Efter döden
HERREN Sebaot ska på detta berg göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner,
ja, med bästa vin, väl klarat.
Han ska på detta berg göra om intet den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker alla folkslag.
Han ska för alltid göra döden om intet.
Herren HERREN ska torka bort tårarna från alla ansikten,
sitt folks vanära ska han ta bort från hela jorden.
Ty HERREN har talat.
På den dagen ska man säga: Se, här är vår Gud!
Honom väntade vi på, han ska frälsa oss.
Ja, här är HERREN som vi väntade på.
Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.
(Jes 25:6-9)
Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och
Lammet är dess tempel. Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds
härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. Och folken ska vandra i
dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. Stadens portar
ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där – och folkens härlighet
och ära ska föras in i staden. Aldrig någonsin ska något orent komma in i den,
och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt, utan endast de
som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut
från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på varje sida om floden,
står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och
trädets blad ger läkedom åt folken.
Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i
staden, och hans tjänare ska tjäna honom. De ska se hans ansikte, och hans
namn ska stå skrivet på deras pannor. Någon natt ska inte finnas mer, och de
behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud ska lysa över
dem, och de ska regera som kungar i evigheternas evigheter.
(Upp 21:22-22:5)
Idag har vi i kyrkoåret kommit fram till Allhelgonahelgen. Igår firade vi Alla
helgons dag, till minne av de människor som har gestaltat Gud i sina liv på ett
särskilt sätt här i den här världen. Den här söndagen kallas Alla själars dag, och
den firar vi till minne av våra nära och kära som har gått före oss på väg hem till
Gud. Och i vår tanke och ande följer vi efter dem, genom de mörka vattnen, och ut
i ljuset på andra sidan. Temat idag är ”Efter döden”.
2
För att komma till ”Efter döden” måste man först gå igenom döden. Och jag kan
undra: Händer det att du tänker på döden ibland? Vad känner du inom dig nu när
döden kommer på tal? Ibland kan döden kännas som en främling, som ett
skrämmande hot mot det liv vi noggrant byggt upp i vårt välordnade samhälle.
Vi möter ju inte döden så ofta nu som de gjorde förr, i det gamla Sverige. Då levde
man närmare döden – när man fick slakta sin julskinka själv, när det var en nåd
närhelst ett barn klarade sig fram till vuxen ålder, när man fick sitta runt farmor
eller farfar det sista och vaka tills de blev stilla och hade gått vidare.
BEKANT MED DÖDEN
När de levde så, då var inte döden en främling. Då var man bekant med döden, som
en obeveklig och ibland obarmhärtig men ändå naturlig närvaro i livet. Döden var
en naturlig del av livet, lika naturligt som i psalmen vi sjöng – som att löven faller
och fåglarna bryter upp och marken går in i sin långa vinterdvala.
Och för att hjälpa oss människor, särskilt vi som lever i det moderna samhället, har
Kyrkan gett oss Allhelgonahelgen nu på höstkanten som en hjälp för oss att bli
bekanta med döden – bekanta med våra nära och käras död, och bekanta med din
och min egen död.
För de visa säger att det är bara den som försonat sig med döden, som verkligen
kan leva helt och fullt. Vår Herre Jesus sade: Den som vill bevara sitt liv ska
mista det, men den som mister sitt liv, han ska bevara det. (Luk 17:33) Det är
en paradox, men jag undrar om inte du också har upplevt något av det i ditt liv:
Flyr man från döden, så flyr man från livet. Men om man tar till sig döden, om man
vågar möta det svåra – då får man inte bara ett djup och en närvaro i livet här och
nu, då kan man börja ana någonting där borta: ett ljus i mörkret, en vår efter
vintern, ett hemland efter allt av främlingskap och ångest som finns i livet här på
jorden.
CS Lewis, han som skrev Narniaböckerna, han sade något som är väldigt sant: den
kristna tron lär oss något nytt om döden. Bibeln erkänner att döden är en fiende (1
Kor 15), en kallt grinande tjuv som tar ifrån dig allt som du samlar på dig här i
världen – relation efter relation, och sedan är det du själv som får lämna allt: saker,
projekt, prestationer. Det är som Job sade, ungefär: Naken kom jag till denna värld,
och naken ska jag lämna den (Job 1:21).
Men just för att döden tar allt som hör till den här världen, så kan den, säger de visa
som exempelvis Stinissen, bli en vän som hjälper en att fästa blicken på det som är
evigt och bestående: Kärlek. Din medmänniskas själ. Och framför allt det som
ytterst sett är det enda som betyder något: din relation med Gud.
3
Du kommer kanske ihåg psalmen: Intet förbliver, intet förbliver, allting i världen
förgängelsen når. Men vad som görs utav kärlek till Jesus, äger ett värde som evigt
består. (PoS 454)
JESU DÖD DÖDAR DÖDEN
Kärlek till Jesus, ”han som i döden älskade dig”. Det står så vackert i
Hebréerbrevet 2, ord som jag ofta kommer tillbaka till, att Jesus kom till jorden
”för att han genom sin död skulle göra dödens herre djävulen maktlös och
befria alla dem som genom fruktan för döden varit slavar i hela sitt liv” (Heb
2:14-15).
Jesu död gör döden maktlös – de ortodoxa sjunger vid påsk: ”Med din död har du
dödat döden.” Därför har vi korset som vårt hopp längst fram i varenda kyrka, det
kors där han gav sig helt för oss, där han gick före och led din död. Och han har
kommit ut på andra sidan och berett en plats för dig, och så kommer han tillbaka
från graven för att sända ut Kyrkans glädjebud över hela världen: syndernas
förlåtelse och ett evigt liv för alla som följer honom. Och löftet gäller dig och dina
barn och alla därute som han vill kalla (Apg 2:39).
Han har sagt: jag är med dig alla dagar intill tidens slut (Matt 28:20). Och när
tidens slut kommer för dig – om sjuttio år eller ikväll, det ligger i Guds hand – då
räcker han ut sin hand igen: ”Kom, vi går tillsammans. Jag kan den här vägen. Jag
har gått här förut.”
Jesus har mött din dödsångest i Getsemane. Han har sagt: ”Fader, för dig är allting
möjligt… Ta den här kalken ifrån mig!” Och han har gråtit och svettats och till sist
försonats med det som var hans väg, Guds väg för honom. Och han sade: Ske inte
min vilja, utan din. (Mark 14:36) Och så bad han de ord av tillit som Tidegärden
upprepar i varje aftonbön: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” (Luk
23:46)
Och här stämmer verkligen psalmens ord: ”Den så dör, han dör väl.” Det är från
psalmboken nr 144, om Jesu död och din och min död. Och jag undrar om vi inte
skulle ta det som en övning i att vara beredd för döden och sjunga den bönen som
finns i de två sista verserna:
När jag ska lämna världen, o lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig.
När ångest trycker anden i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden, o Jesus, för din död.
Träd i min sista timma själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ
och dödens smärta glömma. Den så dör, han dör väl.
4
(SvPs 144:6-7)
Den så dör, han dör väl. Bibeln säger: ”Har vi dött med honom, ska vi också leva
med honom” (2 Tim 2:11) – och det är vårt hopp, det som de fantastiska
bibeltexterna idag handlar om.
ETT ORD AV VARNING
Men innan jag börjar måla himlens härlighet så vill jag fästa mig vid en vers i
texten från Uppenbarelseboken och säga ett ord av varning: Den som dör med
Jesus, han dör väl, men det är vår Herre Jesu vittnesbörd och Kyrkans vittnesbörd
genom alla tider att man också kan dö illa. Guds mål för dig och mig är det
himmelska Jerusalem, men det står där i predikotexten: ”Aldrig någonsin ska
något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt eller
lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.”
Inget orent. Inget skändligt. Ingen lögn. Allt sådant får stanna i den här världen.
Det är sådant som tynger själen så att den inte når himlen, ifall man vägrar släppa
lögnen och bitterheten och orenheten utan väver in dem i sitt liv tills man blir ett
med dem. CS Lewis anmärkte att de små val vi gör varje dag, de formar oss till att
bli mer lika himmelsvarelser, eller mer lika helvetesvarelser.
Men det här handlar inte om att aldrig ha använt en lögn, att aldrig ha fyllt sig med
något orent – jag tror att vi alla har små eller stora lögner och orenheter på våra
samveten. Nej, Gud har ett vattenfall av rening och förlåtelse och ljus och kärlek så
fort du bara vänder blicken mot himlen och säger ”Jesus, ta min synd!”. ”Om vi
bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss
synderna och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:8)
Gud är en öppen famn för varenda kämpande, längtande, syndande människa som
vill komma ut i hans ljus. Himlen är ljus, ”Gud är ljus och inget mörker finns i
honom.” (1 Joh 1:5) Och att bli frälst, det är att våga öppna sig för det ljuset, hans
ansiktes ljus, hans kärleksblicks ljus.
Det är sanningens ljus. Inget dömande, inget gömmande. Ingen lögn, ingen
förställning. Saker får vara som de är, i befintligt skick. Och du får bli känd helt
igenom, med dina ljusaste toppar och dina mörkaste hålrum: din skam, din rädsla,
din vrede, din sorg, din misstro, dina besvikelser. Allt känner han och omsluter
med ömhet. Och han vill ha ditt mörker så att det får finnas i hans ljus, och till slut
bli till ljus.
HIMLENS HÄRLIGHET
Och det står så fantastiska saker om himlen. Där finns livets vatten och livets träd,
med läkedom för alla dina sår – dina besvikelser, dina trauman. Och om du liksom
jag har fått djupa sår av livet här, då ska du veta: han som möter oss, han heter
”Lammet som blev slaktat” (Upp 5:6), han som har ropat i ångest och tårar (Heb
5
5:7) när han blev ett med oss. ”Genom hans sår blir vi helade” (Jes 53:5), och
han ska torka alla tårar från vårt ansikte.
Och då hör vi från Jesajas syn: slöjan ska falla. Slöjan som fick Gud att verka dold,
svåråtkomlig, oförståelig. Det är som Paulus säger: Nu ser vi en gåtfull
spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett
styckeverk, då ska jag känna till fullo. (1 Kor 13:12) På den dagen ska man säga:
”Se! Här är vår Gud, han som vi hoppades på.” Och då ska alla ögon se honom,
och alla knän böjas i förundran.
Och då ska han ta bort vår vanära över hela jorden. Du ska aldrig behöva huka dig
under förakt mer. Du som för din tro på Jesus har blivit missförstådd eller föraktad
eller ignorerad – du ska få resa dig i din fulla längd med full upprättelse och ett
erkännande inför hela mänskligheten: du var trogen Jesus här på jorden. Kom och
gå in i din Herres glädje!
REGERA SOM KUNGAR
Och hans tjänare ska tjäna honom i en evig gudstjänst, och vi ska regera som
kungar i evigheters evighet. Jag undrar om vi inte tänker alldeles för smått här på
jorden. Här nere tänker vi ”hur ska vi bo, hur ska vi klä oss, vad ska vi jobba med”
– men det är kanske hundra år vi lever här, det är en så försvinnande liten del av
ditt totala liv. Var är du om hundra år? Om tusen år? Om en miljon år? Om du vill
tillhöra Jesus, så är du en medregent med honom i den kommande världen.
Paulus frågade de kristna i Korint som käbblade om pengar: ”Vet ni inte att vi ska
döma änglar?” (1 Kor 6:3) Vad ditt liv handlar om här är att du ska bli mogen att
vara med och styra Guds värld. Jesus vill kunna säga: ”Bra, du gode tjänare! Du
har varit trogen i det lilla, du ska härska över tio städer”, eller ”Du ska härska över
fem städer” (Luk 19:17) – efter den mognad och trofasthet som vi visar här i livet.
Är du trogen Gud i din familj? Är du trogen Gud i ditt arbete? Är du trogen honom
i de uppgifter som han har gett dig här på jorden? Eller vet du vad hans väg och
vilja är för ditt liv? Om det känns oklart, bör man be och läsa Bibeln och samtala
med kristna vägledare så att man får reda på vad Gud förväntar sig.
Och om Gud ser att du vänder din vilja till att troget följa hans väg, då säger han:
”Mitt älskade barn”. Han ser på dig som en stolt Far, och när han ser att du växer så
kan han anförtro dig större ting.
Jag vill avsluta med att läsa aposteln Johannes ord: Mina älskade, nu är vi Guds
barn. Och vad vi ska bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han
uppenbaras, då ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.
Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren. (1
Joh 3:2-3)
