Föreläsning 1
Jonas Axelsson
I den här föreläsningen skall jag försöka att göra det vi vill att ni skall göra – göra en egen
reflektion över litteraturen – i detta fall Organisation och organisering. Jag kommer alltså
inte att ägna mig åt högläsning utan gör istället en redogörelse över mönster som jag tycker
mig se i boken. Det är naturligtvis ett mönster som andra kanske inte håller med om. Men
eftersom studenter ofta efterfrågar lite lyftning från ren högläsning av kurslitteraturen skall
jag pröva detta grepp. Det här upplägget skall jag ha:
1. Intro
2. Förmodernitet, modernitet, postmodernitet
3. Förmodernitet
4. Modernitet
a) Hård modernitet
b) Mjuk modernitet
5. Den vacklande moderniteten
1. Intro
Jag vill börja med att förtydliga det faktum att vi i den här kursen talar om massor med olika
perspektiv på i stort sett samma område. Vi kan ta begrepp som ”kultur”, ”system” och
”institution” som exempel. De täcker i stort sett in samma område (den organisatoriska
verkligheten – men de ser samma område med olika ”glasögon”.
Det kan vara problematiskt att besvara en fråga som – hur förhåller sig ”kultur” och
”institution” till varandra? Det är svårt eftersom det handlar om två olika perspektiv på
samma sak.
2. Förmodernitet, modernitet, postmodernitet
När jag har läst boken har jag tyckt att det är intressant att diskutera den med hjälp av de här
tre begreppen.
Det känns särskilt viktigt att ta upp begreppen eftersom vi senare i kursen skall diskutera
postmoderna teorier. Och för att begripa det postmoderna behöver man ha grepp om det
moderna och det förmoderna också.
Man kan se dessa tre fenomen som ett slags ”världsbilder” och alltså inte först och främst som
epoker. I och med att vi tänker oss dem som världsbilder kan vi tänka att de kan existera
samtidigt. Även om någon av dem naturligtvis kan dominera över de andra.
Som spekulativt förslag: kanske består vår epok av 70 procent modernitet, 20 procent
postmodernitet samt 10 procent förmodernitet.
Som världsbilder tänker jag mig att de kan ha något slags fundament eller grund, och då
tänker jag mig det så här:
Världsbild: Förmodernitet; fundament: Gud, religion, tradition
Världsbild: Modernitet; fundament: människans förnuft
Världsbild: postmodernitet; fundament: Postmodernitet kan ses som utan ett fast fundament.
Jag tror att de flesta av oss har lite prägel av alla tre. Vi är förmoderna i och med att vi oftast
lever efter vissa traditioner (till exempel firar vi jul, midsommar osv) utan att förnuftsmässigt
tänka över det. Vi är moderna på så sätt att vi tror på förnuftets roll, utbildningens roll osv; Vi
är nog också postmoderna eftersom vi rätt ofta känner av en stor osäkerhet, vi känner rätt ofta
att marken kan rämna under våra fötter – både som privatpersoner och som medborgare.
3. Förmodernitet
Boken säger inte så mycket om tiden före det moderna. Detta beror på att organisationsteorin
till stora delar är ett modernt fenomen. Liksom all annan samhällsvetenskap.
Men det kan vara intressant att titta på organisationsteorins förhistoria. Det kan vara intressant
att ställa frågan: varför uppkom inte organisationsteorin tidigare? Är inte det lite märkligt?
Om man backar ända tillbaka till antiken så finns det förstås viktigt tänkande om samhället
och det sociala – men det finns inte mycket av konkreta undersökningar av organisationer.
Filosofen Aristoteles framförde ju viktiga saker om samhället men han säger inte mycket om
konkreta organisationer.
Varför gjorde han inte det? Ett svar kan kanske vara att den tidens Grekland var ett
slavsamhälle och den organisatoriska verkligheten var för mycket anknuten till slavarna för
att filosofer skulle intressera sig för den. Hela arbetets verklighet var ju något som tillhörde
slavarna. Arbetet och dess organisering var mycket lågt värderat. Detta kanske kan förklara
varför Aristoteles, och andra filosofer, inte intresserade sig mer för det organisatoriska i
människolivet.
Man brukar ju säga att den västerländska civilisationen har sina källor i tre städer: Aten, Rom
och Jerusalem. Aten har vi redan berört. När det gäller saker av intresse för
organisationsteorin så kommer en del viktigt filosoferande om samhället härifrån. Aristoteles
har sagt vissa mer allmänna saker om samhället som är viktiga, osv. Från Rom har vi fått
mycket av vårt rättssystem, ett slags tidig ”byråkrati” växte fram där – detta är naturligtvis
intressant i vårt sammanhang här. Och från Jerusalem brukar man säga att kristendomen och
kyrkan har kommit. Och det är intressant utifrån organisationsperspektiv eftersom kyrkan är
ett slags organisk och hierarkisk organisation som har en ovanligt universell utbredning.
Kyrkans roll för organiserandet tycker jag dock inte noteras i boken.
En orsak till att organisationsteori och annan samhällsvetenskap kanske var att det medeltida
samhället var ett så statiskt samhälle, med fasta hierarkier osv. Man kanske har svårt att se
saker om man inte ser dynamik och rörelse? Det är ju inte förrän industrialisering och alla
dess händelser som vi får samhällsvetenskap på allvar…
Nåväl det moderna är förstås något som kommer smygande precis som många historiska
förändringar…
Några viktiga figurer i brytningen mellan förmodernt och modernt är Machiavelli, Hobbes,
Adam Smith.
Machiavelli, rådgivare till furstar i renässansens Italien; den brutala maktens teoretiker. Se
citat på sidan 32 och 33 i boken. Här ser vi inget av kyrkligt resonerande om samhället, inget
om höga, ädla mål för samhället. Hans bok Fursten präglas av en rå realism. En helt ny
uppfattning om vad makt är och bör vara.
Thomas Hobbes, engelsk tänkare. En av de första som hävdade att samhället är något som
människan skapar. Det är alltså ingen självklarhet med det sociala livet! Det är något som
väljs. Visserligen innebär valet att inte bilda ett samhälle en oerhörd svår situation för
människor – men att överhuvudtaget resonera kring samhället som något skapat är nytt.
Adam Smith, känd inom nationalekonomi. Hävdade att samhällelig harmoni uppstår nedifrån
– från människors egoistiska strävanden efter att förbättra sina liv. Om alla strävar efter sitt
eget bästa är det som om en ”osynlig hand” leder till social harmoni. Detta är en tanke som
kontrasterar mycket mot kyrkans tänkande om en harmoni som kom uppifrån – ytterst från
Gud.
4. Modernitet
Man kan dela in moderniteten i en ”hård modernitet” och i en ”mjuk modernitet”.
Resonemanget är inspirerat från idéhistorikern Sven-Eric Liedman.
Den hårda moderniteten är inriktad på sådant som teknik, naturvetenskap, disciplin – ja,
sådant som vi i vardagslivet har lätt för att se som ”hårt”.
Den mjuka moderniteten är inriktad på mer mänskliga saker: demokrati, jämlikhet,
gemenskap…
Mycket av det psykologiska tänkandet kan placeras i det mjuka facket.
Det gemensamma för hårda och mjuka moderniteten är dock tron på ”Den Stora Lösningen”.
Man har stor tilltro till förnuftets förmåga att gripa världen.
Hård modernitet
Här finns naturligtvis Scientific Management. Inte mycket att orda om. Helt självklart. Bara
en snabb upprepning av viktiga punkter i SM:
1. Arbetsprocessens separering från arbetarens yrkesskicklighet.
2. Skilsmässa mellan handens och hjärnans arbete.
3. En på förhand systematisk planering och kalkylering av arbetsprocessens alla delar.
Också byråkratin är lika självklart hårt modern. En liten repetition här också: I den
byråkratiska organisationen sker styrningen av beteenden mot uppsatta mål med hjälp av
rationellt formade regler och procedurer.
Också Fayol skall räknas som hårt modern. Av utrymmesskäl skall jag här nöja mig med att
peka på hans betoning av ”disciplin”.
Mjuk modernitet
Human Relation-skolan är förstås självklar här. Mjuka värden ser vi lätt här. Men det är
tydligt att det är ett slags tekniskt sätt att förstå det mjuka (HR godtog också mycket av
taylorismen) – men det är typiskt modernt. Snabb repetition av några viktiga punkter här
också. Human Relation-skolan hävdar att
1. Människan är en social varelse även på arbetet.
2. Arbetaren ställer krav på erkännande och trygghet.
3. Produktiviteten bestäms av sociala normer.
4. Gruppnormerna har större påverkan än ledningens normer.
5. Ledarskapets stora betydelse, framhävs.
I samband med det mjuka kan det vara intressant att också lyfta fram strävanden efter
företagsdemokrati, och medbestämmande på arbetsplatsen. Jag skall inte säga mycket om
detta – Hanne Randle skall ha föreläsning om ämnet.
Mary Parker Follett (1868-1933) är i detta sammanhang ett namn att lägga på minnet. Hon
ville lyfta fram företaget som en arena för sociala och politiska utvecklingar. Viktig pionjär
för medbestämmande.
Om vi raskt går vidare så kan vi konstatera att sociotekniken kan ses som en intressant
blandning mellan hård och mjuk modernitet. Både hård teknik, och det mjuka sociala betonas.
5. Den vacklande moderniteten
Med detta menar jag att tron på det moderna avtar under främst andra delen av 1900-talet, och
framåt. Man har kvar mycket förnuftstro i många sammanhang, men ändå är det inte en stabil
tro på förnuftets kraft.
Mycket av vacklandet kan nog förklaras av den politiska utvecklingen, av 1900-talets
mörkaste händelser, utvecklingen i Nazi-tyskland, världskrigen, Sovjetunionens framväxt, etc.
Om sådant kan hända, trots att vi har så mycket kunskaper – hur skall vi då våga lita på
människan och förnuftet?
”Den vacklande moderniteten” framträder tydligt i utvecklingar inom teorier om
beslutsfattande.
Herbert Simon är en viktig teoretiker härvid. Talande nog så publicerade han en bok om
förnuftets begränsade makt 1945!
Bounded rationality, känner ni väl till – och det är ju ett begrepp som egentligen är oerhört
kontrasterande mot tidigare moderna tankar om den rationella människan.
Se citat på sidan 115.
March och Olsen har gått vidare på liknande spår. Och de hävdar ju att beslut fattas i
situationer som präglas av tvetydighet. ”Garbage can decision making” – känner ni ju till. Inte
särskilt mycket tro på förnuftets styrka där inte!
Om vi går vidare så tycker jag mig också se ett vacklande också inom systemteorin.
Åtminstone när man talar om organisationer som ”öppna system”. Öppna system leder
verkligen till att den typiskt moderna ”stora lösningen” blir mycket svår att nå.
Och contingency-theory förstås – här ser vi vacklandet ännu tydligare. Denna teori bottnar ju i
systemteorin men pekar ännu mer på det osäkra. Man pekar mer på maktlösheten inför
organisationens externa faktorer. Och man tror inte det finns generella lagar för hur sociala
system fungerar.
