Här finns vårt remissvar - Synskadades Riksförbund

SRF
Kansliet
Urban Fernquist
2012 04 19
Yttrande över Betänkande av Utredningen
om fritt val av hjälpmedel SOU 2011:77
- Hjälpmedel – ökad delaktighet och valfrihet
Synskadades Riksförbund SRF - landets främsta
företrädare för personer med synnedsättning - vill härmed
lämna följande synpunkter på rubricerade betänkande.
Vårt svar kan sammanfattas i följande punkter, som
utvecklas nedan:
* SRF är i grunden positiva till ökat brukarinflytande och
valmöjlighet inom hjälpmedelsområdet och ställer oss
därför positiva till huvudsyftet med utredningen,
* Hjälpmedelsfrågan handlar om jämlikhet, delaktighet och
mänskliga rättigheter,
* Vi har stöd för våra ståndpunkter i FN:s konvention om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
* På flera punkter är utredningen mycket oklar och måste
därför förtydligas,
* Landstingens och kommunernas valfrihet av system får
inte leda till ännu större ojämlikhet i hjälpmedelstillgång,
stödresurser eller egenavgifter,
* SRF avvisar förslaget om "egen budget" som
systemalternativ.
Våra utgångspunkter
Hjälpmedelsverksamheten måste ha som syfte att
kompensera eller undanröja funktionsnedsättningar och
funktionshinder.
Den enskildes behov måste alltid vara utgångspunkten i
dessa syften. SRF är därför i grunden positiva till ett stärkt
brukarinflytande och valmöjligheter inom
hjälpmedelsområdet.
Vi känner emellertid viss oro över att några av förslagen
samt den ökande "valfriheten" för kommuner och landsting
riskerar att öka ojämlikheten i hjälpmedelstillgången över
landet samt att landstingen kan komma att ta ut högre
egenavgifter för brukarna.
Nuvarande system har stora brister på många håll i landet
och våra hjälpmedelsbehov ses inte som någon
självklarhet. Den offentliga upphandlingen har lett till en
positiv prispress på produkterna och bör leda till att
sortimentsutbudet kan öka.
De flesta personer med påtaglig synnedsättning använder
hjälpmedel dagligen för att klara vardagslivet, fritiden,
skolan och arbetet. Det är inget vi kan "välja bort".
En fungerande hjälpmedelsverksamhet för synskadade
måste därför bygga på ledord som: Rätten till delaktighet,
jämlikhet i levnadsvillkor, att kunna kommunicera med
andra och fullfölja demokratiska rättigheter, att skapa
trygga och säkra förflyttningsmöjligheter samt skapa
största möjliga oberoende och självständighet.
Det handlar om att vi ska kunna ta makten över våra liv.
Konsekvenserna av utredningens olika förslag är otydliga
och svårbegripliga. Vi befarar att detta kan skapa förvirring
hos såväl förskrivare, brukare som leverantörer. Flera av
förslagen kräver därför ytterligare utredning och
konsekvensanalys. Ett sådant exempel är hur behovs- och
kostnadsramar sätts för olika grader av
funktionsnedsättningen.
SRF vill även lyfta fram behovet av trygghet för brukaren
genom behovsbedömning tillsammans med professionell
personal, som är oberoende av marknadens aktörer.
SRF avvisar förslaget om en personlig budget för täckande
av den enskildes hjälpmedelsbehov. Vi menar att fallgropar
och risk för rättsosäkerhet klart överväger nyttan för ett
fåtal individer.
Ur FN:s konvention OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER
MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING
2
SRF hävdar att vi har stöd för våra ståndpunkter i nämnda
konvention och vi menar att dessa åtaganden måste
införlivas i all hjälpmedelsverksamhet, oberoende av
organisation och system.
Artikel 3 Allmänna principer
Denna konventions principer är följande:
a) respekt för inneboende värde, individuellt
självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val
samt enskilda personers oberoende,
b) icke-diskriminering,
c) fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i
samhället,
d) respekt för olikheter och accepterande av personer med
funktionsnedsättning som en del av den mänskliga
mångfalden och mänskligheten,
e) lika möjligheter,
f) tillgänglighet,
g) jämställdhet mellan kvinnor och män,
h) respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna
hos barn med funktionsnedsättning och respekt för
funktionsnedsatta barns rätt att bevara sin identitet.
”diskriminering på grund av funktionsnedsättning” betyder
varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av
funktionsnedsättning som har till syfte eller verkan att
inskränka eller omintetgöra erkännande, åtnjutande eller
utövande på lika villkor som andra av alla mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter på det politiska,
ekonomiska, sociala, kulturella och civila området eller på
andra områden. Det omfattar alla former av diskriminering,
inklusive underlåtenhet att göra skälig anpassning.
I andra artiklar framhålls bland annat:
* underlätta tillgång för personer med funktionsnedsättning
till hjälpmedel av kvalitet och rimlig kostnad,
* erbjuda personer med funktionsnedsättning och berörd
personal utbildning i rörelseteknik,
* uppmuntra tillverkare av hjälpmedel att beakta alla
aspekter av förflyttningsbehov för personer med
funktionsnedsättning.
3
Artikel 26 Habilitering och rehabilitering
Konventionsstaterna ska vidta effektiva och
ändamålsenliga åtgärder för att göra det möjligt för
personer med funktionsnedsättning att uppnå och
vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental,
social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande
och deltagande i livets alla aspekter. I det syftet ska
konventionsstaterna organisera, förstärka och utsträcka
heltäckande habiliterings- och rehabiliteringsstöd och
habiliterings- och rehabiliteringsprogram.
Konventionsstaterna ska främja tillgång till, kännedom om
och användning av hjälpmedel och teknik som är
utformade för personer med funktionsnedsättning som
främjar habilitering och rehabilitering.
Betänkande av Utredningen om fritt val av hjälpmedel
SOU 2011:77
- Hjälpmedel – ökad delaktighet och valfrihet
SRF:s kommentarer:
7 Överväganden och förslag
Valfrihet som är ett centralt begrepp i denna utredning
ställer stora krav på ansvarstagande och förmåga att
tillgodogöra sig information hos brukarna men också ett
organisatoriskt stödsystem som garanterar trygghet och
säkerhet.
De omfattande kompetenskrav som måste säkerställas är
knappast möjliga att inordna inom nuvarande organisation.
Behovet av organisatoriska och personella resurser utifrån
de ökade kraven måste därför analyseras och förtydligas.
7.2 Den enskildes inflytande vid val av hjälpmedel
Vi välkomnar förslaget att en lagstadgad skyldighet för
landsting och kommun att ta hänsyn till den enskildes
önskemål vid tillhandahållande av hjälpmedel införs i hälso4
och sjukvårdslagen (1982:763) och att det i Hälso- och
sjukvårdspersonalens ansvar måste framgå av
patientsäkerhetslagen (2010:659). Skyldighet att medverka
till att den enskilde ska ha möjlighet att välja.
7.3 Kan användarnas inflytande och valfrihet bli större
med nuvarande regler?
Förslaget att ge Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att ta fram
en handbok för fritt val av hjälpmedel som överlämnas till
egenvård och eget ägande är bra. Men, vi vill här särskilt
peka på brukares olika behov och förutsättningar för
tillgänglighet. Handboken måste vara användbar och
begriplig för så många som möjligt och produceras i olika
format.
7.5 Information
Utredningens förslag att ge Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag
att genomföra en informationsinsats om den enskildes
inflytande vid förskrivning och val av hjälpmedel är
värdefull, men något informationsansvar kan och bör inte
läggas på funktionshinderorganisationerna. Vi ger råd och
stöd utifrån förmåga, ett rent lekmannauppdrag som inte
får sammanblandas med samhällets absoluta ansvar.
Vi delar utredarens åsikt att landsting och kommuner som
infört valfrihetssystem inom hjälpmedelsförsörjningen ska
till enskilda hjälpmedelsanvändare lämna information om
samtliga leverantörer som myndigheten tecknat kontrakt
med.
Vi vill särskilt betona att informationen måste vara saklig,
relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.
Vidare måste närstående vara fullt delaktiga i processen då
det gäller beslut och insatser för barn och unga.
Förskrivning av ett hjälpmedel ska i alla situationer ske
utifrån individens önskemål, behov och förutsättningar.
Trots detta framstår valet ”eget ägande” enligt utredningen
som ett mer förmånligt och ändamålsenligt alternativ. En
tudelning som tenderar att gynna personer med goda
kunskaper och ekonomiska förutsättningar.
5
Åtgärder som ska bidra till ökad självständighet och
oberoende borde aldrig få vara en plånboksfråga.
Det är särskilt viktigt att barn och unga garanteras tillgång
till en likvärdig utbildning som förberedelse för högre
studier, arbete eller annan sysselsättning. Den som själv
inte har full förmåga att överväga alternativen får inte
missgynnas av generella begränsningar i utbudet.
6
7.6 Konsumentprodukter som hjälpmedel?
Förslaget att ge Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att
kartlägga vilka konsumentprodukter som i dag används
som ett alternativ till hjälpmedel och genomföra ett projekt
för att försöka öka tillgången till och användningen av
konsumentprodukter inom hela hjälpmedelsområdet är bra
och ligger i linje med målet "universell design".
Men, för att konsumentprodukter som är tillgängliga ska bli
användbara är oftast specifik utbildning och träning
nödvändig för oss synskadade. det gäller exempelvis
produkter med talsyntes som standard "iphones och ipads
etc".
Träning, stöd och service måste alltid ses som en del i
förskrivning av ett hjälpmedel.
Grundkrav som måste uppfyllas
1.
Habiliterings- rehabiliteringsplan
- Planen måste vara upprättad tillsammans med förskrivare
och brukare ochVara fullt tillgänglig för både förskrivaren
och brukaren.
- Uppföljning ske regelbundet för att garantera att rätt
åtgärd (rätt hjälpmedel och träning) genomförs.
2.
Val av leverantör och produkt
Det är viktigt att i planen beskriva och fastställa
ansvarsfördelning och åtaganden vad gäller:
- Träning, stöd och service.
- Bytesrätt om hjälpmedlet inte motsvarar behovet.
- Försäkring vid skada och förlust.
- Uppdatering/Uppgradering för ökad tillgänglighet.
3.
Försäkring
Försäkring vid skada eller förlust av ett hjälpmedel handlar
både om faktiska förhållanden då en produkt inte är felfri
vid köpet eller blivit stulen och om handhavandesituationer
där brukaren inte fått tillräcklig träning eller befinner sig i en
situation där det är svårt att ta fullt ansvar för hjälpmedlet.
7
Vi beklagar djupt att förslag på försäkringslösning för
hjälpmedel i skolan, daglig verksamhet etc till skydd för
brukaren saknas. Det måste vara ett samhällsansvar att
barn och ungdomar har de hjälpmedel de behöver.
Försäkringsfrågan generellt tillhör de områden som måste
utredas vidare.
4.
Tillgänglighet
För synskadade är inte webbinformation med bilder
tillräcklig för val av hjälpmedel och Flertalet är äldre och
relativt IT-ovana.
Goda möjligheter att känna på och prova produkter för att
kunna förstå och avgöra nyttan måste därför tillgodoses
exempelvis genom:
- Återkommande hjälpmedelsvisningar i olika delar av
landet
- Möjligheter att prova en kortare tid med instruktion
- En nationell hjälplinje för råd, stöd och information.
Slutligen vill vi återigen framhålla att SRF ställer sig bakom
huvudsyftena med utredningen. Vi anser dock att många
oklarheter är uppenbara i utredningen och dessa måste
därför utredas vidare.
Med vänlig hälsning
Synskadades Riksförbund
Håkan Thomsson
Förbundsordförande
8