med lägre risk . Genfelen med hög risk är
ofta ärftliga.
Bröst- och äggstockscancer kan förebyggas
genom att avlägsna brösten och/eller
äggstockarna hos kvinnor som bär på genfel i
generna BRCA1, BRCA2 eller p53.
Cancerorganisationer och cancerföreningar ger
grundläggande information om cancer och
ärftlighet; se www.cancer.fi. Om patienten eller
hennes släkt uppfyller kriterierna för ärftlig
disposition för bröstcancer skickas hon till
ärftlighetspolikliniken vid ett universitetssjukhus
för ytterligare undersökningar. En eventuell
ärftlig disposition för bröstcancer bedöms först
på basen av de dokumenterade fallen av cancer
i släkten. Behovet av genundersökningar, olika
åtgärder och uppföljning bedöms i samband
med ärftlighetsrådgivningen.
Tack vare mammografiscreening och framsteg i
behandlingen är 89 procent av patienterna med
bröstcancer vid liv fem år efter att de fått
cancerdiagnosen.
Patientversionen är utarbetad utifrån Finska
Läkarföreningen Duodecims God medicinsk
praxis -rekommendation av Teija Riikola,
medicinsk redaktör. Den är granskad av
ordföranden för arbetsgruppen som utarbetat
rekommendationen, docent Riikka Huovinen på
ÅUCS klinik för cancersjukdomar.
Översättningen till svenska är gjord av
hälsovårdare Carina Loman, och bekostad och
granskad av Finska Läkaresällskapet.
Ansvarsbegränsning
God medicinsk praxis -rekommendationerna är
sammandrag gjorda av framstående experter
gällande diagnostik och behandling av
bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens
eller annan hälsovårdspersonals egen
bedömning av vilken diagnostik och behandling
som är bäst för den enskilda patienten då
behandlingsbeslut fattas.
Om det förekommer mycket bröst- och
äggstockscancer i släkten, men inget genfel
upptäcks, kan en liknande uppföljning
rekommenderas som för dem som bär på
genfel. I stället för mammografi- och
ultraljudsundersökningar kan man då överväga
årlig magnetröntgen av brösten. Uppföljning
med röntgen rekommenderas från 35 års ålder
uppåt eller med början fem år tidigare än
släktens yngsta insjuknade fick sin cancer, men
inte tidigare än vid 25 års ålder.
Förekomst
I Finland insjuknar ungefär var tionde kvinna i
bröstcancer. Årligen diagnostiseras över 4 000
bröstcancerfall i Finland. Bröstcancer
förekommer även hos män, men är ungefär 200
gånger vanligare hos kvinnor. Bröstcancer
framskrider långsamt och sannolikheten att
insjukna ökar markant i åldern 35–50 år.
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter
3
