Infektioner inom urologi

Infektioner inom urologi
Elisabeth Farrelly
Varje klinik och avdelning bör ha regelbundet uppdaterad dokumentation om sitt eget
infektionspanorama och resistensläge.
Infektion efter transrektal prostatabiopsi
Sammanfattning
Akut bakteriell prostatit som har orsakats av introduktion av tarmbakterier i samband
med punktion. Förekommer hos mindre än 10 % vid given profylax, se separat
dokument om antibiotikaprofylax vid urologiska ingrepp.
Etiologi
• E. coli
• klebsiella- och bakteroidesarter
• mer sällan anaeroba tarmbakterier
• ökande förekomst av bakterier med utvidgat resistensspektrum, t.ex. ESBL
Symtom
• feber och frossa
• värk i perineum och korsrygg
• uttalad ömhet över prostata
Diagnostik
• urinodling
• blododling vid frossa
• prostatapalpation
Behandling
Oftast sjukhusvård på grund av allmänpåverkan, urinretention och behov av intravenös
antibiotikabehandling. Lämpliga preparat är:
I första hand:
Vid empirisk behandling ges
• cefotaxim 1 g x 3 iv + eventuellt gentamicin 3-4 mg/kg iv, vanligtvis 240 mg iv
till patient med normal njurfunktion
Vid urinodlingssvar med trimetoprim-känslig bakterie ges
• trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) x 2 iv + eventuellt gentamicin
240 mg iv
________________________________________________________________________________________________________
Vårdprogram formulerat av Stockholms läns landstings Strama-grupp
Hämtat från www.janusinfo.se
Uppdaterad: 2015-11-13
I andra hand:
• piperacillin/tazobaktam 4 g x 3 iv
• imipenem 1 g x 3 iv
Eventuellt antibiotikabyte efter odlingssvar.
Om allmänpåverkan är måttlig kan poliklinisk behandling ges med:
• ceftibuten 400 mg x 2 per os eller
• ciprofloxacin 500 mg x 2 per os eller
• trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) x 2 per os
Vid val av preparat beaktas tidigare resistensbestämningar. Behandlingstid tre veckor.
Infektion efter diagnostiska endoskopiska ingrepp utan resektion av
blåsslemhinna, prostatavävnad eller stenkrossning
Sammanfattning
Infektion uppträder hos mindre än 5 %, om granulocytesterastest och nitrittest är
negativa före ingreppet.
Infektionen orsakas av introduktion av bakterier från genitalområdet och
uretramynningen.
Etiologi
• E. coli
• Klebsiella spp
• enterokocker
Symtom
Miktionssveda, täta trängningar, obehag över blåstrakten, subfebrilitet och eventuellt
makroskopisk hematuri. Mera sällan ses övre urinvägsinfektion med feber mer än 38ºC
och palpationsömhet över flanker.
Diagnostik
• urinodling
• CRP
• LPK
• prostatapalpation
Behandling
Avvakta odlingssvar med resistensbestämning innan behandling inleds, om patientens
tillstånd tillåter. Vid mer uttalade infektionssymtom kan behandling inledas med:
• trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) per os eller
• amoxicillin + klavulansyra 500 mg x 3 per os
• ciprofloxacin 500 mg x 2 per os eller
Eventuellt antibiotikabyte efter odlingssvar. Behandlingstid sju till tio dygn.
Vid hög feber och allmänpåverkan inleds behandlingen med intravenöst preparat.
I första hand
________________________________________________________________________________________________________
Vårdprogram formulerat av Stockholms läns landstings Strama-grupp
Hämtat från www.janusinfo.se
Uppdaterad: 2015-11-13
•
•
•
cefotaxim 1g x 3 iv eller
ampicillin 2 g x 3 iv och gentamicin 4 mg/kg x 1 iv eller
piperacillin/tazobaktam 4 g x 3 iv
I andra hand
• imipenem 1 g x 3 iv
Eventuellt antibiotikabyte efter odlingssvar. Behandlingstid sju till tio dygn.
Infektion efter endoskopisk kirurgi
Till exempelvis vid resektion av blåsslemhinna/prostatavävnad, stenkrossning eller
incision av strikturer.
Sammanfattning
Om man ger profylax enligt rekommendation eller antibiotikabehandling med ledning
av preoperativ urinodling är risken för infektionskomplikationer låg. Den postoperativa
vården har stor betydelse för infektionsincidensen.
Urinuppsamlingssystemen skall vara slutna. Hygienföreskrifter för handhavande av katetrar skall
noggrant följas. Kateter skall avlägsnas så snart patientens tillstånd medger.
Behandling
Om preoperativ urinodling saknas och infektionstecken uppstår ska urinodling tas.
Avvakta odlingssvar med resistensbestämning om patientens tillstånd tillåter. Vid mer
uttalade kliniska infektionssymtom kan behandling inledas med till exempel:
• ceftibuten 400 mg x 1 per os vid nedre UVI eller
• ceftibuten 400 mg x 2 per os vid övre UVI eller
• ciprofloxacin 500 mg x 2 per os
Vid hög feber och allmänpåverkan inleds behandlingen med intravenöst preparat till
exempel:
• cefotaxim 1 g x 3 iv eller
• ampicillin 2 g x 3 iv + gentamicin 4 mg/kg x 1 iv eller
• piperacillin/tazobaktam 4 g x 3 iv
I andra hand med:
• imipenem 1g x 3 iv eller
• ciprofloxacin 400 mg x 2 iv
Eventuellt antibiotikabyte efter odlingssvar. Behandlingstid 10 dygn.
Infektion i samband med stenar
Sammanfattning
Före stötvågsbehandling (ESVL) eller kirurgisk behandling av sten i urinvägarna tas
urinodling. Vid stenkrossning i urinvägarna kan fragment ge upphov till
slemhinneskador med öppnade blodkärl, vilket ökar risken för infektionssymtom
och/eller bakteriemi.
Etiologi
________________________________________________________________________________________________________
Vårdprogram formulerat av Stockholms läns landstings Strama-grupp
Hämtat från www.janusinfo.se
Uppdaterad: 2015-11-13
Vid mineralinnehållande stenar i urinvägarna, bland annat calciumoxalat, förekommer
ofta samtidig infektion med uropatogener. Vanligast är E. coli. Infektionsstenar uppstår,
när det finns långvarig bakteriuri med arter som bildar ureas, exempelvis proteus,
pseudomonas och klebsiellaarter. I samband med krossning av infektionsstenar frigörs
bakterier som finns adherenta till stenen eller i stenmatrix.
Behandling
Vid positiv urinodling ges antibiotikabehandling enligt resistensmönster före
ESVL/kirurgi. Lämpliga preparat är
• amoxicillin-klavulansyra 500 mg x 3 per os eller
• trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) x 2 per os eller
• ciprofloxacin 500 mg x 2 per os eller
• cefadroxil 1 g x 2 per os
Behandlingstid sju till10 dygn. Vid negativ urinodling ges profylax, se dokument.
Om stenfragment och/eller infektion finns kvar, sker så småningom stentillväxt. Både
stenen och infektionen måste avlägsnas helt.
Vid infektion med någon av de ureaspjälkande bakteriearterna samt efter behandling av
vissa stenar med magnesium-ammonium-fosfat, så kallad ”struvit”-sten, ges
antibiotikaprofylax under tre till sex månader. Preparat väljs enligt resistensmönster, till
exempel:
• nitrofurantoin 50 mg per os till natten eller
• trimetoprim 100 mg per os till natten eller
• mecillinam 200 mg per os till natten
Infektion vid kateterbehandling
Sammanfattning
Efter cirka tre dygns behandling med inneliggande kateter finns som regel kolonisation
med bakterier i urinvägarna och efter längre tid förekommer ofta 2-3 bakteriearter
samtidigt. Vid ren intermittent kateterisering av urinblåsan förekommer kolonisation
hos cirka 50 % vid varje givet tillfälle.
Vårdpersonalens handhygien och följsamhet till hygienföreskrifter är av största betydelse för att
undvika bakteriespridning mellan patienter och därmed infektionssymtom.
Definition
Urinvägskateter kan innebära uretrakateter (KAD), suprapubisk kateter, ren intermittent
kateterisering, uretärkateter eller nefrostomi. Ur infektionssynpunkt är ren intermittent
kateterisering bättre än kvarkateter. Suprapubisk kateter är bättre än uretrakateter.
Andra uppsamlingsmetoder än kateter medför mindre risk för vårdrelaterade
infektioner. Alltså är blöja bättre än uridom, som är bättre än kvarkateter. Överväg alltid
noggrant indikationen för kvarkateter!
Diagnostik
Urinodling.
Behandling
________________________________________________________________________________________________________
Vårdprogram formulerat av Stockholms läns landstings Strama-grupp
Hämtat från www.janusinfo.se
Uppdaterad: 2015-11-13
OBS! Asymtomatisk bakteriuri behandlas inte.
Symtomgivande infektion behandlas med så specifikt antibiotikum som möjligt.
Avvakta om möjligt odlingssvar med resistensbestämning och kontrollera eventuellt
tidigare urinodlingssvar för vägledning om bakteriekolonisation och resistensmönster.
Vid mer uttalade kliniska infektionssymtom kan behandling inledas med till exempel:
• trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) x 2 per os eller
• cefalosporinpreparat, till exempel cefadroxil 500 mg x 2 per os eller
• ceftibuten 400 mg x 1 per os eller
• ciprofloxacin 500 mg x 2 per os
Behandlingen ändras vid behov enligt urinodlingens resistensbestämning.
Behandlingstid fem till 7 dygn. Vid symtomgivande urinvägsinfektion bör katetern
bytas, om patienten har haft den i mer än 7 dygn.
Profylax
Symtomgivande infektion förekommer framför allt efter byte eller stopp i katetern. Vid
långtidsbehandling med urinvägskateter kan antibiotikaprofylax ges som enstaka dos 2
timmar före kateterbyte. Preparat väljs då enligt tidigare urinodling med
resistensmönster. Antalet infektioner vid kateterbehandling kan begränsas, om
hygienföreskrifter vid skötandet av katetrar och uppsamlingssystem noggrant följs på
vårdinrättningar.
Infektion i samband med implantat i urinvägarna
Till exempel artificiell uretrasfinkter, övriga implantat mot inkontinens, penisimplantat
eller testikelprotes.
Etiologi
Oftast hudbakterier såsom stafylokocker samt vanliga uropatogener. Kontamination kan
ske i samband med implantationen eller på grund av vävnadserosion, så att protesen får
öppen kontakt med hud, urinvägar eller genitalia.
Symtom
Rodnad, svullnad, värmeökning över protesområdet. Purulent sekretion från hudfistel
eller via uretra, samtidig urinvägsinfektion med miktionssveda, täta trängningar, obehag
över blåstrakten. Subfebrilitet.
Diagnostik
• sår/fistelodling
• urinodling
• CRP och LPK samt
• eventuell blododling
Behandling
• klindamycin 300 mg x 3 per os eller
• trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) x 2 per os eller
• ciprofloxacin 500 mg x 2 per os
________________________________________________________________________________________________________
Vårdprogram formulerat av Stockholms läns landstings Strama-grupp
Hämtat från www.janusinfo.se
Uppdaterad: 2015-11-13
Vid hög feber och mer uttalade infektionssymtom intravenös behandling med
• imipenem 1g x 3 iv eller
• piperacillin/tazobaktam iv 4 g x 3
Som regel blir explantation av protesen nödvändig. Antibiotikabehandlingen bör
fortsätta 10-14 dygn efter explantation.
Infektion efter öppen kirurgi i buk, lilla bäckenet, retroperitoneala
rummet
Behandling
Samma principer och behandlingsmetoder som beskrivs i kapitlet ”Kirurgiska
bukinfektioner”.
Tabell 2. Sammanfattning. För ytterligare information se text nedan
Infektion efter transrektal
prostatabiopsi
Cefotaxim 1 g x 3 + gentamicin3-4 mg/kg iv eller
trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) x 2+eventuellt
gentamicin 240 mg iv eller
ciprofloxacin 500 mg x 2 per os
Infektion efter diagnostiska
endoskopiska ingrepp
trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) per os eller
ciprofloxacin 500 mg per os eller amoxicillin + klavulansyra 500 mg x 3
per os.
Vid mer uttalade infektionssymtom:
cefotaxim 1g x 3 iv eller
ampicillin 2 g x 3 iv + gentamicin 4 mg/kg x 1 iv eller
piperacillin/tazobaktam 4 g x 3 iv
Infektion efter endoskopisk kirurgi
Ceftibuten 400 mg x 1 per os vid nedre UVI/400 mg x 2 eller
ciprofloxacin 500 mg per os vid övre UVI
Vid hög feber och allmänpåverkan:
cefotaxim 1g x 3 iv eller
ampicillin 2 g x 3 iv + gentamicin 4 mg/kg x 1 iv eller
piperacillin/tazobaktam 4 g x 3 iv
Infektion vid sten i urinvägarna
amoxicillin-klavulansyra 500 mg x 3 per os eller
trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) x 2 per os eller
cefadroxil 1 g x 2 per os eller ciprofloxacin 500 mg per os
Vid hög feber och allmänpåverkan:
cefotaxim 1g x 3 iv eller
ampicillin 2 g x 3 iv + gentamicin 4 mg/kg x 1 iv eller
piperacillin/tazobaktam 4 g x 3 iv
Infektion vid kateterbehandling
trimetoprim-sulfametoxazol (160 mg + 800 mg) x 2 eller cefadroxil 500
mg x 2 per os eller ceftibuten 400 mg x 1 per os eller ciprofloxacin 500
mg per os
Infektion i samband med implantat klindamycin 300 mg x 3 per os eller trimetoprim-sulfametoxazol (160
i urinvägarna/genitalia
mg + 800 mg) x 2 per os eller ciprofloxacin 500 mg per os
Vid mer uttalade infektionssymtom imipenem 1g x 3 iv eller
piperacillin/tazobaktam 4 g x 3 iv
Infektion efter öppen kirurgi
Se Kirurgiska bukinfektioner
Referenser
Riktlinjer för urologisk vård: "Clinical Guidelines on Urological Infections" European
Association of Urology (mars 2015). www.uroweb.org
Hesse, Tiselius, Jahnen. Urinary Stones. Diagnosis, Treatment, and Prevention of Recurrence. S
Karger AG, Basel, Schweiz, 1997
________________________________________________________________________________________________________
Vårdprogram formulerat av Stockholms läns landstings Strama-grupp
Hämtat från www.janusinfo.se
Uppdaterad: 2015-11-13