Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Mänskliga rättigheter i Bosnien och Hercegovina (BiH)
2011
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Situationen i Bosnien och Hercegovina (BiH) har förbättrats avsevärt under de
femton år som gått sedan kriget 1992-1995 avslutades genom undertecknandet
av Daytonavtalet. Vad gäller mänskliga rättigheter har landet en på många sätt
stark och progressiv lagstiftning som erbjuder rättsligt skydd för landets
medborgare och organisationer, samt ett antal institutioner med uppgift att
värna om lagarnas efterlevnad. Trots detta skydd finns det generellt sett fortsatt
mycket stora brister i hur befintlig lagstiftning faktiskt tillämpas. Sett till
helheten karaktäriseras situationen i landet fortfarande av en bristande respekt
för de mänskliga rättigheterna, bland annat orsakad av otillräckliga resurser,
svaga institutioner, låg kapacitet och i vissa fall en avsaknad av politisk vilja.
Vidare försvåras arbetet med de mänskliga rättigheterna av otydliga
ansvarsförhållanden, ett resultat av landets komplicerade konstitution och
strukturer på statlig och regional nivå liksom på kanton- och kommunnivå.
Under 2011 gick landets administration dessutom på sparlåga, detta som
resultat av att man inte lyckades bilda en statsregering efter valet i oktober
2010. I praktiken innebar detta att ingen årlig budget kunde klubbas och att
man inte heller förmådde tackla de många frågor inom mänskliga rättigheter
som är i behov av förbättring. Flera organisationer i civila samhället beskriver
till och med 2011 som ett förlorat år och pekar exempelvis på att BiH, trots
internationella påtryckningar, inte lyckades ändra de delar av landets
konstitution och vallag som enligt Europarådet är diskriminerande på etniska
grunder, något som Europadomstolen uppmärksammade i målet ”Sejdić &
Finci v. BiH” redan den 22 december 2009.
2
Avsaknaden av framsteg under året var påtaglig också vad gäller andra
medborgerliga och politiska rättigheterna. Stundom var till och med en negativ
trend synbar. Exempelvis betydde frånvaron av en budget att statsdomstolen
och statsåklagarens kontor, som bland annat har huvudansvar för rättegångar
för grova krigsförbrytelser, tvingades minska sitt stöd för utredningar och
vittnesskydd. Myndigheter som enligt lag skall vara oberoende fick se detta
oberoende utmanat genom ansatser till att strypa deras budget, dröjsmål att
utse personal, inskränkande lagförslag eller ren obstruktion. Också vad gäller
media och pressfrihet gick utvecklingen under 2011 i negativ riktning, med
ökad nationalistisk retorik samt en påtaglig redaktionell självcensur som
främsta inslag. Bland de få ljusglimtar som märktes under året var att BiH
statsdomstol överlät flera utredningar och fall av krigsförbrytelser från staten
till andra nivåer i rättsapparaten, en förutsättning för att BiH ska kunna hantera
mängden kvarvarande mål om krigsförbrytelser men också eftersläpning på
andra områden. Vissa förbättringar noterades också inom fängelseväsendet där
problem med överbeläggning delvis minskade.
För de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna präglades året av
inaktivitet samt en fortsättning på de problem som BiH har sedan tidigare. Den
statliga och kommunala socialtjänsten förmår fortfarande inte stödja utsatta
människor tillräckligt och arbetslösa, gamla och sjuka hamnar inte sällan i en
situation där de helt saknar ekonomiskt skydd. Grupper som är
underrepresenterade på arbetsmarknaden (t.ex. kvinnor, ungdomar och
minoriteter) har sämre tillgång till sociala förmåner såsom pension och
sjukvård. Likaså fortsatte segregeringen inom det bosniska skolväsendet utan
vare sig förbättring eller försämring. Försök till utbildningsreform möttes dock
av mycket hätska reaktioner. Exempelvis fick utbildningsministern i Sarajevo
Kanton utstå direkta hot under 2011 för sina försök att ändra aspekter av
religionsundervisningen.
Också vad gäller olika gruppers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna
karaktäriserades 2011 i huvudsak av en fortsättning på tidigare trender och en
avsaknad av egentliga framsteg. Kvinnor, minoriteter, barn och ungdomar,
flyktingar, personer med funktionsnedsättning, samt HBTQ-personer har
förvisso sina rättigheter inskrivna i lagen (om än i skiftande utsträckning) men
deras ekonomiska och sociala rättigheter kränks fortfarande i många fall.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
BiH har tillträtt de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter:
3
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt dess två fakultativa
protokoll om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social, and Cultural Rights (ICESCR).
Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), samt två av de tillhörande protokollen: protokollet om barn i
väpnade konflikter samt protokollet om handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD), samt det
fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
Konventionen om migrantarbetares rättigheter, International Convention
on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of their
Families (CMW).
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt
det tillhörande protokollet från 1967.
2002 ratificerade BiH Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen,
International Criminal Court (ICC) men sedan 2003 finns ett bilateralt
immunitetsavtal – ett så kallat ”artikel 98-avtal” – mellan BiH och USA.
Avtalet förhindrar länderna att utlämna varandras medborgare till domstolen
utan bådas medgivande, i strid mot EU:s gemensamma ståndpunkt avseende
ICC.
Enligt Europeiska kommissionens översynsrapport för 2011 behöver BiH:s
tillämpning av de ratificerade konventionerna förbättras. Av FN:s statistik
framgår att BiH ofta ligger efter med rapportering för de flesta konventioner,
ibland med flera år.
Efter inträdet i Europarådet 2002 har Bosnien och Hercegovina bland annat
tillträtt följande Europarådskonventioner:
4
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna samt konventions tilläggsprotokoll
Europeiska stadgan om lokalt självstyre
Europeiska konventionen mot tortyr
Utlämningskonventionen samt två av dess tilläggsprotokoll
Överförande av lagföring i brottmål
Konventionen om skydd för enskilda vid automatisk data behandling
av personuppgifter och konventionen om cyberbrott, samt respektive
konventions tilläggsprotokoll
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter
Europarådets konvention mot människohandel
Stadgan för landsdels- eller minoritetsspråk
BiH har inte undertecknat konventionen om brottmålsdomars internationella
rättsverkningar. BiH ratificerade konventionen om medborgarskap 2008 men
har inte undertecknat Europarådets konvention om undvikande av statslöshet i
samband med statssuccession. Man har ratificerat konventionen om rättslig
hjälp i brottsmål men endast ett av dess tilläggsprotokoll.
BiH har ej heller utnämnt ledamöter till flera av Europarådets
kontrollmekanismer, i vissa fall sedan inträdet 2002. Till exempel saknas
representanter i anti-tortyrkommittén, Venedigkommissionen, Europeiska
kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI), och i kommittéerna som
faller under Ramkonvention till skydd för nationella minoriteter. Likaså hade
man vid årets slut ännu inte nominerat domare till den bosniska posten i
Europadomstolen.
Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg,
underströk i sin besöksrapport bland annat vikten av att befintlig lagstiftning
för anti-diskriminering implementeras, att segregationen inom skolväsendet
upphör, att rättigheter för personer med funktionsnedsättning respekteras och
att arbetet med att identifiera saknade personer fortskrider.
I slutet av 2011 besökte även en övervakningskommitté från Europarådets
parlamentariska församling BiH i syfte att studera uppfyllande av rådets
medlemskrav. Kommittén var särskilt kritisk till att Europadomstolens dom i
fallet Sejdić-Finci ännu ej implementerats.
Under 2011 fälldes BiH i tre fall av Europadomstolen för överträdelser av
Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Dessa fall handlade
om verkställande av domslut, utdraget rättegångsförfarande och rätt till
pension. 500 nya anmälningar nådde domstolen under året och vid skiftet till
2012 fanns det totalt 1 400 oavslutade fall från BiH i domstolen.
5
MEDBORGLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Uppskattningsvis saknas fortfarande 10 000 människor efter kriget 1992-1995.
Sammanlagt har drygt 20 000 (av 30 000) saknade identifierats varav 6 600 från
Srebrenica.
Det föreligger inga uppgifter om politiskt sanktionerade mord eller summariska
rättegångar i BiH. Tortyr och annan förnedrande behandling är förbjuden i
konstitutionen. Emellertid är lagstiftningen på detta område komplicerad och
förvirrande med runt 20 olika lagar att ta ställning till, något som kan göra det
svårt för den enskilde individen att utöva sina rättigheter.
Europarådets anti-tortyrkommitté noterade i sin rapport från 2010 brister i
bosniska fängelser och anstalter i form av vanvård, illa fungerande sjukvård
samt förekomsten av våld mellan rivaliserande grupper av fångar, ofta med
etniska förtecken. Få framsteg har gjorts för att åtgärda dessa förhållanden.
Problem relaterade till överbeläggning är vanligt förekommande men de
förbättrades något under 2011 genom att bland annat Tuzla, Orašje, Doboj
och Banja Luka byggt till eller om sina anstalter. Ungdomsbrottslingar riskerar
dock fortfarande att komma i kontakt med vuxna fångar, även om
förbättringar har gjorts på fängelset i Tuzla.
Beslut om utvisning har inte heller tagit tillräcklig hänsyn till förbudet mot att
utvisa människor till länder där de kan komma att utsättas för tortyr eller grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Europadomstolen
behandlade ett antal fall under 2011 där just BiH:s utvisningspraxis sågs över.
4. Dödsstraff
Bosnien och Hercegovina avskaffade dödsstraffet för alla brott 2001. Det
samma gäller för entiteten Federationen Bosnien och Hercegovina (FBiH). I
den andra entiteten, Republika Srpska (RS), finns dödsstraffet för grova brott
kvar men tillämpas ej.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Inga fall av godtyckliga frihetsberövanden eller inskränkningar i rörelsefriheten
rapporterades under 2011. Landets medborgare kunde fortsatt röra sig utan
problem och resa fritt till alla delar, även om rörelsefriheten stundtals
begränsas av minrisken (under 2011 dog 13 personer och 20 skadades i
minolyckor runt om i landet).
6
I kampen mot människosmuggling och människohandel gjorde BiH få
framsteg under året. I linje med den regionala trenden sjunker antalet offer
något men det är samtidigt tydligt att frågan ändrat karaktär. En större del av
offren är numera hemmahörande i BiH och handeln tycks ha arbete och tiggeri
som huvudsyfte, även om sexhandel fortfarande förekommer. Romer är
överrepresenterade i statistiken och av dessa är många minderåriga.
BiH har etablerat en nationell handlingsplan och en nationell samordnare för
att se till att både socialarbetare, poliser och utbildare, samt högriskgrupper
utbildas i frågor som gäller trafficking. Tyvärr finns det ingen harmoniserad
lagstiftning mellan BiH:s olika delar och åtal läggs inte sällan ned. Handel med
barn rubriceras stundtals som vanvård vilket leder till missvisande domslut.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Det bosniska rättsväsendets fick utstå ökat tryck under 2011 trots att dess
självständighet föreskrives i BiH:s grundlagar. Överlag märktes flera försök av
politiska makthavare, framförallt i RS, att inskränka rättsväsendets oberoende. I
december antog parlamentet i RS en ny domstolslag som, enligt flera
bedömare, ökade den exekutiva makten över rättsväsendet genom att bland
annat göra det möjligt för justitieministern att undanröja vissa domstolars
beslut. Efter kritik från bland annat EU kan lagen komma att ändras under
2012. Rättsväsendets oberoende är också hotat på grund av budgetproblem i
både RS och Federationen.
De största partierna i RS krävde under hösten att samtliga bosnienserber i
statliga institutioner (inklusive rättsliga organ) skulle delta i politiska möten.
Trots att anställda i de statliga rättsorganen avböjde var inbjudan – och
påtryckningarna i samband med den – en tydlig signal att de förväntas
representera bosnienserbiska intressen i sina respektive institutioner.
Rätten till en rättvis rättegång, som bland annat innebär att få sin sak prövad
inom en rimlig tidsram, kompliceras i BiH av det faktum att rättssystemet
fortfarande är både ineffektivt och överbelastat. Det finns i dagsläget över 2
miljoner olösta fall i systemet (varav 1,5 miljoner är el, gas och tv-räkningar),
något som innebär att många tvingas vänta mycket länge innan rättvisa skipas.
Över 50 000 civil- och kriminalfall är försenade med över fyra år. Av dessa är
mer än 1 000 fall försenade med över 19 år.
Enligt EU:s framstegsrapport förblir systemet med fri rättshjälp fragmenterat.
Åtalade personer representeras inte alltid av advokat. Detta gäller särskilt när
personer inte har råd att betala för ett privat ombud. Enligt Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) informeras inte alltid den åtalade om
rätten till en advokat, särskilt i de fall då ombudskostnaderna skulle bekostas av
7
allmänna medel. Efter att Bosnien och Hercegovina 2003 införde ett så kallat
“ackusatoriskt rättssystem” efter anglosaxisk förlaga ligger numera större
ansvar på parterna i målet att säkerställa att alla bevis läggs fram. Utan ordentlig
tillgång till juridisk rådgivning utsätts därför redan utsatta personer för extra
svårigheter.
Den stora majoriteten rättegångar hålls på ett professionellt sätt och med
integritet. Statsdomstolen som hanterar komplexa mål gällande
krigsförbrytelser och organiserad brottslighet bedöms vara oberoende och allt
mer effektiv. Däremot finns det problem med straffsättning. Vad gäller våld i
hemmet till exempel, utdöms enligt OSSE de lägsta sanktioner lagen medger.
Likaså är bristen på verkställighet av domstolsavgöranden (till exempel
ersättning åt offren för krigsförbrytelser) ett problem som allvarligt
undergräver medborgarnas förtroende för rättsväsendet.
BiH har fått återkommande kritik – bland annat av Europarådets
kommissionär för mänskliga rättigheter, FN:s antitortyrkommitté, Human
Rights Watch och Amnesty International – för det sätt på vilket man hanterar
utvisningar, särskilt av personer som bedöms utgöra en säkerhetsrisk. Vid ett
antal tillfällen – såsom för egyptiern Ahmed el-Farahat som utvisades oktober
2010 utan någon formell anklagelse – har varken personerna i fråga eller deras
advokater delgetts den bakomliggande bevisningen eller på ett meningsfullt sätt
kunnat delta i beslutsprocessen.
De mänskliga rättigheterna i BiH bevakas av en ombudsmannainstitution som
är självständig men som saknar resurser för att kunna göra sitt jobb fullt ut.
Klagomål till ombudsmannen angående rätten till en rättvis rättegång har
fördubblats under senare år. Klagomålen gällde bland annat lång
handläggningstid, icke- verkställande av domstolsbeslut och otillräcklig
rättshjälp.
7. Straffrihet
Brist på sanktioner mot krigsförbrytelser undergräver både skyddet för
mänskliga rättigheter och allmänhetens förtroende för rättssystemens
effektivitet. Gripandet av Ratko Mladić och Goran Hadžić under 2011, de sista
av totalt 161 personer som åtalats av den Internationella
krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY), representerade
därför en viktig framgång. Samtidigt fortsatte rättegången mot Radovan
Karadžić under året och dom föll mot generalen Momčilo Perišić för dennes
roll i krigsförbrytelser.
Krigsförbrytelser prövas även i det bosniska rättsväsendet. 2008 års nationella
strategi omfattar cirka 10 000 misstänkta fall. Sedan 2005 har ca 1200
8
utredningar mot 5 900 misstänkta avklarats, medan ca 1 200 utredningar
alltjämt pågår. Viktiga framsteg gjordes under 2011 med att överlåta
utredningar och fall från staten till andra nivåer i rättsapparaten, en avgörande
förutsättning för att BiH ska kunna hantera eftersläpning av ärenden och mera
generellt ta itu med straffrihet. Fram till slutet av 2010 hade endast 55 fall
överförts totalt men under 2011 vände trenden och man kunde överföra
ytterligare 118 fall till lägre nivåer.
Statsdomstolen och statsåklagarens kontor, som bland annat har huvudansvar
för rättegångar för grova krigsförbrytelser, lider av knapphändiga resurser.
Avsaknaden av en reguljär budget under 2011 betydde också minskat stöd för
utredningar och vittnesskydd. I en analys av 200 fall av grova krigsförbrytelser
som BiH institutioner avslutat har OSSE konstaterat att dessa varit ”effektiva,
rättvisa och kompatibla med de mänskliga rättigheterna” men rapporten
framhåller också att nationella domstolar inte alltid prioriterar de mest
komplexa fallen.
Sexuellt våld var systematiskt under kriget. Över 20 000 kvinnor beräknas ha
utsatts för grova övergrepp samtidigt som få utredningar har genomförts.
Endast 22 domar har registrerats i statsdomstolen i fall där sexuellt våld
förekommit som åtalspunkt och det finns bara sju pågående fall.
Inflytelserika politiker och affärsmän undgår ofta fällande domar. Sedan
beslutet togs 2009 att inte förlänga mandatet för de internationella åklagare
som arbetar mot organiserad brottslighet och korruption, har inga nya åtal
väckts.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Den bosniska konstitutionen föreskriver yttrande-, press- och
informationsfrihet. Inga rapporter om formell censur av media förekommer
och det finns ett brett sortiment av både elektroniska och tryckta media. Det
finns heller ingen information om att internettrafik övervakas och
internetanvändandet i landet är högt, 52 procent enligt Internationella
Teleunionen (ITU). BiH har tillfredsställande legalt skydd för yttrande- och
tryckfrihet och var först i forna Jugoslavien med att avkriminalisera
ärekränkning. Sedan 2002 finns också ett fungerande nationellt pressråd.
Men utvecklingen under 2011 gick enligt flera bedömare ändå i negativ riktning
med ökad nationalistisk retorik som främsta inslag. Mediemarknaden är överlag
etniskt fragmenterad, något som sammantaget påverkar både kvalitet och
förhållningssätt. Med ytterst få undantag är TV-kanaler, dagstidningar och
radiokanaler i landet också knutna till politiska partier och/eller kommersiella
intressen. Detta tar sig bland annat uttryck i en påtaglig självcensur som
9
resulterar i att relevant artikelinnehåll redigeras bort. Den ökade politiska
kontrollen och självcensuren märks på alla nivåer och är särskilt påtaglig i
Republika Srpska.
Hot, trakasserier och våld mot journalister förekommer, i synnerhet vid
rapportering om korruption. Journalistförbundets telefonjour registrerade
under 2011 sammanlagt 52 fall av hot och inskränkningar i journalisters
rättigheter, fler än året innan. Ett antal journalister och mediepersonligheter
tvingas dessutom leva under skydd. Enligt en undersökning förbundet lät göra
2010 tar de flesta människor lätt på frågan och det finns en känsla att polis och
åklagare inte undersöker anmälningar tillräckligt noggrant. Ärekränkning har
avkriminaliserats men använts ändå flitigt som metod för att tysta journalister –
bara i Sarajevo fanns under 2011 117 fall uppe i domstol.
Hatbrott finns inte definierat i bosnisk lagstiftning och trots att man skrivit
under Europeiska cyberkonventionen har inte heller hatbrott på Internet
inkluderats i inhemsk lagstiftning. Det bosniska Pressrådet – som har till
uppgift att säkerställa att presskoden inte bryts – tog emot ett ökat antal
anmälningar under året: 129 totalt, varav 42 ansågs vara befogade.
Kommunikationsmyndigheten (RAK) inrättades i syfte att förbättra översynen
av tv och radio, dela ut frekvenser samt ta emot klagomål från allmänheten.
RAK har även möjlighet att varna och bötfälla medier. Myndigheten är enligt
lag oberoende men flera försök gjordes från politiskt håll under 2011 att
inskränka denna självständighet, bland annat genom dröjsmål att utse ny
direktör och diverse ansatser att strypa budgeten.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Förenings-, mötes-, och församlingsfrihet respekteras i huvudsak i BiH och ett
stort antal sociala, kulturella och politiska organisationer arbetar självständigt
utan direkta påtryckningar från regeringsnivå. Det har dock förekommit
rapporter om trakasserier av organisationer för mänskliga rättigheter och
aktörer i civila samhället som arbetar med korruptionsfrågor.
Fackföreningsrörelsen är svag och den partinära kopplingen gör det svårt att
ansluta och organisera medlemmar över entitetsgränserna. Detta underlättas
inte heller av det faktum att processen genom vilken icke-statliga
organisationer officiellt registreras på statlig nivå tenderar att vara segdragen
och svårgenomtränglig. Internationella fackliga samorganisationen (IFS) och
Internationella arbetsorganisationen (ILO) har båda kritiserat BiH för det
tungrodda regelverket, vilket exempelvis resulterat i att landets största
fackförening inte kunnat registreras som en statlig fackförening.
10
Strejkrätten står inskriven i lagen men kringskärs av att produktionskapacitet
eller viss mått av service måste upprätthållas när strejk pågår. Särskilt i
Federationen är reglerna hämmande eftersom lagen där kräver en
överenskommelse med arbetsgivaren tio dagar innan en strejk kan påbörjas.
Enligt Konfederationen för landets fackföreningar (KSBiH) är det inte ovanligt
att bildandet av – eller deltagandet i – fackliga organisationer motarbetas aktivt
av arbetsgivare genom till exempel hot om avsked. Detta är inte tillåtet enligt
rådande lagstiftning men trots detta är det ovanligt med böter.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Angrepp mot tjänstemän och egendom som tillhör trossamfund har
rapporterats från hela landet under året, med något högre intensitet än 2010.
Det är dessutom ovanligt att gärningsmännen i dessa attacker grips. Ett så
kallat interreligiöst råd finns men utanför detta forum har talespersoner för de
olika samfunden stundtals bidragit till att piska upp stämningen snarare än att
bidra till försoning och förståelse.
Religiösa strukturer och monument uppförda utan bygglov är fortfarande en
källa till konflikt på flera ställen i landet. Flera av dessa byggnader har uppförts
av politiska skäl och tenderar att försvåra försoningsarbetet lokalt. Ett känt fall
är den kyrka som uppförts i staden Konjević Polje på land tillhörande en
återvänd muslimsk flykting. Trots uttryckliga instruktioner från myndigheterna
att byggnaden bör flyttas står kyrkan kvar.
Religionsundervisning är garanterad i Lagen om religionsfrihet och är, i likhet
med utbildningssystemet i stort, decentraliserad till kommunal nivå. Detta
innebär i praktiken att undervisning oftast sker endast i ”majoritetsreligionen”.
Undervisningen är inte obligatorisk men deltagande räknas till en elevs fördel
betygsmässigt, något som gör att många känner sig tvungna att delta.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
BiH:s konstitution bygger i stort på etnisk i stället för individuell grund. Det
ger en särställning till de tre största etniska grupperna (bosniaker, kroater och
serber) – de “konstituerande folken” – som tilldelas politiska rättigheter som
andra grupper inte får tillgång till. Exempelvis föreskriver författningen att
landets statschefsfunktion, det roterande trehövdade presidentrådet, måste
innehas av en bosnienserb från Republika Srpska, och en bosniak och en
bosnienkroat från Federationen Bosnien och Hercegovina. Detta innebär att
det inte är möjligt för ”övriga” personer att väljas till ämbetet. Motsvarande
restriktioner för ”övrigas” deltagande finns för den övre kammaren i det
statliga parlamentet. Till denna grupp ”övriga” räknas landets 16 minoriteter
11
och personer med blandad etnicitet samt sådana som inte vill ange etnisk
”hemvist”.
Europadomstolen har i målet ’Sejdić & Finci mot BiH’ (2009) slagit fast att
både konstitutionen och landets vallag strider mot den Europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter då endast personer från vissa etniska
grupper kan väljas till vissa ämbeten eller den övre kammaren i det statliga
parlamentet, samt uppmanat BiH att eliminera denna diskriminering. Två år
efter domstolens utlåtande har dock ännu ingen samsyn kunnat uppnås om hur
detta ska göras.
Enligt konstitutionen ska de tre konstituerande folkgrupperna också vara
representerade i den offentliga sektorn i alla delar av landet i förhållande till sin
andel av befolkningen i 1991 års folkräkning. Så är dock inte fallet. Etniska
minoriteter är sällan adekvat representerade och ribban för att de ska tilldelas
en kvot i kommunfullmäktige är högt satt – minst tre procent av kommunens
invånare måste tillhöra minoriteten för att denna ska vara garanterad en plats,
en situation som bara gäller i fyra av landets 142 kommuner.
Enligt jämställdhetslagen ska minst 40 procent av ”det mindre representerade
könet” vara representerat i offentlig administration och politiska partier. Denna
kvot uppfylls dock sällan och kvinnor förblir underrepresenterade i politiken
och samhällslivet i stort. Vid senaste valet var 37 procent av kandidaterna
kvinnor, men endast 17 procent av de valda.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetslösheten i BiH förändrades inte nämnvärt under 2011 utan låg kvar på
samma höga nivå. Officiell statistik redovisade runt 43,6 procents arbetslöshet,
men i realiteten, om hänsyn tas till den utbredda informella ekonomin, närmare
27 procent. Majoriteten av landets arbetssökande klassas som
långtidsarbetslösa: av de som i dagsläget saknar arbete har hälften inte haft
anställning på de senaste fem åren och en fjärdedel inte på de senaste tio. Till
detta kommer också de personer som inte är arbetssökande överhuvudtaget –
till exempel är det bara 40 procent av kvinnor i arbetsför ålder som deltar på
arbetsmarknaden.
Kvinnor hör också till en av de grupper som har särskilt svårt att ta sig in på
arbetsmarknaden, något som även gäller unga människor och etniska
minoriteter (särskilt den romska befolkningen) – se kapitel 16, 18, 19 och 20. I
övrigt förekommer många uppgifter om att det ofta krävs mutor för att få en
12
anställning, ett utslag av den allmänt utbredda korruptionen. Transparency
Internationals Centrum för Rättshjälp, som under 2011 tog emot totalt 1097
anmälningar via sin telefonjour, har rapporterat att det vanligaste klagomålen
har med anställningsförfaranden att göra.
Den lagstadgade minimilönen är 1 400-1 600 kronor i månaden beroende på
var och i vilken sektor man arbetar. Arbetsveckan skall, enligt lag, vara 40
timmar per vecka med max tio timmar övertid. Det är inte ovanligt att
arbetsgivare nekar både kompensation och ledighet på grund av sjukdom. Det
finns emellertid ingen trovärdig statistik om hälsa och säkerhet på
arbetsplatsen. Även om flera av de arbetsrelaterade fall som nått domstol
utfallit till fördel för de klagande finns en överhängande känsla bland
observatörer att frågan inte har prioritet för arbetsmiljöinspektörer eller i
domstolar.
Situationen på arbetsmarknaden försvåras även av en rad strukturella hinder.
De två entiteterna har olika arbetsmarknadslagstiftning och skilda
socialförsäkringssystem, vilket försvårar de arbetssökandes rörlighet.
Barnarbete är förbjudet enligt lag och är generellt sett ovanligt, även om många
minderåriga assisterar familjen med jordbrukssysslor. Minimiåldern för
anställning är 15 år i både RS och Federationen.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsosystemet i Bosnien och Hercegovina är uppdelat mellan landets olika
delar. Detta innebär bland annat att sjuka personer inte alltid har samma
möjlighet till kvalitativ vård och ersättning i hela landet, samt att människor
tvingas betala mycket höga läkemedelskostnader. Enligt en ny studie av
Världsbanken är kvaliteten på sjukvården i BiH lägre än genomsnittet i
regionen, samtidigt som både de offentliga kostnaderna och de direkta
patientavgifterna är högre. Medan större städer ofta kan erbjuda förhållandevis
bra sjukvård är landsbygden i regel eftersatt med brist på såväl kompetent
personal som utrustning. Hälsosektorn påverkas också av korruption och det
är ett vanligt klagomål att det krävs mutor för att få tillgång till snabbare och
bättre vård.
Kvinnor är särskilt utsatta då de i praktiken ofta är beroende av sin mans
sjukförsäkring, något som är särskilt problematiskt för kvinnor som utsätts för
våld i hemmet. Sjukdomar som drabbar kvinnor är generellt lägre prioriterade:
det gäller exempelvis vård för bröst- och livmoderscancer och tillgången till
mammografi. Även diskriminering på basis av sexuell läggning är vanligt och
HBT-personer får exempelvis inte ge blod.
13
Flyktingar och romer utgör enligt bland annat FN:s flyktingorgan UNHCR och
det bosniska Ministeriet för mänskliga rättigheter och flyktingar de mest utsatta
grupperna i BiH även i hälsosektorn. Båda har en lagstadgad rätt till hälsovård
och sociala välfärdstjänster på samma villkor som alla medborgare, men i
verkligheten är tillgången begränsad (se kapitel 18).
14. Rätten till utbildning
Utbildningsväsendet i BiH lider fortfarande av många brister vad gäller ledning,
pedagogiska metoder, lokaler och kvalifikationssystem och har ett begränsat
utbyte med forskning och utbildning i övriga Europa. Enligt en ny studie av
Världsbanken är kvaliteten på undervisningen i BiH lägre än genomsnittet i
regionen. Utbildning får överlag knappa resurser och är i hög grad alltjämt
etniskt segregerad. Mest uppmärksamhet ges oftast till de femtiotal skolor som
faller under beteckningen ”två skolor under ett tak”. Här hålls elever i samma
skola etniskt åtskilda både i tid och rum samt undervisas enligt olika läroplaner.
Uppdelning avser oftast barn av bosnienmuslimsk och bosnienkroatisk
etnicitet och är särskilt vanligt förekommande i områdena runt staden Mostar.
Denna skoltyp är dock ganska ovanlig och i praktiken är det vanligare att
skolorna i BiH är monoetniska, det vill säga med bara en etnisk grupp
representerad. Detta är en följd av att många barn lever i etniskt homogena
samhällen. Även när så inte är fallet bussas många barn långa sträckor för att
kunna gå i skolor med ‘den egna’ gruppen. Också i blandade skolor kan elever
dagligen delas upp för undervisning i så kallade ”nationella ämnen” (historia,
geografi och språk) där läroplanen skiljer sig åt markant. Steg har dock tagits
för BiH att röra sig mot ett inkluderande utbildningssystem, exempelvis genom
att ta bort nationalistisk och religiös propaganda ur läroböckerna. Men detta är
en utveckling som sker långsamt och som kompliceras av det faktum att många
skolor fortfarande styrs av nationalistiska krafter. Försök till reform – särskilt
kring identitetsrelaterade aspekter av utbildningen – har mötts av mycket
hätska reaktioner. Exempelvis fick utbildningsministern i Sarajevo Kanton,
Emir Suljagić, utstå så mycket kritik och direkta hot under 2011 för försök att
ändra aspekter av religionsundervisningen att han tvingades avgå.
Romska löper barn större risk att hamna utanför utbildningssystemet än barn
av annan etnisk tillhörighet. Enligt Ministeriet för mänskliga rättigheter och
flyktingar (2009) går 43 procent av romska barn ut grundskolan och färre än en
procent läser vidare på universitet.
Utsikterna för elever med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar att nå en
fullgod utbildningsnivå är låga (se kapitel 21). De praktiska förhållandena i
många skolor är bristfälliga och missgynnar ofta elever med olika sorters
funktionsnedsättningar.
14
Det uppskattas att endast cirka tio procent av alla barn har tillgång till
förskoleutbildning, en mycket låg siffra i regional bemärkelse men ändå en viss
förbättring sedan 2010. I synnerhet missgynnas barn på landsbygden.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
BiH ligger på 74:e plats (av 187) i FN:s utvecklingsorgans (UNDP)
utvecklingsindex för 2011, just före Makedonien, men efter både Kroatien och
Serbien. BiH ligger tillsammans med Kosovo på sista plats i regionen vad gäller
ekonomisk aktivitet med endast drygt hälften av den genomsnittliga
köpkraften. Utvecklingen i landet har påverkats negativt av i första hand
interna problem men också av den globala ekonomiska krisen. Enligt
Världsbankens index för ”cost of doing business” ligger BiH på 127:e plats,
efter samtliga länder i regionen, vilket pekar på en rad strukturella problem
som man har haft svårt att hantera.
Grupper som är underrepresenterade på arbetsmarknaden (till exempel
kvinnor, ungdomar och minoriteter) har sämre tillgång till sociala förmåner
såsom pension och sjukvård. Resultatet av detta syns i statistiken då en
tredjedel av alla äldre kan klassas som fattiga enligt UNDP, färre än 50 procent
av de som lever i fattigdom får någon form av socialbidrag och
ungdomsarbetslösheten är fyra gånger högre än EU-snittet.
Minoriteter såsom den romska befolkningen har inte lika tillgång till bostad,
utbildning, hälsovård eller arbete i BiH vilket innebär att de i vissa fall står helt
utanför samhället och saknar tillgång till de grundläggande sociala rättigheter.
Diskriminering när det gäller tillgång till arbete, sjukvård, pensionsrättigheter
och den långsamma takten i minröjningen hindrar ett hållbart återvändande
och lokal integration av interna flyktingar. Till detta kommer ofta
negativa/diskriminerande attityder från befolkningsgrupper med annan
etnicitet. Enligt FN:s flyktingorgan (UNHCR) bor cirka 8 500 internflyktingar
fortfarande i kollektiva centra runt om i landet. Denna grupp fortsätter att
uthärda mycket svåra levnadsförhållanden där vissa grundläggande faciliteter,
som renhållning och vatten, inte fungerar.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Kvinnors lika rättigheter och jämställdhet föreskrivs i bosnisk lagstiftning. 2009
antogs en anti-diskrimineringslag på statlig nivå som bekräftar dessa rättigheter
15
och tydliggör riktlinjer för vad som kan och bör göras om de överträds. En rad
institutionella mekanismer har skapats i BiH för att slå vakt om att
lagstiftningen efterföljs, däribland en statsmyndighet för jämställdhet, två
centra för jämställdhet på entitetsnivå samt jämställdhetskommissioner i
kantoner och kommuner. Dessa är emellertid tämligen isolerade i sitt arbete
eftersom myndigheter i övrigt, enligt flera organisationer som arbetar med
kvinnors rättigheter, saknar förståelse eller intresse för frågorna.
Oavsett det lagliga och institutionella ramverket har kvinnor i BiH inte samma
möjligheter att delta i samhällslivet och är underrepresenterade i det politiska
beslutsfattandet och på arbetsmarknaden. Uppskattningsvis 35 procent av
landets kvinnor har inkomstbringande sysselsättning, vilket är den lägsta siffran
i hela sydöstra Europa enligt Internationella jordbruksutvecklingsfonden
(IFAD). Åtgärder som genomförs av staten i syfte att stimulera
sysselsättningen är inte specifikt anpassade för kvinnor. Exempelvis
tillhandahåller staten inte tjänster såsom dagisplatser, vilket skulle underlätta
för förvärvsarbetande kvinnor.
Traditionsenligt är män primära ägare till mark och andra tillgångar. Detta har
begränsat kvinnors möjlighet att ta ut företagslån men också gjort det svårt för
kvinnor att återvända till sina hemorter och återta sina bostäder efter kriget
eller att få rätt till egendom efter skilsmässa.
Våld i hemmet är enligt lag kriminaliserat men våld mot kvinnor, särskilt i
hemmet, fortsätter trots detta att vara ett utbrett socialt problem enligt Kvinna
till Kvinna. Landets två entiteter antog båda särskilda lagar om skydd mot våld i
hemmet under 2005. Men lagarna har inte implementerats och är inte heller
samordnade, entiteterna emellan, något som leder till rättslig osäkerhet, ojämlik
behandling inför lagen och en oförmåga att ge lämpligt skydd för kvinnor och
barn som blivit offer för våld. En nyligen genomförd analys av OSSE visar
också att få anmälningar i slutändan leder till åtal samt att det ofta utdelas lägre
straff än vad som rekommenderas i lagen.
BiH har under senare år berömts för sitt arbete i kampen mot människohandel,
bland annat eftersom man genomdrivit kraftfulla lagar och utbildat polis och
socialtjänst i frågan. 2010 erhöll BiH toppbetyg i USA:s tongivande rapport om
trafficking. Men trots framstegen fortsätter landet att vara ett ursprungs-,
transit- och destinationsland för handel med kvinnor och flickor, även om
handeln bytt form och numera oftare berör yngre flickor inom landets gränser.
Staten har inte lyckats med effektiv lagföring av de ansvariga och flera
brottslingar går därför alltjämt fria.
Den bosniska lagstiftningen särskiljer inte på sexslaveri och prostitution.
Kvinnor och flickor över 14 år som använts som sexslavar kan alltså åtalas för
16
prostitutionsbrott de tvingats begå som ett resultat av människohandel. Denna
dubbla bestraffning av offer för människohandel innebär att många kvinnor
och flickor inte vågar anmäla sina förövare av rädsla för att själva åtalas.
Romska kvinnor är särskilt utsatta för människohandelsindustrin; främst för
tvångsäktenskap. Romska kvinnor lider dessutom större risk för
diskriminering, dels på grund av romernas sociala ställning i samhället generellt
men också för att många inte har tillgång till utbildning.
Offer för sexuella övergrepp under kriget har svårt att få tillgång till rättvisa
och utsätts också stundtals för stigmatisering (se kapitel 7). De har inte heller
samma tillgång till sociala förmåner som andra kategorier av krigsoffer, något
som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas
Hammarberg påtalat.
17. Barnets rättigheter
Situationen för barn har genomgått viktiga förändringar på senare år. BiH har
bland annat tagit fram program för att främja barnets tidiga utveckling och
arbetar numera utefter en fyraårig handlingsplan för att stärka barnets
rättigheter. Flera utsatta grupper, däribland romska barn, har fått bättre tillgång
till utbildning och initiativ har lanserats för att bättre ta hand om barn med
särskilda behov.
Fortfarande återstår dock mycket arbete: Ålder ingår inte i antidiskrimineringslagen, barn med funktionsnedsättning saknar alltjämt tillräcklig
sjukvård och utbildningsmöjligheter, barnaga är fortsatt lagligt i BiH och
skillnader kvarstår mellan barnbidrag i olika enheter och kantoner. Det sociala
stöd som finns att tillgå motsvarar ofta inte barns och familjers faktiska behov
och i dagsläget lever enligt UNICEF en fjärdedel av alla barn i landet under
fattigdomsstrecket.
Även om fler romer var inskrivna i grundskola och gymnasium under 2011 än
tidigare år är det fortfarande mycket ovanligt att barn från romska familjer går i
skolan regelbundet (se kapitel 18). Fattigdom är det största hindret för barnens
skolgång då det försvårar inköp av skoltillbehör, lunch och böcker, resor till
och från skolan, etc. Verbala trakasserier från andra elever och språkproblem
bidrar också till utanförskapet. I vissa romska samhällen gifts flickor bort redan
vid 12-14 års-åldern. Regeringen har inga program som specifikt syftar till att
minska förekomsten av barnäktenskap.
Det förekommer fortfarande att barn utsätts för människohandel, både i
prostitutionssyfte och för tvångsarbete, till exempel organiserat tiggeri.
17
Myndigheterna har inte avsatt några specifika budgetmedel för att motverka
denna trend och arbetet är fortfarande beroende av internationella givare.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga
och religiösa minoriteter samt urfolk
Etnisk tillhörighet är alltjämt en viktig social och politisk markör i Bosnien och
Hercegovina och tenderar att prägla mycket av samhällsdebatten. Sedan 2009
finns en anti-diskrimineringslag samt en ombudsmannainstitution som kan ta
emot klagomål från allmänheten. Under 2011 tog ombudsmannen emot totalt
191 anmälningar om diskriminering, varav 43 på ett eller annat sätt var
relaterade till etnisk härkomst.
Särskilt grupper som lokalt befinner sig i minorietet säger sig uppleva
diskriminering, både i arbetslivet och vad gäller tillgången till
socialförsäkringssystemet eller utbildningsväsendet.
Våldsammare handlingar med etniska förtecken, såsom gravskändning,
skadegörelse, verbala hot, förekommer också men hur vanligt det är förblir
något oklart eftersom den bosniska polisen inte alltid kvalificerar brotten som
hatrelaterade. Överhuvudtaget saknas statistik om minoriteters situation
eftersom BiH inte kunnat ordna en folkräkning sedan 1991.
Även om helt tillförlitliga siffror saknas är romerna tveklöst den största
minoriteten i landet (troligtvis mellan 30 000 – 60 000 människor). Gruppen är
socialt, ekonomiskt och politiskt marginaliserad och diskrimineras inom en rad
områden såsom utbildning, arbetsliv, språk, kultur, hälsovård och
egendomsrättigheter. Många bor i undermåliga hus ursprungligen byggda för
att temporärt husera internflyktingar.
För romerna är ett grundläggande problem att många saknar födelsebevis eller
andra relevanta personhandlingar, samt att anskaffandet av dessa är förenat
med administrativa trösklar i form av kostnader samt en omfattande
pappersexercis. Detta i kombination med okunskap om regelverket bidrar till
att många fastnar i utanförskap. UNHCR har under 2011 fortsatt sin pågående
satsning att påskynda den civila registreringen.
En särskilt utsatt grupp är de romer – enligt UNHCR:s uppskattning cirka
4 500 personer – som befinner sig i ett statslöslikt tillstånd. Detta gäller särskilt
romer som utvisats från Kosovo, ansökt om asyl och sedan bott i BiH under
flera år utan att deras lagliga status fastställts.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
18
HBT-personer (Homosexuella, bisexuella, transpersoner) i Bosnien och
Hercegovina tvingas som regel dölja sin sexuella läggning av rädsla för hot,
kränkningar, trakasserier och utfrysning. Hatpropaganda, stereotypisering,
osynliggörande och homofobi är vanliga fenomen i både media och den
politiska sfären och det finns rapporter om personer som blivit uppsagda från
hyreskontrakt och anställningar på grund av sin sexuella läggning.
Homofobi och diskriminering av HBT-personer manifesteras både verbalt och
med fysiska attacker utan att myndigheter ingriper. Utredningar av attacker
mot HBT-personer och deras sympatisörer har såvitt känt aldrig resulterat i
åtal. Detsamma gäller diskrimineringsrelaterade fall. Enligt antidiskrimineringslagen är det inte tillåtet att diskriminera någon på grund av
sexuell läggning. Lagen omfattar dock inte diskriminering på grund av
könsidentitet. Vidare är hets mot folkgrupp i sig inte kriminaliserat och våld
mot HBT-personer räknas inte som hatbrott.
Personer som vill registrera ett annat juridiskt kön måste undergå sterilisering.
Det finns ingen möjlighet att få tillgång till hormonbehandling eller annan vård
för transsexuella personer i BiH. Närmaste läkare som utför operationer för att
förändra personens biologiska kön finns i Serbien och man får bekosta all vård
själv. På grund av diskriminering och de höga kostnaderna kan ytterst få
transsexuella personer få tillgång till vård.
Det politiska klimatet gör det också svårt för HBTQ-organisationer och
aktivister att publikt utföra sitt arbete utan trakasserier och hot. Landets första
icke-statliga organisation som arbetade för sexuella minoriteters rättigheter,
”Q” upphörde med sin verksamhet 2010 efter att två av aktivisterna tvingats
söka asyl i USA efter trakasserier och dödshot. Någon Pride-manifestation har
aldrig anordnats i BiH.
Samkönade par erkänns inte enligt lag. Både samboskapet och äktenskapet är
specificerat enligt familjelagen som det lagliga samfundet mellan man och
kvinna.
20. Flyktingars rättigheter
Sedan krigsslutet har, enligt statistik från FN:s flyktingorgan UNHCR, 1,3
miljon flyktingar och internflyktingar, av cirka 2,2 miljoner totalt, återvänt till
BiH. Av dessa har 470 000 återvänt till områden där de utgör etnisk minoritet
och 560 000 till områden där de utgör majoritet. Trots försök att locka tillbaka
människor ur diasporan är trenden dock att allt färre flyktingar från BiH
återvänder. Under 2011 återvände 445 personer enligt UNHCR, att jämföra
19
med 903 året innan. Bidragande orsaker är att lång tid förflutit sedan kriget,
bostadsbrist, arbetslöshet, administrativa svårigheter och diskriminering.
Det finns fortfarande cirka 113 000 internflyktingar (så kallade IDPs)
registrerade. Även om flertalet av dessa personer i praktiken redan är lokalt
integrerade på sin nya bostadsort kan det finnas administrativa och politiska
anledningar för dem att behålla sin status som internflyktingar. För en
minoritet av de kvarvarande internflyktingarna är dock situationen kritisk och
de tillhör tveklöst de mer utsatta grupperna i landet. UNHCR uppskattar att
åtminstone 8 500 individer bor i olämpliga ”temporära kollektivboenden” som
ursprungligen uppfördes under kriget för att ta hand om internflyktingar och
således inte är anpassade för långtidsboende. En betydande del av familjerna i
dessa kollektivboenden bor i rum mindre än 30m2 och 30 procent har inte
tillgång till vatten eller toaletter.
Många internflyktingar saknar tillgång till grundläggande social trygghet vilket
kan bero på diskriminering eller strukturella problem med administration.
Exempelvis är det svårt att få bidrag och pensioner utbetalade över entitetsoch kantongränserna. Den fysiska säkerheten för minoritetsåtervändare har
gradvis förbättrats och rapporter om övergrepp är numer ovanliga.
Inom ramen för den så kallade Sarajevo-processen pågår en UNHCR-ledd
process som syftar till att i Kroatien, Serbien, BiH och Montenegro nå en
hållbar lösning på den regionala flyktingproblematiken via ett omfattande
program inriktat på bostadsbyggande. Målet är att under kommande fem år
bygga eller rusta upp bostäder till 74 000 flyktingar/IDPs, varav 14 000 från
BiH.
Asyllagstiftningen i BiH ligger generellt i linje med internationella principer och
EU:s miniminivåer. UNHCR har dock kritiserat regeringen för en stundtals
mycket restriktiv tolkning av asylrätten. Antalet asylsökande i BiH är lågt (44
under 2011) och myndigheterna fattar i genomsnitt beslut inom fyra månader.
Sedan 2004 har endast åtta personer givits asyl i landet.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Personer med funktionssättning utgör fortfarande en av de mest utsatta
befolkningsgrupperna i Bosnien och Hercegovina. Nära två tredjedelar av den
totala vuxna befolkning som lever med funktionsnedsättning befinner sig nära
eller under fattigdomsgränsen. En strategi har visserligen antagits i båda
entiteterna för att stärka gruppens rättigheter men få framsteg har gjorts i
praktiken. Ett grundläggande problem är att de förmåner som personer med
funktionsnedsättning har tillgång till inte är behovsbaserade. Krigsinvalider har
20
rätt till avsevärt högre förmåner för lägre grad av funktionsnedsättning än de
vars nedsättning har andra orsaker. Är den inte relaterad till kriget krävs en
nedsättning på minst 90 procent för att ha rätt till stöd, jämfört med 60
procent för civila krigsoffer. Enligt uppgifter från Världsbanken erhåller nästan
43 procent av civila krigsoffer med funktionsnedsättning inget materiellt stöd
överhuvudtaget.
Bristen på harmonisering mellan sociala trygghetssystem i olika kantoner gör
att personer med funktionsnedsättning åtnjuter olika rättigheter beroende på
hemvist. Exempelvis omfattas inte ortopediska hjälpmedel av vården i alla
kantoner. Många personer med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar
tvingas i dagsläget att bo på institutioner. Program i skolor har utvecklats så att
barn med psykiska funktionsnedsättningar ska få tillgång till den allmänna
utbildningen. Det är dock fortfarande praxis att placera barn med lindriga
intellektuella funktionsnedsättningar i särskola. De särskilda läroplaner som
lagen faktiskt föreskriver tillämpas sporadiskt. Dock kan noteras att den första
tillämpningen av BiH:s anti-diskrimineringslagstiftning under 2010 rörde ett
barn med en psykisk funktionsnedsättning i Mostar som nekats skolgång.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett antal oberoende organisationer arbetar med främjandet av mänskliga
rättigheter, varav flera erhåller stöd från Sverige. Några av de mer aktiva är
Helsingforskommittén, Transparency International, Vaša Prava, Youth
Initiative for Human Rights, Centre for Civil Initiatives och Association for
Democratic Initiatives. Dessa är inriktade på att utbilda och rapportera om
mänskliga rättigheter, påverka lagstiftningsarbete samt utkräva ansvar från
myndigheter. Flera tar emot klagomål från medborgare samt erbjuder juridisk
hjälp och socialt stöd.
De organisationer som granskar och rapporterar om korruption och
myndighetsmissbruk är fortsatt beroende av internationellt bistånd.
De flesta organisationer tillåts bedriva sin verksamhet relativt fritt även om hot
och trakasserier från grupper och individer som granskas förekommer. Det är
tämligen omständligt att registrera en lokal enskild organisation, men det finns
få uppgifter om utpräglade myndighetstrakasserier.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
21
EU följer, bland annat genom delegationen i Sarajevo, noggrant utvecklingen
av respekten för de mänskliga rättigheterna i landet och stödjer bland annat det
civila samhället. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
är en annan viktig aktör som bevakar och analyserar respekten för mänskliga
rättigheter i landet. Europarådet ger också regeringen råd i en rad frågor och är
aktiv i flera insatser inom bland annat rättssektorn. Från FN-systemet är
framför allt utvecklingsprogrammet (UNDP), flyktingkommissariatet
(UNHCR), och barnfonden (UNICEF) aktiva. Utöver Sverige, är USA,
Storbritannien och Nederländerna de länder med tydligast prioriterar mänskliga
rättigheter i BiH.
Sverige ger genom Sida ett betydande stöd till de bosniska enskilda
organisationernas arbete för mänskliga rättigheter. Stödet, som framförallt
genomförs i samarbete med Civil Rights Defenders och Kvinna till Kvinna,
omfattar fler än 20 lokala organisationer – såväl större
människorättsorganisationer som lokala föreningar. Dessa arbetar med rättsligt
och socialt stöd, utbildning och olika former av påverkansarbete riktat både till
grupper som utsätts för diskriminering och övergrepp, samt till beslutsfattare.
Ambassaden bidrar därutöver med organisationsstöd till Center for
Investigative Reporting, som arbetar aktivt med att avslöja maktmissbruk och
korruption.
Vidare är rättssektorn ett prioriterat område för Sveriges utvecklingssamarbete
med BiH. Stöd ges till landets statsdomstol, som bland annat har jurisdiktion
beträffande krigsförbrytelser och organiserad brottslighet. Svenskt stöd ges
också till International Commission for Missing Persons (ICMP) som med
hjälp av DNA-analyser identifierar offer från Srebrenica och andra platser.
Sverige bidrar också till projekt med syfte att öka jämställdhet genom
finansiering av landets handlingsplan för jämställdhet. Sverige samarbetar även
med Ministeriet för mänskliga rättigheter och flyktingfrågor och UNICEF för
att förbättra den offentliga rättsliga och sociala hanteringen av unga
lagöverträdare. Detta sker med utgångspunkt från Barnkonventionen.
