Historia, nutid och framtid för en stark svensk religionsvetenskap
Göran Larsson, Göteborgs universitet
Religionsvetenskap är på många sätt ett illustrativt exempel på att upprätthållandet av
traditionella universitetsstrukturer och en uppdelning i olika
fakultets och
vetenskapsområden har blivit allt svårare inom dagens akademi. Religionsvetare
bedriver idag forskning och undervisning om ämnen som berör och korsar de
traditionella, men artificiella, gränser som fortfarande finns kvar mellan de
humanistiska,
samhällsvetenskapliga,
utbildningsvetenskapliga
och
medicinska
disciplinerna. Detta innebär både svårigheter och möjligheter. För att uttrycka sig med
Bengt Kristensson Ugglas ord så är det tydligt att många inom akademin (och samhället)
är mer intresserade av att övervaka gränspassager än att tänka utanför de
administrativa boxarna. Den som korsar gränser får ofta räkna med att bli ifrågasatt.
Men att utmana rådande föreställningar och att närma sig en frågeställning och ett ämne
med en kritisk och ifrågasättande blick måste vara grunden för all god vetenskap.
Religionsvetenskap är ett kritiskt studium som inte negligerar det faktum att
existentiella och "religiösa" funderingar och handlingar är centrala i mänskligt skapande
av identitet och kultur i historia och nutid. Vad det innebär att vara människa och hur vi
förhåller oss till de stora livsavgörande händelserna är några av de mest grundläggande
frågorna för all mänsklig aktivitet. Vad är meningen med tillvaron och varför ser
samhällen ut som de gör? Vad är ont och vad är gott? Hur utformas och gestaltas ett gott
liv? Dessa frågor bör vara nära sammankopplade med ett kritiskt akademiskt studium
av religion, historia och samhälle.
Religionsvetenskapens ställning och relevans
Idag bedrivs forskning och undervisning inom religionsvetenskap vid en stor mängd
högskolor och universitet i Sverige. Intresset för både forskning och utbildning tycks
vara stora och svenska forskare har under de senaste två decennierna fått en allt
tydligare internationell profil. För dagens forskare är det självklart att delta i
1
internationella konferenser, nätverk och publicera sig hos etablerade tidskrifter och
förlag. Den svenska närvaron inom forskarsammanslutningar som till exempel
International Association for the Study of Religions (IAHR), American Academy of Religion
(AAR), Middle East Studies Association (MESA) och The European Society for the Study of
Western Esotericism (ESSWE) är stark. På samma sätt är det tydligt att antalet
internationella sökande till utlysningar av doktorandtjänster och andra tjänster i
religionsvetenskap i Sverige har ökat under de senaste åren. Dessa observationer
stödjer att den svenska religionsvetenskapliga forskningen är relevant och
konkurrenskraftig både på en internationell och inhemsk arena.
Samtidigt som nya metoder, teoretiska perspektiv och forskningsområden — som till
exempel kognitionsvetenskap och studiet av västerländsk esoterism — har etablerat sig
fortsätter svenska forskare att vara aktiva och framträdande inom klassiska fält som
studiet av islam, buddhism, hinduism och fornskandinavisk religion. Men i och med att
gränsen mellan religionshistoria och beteendevetenskaperna (sociologi och psykologi)
har blivit svårare att urskilja har det skett en viss förskjutning mot samtida fenomen och
hur människor praktiserar religion. Medan vissa företrädare är oroliga för att
sociologiska och antropologiska impulser skall försvaga den klassiska och historiska
grunden för en religionshistorisk forskning som bland annat bygger på ett gediget
studium av främmande språk och originaltexter är detta enligt mig snarare ett uttryck
för att vi lever i en värld som är påverkad av globala processer som migration och ny
informations- och kommunikationsteknologi. Dessa ger upphov till en ökad pluralism
och mångfald. Textstudier bör därför kombineras med fältforskning och etnografi och
nya materialtyper som till exempel konst, kroppen och det offentliga rummet bör
inkluderas. Globala processer har inneburit att det religionsvetenskapliga studiet har
fått en ökad aktuellitet i samhällsdebatten; inte minst inom frågor som rör kriser och
konflikter. Idag efterfrågar allt fler myndigheter och samhälleliga institutioner de
kompetenser och färdigheter som ett religionsvetenskapligt studium innebär. Detta
märks inte minst på det faktum att religionsvetare allt oftare blir tillfrågade i den
mediala och offentliga debatten och idag är det många forskare som ingår som naturliga
partners i offentliga utredningar. Exempel på detta är Utbildningsdepartementets
”Imamutredning” (SOU 2009:52), Statens medieråd och rapporten om ”Våldsbejakande
och
antidemokratiska
budskap
på
internet”
2
samt
ett
nytt
uppdrag
från
Arbetsdepartementet via Nämnden för Statligstöd för Trossamfund (SST) att kartlägga
främlingsfientliga handlingar mot trossamfund som skall vara färdig i slutet av 2014.
Sammantaget är svenska religionsvetare väl rustade att möta den efterfrågan som finns
på religionsvetenskapliga analyser och utredningar bland både allmänhet och
myndigheter. Detta är en positiv utveckling, men det finns också tecken på att det är
viktigt att säkerställa de framtida kompetenser som behövs för att också kunna fortsätta
att analysera och tolka texter och samhälleliga processer som kan knytas till det
fenomen som kallas för religion.
Framtida utmaningar och behov
Precis som för övriga forskningsområden så har svenska religionsvetare svårigheter att
få sina forskningsprojekt finansierade. Pengarna från de stora forskningsfinansiärerna
är allt för små och statistik från Vetenskapsrådet visar att intresset är långt större än
vad medlen förmår täcka. Samtidigt som detta problem inte är unikt för religionsvetare
är det tydligt att det finns ett behov av att ingå i fler tvärvetenskapliga projekt. Istället
för att främst begränsa sig till HS-området bör religionsvetare också söka samarbete
med forskare som är villiga att söka projekt inom områden som utbildning, medicin och
konst. Men det kan också finnas behov av riktade insatser för att förstärka och
säkerställa att den religionsvetenskapliga forskningen i Sverige fortsätter att hålla en
hög internationell och nationell nivå.
Om jag återgår till frågan om filologins och språkvetenskapernas ställning vid svenska
universitet är det till exempel nödvändigt att betona det ganska självklara faktum att
globalisering inte endast innebär att alla läser eller talar engelska! Jämförande filologi
och klassiska språk som arabiska, sanskrit, hindi och andra främmande (både levandeoch döda) språk måste därför garanteras och stärkas inför framtiden om vi vill att den
svenska religionsvetenskapen skall förbli världsledande. Men för att stimulera
forskningen och få in nya impulser är det lika viktigt att forskare och studenter också
läser forskningsresultat författade på andra västerländska språk som tyska, franska och
spanska och inte endast begränsar sig till engelska. Speciellt riktade utlysningar och
forskningsmedel inom klassisk och historisk religionsvetenskap kan vara ett sätt att
möta dessa behov. Samtidigt är det viktigt att uppmuntra och skapa förutsättningar för
3
studiet av filologi och jämförande språkforskning även på grundläggande nivå och
institutioner som ger undervisning i västerländska språk bör uppmuntras och stödjas
för att kunna ge introduktionskurser för akademiker.
Vid sidan av en förstärkning av ett historiskt filologiskt och komparativt studium av
religion är det nödvändigt att uppmuntra och skapa förutsättningar för tvärvetenskaplig
forskning och undervisning som går på tvärs med dagens akademiska gränser. För att
kunna bedriva en välgrundad forskning inom till exempel kognitionsvetenskap och
religion behövs ett närmare samarbete mellan naturvetare, psykologer och
religionsvetare. Detta område är viktigt eftersom det har som en teoretisk och empirisk
ambition att förklara varför människor över huvud taget är religiösa och hur religion
kan ses som en del av kognitiva och evolutionära processer. Istället för att beskriva och
förstå – vilket är vanligt inom humanistiska forskningstraditioner – vill den kognitiva
religionsvetenskapen först och främst förklara varför människor är religiösa.
Bland dagens religionsvetare finns även ett växande intresset för medicin, hälsa och
religion (två forskningsområden som bland annat är starka vid Göteborgs och Uppsala
universitet). Inom detta fält förstås hälsa som något bredare och mer komplext än
endast avsaknad av sjukdom. Välmående, existentiella frågor, livsberättelser och
alternativa synsätt på sjukdom och hälsa är centrala frågor för dagens samhälle. Även
här skulle riktade forskningsmedel och utlysningar kunna skapa förutsättningar för
samarbete över fakultetsgränser. Andra områden som också skulle vinna på
tvärvetenskapliga studier är frågor som rör internationell ekonomi och juridik. Ett
exempel är etableringen av islamiska banker och så kallad Islamic finance; två områden
som är av stor betydelse i dagens allt mer globaliserade värld, men som än så länge är
helt frånvarande vid svenska universitet. Här behövs också förutsättningar och en ökad
ambition att samarbeta över fakultets- och ämnesgränser.
När det gäller frågor som syftar till att belysa ämnen som rör migration, integration,
diskriminering, politik och religion finns redan pågående forskning vid en mängd olika
universitet och högskolor. Samtidigt är det tydligt att administrativa och ämnesmässiga
gränser ofta försvårar för studenter och forskare att ingå i bredare sammanhang som
belyser dessa frågor ur en mängd olika perspektiv. Till exempel saknas forskning om
religion och segregation. Bidrar trossamfund till att motverka segregation eller är de en
faktor som försvårar integration och ökar klyftorna mellan människor? Detta är ett
4
exempel på en fråga som förtjänar ett större forskningsprojekt och som bör inkludera
forskare från ett flertal discipliner.
Ett annat sätt att garantera en grundforskning som är autonom från ovan nämnda
processer är att säkerställa att universitet och högskolor också i framtiden får goda
möjligheter att fortsätta att fördela forskningsmedel till forskare efter egna mallar. På
ett sådant sätt kan forskning inom till exempel klassiska språk säkerställas. Men det är
påtagligt att en sådan åtgärd inte kommer att lösa alla utmaningar och dagens
utbildningspolitik tycks sällan gynna humanistisk forskning. Speciellt viktigt är det att
trycka på att religionsvetenskap också är ett bildningsämne; det vill säga ett ämne som
ger förutsättningar och kunskaper som är nödvändiga för att förstå historia och
samhälle i dåtid och nutid. Detta har inte minst blivit viktigt då migration och globala
processer har omvandlat det svenska samhället till ett allt mer pluralistiskt samhälle.
Vilka är dagens utmaningar och hur skiljer sig dessa eventuellt ifrån tidigare perioder?
Avslutningsvis vill jag betona att den svenska religionsvetenskapliga forskningen är ett
kritiskt studium av det fenomen som människor kallar för religion i historia och nutid.
Vad människor gör och tänker med något som de kallar för religion är först och främst
ett studium av människor. Frågor som rör makt och skapandet av sociala-hierarkier
(som till exempelvis genus och sexualitet) och samhälleliga ordningar är därför av
central betydelse. Ur dessa perspektiv har ett religionsvetenskapligt studium en stor
potential att ge oss möjligheter att förstå hur maktrelationer fungerar. Vem som hörs
och vem som exkluderas är ofta knutet till föreställningar om religion och den andre.
Dessa frågor är inte minst aktuella när det gäller att analysera och förstå hur religion
sammankopplas med frågor som rör identitet och tillhörighet i exempelvis dagens
Europa. Dessa frågor är inte nya eller begränsade till nutida debatter om till exempel
islams roll och plats i Europa. På ett liknande sätt hittar vi maktanspråk,
identitetsmarkörer och en politisk användning av religion i antika texter, Bhagavad-gita,
Biblen eller varför inte i L. Ron Hubbards skrifter om dianetik och Scientologikyrkan.
Men även populärkulturella företeelser som böckerna och filmerna om Harry Potter,
Sagan om Ringen eller Game of Thrones är alla fyllda av referenser till magi, religion och
ritualer och dessa kan alla ses som berättelser om vad det innebär att vara människa.
Denna ständigt aktuella fråga kan på många sätt sägas vara bränslet för all
religionsvetenskap – ett faktum som gäller oberoende om vi är intresserade av
5
naturvetenskapliga ansatser, komparativ religionshistoria eller frågor som rör religion
och politik. Behovet av en kritisk akademisk religionsvetenskaplig forskning kan mot
denna bakgrund knappast vara ifrågasatt!
6
