Ramariopsis subtilis
Ljus ängsfingersvamp
NE
NA
LC
DD
Storsvampar, Basidiesvampar
NT
VU
EN
CR
RE
Nära hotad (NT)
A2c+3c+4c
Klass: Agaricomycetes, Ordning: Agaricales, Familj: Clavariaceae (fingersvampar), Släkte: Ramariopsis, Art:
Ramariopsis subtilis - ljus ängsfingersvamp (Pers.:Fr.) R.H.Petersen Synonymer: Clavaria subtilis Pers.:Fr.,
Clavulinopsis subtilis (Pers.:Fr.) Corner
Kännetecken
En vit eller gulvit, 2–4 cm hög, vanligen rikt förgrenad fingersvamp. Grenspetsarna är ibland trubbiga och något
plattade. Sporerna är ovala eller nästan runda, släta och ofärgade. Arten kan förväxlas med små exemplar av snövit
fingersvamp (Ramariopsis kunzei), vilken dock har fint taggiga sporer och oftast rent vita fruktkroppar, samt med
ängsfingersvamp (Clavulinopsis corniculata), som dock är rent gul. En annan liknande art som ibland förekommer på
samma lokaler som ljus ängsfingersvamp är broskfingersvamp (Clavulinopsis microspora). Den är dock mindre och
har få, plattade grenar eller är ogrenad. Ljus ängsfingersvamp bildar fruktkroppar om hösten.
Utbredning och status
Ljus ängsfingersvamp är sällsynt men sannolikt också förbisedd och sammanblandad med liknande arter. Den är känd
från 65-tal lokaler (2005) från Öland i söder till Lule lappmark i norr. På Öland är den ej ovanlig i Mittlandsskogens
hasseldominerade biotoper. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 1 500. Total population i landet
bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 20 åren, p.g.a. att beteshävden upphör så att den lågvuxna
grässvålen ersätts med hög gräsvegetation och sly. Arten har rapporterats från Danmark, Schweiz, f.d.
Tjeckoslovakien, Frankrike, Holland, Storbritannien, Nord- och Sydamerika samt Nya Zeeland.
Ekologi
Ljus ängsfingersvamp växer i mossig grässvål i mager betesmark. Den förekommer även i lövskog på mullrik,
kalkhaltig mark, gärna i hässlen. Växtplatser med ljus ängsfingersvamp hyser ofta även andra sällsynta och hotade
svamparter. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats
rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men
genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men
markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Hot
Det främsta hotet är att magra betesmarker gödslas eller att beteshävden upphör så att den låga grässvålen ersätts
med högt gräs och sly, och senare med skog. Då arten förekommer i lundar och hässlen kan den hotas av
skogsskötselåtgärder. På sikt kan luftföroreningar med kvävenedfall och försurning vara negativa.
Åtgärder
Gräsmarker som hyser arten bör få fortsatt hävd med traditionella metoder och utan tillförsel av gödning. För artens
långsiktiga överlevnad är det angeläget att kvarvarande ogödslade naturbetesmarker sparas och hävdas. Ädellövskog
och hassellundar där svampen uppträder bör lämnas för fri utveckling. Andra liknande miljöer bör också hanteras
med stor försiktighet och skogsbruk bör bara bedrivas om det kan ske så att kontinuiteten i trädskiktet säkerställs,
att buskskiktet behålls och att trädslagsfördelningen förblir densamma.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Naturvård
Konventioner: Skogsstyrelsens signalart
Litteratur
Corner, E.J.H. 1950. A monograph of Clavaria and allied genera. Annals of Botany Memoirs 1.
Corner, E.J.H. 1970. Supplement to "A monograph of Clavaria and allied genera". Nova Hedwigia Beiheft 33.
Författare
Johan Nitare & Robert Daun 1992.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
