Översiktsartikel
Lynch syndrom – mutation med
mycket hög kolorektal cancerrisk
Hereditär kolorektal cancer kan orsakas av
en rad olika mutationer. Vanligast är HNPCC
och FAP. Professorerna Lars Påhlman, Uppsala, och Annika Lindblom, Stockholm,
beskriver här ett lärorikt patientfall där
kontentan blir att patienter med det ärftliga
Lynch syndromet skall ingå i ett livslångt
kontrollprogram med exempelvis koloskopi.
L
ynch syndrom är ett ärftligt tillstånd med hög risk för tidig kolorektal cancer och andra tumörer.
Framför allt är det kvinnor som kan
drabbas av cancer i uterus och ovarier.
Stor cancerrisk
Om mutationen i familjen är känd
kan anlagstest erbjudas. Anlagsbärare, vilka har upp till 70 procent
livstidsrisk för att få tarmcancer, bör
erbjudas kontrollprogram med regelbundna koloskopier varje till vartannat år. Tidpunkt för start av dessa
kontroller är ca fem år före den ålder
som den i familjen först insjuknade
i cancer, men vanligtvis brukar man
rekommendera start från 20–25 års
ålder. Risken för intervallcancer är
stor för dessa patienter med en accelererad tumörutveckling där en tumör
i stadium III kan dyka upp redan
inom ett år från en normal koloskopi.
Kvinnor bör rekommenderas profylaktisk hysterektomi och resektion av
30
LARS PÅHLMAN
[email protected]
Uppsala
ovarier. Vid kirurgi för koloncancer
bör kolektomi med IRA erbjudas.
Genmutation som orsak
Familjen H2 var den första familj i
Sverige som diagnostiserades med
Lynch syndrom, med en mutation
i genen MLH1 (Nature Genetics,
1993, Nature 1994). Många män
och kvinnor i tidigare generationer
i denna familj har insjuknat i såväl
kolorektal cancer som endometriecancer. Familjen var den första i Sverige som erbjöds anlagstest och alla
familjemedlemmar tackade ja till
detta. Redan tidigare hade familjen
identifierats som riskfamilj pga. de
många tumörerna och många riskindivider var redan inkluderade i kontrollprogram med koloskopi. Nu har
alla i denna familj som ville testa sig
blivit undersökta. Hälften visade sig
vara bärare av genen, och fick fortsätta koloskopikontrollerna medan
de som saknade mutationen slutade.
ANNIKA LINDBLOM
[email protected]
Stockholm
Kontrollerna fyller en funktion
En av familjemedlemmarna gick
redan på kontroller och betraktades
som genbärare redan innan han testades eftersom han hade haft en koloncancer vid 35-års ålder. Han testades
och visade sig ha mutationen. Han
fortsatte programmet följaktligen i
vårt skopiprogram. Han skoperades 1994 och hade då ett tubulärt
adenom (TA) i rektum, 1999 ett
adenom och två hyperplastiska polyper (HP) i kolon, 2000 två HP, 2002
ua, 2005 ett cm-stort adenom och
två TA, 2007 ua. När han sedan 2009
skulle kallas för sin nästa koloskopi
hade han fyllt 70 år och man beslöt
då att inte erbjuda ytterligare kontroller med anledning av åldern, enligt
våra vårdprogram för skopikontroller
av polyppatienter. Våren 2012 dog
han av en metastaserad coloncancer.
Fortsätt skopera högriskpatienterna
Detta borde inte ha hänt. Av detta
fall kan vi lära att de preventionsSVENSK KIRURGI • VOLYM 71 • NR 1 • 2013
Översiktsartikel
program som finns tillgängliga för
patienter med känd hereditet och
känd mutation för kolorektal cancer
inte skall avslutas på rund av ålder.
Man måste erbjuda dessa undersökningar så länge patienten själv vill
och är i ett sådant skick att han/hon
kan genomgå en undersökning samt
efterföljande kirurgi beroende på
eventuell co-morbiditet.
Prevention bör prövas
Risken minskar inte med åldern, den
ökar – och vid Lynch syndrom går
utvecklingen av en tumör fort, och
man bör snarare göra undersökningarna ännu tätare än tvärtom. Hos
unga räcker det med tvåårskontroller men så fort neoplastiska polyper
dyker upp vid kontrollena bör man
övergå till årliga undersökningar och
fortsätta med det så länge det bara
går, i avvaktan på bättre preventionsmöjligheter. Det finns idag data som
SVENSK KIRURGI • VOLYM 71 • NR 1 • 2013
Koloskopisk screening viktig vid Lynch syndrom.
visar en mycket god effekt på cancerrisken vid Lynch syndrom med
intag av ASA 600 mg dagligen. Cancerrisken nästan halverades (Lancet
2011). Denna behandling är något
man bör fundera på i dessa familjer,
och kan sättas in i samråd med våra
onkogenetiska mottagningar, vilka
finns vid varje universitetssjukhus i
Sverige.
31
