Lovsång
av Hans Wolfbrandt,
Lysekils församling
______________________________________________________________________________________
_
Människan är skapad för att lovsjunga
Det finns en uppmaning till hela skapelsen att lovprisa skaparen. "Prisa Herren alla hans verk, lovsjung och upphöj honom i
evighet" (Till.Dan.B:34) Människan som är skapelsens krona har därför som sin främsta uppgift lovsång och tillbedjan. När
vi utför det som vi är skapade för, hittar vi oss själva. Vi blir sanna människor, vilket innebär att vi kommer i ett rätt
förhållande till Gud, till andra människor och övriga skapelsen. I tillbedjan böjer vi oss i ödmjukhet inför Herren och
ser på oss själva som tjänare. Vi vänder oss bort från allt vårt eget för att tjäna Gud, och vi sätter hans vilja och ord
främst.
Tillbedjan har även med innerlighet och närhet att göra. Att söka hans ansikte och öppna sig för honom. Det grekiska
ordet för tillbedjan kan ha betydelsen ”komma emot någon för att kyssa”. Just här möter vi det som gör människan till
den storhet hon är. Vi är skapade till att vara nära Gud, till intim gemenskap med honom. Bara där, i tillbedjan, kan
Gud gjuta sin kärlek, sin Ande som en ström av levande vatten in i djupet av mitt hjärta.
Därför är vägen till nytt liv med Gud en väg in i tillbedjan. Som Guds folk är det vår främsta kallelse och därför får
mötet med Gud i gudstjänsten präglas av tillbedjan och lovsång. När vi kommer nära Gud finns det inga gränser för
uttrycken för tillbedjan. Så länge det är äkta, hjärta till hjärta, rör det sig över ett oändligt spektrum. Men det tar sig
också alltid nya uttryck. Jag mötte en etiopisk missionär som sa att ”det tråkigaste när man är hemifrån några månader
är att man inte kan någon av sångerna när man kommer hem”. I väckelsens Etiopien inspirerade Guds Ande ständigt till
nya lovsånger. Gammalt och nytt sida vid sida.
Flera i vår församling har frågat sig varför vi sjunger lovsång. Detta blad hoppas jag inte bara skall räta ut några
frågetecken utan också inspirera till en fördjupad tillbedjan i Ande och sanning.
Omvändelse - en förutsättning för tillbedjan
"Rena mig med elden av din Ande. Rena mig och gör mig mer lik dig. Låt mig dö från allt som är
mitt eget, i mitt liv."
Tillbedjan är vägen till Guds tron och bara den som vid Jesu kors har försonats med Gud kan komma dit. Därför
förutsätter tillbedjan rening, omvändelse och förlåtelse. På samma sätt startar söndagens mässa med att vi får lägga ner
all vår synd inför Gud. Före lovsången och kommunionen. Adam sprang och gömde sig för Gud efter syndafallet och
visst gömmer också vi oss. För dig som vill komma vidare och djupare in i Guds rikes hemligheter kan jag bara
konstatera, att det är omöjligt om du inte först låter Gud få gå till rätta med ditt liv. Gud är en helig och nitälskande Gud
och vi kan inte komma inför honom om vi inte först vänder oss bort ifrån och bryter med synden. Jesaja föll ner som
död när han kom inför Gud och hörde den himmelska lovsången. Guds härlighet mötte honom. Det slog honom att han
hade orena läppar och Gud var tvungen att rena honom för att han skulle kunna överleva inför Herren. (Läs gärna Jes 6
och Jak 3:1-12)
På ett liknande sätt tar aposteln Paulus upp otukten , dvs all sexuell gemenskap utanför äktenskapet. Han påminner oss
om att det är en synd mot vår kropp och den är ett tempel för den helige Ande. Om tillbedjan skall bli äkta och hel så
måste Gud få rena också detta i mitt liv. Sedan kan jag ta emot Paulus uppmaning att ”ära Gud med min kropp” (1 Kor 6:20)
Ingen människa är utan synd och Jesus gav sitt liv för syndernas förlåtelse. Det är när jag inte vill bryta med synden
och låta Gud ta hand om den, som den hindrar mig att tillbe i ande och sanning. ”På grund av Jesu blod har vi fått
frimodighet till att gå ända in i det allra heligaste.” sjunger vi och det är där i tacksamhet och glädje över Jesus seger
över synden som lovsånger börjar.
Sjung och dansa för Gud och inte för människor
"Jubla och dansa! Han är på tronen i dag. Han har segrat och regerar i evighet."
Med alla änglar och helgon lovsjunger vi inför Guds tron. Vi sjunger inte för varandra, vare sig för att framhäva oss
själva eller imponera med vackra röster, stämmor eller andra begåvningar. Tillbedjan sker inför Herren. Om vi kunde
frigöra oss mer från jantelagen och jämförelselustan som styr oss, så skulle vi kanske bli frimodigare i tillbedjan. Gud
älskar att höra din röst, din stämma och han längtar efter att du sträcker dina armar mot honom.
1
Som vår himmelske Far älskar han oss gränslöst och utifrån vår relation som barn till honom jublar vi eller dansar,
klagar eller gråter vi inför Honom. Jesus säger till oss att gå in i vår kammare. Själv drog han sig ofta tillbaka i öknen, i
ensamhet och stillhet. Stillhet och tystnad är viktiga delar av vårt andliga liv. Där lär vi oss umgås hjärta till hjärta med
Gud. Där finns ingen som ser, stör eller bedömer. Vi upptäcker då att inför Gud är vi fullständigt fria. Detta får vi ta
med oss när vi kommer tillsammans. När Gud uppmanar dig att jubla och sjunga, dansa och hoppa behöver vi inte bry
oss om ifall det klingar lite falskt eller kroppen rör sig i otakt. Jesus har gett sitt liv för dig, för att rädda din kropp och
själ. Prisa honom därför med det du har.
Tillbe Herren med din kropp
"Med dans skall de prisa hans namn, till tamburin och lyra skall de sjunga hans lov.
Ps 149:3
På många ställen i Bibeln står det att man jublade inför Herren. Glädjen och hänförelsen tar sig alltid kroppsliga
uttryck. Så fungerar vi vid stark glädje, inte minst barnen. De hoppar och stampar, klappar i händerna och dansar.
Denna spontana glädjeyttring hos barn lyfter faktiskt Jesus fram som en förebild. Vi måste bli som barn för att komma
in i Guds rike. (jfr Matt 19:4f) Jesus uppmanar lärjungarna att dansa av fröjd och glädja sig på den dagen då man förföljer
dem för himmelrikets skull. (Luk 6:23) Kungen efter Guds hjärta, David, dansade och hoppade av fröjd inför Herren när
Arken fördes in i Jerusalem. (2 Sam 6:14) Visst tyckte människor att detta var ovärdigt. Mikal, Davids hustru skämdes
över sin man och mer än en gång ville fariseerna att Jesu lärjungar skulle stilla sig. Men Gud gladde sig! Mirjam som
var Mose syster och hade en profetisk tjänst tog tamburin och dansade i spetsen för alla kvinnor och sjung till Herrens
ära efter räddningen genom Röda havet. (2 Mos 15:20f)
Det är tydligt att Gud genom sin Ande inspirerat till jubel, hopp och dans i glädje, också i själva gudstjänsten. Så länge
som det är äkta får vi tacksamt ta emot detta som en del av rikedomen i tillbedjan. Ja, vi behöver till och med mer av
denna glädje. Kanske är det så att när kroppen får vara med i tillbedjan med lyfta händer, knäfall, dans förstärks och
fördjupas tillbedjan. Vår tro bygger nämligen på att Gud tagit mänsklig gestalt – då har han också helgat kroppen till att
lovsjunga honom.
Några exempel:
Lovsång? Ja!
"Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom… Lär och vägled varandra med psalmer, hymner, och
andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan."(Kol 3:16)
Musiken är en underbar gåva jag fått av Gud. Varje dag får jag musicera tillsammans med andra. Det gör mig gott!
Jag är så tacksam!
LOVSÅNG är något mycket speciellt och värdefullt för mig. Det ligger en stark kraft i den ibland till synes obetydliga
sången. När jag enkelt och ärligt är inför Guds ansikte i stilla tillbedjan eller jublande, hänrycks av eggande rytmer, då
möter ofta Gud mig konkret och personligt. Jag blir ett med Honom. Vilken gränslös kärlek…
Helst vill jag spela och sjunga lovsånger med ord direkt från bibeln. Det sjungna ordet berör mig ofta starkare, sjunker
djupare in i mig än det talade ordet gör.
Lovsången är en befriande sång för mig. Den ger mig ingen prestationsångest. När jag, helst tillsammans med andra,
får sjunga lovsång inför Guds väldighet och i hans nåd, vet jag detta är det starkaste sättet att uttrycka min kärlek till
den levande Guden. Och jag tror jag gör det tillsammans med alla änglar. Lilla jag? Just det - lilla jag.
/Marianne Andersson
Rapport från Soul Survivor:
"Lovsången berörde mig mest"
Jag lärde mig genom lovsången att komma in i tillbedjan utan krav på mig själv.
I somras åkte jag och två tjejer till från Lysekils församling till en kristen konferens i England som hette Soul Survivor.
Det blev en mycket speciell resa över huvudtaget. Det var mycket folk, närmare 6 –7000 ungdomar, som samlades. Allt
gick ut på att lära känna Gud bättre och fokus var hela tiden riktad på Jesus. Det första som hände var att vi fick höra ett
vittnesbörd av en tjej om vad Jesus hade gjort för henne. Sedan visades en kort film som handlade om Jesus väg från
Pontius Pilatus till korset. Jesus var i centrum från första stund.
Det fanns otroligt mycket att göra, seminarier, konserter, sportevenemang och möten. Allt var överväldigande.
Men det som berörde mig mest var lovsången.
2
Jag hade aldrig varit med om sådan lovsång förut. Den var så annorlunda det jag tidigare mött. Jag hade det ganska
tungt då andligt sett. Jag kände mig osäker på vad min kallelse var och jag ville absolut inte vara ”glad” och lovsjunga
Gud. Det kändes nästan som om jag kohandlade med Gud. Om jag sjöng lite för honom så kanske jag skulle få det jag
ville av honom och den tanken tilltalade mig inte alls. Jag fick kämpa ett tag innan jag fattade att det inte handlade om
att vara glad inför Gud utan att vara sig själv. Poängen är att lovprisa honom för den han är och inte för hur jag mår.
När jag fattade detta och började offra min lovsång till Gud började det hända saker. Jag kunde känna Guds kärlek på
ett helt nytt och otroligt sätt. Att han såg mig, både mina glädjeämnen och bekymmer befriade mig och jag kunde
släppa min egoism och se och be för andra runt omkring mig, som Herren berörde. Jag lärde mig genom lovsången att
komma in i tillbedjan utan krav på mig själv. På något sätt var det som om lovsången förlöste mig. Det viktiga var just
att det var jag som fick välja att vilja lovsjunga Herren. Jag tror att lovsången behövs och att vi behöver mer
undervisning om det. /Anna-Karin
Lovsångerna är roliga att sjunga
Det är inte bara i vår tid som den moderna musiken används till lovprisning. Luther var en av
föregångarna.
Det första som jag fastnade för hos lovsångerna var att de är roliga att sjunga, att det var fart och liv i musiken. Och så
var det ganska länge, tills jag fick undervisning om att lovsången är mer än så.
Nu liksom tidigare tycker jag om den mer samtida stilen, melodierna som jag tycker är kul och lätta att följa. Men att
det dessutom finns ett väldigt djup... Fantastiskt! I lovsången kan jag ge Gud det som tillkommer Honom, tack och
hyllning, lov och pris. I lovsången kan jag också förenas med Guds änglar och alla de heliga som lovsjunger Herren
inför Hans tron. (se Upp. 4 och 5).
Många gånger har jag märkt hur lovsången har öppnat upp atmosfären och våra hjärtan för tillbedjan. Ett möte som jag
var med på började i frustration, men när vi förenades i lovsången och tillbad Gud, kunde vi öppna oss för Honom, och
sluta mötet med tacksamhet. Vi fick en vilja att göra Guds vilja genom att sätta Honom främst i våra liv.
Lovsånger är ofta skrivna som böner, som är lätta att be. Många gånger som jag inte alls känner att jag kan be, kan jag
ändå sjunga en lovsång, och då ber jag ju ändå. Och det kan vara en stor hjälp för mig.
Lovsången kan vara stilla som en viskning eller dåna som ett vattenfall, men oavsett vilken stil den har tillhör den
Herren, och gläder Honom. /Mattias
Förnyelse i lovsång ledde till världsvid väckelse
För John Wimber grundare av Vineyardrörelsen blev tillbedjan svaret på den längtan han burit om
en djupare relation till Jesus. Han började fundera över varför han erfor Guds närvaro och kraft
påtagligare i viss typ av lovsång och att han började se en skillnad mellan sånger om Jesus och
sånger till Jesus.
John Wimber grundare för Vineyardrörelsen och en av förra århundradets största andliga ledare menar att förnyelsen av
lovsången var början till en djupare relation till Gud. Vid ett tillfälle i slutet på 70–talet när han var i bön kom ordet
tillbedjan, ”worship” som en ingivelse från Herren. Tillbedjan blev svaret på den längtan han burit om en djupare
relation till Jesus. En till synes liten förändring var att man började sjunga sånger riktade direkt till Gud och inte bara
om honom.
”Ibland sjöng vi sånger personligen och mycket intima till Jesus. ’Jesus I love you..’ ” Han berättar att han började
fundera över varför han erfor Guds närvaro och kraft påtagligare i viss typ av lovsång och att han började se en skillnad
mellan sånger om Jesus och sånger till Jesus. Det var när denna typ av lovsång blev viktig i församlingen som
förhållningssättet till sångerna förändrades. Lovsångerna var inte en transportsträcka i gudstjänsten eller en
förberedelse för pastorns predikan utan Gud blev välsignad när de sjöng lovsånger. Frukten blev en större och djupare
hunger efter mer av Gud. Lovsång födde lovsång och efterhand blev tillbedjan en huvuddel av gudstjänsterna. De
kunde samlas för att lovprisa Herren i flera timmar. Det man upptäckte var att när man lovsjung och välsignade Gud lät
Gud sin välsignelse komma över församlingen och Han besökte sitt folk genom manifestationer av den helige Ande.
Det blev en kommunikation där församlingen kom samman för att lovsjunga och ära Gud och som ett resultat av
lovsången drogs man in i hans närhet där han verkade och talade till församlingen.
John Wimber poängterar i sin undervisning att lovsång är att helt frivilligt ge sin kärlek till Gud och att uttrycka detta i
ord, sång eller i Anden.
Flera av de sånger vi sjunger i vår församling har John Wimber och hans musiker skrivit och komponerat. Det var i
slutet av 80–talet som Göteborgs stift och föregångaren till Oas–rörelsen RAF tog initiativ till att bjuda hit John
Wimber och hans team. Det var många i våra församlingar som blev influerade av Wimbers undervisning också när det
gäller lovsång.
3
Lovsång är en viktig del av den andliga kampen
"Frukta inte och var inte förfärade ty kampen är inte er utan Herrens."
I gamla testamentet lär vi oss lovsångens betydelse för den andliga kampen. När Israels här drog ut i strid var det ofta
musikerna som hade en avgörande roll. Det var genom jubelbasuner som Jeriko kunde erövras. (Jos 6)
När folket flera hundra år senare krigade mot Ammons och Moabs folk ställde man sig och lovsjöng medan Herren
själv avgjorde kampen. (2 Krön 20) Många som upptäckt vikten av lovsång vittnar om att när de lovsjunger Herren, och
riktar blicken mot honom sker något avgörande i andevärlden. Därför är det inte så konstigt att lovsången förändrar
människors sinne, leder till väckelse och bereder väg för Guds ingripande.
När Gud själv får ta över tillbedjan; sång och bön i Anden
"Guds Ande inspirerar vår ande till tillbedjan. Bara Guds Ande vet vad som finns i Gud."
(1 Kor 2:10f)
Den helige Ande är Guds kärlek ingjuten i våra hjärtan. Hans närvaro inspirerar och lär oss tro och tillbedjan. Första
pingstdagen då lärjungarna var samlade inför Herren i väntan och bön kom Anden. När Gud låter sin Ande komma i
människan förenas vi med Gud på ett nytt sätt. Vi blir en helt ny skapelse. Det gamla är inte bara återupprättat utan vi
får ta emot Gud i oss. I hjärtat verkar Herren själv och hans Ande hjälper oss att tro och att be. Guds Ande manar vår
ande att be till Fadern med ”rop utan ord” (Rom 8:26) Denna tillbedjan pågår ständigt. Vi är indragna i en dialog inom Gud
själv, en lovprisning av Fadern. Gud gör oss på detta sätt till en del av den gudomliga gemenskapen. I Guds närhet
finns alltid lovsång och din kropp blir ett tempel för tillbedjan i ande och sanning. Det finns en nådegåva som kallas att
tala i tungor eller be i tungor. Guds eget språk som genom min ande formulerar ord och ljud. Det kan vara ett befintligt
språk men ofta är det som ett kärleksspråk mellan dig och Gud. Det kan talas eller sjungas i tillbedjan till Gud. Vår
erfarenhet är att när man tillber Herren i tungor frigörs ofta andra nådegåvor och vi ställer in oss på Guds våglängd.
Paulus säger att denna gåva bygger upp den enskilde. (1Kor 14:4) Den som längtar efter gåvan att tillbe i Anden får be er
himmelske Fader och han har lovat att ge helig Ande (Jfr Luk 11:13) Pröva gärna för dig själv i ensamheten, vid lovsång
eller vid nattvarden. Låt din mun forma ljud av den bön som Anden inspirerar till. Det är inte farligt att pröva. (Eller gå
till förbön. Nådegåvorna förmedlas ofta genom bön.) Ibland kan många gemensamt prisa Herren i Anden när man
samlas i tillbedjan. Detta bör inte förväxlas med när en enskild person genom tal eller sång delar ett budskap i tungor,
på ett främmande, befintligt el obefintligt språk. I sådana fall skall det uttolkas. (Läs gärna mer om Andens gåvor 1Kor
12-14).
”All min klagan förvandlas till ett fröjderop” Ps 30:12
"Gör mitt liv till en lovsång till dig fader, låt var ton få ljuda ren och klar. Ta mitt liv gör det så som
du vill ha det. Jag vill leva till ära för dig Far…"
Tillbedjan är inte en uppgift bara för de som har lyckats och är utan bekymmer. Tillbedjan är en hållning i livets alla
situationer. Det finns en befriande kraft i tillbedjan inför Herren. När jag tillber lyfter jag blicken från mig själv och
min egen situation och ser på Gud. Jag ser hans möjligheter, storhet och makt och det är den väsentliga skillnaden.
Paulus och Silas lovsjöng Gud i fängelset. Plötsligt hade Gud befriat dem. (Apg 16) I dödens närhet, under förföljelse, i
sjukdom och sorg är tillbedjan en livshållning. Gud är värd att tillbedjas oavsett sinnestämning eller belägenhet. Så
många, inte bara martyrerna, vittnar om att när tillbedjan stiger öppnas himmelen. Situationen blir förändrad. Stefanus
såg himlen öppen när stenarna träffade honom. (Apg 7:54ff) Guds folk fick se Guds mäktiga ingripande när de lovsjöng.
Herren skingrade själv fiendehären som kom emot dem under lovsången. (2 Krön 20) Tillbedjan som livshållning är
utmärkande för människor som vet att målet med livet är tillbedjan inför lammets tron. (Upp 4 och 7)
Ära och tillbe Gud med hela vårt liv.
Handen som har lyfts till att prisa Herren är en utsträckt hjälpande hand för min nästa.
Tillbedjan är inte bara musik, ord och kroppsrörelser av skiftande slag utan hela mitt liv, allt vad jag är och har, är till
för att ära Gud. (Ordspr 3:9) Att ge Gud ära innebär att hela mitt liv blir en lovsång. I första hand handlar det om att i
kärlek lyda Jesus ord. Att älska Herren över allt och min nästa som mig själv. Att ta hand om medmänniskor, bemöda
sig om de svaga och vårda skapelsen är lika viktiga delar av tillbedjan som gudstjänsten. Genom vårt sätt att leva visar
vi på Guds kärlek. Detta är en kallelse för alla kristna. Det är ingen motsats till sång och bön utan en annan sida av
samma liv. Livet där handling och bön har blivit ett. Kanske är det inte så konstigt att där Guds Ande har förnyat
tillbedjan och hängivenheten har alltid ett socialt engagemang och mission blivit en frukt.
4
"Let everything that has breath" (Matt Redman)
Några av ungdomarna i församlingen var en sommar över i England på en stor sommarkonferens Soul Survivor som
handlade mycket om lovsång och tillbedjan. En av många sånger de tog med hem var denna:
Allt som andas, allt som andas, , allt som andas lova Herren Gud
Allt som andas, allt som andas, , allt som andas lova Herren Gud
Lova Dig tidigt, lova Dig sent
Lova Dig gammal som ung
Lova Dig i glädjen, lova Dig i sorgen,
Lova Dig igenom allt som sker
Om vi förstod vad Du var värd,
din kraft din makt, din kärlkes djup
så skulle sången aldrig tystna mer!
Allt som andas…
Lova Dig i himlen, lova Dig med änglar
Lova Dig i evigheten lång
Lova Dig på jorden, skapelsen sjunger
Kalar varje folk att lova Dig
Om de förstod vad Du är värd
din kraft din makt, din kärlkes djup
så skulle sången aldrig tystna mer!
Några bibliska uttrycksätt för tillbedjan:
Med hjälp av rösten:
Unison sång
Växelsång
Bön och sång i Anden
Sång i Anden
Jubelop
Tystnad
Gråt
2 Krön 5:11-14
Neh. 12:24
1 Kor 14:15
Ef.5: 18-20
Ps 47:2
Ps 46:11
! Sam 1:10-11
Med hjälp av kroppen:
Klappa händerna
Hoppa och dansa
Knäböja
Nedfalla
Lyfta händerna
Ps 47:2
2 Sam 6:16
Ps 95: 6-7
Hes 1:28
Ps 63:5
Med hjälp av instrument:
Harpor, psaltare och cymbaler
Trumpeter m fl instrument
Basuner, pukor, strängaspel och pipor
1 Krön 25:1
2 Krön 5:11-14
Ps 150
Med hjälp av liturgin:
5
Ord som amen, hosianna, halleluja
Sånger som maranata
Gloria in exelsis
Marias, sackarias och Symeons lovsånger
Nattvarden
Rökelse
Rom 1:25, Upp 19, Matt 21:9
1 Kor 16:22
Luk 2:14
Luk 1-2
1 Kor 11:17-34
Upp 8:3-4
6
