Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Niger 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Niger har alltsedan självständigheten 1960 kännetecknats av återkommande
politiska kriser. Demokratiseringsprocessen i början och mitten av 1990-talet
kollapsade när militären tog makten 1996. Tre år senare genomfördes en ny
statskupp. Den dåvarande presidenten mördades och en ny juntaledare, major
Wanké, tog vid. En ny konstitution antogs i juli 1999 som innefattade en
konstitutionellt garanterad amnesti för Wanké och hans närmaste män. Efter
att konstitutionen antagits hölls presidentval med militärledningens
godkännande. De senaste president- och parlamentsvalen hölls i slutet av 1999
och har betecknats som relativt fria och rättvisa. Valen vanns av Mamadou
Tandja och dennes stödkoalition bestående av Mouvement national pour la
société de développement (MNSD) och Convention démocratique et sociale
(CDS).
Efter ett kuppförsök år 2002 införde president Tandja undantagstillstånd och
censur av medias rapportering rörande händelseutvecklingen. Även om detta
upphört efter ett utslag av högsta domstolen verkar det som om den
journalistiska friheten har beskurits mer än vad som tidigare varit fallet.
Förekomsten av åtal på basis av ärekränkningar förstärker denna bild.
Godtyckliga arresteringar och utdragna häktningsperioder i väntan på rättegång
är vanligt förekommande. Fängelseförhållandena är undermåliga och det utgör
en livshotande risk för internerna att vistas där. Avgränsningen mellan den
dömande och den exekutiva makten är oklar. Diskriminering i olika former är
vanligt, flickor och kvinnor är särskilt utsatta. Slaveri förekommer.
Niger är ett av världens absolut fattigaste länder.
2
Befolkningsökningen har varit mycket stark. Landet brottas med en ekonomi i
spillror, utbredd fattigdom och ökenutbredning. År 2004 led Niger den värsta
torkan på länge, landet drabbades också av en gräshoppsinvasion som skadade
skörden. Människors åtnjutande av de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna är kraftigt beskurna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Niger har ratificerat följande konventioner rörande mänskliga rättigheter:
- Internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR), 1986. Konventionens första fakultativa protokoll
om enskild klagorätt,1986.
- Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (ICESCR), 1986.
- Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering (CERD), 1969.
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW), 1999. Det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild
klagorätt, 2004.
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC), 1990. Konventionens
fakultativa protokoll om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi, 2004.
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning (CAT), 1998.
- Flyktingkonventionen, 1961 samt dess tillhörande protokoll från 1967.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, 1986.
- Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, 2002.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Vid den statskupp som initierades av major Wanké i april 1999 mördades den
dåvarande presidenten Ibrahim Baré Mainassara av sin egen livvakt. Det finns
inga rapporter på senare tid om politiska mord eller "samvetsfångar".
Medlemmar ur säkerhetsstyrkorna uppges göra sig skyldiga till misshandel av
gripna personer. Det förekommer även rapporter om försvinnanden till följd
av interna uppgörelser inom militären.
Fängelseförhållandena är svåra till följd av en omfattande överbeläggning och
undermåliga sanitära förhållanden. Korruption bland fängelsepersonal
3
förekommer. Internationella Rödakorskommittén får tillstånd att besöka
fängelser.
Trots ett lagstadgat förbud mot slaveri förekommer ett på traditionella
sedvänjor baserat slaveriarbete i norra delen av Niger. Enligt traditionen föds
människorna in i olika klasser eller kaster där de lägre kasterna tjänar de högre.
Det finns inga tecken på att slavarna hålls kvar mot sin vilja annat än via
traditionens makt. Det finns uppgifter om förekomsten av regelrätt slavhandel
i den norra delen av landet. Enligt en undersökning som utförts av AntiSlavery International i samarbete med den nationella organisationen Timidria,
uppges omkring 43 000 personer arbeta under slavliknande förhållanden.
4. Dödsstraff
Dödsstraff kan utdömas, men tillämpas inte i praktiken. Den senast kända
avrättningen ägde rum 1975.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckligt frihetsberövande förekommer, förbudet i konstitutionen till trots.
Förekomsten av godtyckliga arresteringar tycks dock ha avtagit något.
Lagen tillåter generellt sett inte husrannsakan i frånvaro av fullmakt utställd av
domare, men det finns kryphål som polisen utnyttjar.
Diskrepansen mellan lag och faktisk handling är tydlig även när det gäller rätten
till fri rörlighet inom landets gränser. Vägspärrar, vid vilka mutor är
erforderliga, upprättas kontinuerligt.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Niger har två parallella rättssystem − ett modernt och ett traditionellt. De
traditionella domstolarna behandlar familjerättsliga frågor. Dessa domstolars
beslut kan överklagas till det formella rättssystemet. I den formella
rättsapparaten kan domar överklagas minst en gång. Om fallet i fråga är
principiellt viktigt för tolkning av lagen kan ett andra överklagande inlämnas till
högsta domstolen. Någon egentlig ombudsmannainstitution finns inte.
Däremot existerar sedan år 2000 en nationell kommission för de mänskliga
rättigheterna vars uppgift är att främja de mänskliga rättigheterna (MR) och
utreda övergrepp. Kommissionen har haft en relativ självständighet.
Rättsväsendet är överbelastat vilket gör att en stor andel av de misstänkta sitter
häktade i väntan på rättegång. Situationen underlättas inte av godtyckliga
arresteringar med efterföljande omhändertagande. Lagen föreskriver rättvisa
4
och transparenta rättegångar vilket försvåras på grund av bristen på
försvarsadvokater lag.
7. Straffrihet
En implicit förutsättning för att major Wanké skulle avsäga sig maktinnehavet
och föra in Niger på ett demokratiskt spår var att han själv och hans närmaste
medarbetare inte riskerade repressalier efter transitionen. Därför beviljades en
konstitutionellt garanterad amnesti till kuppmakarna. Amnestin omfattar även
1996 års kupp då Ibrahim Baré Mainassara störtade den demokratiskt valde
presidenten Ousmane. Det finns inga planer på att omvärdera amnestin.
Övergrepp som utförs av statens företrädare är inte alltid föremål för
undersökningar.
8. Yttrande-, tryck, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Det skrivna ordets okränkbarhet är relativ i Niger. Det förekommer att
journalister åtalas och fälls för ärekränkning till följd av att ha kritiserat armén
eller regeringsmedlemmar. Under de gångna åren har yttrandefriheten beskurits
ytterligare. Journalister har arresterats och fängslats för ärekränkning och
oppositionsledaren har dömts till böter för samma förseelse. Med undantag för
den statsägda tidningen Le Sahel är den privatägda pressen trots detta ganska
frispråkig. Den oberoende pressen har under det senaste året vädrat sitt
missnöje med att regeringen beslutat att införa moms, bland annat på basvaror.
Åtgärderna resulterade i omfattande demonstrationer ibland annat Niamey.
Amnesty International uppmanade i september 2006 regeringen att frige två
journalister som dömts till 18 månaders fängelse för att ha spritt ärekränkande
nyhetsspridning om regeringen.
Eftersom läskunnigheten i Niger är låg är radio det viktigaste mediet. Förutom
den statsägda kanalen, Voix du Sahel, finns flera privata stationer. I jämförelse
med det dussintal privatägda tidningar och tidskrifter som finns i landet är
radion mer försiktig i sin kritik mot statsapparaten. Oppositionen får dock
tillgång till sändningstid hos den statskontrollerade radion.
Användning av paraboler och satellit-TV samt Internet inskränks inte av
statsmakten.
Rättigheten att demonstrera offentligt respekteras av regeringen om
arrangörerna har gett 48-timmars varsel och med förbehållet att en
demonstration inte får leda till oroligheter. Dessa möjligheter till
inskränkningar har inte hindrat politiska partier från att utan inblandning från
myndigheterna anordna partisammankomster.
5
Föreningsfriheten begränsas till viss del eftersom partibildningar baserade på
etniska, religiösa eller regionala mantran inte tillåts.
Religionsfriheten respekteras generellt. Alla religiösa samfund måste registreras,
men denna procedur förefaller vara en administrativ rutin. Islamiska
fundamentalistiska grupper har dock förbjudits.
9. De rättigheterna och de politiska institutionerna
Den politiska instabiliteten under större delen av 1990-talet har till viss del gett
Niger ett skamfilat rykte. Efter militärkuppen inleddes en
demokratiseringsprocess som i ett första steg utmynnade i antagandet en ny
konstitution via folkomröstning samt president- och parlamentsval i slutet av
1999. Mamadou Tandja segrade i presidentvalet medan parlamentsvalen vanns
av presidentens stödkoalition bestående av MNSD och CDS.
Demokratin i Niger är ännu inte konsoliderad. Detta blev tydligt i samband
med det försök till militärkupp som genomfördes i den sydöstra regionen Diffa
samt i huvudstaden Niamey år 2002. Kuppförsöket slogs ner med militära
medel.
Konstitutionen har den traditionella maktdelningsläran som förebild. Makten
delas mellan en lagstiftande (en kammare med fem politiska partier
representerade för närvarande), en dömande och en exekutiv gren. Den
verkställande makten utövar dock i realiteten inflytande på den dömande.
Landet är en republik där den verkställande makten delas mellan presidenten
och premiärministern.
Kvinnornas roll i politiken återspeglar den traditionellt sett svaga ställningen i
övriga delar av samhället. Kvinnorepresentationen är mycket låg. Parlamentet
har antagit en lag som förespråkar kvotering i syfte att öka kvinnornas
inflytande i den offentliga sektorn. Inga tydliga resultat har ännu kommit från
detta beslut.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Konstitutionen, arbetslagstiftningen och relaterade bestämmelser tillskriver
arbetare i den formella sektorn ett relativt gott skydd. Arbetslagstiftningen
bygger på ILO:s principer och förbjuder diskriminering baserad på facklig
tillhörighet. Denna princip verkar respekteras. Inom ramarna för detta
regelverk finns vidare rättigheter såsom att etablera och bli medlem i fackliga
6
organisationer, förhandla som ett kollektiv och strejka. Strejkrätten inskränks
dock delvis. Polis och säkerhetsstyrkor får inte strejka. Vissa restriktioner gäller
för övriga offentligt anställda som måste upprätthålla en miniminivå av
offentliga tjänster även under strejker. I sällsynta fall finns möjligheten att
bestraffa strejkande offentliganställda, vilket har kritiserats av ILO.
Det finns en norm om minimilön som varierar beroende på antal
familjemedlemmar och arbetets förutsättningar. Minimilönen är dock inte
tillräckligt hög för att löntagarna skall kunna uppnå en skälig levnadsstandard.
Arbetslagstiftningen innehåller även regler om maximal arbetstid per vecka
(normalt 40 timmar, men trots denna restriktion kan arbetstiden i vissa fall
uppgå till över 70 timmar) och arbetsskyddsbestämmelser.
De ekonomiska transaktionerna sker till största del inom den informella
sektorn, där det råder andra förutsättningar. Det är nästan uteslutande inom
denna sektor som det förekommer barnarbete. Arbete utfört av barn i
familjejordbruk och mindre familjeföretag är vanligt förekommande.
Tvångsarbete som involverar barn är ovanligt, men förekommer.
I norra delen av Niger förekommer en form av slaveri som baseras på
traditionella sedvänjor där människorna föds in i olika klasser eller kaster. De
lägre kasterna tjänar de högre. Det finns inga uppgifter om att slavarna hålls
kvar mot sin vilja annat än via traditionens makt. Det förekommer även
uppgifter om regelrätt slavhandel i den norra delen av landet.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Niger är ett av världens absolut fattigaste länder med en befolkningstillväxt
som inte är hållbar. BNP per capita uppgår enligt Världsbanken till omkring
230 USD. Den genomsnittliga livslängden har stigit från runt 38 år till omkring
48 år mellan 1970 och 1999. Barnadödligheten under samma period var mycket
hög. Av 1 000 födda barn dog 191 vid födelsen och ytterligare 320 före fem års
ålder. Dessa siffror har inte förbättrats sedan 1970-talet. Hälsovårdssystemet är
undermåligt.
12. Rätten till utbildning
Den grundläggande obligatoriska utbildningsnivån är sex år. Detta innebär inte
att alla barn fullbordar sex skolår. Det uppskattas att ungefär 30 procent av
skolbarnen deltar i undervisning på en grundläggande nivå. Av det totala
antalet från grundskolan examinerade barn är cirka 60 procent pojkar. Den låga
inskrivningsfrekvensen har som konsekvens att nigerer generellt sett har en
mycket låg utbildningsnivå. En UNDP-studie från 1997 konstaterade att endast
14 procent av befolkningen var läskunnig. Siffran var lägre för kvinnor (sju
7
procent) än för män (18 procent). Även utbildningen på högre nivåer är
undermålig på grund av ständigt återkommande finansieringsproblem. Landets
enda universitet i Niamey är ofta stängt till följd av att lärare strejkar för att få
ut sina löner eller elever som vägrar delta i undervisningen eftersom deras
finansiella understöd inte betalats ut.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
En mycket stor majoritet av befolkningen lever under socioekonomiska villkor
som inte möjliggör en tillfredsställande levnadsstandard. Varje dag avlider
undernärda barn. Antalet akut undernärda människor uppskattas till 3,6
miljoner av en befolkningsmängd på 12,9 miljoner människor.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnans ställning i Niger är mycket svag. Situationen är värst på landsbygden.
Anledningen står att finna i ett traditionellt synsätt att kvinnan är underlägsen
mannen. Konsekvensen är att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och
inom utbildnings- och rättssektorerna. Kvinnan har de facto inte samma
rättigheter som mannen vad gäller rätt till ägande. När en kvinna skiljer sig eller
blir änka anses hon inte heller av samhället som hushållets försörjare även om
hon ansvarar för sina barn.
Våld mot kvinnor är vanligt. Hustrumisshandel är vanligt förekommande och
bottnar i synen på kvinnan som en i princip lägre stående varelse. Inom etniska
grupperna hausa och peul i östra delen av landet är det vanligt att kvinnorna
hålls inlåsta och tillåts gå ut enbart i sällskap med en man, helst efter mörkrets
inbrott. Kvinnlig könsstympning tillämpas. Uppskattningar pekar på att mellan
fem och 20 procent av kvinnorna i Niger har utsatts för detta. Regeringen har
nyligen förbjudit könsstympning och arbetar tillsammans med enskilda
organisationer i utbildningsinsatser med målet att avskaffa förekomsten av
dessa övergrepp. Kvinnans situation kan sammanfattas som prekär. Trots att
konstitutionen förbjuder diskriminering av kvinnor och att regeringen
ratificerat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
har situationen inte nämnvärt förbättrats för den enskilda kvinnan.
Lagen förbjuder inte specifikt människohandel och det finns rapporter om att
detta förekommer till, från och inom landet. Kvinnorna drabbas mest. I 2004
års revision av strafflagen betecknas människohandel, slaveri och andra former
av tvångsarbete som kriminellt. Fängelsestraff från tio till 30 år kan utdömas.
8
15. Barnets rättigheter
Niger har ratificerat barnkonventionen, dock har man med hänvisning till
begränsade resurser inte gjort några större framsteg när det gäller skydd för
barnets rättigheter.
Barnbrudar förekommer. Det förekommer att barn i tioårsåldern skickas till sin
blivande makes familj i syfte att uppfostras av sin blivande svärmor. Det finns
också rapporter om att barn tvingas in i prostitution, ibland med vetskap av
barnets familj. Avsaknaden av en tydlig lagstiftning mot sexuellt utnyttjande av
barn försvårar kampen mot barnprostitution. Handel med barn förekommer
även med närliggande länder trots att landet undertecknat ett multilateralt
samarbetsavtal mot barnhandel.
Barnamord förekommer och 80 procent av kvinnliga fängelseinterner är
åtalade för detta brott. Enligt justitiedepartementet är det en följd av svåra
ekonomiska förhållanden.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Den överväldigande majoriteten i Niger är muslimer. Även om de interreligiösa
relationerna är relativt goda förekommer våldsyttringar med religiösa förtecken.
Det finns tio större etniska grupper i landet. Av dessa är hausa (56 procent)
och djerma (22 procent) de största. Dessa grupper intar en dominerande
ställning inom både den offentliga och privata sektorn, vilket skapat vissa
spänningar i förhållande till andra etniska grupper. Den nuvarande presidenten
tillhör en mindre etnisk grupp.
Tuareg i centrala och norra delen av landet revolterade mot centralregeringen i
början av 1990-talet. En lösning på konflikten nåddes år 2005 då ett fredsavtal
förhandlades fram. Relationerna mellan folkgruppen toubou i östra Niger och
centralregeringen är emellanåt ansträngd.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte accepterat i samhället i stort. Det finns emellertid
mötesplatser där homosexuella ostört kan träffas utan ingripande från staten.
18. Flyktingars rättigheter
Niger har ingen lagstiftning om asylrätt och flyktingstatus som ligger i linje med
flyktingkonventionen. I praktiken samarbetar Niger däremot med UNHCR
9
och andra humanitära organisationer. Flyktingar från bland annat Tchad vistas
i landet.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering av personer med funktionshinder förekommer.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett flertal oberoende organisationer som arbetar med mänskliga
rättigheter och som tillåts verka fritt trots det faktum att organisationerna ofta
riktar skarp kritik mot regeringen i sina publikationer.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
FN har fortlöpande insatser i landet. Likaså sker inom ramen för EU en
kontinuerlig dialog om mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av den politiska
turbulensen i landet under 1990-talet, frös EU biståndet till Niger. Biståndet
återupptogs år 1999 i samband med återinförandet av demokrati.
