SARTRE GOES MATRIX I SMUTSIGA HÄNDER
Hugo längtar efter att få känna sig levande och tänker därför skjuta sin chef.
Hugo är gift med Jessica och de leker att de är ett ungt lyckligt par men i själva verket är de ganska
uttråkade.
Hugo har lämnat sin borgerliga bakgrund till förmån för Kampen och Organisationen. Nu har han fått
ett mord som uppdrag och det passar honom utmärkt. Äntligen handling.
Problemet är bara att det tilltänkta offret är en sympatisk, storsint och modig man som har som princip
att lita på människor.
Också på Hugo.
En politisk deckare av 1900-talets främste filosof, Jean-Paul Sartre.
Ragnar Lyth fortsätter att fördjupa sig i demokratins och det moralfilosofiska varandets irrgångar.
2004 satte han upp Demokrati av Michael Frayn på Stockholms stadsteater, en politisk thriller om
DDR-tiden .
– Jag tror de flesta av oss är överens om att vi lever i en omoralisk tid, påstår Ragnar Lyth. För att
diskutera dessa frågor tror jag på en obehaglig blandning av underhållning, vulgaritet, sträng moral
och en god portion sanning. Man ska skakas om. Det är Sartre! Jag vill gräva fram hans tankar och
försöka komma åt vad det är att vara människa idag.
Han fortsätter:
– Utgångspunkten för Smutsiga händer är en slags moralisk indignation, en fundamentalism som går
att överföra till våra dagar. Attac-rörelsen, anti-globaliseringskrafter, antirasistiska nätverk, nynazister
och i förlängningen det vi kallar terrorism. När är det okej att krossa skyltfönster, bränna egendom och
spränga sig själv och andra i luften för en tanke – en ideologi? Det är våldsamma krafter som vill
handla, inte diskutera. Och jag tror vår framtid kommer att fortsätta vara våldsam. Inte bara i ett fjärran
östern utan hos oss i västvärlden och i Europa.
– Jag ville frilägga pjäsen, säger regissören, sudda ut andra världskriget och berätta historien med
utgångspunkt i vår egen tid. I arbetet med texten föddes tankar om en lätt framtidsvision, en fantasibild
av vår egen tid, Europa om tio år. Hur ser det ut? Vad finns kvar?
Är det för sent på jorden? Återstår bara att bli ärkeegoist eller ta död på det onda i världen?
Jean-Paul Sartre (1905-1980) var genom sina filosofiska och skönlitterära verk och som
kulturdebattör en av de enskilt viktigaste influenserna och tänkarna i efterkrigstidens Europa. När han
1964 tilldelades Nobelpriset i litteratur avböjde han det med hänvisning till att han inte ville
”institutionaliseras” och att det kunde begränsa hans skrivande.
Det går också att se hans nej som en konsekvens av hans filosofi, existentialismen, där det centrala i
människans vara är frihet. Existentialismen kan sägas vara en ateistisk filosofi som uppstått i
gränslandet mellan filosofi, litteratur och religion och som går i stark dialog med slutna tankesystem.
Det är snarare gemensamma tankemotiv och problem än dess lösningar som står i fokus, för det är i
handlingarna vi människor förverkligar oss. Utanför handlingarna finns vi inte. Gudomlig försyn eller
nåd har ingenting med Sartres existentialism att göra: Människan är dömd till frihet!
Ragnar Lyth är professor i teaterregi på Dramatiska institutet. Han regisserade senast Arkitekten av
David Greig och Tartuffe, båda på Malmö Dramatiska teater.
SMUTSIGA HÄNDER
AV JEAN-PAUL SARTRE
Premiär 7 september kl. 19 på Klarascenen
Översättning:
Regi:
Scenografi:
Kostym:
Eyvind Johnson
Ragnar Lyth
Lars Östbergh
Annsofi Nyberg
Koreografi:
Carl Olof Berg
Ljus:
Ljud:
Mask:
Linus Fellbom
Michael Breschi, Tomas Florhed och Tina Paulsson
Maria Lindstedt
I rollerna:
Hoederer…………………….. Leif Andrée
Hugo……………………. Andreas Kundler
Olga/Paula Streicher……. Jessica Liedberg
Jessica…………………… Sara Sommerfeld
Louis/Karsky……………. Robert Panzenböck
Slick……………………… Kristofer Fransson
George…………………… Christian Hillborg
Wiktor Sjövall och Caspar Swahn
Förhandsbilder finns att hämta på www.stadsteatern.stockholm.se
Föreställningsbilder finns att hämta från tisdag 4 september.
För mer information kontakta: Pia Keller, tel: 08-506 20 320
[email protected]
