Systembolagets brev

European Commission,
Directorate-General for Competition,
Att: Mr. Philip Lowe,
Director General of Competition
B-1049, BRUSSELS,
Belgium
Stockholm den 29 september 2004
Ang. Konkurrensverkets rapport till den Europeiska kommissionen avseende
det svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker
Systembolaget AB (”Systembolaget”) har tagit del av den av Konkurrensverket i
juli 2004 upprättade rapporten till den Europeiska kommissionen avseende det
svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker (”Rapporten”). Med anledning
härav får vi i egenskap av ombud för Systembolaget framföra följande.
Sammanfattningsvis anser Systembolaget att Konkurrensverket inte har
koncentrerat sina utredningsinsatser till det som är relevant för verkets uppdrag,
dvs. att utöva tillsyn över Systembolaget vad gäller bolagets icke-diskriminerande
funktionssätt, och övervaka att Systembolagets detaljhandelsmonopol inte medför
missbruk av dominerande ställning.
Konkurrensverket har i Rapporten kritiserat Systembolagets
sortimentsstyrningssystem och inköpsrutiner samt framfört teorier om varför
korruption kan ha förekommit på marknaden. Konkurrensverket uttalar dock inte i
något fall att Systembolagets sortimentsstyrningssystem, inköpsrutiner eller
2
agerande i övrigt skulle kunna innebära överträdelse av EG-rättsliga eller
konkurrensrättsliga regler.
En brist med Rapporten är att den delvis baseras på konsultrapporter som i sin tur i
stora delar baseras på konsulternas egna icke verifierade antaganden, varför dessa
rapporter blir spekulativa. Dessa rapporter kan enligt Systembolagets uppfattning
inte läggas till grund för några slutsatser om Systembolagets verksamhet eller om
den svenska marknaden för alkoholdrycker. Systembolaget utvecklar sina
kommentarer avseende dessa konsultrapporter i avsnitt 2.1 och avsnitt 2.2.12 –
2.2.13 nedan.
Som kommer att framgå av nedanstående redogörelse (särskilt avsnitt 1.7) har
Konkurrensverket avstått från att fullfölja sitt uppdrag, dvs. uppgiften att
undersöka om Systembolagets verksamhet kan medföra diskriminering eller
missbruk av dominerande ställning. Det kan noteras att verket efter mer än två års
prövning av Systembolagets ansökan om icke-ingripandebesked för sina
inköpsvillkor inte fattat något beslut i ärendet.
Redogörelsen nedan disponeras på följande sätt. I avsnitt 1 beskrivs kortfattat
reglerna för Systembolagets verksamhet och inköpsrutiner samt
Konkurrensverkets uppdrag och roll. Systembolagets mer detaljerade
kommentarer avseende Rapporten återfinns i avsnitt 2.
1.
KORTFATTAD BAKGRUND OCH HISTORIK
1.1
Monopol och alkoholpolitiska mål
Systembolaget har genom beslut av Sveriges riksdag monopol på försäljning till
allmänheten av spritdrycker, vin och starköl. Enligt 5 kap 1-2 §§ alkohollagen
(1994:1738) och tillkännagivande (2004:490) av avtal mellan Systembolaget
Aktiebolag och staten får således i Sverige detaljhandel med spritdrycker, vin och
starköl enbart ske genom Systembolagets försorg.
Systembolaget bedrivs utan enskilt vinstintresse. Syftet med att begränsa det
privata vinstintresset i alkoholhanteringen är att försöka uppnå en återhållsam
3
försäljning och skapa garantier för att de sociala hänsyn som är nödvändiga vid
försäljningen av alkohol iakttas.1
Alkohollagen (1994:1738) syftar till att begränsa konsumtionen av alkoholdrycker
i Sverige, i syfte att minska de negativa effekter för folkhälsan som följer av
bruket av alkoholdrycker.
1.2
Förhandlingen om svenskt medlemskap i EU
Den Europeiska kommissionen ansåg vid Sveriges förhandling om svenskt
medlemskap i EU att alla effekter av detaljhandelsmonopolet som är
diskriminerande mellan nationella och importerade varor måste avlägsnas. Vid
diskussioner med den svenska regeringen angavs vissa förutsättningar för att
detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker skulle anses fungera på ett ickediskriminerande sätt. För det första skulle Systembolaget beställa hem produkter
som inte finns i det ordinarie sortimentet åt kunder som så önskar. För det andra
skulle det inte få förekomma någon direkt eller dold favorisering av inhemska
produkter. För det tredje skulle marknadsföringen vara utformad på likvärdigt sätt
för nationella produkter och produkter med ursprung i övriga länder inom
gemenskapen. För det fjärde skulle en möjlighet att överklaga beslut om avlistning
eller vägran att ta in produkter i sortimentet införas. För det femte skulle
Systembolagets handelsmarginal sättas efter objektiva kriterier och gälla lika för
inhemska och importerade produkter. Den Europeiska kommissionen
tillförsäkrades också att bli delaktig i en nära och regelbunden övervakning av
Systembolaget, för att säkerställa att dess verksamhet är förenlig med de EGrättsliga reglerna. Det beslöts att Konkurrensverket skulle utöva tillsyn över
Systembolagets uppfyllande av kravet på icke-diskriminering. Konkurrensverket
har därefter rapporterat till den Europeiska kommissionen två gånger om året.
1.3
Artikel 31 EG-fördraget
EG-domstolen har vid flera tillfällen uttalat att artikel 31 i EG-fördraget inte
fordrar att statliga handelsmonopol avskaffas. I stället föreskriver artikel 31 att
monopolen skall anpassas så att ingen diskriminering med avseende på
anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas
medborgare. Detta krav innebär att handeln med varor med ursprung i övriga
medlemsstater varken faktiskt eller rättsligt får missgynnas i förhållande till
1
Prop. 1993/94:136 s. 9.
4
handeln med inhemska varor. Det får inte heller uppstå någon snedvridning av
konkurrensen mellan medlemsstaterna. EG-domstolen konstaterade i det s.k.
Franzén-målet2 att Systembolagets anskaffnings- och saluföringsvillkor varken var
diskriminerande eller av sådant slag att de missgynnar importerade produkter.
1.4
Förbudet mot missbruk av dominerande ställning
Enligt 19 § konkurrenslagen (1993:20) föreskrivs förbud mot missbruk av
dominerande ställning. Bestämmelsen är i stort sett identisk med bestämmelsen
om förbud mot missbruk av dominerande ställning i artikel 82 EG-fördraget. Fram
till den 1 juli 2004 har det varit möjligt för företag att ansöka om ickeingripandebesked hos Konkurrensverket avseende huruvida visst förfarande var
förenligt med 19 § konkurrenslagen. Fram till den 1 maj 2004 var det även möjligt
att få besked från Konkurrensverket om visst förfarande var förenligt med artikel
82 EG-fördraget.
1.5
Tillkännagivande (2004:490) av avtal mellan Systembolaget
Aktiebolag och staten (Se även 2001:852)
Systembolagets avtal med svenska staten är bland annat utformat för att säkerställa
att de EG-rättsliga reglerna om icke-diskriminering uppfylls. Enligt avtalet med
staten skall Systembolagets produkturval ”vara sådant att ingen favorisering sker
av inhemska produkter. Urvalet får endast grundas på en bedömning av
produktens kvalitet, särskilda risker för skadeverkningar av produkten, kundernas
efterfrågan och andra affärsmässiga hänsyn” (punkt 4 i avtalet med svenska
staten).
Systembolaget skall således uppfylla sin uppgift inom svensk alkoholpolitik och
bidra till att alkoholens negativa effekter minimeras samtidigt som Systembolaget
skall ta hänsyn till de EG-rättsliga och konkurrensrättsliga reglerna om objektivitet
och neutralitet vid inköp och försäljning. De ovan nämnda kriterierna har legat till
grund för Systembolagets utformning av bolagets inköpsrutiner och inköpsvillkor.
1.6
Översynen av inköpsvillkoren
År 2002 införde Systembolaget en ny sortimentsstyrningsmodell. Införandet av
den nya sortimentsstyrningen medförde att vissa bilagor och bestämmelser i de
tidigare inköpsvillkoren, vilka hade gällt och tillämpats sedan år 1995, måste
2
Se mål C -189-95, Harry Franzén.
5
ändras. Bland annat mot denna bakgrund var en översyn och revidering av
inköpsvillkoren nödvändig.
Enligt Systembolagets uppfattning säkerställer de nya inköpsvillkoren
Systembolagets objektivitet i förhållande till sina leverantörer samtidigt som
Systembolaget uppfyller sina åtaganden enligt avtalet med svenska staten samt de
EG-rättsliga och konkurrensrättsliga krav som Systembolaget har att iaktta.
Innan ändringarna i inköpsvillkoren genomfördes inbjöds i januari-mars 2002 alla
registrerade leverantörer att genom ett ”remissförfarande” framföra kommentarer
avseende de omarbetade inköpsvillkoren.
Under perioden mars-maj 2002 diskuterade Systembolaget de omarbetade
inköpsvillkoren med Sprit & Vinleverantörsföreningen (SVL). Dessa diskussioner,
och de kommentarer som framförts av andra leverantörer, resulterade i att
Systembolaget gjorde flera ändringar i inköpsvillkoren, men det visade sig
omöjligt att tillmötesgå alla synpunkter från samtliga leverantörer.
I juni 2002 ansökte Systembolaget om ett icke-ingripandebesked hos
Konkurrensverket, i syfte att erhålla ett besked om huruvida de nu omarbetade
inköpsvillkoren var förenliga med konkurrensreglerna. Ett annat syfte med
ansökan var att tillförsäkra leverantörerna en myndighetsprövning av villkorens
förenlighet med gällande konkurrenslagstiftning. Inköpsvillkoren anmäldes för
prövning både enligt artikel 82 EG-fördraget och enligt 19 § konkurrenslagen.
1.7
Konkurrensverkets hantering av sitt uppdrag
Konkurrensverket skall enligt överenskommelsen mellan den Europeiska
kommissionen och den svenska regeringen, utöva tillsyn över Systembolagets
icke-diskriminerande funktionssätt och rapportera direkt till den Europeiska
kommissionen två gånger om året. Konkurrensverkets uppgift genomförs i
enlighet och med stöd av det uppdrag som den svenska regeringen löpande lämnar
i Konkurrensverkets regleringsbrev. Konkurrensverket skall enligt
regleringsbrevet för år 2004 övervaka att Systembolagets detaljhandelsmonopol
inte medför missbruk av dominerande ställning.
Inom ramen för detta arbete underrättar Systembolaget fortlöpande
Konkurrensverket om sin verksamhet och är behjälplig med information och
material.
6
Som ovan angivits ansökte Systembolaget den 17 juni 2002 om ickeingripandebesked hos Konkurrensverket avseende bolagets inköpsvillkor. Under
försommaren 2003, dvs. efter nästan ett års handläggning, förklarade
Konkurrensverket att ärendet i princip var klart för beslut. Konkurrensverkets
handläggare framförde vid ett möte till Systembolaget att beslut i ärendet skulle
kunna fattas ”före semestrarna” 2003. Detta besked ändrades senare och vid ett
möte hos Konkurrensverket den 2 december 2003, dvs. cirka ett och ett halvt år
efter det att Systembolaget ingivit sin ansökan, framkom att den ansvarige
avdelningschefen hade rekommenderat Konkurrensverkets generaldirektör att mot
bakgrund av pågående brottsutredning avseende misstänkta mutbrott mot
Systembolagets anställda inte fatta något beslut i ärendet. Som skäl för
rekommendationen angavs att intill dess att den aktuella brottsutredningen var klar
det inte kunde anses klarlagt i vilken ”miljö” Systembolagets inköpsvillkor skulle
komma att tillämpas.
Efter mötet den 2 december 2003 framförde Systembolagets VD vid ett
telefonsamtal med Konkurrensverkets generaldirektör att det inte finns någon
koppling mellan det till Konkurrensverket anmälda ärendet som avser prövning
enligt konkurrensrättsliga regler och den pågående brottsutredningen.
Systembolaget ansåg att det var orimligt att en brottsutredning mot enskilda
personer skulle påverka den konkurrensrättsliga bedömningen av Systembolagets
inköpsvillkor.
Kort efter detta telefonsamtal fick Systembolaget besked att Konkurrensverket
avsåg att fatta ett beslut i ärendet. Den 12 december 2003 översände
Konkurrensverket sitt arbetsmaterial (s.k. ”Statement of Objection”) i ärendet. I
arbetsmaterialet preciserade Konkurrensverket tre punkter i inköpsvillkoren som
verket ansåg skulle kunna strida mot konkurrensreglerna.



Kommersiella returer för säsongsartiklar,
Reklamationer i samband med leverantörsbyten, samt
Säljstopp vid intrång i upphovs- och immateriella rättigheter.
Systembolaget besvarade arbetsmaterialet den 19 december 2003. Genom
Systembolagets yttrande informerades Konkurrensverket om att Systembolaget,
efter att ha tagit del av Konkurrensverkets arbetsmaterial, avsåg att ändra
7
inköpsvillkoren för att undvika några tveksamheter angående villkorens
förenlighet med konkurrensreglerna.
Systembolaget var under januari och februari 2004 i kontakt med
Konkurrensverkets handläggare och frågade om verket behövde ytterligare
information för att kunna fatta beslut i ärendet. Den ansvarige handläggaren
uppgav att ytterligare information inte behövdes och att ärendet hade varit föremål
för slutlig kommunicering i förhållande till andra intressenter i ärendet.
Konkurrensverkets generaldirektör framförde till Systembolagets VD att
Konkurrensverket skulle fatta beslut i ärendet den 10 februari 2004. Detta besked
ändrades emellertid senare till att beslut i stället skulle fattas den 19 februari 2004.
Något beslut fattades dock inte heller den 19 februari 2004, utan Systembolagets
VD fick av Konkurrensverkets generaldirektör beskedet att verket i stället för att
fatta beslut i ärendet hade ”remitterat ärendet till den Europeiska kommissionen
för kvalitetssäkring”. Konkurrensverkets handläggare uppgav senare att med detta
avsågs att verket hade informerat den Europeiska kommissionen om ärendet med
tillämpning av de förfaranderegler som skulle träda i kraft inom EU den 1 maj
2004.
Genom en skrivelse daterad den 15 mars 2004 översände Konkurrensverket, efter
cirka ett år och nio månaders handläggning, en mycket omfattande frågelista till
Systembolaget. De flesta av dessa frågor hade tidigare besvarats av Systembolaget
inom ramen för samma ärende. Systembolaget besvarade dock samtliga frågor den
29 mars 2004.
Systembolaget mottog den 14 april 2004 ett brev från Konkurrensverket där det
angavs att Konkurrensverket, med hänvisning till artikel 5 i den nya
implementeringsförordningen (Förordning 1/2003) och ett brev från den
Europeiska kommissionen, från och med den 1 maj 2004 var förhindrat att fatta
beslut i ärendet.
Systembolaget svarade den 16 april 2004 på detta brev och förklarade för
Konkurrensverket att verkets ståndpunkt ej var korrekt och att Konkurrensverket
var skyldigt att fortsätta handläggningen enligt svensk konkurrenslagstiftning till
dess nya svenska förfaranderegler trädde ikraft.
8
Den 20 april 2004 ändrades Konkurrensverkets besked genom ett brev till
Systembolaget med innebörden att det trots allt var möjligt för Konkurrensverket
att meddela ett beslut i ärendet enligt svenska konkurrensregler.
Den 2 juli 2004, efter ikraftträdandet av de nya förfarandereglerna i
konkurrenslagen, skrev Konkurrensverket av ärendet. Beslutet meddelades
Systembolaget den 12 juli 2004.
Enligt Systembolagets uppfattning kan det mot bakgrund av det ovanstående
ifrågasättas om Konkurrensverket utför sin övervakande uppgift på ett korrekt sätt.
Som framgår av ovanstående redogörelse har Konkurrensverket undandragit sig
uppgiften att undersöka om Systembolagets verksamhet kan medföra
diskriminering eller missbruk av dominerande ställning.
2.
KONKURRENSVERKETS RAPPORT
2.1
Allmänt
Systembolaget anser att Rapporten har betydande brister. En är att
Konkurrensverket inte har koncentrerat sina utredningsinsatser till det som är
relevant för verkets uppdrag, dvs. utreda och rapportera om Systembolagets
detaljhandelsmonopol medför missbruk av dominerande ställning.
I Rapporten har Konkurrensverket i stället kritiserat och föreslagit förändringar i
Systembolagets sortimentsstyrningssystem samt framfört teorier om varför
korruption kan ha förekommit på marknaden. En betydande del av Rapporten
ägnas frågor om detaljhandelsmonopolets roll i alkoholpolitiken och andra
alkoholpolitiska frågor. Det är Sveriges riksdag – och inte Konkurrensverket –
som bedömer alkoholpolitiska frågeställningar. Det kan noteras att regeringens
utredare nyligen har funnit att det är av stor vikt att behålla Systembolagets
detaljhandelsmonopol och att Systembolagets sociala ansvar bör lyftas fram mer i
framtiden. (Se Alkoholinförselutredningens nyligen publicerade delbetänkande
”Var går gränsen?”, SOU 2004:86)
Huvuddelen av Rapporten består av resonemang, analyser och teorier som enligt
Systembolagets uppfattning saknar relevans för Konkurrensverkets uppdrag.
Dessa resonemang, analyser och teorier är dessutom i många fall behäftade med
betydande brister och avspeglar inte på ett korrekt sätt marknaden för
9
alkoholdrycker och dess funktionssätt. Konkurrensverkets redogörelse innehåller
vidare en rad sakfel. Systembolaget utvecklar dessa synpunkter mer i detalj i
avsnitt 2.2 nedan.
Rapporten är delvis baserad på konsultrapporter som i sin tur i stora delar baseras
på författarnas egna icke verifierade antaganden varför dessa rapporter blir
spekulativa. Docent Jerker Holms rapport3 (nedan ”Holm-rapporten”) bygger i stor
utsträckning på egna icke verifierade antaganden och spekulationer. De slutsatser
som framförs i Holm-rapporten kan därför inte läggas till grund för några
slutsatser om Systembolagets verksamhet eller om den miljö i vilken bolaget
verkar. Professor Maria Bengtssons och civilekonom Andrew Baldwins rapport4
(nedan ”Bengtsson-rapporten”) baseras på intervjuer med anställda hos ett fåtal
leverantörer. Rapporten är uppbyggd kring lösryckta, anonyma citat, som också
läggs till grund för slutsatser och ställningstaganden. Det är inte möjligt att
identifiera vem som har givit uttryck för de ståndpunkter som framkommer genom
citaten och naturligtvis inte heller i vilket sammanhang synpunkterna har
framförts. Det är dessutom oklart varför just dessa citat har använts i rapporten.
Sammanfattningsvis anser Systembolaget att Holms och Bengtssons rapporter är så
dåligt underbyggda att de inte kan läggas till grund för några slutsatser om
Systembolagets verksamhet eller om den svenska marknaden för alkoholdrycker.
Systembolaget utvecklar sina kommentarer avseende dessa konsultrapporter i
avsnitt 2.2.12 – 2.2.13 nedan.
Det bör även noteras att Rapporten i stor utsträckning återger synpunkter som
framförts av enstaka leverantörer, och att Rapporten ger stort utrymme åt de
intresseorganisationer som verkar för att ge fördelar åt svenska producenter
(såsom Svenska Bryggareföreningen och Sveriges Dryckesproducenter).
Systembolaget anser att en brist med Rapporten är att Konkurrensverket dels inte
på ett tydligt sätt särskiljer intresseorganisationers och enskilda leverantörers
framförda synpunkter från Konkurrensverkets egna ställningstaganden, dels att
verket inte synes ha bedömt relevansen eller konkurrensrättsligt prövat de
leverantörssynpunkter som framförts till verket och som återgivits i Rapporten.
Holm, J. ”En ekonomisk analys av detaljhandelsmonopolet på marknaden för alkoholdrycker”,
rapport skriven på uppdrag av Konkurrensverket.
4
Bengtsson, M. och Baldwin, A. ”Detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker från ett
företagsekonomiskt perspektiv – en intervjustudie med leverantörsföretag”, rapport skriven på
uppdrag av Konkurrensverket.
3
10
2.2
Bemötande av Rapporten
Systembolaget vill framföra följande mer detaljerade synpunkter på innehållet i
Rapporten. Observera att rubriceringen nedan följer Rapportens rubriker.
2.2.1
Sortimentsstrategi och lanseringsplanering (Rapportens avsnitt 2.2)
Konkurrensverket anger att Systembolagets sortiment uppdelas i relativt smala
segment, och att detta i sig medför en relativt långtgående styrning av utbudet.
Verket anför i detta hänseende att det ”särskilt bör noteras att Systembolaget
tillämpar olika kvoter för svenskt respektive utländskt lageröl och alltså direkt styr
utrymmet för nationella respektive utländska produkter.” (Se Rapporten, sid. 26)
Konkurrensverket framför också ett resonemang om att segmentsindelningen
skyddar vissa typer av produkter som annars inte hade klarat konkurrensen om
hyllutrymme i Systembolagets butiker med andra och mer omsatta produkter.
Verket anför att det föreligger en målkonflikt mellan å ena sidan anpassning till
kommersiella överväganden och å andra sidan Systembolagets ambition att, mot
bakgrund av detaljhandelsmonopolets uppdrag, hålla ett brett produktutbud med
utrymme även för smala produkter. Konkurrensverkets slutsats är att, givet den
mångfald produkter Systembolaget saluför, möjligheterna för konkurrensen att slå
igenom på sortimentsutformningen blir mindre, och att produktutbudet kan avvika
från det som skulle uppstå på en icke-monopolmarknad. (Se Rapporten, sid. 26)
Det får antas att Konkurrensverket baserat sina antaganden om bredden på
Systembolagets sortiment på Holm-rapporten. Enligt Holm kan man i en
ekonomisk-teoretisk modell och med vissa antaganden visa att ett monopolföretag
har incitament att differentiera sina produkter för mycket jämfört med vad som är
samhällsekonomiskt optimalt, dvs. att erbjuda för många olika produktvarianter.
Holm spekulerar även kring Systembolagets möjliga skäl för att hålla ett brett
sortiment. (Se Holm-rapporten, sid. 14 ff)
Konkurrensverket underlåter dock att i Rapporten redogöra för att Holm i sin
analys av Systembolagets grad av differentiering anger att det, med utgångspunkt i
den ekonomisk-teoretiska modellen, finns anledning att ”gissa” att Systembolaget
väljer ett större sortiment än vad som torde vara samhällsekonomiskt optimalt.
Holm uppger dessutom att han medvetet använder termen ”gissa”, eftersom ett
mer säkert ställningstagande skulle kräva en separat utredning och mer empiriskt
bakgrundsunderlag. (Se Holm-rapporten, sid. 14, inklusive fotnot 14) Härigenom
11
har Holm angivit att han de facto saknar faktaunderlag för de slutsatser om
sortimentet som framkommer i hans rapport.
Det bör i detta sammanhang även noteras att Holm anger att en konsekvens av
Arrows omöjlighetsteorem är att man även i teorin måste lämna tanken om ett
optimalt sortimensstyrningssystem åt sidan. (Se Holm-rapporten, sid. 20) Holm
framför att en teoretisk möjlighet skulle vara att låta samtliga produkter konkurrera
mot varandra och låta övriga varor finnas tillgängliga i beställningssortimentet.
Enligt Holm skulle dock detta kunna leda till ett för smalt sortiment där de flesta
artiklar riktas in mot medelsvenskens smak. Holm förtydligar att en liknande
strategi sannolikt skulle leda fel även för detaljister på en fri marknad då vissa
produkter (som t.ex. salt i en livsmedelsbutik) ger ett litet bidrag men betraktas
som en ”nödvändig” artikel i sortimentet.
Holms tämligen intetsägande slutsats, baserat på Holms gissning om hur det
faktiskt förhåller sig, är att någon form av segmentsindelning sannolikt behövs,
men att man kan fråga sig om det inte finns utrymme till förbättringar av den
nuvarande indelningen. (Se Holm-rapporten, sid. 23) Systembolaget har diskuterat
slutsatsen med Holm och denne har därvid bekräftat för Systembolaget att hans
undersökning inte innebär att det kan anses belagt att Systembolagets sortiment är
bredare än vad som vore optimalt utifrån ekonomisk teori. Holm bekräftade att
hans undersökning således inte heller innebär att det kan uteslutas att
Systembolagets sortiment faktiskt är optimalt (eller rentav ”för smalt”) från
ekonomisk synpunkt.
Konkurrensverket gör inget försök att närmare analysera hur ett optimalt sortiment
skulle vara sammansatt, vilket är naturligt med hänsyn till att det inte ens i teorin
finns någon möjlighet att bevisa att ett sortiment är optimalt sammansatt utifrån
samhällsekonomiska utgångspunkter. Systembolaget uppfattar därför verkets
analys avseende Systembolagets segmentsindelning mer som en teoretisk
iakttagelse än som underbyggd och relevant kritik. Systembolaget noterar även att
Konkurrensverket inte gör gällande att sortimentets sammansättning skulle vara
diskriminerande eller på något sätt utgöra missbruk av dominerande ställning. I
detta sammanhang kan noteras att EG-domstolen har undersökt Systembolagets
system för urval av produkter i det s.k. Franzén-målet5 och därvid kommit fram
till att Systembolagets kriterier och urvalsmetoder varken är diskriminerande eller
5
Se mål C-189/95, Harry Franzén, punkt 43-52.
12
av sådant slag att de missgynnar importerade produkter. Systembolaget ser i
dagsläget inte något behov av att väsentligt förändra den nuvarande
segmentsindelningen. Systembolaget håller dock naturligtvis kontinuerlig uppsikt
över detta, och om förbättringsmöjligheter uppkommer avser bolaget att
genomföra sådana förbättringar.
Systembolaget har i samband med utarbetandet av denna skrivelse uppdragit åt
analysföretaget CFI Group att genomföra intervjuer med företrädare för två stora
företag verksamma i den engelska detaljhandeln, se Bilaga 1. Av undersökningen
framgår att båda dessa företag (Sainsbury och Waitrose) – vilka verkar på en i
högsta grad konkurrensutsatt detaljhandelsmarknad – anser att det är nödvändigt
att göra en segmentsindelning av alkoholdryckerna. Båda dessa företag arbetar
således med kategorier och segmentering och båda företagen anser att vissa
produkttyper måste finnas i butikshyllorna oavsett om detta kan motiveras utifrån
rent ekonomiska hänsyn, och att det således är nödvändigt att ha ett ”bredare”
alkoholsortiment än vad som vore optimalt från lönsamhetssynpunkt.6 Skälet till
detta är att företagen anser att det är nödvändigt att sortimentet uppfattas som
trovärdigt. Det kan exempelvis noteras att Waitrose, enbart inom vinkategorin, har
ett grundsortiment som omfattar 650 artiklar och ett tilläggssortiment på
ytterligare cirka 250 artiklar.7 Även Sainsbury har ett vinsortiment bestående av
mellan 800 och 900 artiklar. Härutöver lagerför Sainsburys butiker cirka 70-80
starkviner, cirka 300 spritprodukter, samt cirka 200 ölsorter.8
Det är vidare viktigt att komma ihåg att Systembolaget, till skillnad från företag
som verkar på konkurrensutsatta marknader, har ett särskilt ansvar att tillse att alla
konsumenters smakriktningar kan tillgodoses.
Både Sainsbury och Waitrose framför exemplet att tyska viner får mer hyllutrymme än vad
försäljningen av dessa produkter berättigar därför att produkterna bidrar till att skapa
trovärdighet för sortimentets sammansättning. Waitrose uppger att samma resonemang gäller för
exempelvis östeuropeiska och grekiska viner, samt för vissa österrikiska och portugisiska viner.
7
Waitrose har delat in sitt vinsortiment i sex kategorier och segmenterat dessa sex kategorier i
cirka 20 vinregioner, vilket innebär att Waitroses vinsortiment består av cirka 120 segment.
Detta kan jämföras med Systembolagets vinsortiment, som för närvarande omfattar 39 segment
(starkviner ej medräknade).
8
För kategorin vin delas inköpsarbetet och resultatansvaret in i sex olika ansvarsområden (s.k.
buying desks). Dessa är geografiskt baserade, dvs. ett antal producentländer utgör basen för varje
buying desk. Sainsbury uppger att totalt 23 vinproducerande länder finns representerade i
företagets sortiment. Under varje buying desk görs sedan uppdelningar i prisintervall som
benämns low, medium, fine och premium wines.
6
13
Konkurrensverket har särskilt noterat att Systembolaget har delat in utländska och
svenska lageröl i olika segment. Verket har i denna del uppenbarligen tagit till sig
de synpunkter som framförts av Svenska Bryggareföreningen, som anser att
samtliga ölprodukter borde konkurrera mot varandra inom samma segment.
Svenska Bryggareföreningen synes anse att Systembolagets segmentering innebär
att utländska öl får en ”gräddfil” in i Systembolagets sortiment. Skälet till att
Systembolaget tillämpar separata segment för utländska och svenska lageröl är
dock inte att man vill skydda vissa artiklar från konkurrens utan snarare att
säkerställa att det finns en viss spridning i sortimentet.
Konkurrensverket anför inte att Systembolagets segmentsindelning av lageröl
utgör diskriminering eller missbruk av dominerande ställning, men Systembolaget
anser att det ändå är angeläget att påpeka att denna indelning inte innebär någon
nackdel för utländska ölproducenter. Av såväl Systembolagets försäljningsstatistik
som av HUI:s förstudie9 framgår att försäljningen av svenskproducerad öl är klart
dominerande framför utländsk öl och att en förändring i enlighet med Svenska
Bryggareföreningens önskemål skulle medföra en oacceptabel utarmning och
försämring av Systembolagets sortiment, eftersom mycket få utländska ölsorter då
skulle finnas representerade i svensk detaljhandel.
2.2.2
Systembolagets offertförfrågningar (Rapportens avsnitt 2.3.1)
Konkurrensverket uppger att det kan indikera ett problem att så mycket som 40-45
procent av offererade produkter rensas bort med huvudsakligt motiv att de inte
uppfyller kraven i offertförfrågan. Konkurrensverket har inte granskat några
offertförfrågningar eller offerter, men spekulerar i att det kan finnas olika
förklaringar till att en stor del offerter rensas bort av Systembolaget på grund av att
de inte uppfyller kraven i offertförfrågan. (Se Rapporten, sid. 30)
Det är givetvis svårt att med säkerhet uttala sig om varför leverantörerna i relativt
stor utsträckning skickar in offerter som inte uppfyller kraven i Systembolagets
offertförfrågningar. Systembolaget kan dock upplysa den Europeiska
kommissionen om att bolaget har noterat att leverantörerna i vissa fall inte ens
själva känner till egenskaperna hos de produkter som offereras. Det ligger därför
nära till hands att tro att många offerter skickas in därför att det inte är förenat med
AB Handelns Utredningsinstitut (HUI), ”Forskningsrapport S-98, Effekter av
detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker, en förstudie av importmönster och en jämförelse
med övrig detaljhandel” (2004)
9
14
några väsentliga kostnader att skicka in offerter och att det inte finns några
egentliga risker med detta. Konsekvensen av detta är att Systembolagets
inköpsprocess blir något mer administrativt betungande för bolaget. Däremot anser
Systembolaget att det inte utgör något EG-rättsligt problem att många av
leverantörernas offerter inte motsvarar ställda krav i Systembolagets
offertförfrågningar. Konkurrensverket har inte heller påstått att Systembolagets
offertförfrågningar på något sätt skulle innebära diskriminering eller missbruk av
dominerande ställning.
2.2.3
Systembolagets offertprovning och produktval (Rapportens avsnitt 2.3.2)
Konkurrensverket anger att verket bedömer att det finns en risk med att
blindprovarna utgör en liten och avgränsad krets i vilken den ansvarige inköparen
finns med och har ett avgörande inflytande över vilka produkter som väljs ut.
Enligt verket skapar detta en grogrund för kritik, ökar risken för korruption samt
ökar betydelsen av enskilda inköpares subjektiva bedömningar. (Se Rapporten,
sid. 33)
Konkurrensverket har inte specificerat på vilket sätt det skulle kunna innebära en
risk med blindprovningarna. Leverantörerna känner givetvis inte till vem eller
vilka som skall prova vad. Systembolaget vill vidare informera den Europeiska
kommissionen om att bolaget i maj år 2002 uppdrog åt advokat Otto Rydbeck att
bland annat granska bolagets rutiner för blindprovningar och inköp i syfte att
undersöka om dessa uppfyller kraven på objektivitet. Advokat Rydbeck
konstaterade i sin rapport till Systembolaget att bolagets inköpsrutiner är väl
utformade och att de i praktiken ej ger något utrymme för enskilda personer att få
in produkter i Systembolagets ordinarie sortiment utanför det uppställda
regelsystemet. Konkurrensverket har inte påstått att blindprovningarna skulle
medföra diskriminering eller missbruk av dominerande ställning. Systembolaget
vill också påpeka att EG-domstolen i Franzén-målet har granskat och godtagit
Systembolagets system för blindprovningar.10
Konkurrensverket framför uppfattningen att större hänsyn skulle kunna tas till
faktorer som varumärke och förpackning ”i den mån detta kan kopplas till faktisk
konsumentefterfrågan.” Verket anger att detta särskilt gäller för
produktkategorierna öl och sprit ”under förutsättning att kravet på icke-
10
Se mål C-189/95, Harry Franzén, punkt 48 och punkt 52.
15
diskriminering inte åsidosätts.” (Se Rapporten, sid. 33) Även i denna del synes
Konkurrensverket ha tagit intryck av de synpunkter som framförts av Svenska
Bryggareföreningen. Verket anger dock inte närmare på vilket sätt sådana hänsyn
skulle kunna tas utan att komma i konflikt med EG-fördragets regler om ickediskriminering.
Däremot anger Konkurrensverket i ett annat avsnitt i Rapporten att det är oklart i
vilken utsträckning det är möjligt att ”på förhand … bedöma
konsumentefterfrågan på ett korrekt sätt.” Konkurrensverket anför att
svårigheterna kan bli särskilt betydande om avsikten är att man vid bedömning av
framtida konsumentefterfrågan skall kunna ta hänsyn till sådana
marknadsinvesteringar som det lanserande företaget utfäster sig att göra längre
fram. Enligt Konkurrensverket kan en sådan möjlighet också gynna de företag som
har möjlighet att lansera i stor skala och med omfattande marknadsföringsstöd. (Se
Rapporten, sid. 61 inklusive fotnot 43)
Enligt Systembolagets uppfattning är det mycket svårt att vid lanseringen av en ny
produkt beakta faktorer som varumärke och förpackning. Huvudskälet till detta är
att inköpsbeslutet i dessa fall baseras på ett underlag som varken är blint eller
märkesneutralt. Ett sådant system för produktval kan således lätt bli föremål för
kritik och det är, såsom påpekats av Konkurrensverket, oklart i vilken utsträckning
det är möjligt att på förhand bedöma konsumentefterfrågan på ett korrekt sätt. Det
bör dock framhållas att Systembolagets system för nyhetslanseringar innebär att
faktisk konsumentefterfrågan avgör vilka produkter som bereds plats i
Systembolagets sortiment genom att produkterna utvärderas efter en viss tids
försäljning. Starka varumärken och förpackningar får därigenom fördelar även på
den svenska marknaden för detaljhandelsförsäljning av alkoholdrycker. Fördelarna
för dessa produkter motiveras dock i det existerande systemet av verifierbar –
faktisk – konsumentefterfrågan.
Vidare anser Konkurrensverket att en utgångspunkt bör vara att ”jämnare balans
upprättas mellan de vägar där Systembolaget har ett större respektive mindre
inflytande över produkturvalet.” Verket anser att den andel av lanseringarna som
sker efter offertförfrågan av Systembolaget bör minska. (Se Rapporten, sid. 34)
Det skall först noteras, vilket framhållits ovan, att Systembolagets system för
lanseringar innebär att faktisk konsumentefterfrågan, efter utvärdering, avgör vilka
produkter som bereds plats i Systembolagets sortiment. Samtliga produkter som
16
ingår i Systembolagets sortiment kan således sägas ha ”testförsålts” på
marknaden. Konsumenterna har därför redan idag ett helt avgörande inflytande
över sammansättningen av Systembolagets sortiment. Konkurrensverkets förslag
om att upprätta en jämnare balans mellan de vägar där Systembolaget har ett större
respektive mindre inflytande över produkturvalet kan därför inte förstås på annat
sätt än att verket anser att det vore eftersträvansvärt att någon grupp konsumenter,
i stället för Systembolagets blindprovare och inköpare, gavs utökade möjligheter
att välja ut produkter för nyhetslanseringar.11 Konkurrensverket har inte redogjort
närmare för hur sådana produktval skulle gå till i praktiken, men det får antas att
verket har tänkt sig att s.k. vanliga konsumenter skulle få prova artiklar i olika
kategorier och avgöra vilka produkter som skall köpas in till Systembolaget.12
Det är rimligt att Systembolaget självt kan garantera märkesneutraliteten för
huvuddelen av de produkter som köps in till bolaget, och redan av detta skäl är det
olämpligt att överlåta på någon annan part, exempelvis en konsumentpanel, att
besluta om inköp till bolaget för en mer betydande del av produkterna.
Utan stor kunskap och lång erfarenhet hos inköparna och provarna finns en
mycket stor risk för att ej prisvärda produkter och produkter av låg kvalitet köps
in, och att de bästa och mest prisvärda produkterna inte får tillträde till den
svenska marknaden. Det är lätt att förstå att det är otänkbart att exempelvis låta en
panel av vanliga konsumenter välja ut Bordeaux-vin till Systembolagets sortiment.
Det bör tilläggas att lanseringar från testsortimentet vanligtvis misslyckas, och
vinjournalisterna ger regelmässigt låga betyg till de produkter som lanseras via
Möjligen kan man tänka sig att Konkurrensverket också, eller alternativt, anser att det borde
vara lättare att kvalificera sig för lansering via beställningssortimentet. Det kan dock noteras att
en sådan åtgärd – i praktiken en sänkning av bidragsgränsen för lansering från
beställningssortimentet – skulle innebära väsentliga problem avseende möjligheterna att
begränsa förekomsten av stödköp. Skälet till detta är att lägre utvärderingsgränser skulle riskera
att medföra att även förhållandevis begränsade stödköpsaktiviteter skulle kunna påverka
möjligheterna att kvalificera sig för lansering via beställningssortimentet. Konkurrensverket har
inte heller framfört några synpunkter på kriterierna för lansering via beställningssortimentet i det
avsnitt i Rapporten som avser detta sortiment. Det får därför antas att verkets synpunkter i denna
del i huvudsak rör testsortimentet/konsumentpanelen.
12
Även om det inte uttryckligen framgår av Rapporten, utgår Systembolaget från att
Konkurrensverket inte menar att konsumenterna också skulle få avgöra vilka produkttyper
offertförfrågningarna skall avse. Ett sådant förfarande skulle ju kunna jämföras med att Hennes
& Mauritz skulle låta några slumpvis valda konsumenter avgöra inriktningen på höstmodet 2005,
och detta dessutom redan under våren 2004. Relevanta produktplaner och underlag för
offertförfrågningar kan givetvis inte upprättas utan relevant kunskap om produkter, producenter,
internationella trender m.m.
11
17
testsortimentet och konsumentpanelen (se vidare nedan, avsnitt 2.2.4 inklusive
fotnot 10).
Det kan noteras att det naturligtvis inte heller förekommer i andra länder, varken i
länder där detaljhandeln är konkurrensutsatt eller i länder där försäljningen sker
genom ett monopolföretag, att företagen överlåter på konsumenter utan särskilda
produktkunskaper att välja ut produkter för lansering. Såvitt Systembolaget känner
till förekommer inte heller liknande förfaranden inom andra branscher. Av CFI
Groups undersökning, bilaga 1, framgår att de engelska detaljhandelsföretag som
deltagit i undersökningen har mycket kvalificerade inköpare. Ett krav är att
inköparna i dessa organisationer har minst sex års erfarenhet och examen (s.k.
”Diploma Level”). Produkturvalet hos de tillfrågade företagen sker i första hand
genom sensorisk provning. Endast om produkterna uppfyller kvalitetskraven i den
sensoriska provningen bedöms kommersiella aspekter såsom vilka kampanjer
leverantören erbjuder och styrkan i varumärket etc.13
2.2.4
Inköp via testsortimentet (Rapportens avsnitt 2.4)
Konkurrensverket anger att uppgifter från företag och branschföreningar indikerar
att testsortimentet i praktiken inte anses vara en realistisk väg in i Systembolagets
sortiment. Konkurrensverket anför att verkets jämförelse mellan olika lanseringar
med likvärdig exponering visar att den dåliga överlevnadsfrekvensen för
testlanseringar inte enbart kan förklaras med bristfällig exponering. Enligt
Konkurrensverket kan det inte uteslutas att det finns ett problem med den
urvalsrutin (konsumentpanelen) som styr vilka testlanseringar som sker. Verket
anger att konsumentpanelen tycks bedöma produkter på ett annat sätt än
konsumenterna gör när de står i butiken.
Systembolaget vill först framhålla att de produkter som testas av
konsumentpanelen har offererats till Systembolaget, men inte bedömts motsvara
fastställda kriterier för bolagets produkturval och sortiment. Det är därför inte
förvånande att de produkter som lanseras via testsortimentet inte i någon
betydande utsträckning lyckas på marknaden. Enligt Systembolagets uppfattning
skulle det tvärtom kunna indikera ett problem med bolagets inköpsprocess om de
produkter som lanseras via testsortimentet skulle lyckas lika bra, eller bättre, än de
Sainsbury har uppgivit att företaget årligen sensoriskt testar cirka 10 000 viner. Waitrose
genomför omfattande sensoriska tester och i syfte att bygga ett starkt sortiment strävar företaget
efter att köpa in de viner som har högst kvalitet i respektive segment.
13
18
produkter som lanseras av Systembolaget, eftersom detta skulle betyda att
konsumentpanelen skulle lyckas bedöma produkterna bättre än Systembolagets
professionella inköpare.
Konkurrensverket synes dock efterlysa någon form av förändring av
konsumentpanelens urvalsrutin, så att produkterna bedöms på samma sätt som de
gör när de står i butiken. Systembolaget anser dock att en sådan förändring, som
på sätt och vis skulle innebära en testförsäljning före den egentliga
testförsäljningen, skulle medföra avsevärda svårigheter. Det är exempelvis inte
möjligt att före den egentliga lanseringen förutse exempelvis
alkoholjournalisternas omdöme om den lanserade produkten eller berörd
leverantörs eventuella marknadsföring inför lanseringen. Konkurrensverket berör
således inte problemet att det är först vid testförsäljningen det är möjligt att se hur
konsumenterna värderar den nya produkten i förhållande till de produkter som
redan finns i sortimentet med beaktande av alkoholjournalisters omdömen om
produkten och eventuell marknadsföring i samband med lanseringen.14
Konkurrensverket gör också iakttagelsen att möjligheten att söka lansering i
testsortimentet endast står öppen för sådana produkter som avvisats i samband
med en offertförfrågan av Systembolaget, och att testförsäljning således inte utgör
någon möjlig väg in i sortimentet för sådana produkter som Systembolaget väljer
att inte gå ut med offertförfrågan på. (se Rapporten, sid. 40) Det är oklart om
Konkurrensverket anser att möjligheten till testförsäljning borde erbjudas en ännu
större produktkrets, men det är enligt Systembolagets uppfattning givet att det inte
är möjligt att utöka möjligheten till testförsäljning i detta avseende.
Testsortimentet har införts för att ge de leverantörer som avvisats av
Systembolaget en ytterligare möjlighet att bedömas av en annan part
(konsumentpanelen). Om möjligheten till testförsäljning skulle erbjudas en bredare
produktkrets (i praktiken skulle erbjudandet då omfatta samtliga alkoholprodukter
i världen) skulle alla försök att få ned kötiderna i testsortimentet bli meningslösa.
Dessutom har Systembolaget givetvis det övergripande ansvaret för sortimentets
sammansättning med avseende på antalet produktkategorier och antalet märken
Det kan i sammanhanget noteras att alkoholjournalisterna regelmässigt ger de produkter som
lanseras via testsortimentet låga betyg. Detta får stort genomslag i konsumentefterfrågan. Som
ett exempel kan nämnas vinjournalisten Bengt-Göran Kronstams omdömen i samband med
nyhetslanseringarna i juli i år. Nyhetslanseringen bestod vid detta tillfälle av enbart viner som
lanserats via testsortimentet. Bengt-Göran Kronstam skrev i Dagens Nyheter att han kände sig
14
19
inom respektive kategori. En inköpsmodell som inte tar hänsyn till
lanseringsplaner och liknande skulle således riskera att leda till problem avseende
sortimentets sammansättning.
Systembolaget vill också göra den Europeiska kommissionen uppmärksam på den
aktuella situationen i testsortimentet. Konkurrensverket har valt att endast ange att
målet ”tidigare” har varit att lansera cirka 20 produkter per månad via
konsumentpanelen, men att Systembolaget inte har levt upp till detta mål. (Se
Rapporten, sid. 34) Det bör här noteras att under 2003 lanserades 241 produkter
via testsortimentet, och under 2004 planeras 328 lanseringar via detta sortiment.
Försäljningsstatistiken visar samtidigt att mycket få produkter som lanseras via
testsortimentet lyckas på marknaden. Systembolaget har dock redan under
innevarande år förändrat distributionen för de produkter som lanseras via
testsortimentet så att de distribueras i samma omfattning som de produkter som
lanseras inom ramen för Systembolagets normala inköpsprocess.
Konkurrensverkets övriga kommentarer avseende testsortimentet och dess
funktionssätt synes i huvudsak utgöra iakttagelser och verket har inte heller i
denna del anfört något av relevans för den EG-rättsliga och konkurrensrättsliga
bedömningen av Systembolagets inköpsverksamhet. Systembolaget vill dock
upplysa den Europeiska kommissionen om att bolaget planerar vissa förändringar
avseende testsortimentet för att komma till rätta med de problem som finns, bland
annat avseende kötiden. (Se Rapporten, sid. 58, för en övergripande beskrivning
av de förändringar som för tillfället diskuteras preliminärt i detta hänseende)
2.2.5
Inköp via beställningssortimentet (Rapportens avsnitt 2.5)
Konkurrensverket anser att beställningssortimentet utgör en viktig kanal in på
marknaden för vissa typer av produkter. Verket framför dock att det enligt flera
leverantörer/branschorganisationer finns indikationer på att lanseringar via
beställningssortimentet delvis går att koppla till stödköp. Det bör noteras att
Systembolaget har vidtagit en rad verkningsfulla åtgärder för att förhindra
stödköp. Systembolaget berör dessa frågor mer i detalj i avsnitt 2.2.11 nedan.
som en försökskanin vid avsmakningen och konkluderade: ”Tänk att det finns så många dåliga
eller felaktigt prissatta viner.” (artikel i Dagens Nyheter, nätupplagan den 4 juli 2004)
20
2.2.6
Ranking och utvärdering (Rapportens avsnitt 2.6.1)
Konkurrensverket anger att genom att Systembolaget styr placeringen av
produkter till olika nyhetsmoduler blir en effekt att de produkter som
Systembolaget satsar på kommer väl ut. Verket har också synpunkter på att
utvärderingen inte heller tar hänsyn till vilken exponering olika produkter har haft.
Enligt Konkurrensverket finns här en möjlighet att i samband med utvärdering i
högre grad ta hänsyn till vilken exponering produkten haft under nyhetsperioden.
Eftersom idén med nyhetsmoduler med olika exponering helt förfelas om man i
samband med utvärdering tar hänsyn till vilken exponering produkten haft under
nyhetsperioden (det skulle i den situationen rentav i vissa fall vara mer fördelaktigt
att lanseras i N5 än i N1), kan Konkurrensverkets synpunkter i detta avsnitt
sammanfattas med att verket anser att systemet med nyhetsmoduler av någon
anledning inte är önskvärt. Verket framför dock inte att systemet är
diskriminerande eller att det utgör missbruk av dominerande ställning och inte
heller någon förklaring till varför verket synes anse att det vore bra att förändra
systemet.
Nyhetsmodulsystemet är dock ett instrument för att styra ut nyheter på butik i
lämplig omfattning, baserat på tillgänglig volym, bedömd storlek och spridning på
efterfrågan. Den bakomliggande tanken är givetvis att Systembolagets butiker i
största möjliga utsträckning skall lagerföra produkter som efterfrågas av
ifrågavarande butiks omsättningskrets. För det fall Konkurrensverkets förslag
genomfördes om att ta hänsyn till vilken exponering produkten haft under
nyhetsperioden, skulle detta leda till att många Systembolagsbutiker skulle tvingas
lagerföra produkter som inte efterfrågas. Skälet till detta är att produktens
försäljning är lokalt förankrad, exempelvis det s.k. Norgesortimentet i
Systembolagets butiker i Strömstad och s.k. ”Bajen-bärs” i Systembolagsbutiken
på Götgatan på Södermalm i Stockholm.15 Konkurrensverkets modell skulle
följaktligen leda till att Systembolagets butiker i stor utsträckning skulle lagerföra
produkter som inte efterfrågas av kunderna. Vidare skulle resultatet bli att artiklar
som endast finns tillgängliga i begränsade volymer skulle tilldelas långt mer
Systembolagets försäljning påverkas i inte obetydlig utsträckning av lokala preferenser och det
finns således många fler exempel. För det fall den Europeiska kommissionen önskar erhålla
ytterligare information om detta är självfallet Systembolaget berett att tillhandahålla sådan
information.
15
21
omfattande distribution och hyllutrymme än vad tillgänglig volym de facto
medger.
Systembolaget kan vidare konstatera att Konkurrensverket inte har analyserat vad
en förändring av nyhetsutvärderingen i enlighet med vad som beskrivits ovan
skulle innebära för incitamenten för stödköp. Enligt Systembolagets uppfattning är
det givet att incitamenten för stödköp mycket starkt skulle öka om försäljning i en
butik av en artikel som lanserats i exempelvis N3 skulle tillgodoräknas som köp av
tolv buteljer av en och samma artikel i N1 vid nyhetsutvärderingen.
2.2.7
Nya kontra gamla produkter (Rapportens avsnitt 2.6.2)
Omkring 160 nyhetslanseringar årligen tar sig in i Systembolagets modulsortiment
(dvs. 16 procent av de nyhetslanseringar som görs). Konkurrensverket uppger att
dess genomgång indikerar att ”i den mån det finns ett problem för nylanseringar
så består detta snarare i att nylanseringarna har svårt att överleva än i att antalet
nylanseringar skulle vara för lågt.” Konkurrensverket anger också att det inte går
att utesluta att konsumentefterfrågan i sig är relativt trögrörlig och att en ökad
mängd nylanseringar skulle medföra att det blir svårt för de nylanseringar som
faktiskt sker att klara konkurrensen med de etablerade storsäljarna i sortimentet.
(Se Rapporten, sid. 49)
Det är svårt att avgöra om Konkurrensverket härigenom framför kritik mot
Systembolagets inköpsprocess i denna del. Det skall dock noteras att
Konkurrensverket inte har jämfört omsättningshastigheten för Systembolagets
sortiment med något relevant jämförelseobjekt. Systembolaget är av uppfattningen
att trender på marknaden sannolikt slår igenom snabbare i Sverige än på många
andra ställen. Systembolaget anser således att bolagets sortiment inte är trögrörligt.
2.2.8
Möjliga effekter på prisbildningen (Rapportens avsnitt 2.7)
Konkurrensverket konstaterar att det finns möjlighet för leverantörerna att justera
priserna tre gånger per år och att det således inte finns något som hindrar
leverantörerna att höja eller sänka sina egna priser. Konkurrensverket anser dock
att systemet innebär en viss prisstelhet, eftersom prisändringar sker vid samma
tider för alla leverantörer och att detta kan skapa en ökad möjlighet att förutse
konkurrenters prisändringar vilket skulle kunna leda till mindre konkurrens.
Vidare konstaterar Konkurrensverket sammanfattningsvis att Systembolagets
regelverk för att välja ut produkter sannolikt får olika effekter på prisbildningen i
22
leverantörsledet. Konkurrensverket menar att Systembolagets regelverk innehåller
mekanismer som kan ha en effekt på prisbildningen – både prishöjande och
prissänkande - i leverantörsledet, men att det inte går att uttala sig om vilka dessa
effekter är, utan närmare undersökningar. Konkurrensverket spekulerar bland
annat kring att Systembolagets segmentering av viner i prisintervall skulle kunna
ha effekter på prisbildningen. Verket anser dock att detta skulle behöva närmare
undersökas och drar därför inte någon slutsats om vilka effekterna eventuellt kan
vara. Det kan i denna del endast noteras att även konkurrensutsatta
detaljhandelsföretag, som inte har någon anledning att ta andra än rent
kommersiella hänsyn, tillämpar prisintervall i sin vinsegmentering (se bilaga 1).16
Anledningen till att Systembolaget inte tillåter prisändringar fler än tre gånger per
år är att Systembolagets sortimentsstrategi är utformad så att ranking av
Systembolagets artiklar sker tre gånger årligen. Det skulle innebära ett mycket
omfattande administrativt arbete för Systembolaget att tillåta prisjusteringar utöver
de tillfällen då ranking av artiklarna sker. Dessutom köper Systembolaget in
produkter bland annat på basis av produkternas prisvärdhet. Om leverantörerna
skulle ha frihet att ändra pris löpande skulle detta undergräva
upphandlingsprocessen på så sätt att leverantörerna skulle anse sig oförhindrade
att ange ett mycket lågt pris i offerten, och därefter höja priset väsentligt efter
lanseringen på marknaden.
Systembolaget kan konstatera att Konkurrensverkets antagande om att
Systembolagets regelverk för att välja ut produkter ”sannolikt” får effekter på
prisbildningen inte på något sätt har verifierats av Konkurrensverket.
Systembolaget vill också framhålla att det är svårt att tänka sig att Systembolagets
regler om att prisändringar skulle kunna leda till minskad konkurrens på grund av
att det skapas ”en ökad möjlighet att förutse konkurrenternas prisändringar”.
Enligt bolagets uppfattning skulle leverantörernas möjligheter till s.k. medvetet
parallellt konkurrensbeteende tvärtom avsevärt underlättas om det fanns
möjligheter för leverantörerna att löpande genomföra prisändringar. En sådan
möjlighet skulle dessutom, som nämnts ovan, leda till att kriteriet ”prisvärdhet”
vid upphandlingarna skulle bli betydelselöst. Resultatet av detta skulle generellt bli
mindre konkurrenskraftiga priser på alkoholdrycker eftersom leverantörerna skulle
kunna ändra pris direkt efter lanseringen.
16
Sainsbury delar in vinerna i de fyra prissegmenten low, medium, fine och premium, medan
Waitrose har tre prissegment med särskilda segment för fine wines (viner över £7) och in the
cellar wines (viner över £15).
23
Det kan tilläggas att Konkurrensverkets iakttagelse om att Systembolagets är en
s.k. monopsonist inte torde ha nämnvärd självständig praktisk betydelse för
prisbildningen. Också hårt konkurrensutsatta marknader, såsom exempelvis den
engelska marknaden för detaljhandel med alkoholdrycker, kännetecknas av att
detaljhandelsföretagen befinner sig i en mycket stark förhandlingsposition
gentemot leverantörer och producenter eftersom utbudet av produkter vida
överstiger det tillgängliga hyllutrymmet på marknaden (jfr. bilaga 1, särskilt
Waitroses uttalanden angående varuinköp).
2.2.9
Prissättningsmodellen (Rapportens avsnitt 2.8)
Konkurrensverket anger i sin analys att det är svårt att utan närmare studier
bedöma i vilken utsträckning det är motiverat att i prissättningen behandla olika
produktkategorier olika, att prissättningsmodellen inte tar hänsyn till skillnaden
som finns mellan varor i en och samma produktkategori, samt att Systembolagets
kalkyler har en mycket stor andel av kostnadsmassan schablonmässigt fördelad.
Vidare anger verket att det inte kan uteslutas att produkter som har ett relativt högt
pris med stor efterfrågan bär en oproportionerligt stor andel av Systembolagets
kostnader, samt att den kraftiga sänkningen av marginalen på blanddrycker
indikerar att dessa tidigare legat på en i förhållande till kostnaderna för hög nivå.
Konkurrensverket hänvisar vidare till HUI:s förstudie och anger att den visar att
förändringarna av marginalerna för olika produktkategorier av en extern betraktare
kan tolkas som att Systembolaget höjer priset där det är möjligt och sänker där
konkurrensen från alternativa säljkanaler, framför allt resandeinförsel är
betydande. Detta är inte korrekt.
Systembolaget tillämpar sedan den 1 januari 2000 en prissättningsmodell som
bygger på en uppdelning av alkoholhaltiga drycker i fem kategorier, med ett fast
påslag i kronor och ett gemensamt procentuellt påslag på inköpspriset exklusive
alkoholskatt.
Utgångspunkten för prissättningsmodellen är att varan prissätts enhetligt i alla
butiker i hela landet och att varor inom samma kategori skall prissättas lika.
Utgångspunkterna är viktiga för att kunna upprätthålla en modell som bygger på
transparens och konkurrensneutralitet, varvid produkterna inom varje varukategori
skall bära sina egna kostnader.
24
Prissättningsmodellen bygger på att det fasta påslaget kan hänföras till kostnader
som kan kopplas till respektive kategori. Det rörliga påslaget skall täcka de
gemensamma kostnaderna och avkastningen på ägarkapitalet i enlighet med de
krav som den svenska regeringen ställer på Systembolagets verksamhet.
Systembolaget har nu, bland annat på grund av förändringar i efterfrågemönstret,
genomfört en revidering av prissättningsmodellen. Den nya prissättningsmodellen
har tillämpats sedan den 1 maj 2004 och innebär bland annat att det fasta påslaget
minskar och att det rörliga påslaget ökar. Systembolagets målsättning har varit att
ta större hänsyn till den direkta arbetskraftskostnaden i butik för varje varugrupp
och därmed uppnå en tydligare koppling mellan prissättning och Systembolagets
faktiska kostnader. Systembolaget kommer löpande att utvärdera och uppdatera
prissättningsmodellen med utgångspunkt i förändringar i försäljningsmönster och
produktutbud vilket medför ändrade hanteringskostnader.
Den reviderade prissättningsmodellen utgår ifrån att Systembolagets totalmarginal
skall vara oförändrad. Detta innebär således att tanken har varit att det enbart sker
en omfördelning av marginalen mellan varukategorierna och inte en generell
prishöjning eller prissänkning.
Indelningen av de olika varorna i kategorier bygger på att de varor som
konkurrerar med varandra och är inbördes utbytbara i mer än en begränsad
omfattning skall ingå i samma varukategori. De olika varukategorierna har olika
kostnader, vilket styr det fasta påslaget för respektive varukategori.
Det fasta påslaget är i huvudsak kopplat till den uppskattade arbetstiden i butik för
att hantera respektive varukategori eftersom övriga kostnader avseende
administration och lokaler m.m. är svåra att på ett objektivt och transparent sätt
fördela på kategorinivå. Tiden i butik mäts i begreppet arbetsenheter, ett begrepp
som använts inom Systembolaget under lång tid. Studier som Systembolaget gjort
visar att det finns signifikanta skillnader mellan tidsåtgången per hanterad enhet
mellan de olika varukategorierna. Detta har använts som utgångspunkt för
fastställandet av de nya fasta påslagen. Värt att notera är också att Systembolaget i
samband med den föreliggande revideringen av prissättningsmodellen sökte
ytterligare signifikanta fördelningsnycklar. Näst efter arbetskostnaden är
lokalkostnaden den största kostnadsposten. Systembolaget har vid jämförelse av
ytförbrukning och bidrag enligt den nya modellen kunnat konstatera att bidraget
25
står i relation till kategoriernas ytförbrukning i butik. Därför fann Systembolaget
inget skäl till att inkludera lokalkostnaden vid beräkning av det fasta påslaget.
I den reviderade prissättningsmodellen har varukategorierna cider och
blanddrycker ersatts av varukategorin ”övriga drycker”. Detta har gjorts då en
tydlig definition av de tidigare varukategorierna saknades och gränsen mellan de
två således riskerade att uppfattas som godtycklig. Skälet till sänkningen av
marginalen för blanddrycker har sitt ursprung i förändrade försäljningsmönster
vilket medfört förändrade hanteringskostnader och inte, som Konkurrensverket
påstår, att dessa tidigare kan ha legat på en i förhållande till kostnaderna för hög
nivå.
Systembolagets reviderade prissättningsmodell syftar som ovan beskrivits till att
tydliggöra kopplingen mellan prissättningen och Systembolagets faktiska
kostnader. Systembolagets reviderade prissättningsmodell är kostnadsbaserad och
utgör således inte någon form av korssubventionering. Prissättningen är inte heller
efterfrågebaserad i syfte att påverka resandeinförsel från andra länder. Detta
påstående vinner inte heller stöd vid en granskning av de prishöjningar som skett
vad gäller produkterna cider och dyrare sprit, se HUI:s förstudie, sid. 45-46.
I samband med utarbetandet av denna skrivelse har Systembolaget uppdragit åt
AC Nielsen att göra en prisjämförande studie avseende den konkurrensutsatta
engelska marknaden för Champagne. Resultatet av denna studie framgår av
nedanstående tabell.
26
TABELL
Namn
BOLLINGER NON VINTAGE WHITE
750ML
TAITTINGER NON VINTAGE WHITE
750ML
LANSON NON VINTAGE ROSE 750ML
LANSON NON VINTAGE WHITE 750ML
LAURENT PERRIER NON VINTAGE
WHITE 750ML
MOET & CHANDON NON VINTAGE
WHITE 750ML
MOET & CHANDON NON VINTAGE
WHITE 375ML
MUMM CORDON ROUGE NON VINTAGE
WHITE 750ML
MOET & CHANDON VINTAGE WHITE
750ML
POL ROGER NON VINTAGE WHITE
750ML
MOET & CHANDON NON VINTAGE ROSE
750ML
PIPER HEIDSIECK NON VINTAGE WHITE
750ML
DOM PERIGNON VINTAGE WHITE
750ML
SB
pris*
UK pris*
Relation
230,6
298,4
77,3%
214,6
214,6
182,6
236,5
240,6
166,7
90,7%
89,2%
109,5%
214,6
224,6
95,6%
219,4
207,1
106,0%
126,9
131,1
96,8%
210,6
194,7
108,2%
278,6
313,9
88,8%
214,6
238,0
90,2%
222,6
277,4
80,3%
191,44
175,28
109,2%
702,6
787,0
Genomsnittlig relation
89,3%
95%
9 av 13 artiklar (69%) ligger lägre i Sverige (samtliga jämförbara artiklar ur AC Nielsens UK databas)
*Priser exklusive skatt och moms men inklusive
handelsmarginaler
Av studien framgår att de genomsnittliga konsumentpriserna på champagne
(exklusive alkoholskatt och moms) är betydligt lägre i Sverige än i England.
Konkurrensverkets farhågor beträffande artiklar med högt pris och stor efterfrågan
synes således inte vinna stöd vid undersökning av faktiska förhållanden.17
Sammanfattningsvis är påslagen baserade på kostnader för Systembolagets
arbetsinsats och utgör ett mått på pris efter prestation. Modellen ger inte någon
konkurrenssnedvridande eller diskriminerande effekt utan är konkurrensneutral.
Det skulle kunna hävdas att prisjämförelsen inte är relevant eftersom det inte kan uteslutas att
de engelska detaljhandelskedjorna låter champagne bära en oproportionerligt stor andel av
kostnaderna. Det måste dock uppmärksammas att den undersökning som genomförts av CFI, se
bilaga 1, visar att de engelska detaljhandelsföretagens marginaler är lägre inom
champagnesegmentet än inom vinsegmentet.
17
27
Det bör här dessutom noteras att fördelningen av det fasta påslaget under alla
förhållanden har en begränsad effekt på konkurrensen eftersom
leverantörsföretagen framförallt konkurrerar med andra företag i samma
produktkategori och som därför har samma fasta påslag.
2.2.10 Korruption (Rapportens avsnitt 3.1)
Konkurrensverket anger att frågor om eventuell korruption är ägnade att påverka
marknadstillträdet och därigenom konkurrensförhållandena mellan olika
leverantörer. Konkurrensverket gör därför gällande att genomgången av dessa
frågor är relevant för Konkurrensverkets uppdrag. (Se Rapporten, sid. 62)
Det är självklart att brottsliga gärningar kan leda till snedvridningar av
konkurrensen, detta skulle vara fallet exempelvis också om det skulle framkomma
att ett stort antal leverantörer systematiskt bryter mot skattelagstiftningen. Detta
innebär emellertid inte att saken är relevant för Konkurrensverkets uppdrag, vilket
är att granska Systembolagets agerande utifrån EG-fördragets regler om
diskriminering och missbruk av dominerande ställning. För det fall det slutligen
skulle visa sig att vissa leverantörer har gjort sig skyldiga till brott i form av
bestickning, och vissa av Systembolagets anställda har gjort sig skyldiga till
mutbrott, skulle detta givetvis inte innebära att Systembolaget därigenom överträtt
artikel 82 eller någon annan bestämmelse i EG-fördraget. Dessutom är det inte
möjligt att i nuläget dra några närmare slutsatser om oegentligheters omfattning,
eller oegentligheters påverkan på konkurrenssituationen, eftersom
förundersökningen fortfarande pågår. Mot ovanstående bakgrund är det enligt
Systembolagets uppfattning förvånande att Konkurrensverket ägnar mycket stort
utrymme i Rapporten åt korruptionsfrågor.
Systembolaget ser dock naturligtvis mycket allvarligt på korruptionsfrågorna och
vill, trots det som sagts ovan om uppgifternas relevans i det förevarande ärendet,
informera den Europeiska kommissionen om följande.
I början av 2003 framkom misstankar om att butikschefer hos Systembolaget haft
otillåtna kontakter och samrören med företrädare för leverantörer. Systembolaget
såg mycket allvarligt på dessa uppgifter om att det förekommit brott mot
Systembolagets interna regler för kontakter mellan leverantörer och butikschefer.
Resultatet av Systembolagets avslöjande var att ett tiotal butikschefer avskedades.
Eftersom Systembolaget inte kunde utesluta lagbrott polisanmälde bolaget också
28
sju butikschefer och tre leverantörer och bistod åklagarmyndigheten till fullo med
dess utredning. Under våren 2003 beslutade bolaget även att partiellt säga upp
inköpsavtalet för två av de leverantörer som polisanmälts.
Systembolaget har antagit en ny intern policy för leverantörskontakter vars
huvuddrag är följande. Det fastslås i den nya policyn att alla medarbetare såväl i
arbetet som på fritiden skall uppträda på ett sätt som gör att märkesneutraliteten
inte kan ifrågasättas. En viktig grundregel i policyn är att ingen skall kunna påstå
att någon leverantör ges fördelar framför en annan. Vidare anges i policyn att
Systembolagets sortimentsmodell och märkesneutrala hållning innebär att alla
leverantörskontakter skall ske centralt och att behovet av personliga kontakter
mellan leverantörer och butikspersonal är ytterst begränsat. Det anges att
leverantörer som besöker butikerna i annat ärende än som privatkund skall
hänvisas till berörd avdelning på huvudkontoret. Försök till marknadsföring av
produkter eller någon form av påverkan på en butiks sortiment, lagerhållning eller
exponering är inte tillåtet. Det framgår också av policyn att Systembolaget inte
accepterar någon form av försök till direkt eller indirekt påverkan från leverantörer
och att detta gäller både under fritid och arbetstid. Alla former av varuprover,
gåvor och erbjudanden riktade till Systembolagets personal i syfte att påverka den
anställde i sin yrkesutövning skall avvisas. Systembolagets anställda åläggs genom
policyn att omgående rapportera försök till påverkan i strid med policyn till
Systembolagets inköpsavdelning vid huvudkontoret, som därefter kontaktar berörd
leverantör. Anställd som överträder policyn riskerar att få sin anställning
omprövad, dvs. uppsägning eller avsked kan komma i fråga. Av policyn framgår
även att i de fall det finns grund att misstänka mutbrott och/eller bestickning gör
Systembolaget en polisanmälan.
Policyn har förankrats internt i Systembolaget på följande sätt. Alla chefer fick del
av den uppdaterade versionen av policyn i september 2003. Senast i december
2003 förutsattes att cheferna i sin tur skulle ha utbildat sina respektive medarbetare
genom ett utbildningspaket som tagits fram. Efter utbildningen förutsätts att alla
medarbetare känner till policyn och dess innebörd samt vet var den finns. Samtliga
medarbetare har även skrivit på ett intyg om att de tagit del av policyn.
Mot denna bakgrund pågår inom Systembolaget även ett arbete med förändringar
av den ”externa” policy som gäller vid kontakter mellan Systembolagets personal
och leverantörer, och som ingår som en del av inköpsavtalet mellan Systembolaget
och leverantörerna. Syftet är naturligtvis även i detta fall att säkerställa att
29
kontakter mellan Systembolagets personal och leverantörer sker på ett neutralt och
icke-diskriminerande sätt, genom att även avtalsrättsliga sanktioner kan kopplas
till efterlevnaden av policyn.
Bakgrunden till uppgifterna i media om omfattningen av de otillåtna kontakterna
är den förundersökning som polis och åklagare påbörjade efter det att
Systembolaget i början av 2003 polisanmälde tre leverantörer och sju butikschefer.
Eftersom förundersökningen är sekretessbelagd vet inte Systembolaget dess
omfattning eller vilka som är inblandade. Med ledning av det material som
åklagaren efterfrågat, och vilket Systembolaget försett polis och åklagare med, har
dock Systembolaget förstått att omfattningen är större än vad Systembolaget från
början trodde.
Systembolagets ledning har med anledning av dessa uppgifter i olika sammanhang
understrukit att man ser mycket allvarligt på uppgifterna och att anställd som tagit
emot mutor kommer att avskedas. Eftersom förundersökningen ännu inte är helt
slutförd har Systembolagets ledning tills vidare bett de personer som delgivits
misstanke om brott att stanna hemma från sitt arbete till dess att klarhet nåtts. I de
fall det framkommer att leverantör gjort sig skyldig till bestickning kommer
Systembolaget vidta de sanktioner som är möjliga med hänsyn till föreliggande
avtal och gällande konkurrensrättslig lagstiftning.
Systembolaget har även genomfört de kraftfulla åtgärder för att säkerställa etiken i
företaget och på marknaden i övrigt som Konkurrensverket redogör för i avsnitt
3.1.3 i Rapporten. Det bör dock förtydligas att bolaget utfärdade varningar i tre fall
avseende tveksamma leverantörskontakter, baserat på bland annat uppgifter som
framkom i advokat Dick Lundqvists granskningsrapport. Det framgår således inte
av granskningsrapporten att tre fall av tveksamma leverantörskontakter lett till
varning. (Jfr. Konkurrensverkets beskrivning i Rapporten, sid. 68, tredje stycket)
Vidare måste påpekas att Konkurrensverket inte kan ha någon uppfattning om
vilka fakta Systembolagets bedömningar avseende dessa tre personer byggde på,
eftersom detta inte framgår av granskningsrapporten eller i något annat dokument
som Konkurrensverket haft tillgång till. Konkurrensverket framför dock ändå
såsom fakta sin egen spekulation om hur bedömningarna avseende dessa tre
personer gjordes. (Se Rapporten, sid. 68, tredje stycket)
30
Avseende Systembolagets förutsättningar för att i framtiden förhindra liknande
situationer som innebär att konkurrensneutraliteten ifrågasätts bör framhållas
särskilt följande.
 Systembolagets ledning har genom sitt agerande tydligt visat att några
oegentligheter inte kan accepteras och sett till att samtliga berörda parter är
medvetna om att bolaget kommer att vidta kraftfulla åtgärder mot anställda
och leverantörer som inte lever upp till bolagets krav på objektivitet, ickediskriminering och märkesneutralitet.
 Systembolagets centrala inköpsmodell innebär att det har blivit mycket
svårt för enskilda leverantörer att påverka sortimentets sammansättning
genom lojalitetsskapande åtgärder på butiksnivå. (Konkurrensverket synes
göra samma bedömning i denna fråga, se Rapporten, sid. 84) Dessutom
innebär det nya sortimentsstyrningssystemet att övervakning av eventuell
otillbörlig leverantörspåverkan blir väsentligt lättare.
 Oegentligheterna uppdagades genom att en medarbetare inom
Systembolaget lämnade över bevismaterial till Systembolagets ledning.
Systembolaget gjorde en grundlig undersökning som avslöjade
oegentligheter och polisanmälde saken. Informationen om oegentligheter
har således kommit fram genom att kulturen inom Systembolaget medgivit
s.k. ”whistle blowing” och genom att Systembolaget vidtagit alla åtgärder
för att alla uppgifter skall komma i ljuset.
Detta innebär att Systembolaget, särskilt mot bakgrund av de ytterligare åtgärder
som nu vidtagits, har så långt det överhuvudtaget är möjligt säkerställt att liknande
situationer inte uppkommer i framtiden.
Systembolaget vill här också lägga till rätta vissa påståenden i Konkurrensverkets
beskrivning av utredningarna om korruptionsfrågor (Rapportens avsnitt 3.1.13.1.4).
Konkurrensverket anger att det i advokat Lundqvists granskningsrapport inte
framkommer att någon ”av de undersökta befattningshavarna vidtagit åtgärder
som ger utredaren anledning att anmäla misstanke om mut- eller
bestickningsbrott.” (Se Rapporten, sid. 64) Advokat Lundqvists uppdrag var att
söka utreda om anställda på Systembolagets huvudkontor under sin tid som
anställd hos Systembolaget brutit mot Systembolagets interna regelverk eller mot
bestämmelser i brottsbalken som avser att förhindra att medarbetare otillbörligen
31
låter sig påverkas eller i övrigt har otillbörliga kontakter med dryckesleverantörer
eller andra aktörer på dryckesmarknaden eller på marknader med nära anknytning
till denna. Det fanns således inte några begränsningar i uppdraget av karaktären att
endast straffrättsligt relevanta omständigheter skulle belysas.
Systembolaget noterar även att Konkurrensverket, genom sin redogörelse för V&S
Vin och Sprit AB:s utredning, ger en onyanserad och missvisande bild av vad som
faktiskt förevarit. Till exempel framställer Konkurrensverket som fakta, och utan
att ange att uppgifterna endast utgör Vin och Sprit AB:s utredares uppfattning eller
Vin och Sprit AB:s anställdas uppgifter, att ”kontakterna med butikscheferna har
varierat beroende på de enskilda butikschefernas intresse av sådana kontakter”,
samt att flera av Vin och Sprit AB:s anställda säger sig har varit med om att
”butikschefer uttryckt önskemål om eller ställt krav på motprestationer av olika
slag.” (Se Rapporten, sid. 66) Dessa uppgifter har inte på något sätt verifierats av
Konkurrensverket.
Konkurrensverket anger också att det av uppgifter som förundersökningsledaren
har lämnat till Konkurrensverket och till media framgår att ”förundersökning
pågår dels mot i vart fall ett 100-tal butikschefer/biträdande butikschefer gällande
mutbrott alternativt grovt mutbrott, dels mot ett antal anställda hos
Systembolagets leverantörer...” (Se Rapporten, sid. 70) Det bör här förtydligas att
förundersökningen i skrivande stund enligt polisens uppgifter gäller 77 anställda
eller tidigare anställda hos Systembolaget.
Konkurrensverket anger som sin slutsats beträffande korruptionsfrågorna att det
inte går att närmare uttala sig om varken omfattningen eller det befogade i de
anklagelser om olika former av korruption som utreds innan förundersökningen är
klar. Verket drar dock slutsatsen att det – under förutsättning att
förundersökningens nuvarande omfattning ger en korrekt indikation om
förekomsten om missförhållanden – enligt Konkurrensverkets bedömning är
sannolikt att konkurrensen mellan olika leverantörer har påverkats. Det är svårt att
veta hur slutsatsen skall tolkas, men eftersom Konkurrensverket inte har gjort
några konkreta undersökningar om eventuella effekter på marknaden kan inte
Systembolaget förstå konklusionen på annat sätt än att verket anser att i en
hypotetisk situation där det framkommer att missförhållanden förekommit på
marknaden i den omfattning som den aktuella förundersökningen indikerar (dvs.
en hypotetisk situation där alla de spår åklagaren följer upp kan bevisas och
lagföras) skulle det vara sannolikt att konkurrensen mellan olika leverantörer hade
32
påverkats. Systembolaget har svårt att se grunden för denna gissning.
Systembolaget kan konstatera att bolagets uppföljning och undersökning avseende
bland annat faktisk försäljningsstatistik och genomförda utvärderingar av olika
produkter inte indikerar någon märkbar effekt av korruption.
Förutom vad som angivits ovan vill Systembolaget i denna del tillägga att bolaget,
i de fall oegentligheter konstateras, avser att tillämpa relevanta avtalssanktioner
gentemot leverantörer som gynnats genom oegentligheter, givetvis inom ramen för
de konkurrensrättsliga kraven på proportionalitet. Dessa åtgärder kommer dels att
innebära att en eventuell snedvridning av konkurrensen undanröjs i det enskilda
fallet, dels genom sin avskräckande effekt att integriteten i systemet som sådant
stärks och att det på sikt ges ännu bättre förutsättningar för konkurrens på lika
villkor.
Det är självklart att brottsliga gärningar kan leda till snedvridningar av
konkurrensen. Det kan dock inte läggas Systembolaget till last att så sker, även om
det i något fall skulle kunna beläggas att någon leverantör därigenom lyckats
uppnå en märkbar fördel i förhållande till övriga leverantörer. Enligt
Systembolagets uppfattning är synsättet problematiskt att det skulle kunna vara
reglerna om detaljhandelsmonopolets ”fel” att oegentligheter kan ske, eftersom
leverantörerna inte har tillgång till samma marknadsföringskanaler som på en
oreglerad marknad. Det förefaller mycket förenklat att förutsätta som något
naturligt att leverantörerna ”tvingas” göra sig skyldiga till allvarliga brott i
situationer där det finns begränsade möjligheter till sedvanlig marknadsföring.
Enligt Systembolagets uppfattning borde en naturlig utgångspunkt för analysen i
stället vara att den övervägande majoriteten av leverantörerna inte gör sig skyldiga
till brott. I det fall lagöverträdelser sker bör detta problem behandlas inom ramen
för straffrättsliga regler. Systembolaget gör naturligtvis allt som står i bolagets
makt för att, i den mån detta är möjligt, bidra till att lagföringen på detta område är
effektiv och att försöka förhindra korruption.
2.2.11 Stödköp (Rapportens avsnitt 3.2)
Konkurrensverket anger att Systembolaget i det s.k. AD-målet skulle ha hävdat att
vissa butikschefer otillbörligt mottagit förmåner av leverantörer. (Se Rapporten,
sid. 72) Systembolaget anser det angeläget att understryka att bolaget i AD-målet
inte gjorde några sådana påståenden och att Konkurrensverkets uppgift således är
33
felaktig. En annan sak är att Systembolaget givetvis inte har kunnat utesluta att
vissa butikschefer har mottagit förmåner av leverantörer. Ett ytterligare sakfel i
Konkurrensverkets redogörelse avseende omständigheterna i AD-målet rör
storleken på de större köp som skett i berörda butiker. Den statistik som
redovisades av Systembolaget avsåg ett antal större köp vid ett och samma tillfälle,
från cirka 20 upp till 600 förpackningar per köp.
Konkurrensverket gör i Rapporten en omfattande genomgång av statistik gällande
alkoholskattereturer. Skälet uppges vara att förekomsten av skatteavdrag i någon
mån kan användas för att söka kvantifiera omfattningen av stödköp. (se Rapporten,
sid. 72)
Enligt Systembolagets uppfattning är det dock inte i någon utsträckning möjligt att
försöka mäta förekomsten av stödköp genom att studera statistik gällande
alkoholskattereturer. Det finns nämligen, vilket även påpekas av Konkurrensverket
i en annan del av redovisningen, andra och helt legitima skäl till dessa typer av
skattereturer än stödköp (såsom kommersiella returer och kvalitetsreklamationer).
Systembolaget medverkar till viss del i skatteredovisningen avseende
kommersiella returer och kvalitetsreklamationer genom att godkänna sådan
skatterestitution och har därför kunnat jämföra Konkurrensverkets skattestatistik
med sina egna siffror angående legitim skatterestitution. Systembolaget har därvid
kunnat konstatera att den statistik Konkurrensverket analyserat inte på något sätt
indikerar förekomsten av stödköp.
Systembolaget anser dock att stödköp är ett problem, eftersom tanken är att faktisk
konsumentefterfrågan skall styra sortimentets sammansättning. Systembolaget har
därför vidtagit en rad åtgärder för att säkerställa att stödköp inte skall förekomma.
För det första framgår det av Systembolagets sortimentspolicy och inköpsvillkor
att konsumenternas efterfrågan skall vara avgörande för sortimentets
sammansättning. För det andra har detta tydliggjorts närmare för leverantörerna
genom Systembolagets nyhetsbrev ”Leveransen” den 12 februari, den 28 april, den
23 maj och den 27 juni 2003. Vid samtliga dessa tillfällen underströks i
nyhetsbrevet att stödköp inte accepteras och att endast verklig konsumentefterfrågan tillgodoräknas vid utvärderingen av produkter. För det tredje införde
Systembolaget redan vid årsskiftet 2001/2002 – i samband med införandet av den
centrala sortimentsstyrningsmodellen – regeln om att en artikel inte överflyttas
från beställningssortimentet för lansering i nyhetssortimentet om inte artikelns
34
försålda volym är spridd över fyra län och inget av de ingående länen överstiger
40 procent av den totalt försålda volymen. För det fjärde har Systembolaget infört
ett s.k. ”filter” för borträknande av stora köp i syfte att minska incitamenten för
leverantörer att göra större köp av egna produkter för att manipulera
Systembolagets försäljningsstatistik.
Vid Systembolagets modulutvärdering i juli 2003 kunde Systembolaget konstatera
att ingen artikel gynnades av stora köp på så sätt att detta ledde till att artikeln fick
en högre modulplacering. Vid modulutvärderingen i november 2003 påverkades
fyra artiklar med placering i tilläggsmodul 4. De aktuella artiklarnas poäng
minskades så att de stora köpen borträknades och sänkte modultilldelningen till det
kompletterande sortimentet. Platserna i tilläggsmodul tilldelades i stället fyra
andra artiklar.
Konkurrensverket anger att det filtersystem som Systembolaget nu infört framför
allt får ses som ett hjälpmedel för att identifiera misstänkta stödköp. Verket anser
att det bör undersökas om filtrets träffsäkerhet kan öka i syfte att mera effektivt
motverka stödköp utan att alla stora köp behöver räknas bort. Det anges inte i
Rapporten hur Konkurrensverket kommit till slutsatsen att det finns anledning att
undersöka om filtrets träffsäkerhet kan öka. Såvitt Systembolaget nu känner till är
det inte möjligt att göra systemet mer ”träffsäkert”. Det är vidare nödvändigt att
alla s.k. stora köp filtreras bort eftersom filtret annars kan kringgås. Det är inte
möjligt att på ett fortlöpande, konsekvent och automatiserat sätt ur försäljningsstatistiken identifiera och särskilja vad som är ett stort köp av en leverantör för att
manipulera försäljningsstatistiken, ett stort köp av en restaurang, eller ett stort köp
av en verklig konsument, till exempel för en fest.
Enligt Systembolagets bedömning är förekomsten av stödköp numera, efter
bolagets åtgärder, marginell och möjligheten att påverka modulplaceringen genom
stödköp är liten. Systembolaget kommer dock självfallet att nära följa
utvecklingen och i det fall det skulle framkomma att stödköp ändå förekommer i
något fall avser Systembolaget att vidta verkningsfulla åtgärder mot leverantörer
som begår avtalsbrott genom att genomföra stödköp.
35
2.2.12 Docent Jerker Holms rapport (Rapportens avsnitt 3.3.1)
I Docent Jerker Holms rapport (Holm-rapporten) konstateras att Systembolaget
befinner sig i en ekonomisk miljö som torde vara gynnsam för framväxt av
korruption och att det finns frågetecken kring hur problemen hanterats.
Påståendet att Systembolaget befinner sig i en ekonomisk miljö som skulle vara
gynnsam för framväxt av korruption är helt teoretiskt och det saknar aktualitet för
Systembolagets verksamhet. Holms slutsats baseras på det teoretiska antagandet
att mutor förutsätter att konkurrensen inte fungerar fullt ut, eftersom konkurrens
utgör ”hälsosam medicin” mot mutor. Resonemanget leder Holm till slutsatsen att
korruption kan finnas där konkurrensen är begränsad.
Holm anför dock också att mutor och oegentlig påverkan främst kommer in när det
råder en s.k. principal-agent relation där agenten har blivit delegerad ett åtagande
av sin huvudman, samt att Systembolagets ledning har stora incitament att
förhindra olika former av korrupt beteende som gynnar någon leverantör.18 På
såväl konkurrensutsatta marknader som på monopolmarknader råder normalt en
s.k. principal-agent relation och det kan konstateras att korruption förekommer i
många sammanhang, även på konkurrensutsatta marknader. Det är riktigt att
ledningen i företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad har
marknadsincitament att motverka korrupt beteende eftersom organisationer med
utbredd korruption kommer att vara mindre konkurrenskraftiga än organisationer
som inte har dessa problem. Som nämnts ovan har dock Holm konstaterat att
också Systembolagets ledning har stora incitament att motverka korrupt beteende.
Holm har dock underlåtit att koppla ihop dessa frågor och han har inte berört
frågan om Systembolagets incitament att förhindra korruption är större, mindre
eller jämförbara med de marknadsincitament som gäller företag som verkar på
konkurrensutsatta marknader. Rent faktiskt kan konstateras att Systembolagets
ledning vidtagit mycket kraftfulla åtgärder för att förhindra korruption.
Som konstaterats av Holm har Systembolaget i interna policydokument sedan
1994 betecknat märkesneutraliteten som en ”överlevnadsfråga”. Mot bakgrund
härav, och med hänsyn till att Holm endast redogjort för en ekonomisk-teoretisk
modell utan att närmare analysera verkliga marknadsförhållanden utifrån den
aktuella frågeställningen, kan inte Holms analys enligt Systembolagets uppfattning
Holm redogör i denna del för Systembolagets interna policydokument från 1994 och framåt
som beskriver märkesneutraliteten som en ”överlevnadsfråga” för Systembolaget.
18
36
läggas till grund för slutsatsen att Systembolaget skulle verka i en ekonomisk
miljö som är gynnsam för framväxten av korruption.
Vid telefonsamtal med Systembolagets ombud Joakim Sundbom den 17 augusti
2004 uppgav Holm att huvudpoängen med resonemanget om konkurrensutsatta
marknader kontra monopolmarknader är att informationen till ledningen normalt
inte är lika effektiv på monopolmarknader, men han uppgav vid telefonsamtalet
också att han inte detaljstuderat hur Systembolagets nya system för övervakning
och uppföljning av försäljning i butik kan mäta sig med de signaler som normalt
når ledningen för företag som verkar på konkurrensutsatta marknader. Holm
framförde dock vid telefonsamtalet att han hade förstått att Systembolagets nya
system för övervakning och uppföljning av butiksförsäljningen innebär förbättrade
möjligheter att upptäcka oegentligheter.
Enligt Holm kan det diskuteras hur hårda sanktionerna varit mot dem som brutit
mot regelverket. Ofta har dessa sanktioner enligt Holm ”endast” bestått i att den
ertappade skiljts från sin anställning. Det måste dock påpekas att det enligt svensk
arbetsrättslig lagstiftning inte finns några strängare och mer ingripande sanktioner.
Systembolaget har härutöver polisanmält personerna i fråga och de riskerar därför
straffrättsliga påföljder. Systembolaget kan därför inte förstå vad Holm menar med
sitt påstående att det kan diskuteras hur hårda sanktionerna varit.
Holm påstår vidare att det tycks finnas ett ”historiskt mönster” inom
Systembolaget att ”tysta ner” incidenter av korrupt beteende i stället för att reda ut
dem och ge kraftfulla sanktioner. Detta är enligt Systembolagets uppfattning ett
helt felaktigt och grundlöst påstående. Påståendet motsägs också av advokat
Lundqvists utredning (detta refereras i förbigående i en fotnot i Rapporten, se sid.
81, fotnot 61). Lundqvist anger i sin rapport att när Systembolagets ledning funnit
konkreta belägg för otillbörliga kontakter mellan anställda och leverantörer så har
åtgärder vidtagits. Holms stöd för att det kan finnas ett historiskt mönster av att
”tysta ner” incidenter av korrupt beteende underbyggs av ett exempel angående
”vad som hände” efter ett avslöjande 1997 om att ett antal butiksanställda åkt på
gratis resa till Tjeckien som finansierades av en leverantör, och tidningsartiklar
som återger att Systembolaget ”påstås” ha låtit två chefer välja mellan
polisanmälan eller frivillig uppsägning. (se Holm-rapporten, sid. 26-27) Holm har
inte kontrollerat att dessa källor på ett korrekt sätt återger vad som faktiskt
förevarit. Det som faktiskt hände efter avslöjandet om att några butiksanställda åkt
på gratis resa till Tjeckien som finansierades av en leverantör var att personerna i
37
fråga polisanmäldes av Systembolaget. Såvitt Systembolaget förstår valde dock
åklagarmyndigheten i detta fall att lägga ned förundersökningen. Det finns således
ingen grund för att påstå att det finns något mönster av att ”tysta ner” incidenter
av korrupt beteende. Systembolaget har handlat mycket kraftfullt mot
oegentligheter i samtliga fall där bolaget kunnat belägga otillbörligt agerande.
Ett annat grundlöst antagande är att Holm anger att ett skäl för Systembolaget att
ha ett stort sortiment är att det motiverar en större organisation och därmed budget,
vilket ledningen enligt Holm kan ha preferenser för.19 (se Holm-rapporten, sid. 16)
Holm-rapporten är enligt Systembolagets uppfattning i många avseenden dåligt
underbyggd. Den bygger i väsentlig utsträckning på antaganden och spekulationer
och de slutsatser som framförs i Holm-rapporten kan därför inte läggas till grund
för några slutsatser om Systembolagets verksamhet eller om den miljö i vilken
bolaget verkar.
Systembolaget har kontaktat Jerker Holm och ställt vissa frågor kring Holms
uppdrag, det tillvägagångssätt som använts och vilka slutsatser man kan dra av
Holm-rapporten. Holm förklarade därvid för Systembolaget att han haft kort tid till
sitt förfogande och att han inte haft tillgång till empiriskt material i den
utsträckning som skulle ha varit nödvändigt för en mer uttömmande analys. Holm
bekräftade att hans rapport rent allmänt inte i första hand skall anses utgöra belägg
för att det förhåller sig på visst sätt, utan att den i stället i huvudsak tar upp
resonemang kring frågor som kan vara av intresse att närmare utreda. Holm
uppgav för Systembolagets ombud att huvudinriktningen i rapporten har varit
resonemang utifrån ekonomisk teori och inte studier av Systembolagets faktiska
verksamhet. Holm uppgav att han av dessa skäl uttryckt sig försiktigt i sin rapport.
Holm har vid upprättandet av sin rapport inte kontaktat Systembolaget för att
kontrollera eller verifiera några av de uppgifter som legat till grund för analysen.
Holm har uppgivit för Systembolagets ombud att en av hans första frågor till
Konkurrensverket var om det fanns någon kontaktperson på Systembolaget som
kunde besvara eventuella frågor. Enligt Holm uppgav Konkurrensverket att verket
skulle hantera kontakterna med Systembolaget och att Holms eventuella frågor
kunde ställas till verket. Holm uppgav att han trodde att skälet till detta var att det
Holms stöd för att detta antagande kan ha aktualitet för Systembolaget är att det ”enligt vissa
teorier” ger en mängd fördelar att tillhöra och leda en stor organisation med en stor budget, i
synnerhet för ledningen.
19
38
eventuellt fanns någon tanke på Konkurrensverket av innebörd att Holm inte
skulle förlora sin ”objektivitet” i förhållande till Systembolaget.
2.2.13 Professor Maria Bengtsson och civilekonom Andrew Baldwins rapport
(Rapportens avsnitt 3.3.2)
Maria Bengtssons och Andrew Baldwins rapport (Bengtsson-rapporten) baseras på
intervjuer med vissa anställda hos ett fåtal leverantörer. I rapporten förekommer
det i mycket stora delar lösryckta, anonyma citat, som också läggs till grund för
ställningstaganden. Systembolaget känner inte till vem som har givit uttryck för
dessa ståndpunkter och naturligtvis inte heller i vilket sammanhang detta har skett.
Det är dessutom oklart varför just dessa citat har använts i rapporten. Redan dessa
förhållanden innebär att rapporten i fråga inte kan läggas till grund för några
slutsatser. Rapporten kan ju inte, mot bakgrund av det ovanstående, ens göra
anspråk på att återge ståndpunkter som är representativa för marknaden som
helhet. Systembolaget anser således sammanfattningsvis att den metod som
använts i Bengtsson-rapporten är subjektiv, samt att rapporten inte kan läggas till
grund för några slutsatser om Systembolagets verksamhet eller om den svenska
marknaden för alkoholdrycker.
Enligt Bengtsson-rapporten lyfter leverantörerna fram tre bidragande orsaker som
kan förklara otillbörligt agerande. Enligt Bengtsson-rapporten har för det första
relationen mellan agenterna och importmonopolisten, och sedermera mellan
importörerna och Systembolaget, historiskt präglats av en utstuderad uppvaktning.
För det andra anses enligt Bengtsson-rapporten kommunikationen mellan
Systembolagets tre nivåer (styrelsen och vd:n, huvudkontoret och butiksnivån) ha
varit väldigt dålig. För det tredje anses enligt Bengtsson-rapporten
”kommersialismens” intåg ha tagit sig uttryck i en opportunism som den fria
marknaden kan ge utrymme för vilket skulle förklara förekomsten av bestickning.
Enligt Systembolagets uppfattning finns det inget stöd för att kommunikationen
mellan Systembolagets ”tre nivåer” har varit dålig. Det stöd som anförs i
Bengtsson-rapporten för att detta skulle ha varit en bidragande faktor till otillbörlig
påverkan synes främst vara ett (!) anonymt citat20 från en anställd hos en av
Det anges också i Bengtsson-rapporten att bristande kommunikation förs fram som ett
försvarsargument i det pågående målet i Arbetsdomstolen kring sju avskedade butikschefer, men
Systembolaget utgår från att inte ens Bengtsson och Baldwin anser att detta skulle ge stöd för
20
39
Systembolagets leverantörer med följande lydelse: ”Dom har inte sagt att det här
är inte ok, och så har man [på butikschefsnivå] utgått från att det är ok, för det vet
ju alla att det är så.” (se Bengtsson-rapporten, sid. 24-25)
2.2.14 Konkurrensverkets analys avseende avvikelser från inköpsmodellen
(Rapportens avsnitt 3.3.4)
Konkurrensverket spekulerar kring att en bidragande orsak till de problem som
observerats kan vara att leverantörernas möjligheter till produktinformation och
marknadsföring är starkt begränsade för alkoholdrycker, och att
marknadsföringsinsatser därför har kommit att kanaliseras till andra typer av
insatser, bland annat stödköp, frikostig representation och gåvor till olika
befattningshavare.
Systembolaget kan konstatera att möjligheterna till marknadsföring av
alkoholdrycker numera, sedan den s.k. Gourmet-domen (se angående denna dom
och efterföljande lagstiftningsåtgärder exempelvis Konkurrensverkets rapport till
den Europeiska kommissionen den 30 juni 2003), inte är lika begränsade. I den
mån Konkurrensverkets spekulationer om kanalisering av leverantörernas
marknadsföringsinsatser till brottsliga handlingar och andra oegentligheter skulle
vara korrekta bör vidare noteras att det inte kan läggas Systembolaget till last att
vissa leverantörer ägnar sig åt brottslig verksamhet eller handlande i strid med
ingångna avtal (i fallet med stödköp).
Systembolaget noterar också att Konkurrensverket synes instämma i
Systembolagets uppfattning att den nya sortimentsstyrningen medförde att det blev
svårare och mindre meningsfullt att påverka butikschefer. (se Rapporten, sid. 84)
Systembolaget förstår dock inte poängen med att nu, när stödköpen efter
Systembolagets åtgärder synes ha upphört (se vidare ovan, avsnitt 2.2.11), göra
gällande att den nya sortimentsstyrningen medfört att det blivit lättare att planera
stödköp och mera lönsamt att genomföra dem (se Rapporten, sid. 84). Det är
självklart att ett system som baserar sortimentsurvalet på faktisk försäljning ställer
större krav på åtgärder mot försäljningsmanipulation än andra system.
Systembolaget kan samtidigt konstatera att de regelförändringar avseende
beställningssortimentet som genomfördes i samband med införandet av den
uppfattningen att det funnits sådana brister i kommunikationen, i vart fall inte utan att analysera
också motpartens i processen (Systembolaget) argumentation och trovärdighet.
40
centrala sortimentsstyrningsmodellen synes ha inneburit att stödköpen drastiskt
minskade eller upphörde vid denna tidpunkt. Som framgår ovan (avsnitt 2.2.11)
ger Konkurrensverkets egen genomgång av alkoholskattestatistik stöd för att
stödköpen framför allt kan ha varit ett problem före årsskiftet 2001/2002, dvs. före
införandet av den nya sortimentsstyrningsmodellen.
Konkurrensverket synes ha hämtat sitt stöd för slutsatsen att det har ”blivit lättare
att planera stödköp” genom införandet av den nya sortimentsstyrningen från
Jerker Holms rapport. I Holm-rapporten framförs nämligen att
”genomskinligheten” i det nya sortimentssystemet lett till att leverantörerna fått
nya möjligheter att påverka genom stödköp om de exempelvis ligger nära en gräns
för att hamna i det fasta sortimentet. (Se Holm-rapporten, sid. 28) Eftersom det
inte finns något alternativ till ett ”genomskinligt” system (det är naturligtvis
otänkbart att tillämpa ”hemliga” utvärderingsgränser) ställer sig Systembolaget
frågande till varför Konkurrensverket framför något som kan uppfattas som kritik
mot sortimentsstyrningsmodellen på denna punkt.
2.2.15 Detaljhandelsmonopolet och marknaden (Rapportens avsnitt 4)
I Rapportens avsnitt 4 gör Konkurrensverket en rad påståenden av alkoholpolitisk
karaktär. Exempelvis påstår Konkurrensverket att ”detaljhandelsmonopolets roll i
alkoholpolitiken har minskat sett i ett längre perspektiv” och att denna utveckling
”har accelererat under 2004”. Konkurrensverket ställer sig sedan frågan om
denna utveckling påverkar de mål som ställs upp för verksamheten och om
utvecklingen kan leda till ”nya och förändrade målkonflikter”. (se Rapporten, sid.
89) Det är oklart vad resonemangen syftar på. Konkurrensverket har inte något
uppdrag från den svenska regeringen att analysera alkoholpolitiska frågor och
verket besitter heller inte, såvitt Systembolaget kan förstå, någon relevant
kompetens på området. Det kan noteras att regeringens utredare nyligen har funnit
att det är av stor vikt att behålla Systembolagets detaljhandelsmonopol och att
Systembolagets sociala ansvar bör lyftas fram mer i framtiden. (Se
Alkoholinförselutredningens nyligen publicerade delbetänkande ”Var går
gränsen?”, SOU 2004:86)
Konkurrensverkets kommentarer i Rapportens avsnitt 4 synes i övrigt i huvudsak
utgöra iakttagelser och verket har inte heller i denna del anfört något av relevans
för den EG-rättsliga och konkurrensrättsliga bedömningen av Systembolagets
41
verksamhet. Systembolaget avstår därför från att ytterligare bemöta det som
anförts av Konkurrensverket i detta avsnitt.
2.4
Sammanfattande kommentarer avseende Konkurrensverkets
hantering av sitt uppdrag och Konkurrensverkets rapport
Konkurrensverket skall enligt överenskommelsen mellan den Europeiska
kommissionen och den svenska regeringen utöva tillsyn över Systembolagets ickediskriminerande funktionssätt och övervaka att Systembolagets
detaljhandelsmonopol inte medför missbruk av dominerande ställning.
Konkurrensverket utför dock inte sitt uppdrag på det sätt som har förutsatts. Som
framgår av redogörelsen i avsnitt 1.7 ovan har Konkurrensverket undandragit sig
uppgiften att undersöka om Systembolagets verksamhet kan medföra
diskriminering eller missbruk av dominerande ställning. Det kan noteras att verket
efter mer än två års prövning av Systembolagets ansökan om ickeingripandebesked för sina inköpsvillkor inte fattat något beslut i ärendet.
Konkurrensverket har inte koncentrerat sina utredningsinsatser till det som är
relevant för verkets uppdrag. I Rapporten har Konkurrensverket, i stället för att
utreda och analysera om Systembolagets verksamhet kan medföra diskriminering
eller missbruk av dominerande ställning, kritiserat och föreslagit förändringar i
Systembolagets sortimentsstyrningssystem och inköpsrutiner samt framfört teorier
om varför korruption kan ha förekommit på marknaden. Konkurrensverket uttalar
inte i något fall att Systembolagets sortimentsstyrningssystem, inköpsrutiner eller
agerande i övrigt skulle kunna innebära överträdelse av EG-rättsliga eller
konkurrensrättsliga regler.
En betydande del av Rapporten ägnas dessutom frågor om
detaljhandelsmonopolets roll i alkoholpolitiken och andra alkoholpolitiska frågor.
Konkurrensverket har inte något uppdrag från den svenska regeringen att
analysera alkoholpolitiska frågor och verket besitter heller inte, såvitt
Systembolaget kan förstå, någon relevant kompetens på området. Det kan noteras
att regeringens utredare nyligen har funnit att det är av stor vikt att behålla
Systembolagets detaljhandelsmonopol och att Systembolagets sociala ansvar bör
lyftas fram mer i framtiden. (Se Alkoholinförselutredningens nyligen publicerade
delbetänkande ”Var går gränsen?”, SOU 2004:86)
Huvuddelen av Rapporten består således av resonemang, analyser och teorier som
enligt Systembolagets uppfattning saknar relevans för Konkurrensverkets uppdrag.
42
Dessa resonemang, analyser och teorier är dessutom i många fall behäftade med
betydande brister och avspeglar inte på ett korrekt sätt marknaden för
alkoholdrycker och dess funktionssätt. Rapporten baseras dessutom delvis på
konsultrapporter som är dåligt underbyggda och spekulativa.
Stockholm som ovan
Claes Langenius
Joakim Sundbom