Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild av
läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Niger 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Niger har alltsedan självständigheten år 1960 kännetecknats av återkommande
politiska kriser och interna konflikter, framförallt mellan den nomadiserande
tuaregbefolkningen i norr och centralmakten.
Demokratiseringsprocessen i början och mitten av 1990-talet kollapsade när
militären tog makten 1996. President- och parlamentsval hölls 2004, då
Mamadou Tandja valdes till president. I december 2009, när Tandjas femåriga
mandat var på väg att löpa ut, organiserade denne en mycket kritiserad
folkomröstning för att legalisera en ändring av konstitutionen, i syfte att kunna
sitta kvar vid makten ytterligare tre år. Dessförinnan hade Tandja upplöst
parlamentet, reviderat vallagen, inskränkt yttrandefriheten och givit sig själv
extraordinära maktbefogenheter.
I februari 2010 genomförde en militärjunta en kupp, avsatte Tandja och
upphävde konstitutionen. Den nya administrationen utlovade fria val senast i
mars 2011. I oktober 2010 antogs en ny konstitution genom folkomröstning
ägnad att återställa ett civilt styre.
Respekten för mänskliga rättigheter i Niger uppvisar många brister.
Godtyckliga arresteringar och utdragna häktningsperioder i väntan på rättegång
förekommer. Fängelseförhållandena är undermåliga och kan utgöra en
livshotande risk för interner. Skiljelinjen mellan den dömande och den
verkställande makten är oklar. Diskriminering i olika former är vanlig, flickor
och kvinnor är särskilt utsatta. Slaveriliknande arbetsförhållanden förekommer.
Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet. Situationen för journalister
och media, vilkas möjligheter att verka fritt tidigare varit kraftigt beskurna,
förbättrades under 2010.
2
Människors åtnjutande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är
begränsade. Niger är ett av världens fattigaste länder. Landet brottas med en
ekonomi i spillror, en försämrad säkerhetssituation i norr, omfattande
fattigdom och ökenutbredning. Den återkommande torkan förvärrades under
2009 och 2010. Då bedömdes 7,8 miljoner människor ha drabbats av den
livsmedelskris som följde. Livsmedelbristen och konflikten i norr mellan
tuareger och centralmakten har lett till ett ökat antal interflyktingar. Krisen
försvåras av effekterna av klimatförändringar och befolkningsökningen.
Läget för de mänskliga rättigheterna i Niger granskades under 2011 inom
ramen av FN:s råd för mänskliga rättigheters allmänna ländergranskning
(Universal Periodic Review, UPR). Rådet konstaterade att situationen
förbättrats även om mycket återstår att göra, särskilt om kvinnor och barns
möjligheter att till fullo åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Sverige
rekommenderade Niger att säkerställa fria, öppna och rättvisa val under 2011
och att, som ett led i detta, särskilt respektera mötes- och yttrandefriheterna.
Vidare rekommenderades Niger av Sverige att bland annat avskaffa
dödsstraffet och slaveri samt att bekämpa straffrihet.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Niger har ratificerat följande konventioner för mänskliga rättigheter:
- Internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR),
liksom konventionens första fakultativa protokoll om enskild klagorätt.
- Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights
(ICESCR).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination (CERD).
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women
(CEDAW), liksom det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild
klagorätt.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), liksom konventionens fakultativa protokoll om handel med
barn, barnprostitution och barnpornografi.
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT).
- 1951 års flyktingkonvention, Convention Related to the Status of Refugees,
samt dess tillhörande protokoll från 1967.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
3
- Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC).
Niger ligger i allmänhet efter med sin rapportering till FN:s
konventionsbaserade kommittéer. Rapporten om konventionen om de sociala
och ekonomiska rättigheterna skulle till exempel inkommit år 1990.
Rapportering till tortyr- och rasdiskrimineringskommittéerna var också mer än
tio år försenade. De två rapporter som inkommit i tid (år 2005) gällde landets
efterlevnad av konventionerna om kvinnodiskriminering och barnets
rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det finns inga trovärdiga, säkerställda uppgifter om politiskt motiverade mord
eller försvinnanden. Grundlagen förbjuder tortyr. Men rapporter förekommer
om att säkerhetsstyrkorna har utövat tortyr mot, och även dödat, häktade
personer med anknytning till det tuareguppror som startade år 2007.
Fängelseförhållandena är svåra till följd av en omfattande överbeläggning och
undermåliga sanitära förhållanden. Korruption bland fängelsepersonal
förekommer. Familjebesök är tillåtna och fångarna får motta livsmedel och
mediciner. Även den Internationella rödakorskommittén (ICRC) och enskilda
organisationer får tillstånd att besöka fängelser.
Trots ett lagstadgat förbud mot slaveri förekommer ett på traditionella
sedvänjor baserat slaveriarbete i norra Niger. De traditionella sedvänjorna
utgörs av regler som inte finns uttryckta i skrivna lagar, men som ändå
uppfattas som bindande för myndigheter och enskilda. Enligt traditionen föds
människor in i olika klasser eller kaster där de lägre kasterna tjänar de högre.
Det finns inga tecken på att slavar hålls kvar mot sin vilja annat än via
traditionens makt. Det finns uppgifter om förekomst av regelrätt slavhandel i
den norra delen av landet. Enligt en undersökning som utförts av Anti-Slavery
International i samarbete med den nationella organisationen Timidria, uppgavs
omkring
43 000 personer arbeta under slavliknande förhållanden under år 2010.
4. Dödsstraff
Dödsstraff kan utdömas, vilket senast skedde 2008, men tillämpas inte i
praktiken. Den senast kända avrättningen ägde rum 1975.
4
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Grundlagen förbjuder godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden.
Arrestering och kvarhållande i häkte längre än 48 timmar utan domstolsbeslut
är förbjudet enligt lag. En misstänkt har rätt till advokat vid omhändertagandet
och borgen kan betalas vid misstanke om vissa brott baserat på maximal
strafftid. Okunskap och bristande resurser förhindrar emellertid misstänkta att
utnyttja dessa rättigheter.
Flera uppgifter finns att journalister, oppositionspolitiker och representanter
från enskilda organisationer gripits av polis utan laglig grund. Detta blev mer
vanligt i samband med motståndet under 2009 mot den dåvarande
presidentens ändringar av konstitutionen i syfte att sitta kvar vid makten.
Lagen tillåter generellt inte husrannsakan utan fullmakt utställd av domare.
Polisen har dock rätt att genomföra husrannsakningar utan domstolsbeslut om
det finns en stark misstanke om att det finns brottslingar eller stulen egendom i
ett hus.
Grundlagen föreskriver rätten till fri rörlighet och regeringen respekterar till
stor del detta. Vägspärrar upprättas dock regelbundet vid vilka
säkerhetsstyrkorna kan kontrollera resande och transporter av varor. Det
förekommer att mutor begärs vid vägspärrarna.
Sahelområdet är sedan årtionden transitland för smuggling av bland annat
människor, droger och vapen. Under senare år har flera uppmärksammade fall
av kidnappningar av utlänningar (framför allt västerlänningar) förekommit,
däribland av FN:s generalsekreterares speciella sändebud för Niger, Robert
Fowler. I några fall har gisslan dödats. Terroristorganisationen Al Qaida i
islamiska Maghreb (AQIM) har i de flesta fall påtagit sig ansvaret för
kidnappningarna.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Niger har två parallella rättssystem, ett modernt och ett traditionellt. De
traditionella domstolarna behandlar familjerättsliga frågor. Dessa domstolars
beslut kan överklagas till det formella rättssystemet. I den formella
rättsapparaten kan domar överklagas minst en gång. Om fallet i fråga är
principiellt viktigt för tolkning av lagen kan överklagande i andra instans
inlämnas till högsta domstolen.
Någon egentlig ombudsmannainstitution finns inte. Däremot existerar sedan år
2000 en nationell kommission för de mänskliga rättigheterna. Dess uppgift är
att främja respekten för mänskliga rättigheter och utreda övergrepp med
5
enskild klagorätt. Kommissionen har kunnat verka utan inblandning från
regeringen. Den lider dock av bristande resurser och har hittills inte fungerat
särskilt effektivt.
Grundlagen föreskriver ett från den verkställande makten självständigt
domstolsväsende. Det finns emellertid trovärdiga uppgifter om att regeringen
vid några tillfällen har lagt sig i domstolsprocesser. Rättsväsendet är
överbelastat, vilket gör att en stor andel av de misstänkta sitter frihetsberövade
under en längre tid i väntan på rättegång. Situationen försvåras av att
godtyckliga arresteringar och omhändertaganden förekommer. Lagen
föreskriver att rättegångar ska vara rättvisa och transparenta, vilket emellertid
försvåras av bristen på försvarsadvokater och offentliga biträden.
7. Straffrihet
Den grundlag som antogs 1999 innefattade en amnesti för juntaledaren major
Wanké och hans närmaste män. Amnestin omfattade även 1996 års kupp då
Ibrahim Baré Mainassara störtade den demokratiskt valde presidenten
Ousmane. Det finns inga uppgifter om planer på att omvärdera amnestin.
De övergrepp som emellanåt utförs av statens företrädare blir inte alltid
föremål för undersökningar, efterföljande lagföring och domstolsprövning.
8. Yttrande-, tryck, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet. I praktiken inskränker
regeringen emellertid dessa rättigheter. Journalister och andra företrädare för
media och enskilda organisationer trakasseras, grips av polis och döms i vissa
fall till fängelsestraff. Detta var särskilt påtagligt under åren 2007-2009 då den
dåvarande regeringen också stängde ner medierapporteringen från de norra
delarna av landet där tuargeupproret pågick.
Eftersom läskunnigheten i Niger är låg är radio det viktigaste mediet. Förutom
den statsägda kanalen, Voix du Sahel, finns flera privata stationer. I jämförelse
med det dussintal privatägda tidningar och tidskrifter som finns i landet är
radion mer försiktig i sin kritik mot regeringen och statsapparaten.
Från att tidigare varit förhållandevis respekterad, har rätten att demonstrera
offentligt starkt begränsats under de senaste åren. Sedan statskuppen i början
av 2010 har den nya administrationen som ett led i demokratiseringsprocessen
vidtagit vissa förbättringar för yttrande- och mötesfriheten. Exempelvis har så
kallade ”pressbrott” nu avkriminaliserats. Partibildningar baserade på etniska,
religiösa eller regionala budskap är emellertid inte tillåtna.
6
Religionsfriheten respekteras generellt. Islamiska, fundamentalistiska grupper
har dock förbjudits. Alla religiösa samfund måste registreras, men denna
procedur förefaller vara en i huvudsak administrativ rutin.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Militära maktövertaganden och politisk instabilitet har bidragit till Nigers
skamfilade rykte. Efter militärkuppen år 1996 inleddes en
demokratiseringsprocess som i ett första steg utmynnade i att en ny grundlag
antogs. Det skedde genom en folkomröstning samt president- och
parlamentsval i slutet av 1999. Allmänna val hölls därefter 2004, då Mamadou
Tandja valdes till president för ytterligare en femårsperiod. Valen bedömdes av
internationella observatörer ha genomförts på ett i stort sett fritt och rättvist
sätt. Det politiska motståndet mot Tandjas försök att 2009 ändra
konstitutionen för att kunna sitta kvar vid makten genom en starkt kritiserad
folkomröstning, utmynnade i en ny militärkupp i februari 2010 där Tandja
avsattes.
Grundlagen har den traditionella maktdelningsläran som förebild. Makten delas
mellan en lagstiftande gren (ett enkammarparlament där för närvarande fem
politiska partier är representerade), en dömande gren samt en verkställande
gren, där presidenten och premiärministern delar på makten. Den verkställande
makten utövar dock i realiteten betydande inflytande över den dömande.
Kvinnornas marginella roll i politiken återspeglar den traditionellt sett svaga
ställning de har i samhället. Kvinnorepresentationen är mycket låg. Parlamentet
har antagit en lag som förespråkar kvotering i syfte att öka kvinnornas
inflytande i den offentliga sektorn. Detta har dock hittills inte haft något större
genomslag.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Grundlagen, arbetslagstiftningen och relaterade bestämmelser tillskriver
arbetare i den formella sektorn ett relativt gott skydd. Arbetslagstiftningen
bygger på Internationella arbetsorganisationens (ILO) principer och förbjuder
diskriminering baserad på facklig tillhörighet. Denna princip tycks respekteras.
Inom ramarna för detta regelverk finns vidare rättigheter som att etablera och
bli medlem i fackliga organisationer, rätten till förhandling som kollektiv och
att strejka. Strejkrätten inskränks dock delvis. Polis och säkerhetsstyrkor får
inte strejka och vissa restriktioner gäller även övriga offentligt anställda med
hänvisning till att en viss miniminivå av offentliga tjänster måste upprätthållas
7
även under strejker. I sällsynta fall finns möjligheten att bestraffa strejkande
offentliganställda, något som har kritiserats av ILO.
I Nigers norra delar förekommer omfattande uranbrytning.
Miljöorganisationen Greenpeace och andra enskilda organisationer har påpekat
att verksamheten utgör en hälsofara för gruvarbetarna och deras familjer på
grund av risken för radioaktiv strålning.
Det finns en norm om minimilön som varierar beroende på antal
familjemedlemmar och arbetets karaktär. Minimilönen är dock inte tillräckligt
hög för att löntagarna ska kunna ha en skälig levnadsstandard.
Arbetslagstiftningen innehåller även arbetsskyddsbestämmelser och regler om
maximal arbetstid per vecka, normalt 40 timmar. Trots denna begränsning kan
arbetstiden i vissa fall uppgå till över 70 timmar.
De ekonomiska transaktionerna sker till största del inom den informella
sektorn där arbetsförhållandena ofta är svåra. Det är nästan uteslutande inom
denna sektor som det förekommer barnarbete. Arbete utfört av barn i
familjejordbruk och mindre familjeföretag är vanligt förekommande.
Tvångsarbete för barn är ovanligt, men förekommer.
I norra delen av Niger förekommer bruk av slaveri; se avsnitt 3.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Niger är ett av världens fattigaste länder. Enligt FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) och Världsbanken uppgår bruttonationalprodukten per capita till 675
USD (med köpkraftskorrigering). Den genomsnittliga livslängden har
successivt ökat och är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) för närvarande
55 år för kvinnor och 53 år för män. Barnadödligheten är mycket hög. Ett av
fem barn dör före fem års ålder och två av fem barn lider av kronisk
undernäring. Hälsovårdssystemet är undermåligt.
12. Rätten till utbildning
Den grundläggande obligatoriska skolan omfattar sex år. Detta innebär inte att
alla barn fullbordar sex skolår. Enligt FN:s landteam i Niger går ett av tre barn
inte i skolan. Detta resulterade i en läskunnighet om 43 procent hos pojkar och
15 procent hos flickor, enligt en UNDP-rapport från 2006. Landets enda
universitet i huvudstaden Niamey är ofta stängt till följd av att lärare strejkar
för att få ut sina löner, eller på grund av att elever vägrar delta i undervisningen
eftersom deras studiestöd inte betalats ut.
8
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
En mycket stor majoritet av befolkningen lever under socioekonomiska villkor
som inte möjliggör en tillfredsställande levnadsstandard. Varje dag avlider barn
på grund av undernäring. Antalet akut undernärda människor uppskattas till 3,6
miljoner av en befolkning på sammanlagt 15,8 miljoner människor. I UNDP:s
index om mänsklig utveckling för 2010 återfinns Niger på plats 167 av 169
länder.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnans ställning i Niger är mycket svag. Situationen är värst på landsbygden.
Anledningen är främst ett traditionellt synsätt som säger att kvinnan är
underlägsen mannen. Följden är att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden
och inom utbildnings- och rättsväsendena. Kvinnan har de facto inte samma
rättigheter som mannen vad gäller rätt till ägande. När en kvinna skiljer sig eller
blir änka anses hon inte heller av samhället som hushållets försörjare, även om
hon ansvarar för sina barn.
Våld mot kvinnor är mycket utbrett. Hustrumisshandel är vanligt
förekommande och bottnar i den traditionella synen på kvinnan som en i
princip lägre stående varelse. Inom de etniska grupperna hausa och peul i östra
delen av landet är det vanligt att kvinnor hålls inlåsta och tillåts gå ut enbart i
sällskap med en man.
Kvinnlig könsstympning tillämpas. Uppskattningar pekar på att mellan fem
och 20 procent av kvinnorna i Niger har utsatts för detta ingrepp. Regeringen
har nyligen straffbelagt könsstympning och arbetar tillsammans med enskilda
organisationer i utbildningsinsatser med målet att avskaffa denna sedvänja.
Det finns rapporter om att människohandel till och från förekommer. Främst
drabbas kvinnor och flickor. I 2004 års omarbetning av strafflagen betecknas
människohandel, slaveri och andra former av tvångsarbete som brottsligt.
Fängelsestraff från tio till 30 år kan utdömas.
15. Barnets rättigheter
Niger har ratificerat barnkonventionen. Dock har staten, med hänvisning till
begränsade resurser, inte gjort några större framsteg när det gäller skydd för
barnets rättigheter.
9
Barnäktenskap förekommer. Barn i tioårsåldern skickas ibland till sin blivande
makes familj i syfte att uppfostras av sin blivande svärmor. Det finns också
rapporter om att barn tvingas in i prostitution, ibland med vetskap av barnets
familj. Avsaknaden av en tydlig lagstiftning mot sexuellt utnyttjande av barn
försvårar kampen mot barnprostitution.
Handel med barn förekommer även med närliggande länder trots att Niger
undertecknat ett multilateralt samarbetsavtal mot barnhandel.
Barnamord förekommer och 80 procent av de kvinnliga fängelseinternerna
uppges vara åtalade för detta brott. Enligt det nigerianska justitiedepartementet
är det en följd av svåra ekonomiska förhållanden.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urbefolkning
Den överväldigande majoriteten i Niger är muslimer. Även om de interreligiösa
relationerna är relativt goda förekommer våldsyttringar med religiösa förtecken.
Det finns tio större etniska grupper i landet. Av dessa är hausa (56 procent)
och djerma (22 procent) de största. Dessa grupper intar en dominerande
ställning inom både den offentliga och privata sektorn, vilket skapat vissa
spänningar i förhållande till andra etniska grupper.
Tuareger i centrala och norra delen av landet revolterade mot centralregeringen
i början av 1990-talet. En lösning på konflikten nåddes år 2005 då ett fredsavtal
förhandlades fram. Relationerna mellan folkgruppen toubou i östra Niger och
centralregeringen är emellanåt ansträngd. Tuargegerna återupptog genom sin
rebellrörelse, Nigerien Movement for Justice, sin revolt i norra Niger i början
av 2007. Konflikten har avtagit i styrka sedan år 2009.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjudet och inte accepterat i samhället i stort. Social
diskriminering av homosexuella är vanligt förekommande. Regeringen har inte
vidtagit några åtgärder mot detta.
18. Flyktingars rättigheter
Niger har ingen lagstiftning om asylrätt och flyktingstatus som ligger i linje med
flyktingkonventionen. I praktiken samarbetar Niger dock med FN:s
flyktingorgan (UNHCR) och andra humanitära organisationer. Niger bedöms
ha några hundratal flyktingar vilka beviljats tillfälligt skydd även om de inte
utgör asylsökande enligt konventionen. UNHCR bistår med läkarvård och
grundskoleutbildning.
10
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Grundlagen förbjuder diskriminering av personer med funktionsnedsättning.
Diskriminering förekommer emellertid i samhället, särskilt mot personer med
psykiska funktionsnedsättningar.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett flertal oberoende organisationer som arbetar med mänskliga
rättigheter och som statsmakten tillåter verka fritt, trots att organisationerna
ofta riktar skarp kritik mot regeringen i sina publikationer och aktiviteter i
övrigt.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Internationella och inhemska frivilligorganisationer inklusive FN-organ
genomför fortlöpande insatser för främjande av de mänskliga rättigheterna i
landet. Frågor om mänskliga rättigheter tas fortlöpande upp inom ramen för
EU:s dialog med regeringen. Militärkupper och politisk instabilitet har lett till
att EU tidvis fryst biståndet till landet.
