Rutindokument
Arbetsområde, t ex klinik
Godkänd av
Sida
NLL, diabetes, AT-SJG
Ulf Bolsöy, överläkare, Gällivare
1 av 2
Giltigt fr o m
Ansvarig för uppdatering
Version
2008-01-01
Margareta Eriksson, sjukgymnast,
Björknäs VC
Bilaga 21
Bilaga 21: Risker vid fysisk aktivitet
och diabetes
Fysisk träning har en insulinliknande effekt genom att insulinkänsligheten i
vävnaderna ökar liksom det insulinoberoende glukosupptaget i musklerna.
Fysisk aktivitet förstärker därmed insulineffekten.
Metabola
•
Hypoglykemi. Insulinbehandling och behandling med sulfonureider
(som ökar insulinfrisättningen) kan ge lågt blodsocker under eller efter träning p g a insulinhalten i blodet kan vara hög. Normalt sett så
sjunker insulinhalten i blodet vid träning och halten av glukagon
ökar istället för att stimulera glukosfrisättning från levern. Detta sker
för att hålla blodsockernivån konstant och kompensera för det ökade
glukosupptaget i skelettmuskulaturen vid träning som sker genom en
icke-insulinberoende process. Denna regleringsmekanism kan vara
otillräcklig hos diabetikern, t ex oförmåga att producera glukagon,
eller satt ur spel p g a höga insulinnivåer.
•
Hyperglykemi. Vid brist på insulin kan blodsockret ibland istället
stiga vilket kan ha ett samband med att insulinkänsligheten i muskulaturen är nedsatt p ga förekomst av fettsyror och ketonkroppar.
Blodsockret kan också stiga efter hård fysisk träning och höjningen
kvarstå flera timmar. Hos typ 2 diabetikern beror detta troligen på
kvarstående halter av motreglerande hormon.
Mikrovasklära
•
Vissa diabetiska senkomplikationer kan försämras i samband med
motion ev p g a blodtrycksstegringen vid ansträngningen.
•
Vid proliferativ retinopati ökar risken för ögonblödning och sämre
synstatus.
•
Vid nefropati kan proteinläckaget öka framför allt om blodtrycket är
otillräckligt reglerat (180-200mmHg)
•
Då dessa senkomplikationer förekommer bör hård belastning undvikas och träningen bedrivas på lågintensiv nivå. Blodtrycket bör aldrig överstiga 180 mmHg under träningspasset.
•
Vid neuropati ökar risken för sår, mjukdels- och ledskador
•
Vid neuropati i fötter är bra skor samt koll av fötterna före och efter
motionspass
viktigt. Icke viktbärande träningsaktiviteter som
cykling, simning och vattengymnastik eller cirkelträning kan då
vara lämpliga
Rutindokument
Arbetsområde, t ex klinik
Godkänd av
Sida
NLL, diabetes, AT-SJG
Ulf Bolsöy, överläkare, Gällivare
2 av 2
•
Giltigt fr o m
Ansvarig för uppdatering
Version
2008-01-01
Margareta Eriksson, sjukgymnast,
Björknäs VC
Bilaga 21
Vid förekomst av diabetisk bindvävssjukdom kan felaktig träning
orsaka ökad smärta och rörelseinskränkning. Styrketräning är då
olämpligt och initialt krävs instruktion av sjukgymnast om anpassad
cirkulationsträning och t ex träning i bassäng.
Makrovaskulära
Risk för utlösande av eller förvärrande symtom vid hjärt-kärlsjukdom:
•
angina pectoris
•
hjärtinfarkt
•
arytmier
Autonom neuropati (obs! takycardi i vila med puls >100 eller ortostatiskt
blodtryck i stående) medför risk för ”tyst ischemi” under träning och.för hypotension och hypertension efter hård träning. Vid autonom neuropati ökar
risken för dehydrering pga. nedsatt förmåga till temperaturreglering. Viktigt
därför att vätsketillförsel är tillräcklig under träning. Träning bör också undvikas vid hög värme eller låga temperaturer.
Även behandling med diuretika kan öka risken för vätskebalans- och saltrubbning (hypokalemi) främst vid träning vid hög temperatur. Behandling
med betablockerare har både positiv och negativ effekter ur träningshänseende. De sänker viloblodtrycket och minskar den blodtryckshöjning som
sker under arbete. Men pga. att den maximala arbetspulsen sänks så minskar
den maximala prestationsförmågan vilket kan försvåra idrottsutövande för
vissa individer. Personer med kranskärlssjukdom ökar däremot sin fysiska
kapacitet eftersom behandling med betablockerare minskar ischemi.
Före start av träning bör undersökning avseende hjärtstatus ex ArbetsEKG utföras på medelålders och äldre typ 2-diabetiker och på personer med
lång duration av diabetessjukdomen, typ 2 > 10 år och typ 1 > 15 år. Även
förekomst av diabetiska komplikationer bör undersökas.
.
