B A KG R U N D S D O K U M E N TAT I O N
Användning av neuroleptika hos barn och ungdomar
Elin Kimland, Bengt Danielsson och Marie Berlin*
Sammanfattning
Användning av neuroleptika hos barn och ungdomar
har ökat under perioden 2006–2014. Ökningen ses hos
både pojkar och flickor. Under 2014 hade 1 322 pojkar
och 881 flickor i åldern 10–17 år minst ett uttag på recept
av neuroleptika. Motsvarande för åldersgruppen 5–9 år
var 323 pojkar och 88 flickor. Majoriteten av barnen fick
kontinuerlig behandling med minst tre uttag under året.
Risperidon var den substans som förskrevs mest, följt av
aripiprazol. Flertalet barn med långtidsanvändning av
neuroleptika använde även andra psykiatriska läkemedel
regelbundet. De psykiatriska diagnoserna skilde sig åt
mellan pojkar och flickor. Psykiatriska diagnoser som
inte ingår i godkända indikationer enligt produktinformation förekommer framför allt vid förskrivning av
neuroleptika till pojkar och flickor i åldersgruppen
10–17 år. Socialstyrelsen har tidigare rapporterat en
högre förskrivning av neuroleptika till barn placerade
utanför hemmet jämfört med andra barn.
Detta bakgrundsdokument sammanfattar aktuell
läkemedelsanvändning utifrån registerdata som inhämtats och analyserats inför expertmötet den 16–17 november 2015. Författarna ansvarar för innehållet. Se
även behandlingsrekommendation Neuroleptika vid
vissa barnpsykiatriska tillstånd hos barn och ungdomar,
lv.se/neuroleptikatillbarn.
Läkemedel till barn
Många läkemedel som ges till barn är otillräckligt dokumenterade på grund av avsaknad av kliniska prövningar för barn.
Det innebär att barn får en omfattande läkemedelsbehandling off label, det vill säga att läkemedlet används för medicinska ändamål som inte överensstämmer med den godkända
produktinformationen, till exempel vad gäller ålder, administreringssätt eller indikation (1–4). För vissa läkemedel
saknas helt information om barn i produktinformationen
och för andra nämns barn bara i allmänna ordalag. Barnanpassade styrkor och beredningar saknas ofta, vilket kan leda
till en ökad risk för felbehandling jämfört med behandling av
vuxna. I brist på vetenskaplig dokumentation och vägledning i godkänd produktinformation baseras ofta läkemedelsbehandling till barn på beprövad erfarenhet.
Neuroleptika är en grupp läkemedel av stor betydelse för
behandlingen av allvarliga psykiatriska tillstånd. Förskrivningen av neuroleptika har ökat de senaste åren. Metabola,
hormonella och neurologiska biverkningar är vanliga för
dessa läkemedel och de negativa effekterna är större hos barn
och ungdomar än hos vuxna (5). Kunskap saknas om långtidseffekter vid behandling av barn och unga i olika utveck-
lingsfaser. Risperidon är i Sverige godkänt för korttidsbehandling av uppförandestörningar hos barn från fem år.
Ziprasidon och aripiprazol är godkända för behandling av
manisk episod vid bipolär sjukdom från 10 respektive 13 år.
Aripiprazol och paliperidon är godkända för behandling av
schizofreni från 15 år.
Alimemazin, prometazin och hydroxizin, antihistaminläkemedel med lugnande effekter, är godkända för symtomatisk behandling vid bland annat milda orostillstånd och klåda
hos barn, medan indikationer för behandling av barnpsykiatriska sjukdomar och tillstånd saknas. Hydroxizin är den
substans i denna grupp som förskrevs mest, främst för korttidsanvändning. År 2014 hämtade 1,3 % av flickorna och
0,7 % av pojkarna mellan 10 och 17 år ut recept på hydroxizin.
För yngre barn, 0–4 år, var motsvarande siffor för flickor
0,6 % och pojkar 0,7 %. För vilka indikationer dessa läkemedel
används är inte kartlagt.
Mot bakgrund av en ökad förskrivning och att neuroleptika hos barn kan medföra allvarliga biverkningar, har Läkemedelsverket i samverkan med Socialstyrelsen genomfört en
registerbaserad kartläggning. Användningen av neuroleptika
har undersökts i förhållande till samtidig förskrivning av
andra läkemedel och till psykiatriska diagnoser. Syftet är att
öka kunskapen och bidra till ändamålsenlig läkemedelsanvändning hos barn och ungdomar.
”Många läkemedel till barn är
otillräckligt dokumenterade
då det saknas kliniska
prövningar för barn”
Vissa grupper av barn och ungdomar är
överrepresenterade bland användarna
Socialstyrelsen har tidigare rapporterat att användningen av
psykofarmaka är hög bland barn och ungdomar som är placerade i heldygnsvård av socialtjänsten, särskilt bland dem
som är placerade på hem för vård och boende (HVB) och på
Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem
(6–8). Även bland barn och ungdomar som har insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) är användningen av psykofarmaka hög (9). Av de
10–17-åringar som regelbundet använde neuroleptika år
2014, hade varannan pojke och två femtedelar av flickorna
antingen varit placerade i heldygnsvård eller haft insats enligt
LSS. Resultaten från de fördjupningsstudier som Socialstyrelsen gjort av placerade barn och ungdomar (8) visar att
kontinuitet i behandling och närhet till specialistvård, som
* Marie Berlin vid Socialstyrelsen har tagit fram dataunderlaget som baseras på registeranalyser.
I N F O R M AT I O N F R Å N L Ä K E M E D E L SV E R K E T 4 : 2 016
•
39
B A KG R U N D S D O K U M E N TAT I O N
Faktaruta 1. Gruppering av psykiatriska diagnoser.
Sjukdom/tillstånd
ICD-text
ICD-kod
Substansbruk
Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykoaktiva
substanser.
ICD10: F1
Schizofreni
Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom.
ICD10: F2
Bipolär sjukdom
Manisk episod, bipolär störning.
ICD10: F30–F31
Depression
Depression, förstämningssyndrom.
ICD10: F32–F39
Ångest
Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom.
ICD10: F40–F48
Sömn- eller ätstörning
Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar
och fysiska faktorer.
ICD10: F5
Personlighetsstörning
Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna.
ICD10: F6
Utvecklingsstörning
Psykisk utvecklingsstörning.
ICD10: F7
Autismspektrum med flera
Störningar i psykisk utveckling.
ICD10: F8
Adhd
Hyperaktivitetsstörning med debut vanligen under barndom och
ungdomstid.
ICD10: F90
Utagerande beteendestörning
Beteendestörningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid.
ICD10: F91
Tics
Emotionella störningar med debut vanligen under barndom
och ungdomstid.
ICD10: F95
barn- och ungdomspsykiatri eller habilitering, är viktiga
faktorer för god kvalitet i behandlingen. Detta har placerade
barn och ungdomar haft tillgång till i mindre utsträckning
än övriga jämnåriga i befolkningen.
Registerbaserad kartläggning
Resultaten som redovisas här utgår från vår registerbaserade
kartläggning av läkemedelsanvändning bland barn i åldern
0–17 år under perioden 2006–2014. Uppgifterna har hämtats från Socialstyrelsens läkemedelsregister och patientregister.
Läkemedelsregistret avser läkemedel som har expedierats,
det vill säga hämtats ut på apotek. Ett till två uthämtade recept under ett kalenderår klassades som kortare tids användning. Minst tre uthämtade recept under ett och samma kalenderår klassades som långtidsanvändning. Följande läkemedel
(ATC-kod i parentes) ingår i kartläggningen: neuroleptika
(N05A), antiepileptika (N03A), lugnande läkemedel
(N05B), sömnläkemedel (N05C), antidepressiva läkemedel
(N06A) samt läkemedel vid adhd (N06BA exklusive
N06BA07). Med sammedicinering avses att neuroleptika
förskrivits samtidigt med något av de övriga läkemedel som
ingick i kartläggningen.
Uppgift om psykiatriska diagnoser har hämtats från Socialstyrelsens patientregister från åren 2012–2014. Registret
avser både slutenvård och specialiserad öppenvård. Såväl
huvud- som bidiagnoser har inkluderats i kartläggningen.
Diagnoserna är kodade enligt den svenska versionen av
Världshälsoorganisationens (WHO) internationella system
för klassifikationer av sjukdomar – International Classification
of Diseases ICD-10. Samma person kan förekomma i mer än
en diagnosgrupp. De psykiatriska diagnoserna har grupperats enligt Faktaruta 1.
40
•
I N F O R M AT I O N F R Å N L Ä K E M E D E L S V E R K E T 4 : 2 016
Förskrivning av neuroleptika
Användningen av neuroleptika har ökat bland både pojkar
och flickor under perioden 2006–2014 (Figur 1). År 2014
behandlades drygt 2 600 barn mellan 5 och 17 år med
neuroleptika, vilket är mindre än 1 % av alla barn i denna
åldersgrupp (Tabell I). Förskrivningen av neuroleptika var
störst bland barn och ungdomar 10–17 år, där 1 322 pojkar
och 881 flickor under 2014 hade minst ett expedierat uttag
av neuroleptika. Motsvarande för åldersgruppen 5–9 år var
323 pojkar och 88 flickor. Inga barn under fem år hade uttag
av neuroleptika.
Omkring två tredjedelar av barnen behandlades med
neuroleptika under längre tid (tre eller flera uttag på recept
under samma kalenderår) (Tabell I). Det gällde såväl de
yngre barnen (5–9 år) som de äldre (10–17 år).
År 2014 utgjorde risperidon drygt hälften (54 %) av all
neuroleptikaförskrivning till barn och ungdomar, följt av
aripiprazol (24 %) som är det neuroleptikum som ökat mest
(20 procentenheter) de senaste åren (Figur 2). Totalt utgjorde olanzapin, quetiapin, litium, risperidon och aripiprazol 98 % år 2014. För barn upp till nio år behandlades majoriteten med risperidon. För barn mellan 10 och 17 år
användes olanzapin och quetiapin i ökande omfattning.
Andelen förskrivare med specialistkompetens i barn- och ungdomspsykiatri som förskrivit neuroleptika till barn och ungdomar har ökat marginellt sedan 2006, medan andelen som
saknar registrerad specialistkompetens har minskat (Tabell II).
B A KG R U N D S D O K U M E N TAT I O N
Figur 1. Andel flickor respektive pojkar 5–17 år som har fått minst ett recept av neuroleptika expedierat under
perioden 2006–2014.
Procent
0,50
0,45
0,40
0,35
Pojkar 5–9 år
0,30
Flickor 5–9 år
0,25
Pojkar 10–17 år
0,20
Flickor 10–17 år
0,15
0,10
0,05
0,00
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
Figur 2. Preparatens andelar av förskriven och expedierad neuroleptika hos barn och ungdomar 5–17 år under
åren 2006-2014*.
Procent
80
70
60
50
Olanzapin
Quetiapin
40
Litium
Risperidon
30
Aripiprazol
20
Levopromazin
10
0
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
* Preparat med lägre andel än 2 % visas ej.
Tabell I. Användning av neuroleptika bland barn och ungdomar 5–17 år under 2014. Andel i procent (antal inom
parentes) som har fått neuroleptika expedierat, fördelat efter kön och ålder.
2014
Kortare tids användning
1–2 uttag
Långtidsanvändning
Minst 3 uttag
All användning
Minst 1 uttag
Pojkar 5–9 år
0,04 (118)
0,07 (206)
0,11 (323)
Flickor 5–9 år
0,01 (29)
0,02 (59)
0,03 (88)
Pojkar 10–17 år
0,12 (353)
0,33 (969)
0,45 (1 322)
Flickor 10–17 år
0,11 (323)
0,19 (558)
0,30 (881)
I N F O R M AT I O N F R Å N L Ä K E M E D E L SV E R K E T 4 : 2 016
•
41
B A KG R U N D S D O K U M E N TAT I O N
Tabell II. Specialistkompetenser hos förskrivare av
neuroleptika till barn och ungdomar.
2006 (%)
2014 (%)
Allmänmedicin
4,4
3,9
Barn- och ungdomsmedicin
28
21
Psykiatri
15
23
Barn- och ungdomspsykiatri
51
56
Rättspsykiatri
0,2
0,6
Barn- och ungdomsneurologi
med habilitering
10
9,3
Annan specialistkompetens*
0,4
9,2
Saknar registrerad specialistkompetens
18
8,9
* Har specialistkompetens, men ingen av de specificerade.
Samförskrivning med andra läkemedel
Bland barn och ungdomar med långtidsanvändning av
neuroleptika 2014 förekom en stor användning av övriga
kartlagda läkemedel (Figur 3). Bland barn i åldern 5–9 år
förekom samtidig förskrivning av läkemedel för adhd och
sömnläkemedel ofta hos både pojkar och flickor (Figur 3).
Variationerna mellan flickor och pojkar i åldern 10–17 år var
större. Hos barn i åldern 10–17 år förekom samtidig förskrivning med läkemedel för adhd hos pojkarna oftare,
jämfört med hos flickor där samtidig förskrivning var vanligare med läkemedel för depression.
Gruppen lugnande läkemedel förskrevs oftast för kortare
tids behandling (1–2 uttag) vid samtidig långtidsbehandling med neuroleptika, medan övriga kartlagda läkemedel
främst förskrevs för längre tids behandling (minst 3 uttag).
En tydlig ökning med drygt 20 procentenheter skedde från
år 2006 till 2014 hos flickor och pojkar 5–17 år för läkemedel mot adhd och samtidig långtidsanvändning av neuroleptika. Hos pojkar 5–17 år skedde en ökning med drygt
20 procent-enheter av sömnläkemedel och samtidig långtidsanvändning av neuroleptika, men motsvarande ökning
ses inte hos flickor 5–17 år.
Förekomst av psykiatriska diagnoser bland
barn och ungdomar som behandlats
regelbundet med neuroleptika
Omkring 90 % av de 5–17-åringar som använt neuroleptika
år 2014 hade en psykiatrisk diagnos inom slutenvården eller
den specialiserade öppenvården, som diagnostiserats under
åren 2012–2014. Neuropsykiatriska tillstånd var vanligare
bland pojkar, medan depression och ångest var vanligare
bland flickor (Figur 4). Psykiatriska diagnoser som sömnproblem och ätstörningar förekom i mycket större utsträckning bland flickor än pojkar. Framför allt vid förskrivning av
neuroleptika till pojkar och flickor i åldersgruppen 10–17 år
förekommer psykiatriska diagnoser som inte ingår i godkända
indikationer enligt produktinformation. Även om samma
person kan förekomma i fler än en diagnosgrupp står det klart
att en stor del av behandlingen med neuroleptika hos barn
och ungdomar idag sker utanför godkända indikationer.
Figur 3. Andel barn och ungdomar som under år 2014 fått andra psykofarmaka än neuroleptika expedierade (minst ett
uttag), bland dem med långtidsanvändning av neuroleptika.
Procent
Pojkar 5–9 år
Flickor 5–9 år
Pojkar 10–17 år
Flickor 10–17 år
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Antiepileptika
Lugnande
Sömnläkemedel
Läkemedelsgrupper
42
•
I N F O R M AT I O N F R Å N L Ä K E M E D E L S V E R K E T 4 : 2 016
Antidepressiva
Adhd-läkemedel
(exkl. modafinil)
B A KG R U N D S D O K U M E N TAT I O N
Figur 4. Förekomst av olika psykiatriska diagnoser åren 2012–2014 bland barn och ungdomar med långvarig neuroleptikabehandling år 2014.
Pojkar 5-9 år
Procent
Flickor 5-9 år
Pojkar 10-17 år
Flickor 10-17 år
70
60
50
40
30
20
10
Referenser
1.
2.
3.
4.
Kimland E, Odlind V. Off-Label Drug Use in Pediatric Patients. Clin
Pharmacol Ther. 2012; 91:796–801.
Chen H, et al. Off-label use of antidepressant, anticonvulsant, and
antipsychotic medications among Georgia medicaid enrollees in 2001.
J Clin Psychiatry. 2006;67: 972–82.
Leslie DL, Rosenheck R. Off-label use of antipsychotic medications in
Medicaid. Am J Manag Care. 2012;18:e109–17.Carton L, et al. OffLabel Prescribing of Antipsychotics in Adults, Children and Elderly
Individuals: A Systematic Review of Recent Prescription Trends. Curr
Pharm Des. 2015;21:3280–97.
5.
6.
7.
8.
Tics
Utagerande
beteendestörning
Adhd
Autismspektrum m. fl.
Utvecklingsstörning
Personlighetsstörningar
Sömn- eller ätstörningar
Ångest
Depression
Bipolära tillstånd
Schizofreni
Substansbruk
0
Correll CU. Assessing and maximizing the safety and tolerability of
antipsychotics used in the treatment of children and adolescents.
J Clin Psychiatry, 2008;69:Suppl. 4:26–36.
Barns och ungas hälsa, vård och omsorg 2013. Socialstyrelsen; 2013
Vård och omsorg om placerade barn. Öppna jämförelser och utvärdering. Rekommendationer till kommuner och landsting om hälsa och
utsatthet. Socialstyrelsen; 2013.
Förskrivning av psykofarmaka till placerade barn och ungdomar. Socialstyrelsen; 2014.
Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Lägesrapport 2015. Socialstyrelsen; 2015.
Samtliga bakgrundsdokumentationer finns publicerade på www.lakemedelsverket.se
I N F O R M AT I O N F R Å N L Ä K E M E D E L SV E R K E T 4 : 2 016
•
43
