Barns föreställningar om begreppet luft

Malmö högskola
Lärarutbildningen
Natur Miljö Samhälle
Examensarbete
10 poäng
Barns föreställningar om begreppet luft
En undersökning gällande sex- och åttaåringars föreställningar
Children’s Conceptions of Air. A Study of Six- and Eight Year Olds’
Conceptions.
Anna Larsson
Lärarexamen 140 poäng
Naturkunskap och lärande
Höstterminen 2004
Handledare: Leif Karlsson
Examinator: Johan Nelson
2
Sammanfattning
Denna undersökning gäller sex- och åttaåringars föreställningar kring begreppet luft. Jag har
undersökt några av de föreställningar som finns hos barn före och efter experimentcentrerad
undervisning samt hur föreställningarna påverkas under experimentens gång. För att få fram
föreställningarna har både intervjuer och observationer genomförts med barnen som har varit
tio till antalet.
Resultatet visar att barnen både under intervjuerna och experimenten tar luft som något givet
och de är säkra på dess existens. När barnen själva associerar kring luft framkommer det att
de tänker på sådant som moln, vinden när det blåser, eller vindens egenskaper och inte bara
till att vi behöver luften när vi andas. Skillnaderna mellan sexåringar och åttaåringar är små.
Nyckelord: föreställningar, luft, experimentcentrerad undervisning, yngre elever
3
4
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ..................................................................................................................................................... 6
1.1 SYFTE ........................................................................................................................................................... 7
1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ................................................................................................................................... 7
2. TEORETISK BAKGRUND............................................................................................................................. 8
2.1 BARNS KUNSKAPSUTVECKLING ................................................................................................................... 8
2.2 VARDAGSTÄNKANDE OCH VETENSKAPLIGT TÄNKANDE .......................................................................... 10
2.3 DET ABSTRAKTA TÄNKANDET ................................................................................................................... 11
2.4 EXPERIMENT .............................................................................................................................................. 11
2.5 EXEMPEL PÅ TIDIGARE FORSKNING OM YNGRE ELEVERS FÖRESTÄLLNINGAR OM LUFT ....................... 12
2.6 KÄLLOR...................................................................................................................................................... 12
3. METOD ........................................................................................................................................................... 14
3.1 INTERVJUER ............................................................................................................................................... 14
3.2 OBSERVATIONER ....................................................................................................................................... 15
3.3 INFORMANTER ........................................................................................................................................... 15
3.4 INTERVJUFRÅGOR OCH EXPERIMENT ....................................................................................................... 16
3.5 GENOMFÖRANDE AV INTERVJUER OCH OBSERVATIONER ........................................................................ 17
4. RESULTAT ..................................................................................................................................................... 18
4.1 INTERVJUER MED INFORMANTER SEX ÅR GAMLA, FÖRE EXPERIMENT ................................................... 18
4.2 EXPERIMENT MED INFORMANTER SEX ÅR GAMLA ................................................................................... 21
4.3 INTERVJUER MED INFORMANTER SEX ÅR GAMLA, EFTER EXPERIMENT.................................................. 26
4.4 INTERVJUER MED INFORMANTER ÅTTA ÅR GAMLA, FÖRE EXPERIMENT ................................................. 27
4.5 EXPERIMENT MED INFORMANTER ÅTTA ÅR GAMLA................................................................................. 30
4.6 INTERVJUER MED INFORMANTER ÅTTA ÅR GAMLA, EFTER EXPERIMENT ............................................... 37
5. DISKUSSION .................................................................................................................................................. 39
6. KONKLUSION ............................................................................................................................................... 49
7. REFERENSLISTA ......................................................................................................................................... 51
BILAGA 1 ................................................................................................................................................................ 53
BILAGA 2
................................................................................................................................................................ 54
BILAGA 3
................................................................................................................................................................ 55
BILAGA 4
................................................................................................................................................................ 56
BILAGA 5
................................................................................................................................................................ 57
5
1. Inledning
Som lärare för de yngre årskurserna med inriktning mot ”Naturkunskap och lärande” faller det
sig naturligt att mitt examensarbete hamnar inom ramen för dessa ämnen. Under min
utbildnings gång har jag blivit mer och mer intresserad av elevers begreppsförståelse inom de
naturvetenskapliga ämnena och jag har därför låtit detta vara grunden för den undersökning
som utmynnat i mitt examensarbete. Då detta är ett stort område har jag valt att koncentrera
min undersökning kring föreställningar barn kan ha om begreppet luft.
Varför valde jag då begreppet luft för denna undersökning? Luften är en så naturlig del av
våra liv att vi oftast inte tänker på dess existens. Den finns hela tiden i vår närmsta omgivning
och vi är beroende av den för att få syre så att vi kan andas. Följaktligen ter det sig ganska
naturligt att ha god kännedom om luftens existens och dess egenskaper. Att förstå luft kan
vara ett första steg mot ett naturvetenskapligt gasbegrepp menar Björn Andersson och Frank
Bach (1995). Luften används i olika sammanhang i vårt språk, till exempel; ”Jag vill ha frisk
luft” eller ”Vilken dålig luft här är”. Det kan vara svårt att ha en naturvetenskaplig förståelse
av begreppet, då det inte kopplas samman med vardagsspråket på ett naturligt sätt.
Det finns många anledningar till varför det är väsentligt med en undersökning om yngre
elevers begreppsförståelse kring luft och hur förståelsen påverkas av experimentcentrerad
undervisning. En anledning är att om det visar sig att elever i den här åldern kan ändra sina
vardagsföreställningar kring begreppet luft och förstår experimenten, så indikerar min
undersökning att det är angeläget att ha med sådan undervisning i de tidigare årskurserna.
Vidare kan undersökningen bidra med en ökad kunskap om vilka föreställningar som existerar
hos yngre elever. Sådan kunskap kan hjälpa pedagoger att välja en undervisning som möter
barnen på rätt nivå och som utgår från de kunskaper och föreställningar som eleverna har.
Mina funderingar kring barns föreställningar om luft och om man kan påverka deras förståelse
med hjälp av olika experiment bildar ramen för mitt syfte.
6
1.1 Syfte
Syftet är att undersöka några föreställningar hos barn kring begreppet luft, före och efter
experimentcentrerad undervisning. Med experimentcentrerad menar jag att det är
experimenten som står i fokus för undervisningen, men att diskussioner förs både före, om
vad de tror kommer hända samt efter kring vad som hänt och vad det kan bero på.
1.2 Frågeställningar
Mitt syfte utmynnar i följande tre frågeställningar som jag har valt att koncentrera mig på;
● Hur är barnens föreställningar kring begreppet luft före experimentcentrerad undervisning
jämfört med efter?
● På vilket sätt påverkar experimenten barnens föreställningar kring luft?
● Vilka skillnader, i föreställningarna om begreppet luft, uppvisar barn som är sex respektive
åtta år gamla?
Om man tittar på den forskning som finns kring elevers föreställningar om begreppet luft, så
är den koncentrerad till att gälla föreställningar innan någon form av undervisning. Jag har
valt att fokusera min undersökning kring föreställningar både innan, efter och under
undervisning.
7
2. Teoretisk Bakgrund
I kursplanen för kemi står det att eleverna i slutet av det femte skolåret skall ”ha kunskap om
begreppen fast och flytande form, gasform samt kokning, avdunstning, kondensering och
stelning” (Skolverket, 2004), och i slutet av det nionde skolåret ”ha kunskap om egenskaper
hos luft och dess betydelse för kemiska processer som korrosion och förbränning” (Skolverket
2004). Den miljömässiga aspekten som att luft både kan förorenas och renas är också något
som kursplanen säger att eleverna skall ha kunskap om.
2.1 Barns kunskapsutveckling
För att förstå hur barn lär sig och på vilken nivå de elever som är intressanta för detta
examensarbete befinner sig, kan en kort överblick av olika teorier kring barns
kunskapsutveckling vara av betydelse.
Börje Ekstig (1990) beskriver Jean Piagets kunskapsutveckling hos ett barn på följande sätt;
När barnets förföreställningar hamnar i konflikt med fenomen som barnet ställs inför försöker
barnet forma händelsen så att den kan passa in i tidigare tolkningskategorier. För denna
anpassningsprocess myntade Piaget begreppet assimilation. När barnet försöker att förstå det
som händer utvidgar och omorganiserar det i sina tolkningskategorier, detta benämner Piaget
som ackommodation. Hela denna process kallar Piaget självreglering. En sådan process tar
ofta lång tid för ett barn att genomgå, menar Ekstig.
Enligt Gerd Arfwedson (1992) är en central tanke i Piagets teorier att barn lär sig genom
aktivitet, det vill säga användningen av föremålet definierar föremålet som objekt och gör att
barnet känner igen det. Användningen av ett föremål i tidigare situationer gör att barnet
utvecklar sin förståelse för begreppets olika innebörder.
Både Ekstig (1990) och Arfwedson (1992) menar att Piaget i sin teori om
kunskapsutvecklingen hos barn tar hänsyn till barnens mognadsnivå. Arfwedson använder
följande indelning av Piagets utvecklingsstadier, när hon beskriver Piagets syn på barns
kognitiva utveckling; det senso-motoriska (0-2 år), det konkret-operationella (2-11 år), samt
det formellt eller abstrakt operationella stadiet (11 år – uppåt). Dessa stadier erfar varje
individ i en bestämd ordning och med bestämd innebörd. Arfwedson anser att utmärkande för
Piagets första stadium är att barnet lär sig föremålskonstansen, det vill säga att ett föremål
8
finns till, trots att man inte kan se det. Det andra stadiet kan delas upp i två perioder, varav
den ena kallas den preoperationella perioden (2-7 år) och den andra den konkret operationella
perioden (7–11 år). Den mentala processen förbättras successivt under den preoperationella
perioden och barnen lär sig att gruppera och ordna föremål. Det centrala för den konkret
operationella perioden enligt Arfwedson är att tre grundläggande färdigheter växer fram hos
barnet;
● systematisering av föremåls egenskaper,
● föremål och händelser kan representeras av symboler,
● förmågan att förstå processer som är omvändbara och systematiskt relaterade till varandra.
Arfwedson menar att de konsekvenser som Piagets teorier fått för pedagoger är att det är
fruktlöst att försöka lära barn någonting om de inte är mogna för det. Om man försöker att
göra detta i alla fall blir resultatet endast utantillkunskap och barnet saknar förståelse för
begreppet. Arfwedson menar att pedagoger i enlighet med Piagets teori bör erbjuda elever
situationer och materiel där de själva kan konstruera sin kunskap.
Enligt Arfwedson kritiserar nutida forskare inom den kognitiva kunskapsutvecklingen Piagets
teori om utvecklingsstadierna. Kritikerna menar bland annat att teorin inte är helt tillförlitlig,
då det råder osäkerhet kring de åldersmässiga övergångarna.
Vygotskij bodde och verkade som psykolog i Sovjet och har också han utvecklat en teori om
barns utveckling och kunskapsinhämtning. David Wood (1992) menar att det för Vygotskij
var självklart att en vuxen kan bidra till ett barns kunskapsinlärning genom att hjälpa och
handleda. Inte bara en vuxen kan bidra till inlärningen utan även en kamrat med kunskap
inom det aktuella området kan vara till hjälp. Wood menar att Vygotskij inte enbart tittade på
den kunskapsnivå barnet befinner sig på, utan också dess fallenhet för att lära med hjälp av
handledning. Vygotskij menar att olika barn besitter olika grad av fallenhet för att lära sig och
därför är olika rustade att möta undervisningen. Samverkan mellan olika individer inom en
kultur är ett måste för att barn ska kunna ta till sig och utveckla kunskap. Enligt Wood menar
Vygotskij att samtalet spelar stor roll för tänkandet.
Arfwedson (1992) menar att Vygotskij på vissa punkter är enig med Piaget. Detta gäller bland
annat insikten om att det är barnet själv som konstruerar sin kunskap och det faktum att detta
9
sker genom aktivitet. Den grundläggande skillnaden dem emellan menar Arfwedson ligger i
att Piaget utgick från biologi och naturkunskap medan Vygotskij utgick från historia och
kultur.
2.2 Vardagstänkande och vetenskapligt tänkande
Björn Andersson (2001) skriver att elever har rikligt med vardagsföreställningar, utgörande en
del av deras förföreställningar, om olika naturvetenskapliga fenomen innan de får någon
undervisning om dem i skolan. Dessa föreställningar skiljer sig på många sätt mot de
vetenskapliga uppfattningarna som finns om fenomenen. Andersson skriver också att det har
det visat sig att eleverna har benägenhet att glömma bort de vetenskapliga förklaringarna och
att de håller fast vid de föreställningar som de hade innan undervisningen. Även John Leach
och Philip Scott (2000) skriver att elever ofta går tillbaka till sina vardagsföreställningar efter
undervisningen och att det de lär sig i skolan bara tillämpas där och inte har någon förankring
i deras vardag.
Vad finns det för skillnader mellan det vardagliga tänkandet och det mer vetenskapliga
tänkande inom naturvetenskapen? Enligt Andersson (2001) sker vardagstänkandet omedvetet
och är ofta bundet till olika situationer. Vidare menar han att det ofta inte finns vare sig
sammanhang eller logik bakom förklaringarna. Det vetenskapliga tänkandet däremot kräver
logik och sammanhang och utförs medvetet.
Oberoende av vilket naturvetenskapligt fenomen som barnets föreställning gäller, har man
enligt Gustav Helldén (1992) hittat följande drag som är gemensamma. Varje barn tolkar
fenomen utifrån sina erfarenheter och förutsättningar, på så sätt är varje barns föreställningar
unika och personliga. Detta menar Helldén leder till att föreställningarna är riktiga utifrån
barnets synsätt och ofta väldigt djupt rotade i barnets sätt att tänka, vilket leder till att de är
mycket svåra att påverka. Vidare anser Helldén att man i vardagsspråket ofta använder uttryck
med begrepp som inte överensstämmer med det vetenskapliga tänkandet vilket försvårar
inlärningen, detta för att barn formar sina föreställningar med hjälp av ord från
vardagsspråket. Exempel på sådana uttryck är ”Jag vill ha frisk luft,” ”Vilken dålig luft här
är” eller ”Vilket luftigt rum ni har”. Yngre barn, under tio, tenderar enligt Helldén att se på
fenomen utifrån ett självcentrerat perspektiv när de skapar sig sina föreställningar och har
10
också ofta svårt att tänka kring fenomen som inte kan iakttagas. Till dessa hör exempelvis
gaser där luft ingår.
2.3 Det abstrakta tänkandet
Ekstig (1990) har definierat olika abstraktionsnivåer och enligt honom kan all kunskap sättas
in på någon av dessa nivåer. Exempel på sådant som tillhör den mest konkreta nivån kan vara
att vi känner att gräset är mjukt under våra fötter eller att vi hör att någon ropar på oss.
Gemensamt för allt som kan sammanfattas på den konkreta nivån är enligt Ekstig att vi
uppfattar det med våra sinnen. Sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen tillhör de
högre abstraktionsnivåerna och är sådant vi måste sluta oss till. Ekstig menar att dessa olika
abstraktionsnivåer är närvarande inom naturvetenskapen och att den har möjlighet att ge oss
kunskap om båda dessa sidor, både det synliga och det osynliga. Vidare anser han att kunskap
om det osynliga inte är något vi direkt kan frambringa, utan att det krävs undersökningar och
observationer. Det man då undersöker är hur den synliga världen blir påverkad av den
osynliga. Ekstig skriver att luften är ett exempel på ett av de abstrakta begrepp vilket kräver
undersökningar och observationer för att förstås och som har tagit flera tusen år för
mänskligheten att få rätsida på. Sue Elliott (1991) menar att eftersom luften i sig själv inte går
att observera blir det svårt för yngre barn att skapa en förståelse kring dess egenskaper.
2.4 Experiment
Per-Olof Wickman (Strömdahl 2002) anser att en av anledningarna till experimentens ökade
popularitet bland pedagoger är att de gör fenomenen man undervisar om närvarande. När
eleverna experimenterar uppskattar de vad de tror ska hända, iakttar om så var fallet och drar
slutsatser om vad det säger om fenomenet de undersökt. Wickman menar att ”genom att se
själv och avgöra om något är sant förstår man bättre” (Strömdahl, 2002:97).
I åldrarna sju till nio utvecklar barn enligt Andersson (1989) sin förmåga att tänka reversibelt,
vilket även Piaget nämner i sin konkret operationella period (7-11 år). Andersson förklarar
reversibelt med förmågan att tänka fram och tillbaka. Det centrala i detta tänkesätt är att förstå
att inget tas ifrån eller läggs till i materiemängden. Ett exempel på detta enligt Andersson är
att man förstår att det är lika mycket papper i ett hopknycklat pappersark som om det är
utslätat. Detta är viktigt att förstå när man gör experiment. Vidare menar han att om man låter
11
eleverna skriva ner eller diskutera experimentet de utfört, hur det såg ut innan och hur
resultatet blev övar eleverna på att gå fram och tillbaka i tanken.
2.5 Exempel på tidigare forskning om yngre elevers föreställningar om luft
Gällande undersökningar om gaser finns de flesta av dessa inom begreppet luft och dess
egenskaper. Enligt Björn Andersson och Frank Bach (1995) är det viktigt att tänka på att
yngre elever, i åldrarna 7-12 år, inte kopplar samman luft och gas utan tänker sig att det är två
skilda företeelser. Andersson och Bach anser också att elever kopplar samman begreppet
gaser med något som är giftigt, medan luft förknippas med liv och att man kan andas den.
Jean Piaget har undersökt barn i åldrarna sex till åtta år och deras förståelse av begreppet luft.
Piaget kom fram till att dessa barn endast såg luft som något i rörelse och inte att det kan
existera stillastående. (Andersson, Bach, 1995)
I Andersson och Bach (1995) kan man läsa om undersökningar som har gjorts på 600 franska
elever i åldrarna 11-12 år angående deras föreställningar kring om luft kan stängas in.
Resultatet visar att 300 av dessa ansåg att det inte gick att stänga in luft och t.ex. bära det från
ett rum till ett annat. Orsaken eleverna angav till att det inte gick var att luft är
sammanhängande. Dessa franska elever fick också svara på om luft har en massa, det vill säga
om luft väger någonting. Eleverna fick svara på frågan om en fotboll som pumpats lite och
sedan pumpas lite till, väger mer, mindre eller lika mycket som innan. 270 elever ansåg att
bollen nu vägde mer, 96 att vikten inte hade ändrats och 150 att bollen nu vägde mindre. I
Ingvar Thorén (1999) kan man läsa att många barn tänker sig att luft är lätt och ju mer luft
man har desto lättare blir den. Thorén skriver vidare att barn ofta tror att gaser saknar massa
och tyngd, men även att de oftast associerar luft till vind eller blåst. Att ett rum som ser tomt
ut eller en flaska som ser tom ut, är fullt med luft och att luften hela tiden utövar tryck mot
omgivningen, är också något som är svårt att förstå för yngre barn menar Thorén.
2.6 Källor
De utländska artiklar som är hämtade från databasen ERIC har hittats med hjälp av följande
sökord; children, air och gas.
12
Den tidigare forskningen är koncentrerad till undersökningar gällande yngre barns
föreställningar kring luft. Jag har valt att inte ta upp de undersökningar där man har undersökt
äldre elever och deras föreställningar kring exempelvis lufttrycket eller gasers utvidgning, då
jag anser att de inte är relevanta för denna undersökning. De undersökningar man idag
hänvisar till gällande barns föreställningar kring luft är de ovan givna och några andra finns
inte på ERIC.
13
3. Metod
Den vetenskapliga metod som ligger till grund för min undersökning är kvalitativ fallstudie.
Denna metod valdes för att jag anser att den är bäst lämpad för att svara på mina
frågeställningar. Sharan Merriam (1994) menar att fallstudien är den metod som passar bäst
om man ska undersöka ett specifikt fenomen, så som en händelse, en individ eller en process.
Frågeställningarna i denna undersökning söker kvalitativa svar och undersökningen riktar sig
mot att utforska föreställningar kring ett specifikt fenomen – luft. När man använder sig av
fallstudien som vetenskaplig metod använder man sig enligt Bo Johansson och Per Olov
Svedner (2001) av olika metoder för att få in så mycket information som möjligt om det man
undersöker. De metoder jag valt är intervjuer och observationer. Jag valde att intervjua barnen
för att få fram deras föreställningar kring luft. Då undersökningen är av kvalitativ art passade
det bättre med intervjuer som kan anpassas till den utfrågade, än enkäter, då enkäter ger en
bred men ytlig information. Observationerna valdes för att jag på ett naturligt sätt skulle
kunna arbeta med experiment i barngruppen. Barnen har sedan tidigare arbetat kontinuerligt
med denna undervisningsform och är vana vid den. Jag valde att själv utföra experimenten för
att kunna välja experiment och ställa de följdfrågor jag anser betydelsefulla. Jag valde att
spela in intervjuerna och samtalen på band och inte videofilma, dels för att barnen inte har
någon erfarenhet av videofilmning men av bandinspelning och dels för att jag inte hade tid att
introducera videokameran för dem så att det skulle bli ett naturligt inslag under experimenten.
3.1 Intervjuer
Merriam (1994) menar att man som intervjuare kan välja mellan två slags intervjuer,
strukturerad eller ostrukturerad. Den förstnämnda innebär att man på förhand har givna frågor
som ställs efter en given ordning, medan ostrukturerad innebär att man inte har gjort upp
något i förväg. Merriam anser att man som intervjuare kan välja ett mellanting mellan de
båda, delvis strukturerad intervju, där varken ordningsföljden på frågorna eller den exakta
ordföljden är bestämd, men man har en uppsättning frågor som skall bli besvarade under
intervjun. Den intervjumetod som passade bäst för att få fram barnens föreställningar ansåg
jag vara den delvis strukturerade intervjun. Detta för att informanterna i undersökningen är
barn och för att det är lättare att följa och utveckla deras tankar om man inte följer ett givet
mönster i frågeordningen. På så sätt kan man ställa samma frågor till alla informanter men
ställa följdfrågor som passar vid den aktuella intervjun.
14
För att få ut så mycket som möjligt av elevintervjuerna finns det vissa saker som en
intervjuare skall tänka på. Enligt Elisabet Doverborg och Ingrid Pramling (1985) bygger en
bra intervju på att barnet i fråga har ett förtroende för den som intervjuar och att man som
intervjuare har respekt för barnets åsikter. För att barnen skulle få så stort förtroende för mig
som möjligt, så snabbt som möjligt, valde jag att komma och hälsa på klassen två gånger
innan jag genomförde intervjuerna och experimenten. Jag talade vid upprepade tillfällen om
för barnen, både i grupp och enskilt, hur viktiga deras åsikter var och att jag inte var
intresserad av om de svarade rätt eller fel, utan av vad de trodde. Intervjuerna med
åttaåringarna gjordes i klassrummet när det var ledigt och de efterföljande intervjuerna
gjordes i lekrummet. Jag hade talat med läraren så att ingen skulle komma och störa.
Intervjuerna med sexåringarna gjordes i pysselrummet, där det finns bord och stolar. Platserna
för intervjuerna var alltså rum som barnen kände väl till. Under intervjuerna försökte jag ge
eleverna den tid de behövde för eftertanke när de skulle svara och inte avbryta dem när de
tänkte. Intervjuerna spelades in på band. Alla de intervjuade barnen hade som ovan nämnts
erfarenhet av bandspelaren sedan tidigare och verkade inte besvärade av den.
3.2 Observationer
Den observationsform som lämpade sig bäst för denna undersökning, ansåg jag vara
deltagande observation. Denna valdes med tanke på att det var jag själv som skulle genomföra
experimenten med barnen. Det kändes viktigt för mig att i förväg bestämma vad det var som
skulle observeras. Det väsentliga för min undersökning är elevernas föreställningar och det
blev därför elevernas diskussioner som stod i fokus under observationerna. Observationerna
genomfördes när vi experimenterade, för att jag inte skulle störa med att anteckna under tiden,
spelade jag in samtalen på band.
3.3 Informanter
Då jag är intresserad av både sex- och åttaåringars föreställningar, gjorde jag mina
undersökningar i en F-2-klass. Detta för att vara säker på att barnen har samma skolbakgrund.
Klassen jag gjorde mina intervjuer och observationer i består av 31 elever. I klassen arbetar
flera pedagoger; en klasslärare, en förskolelärare och två fritidspedagoger. Skolan ligger i en
mindre tätort och är en F-9-skola. Pedagogerna tycker att naturkunskap är viktigt och arbetar
varje vecka med olika experiment i klassen.
15
Tillsammans med klassläraren valde jag ut fem sexåringar och fem åttaåringar som jag skulle
intervjua. Barnen valdes med tanke på att de skulle vara relativt öppna, så att jag skulle få ut
så mycket som möjligt av intervjuerna. Trots mina två besök i klassen, kan små barn vara
ganska tysta med människor de inte känner.
Innan jag började intervjua eleverna gav jag ett missivbrev (se bilaga 1.) till barnens föräldrar.
Detta för att de skulle vara medvetna om mina observationer i klassen samt för att få deras
godkännande till intervjuer, då barnen fortfarande är omyndiga. Där poängterades att barnen
kommer att vara anonyma, att frågorna bara rör fysikundervisningen och att barnen bara
behöver svara på de frågor de själva vill. Samtliga av de föräldrar som svarade på
informationen gav sitt godkännande. Samtliga av dem som blev intervjuade och observerade
hade föräldrar som godkänt det. Barnen blev även själva tillfrågande om de kunde tänka sig
att ställa upp på intervju och endast de som gav sitt godkännande blev sedan intervjuade.
3.4 Intervjufrågor och experiment
Den första frågan som jag ställde till informanterna var; vad tänker du på när du hör ordet
luft? Denna valdes för att barnen fritt skulle få associera till begreppet innan jag styrde deras
tankar med mina frågor. Jag valde att formulera resterande frågor, utom den sista - vilken var
om de hade något mer de ville tillägga, med ”tror du”. Jag valde medvetet en sådan
formulering för att betona för informanterna att jag var ute efter deras tankar, inte ett svar som
var rätt eller fel.
Luft har många egenskaper och de experiment som jag valde att utföra tillsammans med
barnen avsåg att visa några av luftens grundläggande egenskaper på ett relativt enkelt sätt, så
att både sex- och åttaåringar skulle kunna förstå dem. De valdes också med tanke på att de
föreställningar som framkommer skulle kunna jämföras med dem i tidigare forskning. De
behövde dessutom uppfylla kravet att inte kräva några större förberedelser eller komplicerat
material. Experimenten valdes även med tanke på att de skulle kunna utföras i barnens miljö
och spelas in på band.
Det första experimentet var egentligen en diskussionsuppgift där barnen och jag diskuterade
kring cykelpumpen, vad den kan användas till och hur den fungerar. Den valdes för att belysa
för barnen hur man kan använda sig av luft i vardagen och hur luften kan kännas. Det andra
16
experimentet var med ballonger, även detta var en diskussionsuppgift där barnen fick
diskutera kring vad man kan använda ballonger till, vad som händer när man blåser upp dem
och släpper ut luften igen. Under båda experimenten fick barnen prova på att undersöka både
cykelpumpen och ballongerna. Dessa båda experiment visar också att man i viss mån kan
stänga in luften. Det tredje experimentet ”Tar luft plats?” (se bilaga 2), valdes med tanke på
att det visar att luft tar plats. Det fjärde experimentet ”Väger luft?” (se bilaga 3), valdes för att
visa att luft har massa. Det femte experimentet ”Kall luft varm luft” (se bilaga 4) valdes för att
visa att varm luft tar mer plats än kall. Det sjätte och sista experimentet ”Luft finns överallt”
(se bilaga 5) valdes för att visa att allt omges av luft och att luft kan få föremål att röra sig.
3.5 Genomförande av intervjuer och observationer
Intervjuerna och experimenten utfördes samma dag. Åttaåringarna och sexåringarna
intervjuades och observerades vid två olika tillfällen i början av november 2004. Både de
inledande intervjuerna och intervjuerna efter experimenten utfördes enskilt med varje barn.
Anledningen till att jag valde att utföra intervjuerna och experimenten under samma dag var
för att jag i mina frågeställningar skall undersöka om kunskapen har förändrats, inte om den
är bestående, vilket framkommer om man väntar några dagar med efterintervjuerna.
Vid det första tillfället var det åttaåringarna som stod i fokus och de inledande intervjuerna
tog sammanlagt ungefär 45 minuter. Därefter hade barnen rast i en halvtimme innan vi
började med experimenten. De första experimenten gjorde vi i klassrummet och vi började
med cykelpumpen och därefter ballongerna, för att barnen skulle hålla koncentrationen uppe
fick de sedan en kort paus då de fick hoppa och springa lite. Därpå fortsatte vi med
experimenten ”Tar luft plats?” och ”Väger luft?”. Sammanlagt tog dessa fyra experiment
ungefär en timme och klockan 11 hade barnen lunch och middagsrast. De två sista
experimenten tog ca en halvtimme och utfördes i lekrummet, då klassrummet nu var upptaget
av de andra barnen. De två sista experimenten var ”Kall luft varm luft” och ”Luft finns
överallt”. De efterföljande intervjuerna tog ungefär 20 minuter och utfördes också de i
lekrummet.
Vid det andra tillfället intervjuade och observerade jag sexåringarna. Både intervjuerna och
experimenten utfördes i pysselrummet. De inledande intervjuerna tog ungefär 40 minuter och
därefter hade barnen lunch och middagsrast. Det inledande experimentet med ballongerna
17
gjordes med hela gruppen. Pojkarna var väldigt uppspelta och jag valde därför att sära på
gruppen och utföra resterande experiment enbart med flickorna. Därefter kallade jag in
pojkarna och gjorde resten av experimenten med dem. Även sexåringarna var i behov av små
pauser för att kunna hålla koncentrationen uppe och fick det efter vartannat experiment. De
efterföljande intervjuerna tog ungefär 20 minuter.
4. Resultat
Barnens svar skrivs i kursiv stil när de är citerade, medan mina följdfrågor till dem skrivs i
normal stil. Barnens namn är fingerade för att de ska få behålla sin anonymitet.
4.1 Intervjuer med informanter sex år gamla, före experiment
Vad tänker du på när du hör ordet luft?
Alla barnen utom Sabina hade här ett svar. Maja sa; att det är skönt och så. När jag frågade på
vilket sätt det var skönt svarade hon Hm, Det är skönt för att vinden svävar så mjukt. Samuel
tänkte på att kroppen behöver luft, för om man inte får någon sådan dör man. Anton tänkte på
moln och Josefin på vinden när det blåser.
Vad tror du att luft är för någonting?/Vad tror du att luft innehåller?
Sabina, Anton och Samuel tror att luften innehåller ånga. Sabina och Anton påpekar också att
den är genomskinlig, Anton gör det genom att likna luften vid spöken. Samuel säger att man
inte kan se den. Maja tror att luften är dimma och att den innehåller vatten och små
krumelurer. Hon kan inte utveckla närmare vad de små krumelurerna är för någonting. Josefin
tror att luften är vind och att den innehåller syre. Hon påpekar också att den kan vara kall
ibland.
Tror du att man kan se luften?
Maja, Josefin och Samuel tror inte att man kan se luften. Men Samuel svarar att man kan
känna den; Nej, men man kan andas på händerna då känner man ju luften. För man har små,
små känselhud, små grejor här i handen som gör så att man känner allting, så att man känner
andas. Nu andas jag på min hand och då känner jag varmt på min hand och ibland är det
kallt i munnen, och ibland är det varmt.
18
Anton och Sabina tror att man kan se luften. Anton svarar att man alltid kan se den när man
tittar upp i luften och Sabina föreslår att man ser den när man andas på en spegel.
Tror du att luften tar någon plats?
Anton och Samuel svarar båda jakande. Anton svarar att; den tar så lite plats. För att luften
inte är så stor. Samuel svarar; Ja för om man andas ut då kommer då tar luften, då blir luften
lite mindre fast då får man ju ny luft och då reser sig värmen upp. När man andas ut så
kommer den varma luften ner så trängs den kalla ner. För när det är snö då andas man in
kallt och på sommaren andas man in varm luft. Fast man kan andas in varm luft på julafton,
det kan man också när det är snö.
Flickorna tror inte att luften tar någon plats och Jenny tror att det beror på att den är
genomskinlig medan Sabina svarar; Nej. För att den har inget i sig.
Vad tror du att man kan använda luften till?
Maja och Samuel svarar att vi behöver den för att kunna andas. Samuel påpekar också att man
kan blåsa på en gardin så att den rör sig. Anton svarar; När man är kall. Också när man är
varm så använder solen och luften det. Jenny har inget förslag på vad man kan använda luften
till bara att man kan göra det ibland. Sabina svarar att man kan använda den för att blåsa upp
en badring eller en badboll.
Tror du att det är någon skillnad på luften när den är varm och när den är kall?
Alla barnen tror att det är en skillnad mellan varm och kall luft. Maja svarar att den varma är
varm och den kalla är kall. Maja tillägger att om det är varmt kan krumelurerna trängas lite.
Sabina tror ungefär samma sak men svarar att Ja, att då det är kall luft blir det kallt och när
det är varm luft blir det varmt. Josefin menar att det är solen som gör så att luften blir varm,
när den lyser på den. Samuel svarar; Ja, för den varma gör så att is, snö smälter och den kalla
gör så att värmen försvinner så att det blir is i havet. Anton menar att den varma är lite
tjockare än den kalla. Den kalla väger lite mindre än den varma för att den är smal.
Tror du att luften väger någonting?
Josefin och Anton svarar att luften väger lite. Samuel svarar först att luften inte väger något
och ändrar sig sedan och svarar; Nej, den väger ingenting. Jo fast den väger om det är något
19
som inte väger till exempel ett löv den väger inget och vinden kan ju blåsa iväg lövet. Det kan
den också. Den väger så mycket att den kan lyfta ett löv.
Maja och Sabina tror inte att luften väger någonting och Sabina tror att det beror på att; Nej,
för den är inte så tung som en människa.
Var tror du att luften finns någonstans?
Sabina menar att luften kan finnas överallt, vilket även Samuel tror; Den finns i hela
egentligen i hela världen, för om det inte hade funnits någon luft i xxx, då skulle hela min
familj varit död då om det inte skulle funnits någon luft i xxx. Tror du att den finns både ute
och inne? Ja för om inte skulle funnits någon luft härinne då skulle vi ju varit döda. Josefin
tror att luften finns i molnen och Anton tror att luften finns uppe i himlen. Båda tror också att
den kan finnas inomhus. Anton påpekar också att det måste vara öppet för att den skall kunna
komma in. Maja tror att luften finns både ute och inne.
Tror du att man kan stänga in luften?
Maja, Sabina och Josefin svarar att man inte kan det, för det kan finnas hål som luften går
igenom. Maja föreslår springan nedanför dörren och nyckelhålet, medan Josefin och Sabina
tror att den kan gå igenom väggen också. Anton svarar att man kan det om man tejpar igen
nyckelhålen, Samuel svarar att man kan det; om man har en duk så kan man knyta fast den
mot munnen och näsan och då kan man ju inte andas och då har man ju stängt in luften här i
kroppen.
Tror du att man kan säga att luften är någonting fast man inte kan se den?
Bara Samuel trodde att man kan säga att luften är något fast man inte kan se den. Han
svarade; Ja för man kan använda luften till att blåsa iväg en snöflinga
Tror du att luften både kan röra på sig och vara stilla?
Alla barnen svarar ja på denna fråga. Alla utom Sabina motiverar det med att man kan se att
luften rör sig när det blåser. Att luften är stilla när det inte blåser svarar alla barnen utom
Anton. Han svarar att luften är stilla; när det är varmt. Samuel utvecklar sitt svar något; Ja,
för att om ingenting rörde sig då skulle ju vinden vara stilla och då skulle luften också vara
stilla, om ingenting rörde sig. Hur kan man se att luften rör på sig? Man ser inte det, för jo
man ser på löven att det blåser då ser man luften följa med. För vind och luft det är likadant.
20
Sabina svarar att man kan se att luften rör sig när man rostar bröd. När jag frågar hur man kan
se det svarar hon; för då kommer det upp ånga.
Är det någonting mer om luft som du kom på nu som du ville säga?
När jag frågar om de har något att tillägga är det bara Samuel som har det. Han vill visa att
man kan snurra en pinne så att luften låter. Han säger också; om man har ett papper och
blåser här under då flyger ju pappret upp. Varför tror du? Vinden den tränger sig fram så ju
och tränger undan pappret och när luften är borta då kommer ju pappret ner igen.
4.2 Experiment med informanter sex år gamla
Experiment ”Ballonger” (Flickor & pojkar)
Jag plockar fram ballonger och frågar barnen vad ballongerna kan ha att göra med det vi
pratade om innan. Alla svarar luft. Sabina säger att; man blåser upp dom med luft. Josefin
svarar att; ballonger innehåller luft. Maja att; ballonger kan smälla och luften flyga ut. Och
Anton att; man blåser upp kinderna och så släpper man ut luften i ballongen. Barnen får alla
var sin ballong som de blåser upp, de knyter den inte utan håller den i handen. Sabina och
Samuel har problem att blåsa upp sina ballonger och jag frågar barnen vad de tror att det kan
bero på? Anton svarar att; det är stopp i röret och att dom håller för hålet. Maja tror att; dom
kanske inte blåser tillräckligt hårt. Sabina blåser till slut upp sin ballong och jag frågar vad
det kan vara i ballongerna. Alla barnen svarar luft utom Maja som svarar dimma. Jag frågar
vad de tror ska hända om man släpper ut luften ur ballongerna? Samuel tror att; man släpper
ut luften, luften är fri och den flyger iväg. Josefin svarar att; luften flyger ut och så kan den
inte bara ligga still så den måste röra sig liksom. Luften vill komma ut fortare. Både Maja och
Sabina håller med henne. Alla barnen släpper sina ballonger och vi ser vad som händer.
Samuel som fortfarande har problem att blåsa upp sin ballong får hjälp av Anton. När jag
frågar vad som hände med ballongerna när de släppte dem svarar Sabina att; den flög upp i
dockhuset. Josefin; den gjorde så här blup, blup. När jag frågar vad som hände med luften
svarar Maja att; den flög ut och Samuel att; den lekte helikopter och fes iväg och sen tog luften
slut.
21
Experiment ”Cykelpump”
Flickor
Jag tar fram cykelpumpen och frågar om de vet vad det är för något. Alla svarar ja och Sabina
svarar att det är en cykelpump. När jag frågar vad man kan använda den till svarar Josefin;
Om det har gått håll på däcket så sjunker liksom däcket ner om det är ett hål så går det
liksom inte att cykla på det. Men när luften är så står den däcket upp mer. Maja svarar att
pumpa däcket. Jag pumpar med cykelpumpen och frågar vad som händer när jag gör så? Maja
svarar att; luften åker in i däcket. Josefin tillägger; när man drar upp pumpen så fylls den här
med luft så är det ett litet hål som man sätter i däcket och när man tar ner det så kommer all
luften ur så hamnar det i däcket. Jag frågar dem hur de tror att det känns när man pumpar med
pumpen på handen och Sabina svarar kallt medan Maja tror att luften flyger. Vi provar och
Sabina tyckte att det kändes kallt medan Josefin tyckte att det blåste. Maja svarar att det
kändes som varm dimma.
Pojkar
Jag håller fram cykelpumpen och frågar vad det är för någonting? Samuel svarar att det är en
cykelpump. När jag frågar vad man använder den till svarar Anton att; man pumpar däcken
på cyklarna. Jag frågar dem om de kan förklara vad som händer när man pumpar med
cykelpumpen. Samuel svarar; jag kan visa dig, det kommer in luft där nu och nu sprutar det ut
luft, nu finns det ingen luft där. Och nu suger jag in luft och sprutar ut det. Anton visar också
han med cykelpumpen och förklarar hur den fungerar; nu pumpar jag in luften och nu pumpar
jag ut luften så kommer det ut här (pekar på hålet).
Experiment ”Tar luft plats?”
Flickor
Flickorna får själva göra experimentet och får en bägare med vatten framför sig, var och en
får en mugg där de stoppar in ett papper i bottnen. Jag visar dem hur man ska hålla muggen
och frågar; vad händer med pappret om jag håller muggen så här och sänker den rakt ner och
sedan lyfter den rakt upp ur vattnet? Först tror alla flickorna att pappret blir blött. När jag
sedan frågar varför de tror att pappret blir blött, svarar Sabina att det inte blir det, när jag
frågar henne varför hon tror så, svarar hon; det nuddar inte pappret för det är längst ner i
bottnen. Josefin fortsätter och pekar på sidan av muggen; den (vattnet) är bara här på sidan.
Maja svarar att pappret kan bli blött för det kan trilla ut. Jag frågar henne om pappret blir blött
om det får stanna kvar i muggen och hon svarar; nej. Barnen får prova experimentet och när
22
jag frågar om pappret blev blött svar de alla nej. Jag frågar dem vad de tror händer om de
vinklar muggen när de sänker ner den i vattnet, alla svarar att pappret blir blött. De får prova
och se vad som händer. Sabina svarar att pappret blev blött. De andra flickornas papper blev
också blött. Jag frågar dem varför de tror att pappret inte blev blött när vi höll muggen rak,
när vi sänkte ner den i vattnet. Sabina svarar att; för att det var så långt in. När jag frågar
henne vad som finns mellan pappret och vattnet svarar hon; luft. Josefin svarar på samma
fråga följande; jo, att om man sätter den med papper i då så kommer det ju här och kommer
lite här och då kommer det inte in där men om man tar ner den så, så liksom tränger vattnet
in och det blir blött. När jag frågar henne vad som finns mellan pappret och vattnet svarar
hon; luftvatten. Maja svarar att pappret inte blir blött på grund av att; det är dimma mellan
som håller fast. Hon syftar här på att dimman håller fast pappret så att det inte trillar ut.
Varför det blev blött när man vinklade muggen förklarar Maja så här; om det kommer vatten i
då släpper den liksom dimman och så trillar det ur och det hamnar i vattnet. Jag frågar dem
om de tror att luft tar någon plats nu när det finns både luft och papper i muggen, Sabina
svarar först nej och ändrar sig sedan till ja; den blir ånga. Josefin och Maja svarar ja.
Pojkar
Pojkarna får var sin bägare med vatten och var sin mugg i vilken de stoppar lite papper i
bottnen. Jag frågar dem vad de tror ska hända med pappret om man sänker muggen rakt ner i
vattnet och sedan tar upp den igen. Båda tror att det blir blött. De får prova och se vad som
händer. Bådas papper blir torrt. När jag frågar varför de tror att det blir torrt svarar Anton;
därför att man gör så här rakt upp då kommer inte vattnet in där om man lutar muggen blir
det blött. Jag frågar dem vad som kan finnas mellan pappret och vattnet då, om pappret inte
blir blött. De har inget svar. Jag berättar att det är luft. De provar också att luta muggen när de
för ner den och upptäcker att pappret då bli blött. Jag berättar också för dem att man förr
använde sig av dykarklockor om man ville ner på havsbotten och att de fungerade ungefär
som muggen och pappret. Att människan som man sänkte ner i dykarklockan kunde andas för
att det fanns luft mellan honom och vattnet. Samuel berättar då att hans mamma brukar; om
det inte ska komma in luft plastpapper över middagen för att ingen luft skall komma in där
och förstöra maten så att det skall smaka äckligt.
23
Experiment ”Väger luft?”
Flickor
Jag berättar att vi nu skall jämföra två uppblåsta ballonger och frågar dem vilken de tror väger
mest. Sabina och Josefin tror att de väger lika mycket och Maja tror; det tror jag inte för om
det är mer luft i den och mindre luft i den så väger den mer än den. Vi jämför ballongerna och
de väger lika mycket. Jag fråga dem vilken ballong som väger mest om vi har en uppblåst och
en tom ballong? Maja svarar att den uppblåsta väger mest för att; det är mest luft i den.
Josefin svarar; att den där, det måste inte väga mer i den, den kan väga mer i den också, för
den är mer stor och lite liksom lite mer om man känner så, så är den lite tunnare än den, så
den kan också väga mest. Sabina vill inte riktigt välja vilken som kan väga mest utan föreslår
att båda kan göra det. Vi hänger upp ballongerna på en pinne och ser vad som händer. Jag
frågar dem vilken som väger mest? Maja svarar den med luft i. Och när jag frågar varför de
tror att det är så, svarar Sabina; det är en massa luft i den. Avslutningsvis frågar jag dem om
man kan säga att luft väger och de svarar alla ja och Sabina tillägger att; luften väger tusen
kilo.
Pojkar
Jag berättar för pojkarna att vi ska jämföra två ballonger och se vilken som väger mest. Jag
visar dem två uppblåsta ballonger och frågar dem om de tror att de väger lika mycket? Samuel
svarar ja medan Anton svarar nej; den är lite längre får jag hålla, den är nog tyngre. Jag
frågar honom varför den skulle vara lite tyngre och han svarar att; den sjunker ner mer. Vi
jämför ballongerna och det visar sig att de väger lika mycket. Jag frågar vilken ballong de tror
väger mest om man har en uppblåst och en tom ballong och båda tror att det är den med luft.
Anton påpekar också; sån luft när man drar ut, samma som en cykelpump men inte
cykelpumpen så. Vi jämför ballongerna och det visar sig att den med luft väger mest. Vi
konstaterar att luft väger.
Experiment ”Kall luft varm luft”
Flickor
Jag berättar för flickorna att jag har varit och hämtat en PET-flaska som jag hade lagt i frysen
för att den skulle bli alldeles kall. Barnen känner på den och jag frågar dem vad de tror
kommer hända med den ballong som jag har satt över flaskans öppning om jag häller varmt
vatten på flaskan. Sabina tror att; den blåser upp sig. Josefin och Maja tror att den blåser upp
sig och smäller. Vi provar och ser vad som händer. Ballongen blåser upp sig och jag frågar
24
varför de tror att den gör det. Sabina svarar; att den liksom det kommer luft in i ballongen. Det
blir ånga och så flyger den upp. Josefin tror att det beror på att; för att det varma vattnet går
igenom plasten så kommer det in där och så vill den komma ut så tror den att den kan komma
ut där (ballongen) och så kommer den ut så är det liksom luft så fylls den liksom upp. Maja
tror att det är så att; när det varma vattnet kommer på den då kommer dimman in där och den
står upp och alla luft som var där innan kommer upp. Där i ballongen. Jag frågar dem om de
tror att luften i flaskan är varm eller kall? Josefin och Maja svarar att den är varm och Sabina
att den är kall.
Pojkar
Jag tar fram PET-flaskan och berättar för pojkarna att den fått ligga i frysen för att bli kall. De
får känna på den och jag berättar att jag skall sätta en ballong över öppningen och hälla riktigt
varmt vatten på flaskan. Jag frågar dem vad de tror ska hända med ballongen? Samuel svarar
att; den fylls upp denna (ballongen). Och Anton svarar att; det hälls ner här (vattnet)
ballongen sitter kvar. Vi provar och ballongen blåses upp lite. Jag frågar dem varför de tror
att ballongen blåses upp och Samuel svarar; för att den varma luften kommer in i flaskan och
sen vill den ut genom hålet fast då kommer den in här i ballongen och då fyller den upp
massor med luft där. Fast om jag tar ut luften där så kommer all värme in fast om jag tar av
ballongen nu. Sen nu är det massor av luft så, så nu tar jag av den ballongen från flaskan och
nu kommer all den varma luften ut här.
Experiment ”Luft finns överallt”
Flickor
Jag ställer flickorna inför problemet att vi har två ballonger som hänger ganska nära varandra
på en pinne, hur ska vi göra för att ballongerna ska boxas med varandra? Man får inte röra vid
ballongerna och inte röra vid snöret. Hur ska vi nu göra? Sabina föreslår att vi ska blåsa på
båda ballongerna. Josefin att vi ska vagga på pinnen tills ballongerna slår ihop och när jag
säger att man inte får röra på pinnen heller svarar hon; men då går det ju inte. Maja föreslår
då; ja, man tar en sax och då rör man inte pinnen, snöret eller ballongen (Maja tolkar det som
att det räcker med att inte kroppen vidrör). Flickorna får testa Sabinas förslag och ballongerna
rör vid varandra. Jag frågar dem varför de tror att det funkar och Sabina svarar att; den
kommer så och då boxar den, den andra så den åker iväg. Jag frågar henne, vad är det som
händer du rör ju inte vid ballongen? Och hon svarar att; luften puttar iväg den. Jag föreslår att
de ska blåsa mellan ballongerna och de provar och ser vad som händer. Även då slår de ihop
25
och jag undrar varför de tror att det fungerar? Maja svarar; jo för att luften åker åt båda hållen
och sen bonkar de ihop. Sabina tillägger att; jo, till exempel om du gör så här (blåser) så åker
de ut och in. Maja vill prova att putta på ballongerna med en sax så hon får prova det innan vi
slutar.
Pojkar
Jag berättar för pojkarna att jag avslutningsvis har ett problem till dem och visar dem
ballongerna som hänger nära varandra på pinnen. Jag frågar dem, hur ska jag göra om jag vill
få dessa ballonger att röra vid varandra? Jag får inte röra dem eller snöret. Samuel föreslår att
vi ska blåsa på ballongerna och Anton föreslår att blåsa på snöret. När de blåser på
ballongerna slår ballongerna ihop men när de blåser på snöret funkar det inte lika bra. Jag
frågar vad det kan bero på att de slår ihop när man blåser på dem? Samuel svarar; luften slår
på dom. Anton svarar; för att jag blåste så hårt så åkte den i väg med luften. Jag föreslår att
de skall blåsa mellan ballongerna och de provar och ser vad som händer. Ballongerna slår
ihop och jag frågar varför de tror att det funkar och Samuel svarar att; kolla om de är stilla så
kommer så är luften still och så kommer luften så och lyfter fram ballongerna.
Avslutningsvis för både pojkarna och flickorna frågar jag dem om det har varit roligt med
experimenten och de svarar alla ja. Jag tackar dem och berättar hur duktiga jag tycker att de
har varit och hur bra de svarat på frågorna.
4.3 Intervjuer med informanter sex år gamla, efter experiment
Tror du att luften tar någon plats?
Sabina svarar att luften ibland tar plats; när man stoppar en mugg med papper i vatten då tar
det plats. Även Maja tvekar och svara; Sådär. När man ute så känner man den kalla luften
eller eldar. Samuel svarar direkt ja; för den får plats i magen, hus och hästar. När jag frågar
honom om luften tar plats så som han och jag gör svarar han; ja, för vissa luft kan sitta ner. Ja
luften står här och flyger här, så tittar den kanske på oss.
Josefin och Anton tror inte att luften tar någon plats. Josefin svarar; nej, för att den kan inte så
att den åker ut hela tiden. Och Anton menar att; nej, det tar så lite plats. Nej, därför att luften
inte är så stor, luften är stor men den är inte tjock eller så, därför tar den inte plats.
26
Tror du att det är någon skillnad på luften när den är varm och när den är kall?
Både Sabina och Maja svarar att den varma luften är tyngre än den kalla. Sabina svarar först
att den varma luften är varm och den kalla luften är kall och Maja lägger till att den varma
luften känns mer än den kalla. Anton tror att den varma luften är tjockare än den kalla. Josefin
säger att man blir varm av varm luft och kall av kall luft. Samuel förklarar skillnaden med att;
varm gör så att grejer smälter och den kalla gör så att visa grejor smälter till is.
Tror du att luften väger någonting?
Maja och Anton svarar båda att luften väger lite och Maja motiverar det med; för att när man
ska ge någonting och håller handen så, så känner lite så. Josefin och Samuel svara ja och
Josefin tillägger; för att ibland när det blåser mycket så blir det ju ganska hårt. Samuel
svarar; den väger rätt så mycket, alltså den kan väga om den lyfter upp en grej så är det ett
löv, för det är det enda den kan lyfta, Den kan inte, jo om det är rejält med blåsigt, då kan den
faktiskt blåsa i väg en flaska. Sabina svarar nej och när jag frågar henne om vi gjort något
experiment om detta svarar hon ja med ballongerna och att luften då vägde.
Tror du att man kan stänga in luften?
Alla barnen svarar att man kan stänga in luften. Anton och Maja svarar att man måste täppa
till alla hål och Maja ger exempel på att man kan stänga in luften i en låda. Sabina och Samuel
svarar att man kan stänga in luften i en flaska och Samuel tillägger; om man har munnen
stängd och har näsan stängd då kommer det inte in någon luft. Så här (visar). För då hade
jag stängt in luften i magen. Josefin svarar först nej och ändrar sig sedan till ja och hänvisar
till experimentet vi gjorde; jo till exempel med ballongen så kan man så var luften däri och så
höll man för hålet så den inte kunde komma ut.
4.4 Intervjuer med informanter åtta år gamla, före experiment
Vad tänker du på när du hör ordet luft?
Alla barnen hade någon form av fundering kring luft. Emma svarade att hon tänkte att; Ibland
kanske jag tänker såhär när det inte finns någon luft. Men då tänker jag att det t.ex. ett rum är
helt tomt, alltså helt, helt tomt. Men sen så när jag tänker på luft så tänker jag att rummet typ
är fullt eller nåt sånt. Att rummet är fullt med luft? Ja. Frida svarade att hon tänkte; Jag
tänker på det till exempel som vi andas in och ut. Ibland tänker jag på att luften finns både ute
och inne. Och så tänker jag på hur den kan komma ut och in. Hur tror du att den kan komma
27
ut och in? Kanske för att det finns små springor under dörren så kanske den kommer in där.
Tror du att den finns både inne och ute hela tiden? Ja. De övriga tre var lite mer kortfattade
och Julia svarade; Nåt som svävar och där uppe lite kallare än där nere. Rasmus sa; Att det är
lite kallt och så. På vilket sätt? Att om man andas så mycket med näsan så kan det göra lite
ont. I halsen? Mm Isak hade svårt att precisera vad han tänkte på svarade; Lite vad som helst
Som? Vet inte. Frisk luft
Vad tror du att luft är för någonting?/Vad tror du att luft innehåller?
Emma och Frida preciserade sina svar och Emma svarade ånga och lite vatten medan Frida
svarade syre. Julia svarade; kanske typ små, små pytte, pytte grejor. När jag frågade henne vad
tror de små pytte grejorna kan vara för någonting? Svarade hon; typ ett lager alltså en grej
som täcker och ja. Dom täcker någonting. De båda killarna svarade Jag vet inte.
Tror du att man kan se luften?
Emma och Julia svarade att de trodde att man kan se luften. Emma svarade när det är dimma
och Julia trodde att man kunde använda sig av någon form av maskin som kunde ånga upp
luften så att man kan se den.
Både Frida och Isak svarade Nej, men lade sedan båda till att man kanske kan se luften när
man andas när det är kallt ute. Isak var osäker på om det var luft man såg. Rasmus trodde inte
man kunde se luften under några omständigheter eller med hjälp av något instrument.
Tror du att luften tar någon plats?
Här var det bara Emma som hade några funderingar, medan resten svarade att luften inte tog
någon plats. Emma svarade att luften kanske tog plats ibland, när jag frågade när svarade hon;
Till exempel, när det blåser så puttar den liksom undan allting. Eller hur jag ska säga. På
frågan, tar luften någon plats när det inte blåser svarade hon att hon inte trodde det.
Vad tror du att man kan använda luften till?
Både Frida och Rasmus svarade att luften var bra för att man behöver den för att kunna andas
och leva. Frida uttryckte också att hon trodde att luften var bra för växterna. Emma och Isak
svarade samma sak, men de la betoningen på att luften är nyttig och att man måste ha frisk
luft ibland.
28
Julia menade att varm luft kan värma en och berättade sedan vad hon brukar göra; Ja, jag
brukar använda när jag blåser på typ. Jag har katter alltså när de gör något dumt brukar jag
blåsa på dom. Jag frågade; vad händer då med pälsen när du blåser på dom? Den öppnar sig.
Hårstråna drar sig åt sidan och öppnar sig.
Tror du att det är någon skillnad på luften när den är varm och när den är kall?
Alla svarade jakande på denna fråga. Killarna förklarade att varm luft gör så att det är varm
och att kall luft gör så att det blir kallt.
Emma svarade att kall luft är lättare än när luften är varm. Julia menade att; varm luft kanske
är lite tjockare eller så kall luft lite mer spridande. Lite svagare eller nåt sånt. Men hon
kunde inte riktigt förklara vad hon menade med spridande eller svagare. Frida svarade att
varm luft stiger uppåt, medan kall luft sjunker neråt. När jag frågade varför hon trodde så
svarade hon att; det har jag lärt mig av min pappa.
Tror du att luften väger någonting?
Emma, Frida, Rasmus och Isak svarade att luften inte väger någonting alls. Julia svarade
jakande och hänvisade till frågan om skillnaden mellan varm och kall luft. Hon menade att
kall luft väger mindre än varm luft.
Var tror du att luften finns någonstans?
Frida och Rasmus trodde att luften finns överallt, men uttryckte sig inte närmare. Även Julia
svarade överallt, men preciserade var den kan finnas och inte finnas; överallt, fast inte
överallt, inte i saker, jo bubblor och sånt. Fast inte i tv, där kanske det inte finns, men annars.
Emma svarade att; jag tror till exempel att om man tar en plastpåse och så gör man så (visar
med händerna), så kan luften inte komma in. Alltså eller till exempel inne i tegelstenar och så
inne i det där kassettbandet tror jag inte att det finns luft. Att det kan komma in luft eller att
det inte finns någon luft alls? Jag tror att det kan komma in luft någonstans ifrån. Men om
man håller för så här riktigt noga så tror jag inte att det kommer in. Om vi skulle öppna är
det luft där inne då? Ja Och om vi stänger är det någon luft i då? Nej, Jag tror att den åker ut
medan man stänger såhär. Så att det blir så att det är ingen luft där inne nu? Nej.
29
Tror du att man kan stänga in luften?
Frida och Rasmus tror inte att man kan stänga in luften. Isak svarar först nej men säger sen att
man kan stänga in luft i ett kassettband även om det kanske sipprar ut lite. Julia tror att man
kan stänga in luften i en flaska eller en burk, men påpekar att det finns så mycket luft och man
kan bara stänga in lite. Emma tror också hon att man kan stänga in luften i en glasburk och
först drar man lite så här (visar med händerna), och så sätter man på locket jättesnabbt och
jättehårt så tror jag att luften inte kan komma ut.
Tror du att man kan säga att luften är någonting fast man inte kan se den?
På denna fråga svarar Rasmus nej. Frida och Emma svarar; jag vet inte, men Emma tror att
det kan vara något men hon vet inte vad. Isak svarar jakande men kan inte utveckla sitt svar
utan tycker att frågan är svår. Julia har en egen teori som hon uttrycker såhär; ja det kanske är
ju att speciellt typ fjäder liknande eller nåt sånt som finns där så, På natten så kanske det
silar, det går lite fortare på nåt sätt.
Är det någonting mer om luft som du kom på nu som du ville säga?
Här svarar bara Emma och Julia och de uttrycker sig så här;
Emma: Jag brukar säga såhär att när man säger att man går ut så säger man att luften är
frisk, men inomhus brukar jag säga att luften är sjuk, för att luften inte är lika nyttig inne som
ute. Och inne i bilar, när man har suttit i bilen jättelänge tycker jag att luften är sjuk att den
är riktigt dålig i magen typ. Att den är kräkig av sig. Jag tycker inte om att sitta inne i bilen
för länge jag hatar det. För att luften blir så idiotisk.
Julia: Det kanske bildas mer luft. Hur då tänker du? Jag tror nog att när vi andas så kommer
det in vanlig luft såhär, och sen när vi andas ut så kommer det renare luft Så att vi renar
luften? Ja, typ. Men vi ändå så har vi rent på nåt sätt, det kanske finns nåt annat djur som gör
så att det smutsiga blir mindre. Nåt sånt.
4.5 Experiment med informanter åtta år gamla
Experiment ”Cykelpump”
Jag tar fram en cykelpump och frågar barnen om de vet vad det är för någonting. Rasmus
svarar att det är en cykelpump. Därefter får de frågan vad man kan använda den till och nu har
de lite olika förslag. Frida föreslår att man kan ha den till att få luft i cykeldäcken, Isak att
30
man kan ha den att blåsa upp ballonger med. Julia menar att man kan blåsa på katter, om de
gör något dumt. Isak tillägger att man kan ha den om man är svettig och pumpa på sig. Emma
räcker upp och säger att man kan ha den till att pumpa upp luftmadrasser med. Därefter får de
frågan; hur ser luftmadrassen ut innan man börjar pumpa? Rasmus svarar att den är helt smal.
Vi fortsätter att diskutera och jag frågar dem vad som händer med luftmadrassen när man stått
och pumpat ett tag? Isak säger att den blir större och Julia att det kommer liksom bucklor in
och sen liksom fylls den ut.
Jag frågar dem om det är luft inne i cykelpumpen just nu och alla räcker ivrigt upp händerna.
Julia föreslår att när vi pumpar utåt då kommer det in luft och sen när vi pumpar inåt så
kommer det ut luft.
Avslutningsvis frågar jag dem hur de tror att det känns om jag blåser med cykelpumpen på
deras händer. Emma svarar att det känns kallt. Frida menar att det går snabbt och Isak att det
känns skönt och kittlas. Julia och Rasmus svarar samma som Emma men tillägger att man nog
inte är beredd på det. Emma räcker upp och utvecklar sitt resonemang lite; Jag tror att, nu är
det ju rumstemperatur här inne och så när det kommer mot en så känner man att det blir en
annan liten luft, som till exempel ett moln som kommer på en och som är lite extra kallt.
Barnen sträcker ut händerna och jag blåser på dem en och en med cykelpumpen. Efteråt
diskuterar vi om det kändes likadant som de innan hade gissat. Julia svarar att det kändes
ljummet och att den varma luften förs bort lite grann på något sätt. Både Isak och Emma säger
att det kändes kallt och men Emma säger dessutom att det kändes lite stickigt också. Rasmus
tyckte att det kittlades.
Experiment ”Ballonger”
Jag tar fram några ballonger och frågar barnen vad man kan använda dem till. Den första
kommentaren kommer från Rasmus som säger att man kan blåsa upp dem. Både Rasmus och
Emma föreslår sedan att man kan ha dem när man ska ha kalas eller party. Isak svarar att man
kan ha ballongkrig. Jag frågar dem om det gör ont om man får ballongerna på sig och alla
svarar nej. När jag därefter frågar varför inte? svarar Emma att ballongerna går så sakta och
Rasmus att det gör inte ont för att det är luft i och för att det inte går så snabbt i luften.
31
Isak undrar om vi inte kan prova att blåsa upp en ballong med cykelpumpen istället för med
munnen. Så vi provar det. Alla barnen får prova, men då det bara finns en cykelpump kan de
bara göra det en i taget. Rasmus får börja försöka. Han sätter på ballongen på cykelpumpen
men det går inte så bra och ballongen pumpas inte upp. Isak säger att man måste hålla över
hålet, men ballongen blåses ändå inte upp. När jag frågar varför de tror att det inte gick så bra
att blåsa upp ballongen med pumpen, svarar Rasmus; för att när man dra bakåt drar den
tillbaka luften. Frida är den sista som försöker och använder sig av en annan teknik än de
andra och ballongen blåses upp. Frida håller om ballongen vid öppningen var gång hon drar
pumpen bakåt och förhindrar på så sätt att dra luften tillbaka. Julia påpekar att det fungerar för
att Frida håller kvar luften.
Jag blåser upp en ballong med munnen och frågar barnen vad som är inne i ballongen nu?
Alla svarar att det är luft. Julia påpekar att skillnaden mellan när jag blåser upp ballongen och
när de provade med pumpen är att jag blåser längre. Jag knyter en knut på ballongen och
frågar om luften nu kan komma ut från ballongen? Emma och Julia tror att den kan det medan
Rasmus och Isak svarar att den inte kan det. När jag frågar var luften i så fall skulle komma ut
ändrar sig pojkarna och tror nu att luften kan komma ut. Isak hänvisar till sina egna
erfarenheter hemifrån, om att när man har en ballong så blir den mindre och mindre, men har
inget förslag på var den skulle komma ut någonstans. De övriga tror att luften kan komma ut
genom knuten, medan Frida även tror att luften kan komma ut genom plasten i ballongen. På
frågan om de tycker att vi har hittat ett sätt där man kan stänga in luften svarar alla ja.
Alla barnen får var sin ballong som de blåser upp, men de knyter den inte utan håller igen
öppningen med handen. Jag frågar dem hur man skall göra om man vill släppa ut luften ur
ballongen? Julia och Isak svarar att man skall trycka på respektive släppa ballongen. Alla
släpper sina ballonger och vi diskuterar vad som hände med dem. Emma säger att De stack
iväg och pyste ut, för att all luft drog upp ballongen. Julia menar att den liksom luften bara
åker ut och då åker ju ballongen framåt. Och då så vet den inte riktigt vart den ska ta vägen.
Den vet inte om den ska ner eller upp eller dit eller dit eller nåt sånt. Rasmus liknar den vid
en motor; att det är ungefär som en motor när det blåser ut så flyger ballongen iväg.
Barnen provar att göra ljud med ballongen och jag frågar dem om de tror att det kommer ut
lika mycket luft då som när man släpper den. Isak är den enda som har någon fundering kring
32
detta och säger att nej, för det är ett så litet hål. Varför det blir ett så hemskt ljud har de inga
funderingar alls kring.
Isak föreslår att man skall släppa ut luften från ballongen på håret och vi testar och ser vad
som händer. Frida säger att det flög upp och Rasmus tillägger att det är för att luften flög på
hans hår. Emma modifierar Rasmus förklaring och säger att luften hoppade på honom så att
den liksom puttade på han hår. Jag undrar om man kan se detta någonstans i verkligheten och
Rasmus och Julia föreslår när det blåser ute. Frida tillägger att när det blåser vid havet bildas
vågor. Isak föreslår när man själv blåser med munnen på något. Emma säger att håret fladdrar
när man åker berg och dalbana. Henrik kommer med ytterligare två förslag, när man sitter
bredvid en fläkt och om man lyssnar på hög musik så kan det komma ut lite luft från
högtalaren, att det vibrerar. Varför det är så har han inga idéer kring.
Experiment ”Tar luft plats?”
Alla barnen får en egen bägare, mugg och papper för att själva kunna utföra experimentet, vi
gör det sen samtidigt. Till experimentet behövs vatten så barnen får hämta det på andra sidan
rummet. En och en går de och fyller bägaren till hälften. Alla sitter på golvet i en ring
runtomkring mikrofonen med bägarna framför sig. Rasmus går och hämtar papper till oss.
Alla får varsin mugg och sedan får de lite papper som de lägger i botten av muggen. Därefter
visar jag hur man skall hålla muggen. Muggen skall föras rakt ned i vattnet och sen upp igen.
Innan någon får utföra experimentet frågar jag vad de tror skall hända? Rasmus och Julia tror
att pappret blir blött, Julia tror också att pappret ramlar ner i vattnet. Frida och Isak tror att
pappret kommer att stanna kvar i muggen och vara torrt. Frida säger att hon tror att det beror
på hur mycket vatten man har, om det kommer upp till pappret eller inte. Isak hade ingen klar
idé från början utan behövde tänka efter en stund innan han svarade. Emma svarade att
pappret tynger ner den här och gör att den vänder, liksom sen gör så att, liksom att ånga
kommer upp i muggen. Pappret trillar ned lite.
Jag påminde dem om att muggen skulle tryckas rakt ner och sen upp, ändå släppte flickorna
muggen så att den föll. Pojkarna höll muggen rätt. Både Isak och Rasmus konstaterade att
deras papper var torrt. Flickorna gjorde om experimentet och deras papper förblev också torrt.
Jag frågar dem vad det kan bero på att pappret inte blev blött? Rasmus svarar att vattnet bara
nådde en bit upp och visar på muggen. Jag frågar vad som då finns mellan vattnet och pappret
och han svarar luft. Även Julia svarar att det är luft mellan vattnet och pappret. Emma tror att
33
vattnet vill inte komma upp, så att när man sticker ned den (muggen) så är det så att vattnet
klarar av att inte nudda pappret. Och då blir det något enkelt och att det är nåt med vatten
och med ytspänningen, att jag tror att ytspänningen vill inte dra ner muggen i, här, till
pappret.
Barnen får också prova vad som händer när man lutar lite på muggen. Barnen får nu olika
resultat, Julia och Emmas blev knappt blött, medan halva Rasmus papper blir blött och hela
Isaks och Fridas papper blev blött. Vi lutar muggen mer och mer och gör om experimentet, till
sist har alla fått pappret helt blött. Jag undrar varför pappret blev blött när de lutade på
muggen och pojkarna har inget förslag på vad det kan bero på. Flickorna svarar olika
varianter på att muggen nu kan ta upp vatten, ju mer man lutar muggen desto blötare blir
pappret. De går en och en och häller ut vattnet och torkar upp på golvet där det blivit blött.
Jag berättar för dem att man faktiskt kan använda sig av denna konstruktion på riktigt i form
av en dykarklocka och jämför med experimentet vi precis gjort. Jag fortsätter med att berätta
att man kanske ville ned till havsbottnen, för att man kanske hade hittat en skatt därnere som
man ville ha. Då kröp en människa in och så satt han allra längst upp och sen sänkte dom ner
honom i vattnet. Som vi märkte blev ju pappret inte blött om man sänkte ner muggen rakt.
Kommer ni ihåg? Alla barnen svarar jakande. Jag fortsätter och då man sänkte ner människan
blev han inte heller blött. Jag frågar dem; vad var det som fanns här mellan pappret och
vattnet? Rasmus svarar luft. Julia undrar om vattnet inte kom upp till människan och jag
svarar; ”Nej, i och med att det fanns luft här så kan människan sitta alldeles torr, och vattnet
nådde inte upp till honom. Det märkte vi när vi gjorde experimentet med pappret och muggen
att luften tar plats och luften skyddade pappret så att det inte blev blött. Luften skyddar också
människan så att den inte blir blött”. Isak undrar om människan sen bara kan gå därifrån och
undrar även hur de ovanför vattnet skulle kunna veta när han ville komma upp igen. Julia
undrar över hur det gick för människan om det fanns en massa pirayor i vattnet. Hon hade
själv en lösning på hur man kunde lösa problemet. Jag frågar dem vad som skulle ha hänt om
människan hade suttit längre ner i dykarklockan och Frida svarade att han alldeles säkert
blivit blöt och Julia att då skulle han nog varit död.
Experiment ”Väger luft?”
Det här experimentet inleder jag med att säga; ”Jag frågade er innan om luft väger någonting.
Och nu kan man faktiskt göra ett experiment för att se om luften väger någonting eller inte.
34
Innan när vi blåste upp ballongen vad var det som kom in där då?” Frida svarar luft. Jag
fortsätter med att fråga hur vi skulle kunna bära oss åt för att se om luft väger någonting. De
har inga egna förslag på hur man skulle kunna göra och kan inte heller komma på något när
de ser materialet jag har plockat fram. Jag tar fram en tom ballong och en uppblåst ballong
och fäster dem på linjalen. Vi konstaterar att det är luft i den uppblåsta ballongen. Jag frågar
dem; om vi jämför ballongerna vilken väger då mest? Pojkarna tror inte att luft väger
någonting och hänvisar till frågan de svarat på innan experimenten. Flickorna tror att
ballongen med luft väger lite mer. Vi provar och ser att ballongen med luft lutar över och då
alltså väger mer. Alla barnen konstaterar att man kan säga att luft väger.
Experiment ”Kall luft varm luft”
Jag berättar att jag har lagt en PET-flaska i frysen under lunchen så att den skall vara riktigt
kall till nästa experiment. Jag frågar dem om det är något i flaskan och Julia svarar nej. Frida
rättar henne och säger att där finns luft. Jag frågar om vi kan vara överens om att det finns luft
i flaskan och alla svarar ja. Därefter frågar jag om de tror att luften i flaskan är varm eller kall.
Alla barnen svarar att luften är kall. Jag berättar att det i vattenkokaren finns riktigt varmt
vatten och frågar dem; vad tror ni händer om vi häller det varma vattnet över flaskan? Julia
tror att flaskan blir varm, medan resten tror att ballongen skall blåsas upp. Vi provar och ser
att ballongen blåses upp. Julia tror att det beror på den varma luften, för det är så kokhett. Det
är jättevarmt så då kommer den varma luften in i ballongen. Det är ju så jättevarmt och det
är ju också ånga och luft och så, så när det kommer på så kommer det in varm luft i
ballongen. Jag fortsätter med att berätta; ” Luften består av små molekyler. När flaskan var
alldeles kall, när den hade varit i frysen så satt alla luftmolekylerna stilla och det var därför
ingenting hände med ballongen. När vi sen hällde på det varma vattnet”. Isak räcker upp
handen och frågar om det gör ont på dem. Jag svarar nej och fortsätter med att berätta att
molekylerna börjar röra på sig. När alla molekylerna rör på sig så får de inte plats i flaskan,
utan gav sig iväg in i ballongen och då blåstes den upp. Jag påpekar att; ”För som vi sa innan
så tar ju luft plats. Det var därför som ballongen blåstes upp. Vad kan man då säga att det
finns för skillnad mellan varm och kall luft?” Emma svarar att den varma luften är varm och
den kalla luften är kall. Man kan säga att den kalla är gamlingar för de är stilla och den
varma är ungdomarna. Så kommer ungdomarna och börjar poppa till lite och då börjar de
vuxna, de lite äldre bli lite hm ok, det är lika bra att hänga på. Och så la, la, la och så blir det
helt fullt därinne. Jag fortsätter att berätta att vi hade ju samma luft härinne, vi tog ju inte in
35
någon ny luft och det betyder att den varma luften den tog mer plats än den kalla luften och då
blåstes ballongen upp. Julia svarar att den fick inte plats så den susade in i ballongen.
Experiment ”Luft finns överallt”
Jag ställer barnen inför problemet att vi har två ballonger som är uppblåsta. De ska hänga
riktigt nära varandra men de får inte röra vid varandra. Vi säger att vi har två sumobrottare
som skall boxas och vi får inte röra vid ballongerna. Jag frågar dem hur vi skall få dem att
boxas med varandra? Frida föreslår att man kan blåsa på dem, Rasmus att man ska skaka
linjalen. Emma förslår att man kan putta på dem med handen. Jag upprepar att man inte fick
röra vid dem och då har barnen inte fler förslag. Jag tar upp Fridas förslag med att blåsa på
dem och frågar var man kan blåsa någonstans. Isak föreslår på ballongerna och Rasmus på
snöret. Rasmus provar att blåsa på snöret och de studsar till lite, Isak blåser på ballongerna
och då studsar de mot varandra några gånger. Emma föreslår att man kan blåsa underifrån på
ballongerna, men resultatet blir inte lika bra som om man blåste från sidan. Julia föreslår
uppifrån och provar, ballongerna studsar mot varandra lite grann. Jag undrar vad som skulle
hända om man blåser mellan ballongerna. Julia svarar att de antingen rör varandra eller att de
inte gör det. Emma tror att luften kommer mellan ballongerna, men preciserar inte ytterligare.
Frida tror att ballongerna kommer att åka ut och sen slå ihop med varandra, Isak och Rasmus
håller med henne. Frida får prova och ballongerna studsar mot varandra. Jag frågar dem hur
det kan komma sig att ballongerna studsar mot varandra när man blåser mellan dem? Pojkarna
vet inte riktigt, men flickorna har liknande teorier om vad det kan bero på. Frida säger Luften
den tar ju plats sen andas jag ju ut en del så kommer det lite på sidorna också. Och den på
sidorna gör så att det kommer ihop. Julia säger att ballongerna följer luften och Emma säger
att; när det kommer in här tror jag att det kommer ut lite här på sidorna och då puttas
ballongerna lite undan. Och sen åker de in igen, jag vet inte om det är så men jag tror det.
Jag berättar att; ”när man blåser mellan ballongerna, så är det så att när man blåser blir det ett
tryck mellan ballongerna så att luften åker iväg och då rör sig luften och då rör sig
ballongerna också”. Jag frågar dem om luften då kan vara både stilla och röra sig? Alla barnen
tror att luften kan göra båda sakerna, Isak tvekar dock lite innan han svarar och Emma tror att
den kan göra båda sakerna samtidigt. Julia hänvisar till sina egna erfarenheter när hon varit
ute och känt vinden rör sig och jag har känt när det blåser och den rör sig kanske när det
blåser och är stilla när det inte blåser.
36
Avslutningsvis frågar jag barnen om det har varit roligt och de svarar alla ja. Jag tackar dem
och berättar hur duktiga jag tycker att de har varit och hur bra de svarat på frågorna. Isak
frågar men svarade vi rätt eller fel?
4.6 Intervjuer med informanter åtta år gamla, efter experiment
Tror du att luften tar någon plats?
Rasmus svarar först nej och ändrade sig sedan till ja och säger att luften tar lite, lite plats. Han
definierar inte vidare. Jag frågar honom om vi har gjort något experiment om detta och han
svarar ballongerna. Isak har liksom Rasmus svårt att bestämma sig, han svarar först ja och sen
nej. Jag frågar honom om vi experimenterade något om detta och han svarar ja med flaskan.
Flickorna svarar alla ja och hänvisar själva till experimenten vi gjort. Julia väljer samma
experiment som Isak, men förklarar mer ingående; som när vi gjorde det där med luft i
flaskan, så kom det mer luft så måste den sugas uppåt. Om inte luften får plats sådär, om man
har jätte mycket luft, så skruvar man på korken så kommer det mer luft in. Så kanske typ att
den andra luften stöter ut luften. Eller nåt sånt. Emma väljer ballongerna och förklarar det så
här; jo, för att den till exempel, i dom ballongerna där finns ju luft inne i dom och i fall om
dom inte skulle tagit någon plats så skulle dom ballongerna varit små fortfarande, men nu är
dom ju stora. Så då tar den plats. Frida hänvisar till experimentet med dykaren men förklarar
inte närmare.
Tror du att det är någon skillnad på luften när den är varm och när den är kall?
Julia svarar att; varm kurar ihop sig och det är tyngre och kall liksom sprider sig som jag sa
innan. Isak tror att det är en skillnad mellan varm och kall luft men kan inte förklara vilken,
när jag frågar honom om han kan ta hjälp av något av experimenten vi gjort svarar han; att
den varma luften gör så att den kalla luften sprider sig mer. Emma hänvisar inte till något
experiment utan svarar; jag tror att varm luft är lite typ lite jag tror att den väger lite mer än
kall luft. Att när det är kall luft och man andas, då kommer det ut sån där rök. Och man
pratar lite. Rasmus och Frida har inget svar på denna fråga.
Tror du att luften väger någonting?
Rasmus och Frida svarar båda ja, lite och hänvisar till experimentet när vi jämförde en tom
ballong och en ballong uppblåst med luft. Julia svarar också ja, hon hänvisar också till
experimentet där vi jämförde men har också egna funderingar till varför det är så; ja för att
37
det är ju nåt. Nåt mm ja så, vi provade det där vilket som väger mest. Ja, jag tror att luft
väger nåt, kanske tynger ned nåt, att det, om det kanske finns för mycket luft, nu finns det ju
jättemycket luft, men om det fanns tre gånger mer luft, Då kanske typ det skulle vara så
mycket luft så att det skulle sprängas eller att det, det, saker skulle flytta på sig. Kanske typ en
sax det kanske kunde en liten bit flyttade det sig på sig ja nåt sånt.
Emma och Isak svarar först nej, men ändrar sig sedan. Isak hänvisar till samma experiment
som de andra.
Tror du att man kan stänga in luften?
Rasmus, Frida, Julia och Emma svarar alla ja. Rasmus och Frida föreslår att man kan stänga
in luften i ballonger. Julia i flaskor eller en burk. Emma föreslår också en burk men lägger till
att man kan ta en glasburk och fånga in luften och sen stänger man. Isak svarar först nej och
ändrar sig sedan till ja. Han svarar att man kan stänga in luften i en ballong, när jag frågar om
det finns något annat sätt att göra det på svarar han; man tar en påse så springer man runt där
ute så kommer luften in och sen stänger man den snabbt.
38
5. Diskussion
● Hur är barnens föreställningar kring begreppet luft före experimentcentrerad
undervisning jämfört med efter?
I intervjuerna innan experimenten fick barnen fler frågor än efter, då vi inte experimenterade
kring alla föreställningar de hade. Då frågeställningen koncentrerar sig kring skillnaden före
jämfört med efter diskuterar jag endast de föreställningar som togs upp i båda intervjuerna.
Föreställningar hos sexåringar
Inget tydligt mönster kunde ses bland barnens föreställningar kring om luft tar plats eller inte.
Några tror att den gör det och andra tror att den inte gör det. Bland de barn som tror att luften
inte tar plats motiverar de sitt svar med att förklara att den är genomskinlig, att den inte har
något i sig eller att den tar så lite plats för den är inte så stor. Föreställningen att luften tar
plats uttrycks i relation till vår andning.
Efter experimenten kan man urskilja tre kategorier av svar bland föreställningarna; att luften
tar plats ibland, att den säkert gör det och att den absolut inte gör det. Föreställningen om att
luften ibland tar plats är knuten till att den gör det när man stoppar en mugg med papper i
vatten, när man är ute och kan känna den kalla luften, eller när man eldar. Föreställningen att
luft bara tar plats ibland, när man stoppar en mugg med papper i vatten, kan tolkas som att
luften bara tar plats under de förutsättningar som var under själva experimentet. Om så är
fallet påminner det om John Leachs och Philip Scotts (2000) resonemang, att det barnen lär
sig i skolan bara tillämpas där och inte har någon förankring i deras vardag. Exemplet i min
undersökning verkar dock istället vara situationsbundet, då de är i skolan hela tiden, men inte
kopplar samman den kunskap de har inhämtat under experimenten med den mer allmänna
frågan om luften tar plats eller inte. Föreställningarna om att luft säkert tar plats motiveras
med att den gör det i hus, i magen och i hästar och den kan sitta ner. Att luften absolut inte tar
någon plats förklaras med att den åker ut hela tiden, luften är inte så stor eller tjock.
Föreställningen att det är en skillnad mellan varm och kall luft finns hos alla de intervjuade
sexåringarna före experimenten. Föreställningarna som finns därom är olika långt utvecklade
och de två allra mest konkreta är att; den varma är varm och den kalla är kall och när det är
39
kall luft blir det kallt och när det är varm luft blir det varmt. Den följande föreställningen
vidareutvecklar denna tankegång; den varma luften gör så att snö och is smälter och den kalla
gör så att värmen försvinner och det blir is i havet. Lite mer abstrakta föreställningar finns
också; när det är varmt trängs krumelurerna, den varma är tjockare än den kalla och väger lite
mer än den kalla. Efter experimenten har sexåringarna kvar samma föreställningar som innan
men tillägger att den varma luften känns mer och att man blir varm av varm luft och kall av
kall.
Föreställningarna som finns kring luftens massa före experimenten visar att vissa tror att
luften väger och andra inte. De som anger att luften väger säger att den väger så mycket att
den kan lyfta ett löv. Anledningen till att luften inte väger, är att den inte är lika tung som en
människa. Undersökningar med franska elever visar att drygt hälften av de tillfrågade
eleverna tror att luft väger någonting. (Andersson, Bach, 1995), vilket är ungefär samma
utslag som här. I Thorén (1999) kan man läsa att många barn tänker sig att luft är lätt, vilket
även framkommer i denna undersökning då barnen både före och efter svarar att luft väger
lite. I intervjuerna efter experimenten framkommer att barnen även här håller fast vid de
föreställningar de hade innan om att luften väger lite eller inte väger alls. Bara en av
motiveringarna är densamma; den väger rätt så mycket för den kan lyfta upp ett löv och t.o.m.
en flaska, medan följande har tillkommit; med att man känner den när man håller upp handen,
när det blåser blir det ganska hårt.
Föreställningarna kring om luften går att stänga in eller inte före experimenten sammanfaller
med den undersökning som är gjord i Frankrike där hälften av de tillfrågade eleverna ansåg att
luften inte går att stänga in (Andersson, Bach, 1995). Motiveringarna är däremot inte de
samma, de franska eleverna menar att det inte går för att luften är sammanhängande medan
barnen i denna undersökning menade att det inte går för att luften skulle kunna komma ut
genom små hål. De barn som tror att det går att stänga in luften menar att det går om man
tejpar igen hålen. Efter experimenten har föreställningarna ändrats och alla barnen tror att
man kan göra det. Föreställningarna om hur eller var man kan göra det har utvecklats men
man svarar fortfarande att man kan stänga in luften om man tejpar igen hål. Men också att;
man kan stänga in den i en flaska eller låda, i sig själv när man stänger munnen och håller för
näsan, man kan också stänga in den i ballonger.
40
Föreställningar hos åttaåringar
Föreställningarna hos åttaåringarna kring om luften tar någon plats innan experimenten är
ganska kortfattade och saknar motiveringar - antingen gör den det eller så gör den det inte.
Föreställningen som finns kring att den gör det motiveras med att den tar plats när det blåser
och den puttar undan allting. Föreställningen att luften inte tar någon plats överväger hos
åttaåringarna. Efter experimenten har föreställningen att luft tar lite plats stärkts och många
motiverar genom att hänvisa till något av experimenten vi gjort; den gör det i en flaska om
man fyller på med luft, i ballonger för annars skulle de fortfarande vara små, när man har en
mugg med papper i och doppar ner det i vatten. Föreställningen finns också kvar att luften inte
tar någon plats alls. Möjligheten finns att barnens svar är situationsbundna och att de tror att
luften bara tar plats under de förutsättningar som finns under experimenten. Svaret med
ballonger visar dock att man kopplar samman sin egen erfarenhet hemifrån, om att ballonger
blir mindre och mindre, med experimentet med ballonger, när man svarar på frågan.
Alla åttaåringarna tror att det finns en skillnad mellan varm och kall luft före experimenten.
Det förekommer både konkreta föreställningar och mer abstrakta föreställningar. Den mest
konkreta föreställningen är att varm luft gör så att det är varmt och kall luft gör så att det är
kallt. De mer abstrakta föreställningarna inbegriper; kall luft är lättare än varm, varm luft är
tjockare än kall, kall luft är mer spridande, varm luft stiger uppåt och kall luft sjunker neråt.
Efter experimenten finns föreställningen om att den varma luften väger mer än den kalla och
den kalla luften sprider sig mer kvar. Föreställningarna som tillkommit är att varm luft kurar
ihop sig, varm luft gör så att den kalla luften sprider sig mer, samt att när det är kallt och man
andas kommer det ut kall luft. Föreställningen om att varm luft kurar ihop sig och kall luft är
spridande bygger på ett logiskt resonemang och om man tolkar det som en hopblandning av
fakta kan man säga att det i princip är rätt.
Föreställningarna kring luftens massa före experimenten visar att luften väger eller väger inte
alls. Vidare finns också föreställningen att varm luft väger mer än kall luft. Den undersökning
med franska elever, som visade att drygt hälften av de tillfrågade eleverna tror att luft inte
väger någonting (Andersson, Bach, 1995) bekräftas även här. Efter experimenten finns
föreställningarna kvar. De som tror att luft väger hänvisar till experimentet vi gjort där en tom
och en uppblåst ballong jämfördes. Men även egna teorier kring att luft väger; för att det är
något, det tynger ner något, eller kan få en sax att flytta på sig, förekommer. Även
föreställningen att luft inte väger finns kvar efter experimentet. Visserligen ändrar sig de
41
barnen som säger att luft inte väger när man frågar dem om vi experimenterat om det, men det
spontana svaret är nej.
Föreställningarna kring om luften går att stänga in eller inte före experimenten sammanfaller
med den undersökning som är gjord i Frankrike där hälften av de tillfrågade eleverna ansåg att
luften inte går att stänga in (Andersson, Bach, 1995). Eleverna i Frankrike motiverar det med
att luften är sammanhängande. Åttaåringarna i denna undersökning motiverar inte varför de
tror så. De som har föreställningen att det går, motiverar med att ge förslag på hur man kan
stänga in luften; i en flaska, i en burk, i ett kassettband men det kan sippra ut lite. Vidare finns
föreställningen att man måste fånga in luften innan man stänger in den och man kan inte
stänga in all luft, men lite. I den sistnämnda föreställningen tolkar jag det som att barnet i
fråga har förstått att luften går att dela så att man kan stänga i lite av den. De franska barnen
har ännu inte förstått det då de säger att luften är sammanhängande och inte går att stänga in.
De föreställningar som finns efter experimenten är att man kan stänga in luften och att det inte
går. Barnet som hade föreställningen om att det inte går ändrade sig sedan och svarade att det
går om man fångar in luften och försluter den väldigt snabbt. De övriga föreställningarna om
var man kan stänga in luften är att man kan göra det i ballonger, flaskor, påsar eller burkar
samt att man fångar in luften.
● På vilket sätt påverkar experimenten barnens föreställningar kring luft?
I samtalet med barnen kring ballongerna framkommer att båda sex- och åttaåringarna har klart
för sig att det är luft i ballongerna och att det är vi som blåser upp ballongen genom att
använda vår utandningsluft. Maja (sex år) svarar dock vid ett tillfälle under diskussionen att
ballongen innehåller dimma. Barnen vet också att ballongen flyger iväg om man släpper ut
luften. Några av åttaåringarna är på väg att utveckla teorier kring lufttryck och att det kan ha
att göra med att ballongen åker iväg när man släpper ut luften. Under samtalet med
åttaåringarna provade vi vad som hände när man släppte ut luften på håret och barnen kan
tydligt koppla detta fenomen till verkligheten. När vi diskuterar kring cykelpumpen har både
sex- och åttaåringarna funderingar kring hur den fungerar som är ganska långt utvecklade och
stämmer väl överens med verkligheten. Några av åttaåringarna kan också förstå hur detta kan
ställa till besvär när man försöker blåsa upp en ballong med cykelpumpen och genom att testa
42
olika strategier kommer de på hur man skall göra för att blåsa upp ballongen. Genom
samtalen kring ballonger och cykelpumpen kommer barnens tankar igång och de kan genom
sina erfarenheter förklara hur båda fungerar.
Under experimentet ”Tar luft plats” förstår tre av sexåringarna att det måste finnas något
mellan pappret och vattnet som gör att pappret inte blir blött. De har olika förslag; luft,
luftvatten och dimma. Maja, som svarar dimma, tänker antagligen också hon på luft då hon
innan förklarat att luft är/innehåller dimma. Dessa tre sexåringar tror också att luft tar plats i
slutet av experimentet. Några av åttaåringarna förstår att det är luft som finns mellan pappret
och vattnet i muggen. En av åttaåringarna, Emma, tror att det kan bero på ytspänningen att
pappret blev kvar i muggen och inte blev blött. När vi jämför experimentet med en
dykarklocka kan minst två av barnen förstå vilka problem som skulle uppstå om människan
suttit längre ner i dykarklockan. Majoriteten av sexåringarna förstår i slutet av experimentet
att luft tar plats, av åttaåringarna är det svårare att utläsa exakt hur många som har förstått.
Både sex- och åttaåringarna förstår att luft väger efter att vi gjort experimentet där vi jämfört
en uppblåst och en tom ballong.
När vi diskuterar varför ballongen blåses upp i experimentet med PET-flaskan förstår
sexåringarna att ballongen blåses upp på grund av luften. De har olika teorier kring hur det
sker och svarar med olika varianter på att luften flyttar sig mellan flaskan och ballongen, en
av sexåringarna tror att luften blir ånga och därför blåser upp ballongen. Tre av sexåringarna
inser att luften i flaskan är varm och inte kall när ballongen blåses upp. Av åttaåringarna är
det från början en som inte tror att det finns något i PET-flaskan när jag tar ut den ur frysen,
sedan är alla överens om att det finns luft i flaskan och att den är kall. Varför ballongen blåses
upp tror en av åttaåringarna beror på att varm luft kommer in i ballongen. När jag förklarar
skillnaden för dem kan en av åttaåringarna förklara skillnaden genom att göra en jämförelse
med den kalla luften med gamla människor och den varma luften med unga människor. En
annan föreställning är att den varma luften inte får plats i flaskan och därför susar in i
ballongen. Bland sex- och åttaåringarna verkar de flesta barnen förstå varför ballongen blåses
upp.
Problemet med ballongerna som ska slå ihop utan att man får röra vid dem verkar inte vara
svårt för barnen att förstå. Att luften hela tiden utövar tryck mot omgivningen är något som
43
yngre barn har svårt att förstå (Thorén, 1999). Barnen i denna undersökning har ännu inte
insett det, men har börjat fundera kring fenomenet. Fyra av sexåringarna förstår att det är
luften som gör så att ballongerna slår ihop och uttrycker olika varianter på att luften puttar
iväg ballongerna mot varandra. Tre av åttaåringarna har liknande teorier som sexåringarna,
men en av dem, Frida, är inne på att luften tar plats och att det spelar en avgörande roll när
man blåser på ballongerna för att få dem att röra vid varandra. Alla barnen är överens om att
luften både kan vara stilla och röra på sig. Minst sju av tio barn förstår i slutet av experimentet
att det beror på luften att ballongerna slår ihop.
● Vilka skillnader, i föreställningarna om begreppet luft, uppvisar barn som är
sex respektive åtta år gamla?
Föreställningar före och efter experimentcentrad undervisning
Om man jämför föreställningarna i frågeställning ett, kan man se att sexåringarna och
åttaåringarna har relativt lika föreställningar om huruvida luften tar plats eller inte innan
experimenten. Motiveringarna till varför man tror så skiljer sig åt, sexåringarna förklarar
varför medan åttaåringarna endast svarar att den inte gör det. Efter experimenten uppvisar
sexåringarna tre kategorier av svar, medan åttaåringarna har samma föreställningar som innan.
Bland både sexåringarna och åttaåringarna förekommer föreställningar som är kopplade till
experimenten, även om fler åttaåringar än sexåringar motiverar sina svar så.
Alla barnen oavsett ålder har föreställningen att det är en skillnad mellan varm och kall luft.
När man tittar på hur föreställningen motiveras framkommer fler likheter än skillnader och
svaren kan kategoriseras på samma sätt, konkreta och abstrakta. Efter experimenten tenderar
sexåringarna att hålla kvar sina föreställningar medan åttaåringarna har utvecklat sina mer.
Föreställningarna kring luftens massa bekräftar hos båda ålderskategorierna undersökningen
med de franska eleverna, luften väger eller så gör den det inte. Sexåringarna tar inte hjälp av
experimenten när de motiverar sina föreställningar efter experimenten, medan åttaåringarna
tenderar att göra det.
Av de franska eleverna svarade ungefär hälften att luft inte går att stänga in, vilket även
barnen i denna undersökning gör. Motiveringarna skiljer sig däremot både mellan de franska
44
barnen och barnen i denna undersökning, samt mellan sexåringarna och åttaåringarna.
Sexåringarna är de enda i denna undersökning som motiverar varför de tror att luften inte går
att stänga in. De sexåringar som tror att man kan stänga in luften säger att det går om man
tejpar igen hålen, åttaåringarna ger istället exempel på var man kan stänga in luften, att man
inte kan stänga in all luft och att man måste fånga in den. Efter experimenten har alla
sexåringarna föreställningen att man kan stänga in luften och ger nu även exempel på var man
kan göra det, inte bara hur. Åttaåringarna håller kvar de föreställningar de hade innan.
Sexåringarna visar sig mer mottagliga för detta experiment än åttaåringarna och går inte
tillbaka till de föreställningar de hade innan.
Övriga föreställningar
Sexåringarna svarar på den första frågan om vad de tänker på när de hör ordet luft konkreta
saker såsom; moln, vinden när det blåser och att kroppen behöver luft för att man ska kunna
leva. Åttaåringarnas svar är mer abstrakta och de ger exempel på luftens egenskaper. Gällande
luftens användningsområde svarar barnen ganska lika även om fler av åttaåringarna än
sexåringarna kopplar luften till vår egen andning. Thorén (1999) skriver att barn oftast
associerar luft till vind eller blåst, något som sexåringarna i denna undersökning också gör.
Enligt Andersson och Bach (1995) förknippas luft ofta med att man kan andas den. Det
framkommer inte så tydligt när barnen får associera fritt kring luft, men väl på frågan vad man
kan använda luften till.
När man jämför föreställningarna kring vad luften innehåller framkommer likheter mellan
sexåringarna och åttaåringarna, gemensamt är att luften innehåller ånga, syre, vatten eller små
krumelurer/små pyttegrejor. Sexåringarnas föreställningar är något mer fylliga och de svarar
också; dimma och att luften är genomskinlig.
Om man jämför föreställningarna kring var luften kan finnas, framkommer hos både
sexåringar och åttaåringar att luften kan finnas överallt. Detta motiveras av sexåringarna med
att annars hade vi varit döda. Två av åttaåringarna har i sina föreställningar kommit så långt
att de menar att luften kan finnas i bubblor, däremot kan den inte finnas i tv, tegelstenar eller i
kassettband. Sexåringarnas föreställningar visar att de menar att luften finns i molnen och i
himlen.
45
Föreställningarna i denna undersökning motsäger Piagets undersökning, där han kom fram till
att barn i denna ålder endast såg luft som något i rörelse. (Andersson, Bach, 1995)
Sexåringarna sätter ett motsatsförhållande mellan luft i rörelse och stillastående luft. De kan
se att luften rör sig genom att det blåser och säger då att luften är stilla när det inte blåser.
Under experimentet ”Luft finns överallt” framkom att även åttaåringarna tror att luften kan
vara både stilla och röra på sig. En av dem tror att luften kan göra båda sakerna samtidigt och
Julia hänvisar till vinden och att luften rör sig när det blåser och är stilla när det inte blåser.
Liknande föreställningarna kring om man kan se luften eller inte finns hos de båda
ålderskategorierna och delas upp i att det går och att det inte går. De föreställningar som
återfinns hos både sex- och åttaåringarna är att man kan se luften när man andas.
Åttaåringarna motiverar med fler förklaringar än sexåringarna när de framhåller att man kan
se luften. Bland sexåringar förekommer föreställningen att man kan känna luften men inte se
den, vilket inte åttaåringarna har reflekterat över.
Gemensamt för barnen i undersökningen är att de har rikligt med vardagsföreställningar om
luft. Enligt Helldén (1992) har dessa utvecklats efter barnens förutsättningar och erfarenheter.
Exemplet med åttaåringen som säger att luften kan sägas vara kräkig, visar tydligt hur hennes
erfarenheter påverkat hennes föreställningar. Både sex- och åttaåringarna har utvecklat en
förmåga att tänka reversibelt, i den mån att de efter experimenten kan tänka på hur det såg ut
innan, när de svarar hur det blev eller varför det blev som det blev. Detta märks i
diskussionerna i samband med experimenten.
På vissa punkter har barnen gått tillbaka till sitt vardagstänkande i stället för att ta hjälp av
experimenten och de slutsatserna vi gjort där. Detta visas tydligt gällande om luft väger eller
inte, där en av sexåringarna och två av åttaåringarna spontant svarar nej i intervjuerna efter
experimenten. Dessa tendenser överensstämmer med Andersson (2001) samt Leach och Scott
(2000), vilka menar att barnen håller fast vid de föreställningar som de hade innan
undervisningen. Detsamma gäller för huruvida luften tar plats eller inte. Detta kopplas också
till situationen och bildar inte en generell regel för barnen.
Ett självcentrerat perspektiv när man skapar sina föreställningar är vanligt bland yngre barn
(Helldén, 1992). Det framkommer också här, då många av svaren är kopplade till barnens
värld. En av åttaåringarna hänvisade till exempel till sin egen erfarenhet om att hon brukar
blåsa på sina katter när de gjort något dumt. Att yngre barn skulle ha svårigheter med att bilda
46
sig en uppfattning kring fenomen som är osynliga och inte kan iakttagas (Helldén, 1992,
Elliott, 1991) är något som bestrids av de barn som varit med i denna undersökning. Både
under intervjuerna och under experimenten visar barnen att de tar luft som något givet och att
de är säkra på dess existens.
Validitet och reliabilitet
Med intern validitet avses i vilken omfattning undersökningens resultat överensstämmer med
verkligheten. Merriam (1994) menar att när man gör en kvalitativ undersökning blir
validiteten hög eftersom man undersöker människors upplevelser av verkligheten och inte
verkligheten i sig. På så vis kan ingen säga vad som är rätt eller fel.
Den interna validiteten tolkar jag som hög. Barnen svarar utan att tveka och håller inte heller
tillbaka för att jag använder mig av bandspelare, de visar heller inga tendenser till att vara
blyga eller tillbakadragna, vare sig under intervjuerna eller under experimenten. Bertil
Carlsson (1986) menar att det finns en risk att man som deltagande observatör påverkar de
individer som man studerar genom sin närvaro och sina handlingar, om så sker påverkar man
den interna validiteten negativt. Under experimenten visar barnen inga tecken på att de är
medvetna om att det de säger spelas in eller att de blir observerade. Under experimenten kan
det vara så att barnen påverkar varandra genom de svar som de lämnar på frågor jag ställer.
Åttaåringarna svarar under vissa experiment att de tänker likadant som någon annan, vilket i
och för sig kan vara sant, så det är en tolkningsfråga. Jag upplever det som om sexåringarna
svarar mer självständigt i jämförelse med åttaåringarna. Under experimenten för åttaåringarna
längre diskussioner och håller koncentrationen bättre än sexåringarna. Det märks att
sexåringarna tycker att det blir mycket på en gång och de tenderar att tramsa när de inte orkar
längre. Även om vi tog mindre pauser under tiden är det högst troligt att detta påverkade dem
och de svar de gav. Situationen de befann sig i menar jag inte var helt naturlig, då de inte har
någon vana av att ha så många experiment och diskussioner på en enda dag. Detta kan ha
påverkat barnen negativt, vilket möjligtvis reflekteras i undersökningens resultat.
Extern validitet å andra sidan avser i vilken omfattning man kan generalisera resultaten från
undersökningen. Detta påverkas av att undersökningen innehåller få informanter. Det är av
begränsad betydelse för undersökningens resultat, då syftet är att kvalitativt undersöka barns
föreställningar om luft. De föreställningar som framkommit i denna undersökning finns
47
sannolikt hos barn i liknande kulturella miljöer, däremot svarar undersökningen inte för hur
vanliga föreställningarna är.
Reliabilitet tar fasta på om resultaten upprepas om man gör om undersökningen. Då denna
undersökning till sin natur är kvalitativ och inte kvantitativ är det svårt att undersöka om
resultaten har en hög reliabilitet eller inte. Om man jämför resultaten som framkommer här,
med resultaten i tidigare forskning, framkommer dock att vissa av föreställningarna är
desamma. Den största skillnaden finns mellan föreställningarna i Piagets undersökning och
denna, då barnen här tror att luften kan vara både stilla och röra sig. Även Helldéns (1992)
och Elliotts (1991) påstående att yngre barn (under tio år) skulle ha svårigheter med att bilda
sig en uppfattning kring fenomen som är osynliga och inte kan iakttagas, bestrids här.
48
6. Konklusion
De resultat som har framkommit i min undersökning leder mig till slutsatsen att barn inte har
några problem med att bilda sig en uppfattning kring fenomen som inte kan iakttagas, detta
påstående gäller luft. Liksom hos Andersson (2001) och Leach och Scott (2000), håller barnen
i denna undersökning kvar några av de föreställningar de har innan experimenten även efter
dem. Trots att barnen fortsätter att använda sina förföreställningar, har min undersökning visat
att kunskapen finns inom dem. Det visas genom att barn som spontant svarar nej på frågan om
luft väger, trots att de under experimentet förstod att det är så, kan vid frågan om vi
experimenterat om det, återkoppla till experimentet och svara korrekt. Därför är det viktigt att
följa upp elevernas föreställningar, för även om det under experimentet verkar som om barnen
förstår, är det inte säkert att de har assimilerat den nya kunskapen på ett sådant sätt att deras
föreställningar förändrats.
Intressant att notera är att experimentet ”Kall luft varm luft” förstås bättre av barnen än ”Tar
luft plats?” och ”Väger luft?” i den meningen att vissa av barnen hade svårigheter med att
förstå grundläggande egenskaper hos luften, så som massa och volym, däremot är fler på väg
mot en korrekt förståelse av skillnaden mellan varm och kall luft. Frågan väcks om vad som
hade hänt om andra experiment hade använts för att visa samma fenomen.
Om man jämför skillnader och likheter mellan sexåringar och åttaåringar, så överväger
likheterna. Till exempel tenderar båda åldersgrupperna att sakna logisk grund när de
motiverar sina föreställningar. Skillnaden ligger till stor del i att sexåringarna tenderar att ha
fler motiveringar till sina föreställningar medan åttaåringarna ibland har kommit lite längre i
sina. Detta kan bero på att åttaåringarna har lärt sig att man kan svara fel eller att de kan mer,
vilket gör det svårare för dem att fantisera kring fenomenen. Föreställningarna hos barnen kan
dock inte strikt delas i ålderskategorier då det visade sig att föreställningarna hos en av
sexåringarna är väl så utvecklade som de hos åttaåringarna. Det skulle kunna tolkas som att de
individuella skillnaderna i logiskt tänkande kan vara lika stora som skillnaderna mellan de
olika ålderskategorierna. Detta stämmer väl överens med den kritik som framförts mot Piagets
övergångar mellan utvecklingsstadierna.
I inledningen gjordes påståendet att; om det visar sig att elever i den här åldern kan ändra sina
vardagsföreställningar kring begreppet luft och förstår experimenten, så påvisar denna
49
undersökning att det är relevant att ha med sådan undervisning i de tidigare årskurserna.
Denna undersökning visar att barnen till viss del ändrar sina föreställningar, men också att en
betydande del håller kvar sina gamla föreställningar. Det att man redan hos sexåringarna kan
skönja ett atombegrepp, krumelurer, antyder att undervisningen i naturkunskap absolut är
relevant redan i de yngre årskurserna.
Jag anser att barn i den här åldern har glädje av att få undervisning i naturkunskap. Alla
barnen upplevde experimenten som roliga och spännande. Barnen fick också igång sin
tankeverksamhet om begreppet luft genom intervjuerna och de hypoteser de hade om luftens
egenskaper. De fick även träna på att observera vad som hände under experimenten, vilket är
viktigt så att de inte bara ser det de förväntar sig att se.
Intressant att tänka på för vidare studier är hur resultaten skulle ha blivit om man följt barnen
under
längre
tid,
gjort
uppföljningsexperiment
och
uppföljningsintervjuer.
Andra
infallsvinklar på frågeställningarna fokuserar på andra saker och man skulle kunna titta på hur
fantasin påverkar barnens svar och varför det är så.
Avslutningsvis vill jag tacka de elever som gjort den här undersökningen möjlig genom att de
ställde upp nästan en hel dag med att bli intervjuade och var med på experiment. Jag vill
också tacka min handledare Leif Karlsson för hans synpunkter och engagemang under arbetet
med mitt examensarbete.
50
7. Referenslista
Tryckt material
Andersson, Björn, 2001, Elevers tänkande och skolans naturkunskap. Kalmar: Lenanders
Tryckeri AB
Andersson, Björn & Bach, Frank. 1995, Att utveckla naturvetenskaplig undervisning.
Exemplet gaser och deras egenskaper. Göteborg
Andersson, Björn, 1989, Grundskolans naturvetenskap. Forskningsresultat och nya idéer.
Borås: Centraltryckeriet AB
Arfwedson, Gerd. 1992, Hur och när lär sig elever? En kritisk kommenterad sammanfattning
av kognitiva teorier kring elevers inlärning. Stockholm: Gotab
Carlsson, Bertil. 1986, Grundläggande forskningsmetodik. För vårdvetenskap och
beteendevetenskap. Göteborg: Graphic Systems AB
Dannecker, Elke, & Rieger, Birgit. 2000, 99 roliga experiment. Stockholm: Berghs Förlag AB
Doverborg, Elisabet & Pramling, Ingrid, 1985, Att förstå barns tankar. Metodik för
barnintervjuer. Stockholm: Liber AB
Ekstig, Börje, 1990, Undervisa i fysik. Didaktik och metodik. Lund: studentlitteratur
Elliott, Sue, 1991, Science for Young Children. Australian Early Childhood Resource
Booklets, No.1 Canberra: Reynolds Printing
Helldén, Gustav, 1992, Grundskoleelevers förståelse av ekologiska processer. Kristianstad:
Kristianstads Boktryckeri AB
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov, 2001, Examensarbetet i utbildningen.
Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: X-O Graf Tryckeri AB
51
Leach, John & Scott Philip, 2000, Children´s thinking, learning, teaching and constructivism.
I: Good practice in science teaching. what research has to say? Ed: Martin Monk and Jonathan
Osborne. Buckingham: Open University Press
Lindahl, Britt, 2003, Lust att lära naturvetenskap och teknik? En longitudinell studie om
vägen till gymnasiet. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis
Lindwall, Karin, 2001, Släpp loss din Xperiment lust! Växjö: Xperimenthuset
Merriam, Sharan B, 1994, Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur
Strömdahl,
Helge
(red.)
2002, Kommunicera naturvetenskap i skolan – några
forskningsresultat. Lund: Studentlitteratur
Thorén, Ingvar, 1999, Att utvecklas i naturkunskap. Fysik från 6 till 16 år. Värnamo: Fälth &
Hässler
Wood, David, 1992, Hur barn tänker och lär. Lund:Studentlitteratur
Otryckt material
Experimentbanken
(online)
2000
(citerad
040910)
Hämtad
från:
http://experimentbanken.kc.lu.se/
Skolverket
(online)
2004
(citerad
041125)
Hämtad
från:
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0405&infotyp=24&skolform=11&i
d=3881&extraId=2087
52
Bilaga 1
Hej !
den 2 september 2004
Jag heter Anna Larsson och går min sista termin på Lärarhögskolan i
Malmö och skall nu skriva mitt examensarbete.
Jag skall undersöka hur man kan arbeta med fysik i åk 0-2 och ska
därför spendera en tid i klassen, då Anki och Karin arbetar en del med
detta.
Jag vill nu be om er tillåtelse att få intervjua ert barn om deras tankar
kring fysikundervisningen. (Frågorna under intervjun kommer endast att
behandla detta ämne.) Intervjuerna kommer att vara anonyma och
barnen behöver endast svara på de frågor de själva vill.
Det är bara de barn som själva vill ställa upp på intervjuerna som
kommer att bli intervjuade, men då de är minderåriga, behöver jag er
tillåtelse att intervjua dem.
Tacksam för Er hjälp!
Med vänlig hälsning Anna Larsson
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Barnets namn: _______________________
Jag godkänner att mitt barn får intervjuas
_________________________
Förälderns underskrift
53
JA
NEJ
Bilaga 2
Experiment ”Tar luft plats?”
Ur: Experimentbanken (2000)
Material
Bägare
Vatten
Papper
Plastmugg
Utförande
Fyll bägaren med vatten. Lägg sedan papper i bottnen av plastmuggen. Vänd muggen upp och
ned, håll muggen rak och sänk den försiktigt ner i bägaren. Ta upp den. Vad har hänt med
pappret? Prova också att luta lite på plastmuggen när du sänker ner den i vattnet. Vad händer?
Förklaring
Luften skyddar pappret från att bli blött. Luften tar plats och i plastmuggen bildas det en
luftficka. Luftfickan bildas då luften inte kan komma ut ur muggen eftersom luft är lättare än
vatten.
54
Bilaga 3
Experiment ”Väger luft?”
Material
2 ballonger
En bit snöre
1 pinne
Utförande
Jämför en tom ballong med en ballong full med luft. Vilken väger mest?
55
Bilaga 4
Experiment ”Kall luft varm luft”
Ur: Lindwall (2001)
Material
PET-flaska
Ballong
Frys
Varmt vatten
Utförande
Lägg PET-flaskan några minuter i frysen. Ta ut flaskan och trä ballongen över öppningen.
Spola varmt vatten på flaskan. Vad händer?
Förklaring
Luft är uppbyggt av små pariklar, molekyler. För att få in så många som möjligt i flaskan
kyler vi flaskan och luften i den först. När man värmer luften i flaskan rör sig molekylerna
fortare och behöver därför mer plats. De molekyler som inte får plats i flaskan knuffas ut i
ballongen och blåser upp den.
56
Bilaga 5
Experiment ”Luft finns överallt”
Ur: Dannecker & Rieger (2000)
Material
2 ballonger
2 snören
1 pinne
Utförande
Häng upp ballongerna i varsitt snöre, ganska nära varande på en pinne. Hur får man dem att
slå ihop utan att röra vid dem? Prova att blåsa riktigt hårt mellan dem, vad händer?
Förklaring
Allting omges av luft och luft tar plats. När man blåser bort den luft som finns mellan
ballongerna minskar lufttrycket där. Samtidigt får lufttrycket från utsida ballongerna att röra
på sig mot mitten.
57