ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING
AFS 1991:2
Utkom från trycket
den 31 juli 1991
SMITTFARLIGT ARBETE
Beslutad den 17 maj 1991
AFS 1991:2
SMITTFARLIGT ARBETE
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om smittfarligt arbete samt
allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
Beslutad den 17 maj 1991
2
AFS 1991:2
3
Innehållsförteckning
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om
smittfarligt arbete
Tillämpningsområde
Allmänt
Rengöring och smittrening
Avfall
Personlig skyddsutrustning och hygien
Vaccination och medicinska kontroller m m
Ikraftträdande
4
4
4
5
5
5
5
Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om smittfarligt arbete
Bakgrund
Hälso- och sjukvård inklusive tandvård samt
laboratoriearbete
Ambulans- och förstahjälpsarbete
Barnomsorg
Social hemtjänst, individ- och familjeomsorg, ungdomsvård
Äldrevård
Flyktingmottagning
Hygienisk behandling
Kriminalvård och polisiärt arbete
Mikrobiologiskt arbete
Omhändertagande av avlidna
Djurskötsel, djurhandel och djursjukvård
Slakteriarbete
Livsmedelsindustri och restaurangnäring
Industriellt arbete med biologiskt material
Drift, underhåll och reparationer av vissa anläggningar
Lokalvård
Tvätterier
Avfallshantering
Avloppsanläggningar
Kommentarer till de enskilda paragraferna
Andra nu gällande författningar och aktuella regler m m
Ordlista
6
7
7
7
7
7
7
8
8
8
8
8
8
9
9
9
9
10
10
10
10
13
16
AFS 1991:2
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om
smittfarligt arbete
Beslutad den 17 maj 1991
Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (SFS
1977:1166) följande föreskrifter.
Tillämpningsområde
1 § Dessa föreskrifter gäller allt arbete som innebär sådan kontakt med konstaterat eller
sannolikt smittförande människor, djur eller material att det finns risk för att smitta
överförs till dem som utför arbetet. Föreskrifterna gäller dock inte risk för överföring
enbart av sådana luftburna infektioner som är vanliga även utanför arbetsmiljön.
I de fall då arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat särskilda föreskrifter om åtgärder mot sådan
risk gäller i stället de föreskrifterna.
Allmänt
2 § Arbetsgivaren skall ha god kunskap om vilka arbetsmoment som kan innebära risk för
att smitta sprids från människa, djur eller material på arbetsstället. Han skall bedöma vilka
förebyggande åtgärder som behövs för att undvika dessa risker.
Med arbetsgivare jämställs den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver
yrkesmässig verksamhet utan anställd och de som för gemensam räkning driver sådan
verksamhet.
3 § Arbetet skall planeras, ordnas och bedrivas så att betryggande säkerhet mot smitta
uppnås. De tekniska hjälpmedel skall användas, som behövs för att hindra att smitta
överförs. Lokaler, inredning, ventilation och utrustning skall vara ändamålsenligt
utformade och lätta att rengöra.
4 § Arbetstagarna skall ges den instruktion som behövs för att arbetet skall kunna utföras
med betryggande säkerhet mot smitta. Instruktioner skall vid behov vara skriftliga.
Arbetsgivaren skall kontrollera att arbetstagarna har tillräcklig utbildning för att följa
instruktionerna.
När någon avslutar sitt arbetspass skall arbetsgivaren se till att den som övertar
arbetsuppgifterna ges de upplysningar som kan behövas för att undgå smitta.
Rengöring och smittrening
5 § Lokaler, inredning och utrustning skall rengöras regelbundet och vid behov smittrenas.
4
AFS 1991:2
Rengöring skall så långt möjligt utföras så att förorening inte sprids på arbetsstället.
Avfall
6 § Avfall skall hanteras på betryggande sätt och vid behov smittrenas. Spill som kan vara
smittfarligt skall snarast samlas upp och oskadliggöras.
Personlig skyddsutrustning och hygien
7 § Vid direktkontakt med sannolikt smittförande människor, djur eller material skall
lämplig personlig skyddsutrustning användas.
8 § De som deltar i smittfarligt arbete skall iaktta god personlig hygien. Den utrustning
som behövs för detta skall finnas lätt tillgänglig. Medel för smittrening av huden samt
möjlighet till handtvätt skall finnas i anslutning till arbetsplatsen.
Vaccination och medicinska kontroller m m
9 § Tillämpliga medicinska förebyggande åtgärder och kontroller skall erbjudas de
anställda. Skriftliga instruktioner för åtgärder vid oavsiktlig exponering för smitta skall
finnas på arbetsstället. Arbetstagarna skall praktiskt tränas i dessa åtgärder.
Ikraftträdande
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 1992.
5
AFS 1991:2
Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om smittfarligt arbete
Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1991:2) om smittfarligt arbete.
Bakgrund
Personal inom ett flertal yrkeskategorier är i samband med sitt arbete mer eller mindre
regelbundet utsatt för sjukdomsalstrande mikroorganismer. Dessa kan spridas på olika
vägar:
Luftburen smitta: Smittan sprids genom inandning av mikroorganismer. Dessa kan härröra
från luftvägarna på smittsamma människor eller djur men kan ocksa ha avlagrats på marken
eller föremål och ingå i damm som kan virvla upp och inandas. Exempel på luftburen
smitta är ornitos och tuberkulos.
Kontaktsmitta: Mikroorganismerna överförs genom direkt kontakt mellan två personer eller
genom indirekt kontakt via föremål. Ringorm och skabb, springmask, tarmsmittor som
dysenteri och veneriska infektioner sprids genom direkt kontakt, bl a varbildningsbakterier
och tuberkulos även genom indirekt kontakt.
Blodsmitta: En form av kontaktsmitta där smittsamt material når mottagarens blodbanor.
Exempel på sådana sjukdomar är hepatit B och C samt HIV-infektion.
Livsmedelsburen smitta: Sjukdom uppkommer genom att livsmedel innehållit smittämne t
ex Campylobacter, de flesta salmonellatyper och Listeria. Vissa av dem kan också ha
vidare förökats i födoämnet, framför allt genom fel vid tillagningen, som otillräcklig
värmebehandling eller felaktig hantering efter denna. Till livsmedelsburen smitta hör dock
även tex dynt av bandmask, som Taenia.
Vattenburen smitta: Denna överförs genom förtäring av infekterat vatten eller t ex
grönsaker som vattnats eller sköljts med sådant vatten. Hepatit A, dysenteri och tyfoidfeber
ger upphov till infektioner med sådan smittväg, även med mycket små doser.
Tarmsmitta: Smittan sprids genom att smittämnet som följd av otillfredsställande hygien
kommer på händerna och därifrån förs till munnen och sväljs.
Vektorburen smitta: Här sprids smittan genom insekter eller spindeldjur, s k vektorer,
antingen som indirekt kontakt, t ex när flugor sprider dysenteribakterier eller då smittämnet
finns inuti vektorn och kan föras vidare genom dennas bett, vilket t ex i vårt land gäller
Borrelia och utomlands malaria.
Ett flertal smittrisker förekommer i arbetslivet. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om
skydd mot blodsmitta (AFS 1986:23) avser endast denna smittväg.
6
AFS 1991:2
Nedan berörs faktorer av särskild betydelse för smittrisker och smittskydd vid olika
verksamheter.
Hälso- och sjukvård inklusive tandvård samt laboratoriearbete
Vid de flesta former av vårdarbete kommer personalen ibland i nära kontakt med
människor, som är smittförande. Laboratoriepersonal som utför undersökningar av prover
med humant eller animalt ursprung utsätts ofta för smittrisker.
Arbetet och smittrisken blir avgörande för i vilken utsträckning personlig skyddsutrustning
bör användas eller andra skyddsåtgärder vidtagas.
Ambulans- och förstahjälpsarbete
Vid åtgärder för återupplivning är det viktigt att den som utför åtgärderna har tillgång till
och använder erforderlig skyddsutrustning.
Barnomsorg
Vid arbeten med barn, t ex på daghem och i olika slag av förskolor, uppkommer ibland risk
för smittöverföring. I barnomsorg smittar barnen ofta personalen och varandra med olika
infektioner. De flesta av dessa är dock vanligt förekommande förkylningar. Bästa skyddet
för personalen är att upprätthålla en god handhygien. Det är ofta händerna som överför
smitta, även vid snuva.
Barn kan också vara bärare av andra smittämnen än sådana som ger luftvägsinfektioner.
Viktigast är här olika former av hepatit och tarmsmittor, som kan spridas till personalen,
särskilt från små barn som ej själva kan sköta sin hygien. Då urin eller avföring tas om
hand eller vid kontakt med blod och då misstanke om smitta föreligger bör skyddshandskar
användas, helst av engångstyp, som genast därefter tas av och omhändertas på lämpligt sätt,
varefter händerna tvättas.
Social hemtjänst, individ- och familjeomsorg, ungdomsvård
I dessa verksamheter behöver personalen ha kunskap om möjliga smittrisker. Riskerna är
framför allt förknippade med missbrukarklientel, som kan vara bärare av såväl blodsmitta
som andra infektioner.
Äldrevård
Även i denna verksamhet behöver den anställda personalen ha kunskap om möjliga
smittrisker. Även om förekomsten av tuberkulos nu är mindre än tidigare får denna risk ej
glömmas. En annan risk som ej bör bortses från är den, under senare år iakttagna, särskilt
smittfarliga formen av skabb.
Flyktingmottagning
Den personal som arbetar med flyktingmottagning kan utsättas för både luftburen smitta
och kontaktsmitta. Tarmsmittor är också relativt vanliga. Exempel på luftburen smitta är
tuberkulos som ännu är betydligt vanligare i utvecklingsländerna än i större delen av
7
AFS 1991:2
Europa. Personer från Sydostasien är relativt ofta kroniskt infekterade med hepatit B, som
medför risk för blodsmitta.
Hygienisk behandling
Socialstyrelsen har utgett ett cirkulär (SoS Medd. 39/1986) om hygienisk behandling som
fotvård, hårvård, rakning, skönhetsvård samt akupunktur, diatermi, håltagning i öron och
tatuering. Dessa, liksom de allmänna råden om håltagning i öronen (SOSFS (M) 1989:40),
avser att skydda såväl kunder som pesonal mot att bli smittade.
Kriminalvård och polisiärt arbete
Risken för personalen är vid denna form av arbete inte enbart förknippad med risk för
blodsmitta. Luftburen smitta och andra smittor kan också förekomma. Risken är särskilt
stor vid avvisitering. Polisiärt arbete kan ibland innebära insatser som gör att arbetstagaren
utsätts för risker som vanligen förknippas med och behandlas i andra här upptagna
verksamheter.
Mikrobiologiskt arbete
För mikrobiologiskt arbete finns arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om mikroorganismer
(AFS 1988:12).
Omhändertagande av avlidna
Vid sjukhusens bårhusavdelningar anlitas ofta personal från begravningsbyråer. De behöver
få information när särskild risk för smitta föreligger. Andra smittvägar än kontaktsmitta
kan undantagsvis förekomma, särskilt aerosolsmitta vid rengöring eller blodsmitta om
personalen har sår eller andra hudskador. I övriga fall är vanliga försiktighetsmått
tillräckliga.
Djurskötsel, djurhandel och djursjukvård
Vid skötsel och vård av djur kommer personalen ofta i så nära kontakt med dem, att smitta
kan överföras om de är smittförande. Vid djursjukvård kan tex hund- och kattbett
förekomma som på grund av infektion föranleder behov av läkarbesök. Genom
kontaktsmitta kan ringorm överföras, men även luftburen smitta (tex ornitos) och
tarmsmitta (Salmonella mm) kan ådragas, trots att man uppfattar djuret som friskt. Om
detta bör de anställda vara informerade, inte minst vid handel med levande djur, som i
zoologiska affärer. Där från utlandet införda djur hålls i karantän bör de skötas så att
smittöverföring till personalen ej kan ske. För anordningen av karantän hänvisas till
särskilda kungörelser (SFS 1958:551 mfl). För att i övrigt erhålla råd om skyddsrutiner bör
man vända sig till i ämnet särskilt insatta experter, personal vid vederbörande miljö- och
hälsoskyddsnämnd, veterinär eller landstingets smittskyddsläkare. Se även
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om arbete med försöksdjur (AFS 1990:11).
Slakteriarbete
Vid transport och hantering av även till synes friska slaktdjur kan såväl luft- som
kontaktsmitta förekomma, framför allt via tarminnehåll. Arbetsmoment med ökad risk är
8
AFS 1991:2
urtagning av inälvor och styckning. Smittrisk förekommer även vid kycklingslakt.
Campylobacter och undantagsvis även andra potentiellt sjukdomsframkallande
mikroorganismer som salmonellabakterier kan förekomma både i kött, tarm och övriga
inälvor. Även vid styckning efter t ex älgjakt finns infektionsrisker att beakta. Se
livsmedelsverkets kungörelse om köttkontroll (SLVFS 1984:11).
Livsmedelsindustri och restaurangnäring
Vid beredning av livsmedel förekommer att råvaran trots alla försiktighetsmått är
smittförande. Avfallet efter urtagning av fågel kan vara smittfarligt. Smitta främst i form av
parasiter kan överföras till människa från rått kött, till exempel vid avsmakning.
Livsmedelslagens bestämmelser med därtill anslutna författningar syftar i första hand till
att hindra att sådan smitta överförs till produkterna och gör dem otjänliga till föda.
Smittade livsmedel är dock också en miljörisk för personalen. För att motverka den
omvända smittvägen, där personalen smittar livsmedel, är livsmedelsarbetarnas hälsa
föremål för särskild kontroll.
Industriellt arbete med biologiskt material
Vid tillverkningsindustri där biologiska produkter används som råvara kan risk för såväl
blodsmitta som andra smittor föreligga, men den största risken torde gälla luftburen smitta.
Drift, underhåll och reparationer av vissa anläggningar
Personal som är sysselsatt med drift och underhåll samt reparationer av avfallsverk och av
vatten- och avloppsreningsverk med tillhörande ledningsnät kan utsättas för smitta.
Detsamma gäller vid arbete med anläggningar för ventilation och varmvatten. Filter i
frånluftskanaler kan innehålla stora mängder smittfarliga mikroorganismer och vid byte av
eller reparationer i dessa behövs instruktioner för den som utför arbetet. Svampar och
legionellabakterier har visat sig kunna överleva och förökas i varmt vatten.
Ventilationssystem och luftfuktare kan sedan sprida dem vidare.
Även reparationer i centrifuger och i annan laboratorieutrustning (såsom vissa behållare för
djupfrysta prover, automatpipetter, autoklaver) kan medföra smittrisk för personalen.
Maskiner och utrustning som används inom slakt- och charkindustrin och annan
livsmedelsindustri kan, om de rengörs otillräckligt efter att de använts, vara reservoarer för
smitta.
Underhålls- och serviceverksamhet utförs ofta av personal anställd av annan arbetsgivare,
varför det är viktigt att samordningsansvaret beaktas. Ibland förekommer sådana tekniska
utrustningar att det inte utan vidare kan förutsättas att en servicereparatör har tillräcklig
kunskap om eventuella smittrisker. Det är därför viktigt att alla instrument, redskap och
apparater är väl rengjorda och vid behov smittrenade när de lämnas till översyn eller
reparation. Det är också viktigt att apparattillverkarens servicepersonal har kunskap om hur
man arbetar med smittfarligt gods.
Lokalvård
Städning och annan lokalvård utförs ofta på entreprenad av personal med annan
arbetsgivare som saknar närmare kunskap om verksamheten på arbetsstället. Det är viktigt
9
AFS 1991:2
att sådana arbetsgivare ser till att skaffa sig erforderlig information. Särskilt bör beaktas de
risker som trasigt glas, oskyddade sprutspetsar eller andra vassa metallföremål kan
innebära.
Tvätterier
Skyddskläder och annat tvättgods kan vara smittförande. Det är därför viktigt att
arbetsgivaren ser till att de sorteras för sig och förvaras i för smittämnena täta behållare och
anger om särskild smittrening behövs. De flesta smittämnen avdödas genom tvätt med
vanliga metoder. Se även SPRl:s metodbok för sjukvårdsarbete.
Avfallshantering
Regler om hantering av riskavfall inom framför allt sjukvården finns i
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om hantering av riskavfall (AFS 1989:2). Friska eller
lindrigt sjuka personer som avsöndrar smittämnen som finns inom sjukvården förekommer
normalt också i samhället i övrigt. En övergång till ökad vård i hemmet kan medföra en
ökning av sådana smittämnen i hushållsavfall. Viss smittrisk kan finnas (pga smittförande
sprutspetsar) tex i samband med tömning av avfallspapperskorgar uppsatta på sådana
platser där narkomaner m fl riskutsatta grupper vanligen håller till.
Avloppsanläggningar
Föreskrifterna om avloppsanläggningar (AFS 1984:15) gäller allmänt förekommande
arbetsmiljörisker men behandlar även i viss mån smittrisker. Föreskrifterna om
mikroorganismer gäller endast de mikroorganismer som används i reningsprocessen i
den/de biologiska bassänger som finns på avloppsreningsverket. De gäller t ex inte risker
på grund av förekomst av farliga mikroorganismer som medföljer avloppsvattnet och som
inte deltar i reningsprocessen.
Smittriskerna vid arbete i till reningsverket hörande avloppsledningar, pumpstationer m m
kan i vissa fall vara större, bl a beroende på att man kommer närmare smittkällan. Under
transporten fram till avloppsreningsverket sker delvis en avdödning och utspädning när
annat spill-/dagvatten rinner till. Ytterligare avdödning sker sedan under reningsprocessen.
Avluftning från avloppsreningsverk kan i vissa fall innehålla smittförande aerosol, t ex om
detta betjänar en vårdanstalt eller flyktinganläggning. I så fall är det viktigt att installera
avskiljande filter för denna luft.
Kommentarer till de enskilda paragraferna
Till 1 § Föreskrifterna är avsedda att gälla sådant smittfarligt arbete som ej redan täcks av
andra föreskrifter. Exempel på sådana föreskrifter finns i Avloppsanläggningar m m (AFS
1984:15), Skydd mot blodsmitta (AFS 1986:23), Mikroorganismer (AFS 1988:12),
Riskavfall (AFS 1989:2) och Arbete med försöksdjur (AFS 1990:11).
Kraven i föreskrifterna om smittfarligt arbete avser att förebygga att smitta uppkommer
eller överförs på arbetsplatsen, medan smittskyddslagens föreskrifter gäller åtgärder för att
förebygga smittspridning i samhället.
10
AFS 1991:2
Till 2 § Arbetsgivaren har ansvaret för att bedöma om smittfara kan föreligga i någon fas
av arbetet. För denna bedömning kan råd behöva inhämtas från någon med erforderlig
sakkunskap. Vanligen torde företagshälsovård eller distriktsläkare kunna lämna här avsedd
rådgivning. I vissa fall torde mer speciell kompetens behövas för detta slag av
bedömningar, varvid det kan vara nödvändigt att anlita mer centrala myndigheter, t ex
landstingets smittskyddsläkare, statens bakteriologiska laboratorium och statens
veterinärmedicinska anstalt, universiteten eller andra forskningsinstitutioner.
Till 3 § Det är angeläget redan vid planering och inredning av arbetslokaler att risker för
smittöverföring i samband med arbetet uppmärksammas, så att de i görligaste mån
förebyggs eller motverkas. Detta kan exempelvis ske genom installation av lämplig
ventilation, eventuellt tillförsel av frisk luft eller punktutsug vid källan. Mot smitta i
vätskefas, tex stänk, bör skyddet anordnas i form av barriär, som skärmar, skyddshandskar
m m. Detta kan vara lämpligt även vid hantering av smittfarligt material i fast form, tex
Vid planering av arbetet är det viktigt att tillse att plats för smittfarligt arbete utformas så
att den blir väl avskild från övrig verksamhet och att tillräckligt utrymme för
arbetsplatserna har avsatts, dels därför att risken för smitta är större i trånga lokaler, dels
därför att risken för kollisioner och därmed spill är större om det är trångt.
Ytor som lätt blir nedsmutsade bör vara släta och av material som är lätta att rengöra och
smittrena. Även maskiner, redskap, verktyg och instrument bör väljas efter samma
riktlinjer.
Det bör eftersträvas att arbetet utförs så att smittfarliga partiklar inte sprids i luften på
arbetsstället eller förorenar lokaler, inredning eller föremål, t ex genom stänk och
nedsmutsning av ytor och föremål. Installation av desinfektionsutrustning kan vara
nödvändig inom tex sjuk- och socialvård. Det är också viktigt att lokalvårdare informeras
om förekommande smittrisker. Det är ofta nödvändigt att utarbeta en skriftlig
städinstruktion.
Till 4 § Enligt 3 kap 3 § arbetsmiljölagen skall arbetsgivare förvissa sig om att de anställda
har den utbildning som behövs för arbetet och se till att de upplyses om de risker som kan
vara förenade med detta. Denna information är särskilt viktig vid nyanställning och vid
vikarieanställning men även vid byte av arbetsuppgifter eller vid ändrade arbetsrutiner.
Ofta kan det finnas anledning till upprepad information, t ex varje år.
När samma arbete utförs av flera arbetstagare, som avlöser varandra och någon av dem
avslutar sitt arbetspass är det viktigt att arbetstagarna också medverkar till att den som
övertar arbetsuppgifterna ges de upplysningar som kan behövas för att undgå smitta.
Arbetsgivaren skall enligt 3 kap 3 § arbetsmiljölagen också förvissa sig om att personalen
vet hur riskerna skall undvikas. Här bör påminnas om att på arbetsplatsen kan finnas av
flera olika företagare anställd personal för städning, underhåll och reparationer eller annat
arbete inom för verksamheten avsedda lokaler, varvid även dessa kan utsättas för smitta.
Även sådan personal behöver därför information från sina arbetsgivare.
Observera att särskild information kan behövas till vissa arbetstagargrupper, tex invandrare
och handikappade. Se även arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om
arbetsmiljöinformation till invandrare (AFS 1984:17).
11
AFS 1991:2
När flera arbetsgivare har personal sysselsatt i samma lokaler på ett fast driftställe finns ett
obligatoriskt samordningsansvar för den som råder över arbetsstället (3 kap 7 § i
arbetsmiljölagen).
Det är angeläget att skyddsföreskrifter och andra instruktioner är lätt tillgängliga för alla
arbetstagare. Det är viktigt att de anpassas till den verksamhet som bedrivs. I vissa fall kan
man få vägledning från instruktioner som utarbetas på annat håll, t ex de som avser vård av
patienter med samhällsfarlig sjukdom (se Spri:s metodbok för sjukvårdsarbete 1988).
Till 5 § Otillräcklig rengöring av inomhusutrymmen och teknisk utrustning kan medföra
ökad smittrisk, då mikroorganismer inte endast kan hålla sig vid liv i kvarvarande
föroreningar utan även förökas. Här måste påminnas om att transportmedel som lastbilar
och truckar ofta blir nedsölade och därigenom kan spela en viktig roll vid smittspridning,
varför det är viktigt att rengöring och eventuell desinfektion av dem inte försummas. Sådan
kan ibland erfordras även av ambulans eller annat fordon för persontransport. (Se
SoS-rapport 1989:31 för närmare anvisningar angående detta). Det är särskilt angeläget att
golv, skyddsanordningar, manöverdon, verktyg och andra redskap eller instrument blir väl
rengjorda. Verktyg och annan lös utrustning bör sedan förvaras så att de ej åter nedsmutsas
med smittämne före nästa användning. Vid rengöring är högtrycksspolning olämplig då
sådan orsakar aerosolbildning. Om instrument måste rengöras med borste kan föregående
behandling i automatisk desinfektionsutrustning eller genom nedsänkning i en lösning av
desinfektionsmedel under viss tid vara nödvändig. I andra fall kan en lokal behöva få en
första smittrening med ett desinfektionsmedel före egentlig städning. (Se t ex Spri :s
metodbok för sjukvårdsarbete 1988.) Det är viktigt att lokalvårdare informeras om
förekommande smittrisker. Det är ofta lämpligt att arbetsgivaren utfärdar för alla
arbetstagare lättfattliga skriftliga städinstruktioner såväl för städning som för annan
rengöring, och även tillhandahåller den skyddsutrustning som behövs.
Till 6 § Regler om hantering av riskavfall finns i arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om
riskavfall (AFS 1989:2). Dessa föreskrifter gäller för riskavfall från hälso- och sjukvård,
tandvård, apotek och veterinärmedicinsk verksamhet inklusive forskning och utbildning
inom dessa verksamheter. Föreskrifterna kan vara vägledande även för annan verksamhet, t
ex narkomanvård och social hemtjänst. Det är viktigt att den personal som särskilt avdelats
för att ta hand om avfall från ett arbetsställe får sådana instruktioner att detta görs på riktigt
sätt. I hälsoskyddslagen finns föreskrifter om avloppsvatten. I miljöskyddslagen 3§
förklaras närmare vad som menas därmed. I vissa fall skall detta smittrenas (SOSFS (M)
1989:39). Regler om arbete i avloppsanläggningar finns i arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter (AFS 1 984:15).
Till 7 § Om betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall inte kan nås på annat sätt skall
enligt 2 kap 7 § i arbetsmiljölagen personlig skyddsutrustning användas. Se även
arbetarskyddsstyrelsens allmänna föreskrifter om personlig skyddsutrustning (AFS
1982:13). Exempel på sådan är ögonskydd, andningsskydd och skyddshandskar samt
klädskydd. Den skall tillhandahållas genom arbetsgivarens försorg. Mellan användningarna
bör den förvaras skyddad mot smitta. Av detta följer t ex skyldighet för arbetsgivaren att
ombesörja tvätt av skyddskläder. Det är viktigt att använd skyddsutrustning tas om hand så
att smittspridning därifrån förhindras.
Till 8 § Det är viktigt att alla som deltar i arbetet avstår från mat, dryck och tobak där risk
för kontakt med smittfarligt material föreligger. När händerna kommit i beröring med
smittfarligt material är det särskilt angeläget att de snarast tvättas med tvål och vatten samt
12
AFS 1991:2
13
vid behov sköljs med lämpligt desinfektionsmedel. Här bör särskilt betonas att vid arbete
med smittrisk bör smycken såsom ringar och armband ej bäras. Dessa hindrar en god
rengöring av händer och underarmar och kan försvåra efterföljande avtorkning, vilket ökar
risken för handeksem. Långt hängande hår är också olämpligt och bör förses med hårskydd.
Närmare upplysningar om detta kan inhämtas i Spri:s metodbok för sjukvårdsarbete 1988.
I god personlig hygien ingår även begreppet handvård, vilket bland annat innebär att man
skyddar händerna mot småsår och om sådana, eller självsprickor, uppkommer ser till att de
snabbt läker, då de lätt kan vara ingångsport för infektioner.
Till god personlig hygien hör också att utnyttja de anordningar för tvätt och smittrening av
händer samt de utrymmen för dusch och klädbyte som arbetsgivaren enligt
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om personalutrymmen (AFS 1984:10) skall ha
iordningställt.
Till 9 § Vid arbeten där arbetstagarna utsätts för större eller allvarligare smittrisker bör
arbetsgivaren erbjuda hälsokontroller. Likaså bör i förekommande fall vaccination erbjudas
men det står arbetstagaren fritt att antaga eller avböja erbjudandet om ej annat föreskrivs av
myndighet. I kommentaren till arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om mikroorganismer
(AFS 1988:12) behandlas detta mera ingående. Det är givetvis viktigt att arbetsgivaren ser
till att syftet med den erbjudna vaccinationen förklaras liksom de risker som arbetet kan
innebära för en ovaccinerad arbetstagare. När dessa förklaringar lämnas kan man ha hjälp
av bl a råden om förebyggande åtgärder mot Hepatit B (SOSFS (M) 1991:2). När rutiner
skall utarbetas för åtgärder efter ofrivillig kontakt med smitta kan som vägledning bl a
användas de råd som avser åtgärder efter befarad blodsmitta (se SBL-tryck 119:1989).
Andra nu gällande författningar och aktuella regler m m
Lagar:
Smittskyddslagen
SFS 1988:1472
Karantänslagen
SFS 1989:290
Livsmedelslagen
SFS 1971:511
Hälsoskyddslagen
SFS 1982:1080
Epizootilagen
SFS 1980:369
Lag om kontroll av husdjur m m
SFS 1985:342
Lag om bekämpande av salmonella hos djur
SFS 1983:738
AFS 1991:2
Miljöskyddslagen (omtryck SFS 1989:363)
SFS 1969:387
Hälso- och sjukvårdslagen
SFS 1982:763
Socialtjänstlagen
SFS 1980:620
Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling:
Skyldighet för läkare att anmäla sjukdom som kan ha
samband med arbete
AFS 1979:1
Åtgärder mot luftföroreningar
AFS 1980:11
Personlig skyddsutrustning
AFS 1982:13
Personalutrymmen
AFS 1984:10
Avloppsanläggningar m m
AFS 1984:15
Arbetsmiljöinformation till invandrare
AFS 1984:17
Skydd mot blodsmitta
AFS 1986:23
HIV-testning i arbetslivet
AFS 1988:1
Mikroorganismer
AFS 1988:12
Riskavfall
AFS 1989:2
Arbete med försöksdjur
AFS 1990:11
Omvårdnadsarbete i enskilt hem
AFS 1990:18
Anlitande av minderåriga i arbetslivet
14
AFS 1991:2
AFS 1990:19
Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd, t ex Lokalanvisningar (nr 88)
Övrigt:
Smittskyddsförordningen
SFS 1989:301
Karantänsförordningen
SFS 1989:302
Tillämpning av smittskyddslagen
SOSFS 1989:18
Hantering av riskavfall i hälso- och sjukvård
SOSFS (M) 1987:7
Desinfektion av avloppsvatten från sjukhus,
laboratorier m.fl.
SOSFS (M) 1989:39
Åtgärder mot blodsmitta vid hygienisk behandling, tatuering och akupunktur
SoS Medd. 39/86
Smittrening. Infektionssjukdomar m m
SoS-rapport 1989:31
Håltagning i öronen
SOSFS (M) 1989:40
HIV-frågor inom tandvården
SOSFS (M) 1988:1
Hygienrutiner för att förebygga HIV-smitta
vid tandläkarmottagning
HAO 1989
Tuberkulos. Förebyggande åtgärder
SoS allmänna råd 1990:6
Förebyggande åtgärder mot Hepatit B
SOSFS (M) 1991:2
Livsmedelsverkets tillämpningsföreskrifter
SLV FS 1984:11
Hälsoskyddsförordningen
SFS 1983:616
Epizootiförordningen
15
AFS 1991:2
SFS 1980:371
Veterinär införselkungörelse
SFS 1958:551
Metodbok för sjukvårdsarbete
Spri-rapport nr 240/1988
Ventilation av vårdlokaler
Spri-rapport nr 273/1989
Åtgärder vid tillbud i samband med
blodsmittat prov
SBL-tryck 119:1989
Ordlista
Desinfektion
Se smittrening
Mikroorganism
Förökningsbar enhet som är för liten för att kunna iakttas utan
hjälpmedel. Till mikroorganismer hör bl a bakterier, encelliga svampar
och urdjur (protozoer), men också lägre förökningsbara enheter såsom
virus m m. (Indelning i skyddsklasser finns i arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter och råd om mikroorganismer, AFS 1988:12.)
Parasit
En organism som uppehåller sig på eller i en annan organism och
därvid drar nytta av denna (t ex hämtar näring) utan att vara till nytta
för värden. Hit hör dels de sjukdomsalstrande mikroorganismerna, dels
många maskar, som normalt inte själva kan föröka sig i
värdorganismen men som genom sitt näringsupptag och sin utsöndring
av avfallsprodukter och/eller ägg skadar denna.
Reservoar
En miljö, ett djur eller en människa där mikroorganismer kan hålla sig
vid liv eller förökas och varifrån vektorer eller mottagliga individer
kan smittas.
Skyddsympning
Att genom tillförsel av avdödat eller försvagat smittämne eller
behandlade bakterieprodukter stimulera individens eget
infektionsförsvar, så att vederbörande blir oemottaglig för smittämnet.
(Detta kallas aktiv immunisering i motsats till passiv, där redan
färdigbildade antikroppar injiceras i form av t ex gammaglobulin.
Sådan kan komma till användning efter att man utsatts för t ex
hepatit-B-virus).
Smitta
Överföring av smittämne från en smittbärare till människa eller djur,
direkt eller via föremål eller material.
16
AFS 1991:2
Smittbärare
En människa eller ett djur som efter kontakt med ett smittämne
utsöndrar detta och därigenom kan smitta andra. Detta kan ske både
före, under och efter egen sjukdom och förekommer hos symptomfria
individer. Dessa är då smittförande.
Smittfarlig
En verksamhet som innebär att den som utför arbetet kan smittas. Se
även "smittförande" nedan.
Smittförande
Människa, djur eller material, varifrån smittämne kan överföras, och
som därigenom kan vara smittfarliga.
Smittrening
Avlägsnande eller avdödande av sjukdomsalstrande smittämnen. Detta
kallas även desinfektion, ej att förväxla med sterilisering, som innebär
att alla former av mikroorganismer inklusive sporer blir säkert
oskadliggjorda.
Smittämne
Sjukdomsalstrande organism eller viloform därav, t ex spor, ägg eller
cysta som kan övergå i aktiv sjukdomsalstrande form.
Vaccination
Se skyddsympning.
Vektor
Ett djur, t ex en insekt, via vilket ett smittämne kan överföras från sin
reservoar till en mottagare.
17
