På plats under kvällen fanns också Lis

Välbesökt information om Hästunderstödd terapi
Den 2 april samlades ett 20-tal intresserade i Lunds Civila Ridklubbs kafeteria för att prata om
Hästunderstödd terapi och ridterapi.
Foto: Mia Tegnér
Kvällen började med att Marie Gudmundsson, som är projektledare för och en av initiativtagarna till
ett projekt som bedrivs vid tre ridklubbar i Dalarna, berättade en del om sitt arbete. Projektet drivs i
samarbete med Neuroförbundet med hjälp av pengar från Allmänna arvsfonden och vänder sig till
vuxna personer med neurologiska funktionsnedsättningar. Det kan röra sig om personer med
neurologiska sjukdomar som till exempel MS eller ALS, eller funktionsnedsättningar efter stroke eller
skador.
Syftet med projektet är att öka tillgången på rehabilitering, fysisk aktivitet och en meningsfull fritid
för funktionshindrade. Och att utjämna skillnaderna i hälsa.
Marie Gudmundsson är arbetsterapeut, sjukgymnast, massör för både människa och häst och hon
har läst miljöpsykologi vid SLU i Alnarp. Hästar, människor och natur har alltid varit centrala i hennes
liv och genom det här projektet har hon kunnat kombinera dessa.
-- Vi ser ju vilken otrolig nytta hästarna gör, för både det fysiska och det psykiska välbefinnandet. Ett
pass på 30 minuter på ryggen på en häst som skrittar ger samma träning som en 30 minuters
promenad. Något som är svårt att åstadkomma om du har svårt att röra dig själv, berättade Marie
Gudmundsson.
Idag omfattar projektet 40 deltagare och ett antal medhjälpare som också fått utbildning genom
projektets försorg. För detta har de sökt och fått ekonomisk hjälp från Victoriafonden. På varje ställe
ridterapi utövas finns också såväl lift som ramp. Intresseföreningen för ridterapi har också ett
framgångsrikt samarbete med regionens rehabverksamhet.
En del av framgången tror Marie Gudmundsson beror på att projektet drivs av en
intresseorganisation, att det vänder sig till en eftersatt målgrupp och att det finns evidens från
forskning på att det fungerar.
--Men en stor del spelar nog vår envishet in. Vi har hela tiden haft målet fast i sikte.
Ridterapi är inte dyrare än till exempel bassängträning men minst lika effektivt. Deltagarna i projektet
vittna om bättre rörlighet och ett bättre mående i allmänhet. Detta innebär att de behöver mindre
hjälp, färre mediciner och får ett bättre liv.
På plats under kvällen fanns också Lis-Lott Andersson från Humlamaden som berättade om sitt
arbete med att rehabilitera personer med utmattningsdepression. Även här finns det forskning som
klart säger att ridning och kanske framför allt umgänget med hästarna har stor betydelse för ett ökat
välmående.
Susanna Wersäll berättade om projektet ”Mamma jag har blivit knäpp” som också är ett ridterapiprojekt som drivs med hjälp av pengar från Arvsfonden. Detta projekt vänder sig till barn och
ungdomar med OCD (tvångssyndrom) och Susanna berättade bland annat om en flicka som upplevde
att det enda stället där hon var fri från sitt tvång att tvätta sig på var i stallet.
Kommittén för ryttare med funktionsnedsättning fortsätter nu sitt arbete och vill gärna ha idéer på
möjliga projekt att arbeta med. För den som är intresserad går det bra att kontakta någon i
kommittén. Det finns också en Facebook-sida som heter Ryttare med funktionsnedsättning i Skåne
där det finns information att hämta.
Text: Kristina Hovander