Naturinventering i område
vid Stätten, Evensås 1:6 m.fl.
Lysekils kommun
utförd för
Stätten Gård AB
Lysekil
www.ekonatura.se
Thomas Andersson
September 2016
2
Inledning och metodik
Syftet med denna inventering är att undersöka vegetationens sammansättning samt göra en
bedömning av naturvärden inom ett område på Evensås 1:6 m.fl. fastigheter på Skaftö i
Lysekils kommun. Området utgörs av ej bebyggd mark (”lucktomter”), mestadels på berg med
sparsam vegetation, inom ett stugområde vid Stätten, se karta, sid. 9.
Inventeringen har utförts på uppdrag av Stätten Gård AB inför planer på förtätning av området
samt indragning av kommunalt vatten och avlopp.
Berggrunden i inventeringsområdet utgörs av gnejs.
Inventeringsområdet har delats in i sex delområden, se karta sid. 9, där förslag finns att
tillskapa sammanlagt nio nya tomter.
Inventeringsområdet har besökts vid fem tillfällen under maj till augusti 2016. Vid fältbesöken
har huvudsakliga vegetationstyper och påträffade arter av framför allt kärlväxter noterats.
Tidigare dokumentation och utpekade användningsområden
I Lysekils kommuns översiktsplan (2006) betecknas inventeringsområdet som ”bebyggelseområde, huvudsakligen bostäder”.
Inga särskilt utpekade naturvärden finns för området i Lysekils kommuns naturvårdsplan
(2010).
Det finns inga uppgifter i Artdatabankens Artportalen (www.artportalen.se) om fynd av
rödlistade kärlväxtarter, mossor eller lavar i det aktuella området.
Uppgifter om fynd av lavar finns närmast från Rödberget ca 200 meter väster om inventeringsområdet (Stridvall, L o. A 2007 i Artportalen, www.artportalen.se).
Inga kända dokumenterade naturinventeringar har utförts inom området tidigare. Dock har
Suneson (1968) studerat hällmarkslokaler i ett område öster om Östersidan.
Ingen del av inventeringsområdet omfattas av strandskydd. Däremot gränsar delområde 2 i sin
norra del till strandskyddat område.
Resultat
Delområde 1
Delområde 1 gränsar i söder mot en grusväg med parkeringsplatser och i öster mot en grusväg
som i en sluttning leder upp mot delområde 2. Det aktuella området utgörs i södra delen av
ruderatmark (se foto sid. 10) och i norra delen av en sluttning med stor del berg i dagen samt
näringsfattig vegetation. En kortare delvis raserad stenmur finns i sydvästra delen mellan GPSpositionerna (enligt system RT90 2,5gon V 0:-15) X6467070, Y1245469 och X6467066,
Y1245480. I söder cirka 10 meter från grusvägen finns ett grunt grävt dike som torkar ut
sommartid. Marken kring detta är till stor del igenvuxen av buskar och sly, som huvudsakligen
består av björk, bindvide och brakved. Vid diket växer fuktindikatorer som blåtåtel, strätta,
strandklo, besksöta, ältranunkel och sumpmåra.
Några få klena till medelgrova björkar står i den nordöstra delen av delområde 1.
3
Den sydvästra delen består av en artrik vegetation med ruderata inslag. Exempel på arter i
denna del: Lundbräken, bergslok, knylhavre, rödven, luddtåtel, flädervänderot, nysört, vitsippa,
gullris, harkål, skogssallat, kålmolke, bergdunört, backtrav, teveronika, getväppling, gulsporre,
äkta johannesört och sötbjörnbär. Bland kvävegynnade arter sågs mjölke och brännässla.
I området norr om det grävda diket, nedanför en södervänd bergssluttning, blir vegetationen
artfattigare och indikerar näringsfattigare markförhållanden. Här noterades exempelvis
kruståtel, ekbräken, blåbär, lingon, gullris och träjon.
Ett fåtal klena eller medelgrova tallar, några delvis avsågade, står strax nedanför bergskanten.
Bergssluttningen ovanför (se foto sid. 10), i delområdets norra del, har karaktär av
hällmarksljunghed med inslag av enbuskar samt klena exemplar av rönn, björk samt några få
exemplar av oxel. Några nedsågade exemplar av mindre tallar låg kvar vid inventeringstillfället. Fältskiktet är glest och artfattigt och utgörs mestadels av kruståtel, bergven och
blodrot. Där jord finns i svackor växer blåbär, lingon, kråkbär och krypvide fåtaligt. Ett glest
buskskikt av klen rönn, en, kaprifol och brakved noterades.
Ett litet fuktigt parti (max. 4 kvadratmeter) noterades nära brant berg i nordvästligaste delen.
Fuktindikerande arter: veketåg och hundstarr.
I bottenskiktet på hällmarksljungheden noterades bland annat kuddar av blåmossa
(Leucobryum glaucum), diameter max. 2 dm, höjd ca 1 dm.
Delområde 2
Delområde 2 ligger på en höjd, delvis med utsikt över Gullmarn mot Lysekil och skärgården i
väster. Området består i sina centrala delar till största delen av måttligt kuperad hällmark. Nära
grusvägen i södra delen finns en mindre bergknalle med en gräsbevuxen yta intill, knappt 50
kvadratmeter stor (se foto sid. 11). Inom denna gräsyta växer bland annat rödsvingel, ängsgröe,
rödven, rörflen samt i kanten mot vägen gråbo, harklöver, gullris, gulvial, baldersbrå,
krusskräppa, brännässla samt ett fåtal exemplar av blåeld (kalkindikator). Intill gräsytan ligger
en del naturliga stenblock och ovanför dessa växer kaprifol samt klena exemplar av rönn och
tall.
I bergskanten innanför noterades stensöta, träjon, vårspärgel, blodrot, pillerstarr, flädervänderot
och knägräs. Ett litet bestånd av bergtall påträffades också.
Hällmarken är till stora delar av typen hällmarksljunghed där ljungen fläckvis dominerar helt
(se foto sid. 11). Enstaka små bestånd av kråkbär samt i små svackor tuvor av hirsstarr,
hundstarr och (något torrare) pillerstarr noterades i ljungheden. Det mycket glesa buskskiktet
består av små exemplar av en, rönn och björk. Det finns också relativt stora ytor som till största
delen enbart består av berg i dagen. Bland mossor på hällmarken noterades framför allt
Rhacomitrium lanuginosum (grå raggmossa), hedrenlav (Cladonia portentosa) samt hårbjörnmossa (Polytrichum piliferum).
I en svacka i centrala delen av området finns ett fuktparti med kärrartad vegetation (se foto sid.
12). Fuktindikerande arter är blåtåtel, tuvull, hedsäv, klockljung och odon. I kanterna mot
4
fuktpartiet noterades kråkbär och krypvide. Intill ses hällmarksljunghed samt klena exemplar
av björk och en.
Längre mot sydöst, i en svag sluttning delvis utanför delområde 2, i GPS-positionen
X6467171, Y1245525, finns ett område med klappersten (se foto sid. 12). Ca 10 meter väster
om klapperstensfältet noterades kuddar av blåmossa, storlek: mindre än 3 dm diameter, höjd
mindre än 2 dm.
Öster om klapperstensområdet växer ett mindre bestånd av bergtall.
Delområde 3
Delområde 3 är beläget i norra delen av inventeringsområdet och utgörs av ett kraftig kuperat
hällmarksområde, huvudsakligen bevuxet av ljung samt ett glest buskskikt av en, tall och
björk, se foto sid. 13. I områdets nordvästra del kan Gullmarn ses mot norr. Telefonstolpar med
ledningar passerar genom området. Både på västra och östra sidan om delområde 3 finns
fritidshusbebyggelse.
Fältskiktet domineras av ljung med glesa inslag av bergglim, bergssyra, kruståtel, kråkbär samt
knägräs i mindre (ofta högst kvadratmeterstora) svackor.
I en större mer långsträckt svacka ett stycke norr om den centrala delen i området är
markförhållandena fuktigare med förekomst av blåtåtel, vitmossor (Sphagnum) och hirsstarr, se
foto sid. 13. I kanterna ovanför fuktstråket växer lingon, pillerstarr och odon. Några få
exemplar av blåsuga (indikatorart för tidigare betesmark) noterades i närheten.
I nordöstra delen, nedanför en brant bergssluttning, nära en förrådsbyggnad, växer ett trädskikt
av klen ek, rönn och tall. I det skuggiga fältskiktet i denna del märktes liljekonvalj samt krolllilja (trädgårdsflykting). Mindre skuggigt i närheten noterades vårbrodd, penningblad, stensöta
och lingon.
I delområdets sydöstra spets, intill grusvägen, noterades ett litet bestånd av örnbräken. Norr om
detta parti, nära grusvägen mot norr intill en stenmur, växer två flerstammiga tallar av grova
dimensioner (brösthöjdsdiameter ca 60 cm), se foto sid. 14.
I västligaste delen av delområdet, strax intill en liten gäststuga/förråd, växer ett fåtal
medelgrova tallar med en brösthöjdsdiameter på ca 40 cm.
Bottenskiktet på hällmarkerna i delområdet karaktäriseras av fläckvis rikligt med arter av
raggmossa, hårbjörnmossa, hedrenlav samt, ofta bland ljungtuvor, enstaka kuddar av blåmossa
(diameter 3 dm, max 2 dm höjd).
Delområde 4
Delområde 4 består till största delen av hällmark. Det är beläget norr om den asfalterade vägen
som leder genom inventeringsområdet och väster om den grusväg som ansluter till den
asfalterade vägen, i höjd med delområde 5, mittemot ett antal postlådor. Både väster och öster
om delområde 4 ligger fritidshusbebyggelse.
5
I sydost löper en stenmur med positionen (mot söder) X6467013, Y1245619 till positionen
(mot norr) X6467054, Y1245639. En öppning, ca 4 m lång, finns i stenmuren i positionen
X6467050, Y1245630.
Delområdet är kuperat med delvis mot öster sluttande hällmark, bevuxen av ett glest trädskikt
av klen till medelgrov tall (gles hällmarkstallskog), se foto sid. 14. Fältskiktet är i avsaknad av
jord artfattigt och består mestadels av ljung och kruståtel samt här och var inslag av bergven,
pillerstarr, bergglim och bergssyra. Bottenskiktet är välutvecklat med dominans av flera arter
av raggmossa, hårbjörnmossa samt hedrenlav. Flera sluttande berghällar har ett tätt skikt av
död/döende raggmossa och hårbjörnmossa, se foto sid. 15.
I norra delen av delområdet finns en något planare parti med en svacka med fuktindikerande
vegetation som blåtåtel, hundstarr, odon samt krypvide. Buskskiktet består av gles en och det
glesa trädskiktet utgörs av klen till medelgrov tall och björk. I bottenskiktet noterades blåmossa
med kuddar av en diameter på ca 2 dm. Riklig förekomst av väggmossa noterades intill
beståndet av blåtåtel.
I nordvästligaste delen växer medelgrova tallar med en brösthöjdsdiameter av ca 40 cm.
Närmast en mindre grusväg i norr finns ett lågvuxet parti av aspsly samt hallon och träjon nära
vägkanten.
Direkt väster om stenmuren är markförhållandena fläckvis fuktigare, vilket indikeras av
förekomst av blåtåtel. Öster om stenmuren, närmast grusvägen, sluttar hällmarken åt öster och
är bevuxen av asp- och rönnsly samt enstaka klen till medelgrov tall. I fältskiktet ses en del
ljung. Förnaskiktet är fläckvis välutvecklat.
Delområde 5
Delområdet ligger i södra delen av inventeringsområdet, söder om den asfalterade vägen som
leder genom området och väster om en mindre grusväg som går i riktning söderut mot ett
fritidshus. Öster om den mindre grusvägen ligger en plan yta bestående av en boulebana. Det
aktuella området ligger på näringsfattig mark och är i östra delen relativt plant, medan västra
delen delvis utgörs av en bergig sluttning, se foto sid. 15. Större delen av delområdet, särskilt
den västra delen, har ett relativt glest trädskikt.
I östra delen av delområdet är trädskiktet tätare med klen till medelgrov björk och tall.
Buskskiktet är här fläckvis tätt med slyuppslag av asp och Salix (se foto sid. 16) samt stenros
och sötbjörnbär. I något öppnare läge intill grusvägen mot söder är blåbär och ekorrbär
indikatorer på näringsfattig mark. Småplantor av rönn ses bland de fåtaliga fältskiktsarterna. En
brunn med betongring finns i den sydöstra delen (se foto sid. 16) i positionen X6466981,
Y1245616. Intill denna på södra sidan finns ett litet fuktigt parti, vilket indikeras av förekomst
av blåtåtel samt hundstarr. Ett grunt smalt grävt dike löper från brunnen mot norr. I kanterna
här noterades skogsfräken och björnmossa.
I västra delen, närmast den asfalterade vägen, växer ett tätt buskskikt av asp. Centralt i
delområdet nära den asfalterade vägen finns ett mindre område med större inslag av gräs. Här
noterades bland annat rödsvingel, hundäxing, vårbrodd, rödven och kruståtel (torrare). Andra
6
noterade arter i det relativt artfattiga fältskiktet var vitsippa, ängskovall (fläckvis rikligt), strätta
och knapptåg.
Närmast den asfalterade vägen i östligaste delen växer ett mindre bestånd av kirskål.
Arter av Mnium (sjärnmossor) dominerar i bottenskiktet i de lägre partierna i delområde 5.
Västra delen av delområdet, ett stycke in från grusvägen, domineras av en bergig sluttning med
artfattig vegetation. Klen aspsly samt enbuskar skapar skugga med stort förnainslag. Bland
fåtaliga fältskiktsarter märktes lingon, blåbär och skogsstjärna.
En stenmur löper i södra och västra delen av delområdet, från en mindre grusväg mot söder, i
positionen i öster X6466964, Y1245616 till positionen X6466984, Y1245595 och vidare till
positionen X6467003, Y1245611 i väster.
Större delen av delområde 5 befinner sig i en igenväxningsfas.
Delområde 6
Detta utgör det östligaste av de sex inventerade delområdena och är beläget norr om den
asfalterade vägen som löper genom området. Norr och nordväst om området ligger fritidshus.
Delområdet består till största delen av hällmark där det högst belägna partiet återfinns centralt
(se omslagsfoto). Från denna platå sluttar hällmarken utåt mot kanterna, där brantaste
sluttningar finns mot söder och öster.
Telefonledningar genomkorsar områdets norra del i ungefärlig riktning sydost-nordväst.
Delområdet karaktäriseras av hällmarksljunghed med lågvuxna (de flesta högst meterhöga)
björkar och tallar, varav ett flertal är döende/vissnande på grund av tidvis för låg vattentillgång.
I sluttningarna nedanför den högst belägna delen återfinns ett glest bestånd av enbuskar, se foto
sid. 17.
Det artfattiga fältskiktet utgörs till största delen av bergven, en del kruståtel och pillerstarr samt
enstaka bergglim, vårspärgel och bergssyra.
Bottenskiktet är på stora ytor välutvecklat med riklig förekomst av framför allt hedrenlav, olika
arter av raggmossor och hårbjörnmossa. I något mindre torra lägen noterades kuddar av
blåmossa (diameter mindre än 2 dm). I sydöst, nära den asfalterade vägen, finns stora sluttande
berghällar (se foto sid. 17) med riklig förekomst av raggmossor.
Ett par mindre svackor (fåtal kvadratmeter) med fuktinslag noterades i västra och sydöstra
delen. I den västra delen sågs bland annat blåtåtel, klockljung och odon. I en sydöstra delen
noterades blåtåtel, odon, kråkbär och knägräs.
Längst i öster, vid positionen X6466978, Y1245730, ligger kantiga stenblock upplagda på
berget i en låg murliknande rad, se foto sid. 18.
7
Sammanfattning – bedömning av naturvärden
Det inventerade området i Evensås/Stätten utgörs till största delen av hällmark på näringsfattigt
och relativt svårvittrat urberg (gnejs). Miljöerna är (i avsaknad av jordtäcke) öppna eller glest
bevuxna med buskar eller träd som utgör första generationen av ett tidigare ännu öppnare
landskap. Detta gäller nordvästra delen av delområde 1 samt delområdena 2, 3, 4 och 6.
Sannolikt har tidigare ett extensivt utmarksbete bedrivits i delar av det inventerade området.
Vegetationen på hällmarkerna kan på stora ytor beskrivas som mosaikartad, till följd av
småskaligt bruten topografi och variationer i vattentillgång. Södra och östra delen av
delområde 1 samt en stor del av delområde 5 har ett djupare jordtäcke med förutsättningar för
mer sammanhängande vegetation och ett tätare trädskikt. Närmast vägen i delområde 1 är
artdiversiteten högre, delvis med inslag av ruderata och i några fall kalkgynnade växtarter.
Inga fridlysta eller rödlistade växtarter påträffades under inventeringen.
Andelen död, stående eller liggande, ved i det inventerade området är liten. Ett fåtal
medelgrova eller grova tallar finns i området. Tallarna hyser inget större naturvärde, även om
det kan vara positivt att, där så är möjligt, spara äldre tallar.
Stenmurar finns inom flera av delområdena, enligt beskrivning ovan. I jordbrukslandskap
omfattas stenmurar (stengärdesgårdar) av biotopskydd (”19a §-biotop” i tidigare naturvårdsförordningen, se även Miljöbalken 7 kap. 11§ samt bilaga 1 till förordningen (1998:1252) om
områdesskydd enligt Miljöbalken). Detta innebär att förekommande stenmurar i jordbruksmark
så långt möjligt ska lämnas orörda vid en exploatering. De stenmurar som förekommer inom
det aktuella inventeringsområdet på Evensås gränsar dock inte till jordbruksmark, vilket
innebär att dessa stenmurar inte omfattas av något formellt skydd i juridisk mening. Trots detta
bör det vara en ambition att så långt möjligt, både ur natur- och kulturmiljösynpunkt, bevara
befintliga stenmurar vid en exploatering. Stenmurar bidrar till en högre artdiversitet, skapar ett
varmare mikroklimat och fungerar som viktiga spridningsvägar i landskapet för växter och
djur.
Inga dammar med öppen vattenyta påträffades inom det inventerade området, vilket innebär att
reproduktionsmiljöer för groddjur, inklusive större/mindre vattensalamander saknas. Däremot
kan stenblock m.m. i området fungera som skydd och som övervintringslokaler för groddjur.
Större vattensalamander har närmast noterats i en damm ca 300 meter söder om det inventerade
området (Hultengren m.fl. 2011).
I kanten av och utanför östligaste delen av delområde 2 finns ett område med klappersten, i
GPS-positionen X6467171, Y1245525 (se foto sid. 12). Klappersten och block är geologiskt
intressanta och utgör värdefulla livsmiljöer för bland annat kräldjur. Klapperstensområdet bör
undantas från exploatering.
Kuddar av blåmossa (Leucobryum glaucum) noterades på ett flertal platser i de olika
delområdena. Stora kuddar av blåmossa (minst halvmeterhöga) indikerar stabila miljöförhållanden och höga naturvärden. Påträffade kuddar av blåmossa i de aktuella delområdena var av
mindre dimensioner (högst ca 2 dm höga) och har inte samma indikatorvärde som större.
8
Sammantaget bedöms det inventerade området i Evensås 1:6 m.fl. fastigheter generellt ha lågt
naturvärde. Huvudorsaken är att området till största delen utgörs av fragmenterad hällmark på
näringsfattigt underlag, avgränsad av mindre vägar och fritidshusbebyggelse. Visst naturvärde
(naturvärdesklass 4; naturvärdesobjekt med viss betydelse för biologisk mångfald, jfr SIS.
2014a) bedöms förekommande stenmurar ha. Grävda relativt grunda diken finns i delområde 2
och 5. Dessa torkar ut sommartid och bedöms därför inte ha något högre naturvärde.
Referenser
Artdatabanken, SLU, Uppsala. www.artportalen.se
Hultengren, S, Ingvarsson, P. & Andrén, C. 2011. Inventering av stor vattensalamander och
strandpadda i Lysekils kommun. Naturcentrum AB, Stenungsund.
Naturvårdsplan Lysekils kommun 2010. Del 1. Naturcentrum AB, Stenungsund
Suneson, S. 1968. Vegetation och flora i Skaftö socken i mellersta Bohuslän. Svensk Bot.
Tidskr. 62:1-120.
Swedish Standards Institute, SIS. 2014a. Svensk standard SS 199000:2014. Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) – Genomförande, naturvärdesbedömning och
redovisning. SIS Förlag AB, Stockholm
Översiktsplan 2006. Lysekils kommun.
9
Inventeringsområdet i Evensås har delats in i sex delområden (1-6) avgränsade på kartan av gula linjer.
10
Fotografier av växtmiljöer i inventeringsområdet (delområden 1-6)
Delområde 1, södra delen utgörs delvis av ruderatmark. I sydvästra delen växer buskar och sly upp.
Delområde 1, nordvästra delen består av en bergig sluttning med enbuskar, rönn och ljung.
11
Nära grusvägen i södra delen av delområde 2 finns en mindre bergknalle med en gräsbevuxen yta
intill, knappt 50 kvadratmeter stor.
Hällmarken i delområde 2 är till stora delar av typen hällmarksljunghed där ljungen fläckvis dominerar helt. I bottenskiktet ses bland annat grå raggmossa, hedrenlav och hårbjörnmossa.
12
I en svacka i centrala delen av delområde 2 finns ett fuktparti med bland annat tuvull.
I en svag sluttning delvis utanför delområde 2 finns ett område med klappersten.
13
Delområde 3 utgörs av ett kraftig kuperat hällmarksområde, huvudsakligen bevuxet av ljung samt
ett glest buskskikt av en, tall och björk.
I en långsträckt svacka ett stycke norr om den centrala delen i delområde 3 är markförhållandena
fuktigare med bland annat blåtåtel (t.v.).
14
Nära grusvägen mot norr intill en stenmur i delområde 3 växer två flerstammiga tallar av grova
dimensioner.
Delområde 4 är kuperat med delvis mot öster sluttande hällmark, bevuxen av ett glest trädskikt av
klen till medelgrov tall.
15
Flera sluttande berghällar i delområde 4 har ett skikt av död/döende raggmossa och hårbjörnmossa.
Västra delen av delområde 5 utgörs delvis av en bergig sluttning med en stenmur mot sydväst.
16
I östra delen av delområde 5 är trädskiktet tätare med klen till medelgrov björk och tall. Buskskiktet
är här fläckvis tätt med slyuppslag av asp och Salix.
En brunn med betongring finns i den sydöstra delen av delområde 5.
17
I sluttningarna nedanför den högst belägna delen i delområde 6 växer ett glest bestånd av enbuskar.
I sydöstra delen av delområde 6, nära den asfalterade vägen, finns stora sluttande berghällar med
riklig förekomst av raggmossor.
18
Längst i öster i delområde 6 ligger kantiga stenblock upplagda på berget i en låg murliknande rad.
