Provtagningsanvisning Diarienr: Ej tillämpligt Dokument ID: 02-71772 Fastställandedatum: 2016-02-02 Revisionsnr: 4 Giltigt t.o.m.: 2018-02-02 Upprättare: Alice A Fröjdh 1(2) Fastställare: Lars Olof Artur Hansson Provtagningsanvisning Kalium i plasma Remiss Elektronisk remiss från journalsystem i Gävleborgs län eller pappersremiss Bassortiment Gävleborg Provtagning 5 mL Li-Heparin, gelrör, mintgrön propp Prov tas utan venös stas Vid provtagning utanför sjukhuset bör provet centrifugeras innan transport till lab Kan tas kapillärt Minsta blodmängd 0,5 mL (150 L plasma, inklusive Klorid och Natrium) Förvaring/Transport Centrifugera provet inom 4 timmar från provtagning Centrifugerat och avhällt prov hållbart 14 dygn i RT 14 dygn i kyl 1 år i frys Häll av plasman om provet ej analyseras inom 24 h Indikation Rutinprov vid alla typer av vätskebalans- och syrabasrubbningar Följs vid behandling av peroral diuretika vid hjärtinsufficiens Analyserande laboratorium Enheten för Klinisk Kemi i Gävle, Hudiksvall och Bollnäs Referensintervall Svarstid < 1 år > 1 år Dagligen Ackreditering Ja Tilläggsundersökning I undantagsfall 4,1 – 5,1 3,5 – 5,0 mmol/L mmol/L Patientinformation Biobanksprov Kommentarer/Övrig upplysning Nej Utskriftsdatum: 2017-07-14 Provtagningsanvisning 2(2) Dokumentnamn: Provtagningsanvisning Kalium i plasma Dokument ID: 02-71772 Giltigt t.o.m.: 2018-02-02 Revisionsnr: 4 Medicinsk bakgrund Nivån av natrium och kalium i serum är mycket noggrant reglerad och hänger ihop med hela salt- och vattenbalansen. Regleringen kan ske dels genom en ändrad elimination genom njurarna, dels genom förändringar i det dietära intaget, samt förskjutning mellan olika compartments i kroppen, t ex de intra- och extracellulära. De tre viktigaste reglersystemen av salt- och vattenbalansen i kroppen är reglering via aldosteron, ADH (antidiuretiskt hormon) samt atriell natriuretrisk faktor (ANF). Regleringssystemen syftar i första hand till att behålla den effektiva cirkulerande blodvolymen och i andra hand osmolaliteten (som hänger intimt samman med natriumkoncentrationen) och kaliumkoncentrationen extracellulärt. Både osmolalitet och kaliumkoncentrationen är mycket viktiga för cellfunktionen. Både förluster av vätska respektive minskat intag samt olika endokrina imbalanser kan således leda till förändringar i elektrolytbalansen. Vidare kan en lång rad olika farmaka som påverkar den cirkulerande blodvolymen, t ex olika blodtrycksmedel, även påverka elektrolyt-balansen, varför natrium och kalium är mycket vanliga analyser. Natrium är den dominerande katjonen extracellulärt medan kalium dominerar intracellulärt. I Vid patologiska förluster ses olika mönster beroende på vilken vätska som förloras och dess saltsammansättning. Vid förlust av magsaft förloras förutom vatten framför allt H+-, Cl-- och K+-joner medan Na+ förloras i mindre omfattning. I extracellulär-rummet fås då ett överskott av Na-joner och kloridjonerna ersätts då av bikarbonat-joner. Genom H+ -förlusten sker en pH-förskjutning mot det alkaliska hållet och bilden av s k hypokloremisk metabolisk alkalos utvecklas. Förluster av tunntarmssekret leder till förluster av Na+, K+- och bikarbonatjoner med ett relativt mindre underskott av klorid, vilket kan leda till hyperkloremisk acidos med intorkning och K+-brist. Utskriftsdatum: 2017-07-14