Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild av
läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Niger 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Niger har alltsedan självständigheten 1960 kännetecknats av återkommande
politiska kriser. Demokratiseringsprocessen i början och mitten av 1990-talet
kollapsade när militären tog makten 1996. Tre år senare genomfördes en ny
statskupp. Den dåvarande presidenten mördades och en ny juntaledare, major
Wanké, tog vid. En ny grundlag antogs i juli 1999 som innefattade en
garanterad amnesti för Wanké och hans närmaste män. Efter att grundlagen
antagits hölls presidentval med militärledningens godkännande. President- och
parlamentsval hölls senast 2004. Mamadou Tandja valdes till president för
ytterligare en femårsperiod. Valen bedömdes av internationella observatörer ha
genomförts på ett i allmänhet fritt och rättvist sätt.
Godtyckliga arresteringar och utdragna häktningsperioder i väntan på rättegång
förekommer. Fängelseförhållandena är undermåliga och det kan utgöra en
livshotande risk för interner att vistas där. Skiljelinjen mellan den dömande och
den verkställande makten är oklar. Diskriminering i olika former är vanligt,
flickor och kvinnor är särskilt utsatta. Slaveriliknande arbetsförhållanden
förekommer.
Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet. I praktiken inskränker
regeringen emellertid dessa rättigheter. Journalister trakasseras och döms till
fängelsestraff och många praktiserar därför självcensur.
Niger är ett av världens fattigaste länder. Befolkningsökningen har varit mycket
snabb. Landet brottas med en ekonomi i spillror, utbredd fattigdom och
ökenutbredning. År 2004 drabbades Niger av den värsta torkan på länge,
liksom av en gräshoppsinvasion som orsakade omfattande skador på det årets
2
skörd. Människors åtnjutande av de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna är överhuvudtaget kraftigt beskurna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Niger har ratificerat följande konventioner rörande mänskliga rättigheter:
- Internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR), 1986, liksomkonventionens första fakultativa
protokoll om enskild klagorätt, 1986.
- Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (ICESCR), 1986.
- Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering (CERD), 1969.
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW), 1999, liksom det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild
klagorätt, 2004.
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC), 1990, liksom
konventionens fakultativa protokoll om handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi, 2004.
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning (CAT), 1998.
- Flyktingkonventionen, 1961 samt dess tillhörande protokoll från 1967.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, 1986.
- Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, 2002.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det finns inga kända trovärdiga uppgifter rörande politiskt motiverade mord
eller försvinnanden. Rapporter förekommer dock om att säkerhetsstyrkorna
har varit ansvariga för häktade personersdödsfall.
Grundlagen förbjuder tortyr. Det finns emellertid rapporter om att medlemmar
av säkerhetsstyrkorna misshandlar gripna personer.
Fängelseförhållandena är svåra till följd av en omfattande överbeläggning och
undermåliga sanitära förhållanden. Korruption bland fängelsepersonal
förekommer. Familjebesök är tillåtna och fångarnaångarna kan motta mat och
mediciner från sina familjer. Även internationella rödakorskommittén och
enskilda organisationer får tillstånd att besöka fängelser.
3
Trots ett lagstadgat förbud mot slaveri förekommer ett på traditionella
sedvänjor baserat slaveriarbete i norra delen av Niger. Enligt traditionen föds
människorna in i olika klasser eller kaster där de lägre kasterna tjänar de högre.
Det finns inga tecken på att slavarna hålls kvar mot sin vilja annat än via
traditionens makt. Det finns uppgifter om förekomsten av regelrätt slavhandel
i den norra delen av landet. Enligt en undersökning som utförts av AntiSlavery International i samarbete med den nationella organisationen Timidria,
uppges omkring 43 000 personer arbeta under slavliknande förhållanden.
4. Dödsstraff
Dödsstraff kan utdömas, men tillämpas inte i praktiken. Den senast kända
avrättningen ägde rum 1975.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Grundlagen förbjuder godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden.
Arrestering och kvarhållande i häkte längre än 48 timmar utan domstolsbeslut
är förbjudet enligt lag. Det händer dock emellanåt att polisen bryter mot dessa
bestämmelser. En misstänkt har rätt till advokat vid omhändertagandet och
borgen kan betalas vid brott där strafftiden är mer än 10 år. Okunskap och
bristande finansiella resurser förhindrar emellertid den misstänkte att dra full
fördel av dessa rättigheter.
Lagen tillåter generellt sett inte husrannsakan utan fullmakt utställd av domare.
Polisen har dock rätt att genomföra husrannsakningar utan domstolsbeslut om
det finns en stark misstanke om att det finns brottslingar eller stulen egendom i
ett specifikt hus.
Grundlagen föreskriver rätten till fri rörlighet och regeringen respekterar detta i
stora drag. Trots detta upprättas vägspärrar regelbundet vid vilka
säkerhetsstyrkorna kan kontrollera resandet och transport av varor. Det
förekommer att mutor begärs vid vägspärrarna.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Niger har två parallella rättssystem: ett modernt och ett traditionellt. De
traditionella domstolarna behandlar familjerättsliga frågor. Dessa domstolars
beslut kan överklagas till det formella rättssystemet. I den formella
rättsapparaten kan domar överklagas minst en gång. Om fallet i fråga är
principiellt viktigt för tolkning av lagen kan ett överklagande i andra instans
inlämnas till högsta domstolen. Någon egentlig ombudsmannainstitution finns
inte. Däremot existerar sedan år 2000 en nationell kommission för de
mänskliga rättigheterna vars uppgift är att främja de mänskliga rättigheterna
4
(MR) och utreda övergrepp, med enskild klagorätt. Kommissionen har kunnat
verka utan inblandning från regeringen. Den har dock bristande resurser och
har inte kunnat fungera särskilt effektivt.
Grundlagen föreskriver ett från den verkställande makten självständigt
domstolsväsende. Det finns emellertid trovärdiga uppgifter om att regeringen
vid några tillfällen har lagt sig i domstolsprocesser. Rättsväsendet är
överbelastat vilket gör att en stor andel av de misstänkta sitter frihetsberövade i
väntan på rättegång. Situationen försvåras av att godtyckliga arresteringar
förekommer, med efterföljande omhändertagande. Lagen föreskriver att
rättegångar ska vara rättvisa och transparenta, vilket emellertid försvåras på
grund av bristen på försvarsadvokater och offentliga biträden.
7. Straffrihet
En ny grundlag antogs i juli 1999 som innefattade en amnesti för juntaledaren
major Wanké och hans närmaste män. Den grundlagsfästa amnestin omfattade
även 1996 års kupp då Ibrahim Baré Mainassara störtade den demokratiskt
valde presidenten Ousmane. Efter att grundlagen antagits hölls presidentval
med militärledningens godkännande. Det finns inga uppgifter tillgängliga om
planer på att omvärdera amnestin.
De övergrepp som emellanåt utförs av statens företrädare blir inte alltid
föremål för undersökningar och efterföljande lagföring och domstolsprövning.
8. Yttrande-, tryck, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet. I praktiken inskränker
regeringen emellertid dessa rättigheter. Journalister trakasseras och döms till
fängelsestraff och många praktiserar därför självcensur. Med undantag för den
statsägda tidningen Le Sahel är den privatägda pressen trots detta ganska
frispråkig. Amnesty International uppmanade i september 2006 regeringen att
frige två journalister som dömts till 18 månaders fängelse för att ha spritt
ärekränkande nyhetsspridning om regeringen. De frigavs så småningom.
Eftersom läskunnigheten i Niger är låg, är radio det viktigaste mediet. Förutom
den statsägda kanalen, Voix du Sahel, finns flera privata stationer. I jämförelse
med det dussintal privatägda tidningar och tidskrifter som finns i landet är
radion mer försiktig i sin kritik mot statsapparaten. Oppositionen får dock
tillgång till sändningstid hos den statskontrollerade radion.
Användning av parabolantenner och satellit-TV samt internet inskränks inte av
statsmakten.
5
Rättigheten att demonstrera offentligt respekteras i stort sett av regeringen om
arrangörerna har gett 48-timmars varsel och med förbehållet att en
demonstration inte får leda till oroligheter. Dessa möjligheter till
inskränkningar har enligt kända uppgifter hittills inte hindrat politiska partier
från att anordna partisammankomster utan inblandning från myndigheterna.
Föreningsfriheten begränsas till viss del eftersom partibildningar baserade på
etniska, religiösa eller regionala budskap inte tillåts.
Religionsfriheten respekteras generellt. Alla religiösa samfund måste registreras,
men denna procedur förefaller vara en i huvudsak rent administrativ rutin.
Islamiska fundamentalistiska grupper har dock förbjudits.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Den politiska instabiliteten under större delen av 1990-talet har till viss del gett
Niger ett skamfilat rykte. Efter militärkuppen inleddes en
demokratiseringsprocess som i ett första steg utmynnade i antagandet av en ny
grundlag via folkomröstning, samt president- och parlamentsval i slutet av
1999. Sådana allmänna val hölls senast 2004, vid vilka Mamadou Tandja valdes
till president för ytterligare en femårsperiod. Valen bedömdes av internationella
observatörer ha genomförts på ett i stort sett fritt och rättvist sätt.
Grundlagen har den traditionella maktdelningsläran som förebild. Makten delas
mellan en lagstiftande gren, med ett enkammarparlament där för närvarande
fem politiska partier är representerade, en dömande gren, samt en verkställande
gren där presidenten och premiärministern delar på makten. Den verkställande
makten som sådan utövar dock i realiteten, delningsläran till trots, betydande
inflytande på den dömande.
Kvinnornas marginella roll i politiken återspeglar den traditionellt sett svaga
ställning de har i övriga delar av samhället. Kvinnorepresentationen är mycket
låg. Parlamentet har antagit en lag som förespråkar kvotering i syfte att öka
kvinnornas inflytande i den offentliga sektorn. Inga tydliga resultat har ännu
kommit från detta beslut.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Grundlagen, arbetslagstiftningen och relaterade bestämmelser tillskriver
arbetare (i den formella sektorn) ett relativt gott skydd. Arbetslagstiftningen
bygger på Internationella arbetsorganisationen ILO:s principer och förbjuder
diskriminering baserad på facklig tillhörighet. Denna princip verkar
6
respekteras. Inom ramarna för detta regelverk finns vidare rättigheter såsom
rätten att etablera och bli medlem i fackliga organisationer, rätten till
förhandling som ett kollektiv och att strejka. Strejkrätten inskränks dock delvis:
polis och säkerhetsstyrkor får inte strejka samt gäller vissa restriktioner för
övriga offentligt anställda, med anledning av att en viss miniminivå av
offentliga tjänster måste upprätthållas även under strejker. I sällsynta fall finns
möjligheten att bestraffa strejkande offentliganställda, vilket har kritiserats av
ILO.
Det finns en norm om minimilön som varierar beroende på antal
familjemedlemmar och arbetets förutsättningar. Minimilönen är dock inte
tillräckligt hög för att löntagarna ska kunna uppnå en skälig levnadsstandard.
Arbetslagstiftningen innehåller även arbetsskyddsbestämmelser och regler om
maximal arbetstid per vecka (normalt 40 timmar, men trots denna begränsning
kan arbetstiden i vissa fall uppgå till över 70 timmar)..
De ekonomiska transaktionerna sker till största del inom den informella
sektorn, där det råder andra förutsättningar. Det är nästan uteslutande inom
denna sektor som det förekommer barnarbete. Arbete utfört av barn i
familjejordbruk och mindre familjeföretag är vanligt förekommande.
Tvångsarbete för barn är ovanligt, men förekommer.
I norra delen av Niger förekommer bruk av slaveri; se avsnitt 3.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Niger är ett av världens fattigaste länder . Enligt FN:s
utvecklingsprogramUNDP och Världsbanken uppgår BNP per capita till 781
US-dollar – med köpkraftskorrigering. Den genomsnittliga livslängden har
successivt ökat och är enligt Världshälsoorganisationen WHO för närvarande
41 år för kvinnor och 42 år för män. Barnadödligheten är mycket hög. Av
1 000 födda barn dog 152 i samband med förlossningen och den
sammantagna dödligheten bland barn under fem år ligger på 259 per tusen
födda. Hälsovårdssystemet är undermåligt.
12. Rätten till utbildning
Den grundläggande obligatoriska utbildningsperioden är sex år. Detta innebär
inte att alla barn fullbordar sex skolår. Enligt UNDP:s utvecklingsrapport
2007/2008 inregistreras endast 40 procent av alla barn i grundskolan. Den låga
inskrivningsfrekvensen har som följd att nigerer generellt sett har en mycket låg
utbildningsnivå. Enligt UNDP är endast 28,7 procent av den vuxna
befolkningen läskunnig. Även utbildningen på högre nivåer är undermålig på
grund av återkommande finansieringsproblem. Landets enda universitet i
Niamey är ofta stängt till följd av att lärare strejkar för att få ut sina löner, eller
7
på grund av att elever vägrar delta i undervisningen eftersom deras finansiella
understöd inte betalats ut.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
En mycket stor majoritet av befolkningen lever under socioekonomiska villkor
som inte möjliggör en tillfredsställande levnadsstandard. Varje dag avlider
undernärda barn. Antalet akut undernärda människor uppskattas till 3,6
miljoner av en befolkningsmängd på 12,9 miljoner människor. I UNDP:s
utvecklingsindex återfinns Niger på plats 174 av 177 länder.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnans ställning i Niger är mycket svag. Situationen är värst på landsbygden.
Anledningen står att finna i ett traditionellt synsätt där kvinnan är underlägsen
mannen. Följden är att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och inom
utbildnings- och rättsväsendena. Kvinnan har de facto inte samma rättigheter
som mannen vad gäller rätt till ägande. När en kvinna skiljer sig eller blir änka
anses hon inte heller av samhället som hushållets försörjare, även om hon
ansvarar för sina barn.
Våld mot kvinnor är mycket utbrett. Hustrumisshandel är vanligt
förekommande och bottnar i synen på kvinnan som en i princip lägre stående
varelse. Inom de etniska grupperna hausa och peul i östra delen av landet är det
vanligt att kvinnorna hålls inlåsta och tillåts gå ut enbart i sällskap med en man,
helst efter mörkrets inbrott.
Kvinnlig könsstympning tillämpas. Uppskattningar pekar på att mellan fem
och 20 procent av kvinnorna i Niger har utsatts för detta. Regeringen har
nyligen förbjudit könsstympning och arbetar tillsammans med enskilda
organisationer i utbildningsinsatser med målet att avskaffa företeelsen.
Lagen förbjuder inte specifikt människohandel och det finns rapporter om att
detta förekommer till, från och inom landet. Kvinnorna drabbas mest. I 2004
års omarbetning av strafflagen betecknas människohandel, slaveri och andra
former av tvångsarbete som brottsligt. Fängelsestraff från tio till 30 år kan
utdömas.
15. Barnets rättigheter
8
Niger har ratificerat barnkonventionen; dock har landets statsmakt med
hänvisning till begränsade resurser inte gjort några större framsteg när det
gäller skydd för barnets rättigheter.
Barnbrudar förekommer. Det förekommer att barn i tioårsåldern skickas till sin
blivande makes familj i syfte att uppfostras av sin blivande svärmor. Det finns
också rapporter om att barn tvingas in i prostitution, ibland med vetskap av
barnets familj. Avsaknaden av en tydlig lagstiftning mot sexuellt utnyttjande av
barn försvårar kampen mot barnprostitution.
Handel med barn förekommer även med närliggande länder trots att landet
undertecknat ett multilateralt samarbetsavtal mot barnhandel.
Barnamord förekommer och 80 procent av kvinnliga fängelseinterner är
åtalade för detta brott. Enligt justitiedepartementet är det en följd av svåra
ekonomiska förhållanden.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Den överväldigande majoriteten i Niger är muslimer. Även om de interreligiösa
relationerna är relativt goda förekommer våldsyttringar med religiösa förtecken.
Det finns tio större etniska grupper i landet. Av dessa är hausa (56 procent)
och djerma (22 procent) de största. Dessa grupper intar en dominerande
ställning inom både den offentliga och privata sektorn, vilket skapat vissa
spänningar i förhållande till andra etniska grupper. Den nuvarande presidenten
tillhör en mindre etnisk grupp.
Tuareg i centrala och norra delen av landet revolterade mot centralregeringen i
början av 1990-talet. En lösning på konflikten nåddes år 2005 då ett fredsavtal
förhandlades fram. Relationerna mellan folkgruppen toubou i östra Niger och
centralregeringen är emellanåt ansträngd. En rebellrörelse, Nigerien Movement
for Justice bekämpar regeringstrupperna i norra Niger sedan början av 2007.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjudet och är inte accepterat i samhället i stort. Social
diskriminering av homosexuella är vanligt förekommande. Regeringen har inte
vidtagit några åtgärder mot diskrimineringen.
18. Flyktingars rättigheter
Niger har ingen lagstiftning om asylrätt och flyktingstatus som ligger i linje med
flyktingkonventionen. I praktiken samarbetar Niger däremot med FN:s
flyktinghögkommissariat UNHCR och andra humanitära organisationer. Enligt
9
UNHCR har Niger för närvarande endast 317 flyktingar och 20 asylsökande
personer. UNHCR bistår med läkarvård och grundskoleutbildning. .
19. Funktionshindrades rättigheter
Grundlagen förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder.
Regeringen respekterar generellt detta men diskriminering förekommer i
samhället, särskilt mot förståndshandikappade och spetälska.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett flertal oberoende organisationer som arbetar med mänskliga
rättigheter och som statsmakten tillåter verka fritt, .trots att organisationerna
ofta riktar skarp kritik mot regeringen i sina publikationer och aktiviteter i
övrigt.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
FN genomför fortlöpande insatser för främjande av de mänskliga rättigheterna
i landet. Likaså sker inom ramen för EU en löpande dialog om mänskliga
rättigheter. Mot bakgrund av den politiska turbulensen i landet under 1990talet, frös EU biståndet till Niger. Detta bistånd återupptogs år 1999 i samband
med återinförandet av demokrati.
