Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Niger 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Niger har alltsedan självständigheten 1960 kännetecknats av återkommande
politiska kriser. Det demokratiska experimentet i början och mitten av 1990talet kollapsade när militären tog makten 1996. Tre år senare genomfördes en
ny statskupp, varvid dåvarande presidenten mördades och en ny juntaledare,
major Wanké, tog vid. En ny konstitution antogs i juli 1999 som innefattade en
konstitutionellt garanterad amnesti för Wanké och dennes medlöpare. Efter att
konstitutionen antagits arrangerades ett presidentval med militärledningens
godkännande. President- och parlamentsvalen i slutet av 1999, som betecknats
som relativt fria och rättvisa, vanns av Mamadou Tandja och dennes
stödkoalition bestående av Mouvement national pour la société de
développement (MNSD) och Convention démocratique et sociale (CDS).
I mitten av 2002 genomförde missnöjda soldater ett kuppförsök med centrum i
den sydöstra regionen Diffa, men med förgreningar även i huvudstaden
Niamey. Regeringen slog ner upproret med militära medel. Eftersom
mediarapporteringen censurerades är det oklart hur många som föll offer i
striderna.
Kuppförsöket föranledde president Tandja att anta två dekret – ett om
undantagstillstånd och ett annat om censur av medias rapportering rörande
händelseutvecklingen. Även om dekreten drogs tillbaka efter ett utslag av
Högsta domstolen verkar det som om den journalistiska friheten har beskurits
mera än vad som tidigare varit fallet. Förekomsten av åtal på basis av
ärekränkningar förstärker denna bild.
Godtyckliga arresteringar och utdragna häktningsperioder i väntan på rättegång
är vanligt förekommande. Fängelseförhållandena lämnar mycket övrigt att
önska. Avgränsningen mellan den dömande och den exekutiva makten är
flytande. Diskriminering i olika former är vanligt; flickor och kvinnor är särskilt
utsatta. Slaveri förekommer.
2
Niger är ett av världens absolut fattigaste länder. Befolkningsutvecklingen har
varit mycket stark. Landet brottas med en ekonomi i spillror, utbredd
fattigdom, ökenutbredning etc. Under år 2004 led Niger den värsta torkan på
länge, landet drabbades också av en gräshoppsinvasion som skadade skörden.
Människors åtnjutande av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är
kraftigt beskurna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Niger har undertecknat/ratificerat följande konventioner rörande mänskliga
rättigheter:
- Internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR), 1986. Det första fakultativa protokollet om enskild
klagorätt ratificerades 1986.
- Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (ICESCR), 1986.
- Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering (CERD), 1969.
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW), 1999. Det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild
klagorätt ratificerades den 30 september i år.
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC), 1990. De frivilliga
protokollen till konventionen har inte signerats eller ratificerats.
- Internationella konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT), 1998.
- Flyktingkonventionen, 1961.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Vid den statskupp som initierades av major Wanké i april 1999 mördades den
dåvarande presidenten Ibrahim Baré Mainassara av sin egen presidentvakt. Det
finns inga rapporter på senare tid om politiska mord eller "samvetsfångar".
Medlemmar ur säkerhetsstyrkorna uppges göra sig skyldiga till misshandel av
gripna personer. Det förekommer även rapporter om "försvinnanden" till följd
av interna uppgörelser inom militären.
Fängelseförhållandena är svåra till följd av en omfattande överbeläggning och
undermåliga sanitära förhållanden. Korruption bland fängelsepersonal
förekommer. Internationell rödakorskommittén får tillstånd att besöka
fängelser.
Trots ett lagstadgat förbud mot slaveri förekommer ett på traditionella
sedvänjor baserat slaveriarbete i norra delen av Niger. Enligt traditionen föds
3
människorna in i olika klasser eller kaster där de lägre kasterna tjänar de högre.
Det finns inga tecken på att slavarna hålls kvar mot sin vilja annat än via
traditionens makt. Det finns uppgifter om förekomsten av regelrätt slavhandel
i den norra delen av landet.
4. Dödsstraff
Dödsstraff kan utdömas, men tillämpas inte i praktiken. Den senast kända
avrättningen ägde rum 1975.
5. Rättssäkerhet
Niger har två parallella rättssystem - ett modernt och ett traditionellt. De
traditionella domstolarna behandlar familjerättsliga frågor. Dessa domstolars
beslut kan överklagas till det formella rättssystemet. I den formella
rättsapparaten kan domar överklagas minst en gång. Om fallet i fråga är
principiellt viktigt för uttydandet av lagen kan ett andra överklagande inlämnas
till Hösta domstolen. Någon egentlig ombudsmannainstitution finns inte.
Däremot tog regeringen initiativ till en nationell kommission för de mänskliga
rättigheterna under år 2000. Uppgiften är att främja de mänskliga rättigheterna
(MR) och utreda övergrepp. Kommissionen har haft en relativ självständighet.
Exekutiven utsätter med jämna mellanrum domstolsväsendet för
påtryckningar. Detta kan illustreras med följande exempel. I spåren av den
politiska kris som skakade landet under ett militärt kuppförsök sommaren 2002
antog presidenten två dekret varav det ena pålade media en tvångströja vad
gällde rapportering om kuppförsöket och det andra utlyste ett
undantagstillstånd. Exekutiven drog småningom tillbaka dekreten efter ett
utslag i Högsta domstolen som förklarat att dessa stod i strid med
konstitutionen. Även om Högsta domstolen således bevarade dess oberoende
vad gäller detta specifika utslag avgick såväl ordföranden som vice ordföranden
i Högsta domstolen strax efter att utslaget förkunnats.
Överbelastning utgör ett problem för rättsväsendet. Konsekvensen härav har
blivit att en stor andel av de misstänkta sitter häktade i väntan på rättegång.
Situationen härvidlag underlättas inte av godtyckliga arresteringar med
efterföljande omhändertagande, förbudet i konstitutionen till trots.
Förekomsten av godtyckliga arresteringar tycks ha avtagit något. Den lagliga
grunden för en rättvis och transparent rättegång finns i lagstiftningen. Det
råder dock stor brist på försvarsadvokater varför tillämpningen av dessa
rättigheter inte ligger i linje med föreskrivna regler.
6. Personlig frihet
Lagen tillåter generellt sett inte husrannsakan i frånvaro av fullmakt utställd av
domare, men det finns kryphål som polisen utnyttjar.
4
Diskrepansen mellan lag och faktisk verklighet är tydlig även när det gäller
rätten till fri rörlighet inom landets gränser; vägspärrar vid vilka mutor är
erforderliga upprättas kontinuerligt.
7. Straffrihet
En implicit förutsättning för att major Wanké skulle avsäga sig maktinnehavet
och föra in Niger på ett demokratiskt spår var att han själv och hans medlöpare
inte riskerade repressalier efter transitionen. Därför beviljades en
konstitutionellt garanterad amnesti till kuppmakarna. Amnestin omfattar även
1996 års kupp då Ibrahim Baré Mainassara störtade den demokratiskt valde
presidenten Ousmane. Det finns inga planer på att omvärdera amnestin.
Övergrepp som utförs av statens företrädare är inte alltid föremål för
undersökningar.
8. Yttrande- och mediafrihet
Det skrivna ordets okränkbarhet är relativ i Niger. Det förekommer att
journalister åtalas och fälls för ärekränkning till följd av att ha kritiserat armén
eller regeringsmedlemmar. Under de gångna åren har yttrandefriheten beskurits
än tydligare än vad som tidigare varit fallet. Journalister har arresterats och
fängslats för ärekränkning och oppositionsledaren har dömts till böter för
samma förseelse. Till detta skall läggas att presidenten, som nämndes ovan, i
samband med ett kuppförsök sommaren 2002 försökte lägga munkavel på
mediakårens rapportering av de regelrätta strider som förekom i den sydöstra
regionen Diffa. Innan dekretet drogs tillbaka till följd av ett utslag i Högsta
domstolen arresterades en MR-aktivist för sina aktiviteter i den berörda
regionen. Med undantag för den statsägda tidningen Le Sahel är den privatägda
pressen trots detta ganska frispråkig. Den oberoende pressen har under det
senaste året vädrat sitt missnöje med att regeringen beslutat att införa moms,
bland annat på basvaror. Åtgärderna resulterade i omfattande demonstratiner
ibland annat Niamey.
Eftersom läskunnigheten i Niger är mycket låg är radio det viktigaste mediet.
Det finns den statsägda kanalen, Voix du Sahel, samt flera privata stationer. I
jämförelse med det dussintal privatägda tidningar och tidskrifter som finns i
landet är radion mer försiktig i sin kritik mot statsapparaten. Oppositionen får
dock tillgång till sändningstid hos den statskontrollerade radion.
Tillång till paraboler och satellit-TV samt internet inskränks inte av
statsmakten.
Rättigheten att demonstrera offentligt respekteras av regeringen om
arrangörerna har gett 48-timmars varsel och med förbehållet att en
demonstration inte får leda till oroligheter. Dessa möjligheter till
5
inskränkningar har inte hindrat politiska partier från att utan inblandning från
myndigheterna anordna partisammankomster.
Föreningsfriheten begränsas till viss del eftersom partibildningar baserade på
etniska, religiösa eller regionala mantran inte tillåts.
Religionsfriheten respekteras generellt. Alla religiösa samfund måste registreras,
men denna procedur förefaller vara en administrativ rutin. Islamiska
fundamentalistiska grupper har dock förbjudits.
9. De politiska institutionerna
Den politiska instabiliteten under större delen av 1990-talet har till viss del gett
Niger ett skamfilat rykte. Efter militärkuppen inleddes en
demokratiseringsprocess som i ett första steg utmynnade i antagandet en ny
konstitution via folkomröstning och president- och parlamentsval i slutet av
1999. Mamadou Tandja segrade i presidentvalet medan parlamentsvalen vanns
av presidentens stödkoalition bestående av MNSD och CDS.
Demokratin i Niger är ännu inte konsoliderad. Detta blev tydligt i samband
med det försök till militärkupp som genomfördes i den sydöstra regionen Diffa
samt i huvudstaden Niamey under sommaren 2002. Kuppförsöket slogs ner
med militära medel.
Konstitutionen har den traditionella maktdelningsläran som förebild. Makten
delas mellan en lagstiftande (en kammare med fem politiska partier
representerade för närvarande), en dömande och en exekutiv gren. Den
verkställande makten utövar dock i realiteten inflytande på den dömande.
Landet är en republik där den verkställande makten blir föremål för ett mellan
president och premiärminister delat prerogativ.
Kvinnornas roll i politiken återspeglar den traditionellt sett svaga ställningen i
övriga delar av samhället. Kvinnorepresentationen är mycket låg. Endast en
kvinna av totalt 83 ledamöter valdes in i parlamentet vid valet 1999.
Parlamentet har nyligen antagit en lag som förespråkar kvotering i syfte att öka
kvinnornas inflytande i den offentliga sektorn. Inga tydliga resultat har ännu
kommit från detta beslut. I valet 1999 framkom att kvinnor ofta röstade enligt
sina mäns önskemål.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Konstitutionen, arbetslagstiftningen och relaterade bestämmelser tillskriver
arbetare i den formella sektorn ett relativt gott skydd. Arbetslagstiftningen
bygger på ILO:s principer och förbjuder diskriminering baserad på facklig
tillhörighet. Denna princip verkar respekteras. Inom ramarna för nämnda
regelverk finns vidare rättigheter såsom att etablera och bli medlem i fackliga
6
organisationer, förhandla som ett kollektiv och strejka. Strejkrätten inskränks
dock delvis. Polis och säkerhetsstyrkor får inte strejka. Vissa restriktioner gäller
för övriga offentligt anställda som måste upprätthålla en miniminivå av
offentliga tjänster även under strejker. I sällsynta fall finns möjligheten att
bestraffa strejkande offentliganställda, vilket har kritiserats av ILO.
Det finns en minimilönenorm som varierar beroende på antal
familjemedlemmar och arbetets förutsättningar. Miniminormen är dock inte
tillräckligt hög för att löntagarna skall kunna uppnå en skälig levnadsstandard.
Arbetslagstiftningen innehåller även regler om maximal arbetstid per vecka
(normalt 40 timmar, men trots denna restriktion kan arbetstiden i vissa fall
uppgå till över 70 timmar) och arbetsskyddsbestämmelser.
Det skall erinras om att de ekonomiska transaktionerna till största del sker
inom den informella sektorn, där det råder andra förutsättningar. Det är nästan
uteslutande inom denna sektor som det förekommer barnarbete. Arbete utfört
av barn i familjejordbruk och mindre familjeföretag är vanligt förekommande.
Tvångsarbete som involverar barn är ovanligt, men förekommer.
I norra delen av Niger förekommer en form av slaveri som baseras på
traditionella sedvänjor där människorna föds in i olika klasser eller kaster. De
lägre kasterna tjänar de högre. Det finns inga uppgifter om att slavarna hålls
kvar mot sin vilja annat än via traditionens makt. Det förekommer även
uppgifter om regelrätt slavhandel i den norra delen av landet.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Niger är ett av världens absolut fattigaste länder med en befolkningstillväxt
som inte är hållbar. BNP/capita uppgår enligt Världsbanken till omkring 230
USD. Den genomsnittliga livslängden har stigit från runt 38 år till omkring 48
år mellan 1970 och 1999. Barnadödligheten under samma period var mycket
hög. Av 1 000 födda barn dog 191 vid födelsen och ytterligare 320 före fem års
ålder. Dessa siffror har inte förbättrats sedan 1970-talet. Hälsovårdssystemet är
undermåligt.
12. Rätten till utbildning
Den grundläggande obligatoriska utbildningsnivån är sex år. Detta innebär inte
att alla barn fullbordar sex skolår. Det uppskattas att ungefär 30 procent av
skolbarnen deltar i undervisning på en grundläggande nivå. Av det totala
antalet från grundskolan examinerade barn är cirka 60 procent pojkar. Den låga
inskrivningsfrekvensen har som konsekvens att nigerier generellt sett har en
mycket låg utbildningsnivå. En UNDP-studie från 1997 konstaterade att endast
14 procent av befolkningen var läskunnig. Siffran var lägre för kvinnor (7
procent) än för män (18 procent). Även utbildningen på högre nivåer är
undermålig på grund av ständigt återkommande finansieringsproblem. Landets
7
enda universitet i Niamey är ofta stängt till följd av att lärare strejkar för att få
ut sina löner eller elever som vägrar delta i undervisningen eftersom deras
finansiella understöd inte betalats ut.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
En mycket stor majoritet av befolkningen lever under socioekonomiska villkor
som inte möjliggör en tillfredsställande levnadsstandard. Varje dag avlider
undernärda barn. Antalet akut undernärda människor uppskattas till 3,6
miljoner av en befolkningsmängd på 12,9 miljoner människor.
14. Kvinnans ställning
Kvinnans ställning i Niger är mycket svag. Situationen är värst på landsbygden.
Anledningen står att finna i ett traditionellt synsätt att kvinnan är underlägsen
mannen. Konsekvensen är att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och
inom utbildnings- och rättssektorerna. Kvinnan har de facto inte lika
rättigheter som mannen vad gäller rätt till ägande. När en kvinna skiljer sig eller
blir änka anses hon inte heller av samhället som hushållets försörjare även om
hon ansvarar för sina barn.
Våld mot kvinnor är vanligt. Hustrumisshandel är vanligt förekommande och
bottnar i synen på kvinnan som en i princip lägre stående varelse. Inom etniska
grupperna Hausa och Peul i östra delen av landet är det vanligt att kvinnorna
hålls inlåsta och tillåts gå ut enbart i sällskap med en man, helst efter mörkrets
inbrott. Kvinnlig könsstympning tillämpas. Uppskattningar pekar på att mellan
5-20 procent av kvinnorna i Niger har utsatts för detta. Regeringen har nyligen
förbjudit könsstympning och arbetar tillsammans med enskilda organisationer i
utbildningsinsatser med målet att avskaffa förekomsten av dessa ingrepp.
Kvinnans situation kan sammanfattas som prekär. Trots att konstitutionen
förbjuder diskriminering av kvinnor och att regeringen ratificerat konventionen
om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, har situationen inte
nämnvärt förbättrats för den enskilda kvinnan.
15. Barnets rättigheter
Niger har ratificerat barnkonventionen, dock har man med hänvisning till
begränsade resurser inte gjort några större framsteg när det gäller skydd för
barnens rättigheter.
Barnbrudar förekommer. Det förekommer att barn i tioårsåldern skickas till sin
blivande makes familj i syfte att uppfostras av sin blivande svärmor. Det finns
också rapporter om att barn tvingas in i prostitution, ibland med vetskap av
barnets familj. Avsaknaden av en tydlig lagstiftning mot sexuellt utnyttjande av
barn försvårar kampen mot barnprostitution. Handel med barn förekommer.
16. Olika befolkningsgruppers situation
8
Den överväldigande majoriteten i Niger är muslimer. Även om de interreligiösa
relationerna är relativt goda förekommer våldsyttringar med religiösa förtecken.
Det finns tio större etniska grupper i landet. Av dessa är Hausa (56 procent)
och Djerma (22 procent) de största. Dessa grupper intar en dominerande
ställning inom både den offentliga och privata sektorn, vilket skapat vissa
spänningar i förhållande till andra etniska grupper. Den nuvarande presidenten
tillhör en mindre etnisk grupp.
Tuareg i centrala och norra delen av landet revolterade mot centralregeringen i
början av 1990-talet. Ett fredsavtal förhandlades fram 1995 och sedan mitten
av förra året verkar en definitiv lösning ha uppnåtts. Relationerna mellan
folkgruppen Toubou i östra Niger och centralregeringen är emellanåt
ansträngd.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Homosexualitet är inte accepterat i samhället i stort. Det finns mötesplatser vid
vilka homosexuella ostört kan träffas utan ingripande från staten.
18. Flyktingars rättigheter
Niger har ingen lagstiftning om asylrätt och flyktingstatus som ligger i linje med
FN-konventionen på området. I praktiken samarbetar Niger däremot med
UNHCR och andra humanitära organisationer. Flyktingar från bland annat
Tchad vistas i landet.
19. Funktionshindrades situation
Samhällelig diskriminering av personer med funktionshinder förekommer.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Det finns ett flertal oberoende organisationer som arbetar med mänskliga
rättigheter och som tillåts verka fritt trots det faktum att organisationerna ofta
riktar skarp kritik mot regeringen i sina publikationer.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området rörande mänskliga
rättigheter
FN har fortlöpande insatser i landet. Mot bakgrund av den politiska
turbulensen i landet under 1990-talet, reviderade EU sin biståndspolicy i så
motto att enbart redan inledda projekt utfördes. Efter det att landet återigen
bekänt sig till demokratins spelregler inflyter nu även nya biståndspengar till
landet från diverse givare.
