Björklinge Ramsjö
Arkeologisk utredning, etapp 2
Ramsjö 3:3, Björklinge socken, Uppsala kommun,
Uppland
SAU rapport 2010:26
Anneli Sundkvist
SAU rapporter 2010:26
ISSN 1404-8493
©SAU 2010
UTGIVNING OCH DISTRIBUTION
Societas Archaeologica Upsaliensis
Kyrkogårdsgatan 8A, 753 12 Uppsala
[email protected]
www.sau.se
TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER
Länsstyrelsens dnr och datum för tillstånd: 431-430410, 2010-11-19
SAU:s projektbeteckning: 1113
Uppdragsgivare:
Belägenhet
LANDSKAP Uppland
LÄN Uppsala
KOMMUN Uppsala
SOCKEN Björklinge
FASTIGHET Ramsjö 3:3
KOORDINATER X 6658674 Y 641534
m ö h 39
Undersökningen
TYP AV UNDERSÖKNING: Utredning
UTFÖRANDETID I FÄLT: 2010-11-24
MASKINTID: 8 h
2
UNDERSÖKT YTA: 444 m
KOORDINATSYSTEM: SWEREF 99 TM
HÖJDSYSTEM: RH 2000
INMÄTNINGSSYSTEM: RTK-GPS
Personal: Anneli Sundkvist (Projektledare), Michel
Guinard
Grävmaskinist: Patrik Broberg, Björklinge
Fynd arkivmaterial förvaras: Inga fynd framkom.
Arkivmaterial förvaras på ATA.
OMSLAGSBILD: Utsikt
över Jarlahögarna från
undersökningsområdet. Foto: Anneli Sundkvist, SAU
ALLMÄNT KARTMATERIAL:
©Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080
DIGITALA PLANER:
Jonas Svensson Hennius, SAU
LEKTÖR OCH LAYOUT:
Åsa M Larsson
TRYCK:
Societas Archaeologica Upsaliensis, Uppsala
2
Innehåll
Sammanfattning
4
Inledning
5
Undersökningen
Antikvarisk bakgrund
5
5
Topografi och fornlämningsmiljö
5
Analys av historiskt kartmaterial
7
Undersökningen
Metod och genomförande
8
8
Undersökningsresultat
10
Utvärdering
10
Referenser
10
Bilagor
11
3
Sammanfattning
Med planerad småhusbebyggelse inom fastigheten Ramsjö 3:3, Björklinge socken,
Uppland genomförde SAU en arkeologisk särskild utredning etapp 2 (fig 1).
Undersökningsområdet omfattade ca 8200 m2, varav 444 m2 öppnades med 18
sökschakt. Sammanlagt fyra möjliga anläggningar framkom, av dessa var en diffus,
en befanns vara ett sorkhål och de två övriga var härdar. Största delen av
undersökningsområdet var i olika omfattning påverkat av sentida aktiviteter,
odling och verksamheten vid det sågverk som funnits på fastigheten sedan 1940talet. Trots det mycket intressanta läget, i direkt anslutning till ett antal kända
fornlämningar, visade sig undersökningsområdet således inte ha bärighet för
fortsatt antikvariska åtgärder.
Figur 1. Utdrag ur Terrängkartan med undersökningsområdet markerat.
©Lantmäterieverket Gävle. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:50 000.
4
Inledning
På fastigheten Ramsjö 3:3 i Björklinge socken, Uppsala län, har tidigare funnits ett
sågverk. Marken, som omfattar ca 11000 m2, styckades av inför sågens byggnad,
vilket skedde under 1940-talet. Sågen var i bruk ca sjuttio år, ända till sommaren
2007, då den brändes ner. Brottet är fortfarande ouppklarat. Markägaren Peter
Gustafsson ämnar nu stycka av tomten och uppföra småhus.
Undersökningen
Det slutgiltiga undersökningsområdet kom att omfatta ca 8200 m2, då de övriga
ytorna som vätter ut mot åkermarken skall användas som en form av allmänning.
Då platsen är kulturhistoriskt mycket intressant beslutade Länsstyrelsen i Uppsala
län att en arkeologisk fördjupad utredning skulle utföras innan byggnationen
kunde påbörjas. Societas Archaeologica Upsaliensis fick i uppdrag att utföra
utredningen. Fältarbetet utfördes 2010-11-24. Projektledare var Anneli Sundkvist
med Michel Guinard som övrig arkeologisk personal. Digital bearbetning av
planer utfördes av Jonas Svensson Hennius. För den historiska kartanlaysen
ansvarade Marja Eriksson, Upplandsmuseet.
Antikvarisk bakgrund
Topografi och fornlämningsmiljö
Fastigheten Ramsjö 3:3 är belägen i en högintressant kulturhistorisk miljö (fig 2).
Från senneolitikum är lösfynd av yxor kända, närmast från Snugga direkt norr om
undersökningsområdet (Björck & Guinard 2003). Ett stort antal lösfynd kommer
från Sandbros (4 km sydöst om undersökningsområdet) ägor och ett par från
Närlinge (knappt 2 km nordväst om undersökningsområdet, fornlämning 135:1).
Med hänsyn till landskapet är det snarare mer förvånande att vi ännu inte känner
till några neolitiska boplatser runt åsen mellan Björklinge och Läby, än vad det
vore att hitta en.
De daterbara fornlämningarna i direkt anslutning till undersökningsområdet är
koncentrerade till bronsålder och mellersta till yngre järnålder. Ramsjö är också en
del i det till Sandbroätten knutna godskomplex som under medeltiden växer fram
vid Långsjön (Almgren et al 2007 med anförd litteratur). Flera av de angränsande
eller närbelägna större gårdarna har medeltida belägg. Vidare vittnar de historiska
kartorna om det strategiska läge som Ramsjö hade genom sin närhet till den gamla
färdvägen mellan Uppsala och Gävle. En knapp km NÖ om
undersökningsområdet finns t ex Skommarbo krog på 1758 års karta.
Indikation på bronsåldersboplats är skärvstenshögarna fornlämning 50:1 och 170
(undersökt och borttagen). Flera skålgropsförekomster har noterats (fornlämning
49:1, 49:2, 54:1 och 54:2). Även om skålgropar som fenomen har en vidare
datering, pekar kombinationen med skärvstenshögarna här på att de kan vara del
av en bronsåldersmiljö.
5
Flera gravar och osäkra gravar finns i området: Björklinge 45:1 (stensättning?),
51:1 (stensättningsliknande lämning), 51:2 (stensättning, synlig kantkedja), 168:1
(hög?), 168:2 (stensättningsliknande lämning?), 169:1 och 169:2 (båda osäkra
högar).
Fornlämning 42:1 var en skadad hög som togs bort i samband med ett villabygge
på 1970-talet. Bland fynden märks en agraffknapp och björnfalanger, vilket gör att
graven kan tidsfästas till folkvandringstid och den gravlagde individen
könsbedömas som man. Endast 50 m från undersökningsområdet ligger
gravgruppen ”Jarlahögarna” (fornlämning 44:1). De tio högarna är rester av ett
helt gravfält som har odlats bort under historiskt tid. Gravfältet har vid flera
tillfällen varit föremål för arkeologiska undersökningar, bl a år 1915 då T.J. Arne
ledde utgrävningarna (Arne 1919) och under 1920-talet då det dåvarande
arkeologiska seminariet vid Uppsala Universitet undersökte ett tjugotal gravar
under ledning av Gunnar Ekholm. Arnes undersökningar (SHM 15488)
resulterade i åtminstone två vendeltida kvinnogravar (600-tal) med bl a pärlor och
en vikingatida mansgrav med viktlod i brons (John Ljungkvist, muntlig uppgift).
Fynden från Ekholms undersökningar är inte rapporterade.
Ca 300 m norr om undersökningsområdet finns ytterligare yngre
järnålderslämningar i form av en hög (fornlämning 4:1) som kallas ”Kungshögen”
och runstenen ”Kungsstenen” (fornlämning 5:1; U1056). Runstenen står enligt
uppgift (Söderberg 2010) vid en nu bortodlad väg. Förmodligen är det vägen som
på Laga skifteskartan från 1868 sträcker sig österut från Ramsjö by. Genom
åkermarken är den markerad som en väg, för att där betesmarken tar vid streckas
som stig. Vägen sluter an till färdvägen mellan Uppsala och Gävle, strax öster om
undersökningsområdet och väster om det nuvarande samhället.
Namnet Rasmjö är belagt år 1457. Ramsjö anses ingå i det medeltida
godskomplex som knyts till Sandbroätten (Almgren et al 2007). I historisk tid
gränsar gården till t ex Närlinge, belagt 1423, i nordväst och Sätuna, belagt 1370, i
nordöst. I söder finns Sandbro, vars tidigaste belägg dateras till 1295 (SOFI). Den
gamla färdvägen från Ramsjö by till Björklinge kyrka löper på 1768 års karta
igenom gravfältet Jarlahögarna. En annan intressant notering utifrån
kartmaterialet är Skommarbo krog, som finns markerad på 1758 års
Storskifteskarta.
6
Figur 2. Undersökningsområdet med omkringliggande fornlämningar..
©Lantmäterieverket Gävle. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:50 000.
Analys av historiskt kartmaterial
Av Marja Eriksson
Byn Ramsjö omtalas tidigast i skriftliga källor år 1457 då tre gårdar upptas i Karl
Knutssons jordebok.
Den äldsta lantmäterikartan över Ramsjö är upprättad år 1758, i samband med att
byn storskiftas. Byn bestod på 1700-talet av tre hemman, alla frälse. Gårdarna låg
samlade på en bytomt, som i väster gränsade till Björklingeån. Byns marker, inägor
och utmark, hade en långsträckt form i nordsydlig riktning. Inägorna låg på
lermarker i väster mot Björklingeån, medan utmarken (skog, bete) låg på åsmark i
den östra delen av ägorna. Inägorna upptogs av ängsmark i norr och åkermark i
söder. Byns två åkergärden (tvåsäde) låg i anslutning till bytomten. Hägnaden som
delade åkermarken i de två gärdena gick rakt österut från bytomten sett.
7
I det södra åkergärdets norra parti har lantmätaren markerat sex st ”ättehögar”.
Det aktuella undersökningsområdet ligger i det sydöstra hörnet av det dåvarande
norra åkergärdet, precis i kanten mot utmarken. Intill hägnaden som delade inägor
från utmark gick en väg i nord-sydlig riktning. Ytterligare österut passerade vägen
mot norrland, en landsväg med sannolikt förhistoriska anor.
Figur 3. Historiskt kartöverlägg över del av Ramsjö by. Storskifteskartan från 1758
samt utdrag ur moderna fastighetskartan med vägar (orange), bostadshus (vita) och
ekonomibyggnader (grå). Kartöverlägg: Marja Eriksson, Upplandsmuseet.
Undersökningen
Metod och genomförande
I utredningen ingick kart- och arkivstudier (inklusive rektifierat kartöverlägg) samt
sökschaktning.
Sökschaktningen utfördes med larvburen grävmaskin försedd med planskopa (ca
1,5 m bredd). Schakten grävdes med en skopbredd och utvidgades vid behov. I
princip förlades schakten jämt över ytan. Totalt grävdes 18 schakt om sammanlagt
444 m2 (fig 4). Samtliga schakt dokumenterades med RTK-GPS (Trimble Rover).
Mätdatan överfördes till Intrasis för vidare bearbetning i GIS-miljö. Schakt och
anläggningar beskrevs även i löpande text (bilaga 1).
8
Figur 4. Schaktplan. De nu nedbrunna byggnaderna är markerade på kartan.
©Lantmäterieverket Gävle. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:50 000.
9
Undersökningsresultat
Redan i de första schakten blev det tydligt att områdets västra delar var mycket
störda. På förda massor och omrörda lager syntes tydligt i schaktens profil. Det
fanns gott om modernt timmer från aktiviteter knutna till sågen kvar i marken.
De östligaste delarna, vid den nu befintliga vägen, gav intryck av att inte vara lika
påverkade och därför grävdes fler schakt där. Totalt framkom fyra möjliga
anläggningar, varav två var relativt tydliga härdar och två diffusa i plan. Dessa
undersöktes och en befanns vara ett sorkhål, medan den andra var av allmän
karaktär. Två tydliga härdar framkom, den ena i en nivå där det även fanns rester
från branden. Dock utmärktes härden av att den saknade inslag av modernt
timmer. Av denna anledning snittades anläggningen. Inga fynd gjordes.
Utvärdering
Det fina läget och de högintressanta omgivningarna till trots blev
undersökningsresultatet magert. Ytan är mycket påverkad av tidigare odling,
verksamheten från sågen och uppröjningen efter branden. Om någon omfattande
förhistorisk aktivitet förekommit kunde man ändå förväntat sig att finna spår efter
sådan, t ex i form av bränd lera, keramik, avslag, utplöjda stenar, kol mm. Inget
sådant kunde observeras och slutsatsen blir att området inte utnyttjats varaktigt i
förhistorisk tid. Utifrån dessa resultat finns inom undersökningsområdet således
inget som hindrar fortsatt exploatering.
Trots bristen på kulturhistoriskt intressanta lämningar finns ändå potential för viss
kunskapsuppbyggnad i platsen. En tilltalande tanke är att om ett bostadsområde
byggs på något sätt låta de framtida boende få kunskap om och anknytning till den
kulturhistoriska miljö deras hus blir en modern del av. Från den planerade
allmänningen har man fri utsikt över de monumentala, men idag övervuxna
Jarlahögarna. Flera andra tydliga lämningar finns inom promenadavstånd och
bostadsområdet kommer att utgöra en del av vad som en gång var ägor i direkt
anslutning till medeltida storgårdar. Trots bristen på resultat från utredningen har
området en forntid och historia som förtjänar att synliggöras.
Referenser
Almgren, E., Hennius, A. & Åberg, K., Bygd för bönder, land för stormän. I: E.
Hjärtner-Holdar, H. Ranheden & A. Seiler (reds). Land och samhälle i
förändring. Uppländska bygder i ett långtidsperspektiv, s. 429-463. Arkeologi E4
Uppland – Studier. Volym 4. Uppsala.
Arne, T.J., 1919. Gravar från ”Vendeltid” vid Lagerunda i Kärna socken,
Östergötland. Fornvännen 14, s. 1-20.
Björck, N. & Guinard, M., 2003. Stenåldersboplatser längs den nya sträckningen för väg
E4 – sträckan Uppsala – Mehedeby. Uppland; Gamla Uppsala, Tensta, Tierp,
Tolfta, Vendel och Ärentuna socknar. UV GAL, Rapport 2003:1. Arkeologisk
10
utredning, etapp 1 och 2. Arkeologi E4 Uppland. Riksantikvarieämbetet i
samarbete med SAU. Uppsala.
SOFI = Institutet för språk och folkminnen. Uppsala. URL: httt://www.sofi.se.
Kontrollerad 2010-10-28.
Söderberg, S., 2010. Kulturmiljövärden, arkeologi inom Ramsjö 3:3 med omgivningar.
Björklinge sn, Uppsala kommun. Promemoria 2010-05-06.
Bilagor
Bilaga 1. Schaktbeskrivningar.
Id
1937
Djup
1,10
Orientering
Ö-V
Botten
lera
1942
0,90
Ö-V
lera
1947
0,80
N-S
lera
1952
1959
1964
0,60
0,75
0,65
N-S
Ö-V
N-S
sand
sand
sand
1975
0,60
N-S
sand
1980
0,50
N-S
1985
1990
1995
0,35
0,55
0,50
N-S
N-S
N-S
sand
och lera
Lera
lera
lera
2008
0,55
N-S
lera
2013
0,65
N-S
lera
2032
2048
2052
2057
0,40
0,80
0,80
0,70
N-S
N-S
N-S
N-S
sand
sand
sand
lera
2061
0,70
N-S
lera
Beskrivning
Mycket stört av sentida verksamhet. Korsas av
stenfyllt dike (N – S). Tydliga rester av branden
i de övre lagren, därunder tydligt odlingslager.
Mycket stört av sentida verksamhet. Tydliga
rester av branden i de övre lagren. Under
tydligt odlingslager.
På platsen för själva sågen. Tydligt brandlager
från byggnad samt övriga till branden knutna
anläggningar. Stört och omrört.
Anläggning (osäker).
Tydligt odlingslager.
Förefaller vara orört. En osäker anläggning.
Snittad och tolkad som sorkhål.
Spridda rester från branden, förefaller annars
vara ganska orört.
En anläggning.
Förefaller orört.
Förefaller orört.
Stört. Pålagt grus, eventuellt rester av sågens
spårväg.
Stört. Pålagt grus, eventuellt rester av sågens
spårväg.
Stört. Pålagt grus, eventuellt rester av sågens
spårväg.
Anläggning, troligen härd.
Härd. Snittad.
Stört, brandrester.
Stört. Platsen för sågen. Omfattande
brandrester och omrörda lager.
Mycket stört. Omrörda lager.
11
12
