Exkursionslokaler
i norra Västerbotten
EUROPEISKA UNIONEN
av Mattias Johansson
och Leif Bildström
För samtliga kartor i guiden gäller:
Ur GSD-Vägkartan © Lantmäteriverket Gävle 2003.
Medgivande M2003/3430. Gäller tom 2004-05-31.
Fyndigheter, stängda gruvor etc.
· Barsele
· Blaiken (Ersmarksberget)
· Granlunda
· Gråberget (Elviramalmen)
· Holmtjärn
· Kristineberg
· Lainejaur
· Malådalen
· Njuggträskliden
· Nottjärn
· Orrträsket
· Pleutajokk
· Rakkejaur
· Storträsket
· Svärtträsk
· Säter
· Tvåtjärnmyran
· Vargbäcken
· Vinliden (Fårträsk)
· Örträsk (östra Bjurforsmalmen)
· Östra Högkulla
Guldfyndighet
Zn-Au fyndighet
Nedlagd dagbrottgruva (zink-koppar-silver)
Kopparfyndighet
Nedlagd gruva (guld-silver-koppar-arsenik)
Koppar-zink gruva
Nedlagd gruva (nickel-koppar)
Koppar-molybden fyndighet
Nickel-platina (Cu-Co) fyndighet
Koppar-molybden-guld fyndighet
Guldfyndighet
Uranfyndighet
Nedlagd gruva (koppar-zink)
Guld-volfram (Mo-Cu) fyndighet
Volframfyndighet
Andalusitfyndighet
Volfram-tenn fyndighet
Guldfyndighet
Guldfyndighet
Nedlagd gruva (koppar)
Nedlagd gruva (koppar-zink)
Geologiska lokaler
· Aspnäs
· Borup
· Brännäs
· Gimegolts
· Granbergsliden
· Järvselet
· Korpkullen
· Laggträsket
· Ljustjärn
· Rakkejaurheden
· Räjarberget
· Rävaberget
· Setmyrliden
· Skellefte älv
· Småberg
· Södra Örnäs
· Södra Örnäs
· Tjamstan
· Tjamstan
· Viterliden
Nedlagt konglomeratbrott
Kalkförekomst
Gabbro
Kursudal
"Eld fontän" förekomst
Geobotanik
Blockstensbrytning
Geologisk stig
Porfyr
Vulkanisk breccia
Bergtäkt
Granit
Konglomerat
Sedimentära bergarter i gammal flodfåra
Kuddlava
Fältspatporfyrbrott
Nedlagt granitbrott
Kuddlava
Basalt-andesitiska vulkanoklastiska bergarter
Isräfflor
Bilden på framsidan visa gruvlaven från Rakkejaur som
nu har återuppbyggts i Malå för Georange. Foto: B. Filén.
För samtliga kartor i guiden gäller:
Ur GSD-Vägkartan © Lantmäteriverket Gävle 2003.
Medgivande M2003/3430. Gäller tom 2004-05-31.
Barsele
EUROPEISKA UNIONEN
Guldfyndighet
23H 3f
7216000
1580800
è
Nordlig:
Östlig:
Avstånd: ca 12 mil från Malå
Kör till Storuman och fortsätt mot Lycksele ca
2 mil. Ta till vänster där Barsele slutar.
Ett flertal block samt ca 1,5 hektar skärpning
och frilagd häll.
Skiråsen består av två separata mineraliseringar som uppträder i vulkaniska sediment.
Huvudmineraliseringen utgörs av kvartsgångar som innehåller arsenikkis samt svart turmalin och
förekommer i en mer än 10 m bred skjuvzon. Kvartsgångarna är tydligt skjuvzonsrelaterade samt
epigenetiska. Mineraliseringen har beräknats
uppgå till 2 miljoner ton med en halt på 2,3 g/
ton Au. Analyser av borrkärnor visar på
guldhalter som överstiger 10 g/ton.
Den andra mineraliseringen ligger söder om
den som beskrivits ovan och består av en svag
mineralisering av Cu-Zn-Au som sitter i
metasediment.
Referenser
Nsg 92038; Nsg goldexploration in Sweden
1984-1991
Hällar med huvudmineraliseringen vid Skiråsen.
Blaiken
EUROPEISKA UNIONEN
Ersmarksberget
Zn-Pb-Ag-Au fyndighet
24H 0c
Nordlig:
Östlig:
7251330
1563720
Avstånd: ca 10 mil från Malå
Kör mot Sorsele och Storuman och ta till
höger vid Juktån mot Blaiken.
è
Området innehåller ett flertal områden med
frilagt berg samt stora provbrytningsområden
och gråbergsupplag. Scan Mining bör
kontaktas före besök.
Fyndigheten vid Ersmarksberget kan indelas i två mineraliseringar, en guldmineralisering samt
en mineralisering med zink, bly och silver. Den bevisade och
sannolika malmreserven i Ersmarksberget består av 925 000
ton guldmalm med 3,6 g/t guld samt 3 955 000 ton zinkmalm
med 1,73% zink.
Mineraliseringen av Zn-Pb-Ag är knuten till en tektonisk breccia
i metasediment, huvudsakligen ler- och siltsten, i anslutning
till en tonalitdom. Gångarna i breccian är 2-10 mm breda och
består av zinkblände, blyglans och kalkspat. Systematiska
borrningar visar att malmzonen är minst 2 km lång, 5-60 m
bred och når ned till ett djup av 150 m.
Guldmineraliseringen är belägen i de södra delarna av området
och förekommer i närheten av zinkmineraliseringen. Guldet
förekommer som fria guldpartiklar i ett komplext system av
kvartsgångar som följer tonalitdomens kant. Kvartsen är
Provbrytning vid Ersmarksberget.
mörkgrå och ofta bandad. Sulfider är vanliga i kvartsgångarna.
(www.scanmining.se)
Företaget Scan Mining har genomfört noggranna
undersökningar och borrat över 38 000 m i området. Scan Mining planerar att starta ett dagbrott
inom en snar framtid.
För ytterligare information, besök Scan Minings hemsida på www.scanmining.se
Referenser
www.scanmining.se
Granlunda
EUROPEISKA UNIONEN
Nagruvan
è
Nedlagt dagbrott Cu-Zn-Ag
23I 5e
Nordlig:
Östlig:
7224060
1620220
Avstånd: ca 5,5 mil från Malå.
Kör till Björksele förbi Kristineberg. Ta till
höger mot Sorsele och sedan till höger igen
efter ca 8 km.
Ca 3 hektar med många mycket rika malmblock som omger det nedlagda dagbrottet Granlunda
samt en provbrytningsgruva. Gruvorna är inhägnade och ligger ca 150 m ifrån varandra.
Malmen i Granlunda (Nagruvan) upptäcktes 1927 och fyra
korta borrhål borrades 1937. Man gjorde flera provbrytningsgruvor. Under 1944 bröts endast 2 300 ton med
en halt av 2,32 % Cu, ned till 15 m djup. Granlundagruvan
ligger i en 300 m lång och 1-8 m bred malmzon i nordöstlig
riktning. Den sydvästra delen består huvudsakligen av pyrit
medan den nordöstra delen utgörs av pyrit, magnetkis,
zinkblände, kopparkis samt blyglans. Höga halter av silver
är bundna till zink och koppar. Zonen är öppen mot nordost,
där den djupnar.
Granlunda dagbrott. (Prap 86089)
Mineraliseringen vid Granlundagruvan består av en breccia av kopparkis och magnetkis i en
mineralisering av svart skiffer och rik kopparkis i sericitkvartsit. Det finns även en mineralisering
som är rik på zink-bly-silver och som förekommer i ett amfibolit skarn. Malmen är indelad i zoner
där koppar dominerar hängväggen och zink liggväggen. Det finns en liknande mineralisering, även
den kallad Granlunda, som ligger 500 m från den nedlagda gruvan och som har varit föremål för ett
flertal prospekteringsprogram.
Referenser
Prap 86089; Utvärdering av statlig gruvegendom Granlunda
Prap 85536; Utvärdering av statlig gruvegendom Del II textdel
SIND 1979:9 s.22; Berg och malm i Västerbottens län
MiS 2 s. 211; Malm i Sverige 2
SGU C389 s. 78; Skelleftefältet
Brap 79036; Koppar-zink-mineraliseringen Granlunda
Prap 87050; Granlunda - Diamantborrning
Gråberget
EUROPEISKA UNIONEN
Elviramalmen
Kopparfyndighet
24I 2d
Nordlig:
Östlig:
7263000
1615780
Avstånd: ca 4,6 mil från Malå
Kör förbi Adak mot Slagnäs och ta till vänster vid Aspnäs
mot Laggträsket. Ett terränggående fordon rekommenderas för den sista delen av vägen.
è
Flera mindre provbrytningar/skärpningar som innehåller
smala ådror med impregnation av kopparkis kan ses i
området.
Ett kort prospekteringsprogram genomfördes under 1940talet och efter upptäckten av ett mineraliserat block 1974
genomfördes ett grundligare program av SGU. Programmet
innefattade geofysik, geokemi, kartläggning, borrning (47
borrhål, 7 440 m) etc. Gråberget ligger i Ledfatsområdet
och mineraliseringen förekommer i två större zoner med
svagare mineralisering däremellan. Kopparmineraliseringen
Provgrop vid Gråberget.
är knuten till en öst-västligt strykande granitintrusion i ett
polymikt konglomerat. Intrusionen varierar i tjocklek från några meter upp till 400 meter.
Mineraliseringen uppträder närmare konglomeratets kontakt, både mot graniten och mot
konglomeratet, upp till ca 30 m från kontakten. Graniten består av medelstora korn i de centrala
delarna och blir porfyrisk i närheten av konglomeratet. Yngre diabasgångar genomskär både graniten
och konglomeratet.
De två största mineraliserade zonerna skiljer sig åt. Den västra zonen domineras av smala nätverk
av kopparkis- och pyritådror i turmalinbreccierad granitporfyr. Moderbergarten är ofta sericit- och
epidotomvandlad. Molybdenglans samt zinkblände förekommer i mindre omfattning på vissa ställen.
Den östra zonen domineras av hematit, kopparglans, kopparkis samt pyrit. Kopparkis och pyrit
förkommer i tunna ådror samt som impregnation, medan kopparglans och bornit förekommer som
finkornig impregnation i hematitrika delar av blocken. Moderbergarten i den största delen av
mineraliseringen är en epidotomvandlad granitporfyr. Mineraliseringens tonnage är beräknat till
393 048 ton med en halt på 0,50 % Cu.
Referenser
Brap 79001; Gråberget Kopparmineralisering
SIND 1979:9 s.21; Berg och malm i Västerbottens län
MiS 2 s. 209; Malm i Sverige 2
Holmtjärn
EUROPEISKA UNIONEN
Nedlagd gruva Au-Ag-Cu-As
23J 5f
7227920
1676820
è
Nordlig:
Östlig:
Avstånd: ca 4,8 mil från Malå
Kör mot Glommersträsk och ta till vänster över
Skellefte älv. Sväng höger mot Petikträsk efter
ca 2 km och ta sedan till vänster igen efter
ytterligare ca 2 km.
Ett vattenfyllt schakt samt några frilagda
mineraliseringar med pyritrik skiffer finns i
området. Stora högar av pyritrika block
förekommer också i närheten av schaktet.
Holmtjärnsmalmen var den första som bröts i
Skelleftefältet. Huvudmalmen bröts 1924-1925
och producerade 366 ton malm. Trots det låga
tonnaget var brytningen lönsam tack vare de
exceptionellt höga halterna.
1924 fann Boliden en kraftigt rostfärgad häll ca
Gamla dagbrottet vid Holmtjärn
55 km nordväst om Boliden. Mineraliseringen
innehöll höga halter av guld och silver, ett prov
från den vittrade produkten visade på 1165 g/ton Au och 5542 g/ton Ag. Huvudmalmen utgjordes
av kompakt guld-koppar-arsenikmalm i hängväggen samt pyritmalm i liggväggen. Malmkroppen
var 10 m lång, upp till 3 m bred och påträffades ned till 28 m djup. En andra malmkropp, av samma
storlek men med betydligt lägre halter, fanns 35 m öster om huvudmalmen.
De övre delarna av den ovittrade koppar-arsenikmalmen innehöll omkring 100 g/ton Au, men halten
ökade mot den nedre delen och uppgick vid 23 m djup till 524 g/ton Au. Silverhalten vid samma
djup var 858 g/ton. Guld-koppar-arsenikmalmen dominerades av arsenopyrit breccierad av kopparkis.
Finkorniga fria guldpartiklar förekom i mindre omfattning.
Pyritmalmen dominerades av pyrit och kopparkis, men innehöll även fria guldpartiklar och ett
flertal andra sulfider. Sidoberget består av en kraftigt sericitomvandlad kvartsporfyr.
Referenser
GFF 61 s.91; The Gold-Copper-Arsenic Ore at Holmtjärn, Skellefte District, N. Sweden.
SGU C389 s. 87; Skelleftefältet
SIND 1979:9 s.36; Berg och malm i Västerbottens län
MiS 2 s. 237; Malm i Sverige 2
Kristineberg
EUROPEISKA UNIONEN
Gruva i drift, koppar-zink
23I 4g
Nordlig:
Östlig:
7220600
1629950
è
Avstånd: ca 2,6 mil från Malå
Kör mot Skellefteå och ta till höger mot
Kristineberg.
Två inhägnade dagbrott med hällar av svagt
mineraliserad glimmerskiffer längs efter ena
sidan av vägen. Underjordsgruva i drift.
Fyndigheten i Kristineberg upptäcktes vid geofysiska undersökningar 1918. Mineraliserade block
hade tidigare hittats i området. Kristinebergsmalmen ligger på den norra sidan av en större synklinal
i öst-västlig riktning som stupar omkring 30°
åt väster. Malmen utgörs av flera separata
kroppar som förekommer i två parallella zoner
som överensstämmer med stratigrafin och som
består av massiv pyrit med varierande mängd
zinkblände och kopparkis. På grund av
veckning och skjuvning varierar malmens
tjocklek från några få meter upp till omkring
25 m. Den lokala geologin i gruvan utgörs av
ryolit samt en mindre mängd andesit intruderad
av finkornig porfyr. Malmkropparna
förekommer i sericit- och kloritskiffer, som ofta
är kalkrik, längs med hängväggen. Pyrit och
kopparkis
dominerar
fyndighetens
liggväggssida, medan zinkblände är rikligare
förekommande i de centrala delarna och ökar i
omfattning mot hängväggen. Pyrit- och
kopparkismalm av stringer-typ finns på några
ställen.
Tre malmbildningsfaser knutna till veckning har
föreslagits. Dessa föregicks av en omfattande
metasomatisk omvandling av magnesium. Den
första fasen resulterade i bildning av pyritrik
malm med varierande mängd zinkblände och
kopparkis. Den andra fasen representeras av
Laven över huvudschaktet bakom en av
de stängda dagbrotten
One of the closed open pits at Kristineberg.
kopparkisrik malm som finns kring malmkropparna i fyndighetens södra del. En tunn men mycket
rik zinkbländesmalm som förekommer längs med hängväggen i områdets norra delar tillhör den
tredje malmbildningsfasen. Spridda kvarts-turmalingångar skär igenom alla enheter i Kristineberg.
Troligen fyller de upp skjuvzoner som bildats under den senaste deformationen.
Malmens omfattning uppgår till totalt >20 miljoner ton och den årliga produktionen i Kristineberg
idag är ca 560 000 ton med en halter på 1 % Cu, 3,7 % Zn, 0,5 % Pb, 1 g/ton Au samt 35 g/ton Ag.
Referenser
SGU C524; Geology and ores of the Kristineberg deposit, Vesterbotten, Sweden
SGU Ca62 s. 48; The Skellefte field Excursion guide No 4
SGU C389 s. 91; Skelleftefältet
SIND 1979:9 s. 23; Berg och malm i Västerbottens län
MiS 2 s. 211; Malm i Sverige 2
Economic Geology, 91 s.1022-1053; Setting of Zn-Cu-Au-Ag Massive Sulfide Deposits in the
Evolution and Facies Architecture of a 1.9 Ga Marine Volcanic Arc, Skellefte District, Sweden
Lainejaur
EUROPEISKA UNIONEN
Nedlagd Ni-Cu gruva.
23I 8j
7240850
1648120
Avstånd: ca 1,9 mil från Malå
Kör mot Arvidsjaur och ta till höger ca 1,5 km
efter Lainejaur. En skylt visar vägen.
è
Nordlig:
Östlig:
Omkring 3 hektar med spridda malmblock
samt 3 stängda gruvschakt finns i området.
Mellan 1941 och 1945 producerade Lainejaur 100 526 ton malm med halter på i medeltal 2,20 %
Ni, 0,93 % Cu samt 0,1 % Co. Fyndigheten ligger inom samma stratigrafiska lager som de flesta
basmetallfyndigheterna i Skelleftefältet, dvs. i en övergångszon mellan metasedimentära och
metavulkaniska bergarter. Moderbergarten är nordöstligt-sydvästligt strykande gabbronoritgångar
som genomskär basen av en synklinal och utvidgar sig uppåt som ett flertal vingformade
lagergångar för att sluta i en phakolitformad kropp högst upp. Den centrala delen av gabbronoriten
är ca 50 m tjock och överlagrad av metasedimentära bergarter. I de centrala delarna är metasedimenten
nästan helt ersatta av kvartsdiorit och kvartsgabbro utan någon skarp kontakt med gabbronoriten.
Det finns tre olika malmtyper: impregnationsmalm, massiv nickel-magnetkismalm samt nickelarsenikådror.
Impregnationsmalmen utgörs av gabbronorit med impregnation av magnetkis och kopparkis. Malmen
har bildats under flera olika faser och är rikast i de centrala delarna. Den genomsnittliga halten hos
denna typ av malm var 0,2 % Ni, 0,2 % Cu, 0,02 % Co, 2,5 % S samt 0,2 % As.
Den massiva nickel-magnetkismalmen, som var mest betydande, består av nästan massiv och ofta
grovkornig magnetkis som innehåller pentlandit tillsammans med kopparkis samt arseniknickelmineraler. Malmen förekommer på båda sidorna om gabbronoritgången strax under phakoliten.
Den genomsnittliga halten för denna typ av malm var 50,2 % Fe, 2,6 % Ni, 0,4 % Cu, 0,03 % Co,
32 % S samt 0,1 % As.
Nickel-arsenikådrorna består av ett stort antal nickel-, arsenik- och sulfidmineraler. Ådrorna utgår
ofta från den massiva nickel-magnetkismalmen där även ibland förekommer. Den genomsnittliga
halten i denna typ av malm var 18,0 % Fe, 10,1 % Ni, 1,9 % Co, 16 % S samt 18,5 % As.
Referenser
SGU C577; Geology of the Nickel deposit at Lainijaur in northern Sweden
GSF, Bull 333; Nickel-copper deposits of the Baltic Shield and Scandinavian Caledonides
SIND 1979:9 s.60; Berg och malm i Västerbottens län
MiS 2 s. 217; Malm i Sverige 2
Malådalen
EUROPEISKA UNIONEN
Kopparfyndighet
23I 9d
7245950
1624240
è
Nordlig:
Östlig:
Avstånd: ca 2 mil från Malå
Kör mot Adak och ta till vänster mot Bockträsk.
En ca 15 m lång delvis vattenfylld provbrytningsgruva
med frilagd mineralisering. Ytterligare områden med
berg i dagen och block förekommer kring
provbrytningsgruvan.
Malådalenprospektet, som först upptäcktes 1928, ligger i
utkanten av Adaks granitmassiv. Den mineraliserade zonen har
en öst-västlig strykning och förekommer i sericitkvartsit.
Mineraliseringen består huvudsakligen av pyrit samt kopparkis.
Även mindre mängder magnetkis, molybdenglans, bornit och
magnetit förekommer. Inom den mineraliserade zonen finns
en mindre skarnbildning med hornblände, biotit och granat.
Klorit och turmalin förekommer också i mindre omfattning. I
anknytning till mineraliseringen finns pegmatit som innehåller
arsenikkis samt granat.
Referenser
Prap 86006; Mattsbergsområdet Geologisk och geofysisk
sammanställning
SGU C389 s. 91; Skelleftefältet
SIND 1979:9 s.21; Berg och malm i Västerbottens län
MiS 2 s. 209; Malm i Sverige 2
Provgrop vid Malådalen.
Njuggträskliden
EUROPEISKA UNIONEN
Nickelfyndighet med koppar, kobolt och
platinaelement.
22J 9c
è
Nordlig:
Östlig:
7196090 / 7196150
1664270 / 1664165
Avstånd: ca 7,8 mil från Malå
Kör till Risliden via Norsjö, ta till höger mot
Åmsele och sedan höger igen strax före
kraftledningarna.
Området innehåller två frilagda hällar samt ett flertal block. Områdena med berg i dagen är båda ca
50 m2 och ligger ca 150 m ifrån varandra.
Mineraliserade block och hällar upptäcktes för första gången i Njuggträskliden år 1974. Geofysiska
mätningar, skärpning och borrning inleddes kort därefter. Totalt fyra mineraliserade ultramafiska
kroppar, parvis förekommande, hittades i området. De två nordligaste beskrivs ovan.
Mineraliseringarna förekommer i metaperidotit, serpentinit samt metapyroxenit. Två av de
ultramafiska kropparna har en kråkparkstextur (jackstraw på engelska).
Kråksparktextur i metaperidotit.
Rostvittrad häll
Berget i området består huvudsakligen av veckade och ådrade metasediment som innehåller grafit
och sulfider. De ultramafiska kropparna har intruderat i detta berg och förekommer som 70-300 m
långa linser i veckade strukturer. En typisk ultramafisk kropp i området består av en central del
bestående av metaperidotit- serpentinit omgiven av amfibolit-pyroxenbergarter med en yttre aktinolittremolitbård.
Mineraliseringarna utgörs av magnetkis, pentlandit, kopparkis samt mindre mängder maucherit
och nickelin. Den största delen av mineraliseringarna uppträder som fria korn och sliror, men även
breccior med magnetkis, pentlandit samt kopparkis förekommer. De två norra mineraliseringarna
är 70-100 m långa samt 20-30 m breda, medan de två södra är 270-300 m långa och 1-15 m breda.
Nickelhalten i de ultramafiska kropparna sträcker sig upp till 4,3 % Ni och malmberäkningar har
kommit fram till ca 0,5 miljoner ton med en halt på 0,73 % Ni, 0,04 % Co, 0,27 % Cu samt 6,2 %
S. Njuggträskliden innehåller också PGE med upp till 4,9 g/ton Pt och 3,84 g/ton Pd.
Referenser
Brap 81007; Nickelmineraliseringarna i Njuggträskliden
Brap 82119; Nickelmineraliseringar i Njuggträskliden - Maratjärnliden
Prap 83075; Pt, Pd, Au-analyser
Nottjärn
EUROPEISKA UNIONEN
Koppar, molybden och guldfyndighet
23I 0c
Nordlig:
Östlig:
7200050
1612050
Avstånd: ca 8 mil från Malå
Kör mot Lycksele, förbi Björksele och
Norrbyberg. Lokalen är belägen ca 5 km från
Norrbyberg.
è
Några små hällar samt många små sprängda
mineraliserade gnejsblock från vägbygget finns
längs med vägen.
Blockletning i området ledde till upptäckten av
ett flertal mineraliserade block samt en frilagd
mineralisering väster om sjön Nottjärn.
Mineraliseringen består av kopparkis, pyrit samt
molybdenglans som uppträder i gnejsgranit.
Kopparhalten varierar mellan 0,1 och 1,3 % Cu.
Guldhalten är 0,2-0,9 ppm Au. Silverhalten är
omkring 5 ppm Ag. Molybdenglanshalten
varierar mellan 0,35 och 0,8 % Mo. Geokemiska
provtagningar i området visar på anomala halter
av koppar, zink och molybdenglans söder om
sjön Nottjärn. Detta område domineras av
myrmark och det finns inget berg i dagen här.
Vid den lilla Sissnartjärnen ungefär 1 km nordost
om Nottjärn finns en liten mineraliserad häll med
förhöjda halter av guld och koppar.
Väghäll vid Nottjärn.
Referenser
Prap 83017; Norrbyberg - Vackerberget
Geok 82004; Lokal geokemisk prospektering vid Pauliden, Nottjärn och Spännfottjärn.
Orrträsket
EUROPEISKA UNIONEN
Guldfyndighet
Nordlig:
Östlig:
7222345
1588370
è
23H 4h
Avstånd: ca 10,5 mil från Malå
Kör mot Storuman, ta till vänster efter Juktån
mot Gunnarn och sväng sedan höger. Ett terränggående fordon rekommenderas eftersom den
sista kilometern av vägen är i dåligt skick.
Omkring 1 ha berg i dagen i två diken som
innehåller mineraliseringar med kvartsgångar.
Orrträsketprospektet utgörs av 0,1-1 m breda , guldförande, kvartsturmalingångar som är yngre än den regionala metamorfosen och
veckningen. Kvartsgångarna är skjuvzonsrelaterade och uppträder
i sura porfyrgångar. Gråvacka och grafit-sulfidbärande sediment
är gångarnas moderbergart. Guld har endast hittats i kvartsgångar
där det är knutet till arsenikkis. Prover från diket visar på halter
upp till 4 g/ton Au.
Referenser
Nsg 92038; Nsg goldexploration in Sweden 1984-1991
Prap 89059; Södra och västra Skelleftefältet Geologiska
prospekteringsarbeten 1989
Dike med hällar vid Orrträsket.
Pleutajokk
EUROPEISKA UNIONEN
Uranfyndighet (sydvästra området)
26H 0f
Nordlig:
Östlig:
7353190
1579210
è
Avstånd: ca 15 mil från Malå
Kör till Arjeplog och fortsätt mot Stenudden. Ta till
vänster vid Vuoltajaur.
Ca 100 m2 frilagd häll längs med vägen samt några block
i omgivningen. Ett stort antal ddh finns i området.
Pleutajokkprospektet består av sju separata anomalier med
uran över ett 15 km 2 stort område. Endast anomalierna i
den sydvästra delen har blivit grundligt undersökta. En
fallbeskrivning av Pleutajokk och dess utveckling fram till
1976 finns dokumenterad i Gustafsson and Minell, 1977;
Case history and exploration of Pleutajokk uranium
deposit, northern Sweden.
Totalt 42 600 meter har borrats i Pleutajokk, varav största
delen i det sydvästra området.
Häll nära väg vid Pleutajokk.
I det prospekteringsarbete som utfördes konstaterades att mineraliseringen i sydväst utgörs av uraninit
knuten till ett stort antal subparallella kvartsgångar ordnade en échelon i två zoner som skär vid
40° och bildar ett s.k. stockwork-system. Det omgivande sidoberget består av sur metavulkanit av
ignimbritisk karaktär. Det mineraliserade området begränsas i öster och väster av yngre granit och
i norr av intermediär vulkanit. Uraniniten uppträder som idiomorfiska kristaller koncentrerade utmed
kvartsgångarnas sidor samt som finkornig impregnation i sidoberget nära gångarna. Uraniniten är
ofta knuten till epidotfyllda sprickor. Uraninitkornen är ofta omgivna av epidot. Sekundär uranofan
och kasolit förekommer lokalt på vittrade eller sprickytor. Sidoberget är omvandlat upp till 10 cm
runt kvartsgångarna och visar där ökade halter av natrium och minskade dito av kalium. Uraniniten
är daterad till omkring 1738 Ma.
Referenser
Pro 8029; Geologi (Pleutajokkområdet)
Brap 79037; Uranium in Sweden excursion guide
Brap 80016; Förslag till fortsatt uranprospektering i Pleutajokk 1980
Brap 80055; Preliminary mineralogical investigation of the uraniun mineralisations
characteristic of Pleutajokk, Björklund and Harrejokk
Irap 85026; Beskrivning av SKBs mineralreserver
Gustafsson och Minell (1977); Case history and exploration of Pleutajokk uranium deposit,
northern Sweden
Rakkejaur
EUROPEISKA UNIONEN
Nedlagd koppar-zinkgruva
23J 6b
Nordlig:
Östlig:
7230700
1657250
è
Avstånd: ca 2,5 mil från Malå
Kör mot Glommersträsk och ta till vänster ca 1
km efter Skeppträskån.
Ca 3 hektar med spridda malmblock, ett ca 300 m
långt vattenfyllt dagbrott samt ett stängt schakt.
1921 hittades ett mineraliserat block, vilket senare ledde till upptäckten av Rakkejaurs malmkropp.
Det är den största malmkroppen i Skelleftefältet, på mer än 17 Mt. Den vertikala malmkroppen är
550 m lång, upp till 65 m bred och stryker i nordväst-sydostlig riktning. Malmen är känd genom
borrning samt ett schakt ned till 320 m.
Dagbrottsbrytning bedrevs 1965-70. Den
genomsnittliga malmhalten har beräknats till
1,0 g/ton Au, 45 g/ton Ag, 0,3 % Cu, 2,3 %
Zn, 27 % S samt 1,6 % As. Fyndigheten är
belägen i övergångszonen mellan
metavulkanit och metasediment, vilket är det
vanliga för basmetallfyndigheter i
Skelleftefältet. Hängväggen (i väster) utgörs
av kvartsporfyr omvandlad till sericitkvartsit.
Ovanför denna enhet finns en karbonatrik
vittrad breccia samt ett polymikt konglomerat.
Längre uppåt i sekvensen uppträder bandad
Blocket som ledde till upptäckten av Rakkejaurmalmen.
skiffer.
Den största delen av malmkroppen följer kontakten till skiffern och slutar i ett släpveck åt norr.
Malmen utgörs av låghaltig pyritmalm med varierande mängd zink, koppar och arsenik. Denna
malmtyp är sällan kompakt och innehåller ofta stora kvantiteter sidobergsmaterial. Ett flertal linser
av arsenikkis samt några dito av koppar förekommer. Kontakten mellan pyritmalmen och sidoberget
är i regel skarp, men mot syd-sydost blir malmen mera utspridd eller förändras till impregnation.
Arsenikmalmen, som representerar den första malmbildningsfasen, är alltid finkornig eller kompakt.
Denna malmtyp är omfattande i de övre delarna malmkroppen, men blir mer utspridd längre ned.
På de djupare nivåerna återstår endast mindre ådror.
Laven vid Rakkejaur och det vattenfyllda dagbrottet. .
Kopparmalmen representerar den tredje malmbildningsfasen och uppträder som något elongerade
kroppar som stryker i nordväst-sydostlig riktning. I områdena med kopparmineraliseringar har
pyritmalmen tillsammans med sidobergsfragment blivit breccierad och cementerad av kopparkis
och pyrit. Kopparmalmen innehåller på vissa ställen magnetkis samt i mindre omfattning zinkblände,
arsenikkis och tetrahedrit.
Utbredda karbonatådror som innehåller kopparkis och svavelhaltiga mineraler representerar en fjärde
malmbildningsfas.
Referenser
MiS 2 s. 221; Malm i Sverige 2
SIND 1979:9 s. 27; Berg och malm i Västerbottens län
SGU C389 s. 89; Skelleftefältet
Economic Geology, 91 s. 1022-1053; Setting of Zn-Cu-Au-Ag Massive Sulfide Deposits in the
Evolution and Facies Architecture of a 1.9 Ga Marine Volcanic Arc, Skellefte
District, Sweden
Storträsket
EUROPEISKA UNIONEN
Fyndighet med volfram, molybden, koppar och guld
23H 2g
Nordlig:
Östlig:
7212090
1584365
è
Avstånd: ca 12 mil från Malå
Kör mot Storuman och ta till vänster efter Juktån
mot Gunnarn. Sväng vänster mot Lycksele och
sedan höger efter ca 5 km mot Grundfors och till
höger igen efter ca 1 km.
Ca 2 hektar med avskalat jordtäcke och frilagd berghäll med mineraliserade kvartsgångar.
1979 ledde blockletning till upptäckten av ett
leukogranitblock med en kvartsgång som innehöll
wolframit samt scheelit. Analyser visade att
gången innehöll 11 % wolfram. Följande år
hittades en mineraliserad kvartsgång i en häll i
närheten av blocket och ett 150 x 150 m stort
område frilades. Sammanlagt 20 ddh borrades
senare i Storträsket.
De mineraliserade ådrorna uppträder i en 100-200
m bred zon av leukogranit i den norra kontakten
Block och hällar vid Storträsket.
mellan en granitdom och en omgivande
metagråvacka. De frilagda hällarna avslöjade ca 15 kvartsgångar, av vilka 9 var mineraliserade.
Dessa gångar varierar i bredd mellan 10 och 60 cm och den längsta är omkring 100 m. De flesta
gångarna är parallella med en nordöst-sydvästlig strykning. Mineraliseringen är ojämnt fördelad
och wolframiten förekommer vanligtvis i 10 x 10 cm kluster. Den rikaste sektionen är en 3 m lång
och 10-20 cm bred zon med nästan kompakt wolframit.
Kvartsgångarna innehåller också mindre mängder scheelit, molybdenglans, kopparkis, magnetkis,
arsenikkis samt spår av fria kopparpartiklar. Några av gångarna visar också på anomala halter av
guld och silver med upp till 6,8 g/ton Au och 40 g/ton Ag. Scheeliten uppträder huvudsakligen som
separata korn samt i sprickor i wolframiten. Molybdenglansen förekommer som impregnation i
leukograniten samt längs kontakten till några av kvartsgångarna. De övriga sulfiderna uppträder i
regel endast i mycket liten omfattning.
Referenser
Brap 81507; Wolframfyndigheten i Storträsket
Brap 82017; Volframmineral i ett sulfidkoncentrat från Storträsket, Storuman
Brap 82551; Storträsket
Svärtträsk
EUROPEISKA UNIONEN
Volframfyndighet
23H 6d
Nordlig:
Östlig:
7230295
1567770
Avstånd: ca 10 mil från Malå
Kör mot Storuman och ta till höger vid
Gunnarsberg.
è
Många frilagda mineraliseringar samt block
över ett flera hektar stort område. En stor hög
sprängda block nära vägen.
Svärtträskprospektet utgörs av ett 150 m långt
och 5-12 m brett bälte av grov- till
medelkornig hornblendit som innehåller
scheelit. Hornblenditen har en nordöstsydvästlig strykning och har tolkats som en
omvandlingsprodukt från en ultrabasisk lava
i den omgivande gråvackeskiffern.
Scheeliten uppträder huvudsakligen där
hornblenditen är ådrad eller uppsprucken och
förekommer då inom dessa strukturer eller
Sprängda block vid Svärtträsk.
som kornig impregnation i hornblenditen.
Scheelit är särskilt rikligt förekommande när
den är knuten till centimeterbreda ljusgrå ådror. Mineraliseringen uppges vara epigenetisk. Två
skärpningar har sprängts vinkelrätt mot zonen med hornblendit och 12 ddh borrades mellan 1977
och 1978. Scheelitmineraliseringar skar igenom nio av de tolv hålen. I meterlånga sektioner av
borrkärnorna varierade halterna mellan 0,005 och 0,1 % W. På vissa ställen uppnådde halterna 1 %
W. Malmberäkningar visar att det ned till ett djup av 50-100 m finns 250 000 ton med en halt på
0,17 % W, vilket motsvarar 0,22 % WO . Området som omfattas av malmberäkningen är 984 m2
3
och halterna är något högre i de centrala delarna. Flera geofysiska undersökningar där man använt
sig av magnetism, tyngdkraft, slingram, IP, resistivitet samt självpotential har genomförts i området.
Referenser
SIND 1979:9 s.67; Berg och malm i Västerbottens län
Brap 79015; Wolframförekomsten vid Svärtträsk
Brap 80012; Wolframförekomsten vid Svärtträsk
Säter
EUROPEISKA UNIONEN
Andalusitfyndighet
23I 2f
7217420
1628200
Avstånd: ca 3 mil från Malå
Kör mot Björksele förbi Kristineberg. Berg i dagen
förekommer på vänster sida om vägen.
è
Nordlig:
Östlig:
Omkring 3 hektar frilagd berghäll samt flera stora block.
Den andalusitrika sericitkvartsiten strax norr om den
lilla byn Säter har tidigare undersökts, både i syfte att
bryta prydnadssten och för att utvinna andalusit. 1991
frilade Lapis Polaris AB en stor häll för provtagning.
Senare samma år grävde SGAB fyra skärpningar i
området med inriktning på andalusiten. Fjorton borrhål
borrades 1992 av SGAB för att kartlägga förekomsten
av andalusit. Borrningarna visade att andalusiten
uppträdde i en zon i nordväst-sydostlig riktning. I
nordväst fortsätter zonen ned till åtminstone 50 meter
Andalusitrika sericit-kvartsgnejshällar vid Säter.
medan tjockleken minskar snabbt mot söder och
sydost. Området utgör förmodligen en del av ett antiklinalt veck med en nordväst-sydostligt strykande
veckaxel som stupar mot nordväst.
Huvuddelen av andalusiten förekommer i centimeterbreda brun- till rosaaktiga band i vit
sericitkvartsit. Andalusitkornen i detta tydligt bandade berg är fina. När sericitkvartsiten är
grovkornigare och bandningen svagare är även andalusiten grovkornigare. Andalusithalten varierar.
Beräkningar under UV-ljus har visat på upp till 30-40 volymprocent och normativa beräkningar
anger upp till 27 viktprocent.
Bildningen av andalusit i sericit- och kloritskiffer i Kristinebergsområdet uppges vara en typisk
postkinematisk återkristallisering och bildar i regel porfyroblaster. Andalusit förekommer som
pseudomorf efter veckade buntar av sericit och dessa porfyroblaster har alltså bildats efter
deformationen.
Referenser
SGU C622 s. 14, 38; Stratigraphy and metamorphism in the Kristineberg area
SGU C524 s. 17; Geology and ores of the Kristineberg deposit, Vesterbotten, Sweden
Pro 8341; Andalusit från Skelleftefältet
Prap 91 530; Andalusit i Säter-området
Prap 92 017; Andalusitprojektet i Säter
Tvåtjärnmyran
EUROPEISKA UNIONEN
Volfram-tennfyndighet
23H 9e
Nordlig:
Östlig:
7246025
1570500
Avstånd: ca 9 mil från Malå
Kör mot Sorsele och ta till höger vid Juktån
mot Blaiken.
è
Ca 5 hektar med flera stora block som
innehåller mineraliserade kvartsådror.
Omkring 10 av blocken har sprängts.
Wolfram- och tennprospektet
vid Tvåtjärnmyran upptäcktes
genom
omfattande
mineralprovtagningar samt
blockletning som genomfördes
under slutet av 70-talet och
början av 80-talet. Prover från
block visar på ett innehåll av
upp till 1,5 % W och 3,5 % Sn.
Det finns mycket få berghällar
i området. Den lokala geologin
utgörs av metasediment,
metabasalt och granit.
Tvåtjärnmyran består av
mineraliserade kvartsgångar i
graniten längs med kontakten
till metasedimenten. KvartsMineraliserade block vid Tvåtjärnmyran.
gångarna innehåller wolframit,
kassiterit och arsenikkis tillsammans med små kvantiteter scheelit, zink-blände, kopparkis, molybdenglans, pyrit, magnetkis, fluorit samt turmalin. De sistnämnda mineralerna har också hittats i den
omgivande graniten.
Ett grundläggande program för moränprovtagning genomfördes 1983 i syfte att specificera ett
målområde för det planerade ddh-programmet. Femton ddh borrades under vintern 1983-1984. Tio
hål borrades i den norra delen av området (Tvåtjärnmyran norra) och fem i den södra delen
(Tvåtjärnmyran södra). Geofysiska undersökningar genomfördes i huvudparten av borrhålen.
Wolframit samt kassiteritmineraliserade kvartsgångar korsade sju av borrhålen och 24 av de 184
korsande kvartsgångarna innehöll mineraliseringar.
Kvartsgångarna uppträder ofta nära varandra och minst fyra parallella zoner med gångar har hittats.
Gångarnas bredd varierar mellan 0,1 och 150 cm. Zonerna med kvartsgångar är knutna till en
kraftig greisenomvandling av den omgivande graniten. Mineraliseringen med wolframit och kassiterit
är mycket oregelbunden och finns endast i kvartsgångarna, förutom i ett fall där stora mängder har
upptäckts i grovkornig pegmatit. Wolframiten uppträder som 2-3 cm långa tavelformade kristaller.
Man har funnit upp till 10 cm stora kristaller i block.
Referenser
Prap 84069; Tvåtjärnmyran Diamantborrning 1983-84 Del 1 och Del 2
Brap 82093; Sn-W uppslagen Tvåtjärnmyran Fäbodforsen
Brap 81561; Blaikenområdet Sn-W uppslagen: Granberget Stenmyrberget Tvåtjärnmyran
Fäbodforsen
Prap 83543; Tvåtjärnmyran Geologi 1983
Prap 83085; Tvåtjärnmyran Geofysik 1983
Vargbäcken
EUROPEISKA UNIONEN
Guldfyndighet
23I 5d
7225700
1618400
è
Nordlig:
Östlig:
Avstånd: ca 5,5 mil från Malå.
Kör mot Sorsele och ta till vänster mot Brännäs
ca 500 m efter Malå-Vännäs. Sväng vänster igen
mot Lycksele ca 5 km efter Brännäs och ta sedan
till vänster ytterligare en gång ca 1 km före
Vindelgransele.
En ca 150 m2 stor skärpning som innehåller mineraliserade kvartsgångar.
Guldmineraliseringen vid Vargbäcken upptäcktes
1997 i en häll. Skärpning och borrning inleddes
senare samma år. Mineraliseringen är knuten till
två parallella system av kvartsgångar som ligger i
en elongerad dioritintrusion i metasediment.
Kvartsgångarnas bredd varierar från mindre än en
centimeter till över en halv meter.
Dioritintrusionen bildar en > 1,5 km lång och 100200 m bred lagergångsliknande kropp i sydvästDike med hällar vid Vargbäcken.
nordostlig riktning. Den högsta densiteten hos de
guldbärande kvartsgångarna hittades mot den nordvästra diorit-metasedimentkontakten. Synligt
guld har observerats minst 800 m längs strykningen. Kontaktzonen mellan dioriten och
metasedimenten karakteriseras av intensiv omvandling, bl.a. förkisling och kvartsbrecciering.
Magnetkis är den rikligast förekommande sulfiden och uppträder i 70-80 % av kvartsgångarna.
Halten i den överstiger sällan 10 %. Mindre mängder kopparkis, arsenikkis, pyrit, zinkblände,
molybdenglans, fritt koppar samt, möjligen, blyglans förekommer också i kvartsgångarna.
Guldet är i regel ganska grovkornigt och är synligt för blotta ögat. Till skillnad från andra liknande
förekomster i området är guldet inte nära knutet till arsenikkis. Det finns inget direkt samband
mellan guld och sulfider, men höga guldhalter kan kopplas samman med förhöjda sulfidhalter,
speciellt zinkblände.
Referenser
Guld ¢99 Trondheim: Precambrian gold in the Fennoscandian and Ukranian Shields and
related areas, Abstract volume (1999), s. 30-31; Vargbäcken - a quartz vein
hosted gold deposit in westernmost Skellefte District, Northern Sweden
Vinliden
EUROPEISKA UNIONEN
Fårträsk
Guldfyndighet
24I 3a
7268200
1600010
è
Nordlig:
Östlig:
Avstånd: ca 9 mil från Malå
Kör till Slagnäs och ta till vänster mot Sorsele,
sväng sedan vänster igen vid Buresjön. Ta
slutligen till höger ca 500 m efter Gargån.
Vinliden består av flera väl frilagda hällar, ca 70 m2.
Vinlidens guldmineralisering utgörs av ett antal kvartsgångar som förekommer i en gråvackesekvens.
Mineraliseringen är associerad med
fältspatporfyrgångar som intruderat i
gråvackan. Kvartsgångarna finns i små
förkastningar och skjuvzoner i en av områdets
större förkastningsstrukturer. Omvandlingszoner med distal albit samt proximal sericit
omger kvartsgångarna. Sulfider förekommer
ganska rikligt både i kvartsgångarna och
omvandlingszonerna. De höga guldhalterna är
knutna till impregnation av arsenikkis och
magnetkis. North Atlantic Natural Resources
AB har borrat en borrhål där en 5 m sektion
med ett djup på 89 m innehöll 0,7 g/ton Au.
Några av hällarna vid Vinliden.
Referenser
Broman, C., Bergström, U., Lindblom, S. (1995), Fluid evolution in gold-bearing quartz veins
associated with feldspar porphyry dikes at Vinliden in the Skellefte District,
northern Sweden
Bergström, U. (1996), Gold mineralization in the Vinliden area, Skellefte District, northern
Sweden
Nsg 92038; Nsg goldexploration in Sweden 1984-1991
North Atlantic Natural Resources AB; Årsredovisning 2000
Örträsk
EUROPEISKA UNIONEN
Östra Bjurfors
Nedlagd gruva Cu
23J 3f
Nordlig:
Östlig:
7216970
1679490
è
Avstånd: ca 5 mil från Malå
Kör mot Skellefteå/Boliden och sväng vänster mot
Örträsk.
Ett vattenfyllt gruvhål samt stora högar av
malmblock finns i området. Det finns inget berg i
dagen i närheten av gruvan. I den gamla laven med det stängda schaktet finns ett litet gruvmuseum.
I Örträsk startar turistlinbanan som går till Bäckerudden.
Bjurfors malmfält, som är 900 m långt, är indelat i tre separata malmkroppar: östra Bjurfors, mellersta
Bjurfors och västra Bjurfors.
I östra Bjurforsmalmen borrades 7 hål 1922-1924 och malmen bröts sedan under 30-talet. Den
bestod av 0,2 Mt med en genomsnittlig halt på 2,6 % Cu och 27 % S. Malmkroppen var 185 m lång,
30 m bred och hade ett maximalt djup på 50 m. Det omgivande sidoberget utgörs av grönsten
omväxlande med kvartsporfyriska lavabäddar och tuff. Även kalkstensbäddar förekommer. Intill
malmen har berget omvandlats till kloritkvartsit och kloritskiffer. Malmen bestod av kopparkis,
pyrit och magnetkis samt obetydliga mängder av andra sulfider.
Mellersta Bjurfors ligger ca 150 m väster om östra Bjurfors och de liknar varandra utseendemässigt,
men skiljer sig åt vad gäller innehåll. Mellersta Bjurfors utgörs av pyritbäddar med zink och bly i
mindre omfattning. Tonnaget har beräknats till 0,6 Mt med en halt på 3,5 % Zn, 0,2 % Pb samt 31
% S.
Västra Bjurfors ligger ca 250 m väster om mellersta Bjurfors. Tonnaget och halterna är betydligt
lägre här jämfört med de andra två malmkropparna.
Referenser
MiS 2 s. 232; Malm i Sverige 2
SIND 1979:9 s. 34; Berg och malm i Västerbottens län
SGU C389 s. 66; Skelleftefältet
SGU C424 s. 110; Geology and ores of the Malånäs district Västerbotten, Sweden
Östra Högkulla
Nordlig:
Östlig:
è
Nedlagd zinkgruva
23J 3e
EUROPEISKA UNIONEN
7217709
1673984
Avstånd: ca 5,5 mil från Malå.
Kör mot Skellefteå/Boliden och ta till vänster
mot Örträsk. Östra Högkulla ligger ca 5 km
efter Örträsk.
Ett vattenfyllt dagbrott samt ett stängt schakt
visar var gruvan låg. Kring gruvan finns ca 2 hektar med många zinkrika malmblock.
Den nedlagda zinkgruvan Östra Högkulla, belägen strax nordväst om byn med samma namn,
upptäcktes 1931. Mätningar och borrningar ledde till att 0,1 Mt zinkrik malm bröts. Östra Högkulla
bestod av två separata frilagda malmlinser.
Den norra linsen hade en lutningsgrad på 60° mot söder och smalnade av vid 32 m djup. Den södra
linsen hade en lutningsgrad på 38° mot söder och fortsatte mycket djupare ner. Zinkmalmen smalnade
av vid 165 m djup varifrån kompakt magnetkis fortsatte nedåt. Malmlinserna låg parallellt med
skiffrigheten i kontakten mellan kvartsporfyr och bandad tuff. Malmen utgjordes väsentligen av en
kompakt, bandad pyrit-zinkbländesmalm som innehöll varierande mängd magnetkis. Magnetkisen
avsattes förmodligen i en senare fas i malmbildningsprocessen och ersatte då pyrit och zinkblände.
Andelen blyglans var i allmänhet låg medan silverhalten i regel var hög. Kopparkis och arsenikkis
förekom endast sporadiskt. Sidobergsomvandlingen uppges vara obetydlig och kontakten mellan
malm och sidoberg är vanligen skarp. Ett prov från en provbrytning fastställde följande halter: 37
% S, 1,7 % Pb, 26,8 % Zn samt 239 g/ton Ag.
Referenser
MiS 2 s. 230; Malm i Sverige 2
SIND 1979:9 s. 31; Berg och malm i Västerbottens län
SGU C389 s. 72; Skelleftefältet
SGU C424 s. 137; Geology and ores of the Malånäs district Västerbotten, Sweden
Aspnäs
EUROPEISKA UNIONEN
Skidnäs
Nedlagt dagbrott (konglomerat)
24I 3d
7266690
1618040
è
Nordlig:
Östlig:
Avstånd: ca 3,9 mil från Malå
Kör förbi Adak mot Slagnäs och ta till höger.
Det finns stora hällar och block i och kring
dagbrottet.
Dagbrottet var i drift när vägarna i närheten
byggdes. Konglomeratet är polymikt och består
huvudsakligen av rundade fragment av sandsten och sur
vulkanisk bergart i en finkornig massa. Även mindre
mängder kvarts-, konglomerat- och jaspisfragment
förekommer.
Referenser
SGU C564; Rocks and stratigraphy of the Ledfat area,
Västerbotten County, Northern
Sweden
Nedlagt stenbrott vid Aspnäs.
EUROPEISKA UNIONEN
Borup
Kalkförekomst
23J 3d
è
Norr 7215853
Väst 1669730
Avstånd: ca 55 km från Malå
Kör 53 km mot Skellefteå, ta av till vänster
mot Arvidsjaur och vänster igen efter 500 meter. Följ den lilla vägen två km.
Borups kalkförekomst var tidigare den enda
kalkförekomsten av någorlunda betydelse i den
norra länsdelen. Kalklagret var känt till en längd av 70 meter och var 10-15 meter brett. Trots att
kalken var tämligen oren, ca 60 % ren kalk, har kalken tidigare flitigt använts i trakten som jordbruks
och murbruksprodukt. Brytning har främst skett åren 1921-22 då Norsjö Kommun bröt och brände
kalk som nödhjälpsarbete. Inkomsterna därav täckte alla kostnader för brytningen. Det geografiska
läget gjorde den tiden att övriga kalktransporter från järnväg var kostnadskrävande vilket gjorde
Borups kalk något lönsammare.
I dag kan man endast se det ursprungliga brottet som en svacka i terrängen, det finns dock gott om
varphögar i sluttningen strax norr skogsbilvägen. I varphögarna kan man förutom kalkblock även
hitta block med höga halter arsenikkis.
Beroende på den kalkrika berggrunden finns sällsynta växter i området.
I dagsläget är det också mest botaniskt som området kan vara intressant, inga kalkhällar finns
längre synliga kring brottet. För den geobotaniskt intresserade kan alltså området erbjuda mycket,
ingen riktig inventering av områdets växtlighet har ännu gjorts.
Naturreservatet norr om Borup fyndigheten består av äldre brandpräglad skog. Den tidigare
undervegetationen som gran och andra mindre träd har dött men de äldre höga tallarna har överlevt
branden vilket ger området en mycket speciell karaktär.
Brännäs
EUROPEISKA UNIONEN
Gabbro
23I 6e
7235070
1620200
è
Nordlig:
Östlig:
Avstånd: ca 3,3 mil från Malå
Kör förbi Malå-Vännäs och ta till vänster mot
Brännäs och sedan vänster igen mot Stor-Stinas
viste. Ta till höger ca 300 m efter Stor-Stinas viste
på Murpejaurvägen. Hällen är belägen på vägens
vänstra sida.
En ca 502 stor flat häll samt flera block ligger intill vägen.
Gabbron kring Brännas visar magmatiska
lager och består huvudsakligen av
plagioklas, hornblände, biotit samt kvarts.
Provtagningar har gjorts på hällarna, som
innehåller mindre kvartsgångar, skjuvzoner
och spår efter inlandsisen, eftersom liknande
intrusioner i området uppvisat
guldanomalier.
Referenser
SGU Ai115; Berggrundskartan 23I Malå
Gabbro hällar vid Brännäs.
Gimegolts
EUROPEISKA UNIONEN
Kursudal
24H 5g
Nordlig:
Östlig:
7277210
1589606
è
Avstånd: ca 9 mil från Malå
Kör till Slagnäs och ta därefter till vänster mot Sorsele.
Sväng höger strax före Heden och ta slutligen till
vänster.
En ca 3 km lång promenadväg i ett vackert naturreservat
längs en mycket brant kanjon. Landskapet är oerhört
vackert och det finns ett vind/regnskydd vid slutet av
stigen.
Kursudalen är en kanjon som bildats av glaciofluvial
erosion, d.v.s. strömmande smältvatten från den senaste
istiden. Det finns stora mängder välbevarad andesitisk
och kvartsporfyrisk vulkanit i hällar efter vägen.
Kursudalen vid Gimegolts.
Granbergsliden
EUROPEISKA UNIONEN
Förekomst av lavafontän
23J 5f
è
Nordlig:
Östlig:
7226270
1677815
Avstånd: ca 5 mil från Malå
Kör mot Glommersträsk och ta till höger ca 2 km efter
Skellefte älv mot Petikträsk. Hällarna förekommer på
berget ca 1 km efter Granbergsliden.
Ett antal hällar, ca 1-15 m2stora, på ett flera hektar stort kalhygge.
Granbergslidens facies är knuten till ett undervattensbildat mafiskt vulkaniskt centrum som består av en
imponerande förekomst av lavafontän samt hyaloklastit
med kuddformade flikar och hårt packad kuddlava.
Denna facies indikerar närheten till en synvulkanisk
förkastning, som också skulle kunna vara den ränna som
transporterat de mineraliserande lösningarna.
Referenser
PIM Exkursion, (22-23 juni 1993): Volcanic facies and
their implications in the Skellefte mining district
Häll vid Granbergsliden.
Järvselet
EUROPEISKA UNIONEN
Geobotanik.
23J 7c
Avstånd: ca 45 km från Malå
Kör till Grundträsk, sväng vänster mot Lainejaure.
Sväng till höger mot Skidberg efter två km.
Sväng vänster en km efter gårdarna och följ
vägen 3 km så är du framme.
Här finns en unik granskog som växer i
utströmningen från ett område med
kalkomvandlade vulkaniter. De största
granarna når en höjd av närmare fyrtio meter
vilket är mycket ovanligt i trakten. Det finns
också orkideèr som Norna (Calypso Bulbosa)
och en del mycket ovanliga lavar. I anslutning
till området finns Järvselberget strax sydost
med stora hällområden med konglomerat. I
nordväst längs vägen finns hällområden med
vulkaniska bergarter som ibland har
inneslutningar av kristallin kalksten i olika
färger. Det är det här hällområdet som ger
upphov till unika förutsättningar för områdets
kalkkrävande växtlighet.
è
Norr: 7236970
Öst: 1663500
Korpkullen
EUROPEISKA UNIONEN
Stalon
N: 7210660
Ö: 1507273
è
Blockstensbrytning.
23G 2b
Avstånd: ca 200 km från Malå.
Kör mot Vilhelmina och sväng höger mot
Stekenjokk strax utanför Vilhelmina.
Fortsätt till Stalon och sväng höger mot
Fatsjöluspen. Passera byn och kör till
vägslutet.
Den gröna myloniten i Korpkullen vid Stalon har rönt stort intresse från stenbranchen och
Lapplands Natursten har utfört en provbrytning.
De polerade stenplattorna uppvisar vackra marmorerade mönster i olika färgnyanser. Myloniten
är uppbyggd av mm-dm breda lager med olika utseenden både i fråga om färg och mönster. En
del lager är gråblå på vittrad yta, andra mer ljust beige, mörkgröna, rostbruna eller mörkgrå.
Växellagringen i färg gör att det kan vara svårt att finna tillräckligt stora volymer homogent berg,
men å andra sidan är det just växellagringen som gör stenen så vacker i sågat och polerat skick.
Färgvariationerna beror delvis på ursprungliga skillnader i bergarten, men framför allt på senare
omvandlingar. Mylonitens gröna färg orsakas av mineralen klorit och epidot
som bildades vid omvandlingen.Det vackra mönstret har uppstått genom en senare veckning av
den bandade myloniten. Mönstret varierar från rakt bandat till småveckat och med ibland nästan
prickiga lager, beroende på hur de olika lagren påverkats av deformationer. En del lager
innehåller centimeterstora grönbruna kulor som vid närmare undersökning visat sig vara avslitna
veckkrön på ytterst små veck.
Sprickmönstret vid Korpkullen är komplext och osystematiskt. Berget är generellt mycket
sprucket med korta och oregelbundna sprickor. Den huvudsakliga sprickricktningen är VNV med
brant stupning mot sydväst. En andra sprickriktning
är vinkelrät mot den förra och stupar brant mot nordväst.
Referens.
Natursten och Industrimineral i Västerbotten.
Slutrapport från Luleå Tekniska Universitet.
Dec 1999
Laggträsket
EUROPEISKA UNIONEN
Geologisk stig
24I 2d
7264050
1618100
è
Nordlig:
Östlig:
Avstånd: ca 4,5 mil från Malå
Kör förbi Adak mot Slagnäs. Ta till vänster vid Aspnäs
mot Laggträsket.
En ca 3 km lång stig med stationer vid fem hällar.
Varje station är försedd med skyltar med geologisk
information och promenaden tar omkring 3-5 timmar.
Naturen och utsikten på toppen är storslagen.
Kort beskrivning av de fem hällarna:
1. Tuffitisk sandsten: Den skiktade röda tuffitiska sandstenen består av vulkanisk aska blandad
med finkornigt sandmaterial. Mineralerna utgörs i stort sett endast av kvarts och fältspat.
2. Nedre konglomeratet: Detta polymikta konglomerat består huvudsakligen av rundade fragment
av sandsten och sur vulkanisk bergart i en sandig massa. Även mindre mängder kvarts-,
konglomerat- och jaspisfragment förekommer.
3. Förkastning: Förkastningen syns som en 50 m lång ravin. En förkastning definieras som en ett
område med en bergsstruktur längs vilken det har skett en förskjutning. Förkastningar uppkommer
genom spänningar i jordskorpan.
4. Porfyrgång: Både sura och basiska gångar förekommer i konglomeraten. Porfyrgången utgörs av
en finkornig massa med impregnation av strökorn av fältspat. Det finns inga strökorn längs
kontakten till det omgivande konglomeratet p.g.a. snabbare nedkylning.
5. Övre konglomeratet: Detta konglomerat är annorlunda än det föregående. Massan är i regel
grövre samt mer basisk. Sandstensfragment finns inte här, medan förekomsten av granit och
basiska vulkaniska fragment är riklig.
Ljustjärn
EUROPEISKA UNIONEN
Porfyr
23I 7i
Nordlig:
Östlig:
7235040
1640215
è
Avstånd: ca 3 mil från Malå
Kör mot Brunträsk och ta till höger.
Flera stora sprängda block samt ca 50 m2 berg i dagen
längs vägen.
Hällarna i området är ibland breccierade och består
huvudsakligen av plagioklasporfyrisk metaandesitmetabasalt, ofta genomskuren av metaryolitgångar. En
smal nordväst-sydostlig zon av metaargillit uppträder
strax sydväst om platsen.
Referenser
SGU Ai 115; Berggrundskartan 23I Malå
Häll vid Ljustjärn.
Rakkejaurheden
EUROPEISKA UNIONEN
Vulkanisk breccia
23J 6b
è
Nordlig:
Östlig:
7233920
1657610
Avstånd: ca 3 mil från Malå
Kör mot Glommersträsk och ta till vänster ca 1
km efter Skeppträskån. Fortsätt rakt fram och
passera Rakkejaurgruvan.
En ca 1 hektar stor frilagd häll på ett kalhygge.
Rakkejaurheden har tolkats som en subvulkanisk
intrusion/lava med en textur som indikerar en in
situ hyaloklastit, fragmentering av lavan genom
nedkylning. Hällen består av en monomikt
vulkanisk breccia. Breccian är grundmassestödd
med klaster bestående av fältspatporfyr.
Referenser
Mink 99108; Slutexkursion (??) 23J Norsjö
Monomikt vulkanisk breccia vid Rakkejaurheden.
Räjarberget
EUROPEISKA UNIONEN
Bergtäkt.
Ägare: Lapis Polaris AB.
23I 6h
Avstånd: 7 km från Malå
Kör mot Kristineberg, sväng höger vid Ö.
Fårträsk
è
Norr: 7231030
Väst: 1636750
Bergarten i Räjarberget klassas industriellt som
en homogen mörkgrå tät ryolit, geologiskt
ligger kanske beteckningen dacit närmast.
Jordtäcket är i området tämligen måttligt vilket underlättar brytningen. Bergarten bryts och krossas
på platsen, en normal årsproduktion på 60 000 ton beräknas. Lapis Polaris AB beviljades tillstånd
för brytning 1998, om brytning utföres till fullo beräknas 1 300 000 ton berg brytas vilket ger
verksamheten en livslängd på 40 år.Utförda tester visar att bergarten håller mycket god kvalitet
vilket även gör den lämplig och tillåten som
beläggningsmakadam på högtrafikerade vägar.
Räjarbergets bergtäkt är särdeles viktig även
för Malå Kommun, då den ombesörjer en stor
del av kommunens behov och den utgör i dag
den enda industriella bergbrytningen i Malå
Kommun.
Referenser.
Länsstyrelsen i Västerbottens län
2330-1661/98
Rävaberget
EUROPEISKA UNIONEN
Granit
23I 8h
7243680
1636800
è
Nordlig:
Östlig:
Avstånd: ca 1,9 mil från Malå
Kör mot Arvidsjaur och ta till vänster in på
Morkbergsvägen.
Flera hektar med ett stort antal granithällar
samt, på vissa ställen, pegmatit och aplit.
Graniten är ofta kraftigt vittrad till grus.
Graniten i området tillhör RevsundsAdaksviten. U-Pb-datering i närheten av
Rävaberget visade en ålder på 1778+-16 Ma
hos en typisk Revsundsgranit. Graniten är
ljusgrå till ljusrosa och relativt grovkornig.
Huvudbeståndsdelarna är kvarts, plagioklas,
mikrolin samt biotit. Kraftig vittring av graniten
har förekommit. Norr om Rävaberget innehåller
graniten i regel stora (> 2 cm) mikrolinkristaller.
De är rosa och antingen rundade eller mera
rektangulära till formen.
Referenser
SGU Ai115; Berggrundskartan 23I Malå
Granithällar vid Rävaberget.
Setmyrliden
EUROPEISKA UNIONEN
Konglomerat
24I 3c
Nordlig:
Östlig:
7265900
1614250
è
Avstånd: ca 4,7 mil från Malå
Kör förbi Adak mot Slagnäs och ta till vänster ca 1
km efter Södra Skidnäs.
Hällarna utgörs av rött konglomerat. De sedimentära
bergarterna i området, som tillhör Ledfatsgruppen,
avsattes ovanpå Arvidsaurgruppens vulkanit. De
nedre delarna av sedimenten består av sandsten, tuffit samt
mindre mellanlager av konglomerat. De övre delarna, som
syns i hällarna, består av ett polymikt konglomerat.
Rundade fragment som kommer från det underliggande
sedimentära berget dominerar konglomeratet.
Referenser
SGU C564; Rocks and stratigraphy of the Ledfat area,
Västerbotten County, Northern Sverige
Konglomerathäll vid Setmyrliden.
Skellefte älv
EUROPEISKA UNIONEN
Sedimentära bergarter i gammal älvfåra
è
Nordlig:
Östlig:
7234900
1665800
è
23J 6d
Avstånd: ca 3,8 mil från Malå
Kör mot Grundträsk, ta till vänster mot Lainijaur
och sväng sedan höger mot Skidberg. Ta till
vänster igen ca 1 km efter Skidberg och sväng
sedan vänster igen för att komma till
uppströmsdelen av älvfåran eller höger för
nedströmsdelen.
Sedimentära bergarter i hällar längs den gamla, flera km långa älvfåran. Minst tre små vattenfall
förekommer längs denna sträcka av älven. Hela sträckan är mycket vacker och det passar utmärkt
att stanna till för lunch här.
Hällarna består av silt-sandsten, turbiditisk
sandsten samt konglomerat. Dessa sedimentära
bergarter antas huvudsakligen bestå av vulkaniskt
material som på vissa ställen gradvis övergår i
något som kan beskrivas som vulkaniskt
konglomerat och breccior.
Referenser
Mink 99108; Slutexkursion (??) 23J Norsjö
Rapporter och meddelanden nr 84 s. 92-98;
Kartbladen 23J Norsjö
Hällar vid den gamla älvfåran.
Småberg
EUROPEISKA UNIONEN
Kuddlava
23J 8b
è
Nordlig:
Östlig:
7241375
1655600
Avstånd: ca 2,5 mil från Malå
Kör mot Arvidsjaur, ta till höger mot Grundträsk
och sväng sedan vänster till Småberg.
Flera hällar på ett ca 2 hektar stort område.
Hällarna innehåller basaltisk, autobreccierad lava
med kuddar. Finkorniga laminerade sediment som
ligger under lavaströmmen uppträder mot norr.
Referenser
Mink 99108; Slutexkursion (??) 23J Norsjö
Kuddlava vid Småberg.
Södra Örnäs
EUROPEISKA UNIONEN
Fältspatporfyrbrott i drift
24H 6e
è
Nordlig:
Östlig:
7282090
1571790
Avstånd: ca 10,5 mil från Malå
Kör till Sorsele, fortsätt norrut på södra sidan av
älven och ta till vänster vid Örnäsudden ca 10 km
efter Sorsele.
Ett område på ca 1 hektar med avskalat jordtäcke
och frilagda hällar. Lapis Polaris AB bör kontaktas
före besök.
Dagbrottet består av kvartsporfyrisk ryolit med
kalihaltig fältspat, plagioklas samt kvarts som
dominerande mineraler. Bergets kvalitet gör den
mycket
lämplig
att
använda
som
vägbyggnadsmaterial.
Referenser
Lapis Polaris AB; Sorseleporfyr
Fältspatporfyrbrottet vid Södra Örnäs.
Södra
Örnäs
24H 5e
Nordlig:
Östlig:
è
Nedlagt granitbrott
EUROPEISKA UNIONEN
7279670
1574040
Avstånd: ca 10 mil från Malå
Kör till Sorsele, fortsätt norrut på södra sidan av älven och ta till vänster vid Örnäsudden ca 10 km
efter Sorsele.
Ett område på ca 1 hektar med avskalat jordtäcke
och frilagda hällar. Ett stort antal block från brottet
förekommer i området.
Blocken vid Södra Örnäs utgörs av medelstora,
purpurröda korn av Sorselegranit som på vissa
ställen innehåller strökorn av grönaktig fältspat.
Hällarna innehåller ofta mycket tydliga spår efter
inlandsisen, sprickor, folieringar, pegmatit och
aplit. Brottet var i drift 1990-1991, men ansågs
vara olönsamt p.g.a. problem med sprickor,
färgvariationer och sågning.
Det nedlagda granitbrottet vid Södra Örnäs.
Referenser
Natursten och industrimineral i Västerbotten; Kommunerna Dorotea, Vilhelmina, Storuman
och Sorsele
Tjamstan
EUROPEISKA UNIONEN
Kuddlava
23I 6h
7233000
1639500
Avstånd: ca 3 km från Malå
Kör söderut från Malå och ta till vänster mot
Brunnäs.
è
Nordlig:
Östlig:
Flera små hällar förekommer i området.
Berget utgörs av basaltisk-andesitiska vulkanoklastiter som tillhör den s.k. Tjamstanformationen
som ligger ovanpå Skelleftegruppens vulkaniter. Välbevarad kuddlava och graderade lager uppträder
tillsammans med tunna mellanliggande lager av dacit.
Referenser
SGU Ai115; Berggrundskartan 23I Malå
Kuddlava i häll vid Tjamstan.
Tjamstan
EUROPEISKA UNIONEN
Basaltisk-andesitiska vulkanoklastiter
23I 6h
7233750
1638750
Avstånd: ca 500 m från Malå
Kör eller gå förbi laven till toppen av Tjamstan.
è
Nordlig:
Östlig:
Ett stort antal hällar kring Tjamstans topp.
Berget består av basaltisk-andesitiska vulkanoklastiter. Hällar med synvulkaniska strömmar samt
graderade lager uppträder runt kåtan. Det finns en
polymikt breccia vid Nilagubben-statyn samt en
monomikt sandstensbreccia högst upp på den norra
skidbacken.
Referenser
SGU Ai115; Berggrundskartan 23I Malå
Skiktning i bergarten vid toppen av
Tjamstan.
Viterliden
EUROPEISKA UNIONEN
Isräfflor
Avstånd: 27 km från Malå.
Kör mot Skellefteå, sväng höger mot Kristineberg vid Lövberg, ca 12 km från Malå. Efter
en mil kör höger mot Kristineberg. Sväng
vänster mot skidbacken vid första gatan i
Kristineberg och kör till vägslutet.
Strax innan skidanläggningen finns ett stort
blottat hällområde vid vägens vänstra sida.
Där finns mycket tydliga isrepor över hela hällområdet.
è
Norr: 7220715
Öst: 1632110
Att tänka på!
Uppträd hänsynsfullt vid de olika lokalerna.
Det är förbjudet att hacka eller på annat sätt ta loss olika unika mineraler från besökslokalernas hällar och
block. Det gäller dock inte vid flera av de nedlagda gruvorna där det finns rikligt med varphögar.
Älgjakt.
Flera markägare har framfört önskemål om ett besöksförbud på en del av lokalerna under älgjaktens början.
Undvik därför att besöka lokaler som är belägna ute i terrängen under septembers två första veckor.
Vägar.
Under tjällossningen som normalt inträffar i början av juni kan skogsbilvägarna vara förrädiska och knappt
framkomliga. Förutom problemet att ta sig fram kan vägarna bli förstörda.
Allmänt.
Uppträd varsamt i skog och mark. Skräpa inte ner och tänk på brandfaran!
Övriga upplysningar.
Har du frågor kring de olika besöksmålen?
Vänd Dig till :
Sveriges Geologiska Undersökning
Skolgatan 4
930 70 Malå
Tel: 0953-34600
E-mail: [email protected]
För samtliga kartor i denna guide gäller:
Ur GSD-Vägkartan © Lantmäteriverket
Gävle 2003. Medgivande M2003/3430.
Exkursionslokaler i
norra Västerbotten
Pleutajokk
Södra Örnäs
Södra Örnäs
Gimegolts
SORSELE
Vinliden
Setmyrliden
Aspnäs
(
Laggträsket
Gråberget
Blaiken
ADAK
GARGNÄS
Malådalen
Rävaberget
Tvåtjärnmyran
Lainejaur
Småberg
Järvselet
Skellefte älv
Ljustjärn
Vargbäcken
STORUMAN
STENSELE
Tjamstan
Tjamstan
Brännäs
Svärtträsk
Granlunda
Orrträsket
Räjarberget
KRISTINEBERG
Kristineberg
Barsele
Rakkejaurheden
Rakkejaur
Holmtjärn
Granbergsliden
JÖRN
Östra Högkulla
Borup
Säter
Örträsk
Viterliden
GUNNARN
Storträsket
NORSJÖ
Korpkullen
Nottjärn
0
15
kilometer
30
RUSKSELE
Njuggträskliden
