Inledning
Syfte och disposition
Syftet med denna analys är att jämföra den aktuella konflikten mellan Iran och Israel ur ett
realpolitiskt perspektiv. För att bli så sakliga som möjligt har vi valt att endast analysera några
få faktorer och händelser som är relevanta för konflikten. Texten kommer främst att belysa
Irans kärnvapenfråga och staternas relationer med andra stater, dessa punkter ligger även till
grund för vår frågeställning som vi ämnar besvara i vår analys och slutdiskussion. Först
analyseras dessa faktorer ur en internationell politisk teoribildning, vi har valt realismen. Och
för att inkludera gruppens åsikter kommer vi att avsluta med en slutdiskussion som även ger
viss kritik mot den valda teoribildningen.
Frågeställning
Har Iran rätt till kärnvapen?
Hur påverkas andra stater av denna konflikt?
(Frågorna besvaras ur ett realistiskt perspektiv)
Bakgrund
Under året har FN oroligt upplyst världen om Irans intressen i forskning kring kärnkraft. Och
att det möjligtvis ligger i Irans intresse att utveckla kärnvapen. Rapporterna har skakat
världssamfundet som nu ser Iran som ett starkt hot i en redan så konfliktfylld region. Medan
USA och Europa för sanktioner mot Iran så väljer Israel att hota med våld. Israel har i flera
pressmeddelande hårt kritiserad den Iranska regeringen och dess kärnvapenintresse. Och
politiska uttalanden om att Israel ska attackera Irans kärnkraftsanläggningar bidrar till
internationell oro. Iran har i sin tur hotat med att besvara krigsföringen genom att b.la. hindra
oljetransporten i Hormuzsundet.
Analys
Har Iran rätt till kärnvapen?
Ur ett realistiskt perspektiv skulle man kunna börja analysera Irans rätt till suveränitet och därmed
självbestämmande i internationell politik. Som en suverän stat ligger det i Irans intresse att sträva efter
makt och befrämja sitt nationella intresse. Därför skulle Iran rent tekniskt sätt ha rätt till att utveckla
vapen om det ämnar skydda nationen emot andra stater som innehar vapen av liknande karaktär. Detta
rättfärdigas av realismen då man anser att det råder anarki i världen och att staters främsta mål är att
upprätthålla sin egen säkerhet gentemot andra (Dunne and Schmidt, 2011). Dock råder det viss
oenighet om hur mycket makt en stat får utveckla i strävan om överlevnad. Den defensiva realismen
påstår att stater bör sträva efter tillräckligt mycket makt för att kunna klara sig från yttre hot, men inte
så mycket så att man själv ses som ett hot av andra stater. Den denna inriktning av realism sätter alltså
ett slags ”maxtak” för hur mycket makt en stat bör ha för att undvika ett anarkistiskt tillstånd. Den
”offensiva realismen” menar dock på att stater alltid strävar efter absolut makt och därmed alltid vill
ta en ledarroll i världssamfundet, hegemoni. Även om detta kan medföra mer instabilitet i världen
(Dunne and Schmidt, 2011).
Alltså är det mer eller mindre legitimt för Iran att eftersträva mer makt genom att utveckla
kärnvapen då andra stater också innehar detta. Vidare stärks detta argument då Iran länge haft
en central roll i mellanöstern och det oftast står mellan västvänliga och icke inom denna
region. En sådan mentalitet kan leda till bipolära konflikter som bygger på viljan att bli
regional hegemoni till vilket pris som helst, en parallell dras här alltså till den offensiva
realismen och dess maximerand av makt (Dunne and Schmidt, 2011).
Då konflikten mycket baserats på Israels oro kring Irans intresse att utveckla kärnvapen, är det
lätt att negligera Israels hanterade av liknande vapen av samma karaktär. Då det inofficiellt är
känt att Israel innehar kärnvapen kan man börja begreppet ’status quo’ och dess betydelse
inom realismen. Vidare uppstår här ett så kallat ’säkerhets dilemma’ som baseras på
maktkampen mellan de två staterna. Ett Israel med kärnvapen bidrar till att andra stater känner
en slags osäkerhet, alltså att en stats strävan efter absolut säkerhet är en annan stats osäkerhet
(Dunne and Schmidt, 2011). Även här uppstår dock en oenighet realister emellan. Då den
strukturalistiska realisten Waltz pekar på att stater som lever i ett anarkistiskt system alltid
strävar efter säkerhet kan strävan efter absolut makt från en stad ses som ett hot mot en annan.
Dock menar den klassiska realismen att stater bör investera i att främst utveckla bättre
diplomatiska relationer än att sträva efter maximerad makt (Dunne and Schmidt, 2011).
Maktbalansen anses här inte som något som uppstår naturligt utan bör konstrueras i ett
mellanstatligt system. Så alltså bör det ur ett realpolitiskt perspektiv vara legitimt för Iran att
inneha kärnvapen om Israel har det.
Hur påverkas andra stater av denna konflikt?
Då staterna har en nära politisk relation till andra stater och militanta grupper så bidrar detta
till att denna konflikt blir allt viktigare att diskutera på den internationella arenan. USA som
oftast ses som en hegemon har en nära politiskt och historisk relation till Israel och brukar ses
som en allierad. Vid konflikter samtalar dessa stater oftast med varandra och USA har under
sin tid som hegemon länge varit skeptiskt ställd mot Irans maktposition i mellanöstern, främst
då regimen i Iran gång på gång gjort västkritiska uttalanden i t.ex. FN sammanhang och
media. Det finns även misstankar kring Irans relation med terrorgrupper och organisationer
som Al Qaida och Hizbollah-rörelsen (Nationalencyklopedin). Även i Syrienkonflikten ses
Iran som en trogen allierad till den sittande Bashar al Assad. Alltså är konflikten mellan Israel
och Iran något som berör både andra stater i regionen och världen i stort.
När man analyserar internationella relationer är det svårt att undvika begreppet globalisering
och dess betydelse för hur stater är beroende av varandra. Man menar att detta minskar risken
för större konflikter och krig. Men många realister kritiserar denna inställning och menar på
att globaliseringen baseras på en amerikanisering och att detta kan av västkritiska stater kan
ses mer som ett hot (Dunne and Schmidt, 2011). Man drar här paralleller till krigen i Irak och
Afghanistan, som var en del av USA:s ’war on terror’. Vi spekulerar därför att det nu ligger i
Irans intresse att mantla den västkritiska ledarskap som andra i regionen tidigare haft. Och
Israel som länge haft en konfliktfylld relation till stater och militanta grupper i regionen
strävar nu att bli en allt starkare stat och kanske verka som ett komplement till USA:s närvaro
i området. Dock har även EU spelat en komplementär roll i västvärldens konflikt med Iran
och dess kärnvapensintresse. Då även EU för sanktioner mot regimen och tydligt nekat all
import av olja som kommer från landet.
Då den klassiska realismen problematiserar maktbegreppet ur ett ’human nature’ perspektiv
och den strukturalistiska realismen ur ett anarkistiskt, tror vi att det även är applicerbart med
ett neo-klassiskt synsätt. Med detta vill vi visa på staternas individuella intressen och det mer
specifika intresse staternas ledare har i denna konflikt. Det bör alltså även diskuteras kring
staternas kulturella skillnader som inte sällan presenteras av ledarna och dess regeringar.
Ideologiska lika mycket som religiösa skillnader har ur ett historiskt perspektiv präglat denna
konfliktfyllda region och bör inte uteslutas som en viktig faktor. För även om huvudorsaken
må presenteras vara Irans kärnvapensintresse så har det tidigare funnits religiösa spänningar i
regionen. Kriget mellan Israel och Libanon brukar beskriva Hizbollah-rörelsens bildande och
som tidigare nämnt är denna rörelse starkt kopplat till regimen i Iran (nationalencyklopedin).
Då motivet för respektive ledare även kan ha sitt ursprung i nationernas religiösa ideologier är
det inte svårt att förklara denna maktkamp. Kanske vore det tryggast för världen att denna
maktkamp består i en ’status quo’ situation som i Kalla kriget och att detta blir som den
strukturalistiska realismen hade förespråkat, ett bipolärt system i en konfliktfylld region
(Dunne and Schmidt, 2011).
Slutdiskussion och kritik
I gruppen diskuterades det mycket kring Irans maktposition i världen och hur västvärlden inte
kan legitimera ett Iran med mycket makt. Detta mestadels pga. Irans fundamentalistiska
politiska intressen och deras bistånd till terrororganisationer. Att Iran bidrar till terrorism är
oförnekligen ett hot mot alla i västvärlden. Att legitimera deras kärnvapenprogram blir att
acceptera deras maktställning på den internationella arenan. En annan tanke som vi i gruppen
spekulerade kring var den Iranska oppositionen och deras intressen i regeringens strävan efter
mer makt. Den interna säkerheten går alltid först, även hos realismen som menar att
suveränen har våldsmonopol mot sina medborgare. Och detta har Iran flera gånger bevisat
genom att systematiskt trycka ner alla oppositionella krafter och skri efter demokrati och
mänskliga rättigheter.
Vidare diskuterade vi även Israels roll som i skuggan av USA väljer att öppet kritisera Irans
politiska intressen. Att Israel som till sin geografiska storlek knappt kan jämföra sig med Iran,
väljer att axla en så stor politisk roll. Är regeringen i Israel realistiska i sin inställning eller
vågar dem endast göra kontroversiella uttalanden med stödet från en hegemon?
Något som vi saknar hos den realistiska skolan är betydelsen av NGO:s och deras funktion i
internationell politik. FN:s atomenergiorgan IAEA har varit med i konfliktens begynnelse och
länge granskat Irans atomenergiprogram. Denna aktör är inte direkt bunden till en suverän stat
och negligeras därigenom av realismens teorier. Men vi tror att IAEA spelar en viktig roll i
hur omvärlden informeras om Irans kärnvapenintresse och om det är just detta Israel har som
motiv att möjligtvist invadera Irans kärnenergianläggningar. I en möjlig attack tror vi att det
måste finnas en tillräcklig orsak å FN:s vägnar som kan rättfärdiga en militär aktion.
Slutligen spekulerade vi kring möjliga framtidscenarion till följd av denna konflikt. Och vi
var alla skeptiska till att detta skulle upptrappas till ett krigsscenario. Vi tror mer på ett ’status
quo’ scenario där staterna inte attackerar varandra. Dock tror vi att det även kan uppstå ett sk.
“säkerhets dilemma” som bidrar till att Iran fortsätter att utveckla ett kärnvapen då Israel
redan innehar detta. Kanske skulle man även tänka sig ett scenario likt det under kalla kriget,
där situationen, som nu, var spänd och det uppstod politisk friktion mellan staterna, men att
detta inte ledde till ett ”varmt” krig. Kanske råder det idag ett kallt krig mellan Iran och Israel.
Källor
Kurslitteratur: John Baylis, Steve Smith & Patricia Owens, ”The globalization of world
politics”, 5:e upplagan (2011), (kapitel 5, Tim Dunne & Brian C. Schmidt)
Internet: www.ne.se (nationalencyklopedin)
Konflikten mellan Israel och Iran
– En analys på Irans kärnvapensintresse och Israels hot mot
Irans kärnenergianläggningar (ur ett realistiskt perspektiv)
Internationell Politik
Aria Nakhaei, Jakob Moroz,
Mina Mashouri, Nashwan
Majeed
2012-05-22
