Niklas Edenmyr
[email protected]
Världens språk, 7,5hp
vt 2012
3. Språkets arkitektur II:
Form & funktion; Morfem, ord och ordklasser;
Fraser, satser och satsanalys
Världens språk, vt 2012
Form & funktion (I)
Två viktiga begrepp, som kommer att dyka upp genomgående under
kursen, är form (eller kategori) och funktion. Ett enkelt exempel får
illustrera.
(a) Pojken slog henne.
(b) Hon slog pojken.
’Pojken’, i både (a) och (b), har samma form (och tillhör samma
kategori), nämligen substantiv.
Däremot är dess funktion olika i (a) respektive (b). I (a) är pojken
subjekt och i (b) objekt.
Vidare så har ’pojken’ i mening (a) och ’hon’ i mening (b) samma
funktion (dvs. subjekt), men de tillhör olika ordklasser/kategorier
(substantiv respektive pronomen).
Världens språk, vt 2012
Form & funktion (II)
Så form/kategori är inte beroende av kontext (ett substantiv är ett
substantiv; en prepositionsfras är en prepositionsfras; en bisats är en
bisats, etc. oavsett kontext)
medan funktion, i allra högsta grad, är beroende av kontext
(prepositionsfraser kan fungera som indirekt objekt, attribut eller
adverbial, etc. beroende på den grammatiska kontexten)
Världens språk, vt 2012
Morfologi
Världens språk, vt 2012
Morfem och ord
Morfem är minsta betydelsebärande enhet:
läs-a (jmf. lä-sa)
läs-er (jmf. lä-ser)
Allomorfer är varianter av samma morfem (dvs. varianter med samma
betydelse):
flick-a, pojk-e och även ’noll’ i stol-Ø är allomorfer av utrum singular
bil-ar, stug-or, och även ’noll’ i liter-Ø är allomorfer av utrum plural
stol-en, flick-an är allomorfer av bestämd (singular)
Ord är de minsta fria/fristående språkliga enheterna och är uppbyggda av
ett eller fler morfem
Vad är ett ord?
stol – en stol – stolen (varför är en ett ord men inte -en)
Världens språk, vt 2012
Lexem
Är läsa, läser, läste och läst samma ord?
Man kan säga att de är olika böjningsformer av en och samma abstrakta
form, s.k. lexem.
De olika börjningsformerna har samma grundbetydelse.
Läsa, läser, läste och läst är alla former av lexemet LÄSA. (Men inte av
infinitivformen läsa.)
I ett lexikon hade man funnit dem under sin uppslagsform eller
grundform, s.k. lemma (och i svenskan har vi val infinitivformen, läsa, till
uppslagsform)
Världens språk, vt 2012
Rot och stam
Rot används för att beteckna den invarianta delen av ett lexem, t.ex. läs i
läsa och läste.
Stam betecknar rot + ev. avledningar. Stam och rot kan då beteckna
samma sak som i läs, men stammen läsning (ett substantiv) skulle
analyseras som roten läs + avledningen -ning.
Världens språk, vt 2012
FORM
lexikala morfem
(rotmorfem)
fria
grammatiska morfem
fria
bundna (affix)
bundna
restmorfem
gå, bord, körs-bär, att, nej, och,
Pelle, röd hisk-lig på, inte, så
prefix
suffix
be-tala,
o-fin
blås-are,
saft-ig
(div.)
lexikal funktion
(ger ”innehåll”)
cirkumfix
stol-s-ben,
hus-e-syn
infix
hund-ar,
hoppa-de
fogeavledningsböjningsmorfem morfem (?) morfem
grammatisk funktion
(ger ”struktur/sammanhang”)
FUNKTION
Världens språk, vt 2012
Böjning och avledning
Så, två viktiga begrepp när man talar om lexem är alltså böjning och
avledning:
o böjning – ger olika former av samma lexem (t.ex. läsa och läste,
båda är verb)
o avledning – ger upphov till nya lexem (t.ex. läsa och läsning, det
första är ett verb och det andra ett substantiv, eller darra och
bedarra, där båda är verb men helt klart skilda lexem)
(Obs! Ibland kan det vara svårt att dra en skarp linje mellan vad som är
böjning och vad som är avledning.)
Världens språk, vt 2012
Analys
Hur blir det då t.ex. med ordet bortförklaringarnas? Hur många morfem
finns det?
o bort lexikal rot
o för- avledning
sammansättning
o klar lexikal rot
o -ing avledning
o -ar böjning
o -na böjning
o -s böjning
Världens språk, vt 2012
Stamförändring, reduplikation och suppletion (I)
Ibland kan böjning och avledning ske genom andra medel än genom affix
på en stam, t.ex.
o stamförändring
avljud
• t.ex. finna – fann – funnit,
• klassisk grekiska: ’lämna’ leip- (presens), loip- (perfekt), lip(aorist ≈ avslutad handling);
omljud (bakre vokal > främre)
• fot – fötter, mus – möss; gå – gick
• engelska: foot – feet, mouse – mice
vokalförkortning + konsonantförlängning: nöt – nötter
accentväxling: t.ex. engelska: ˈproduce ’gröda’ - proˈduce
’producera’
Världens språk, vt 2012
Stamförändring, reduplikation och suppletion (II)
o reduplikation – dvs. fördubbling av hela eller del av stammen
marshallesiska (mayo-polynesiskt) kagir ’bälte, skärp' – kagirgir
’att ha på sig bälte’; takin ’strumpa’ – takinkin ’att ha på sig
strumpor’
malajiska orang ’människa’ – orang-orang ’människor’
afrikaans Die ongeluk het hier-hier gebeur ’Olycka hände just
(precis) här’
hadza seme ’äta (v), mat (s)’ – se-seme ’lejon’
eller Han är jättejätteliten
o suppletion – dvs. stammen byts ut
jag – mig, dålig – sämre, liten – mindre
engelska: go – went – gone
Världens språk, vt 2012
Ordklasser
Världens språk, vt 2012
Vad är ordklasser?
traditionellt delas orden in i ordklasser efter hur orden fungerar i
grammatiken
ord inom en och samma ordklass uppvisar likheter i funktion, form
(morfologi) och betydelse.
o detta innebär då att det inte finns några absoluta kriterier för hur
grupperingen ska vara
normalt räknar man med omkring tio ordklasser i svenskan (andra språk
uppvisar andra system för gruppering av ordklasser)
Världens språk, vt 2012
Vad skiljer ordklasserna åt? (I)
man kan urskilja två huvudsakliga grupper av ordklasser:
de kallas ofta ”huvudordklasser” eller ”öppna ordklasser” och ”övriga
ordklasser” eller ”slutna ordklasser”:
o till huvudordklasserna/öppna ordklasserna i svenska hör
substantiv, verb, adjektiv och adverb
o till de övriga/slutna ordklasserna i svenska hör
pronomen, räkneord, prepositioner, konjunktioner,
subjunktioner, interjektioner (m.fl.)
Världens språk, vt 2012
Vad skiljer ordklasserna åt? (II)
skillnader mellan de två ordklassgrupperna:
o huvudordklasserna är större (har fler medlemmar) än de övriga
ordklasserna
o orden i huvudklasserna kan som regel böjas, medan många av de
övriga är oböjliga
o ordklasser med böjliga ord kallas ibland rotklasser, och oböjliga
partikelklasser
o huvudordklasserna har lätt för att ta in nya ord, de är ju öppna
ordklasser – de övriga ordklasserna accepterar inte lätt nya
medlemmar, de är alltså slutna
o huvudordklasserna sägs vara lexikala
o övriga ordklasserna ofta som ”tomma” på betydelse och grammatiska
o helt sant är väl detta inte, det är svårt att hitta ett ord som ”saknar
betydelse” (att kommer kanske närmast), men de övriga ordklasserna
kan kanske sägas vara ”tommare” på betydelse än huvudordklasserna.
Världens språk, vt 2012
Kriterier för ordklassindelning (I)
Hur bestämmer man då till vilken klass som ett ord tillhör?
standardbeskrivningen (t.ex. i skolan) är grundad på betydelsen –
semantiken – hos orden, dvs.:
o substantiv betecknar saker/entiteter (”…är namn på ting…”)
o adjektiv betecknar egenskaper (”…hurudana tingen är…”)
o verb betecknar handlingar (”…vad man gör…”)
o man kan komma ganska långt med denna typ av indelning, med det
finns även problem
t.ex. (Dahl, Grammatik, s. 21) så betecknar snål och snålhet
samma egenskap men de tillhör ju olika ordklasser (adjektiv
respektive substantiv).
Världens språk, vt 2012
Kriterier för ordklassindelning (II)
orden skiljer sig dock åt syntaktiskt:
En snål lingvist.
*En snålhet lingvist.
Snålhet är kul.
*Snål är kul.
vi kan också skilja ordklasserna åt genom hur de fungerar morfologiskt
o t.ex. kan vi komparera adjektiv (snål, snålare, snålast) men det kan
vi inte göra med substantiv (snålhet, *snålhetare, *snålhetast)
Världens språk, vt 2012
Substantiv (I)
Semantiska kriterier
egennamn.
kategorinamn:
o styckeorden är räknebara individer (och kan ta modifierare som
många), t.ex. snubbe, stol och svan
o massorden består av ämnen, material etc. som inte är räknebara (och
kan föregås av modifieraren mycket men inte många), t.ex. smör,
soppa och saft
Världens språk, vt 2012
Substantiv (II)
Morfologiska kriterier
genus skiljer sig från böjningarna hos substantiv i det att genus är en
inherent egenskap, en lexikal kategori
o dvs. ett substantiv har antingen ett visst genus eller så har det ett
annat
o i svenska har vi utrum (tidigare användes termen reale) och neutrum
o utrum och neutrum kallas ibland för artikelgenus, då de tar antingen
en eller ett artikeln. Maskulinum och femininum kallas ibland för
pronomengenus
o i många språk markeras inte genus på substantivet själv – utan
definitionen av genus utgår ifrån förekomsten av kongruens
o substantivklasser är system som inte är grundade på distinktionen
mellan maskulinum-femininum
Världens språk, vt 2012
Substantiv (III)
Morfologiska kriterier (forts.)
species, eller bestämdhet, skiljer ut ord som står i obestämd form, t.ex.
en apa, från ord i bestämd form, t.ex. apan
o bestämdhet är egentligen en egenskap hos hela nominalfrasen, t.ex. så
uppfattas frasen min apa som bestämd trots att substantivet saknar
bestämdhetsmarkering
o utöver detta finns vissa ord som är inherent bestämda, t.ex.
pronomen som jag, hon, vi, denna
egennamn som Sunesson, Siv, Skara
Världens språk, vt 2012
Substantiv (IV)
Morfologiska kriterier (forts.)
i svenska är numerus en böjningskategori som omfattar singularis och
pluralis
o plurale tantum – ord som endast finns i plural, t.ex. glasögon, kläder
o dualis, t.ex. i sanskrit:
• pitá: ’fader.SG’
• pitá-rau ’fader-DUAL’
• pitá-rah ’fader-PL’
o ett fåtal språk har även trialis
Världens språk, vt 2012
Substantiv (V)
Morfologiska kriterier (forts.)
kasus används för att markera syntaktiska funktioner (mer om detta vid
senare föreläsningar)
o i svenskan har vi genitiv - huvudfunktion hos genitiv är att sätta ett
substantiv (eller nominalfras) i relation till ett annat substantiv, t.ex.
husets framsida, en satans lymmel, min brors elever, alla dessa små
människors bekymmer
o genitiven i svenska kan sägas markera nominalfraser (snarare än bara
substantiv), då markören tenderar att hamna efter det sista ledet i
nominalfrasen, jämför:
mannens hund…
mannen därbortas hund …
(Det verkar dock som att vi ofta undviker sådana konstruktioner
om vi kan.)
Världens språk, vt 2012
Verb (I)
Morfologiska kriterier.
o finita verb böjs
i tempus, aspekt och modus (”TAM”)
och s-form/diates (dvs. aktiv/passiv)
o infinita verb är generellt sett oböjliga (vissa kan dock böjas i sform/diates)
o perfekt particip kan kongruensböjas (man kan dock debattera om
particip bör betraktas som verb i svenska)
Världens språk, vt 2012
Verb (II)
Semantiska kriterier.
o betecknar skeenden
aktiviteter
händelser
förlopp
belägenhet
och ibland statiska tillstånd (fast sällan i svenska)
Världens språk, vt 2012
Verb (III)
Syntaktiska kriterier.
o finita verb fungerar som huvudord i verbfraser/satser och uppträder
i predikatet
varje sats (i svenska) måste innehålla ett finit verb (nästan!)
det finita verbet står först predikatet
o infinita verb kan även återfinnas i subjektet, objektet och attributet
Världens språk, vt 2012
Verb (IV)
Svenska verbformer och -funktioner (Bolander s.134)
FORM
FINITA
presens
springer
krattar
preteritum
INFINITA
imperativ
sprang
krattade
predikat,
satsbildande
Spring!
Kratta!
infinitiv
pres. particip
springa
kratta
springande
krattande
efter andra verb/
substantiviskt
perf. particip
supinum
sprungen
krattad
sprungit
krattat
adjektiviska/
substantiviska
tempusbildande
FUNKTION
Världens språk, vt 2012
Verbpartiklar
Verbpartiklar bildar tillsammans med ett lexikalt verb ett nytt lexem.
Verbpartiklar är som regel betonade.
Verbpartiklar liknar ofta i sin form prepositioner.
Men är svårast att skilja från adverb – eftersom dessa ibland också kan
vara betonade och modifiera verbets betydelse.
Meningen nedan kan ha två tolkningar:
o ex. Sjömannen hoppade på båten.
o I den ”prepositionella tolkningen” står sjömannen på däck och
hoppar upp och ner. I ”partikeltolkningen” hoppar sjömannen från
land över till båten.
o Skillnaden är tydlig i talspråk, då betoning på hoppade ger den
”prepositionella tolkningen” medan betoning på på ger
”partikeltolkning”.
o jmf. Sjömannen hoppade på på båten.
Världens språk, vt 2012
Fraser, satser och satsanalys
Världens språk, vt 2012
Satser och fraser (I)
Titta på följande exempel:
(a) Han sitter där.
Hur kan vi analysera denna enkla sats?
Först, vad betyder satsen mer generellt?
o Jo, ”någon gör (något) någonstans”.
o Eller lite mer specifikt: ”någon sitter någonstans”.
o Satsen tycks bestå av tre separata enheter.
Världens språk, vt 2012
Satser och fraser (II)
I de allra flesta satser är det lexikala verbet ”nyckeln” till den
grammatiska strukturen, d.v.s. verbet avgör vilka enheter som
kan/brukar ingå i sådana konstruktioner.
I exemplet Han sitter där så är verbet SITTA.
Verbet SITTA uttrycker något relativt statiskt – inte mycket händer och
inget produceras eller påverkas särskilt av skeendet – så vi får normalt
inget objekt till verb som SITTA.
Däremot så är det vanligt att vi specificerar platsen för den statiska
”händelsen” (i exempel där).
Och, naturligtvis, vem som ”gör det” (d.v.s. han).
Världens språk, vt 2012
Satser och fraser (III)
Vi återkommer alltså till att exemplet Han sitter där så har tre enheter
som alla ingår i satsen (han, sitter och där).
Vidare, så står han och där båda i någon relation till verbet. Verbet kan
då sägas vara huvudord eller ”huvud” i konstruktionen (satsen) och
o han betecknar ur vems perspektiv vi beskriver skeendet, eller vem
som utför ”handlingen”
o och där var någonstans skeendet äger rum
Världens språk, vt 2012
Satser och fraser (IV)
Vi skulle kunna visa detta genom ett rudimentärt träddiagram:
S
Han
sitter
där.
(Vi sätter ”S” ovanför konstruktionen för att markera att detta här en
huvudsats.)
Världens språk, vt 2012
Satser och fraser (V)
Enheterna han och där kan ersättas med andra (liknande) enheter utan
att den övergripande strukturen ändras. Jämför:
S
Han
sitter
där.
S
Pojken
sitter vid bordet.
Världens språk, vt 2012
Satser och fraser (VI)
I en given kontext skulle Han sitter där och Pojken sitter vid bordet
kunna betyda exakt samma sak.
De skiljer sig åt (i en given kontext) endast i fråga om hur specifik
informationen är som ges.
Världens språk, vt 2012
Satser och fraser (VII)
Vi kan fortsätta att bygga ut fraserna genom att inkludera mer och mer
specifik information.
S
Han
Pojken
Den lilla pojken
Den lilla pojken utan skor
sitter
sitter
sitter
sitter
där.
vid bordet.
vid bordet i sovrummet.
vid bordet i sovrummet till vänster.
Förutom verbet har satsen två fraser:
o en nominalfras (som har substantiv eller pronomen som huvudord)
o och en adverbfras/prepositionsfras (beroende på om den har att
adverb eller en preposition som huvudord).
Världens språk, vt 2012
Satser och fraser (VIII)
Vi kan också, som vi sett tidigare, ha satser i andra satser.
Han sitter där.
Hon såg att han
sitter där.
Jag vet att hon såg att han
sitter där.
(Huvudsatser är markerade med heldragna linjer och bisatser med
streckade.)
Världens språk, vt 2012
Satsanalys (I)
(Det vi tar upp här finns mer utförligt beskrivet i ’Struktur och funktion
i satser – en introduktion till satsträd’.)
Det viktigaste (åtminstone initialt) för en lyssnare är att snabbt
identifiera vilken typ av konstruktion som talaren använder.
T.ex. om det är ett påstående, en fråga eller en uppmaning.
Och om det är en huvud- eller bisats.
Med andra ord så är den övergripande strukturen mycket viktig med
den samverkar med olika morfosyntaktiska markeringar (t.ex.
konjunktioner och subjunktioner, prepositioner, artiklar och olika
böjningar).
Världens språk, vt 2012
Satsanalys (II)
När man gör satsanalys letar man efter så stora enheter som möjligt.
Ju större enhet desto högre upp i trädet!
Detta eftersom fraser bara kan bestå av mindre enheter (enskilda ord
eller mindre fraser) och aldrig tvärt om! T.ex.
Världens språk, vt 2012
Satsanalys (III)
Han gillade mycket snabba bilar.
Vad gillade han? Bilar.
Gillade han alla bilar? Nej, bara snabba bilar.
Gillade han alla snabba bilar? Nej, bara de mycket snabba bilarna.
’Mycket’ är en bestämning till ’snabba’. ’Mycket snabba’ är således en
fras.
’Mycket snabba’ är en bestämning till bilar. ’Mycket snabba bilar’ är
således också en fras.
Världens språk, vt 2012
Satsanalys (IV)
Vi får då följande struktur av satsen:
S
Han gillade mycket snabba bilar.
Trädet visar att satsen består av tre fraser: han, gillade och mycket
snabba bilar.
Världens språk, vt 2012
Satsanalys (IV)
Vi får då följande struktur av satsen:
S
Han gillade mycket snabba bilar.
Trädet visar att satsen består av tre fraser: han, gillade och mycket
snabba bilar.
Frasen mycket snabba bilar består av två enheter: frasen mycket snabba
och huvudordet bilar.
Världens språk, vt 2012
Satsanalys (IV)
Vi får då följande struktur av satsen:
S
Han gillade mycket snabba bilar.
Trädet visar att satsen består av tre fraser: han, gillade och mycket
snabba bilar.
Frasen mycket snabba bilar består av två enheter: frasen mycket snabba
och huvudordet bilar.
Frasen mycket snabba består av två enheter: frasen mycket och
huvudordet snabba
Världens språk, vt 2012
Satsanalys (V)
I svenska är de vanligaste fraserna:
o nominalfras (NP) – med pronomen eller substantiv som huvudord
o verbfras (VP) – med ett lexikalt verb som huvudord
o prepositionsfras (PP) – med en preposition som huvudord,
tillsammans med en nominalfras
o adjektivfras (AP) – med ett adjektiv som huvudord
o adverbfras (AdvP) – med ett adverb som huvudord
o räkneordsfras (NumP) – med ett räkneord som huvud
o infinitivfras (InfP) – med ett verb i infinitiv som huvud
Världens språk, vt 2012
Satsanalys (VI)
Låt oss repetera exempelsatsen med fraserna klassificerade och
namngivna:
S
NP
VP
NP
AP
AdvP
Han gillade mycket snabba bilar.
Världens språk, vt 2012
Satsanalys (VII)
Vi kan också lägga till information om vilka funktioner (d.v.s.
grammatiska relationer/satsled) som de ingående fraserna har:
S
NP
[s]
VP
[p]
NP
[do]
AP
[attr]
AdvP
[advl]
Han gillade mycket snabba bilar.
Världens språk, vt 2012
Fler exempelsatser att analysera…
Låt oss analysera följande satser tillsammans:
(a) På gården stod pojken.
(b) Han såg flickan med flätorna i fönstret på tredje våningen.
(c) Hon log, tog sin väska och sprang ner till pojken.
(d) Pojken och flickan, som känt varandra länge, skyndade sig till bussen.
