Limå
REGIONALT INTRESSE
Siljansnäs socken (Näsbygge fjärding)
Beskrivning
Bruksmiljö vid Limåns utlopp i Siljan. Ett flackt område med föga utblick över sjön. Ett stort sammanhängande öppet fält finns öster om
ån. En genomfartsväg korsar ån söder om själva bruksmiljön. Öster om
ån längs denna löper en väg som sammanbinder det forna bruket med andra
anläggningar som fanns söderut längs
Limån. Vid Sågkvarnen finns ännu en
del bebyggelse kvar, efter vägen ligger några smärre öppna inägor, f ö
skogsmark.
Bebyggelsen är väl bibehållen, inpanelade bostadshus av enklare brukskaraktär. Herrgård i 1,5 våning med
8 fönsteraxlar, två flyglar i timmer,
fyrkantbyggd fägård med stora ekonomibyggnader. Smedsbostadshus i Björkbo liksom i Sågkvarnen, därtill arbetarbostäder och skolhus.
Av bruksverksamheten återstår masugnen med anslutande kanalsystem och
slaggförekomst på flera håll delvis
varpbildande. Hyttan är 10 x 10 m,
nedre delen ca 5 m hög i murad gråsten, däröver numera brädklätt timmer med takhuv till skydd mot regn
och snö. Nära hyttan ett mindre elkraftverk.
Den omfattande åkermarken är i hävd
genom en arrendator på bruksgården,
med kreatursdrift.
larna.. widh Skräddarbodharna [Nybingsbo] 5 st:n StrömQvarnar som
Allmogen i Nääsbyggie 1 / 4 : n brucka...
SkogzQvarnar 6 st:n som Nääsbyggies
Fierdungz allmoge brucka." Söder om
Limån finns ännu flera kvarnar och
kvarnplatser kvar, bl a Altsarkvarn
och Nykvarn.
Bruket började anläggas 1 8 0 4 i "alldeles obruten vildmark". Privilegierna fick assessor Magnus Hellsén
och brukspatron Daniel Ström året
efter, för "ett jernverk väster om
sjön Silljan på det så kallade Näsbyggelandet uti Leksands Sokn."
Privilegiet omfattade en masugn, tre
stångjärnshammare med vardera två
härdar, samt en härd för ämnessmide.
Från 1 8 1 5 även ett manufukturverk
med tre spikhamrar, en ässja för
förädlande av ämnesjärn samt en plåthammare.
Det relativt sent anlagda Limå bruks
lokalisering kan ses som ett led i
en gammal exploateringstradition av
ån och platsen var ur alla synpunkter
sett utmärkt för ett järnbruk. Där
fanns förutom god och jämn tillgång
på vattenkraft, möjlighet till snabba och enkla transporter på sjön
samt goda försörjningsmöjligheter
av både råvaror och livsmedel.
Malm till masugnen hämtades med transport sjövägen från Sommarbergs- och
Valsarvsgruvorna i Ål.
Ingen ovidkommande bebyggelse finns.
Historik
Limån utgör ett av de vattendrag i
socknen vars vattenkraft lättast
och med störst utbyte kunnat utnyttjas.
Enligt kvarninventeringen 1 6 6 3 - 6 4
fanns efter "LimoStrömen" följande:
"4 st:n StrömQvarnar, som Juhlbächz,
Biörckan och Mookarlarna brucka...
2 st:n dito, hvaraf 1 tillkommer
Hiortenääs och den 2:ra Biörckekar-
Bruksmiljöns utveckling ser i korta
drag ut enligt följande: (se även
kartor)
1 8 0 4 - 0 5 uppföres masugnsdammen och
mulltimmerhyttan i Limå samt herrgård och arbetarbostäder med diverse ekonomibyggnader och uthus.
Samma år inleddes även byggandet
av Brahammars bruk 5 km söderut
efter Limån, en hammarsmedja med
två härdar. 1804 bodde ca 75 personer i Limå, ca 12 hushåll.
1813 uppföres Övre bruket, hammarsmedja, kolhus och järnbod samt
194
arbetarbostad med uthus. Därefter
utvecklas bebyggelsen i olika etapper i Limå och vid Övre bruket,
senare även benämnt Gamla sågkvarn.
Befolkningen ökar successivt till
som mest omkring 2 7 0 personer 1 8 2 6 ,
för att sedan minska undan för undan. 1 8 6 5 t ex är 1 2 7 personer bosatta i Limå, Övre bruket och Brahammar.
Kolförsörjningen organiserades på
såsätt att bruket i byar och fäbodar runt om hade ett antal arrendegårdar, s k kolgårdar, vilka som
vederlag hade att varje år kola
en viss kvantitet träkol. Dylika
gårdar fanns i Almo, Alvik, Backbyn, Björken, Brahammar, Brändskog,
Dammskog, Fornby, Fårberg, Hallen,
Hjulbäck, Jobsarbo, Klockarberg,
Lundsbjörken, Mon, Norrskog, Nybingsbo, Näsbyggebyn och Olsnäs.
Flera av dessa gårdar finns ännu
kvar och framträder speciellt i fäbodbebyggelse (se tex sid 1 5 4 ) .
1 8 3 3 nedblåstes Limå hytta då bruket
195
och 1865 är all verksamhet nedlagd där. Herrgården såldes till
grosshandlare C J Söderlund och
återuppfördes i Leksands Noret. benämns nu Gamla sparbankshuset.
koncentrerade sin tackjärnstillverkning till Laxsjön varifrån tackjärnet fraktades till smedjorna i Övre bruket och Brahammar.
Produktionen i Limå omlades helt
från en differentierad produktion
till enbart stångjärn.
1 8 5 2 utbyttes en stångjärnshärd mot
tre spikhamrar och det sedan 1 8 3 3
vilande spiksmidet återupptogs i
Brahammar. I början av 1850-talet
omfattade Limå bruk således vid
Övre bruket två stångjärnshammare
med tre härdar och i Brahammar tre
stångjärnshammare med tre härdar
samt tre spikhammare.
1 8 5 5 övertogs Limå bruk av Bergslaget. Brahammar började avvecklas
1 8 6 0 renoverades och ombyggdes hyttan i Limå och den sedan 1 8 3 3 vilande tackjärnsblåsningen återupptogs .
1 8 7 2 nedblåstes Limå hytta definitivt.
Från 1 8 7 3 utgjorde stångjärnssmidet vid Övre bruket den enda produktionen förutom en husbehovssåg
i Brahammar och en kvarn i Limå.
1 8 7 8 slutligen samma år som Domnarvet invigdes, nedlades även smidet vid Övre bruket. Endast jordbruket kvarstod.
Förutom jordbruk har endast några
enstaka övriga verksamheter förekommit i Limå. Ett mindre elkraftverk uppfördes vid dammbron på
1920-talet och under 2:a världskriget återupptogs träkolsframställningen i två nybyggda kolug-
196
nar. Från 1 9 5 6 har herrgården sporadiskt utnyttjats som kursgård
för Bergslaget. Ett skolhus uppfördes 1914 av kommunen vid Sågkvarn, vilket var i bruk till början av 1960-talet. En mindre lanthandel fanns i Limå till 1950-talet. Jordbruksmarken hävdas alltjämt och ekonomibyggnaderna är i
bruk.
197
Värdering
Den bäst bevarade bruksmiljön vid
Siljan med förutom väl bibehållen
masugnspipa, främst dominerad av
herrgård med ekonomibyggnader och
arbetarbostäder i ett ännu välhävdat odlingslandskap. En miljö av
stort kulturhistoriskt och miljömäs
sigt värde, där ett bevarande är an
geläget.
Limå
Herrgården från
1842 med bodar
som enkla flygelbyggnader. Manbyggnaden byggdes om 1956.
Fägården med ekonomibyggnaderna
i en fyrkantbyggd
form. Den högsta
byggnaden är ladugården med foderutrymme. T v
är en trösklada,
i mitten och t h
magasin.
Av hyttan återstår själva masugnen. Övre delen är inpanelad
och försedd med
en skyddande takhuv.
F d arbetarbostäder (Björkbo).
Byggnaden hitflyttades 1858
efter att först
ha blivit uppförd i Brahammar.
