pingsten – veckohögtiden

Bibelskolan.com
PINGSTEN – VECKOHÖGTIDEN
Bidrag från Lars Enarson
2016-09-13
Senast uppdaterad 2016-09-13
Shavout eller Veckohögtiden (Pingsthögtiden), den fjärde och sista av vårhögtiderna, är den av Herrens högtider som firas på
femtionde dagen efter Förstlingsfruktens högtid. 'Pingst' kommer av ett ord i grekiskan som betyder femtio.
"Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven [den första
"omern" som handlar om Jesu uppståndelse]. Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall
ni bära fram ett nytt matoffer åt HERREN." (3 Mos 23:15-16)
Förstlingsfruktens högtid uppfylldes i och med Jesu återuppståndelse från de döda på "dagen efter Sabbatsdagen". "Men nu har
Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade." (1 Kor. 15:20) Precis femtio dagar senare i Jerusalem under
Pingsthögtiden, uppfylldes lärjungarna av den Helige Ande.
"När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram,
och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av
dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala."
(Apg. 2:1-4)
Detta var en klar parallell till det som hände den första Pingsten i öknen, när Gud kom ner på berget Sinai och Toran blev
given. Det är möjligt att studera texten i andra Mosebok 19 och se att detta skedde på den sjätte i månaden Sivan, vilket är
Pingstdagen.
När Israel kom till Sinai, är det första gången som Toran refererar till Israel i singularis, som till en person. Efter femtio dagars
vandring i öknen hade de slutligen blivit ett folk. "De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen
Israel slog läger [verbet står i hebreiskan i singular] där mitt emot berget, och Mose steg upp till Gud." (2 Mos. 19:2) På
liknande sätt står det i Apostlagärningarna 2:1, "När pingstdagen hade kommit var de alla samlade."
Vi läser också i Apostlagärningarna om eld och ett starkt dån från himlen som hördes över hela Jerusalem, vilket påminner om hu
det var på berget Sinai när Toran blev given. "På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett
tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. Men Mose förde folket ut ur
lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget. Hela Sinai berg höljdes i rök därför att HERREN hade stigit ner på ber
eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt." (2 Mos. 19:16-18)
På pingstdagen skrev Guds Ande, Toran i lärjungarnas hjärtan, enligt löftet från Fadern i Jeremia 31:33, "Jag skall lägga min lag
i deras inre och skriva den i deras hjärtan." På samma sätt skrevs Toran genom Guds finger på stentavlor på berget Sinai.
Guds finger är ett uttryck för Guds Ande (jämför Matt. 12:28 med Luk. 11:20). "När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai
berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger." (2 Mos. 31:18)
Shavout är också en Skördefest då man firar inbärgningen av förstlingsskörden. Som ett resultat av uppfyllelsen av den Helige
Ande på Pingstdagen, blev tretusen människor födda på nytt, samma dag. Det var Herrens förstlingsskörd. "De som då tog emot
hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen." (Apg. 2:41)
Varför firas Shavout?
Pingsten är direkt relaterad till Påsken. Israel har fått budet att räkna femtio dagar från Förstlingsfruktens högtid, som ägde rum
under Påsken. Pingsten är som kröningen av Påskhögtiden. Den sätter punkt för vårens alla Högtider. Den är den slutliga högtid
samband med Jeshuas första ankomst och utgör dess fullbordan.
"Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han
utgjutit detta som ni ser och hör. ...Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort
både till Herre och Messias." (Apg. 2:33,36)
De återstående fyra av Herrens högtider, inträffar alla tillsammans fyra månader senare, och är kopplade till Jesu andra
ankomst. På grund av att dessa återstående högtider inte haft någon historisk, nytestamentlig uppfyllelse ännu, firas de inte i
Församlingen. Den allmänna teologiska positionen i Församlingen är ju att Toran redan har blivit uppfylld, trots Jesu klara ord
om att Lagen inte har uppfyllts förrän himmel och jord förgåtts. "Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en
enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett." (Matt. 5:18)
Herrens högtider är heliga sammankomster vid utsedda tider för att repetera vad Gud har gjort i det förgågna och kommer att
göra i framtiden genom Messias, för att frälsa mänskligheten. Det är tillfällen då vi firar Hans godhet och nåd. Herrens högtider til
http://www.bibelskolan.com/cms
Powered by Joomla!
Genererad: 14 July, 2017, 16:12
Bibelskolan.com
alla dem som tror på Honom.
Precis som Pingsten är direkt kopplad till Påsken och Förstlingsfrukten, men är en separat högtid, så är också dopet i den Helige
Ande direkt kopplat till vår frälsning, och ändå är det en separat erfarenhet. Lagen med dess undervisning och intruktioner om
Högtiderna har getts oss för att hjälpa oss etablera en sund lära. "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning,
till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet," (2 Tim. 3:16) "och inser att den [lagen] ...är till ...för alla som står
emot den sunda läran." (1 Tim. 1:9-10) Lagen överensstämmer med den sunda läran och hjälper oss att fastställa vad som är
sunda doktriner.
Varför ska vi fira Shavout, eller Pingst? Först av allt så repeterar vi och påminner oss om Guds mäktiga gärningar; hur Han kom
ned, både på berget Sinai och på berget Sion med sitt heliga, rättfärdiga Ord som Han skrev i eld, första gången på stentavlor oc
andra gången i hjärtan av kött. Denna oerhörda händelse förvandlade en grupp vanliga män och kvinnor från att vara rädda
människor som gömde sej, till att bli djärva vittnen av evangeliet som förändrade världen i sin generation.
Den viktigaste aspekten av det som hände i övre salen är inte de mirakel som dessa lärjungar senare utförde, utan det mirakel
som Gud gjorde i deras hjärtan. Under Pingsthögtiden uppmuntras vi att tro att Gud vill göra samma mäktiga verk i oss, "Så
skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden." (Rom. 8:4)
Shavout är en mycket viktig del av vår vandring som troende. Den undervissar oss om att vår frälsning inte är fullständig förrän
Guds Ande har uppfyllt oss, och att syftet med denna uppfyllelse är att etablera Hans rättfärdighet i oss genom att skriva
hans lagar i våra hjärtan.
"Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus… Jag skall
lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan [Pingsthögtiden]. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara
mitt folk. Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren. Ty alla skall känna
mig, från den minste till den störste. Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer
komma ihåg [Påskhögtiden]." (Heb. 8:8,10-11)
Bakgrunden till Azusa Street-väckelsen och den världsvida Pingströrelsen som följde, var hjärtats rop efter helighet. Grunden för
denna mäktiga rörelse var inte en längtan efter mirakler och andliga upplevelser, eller ens ett förändrat samhälle, utan en hunger
efter renhet och ett helgat liv.
Efter 100 år har den stora majoriteten inom pingst och de karismatiska sammanhangen, inklusive deras ledare, lämnat
denna grundval. Människor vill ha Andens kraft för sitt eget nöje och vinning, men de har inte först och främst en längtan efter att
ändra på sej och lyda Guds Ord och hans lagar. Inte undra på att det inte är väckelse idag. Vi behöver den verkliga Pingstelden
igen. Denna eld inristar Hans heliga lagar och vägar i våra hjärtan så att vi kan vandra i rättfärdighet.
"Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.
Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn
drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har
aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!" (Matt. 7:21-23)
De flesta idag är mer intresserade av profetior, att kasta ut demoner och göra mirakel än att lyda Guds lagar. Så de involverar
sig i det övernaturliga för att få efterföljare, men lever i laglöshet och vägrar underkasta sig Guds lagar. "Gudlösa som de är
förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar. ...De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd ut
frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna." (Jud. V.4,12)
Omer-räkningen
Vi läser i Apostlagärningarna 1:3-5, "Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han
under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. 4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna
befallde han dem: 'Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte
med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande'". Detta var en klar hänsyftning till budet i tredje
Mosebok 23:16 om Shavout-högtiden "Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten." Det judiska
folket kallar detta för "Omer-räkningen".
Det sägs om lärjungarna, "Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig ...Alla dessa
höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder." (Apg. 1:13-14) De
"räknade Omer" inför Herren i den övre salen, de tio sista avgörande dagarna, och väntade på Pingsthögtiden. Det är vanligt blan
religiösa judar idag att stanna uppe hela natten från Shavout-kvällen tills nästa morgon på Shavout-dagen, och vaka i bön och
studera Ordet. Hur mycket mer har inte vi anledning att vaka i bön för att bli utrustade med kraft från höjden?
Vi behöver lära oss vandra på de forntida stigarna. Nyligen fick vi ett email från en förebedjare i Sverige. Hon skrev,
”Min man och jag har fått era bönebrev nu i ett par månader, och vilken välsignelse de har varit! Tack så jättemycket för
http://www.bibelskolan.com/cms
Powered by Joomla!
Genererad: 14 July, 2017, 16:12
Bibelskolan.com
det ni gör för Guds folk och Israel. ...Det är så mycket som jag inte förstår med det messianska, och jag har bett Herren att visa
mig det. För två veckor sedan hade jag en till dröm.
Jag drömde om Jesu ankomst och jag var bland en folkskara som väntade på honom. Vi stod vid en vägkant och spanade
och en man som stod bredvid mig sa att vi var vid vasaloppet. Jag frågade var Jesus skulle komma? Och så sa han: titta på
skylten. Och på skylten stod det: "I fädernas spår." Och mannen sa: Messias kommer i fädernas spår.
Jag vaknade direkt efter. Jag kände att jag ville börja forska om vilka fäderna är och vilka vägar de gått. Och så fick vi låna en CD
där [ni] undervisade [om att det judiska folket är våra rätta fäder] och det var så välsignat! Det känns verkligen som om Jesu
ankomst är mycket närmre än vi kan föreställa oss. ...Å, det är som en eld i mig som ropar: vaka!” (Slut citat)
Messias kommer att komma i de sanna fädernas (dvs det judiska folkets) fotspår, och inte de så kallade kyrkofädernas vilka
förkastade det judiska folket och deras bibliska högtider. Det är våra hjärtans passion att väcka upp församlingen till detta faktum
för att förbereda ett folk som gör sig redo för Herren. Detta har i högsta grad att göra med de bibliska högtiderna och deras
undervisning. Messias kom enligt dessa högtider första gången och det kommer att han även att göra nästa gång.
Det står skrivet i Jeremia 6:16, "Så säger HERREN: 'Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter
den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar.'" Hela texten över Vasaloppet lyder "I fädernas spår för
framtida segrar!" Detta är mottot för den yttersta tidens segrande församling! Stora skaror befinner sej nu i domens dal och
måste välja (Joel 3:14). Några lyssnar och vill lära sig att vandra på de forntida stigarna. Andra förhärdar sina hjärtan och vill inte
lyssna. Men vi måste vara trogna att tala ut i dessa dagar. Tiden är kort. Må vi inte missa att höra vad Anden säger till
församlingarna i denna tid!
Det handlar om bruden
Rabbinerna kallar den shofar som blåses på Pingsten för den "första shofaren". Den "sista shofaren" blåses på Yom Teruah,
Basunhögtiden, dvs den högtid som anger Herrens återkomst. "Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men
vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå
odödliga, och vi skall förvandlas." (1 Kor. 15:51-52)
Shavout och den första shofaren är kopplad till äktenskapsunionen mellan den Evige och Hans folk. Ett judiskt äktenskap utförs
i två steg som man kan se t.ex. i 5 Mosebok 20:7, "Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte tagit henne till
sig, må han vända tillbaka hem så att inte en annan tar henne till sig, om han själv faller i striden." Den del då löftena avges
kallas "kiddushin", då bruden säger "Ja" till äktenskapskontraktet "ketuvan", och binder sig vid sin man. Detta bekräftas med
en shofar, vilket alltså är den första shofaren. Har du sagt ja till Herrens bud för att bli hans brud och få del av Andens fullhet?
Apg 5:32 lyder, "Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom."
Rabbinerna kallar Trumpethögtiden, då den sista shofaren blåses, för "Messias bröllop". Det är då som äktenskapet fullbordas. I
gångna tider kunde det gå upp till 12 månader mellan ceremonin med äktenskapslöftena, och själva bröllopet. Idag genomförs de
vanligen på samma dag.
På Bibelns tid gick bruden efter "kiddushin", hem till sitt föräldrahem och förberedde sin brudklänning. Brudgummen gick hem
till sin fars hem och förberedde bostaden för dem att bo i. När brudgummens far såg att båda var färdiga, gav han, med en
shofarstöt, sin son tillstånd att gå och hämta sin hustru. Sonen gick då till brudens föräldrahem och lyfte upp henne i luften och
tog henne till sin fars hus där det andra steget i äktenskapsförbundet togs. Denna ceremoni kallas för "lakach" som betyder
"ta", jfr. 1 Mosebok 24:3, och "nissuín", från "nasah" "lyfta upp".
Den centrala texten om Trumpethötiden i "Nya Testamentet" som beskriver "lakach" och "nissuim" då äktenskapet
fullbordas, är förstås 1 Tess. 4:16-18,
"Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de
som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln ["lakach" och "nissuim"]
tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren [äktenskapet fullbordas genom
Lammets bröllopsmåltid]. Trösta därför varandra med dessa ord."
Vi lever nu i tiden mellan den första och den sista shofaren vid Herrens tillkommelse. Vi har trolovats med en man genom
att acceptera "ketuvan" de heliga Skrifterna (se Ef 5:25-27), och vi väntar på hans återkomst från Faderns hus i himlen när
Fadern ser att Brudens klänning är redo och tiden är inne. "Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens
änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern." (Matt. 24:36)
http://www.bibelskolan.com/cms
Powered by Joomla!
Genererad: 14 July, 2017, 16:12