Kobolt 60
Egenskaper
Kobolt är en hård, silvervit metall med egenskaper liknande järn och nickel. Värmeledningsoch elektrisk ledningsförmåga är något bättre än för järn och koppar. Kemiskt är kobolt likt
järn. Metallen är stabil mot luftoxidation vid vanliga temperaturer men oxiderar vid
uppvärmning.
I naturen förekommer kobolt endast som den stabila isotopen kobolt-59, vilket betyder att den
inte är radioaktiv. Kobolt finns i flera olika mineral, ofta tillsammans med järn, nickel och
koppar. Den största delen av världens kobolt bryts i gruvor i Kongo.
Produktion av kobolt-60
Den radioaktiva isotopen kobolt-60 framställs genom neutronbestrålning av stabilt kobolt-59.
Användning inom industrin
Kobolt-60 används som strålkälla inom industrin främst i nivåvakter. Kobolt-60 används
ibland även vid sterilisering av livsmedel, men det radioaktiva ämnet kommer aldrig i kontakt
med livsmedlet. Strålkällor som används vid sterilisering kan vara mycket starka.
Genom neutronbestrålning av koboltlegeringar i rör och tankar produceras oönskad kobolt-60
i kärnkraftverken. Dessa radioaktiva rostflagor och partiklar av kobolt-60 hanteras som
radioaktivt avfall.
Verksamhet med radioaktiva ämnen är tillståndspliktig enligt Strålskyddslagen och regleras
av Strålsäkerhetsmyndigheten.
Risker för stråldos
Kobolt-60 avger hög gammaenergi och för att skydda personal som arbetar med dessa
strålkällor ställs höga krav på strålskyddande höljen av bly eller motsvarande material.
Risk för stråldos från kobolt-60 finns framförallt om man befinner sig i närheten av en
strålkälla, gammastrålningen kan då orsaka strålskador på kroppens organ. Kobolt-60 avger
även betastrålning som kan skada vävnader om ämnet kommer in i kroppen via andning eller
på annat sätt.
Den radioaktiva isotopen kobolt-60 förekommer inte i naturen eller i miljö och som
privatperson kommer du aldrig i kontakt med starka kobolt-60 strålkällor.
Påvisande genom mätning
Förekomsten av gammastrålning är lätt att upptäcka med hjälp av ett mätinstrument för
strålning. För att avgöra vilket det radioaktiva ämnet är krävs en så kallad spektrometrisk
mätning som känner av olika energier av strålning.
