1 (10)
2011-06-09
Pyongyang
Landfakta om Nordkorea
Officiellt namn:
Huvudstad:
Yta:
Folkmängd:
Befolkning:
Språk:
Religion:
Statsskick:
Statschef:
Regeringschef:
Utrikesminister:
Demokratiska folkrepubliken Korea (DPRK)
Pyongyang (ca 2,7 miljoner invånare)
122 762 km2 (55% av Koreahalvöns yta)
24 miljoner invånare
Koreaner
Koreanska (nordkoreansk variant)
Officiell religionsfrihet. Ingen från staten självständig
religionsutövning tillåts.
Republik, konstitutionell enpartistat i vilken
Koreas arbetarparti är överordnad staten.
KIM Yong Nam, president, Supreme People's Assembly.
Statschefen har främst representationsplikter i externa
relationer. Landet leds i realiteten av KIM Jong Il, general sekreterare för Koreas arbetarparti, ordförande för
Nationella försvarskommissionen och överbefälhavare för
de väpnade styrkorna.
KIM Yong Il
PAK Ui Chun
Valuta:
Växelkurs:
Viktigaste näringar:
Utlandsskuld:
Bytesbalans:
Viktigaste exportprodukter:
Viktigaste importprodukter:
Största handelspartners:
Won
135 Won/1 Euro (officiell), 3 300 Won/ 1
Euro (marknadskurs)
Jordbruk, gruvnäring, textil
Ja (inga officiella siffror)
Negativ (inga officiella siffror)
Mineraler, jordbruksprodukter, textil
Maskiner, mineraler, metall
Kina, Sydkorea, Ryssland
Sveriges Ambassad
Pyongyang
Promemoria
2011-06-07
Svensk export till Nordkorea: Obetydlig
Svensk import från Nordkorea: Obetydlig
1.
Kort historik
Under andra hälften av 600-talet enades tre koreanska kungadömen till ett rike
som kom att stå i vasallförhållande till Kina ända fram till i början av 1900talet, då Japan ockuperade Korea och, från 1910, gjorde landet till en japansk
koloni. I andra världskrigets slutskede överenskom USA och Sovjetunionen att
sovjetiska trupper skulle inta Korea norr om den 38:e breddgraden medan
amerikanska trupper skulle inta Korea USA söder om denna. Det begynnande
kalla kriget ledde till att denna ”delning” kom att permanentas och den 9 september 1948 utropade sig den norra delen som en självständig stat under namnet Demokratiska Folkrepubliken Korea (”Nordkorea”).
Koreakriget utbröt den 25 juni 1950 genom Nordkoreas anfall på Sydkorea.
Förhandlingar i syfte att föra kriget till ett slut inleddes i juli 1951 mellan Nordkorea, Kina och FN. Krigshandlingar fortsatte dock i begränsad omfattning
parallellt med förhandlingarna och ett stilleståndsavtal kom att undertecknas
först i juli 1953. Ett formellt fredsavtal saknas alltjämt och den militära närvaron på båda sidorna av DMZ (den demilitariserade zonen) är mycket omfattande. Den koreanska halvön är en av de mest militariserade regionerna i världen.
Med stöd av Sovjetunionen tog Kim Il Sung successivt ett fast grepp om makten och han styrde landet från 1945/46, följd av sonen Kim Jong Il sedan
1994. Kring de båda ledarna har utvecklats en personkult som saknar motsvarighet i modern tid; kulten kring Stalin respektive Mao var varken lika långvarig
eller djupgående. Personkulten och Kim Il Sungs Juche-ideologi genomsyrar
ännu idag i stort sett all mänsklig aktivitet i Nordkorea.
2.
Nordkoreas utrikespolitik
Nordkoreas utrikesrelationer förändrades kraftigt efter det forna östblockets
sönderfall. Tidigare hade Nordkorea mottagit omfattande politiskt och ekonomiskt stöd från såväl Sovjetunionen som Kina. Det var därför ett stort bakslag
för Nordkorea när de tidigare bundsförvanterna Sovjetunionen (1990) och
Kina (1992) etablerade diplomatiska relationer med Sydkorea. Båda länderna
har dock bibehållit relationer på hög nivå med Nordkorea. Kina är alltjämt
Nordkoreas främsta bundsförvant, ger omfattande bistånd till Nordkorea,
främst i form av energi, och har spelat en central roll som ordförande i sexpartssamtalen om Nordkoreas kärnvapenprogram.
2(10)
Sveriges Ambassad
Pyongyang
Promemoria
2011-06-07
USA framställs i den inhemska propagandan som ett ständigt överhängande
hot mot Nordkoreas regim. I början av Clinton-administrationen ledde frågan
om Nordkoreas kärnvapenprogram till en mycket allvarlig kris med långtgående förberedelser för en amerikansk militär insats mot Nordkorea. Konflikten fick en lösning genom det s.k. ramavtalet 1994, varigenom Nordkorea frös
sitt nukleära program och i utbyte fick omfattande leveranser av bränsleolja
(heavy fuel oil, HFO) samt löfte om två lättvattenreaktorer, vilka också började
uppföras. Denna utveckling ledde till en period av ökande kontakter, som bl.a.
resulterade i besök i Pyongyang 2000 av utrikesminister Albright.
Under Bush-administrationen skärptes åter tonläget samtidigt som den nukleära frågan på nytt ledde till kris till följd av uppgifter om ett nordkoreanskt
program för framställning av anrikat uran. President Bushs uttalande 2001 om
ondskans axelmakter samt Human Rights Act från 2004 framställdes av
Nordkorea som bevis på amerikanska avsikter att störta Nordkoreas regim.
Inga fungerande kontakter har ännu etablerats mellan Nordkorea och president
Obamas administration. Sedan svälten på 1990-talet har USA, periodvis, varit
en betydande givare av humanitärt bistånd till Nordkorea.
Relationerna till den tidigare ockupationsmakten Japan är komplicerade. Försök att förbättra relationerna, med besök i Pyongyang 2002 och 2004 av den
dåvarande premiärministern Koizumi, har än så länge omintetgjorts av den
fortfarande delvis olösta frågan om japanska medborgare som under 1970- och
1980-talen kidnappades av nordkoreanska agenter och fördes till Nordkorea.
Samtidigt svarar en betydande grupp koreaner bosatta i Japan för täta informella kontakter med Nordkorea och bidrag till dess ekonomi. Sådana kontakter mellan länderna har dock minskat till följd av att Japan infört en rad bilaterala sanktioner mot Nordkorea.
Sedan hösten 2002 domineras Nordkoreas relationer till det internationella
samfundet återigen av den nukleära frågan. Nordkorea drog sig då ur ickespridningsfördraget NPT och tillät inte längre sedvanlig internationell insyn i nukleära aktiviteter genom IAEA. År 2005 förklarade Nordkorea att man tillverkat
ett obestämt men begränsat antal kärnvapen. 2003 inleddes försök att nå en
lösning av den nukleära frågan genom de s.k. sexpartssamtalen, med deltagande, förutom av Nordkorea och USA, även av Japan, Kina, Ryssland och Sydkorea. I september 2005 nåddes i sexpartssamtalen en principöverenskommelse om målet att uppnå en koreansk halvö fri från kärnvapen.
3(10)
Sveriges Ambassad
Pyongyang
Promemoria
2011-06-07
Den 9 oktober 2006 genomförde Nordkorea en första kärnprovsprängning,
vilket fördömdes av det internationella samfundet. FN:s säkerhetsråd antog
resolution 1718 vilken uppmanade Nordkorea att avbryta sitt kärnvapenprogram och innehåller tvingande regler om sanktioner mot import, export,
penningrörelser för verksamheter och resande för personer med koppling till
programmet. Flera länder, däribland Sydkorea, Japan och Australien, införde
dessutom bilaterala sanktionsåtgärder mot Nordkorea.
I februari 2007 kom parterna i sexpartssamtalen överens om en första fas av
åtgärder för att genomföra principöverenskommelsen från 2005. Nordkorea
skulle stänga reaktorn och övriga nukleära anläggningar i Yongbyon, åter tillåta
IAEA-inspektioner och med övriga parter diskutera en lista över samtliga dess
nukleära program. Övriga parter åtog sig att i denna första fas ge Nordkorea
ekonomiskt, humanitärt och energibistånd motsvarande 50 000 ton bränsleolja.
Vidare skulle Nordkorea och USA, samt Nordkorea och Japan, inleda samtal
för att lösa bilaterala utestående frågor syftande till en normalisering av deras
respektive relationer. I en följande fas skulle Nordkorea göra en fullständig
deklaration av alla sina nukleära program samt försätta samtliga kärnanläggningar i obrukbart skick (disablement) medan de övriga parterna skulle ge Nordkorea bistånd med motsvarande ytterligare 950 000 ton bränsleolja.
Vid sexpartssamtalsrundan i oktober 2007 gick Nordkorea med på att före det
årets slut försätta reaktorn i Yongbyon, och ytterligare två anläggningar där för
produktion av plutonium och reaktorbränsle, i obrukbart skick samt att överlämna en deklaration av samtliga sina nukleära program. Övriga parter bekräftade löftet från februariöverenskommelsen att tillhandahålla Nordkorea bistånd
motsvarande sammanlagt 1 miljon ton bränsleolja. När det gällde Nordkoreas
och USA:s åtagande att arbeta för en normalisering av de bilaterala förbindelserna utfäste sig USA att, parallellt med genomförandet av Nordkoreas åtaganden, påbörja processen att avsluta tillämpningen gentemot Nordkorea av lagen
om handel med fiendenationer samt att avlägsna Nordkorea från USA:s förteckning över stater som stödjer terrorism.
Genomförandet av överenskommelsen drabbades av motgångar och fördröjningar både av politisk och praktisk natur, men implementeringen löpte ändå
på. I juni 2008 överlämnade Nordkorea en deklaration över sina nukleära
anläggningar och sitt plutonium. I oktober 2008 avförde USA Nordkorea från
listan över länder som stödjer terrorism. Den senaste sexpartssamtalsrundan i
december 2008 slutade i oenighet kring frågan om metoderna för verifikation
av Nordkoreas deklaration. I april 2009 hade anläggningarna i Yongbyon till
4(10)
Sveriges Ambassad
Pyongyang
Promemoria
2011-06-07
största delen försatts i obrukbart skick (ett antal utbrända bränslestavar återstod att avlägsna från reaktorn).
Nordkorea genomförde i april 2009 en uppskjutning av, vad man beskrev som
en sattelit, men som omvärlden uppfattade som i realiteten en test av en långdistansmissil (något som var förbjudet för Nordkorea bl.a. till följd av säkerhetsrådets resolution 1718). Sedan FN:s säkerhetsråd genom ett ordförandeuttalande kritiserat Nordkorea för uppskjutningen, meddelade Nordkorea, som
reaktion härpå, att man oåterkalleligen lämnade sexpartssamtalen, åter skulle
starta kärnreaktorn i Yongbyon och produktionen av plutonium, att man avsåg
konstruera en lättvattenreaktor samt ytterligare utveckla kärnvapen för avskräckning. I maj 2009 genomförde Nordkorea en andra kärnprovsprängning,
som ledde till ett nytt fördömande av FN:s säkerhetsråd genom resolution
1874, vilken inför utvidgade och förstärkta sanktioner mot Nordkorea.
Den 26 mars 2010 sänktes det sydkoreanska krigsfartyget Cheonan varvid 46
sydkoreanska militärer omkom. Det mesta tyder på att Nordkorea stod bakom
sänkningen även om detta förnekas från nordkoreansk sida. Den 9 juli 2010
antog FN:s säkerhetsråd ett ordförandeskapsuttalande som fördömde attacken
mot Cheonan.
Den 21 november 2010 uppvisade Nordkorea urananrikningsutrustning för
den amerikanska vetenskapsmannen Dr. Hecker.
Den 23 november 2010 genomförde Nordkorea en artilleriattack mot den
sydkoreanska ön Yonpyong i samband med att en sydkoreansk militärövning
pågick i området. Vid attacken omkom två soldater och fyra civila. Händelsen
får bedömas vara en av de allvarligaste incidenterna mellan de båda länderna på
många år.
I början av 2011 förklarade Nordkorea att man var beredd att återuppta
sexpartssamtalen och dialogen med Sydkorea utan villkor. Responsen från
USA, Sydkorea och Japan har dock varit mycket återhållsam. I början av juni
2011, direkt efter Kim Jong Ils besök i Kina, återupptog Nordkorea sina skarpa
verbala angrepp mot president Lee och hans regering och förklarade att man
inte längre var beredd att samarbeta med den sydkoreanska presidenten.
3.
Relationen till Sydkorea
Ett återförenat Korea är ett överordnat politiskt mål för Nordkorea, som strikt
håller på principen att nord-sydrelationen skall hanteras utan inblandning av
5(10)
Sveriges Ambassad
Pyongyang
Promemoria
2011-06-07
utomstående parter. Toppmötet 2000 mellan Kim Jong Il och Sydkoreas president Kim Dae-jung och den då antagna s.k. 15 juni-deklarationen ledde till
påtagligt förbättrade relationer och inledning av omfattande regeringskontakter, bistånd från Syd- till Nordkorea samt ekonomiskt samarbete. Det främsta
uttrycket för denna historiska förändring var två samarbetsprojekt av stor ekonomisk och symbolisk betydelse för båda parter, industrizonen i Kaesong samt
en turistanläggning i Kumgangsan, ett naturskönt bergsområde i sydöstra
Nordkorea. I oktober 2007 hölls ett andra interkoreanskt toppmöte mellan
Kim Jong Il och president Roh Moo-hyun, vid vilket man kom överens om ytterligare utvidgat och fördjupat interkoreanskt samarbete.
Sedan Sydkoreas president Lee Myung-bak tillträdde och ställde krav på ökad
reciprocitet och på framsteg i den nukleära frågan som villkor för en expansion
av det ekonomiska samarbetet och för fortsatt bistånd till Nordkorea, har en
dramatisk försämring inträtt i relationerna mellan Nord- och Sydkorea. Nordkorea riktar upprepade skarpa verbala angrepp mot president Lee och hans
regering. Besöken av sydkoreanska turister i Kumgangsan har suspenderats,
och i december 2008 tog Nordkorea steget att halvera antalet sydkoreanska
officiella representanter i industrizonen i Kaesong samt att begränsa trafiken
mellan Sydkorea och zonen. Produktionen i zonen, som har stor ekonomisk
betydelse för Nordkorea, fortsätter trots allt att expandera. I mars 2011
noterades de högsta produktionssiffrorna någonsin.
4.
Ekonomisk politik
Under 1970-talet betraktades Nordkorea som en ledande industrination i regionen, men det planekonomiska systemet i kombination med brister i övergripande ekonomisk styrning ledde till överinvestering, uteblivna betalningar och
brutna handelsförbindelser med många länder.
Sedan 1990-talet befinner sig Nordkoreas ekonomi i ett tillstånd av kollaps och
landets beroende av utländskt stöd för att täcka befolkningens grundbehov är
betydande. Bristen på investeringskapital, insatsvaror och energi i kombination
med en allt mer förfallen infrastruktur är svåröverstigliga hinder för att uppnå
ökad produktion inom industrin.
Den av Kim Jong Il initierade Songun-politiken ("militären främst") innebär att
de väpnade styrkornas resursbehov sätts främst. Denna politik förvärrar ytterligare en omfattande resursbrist inom andra sektorer som hälso- och sjukvård,
utbildning samt jordbruk och bidrar ytterligare till det gradvisa sönderfallet av
grundläggande infrastruktur såsom vägar, el, vatten och avlopp.
6(10)
Sveriges Ambassad
Pyongyang
Promemoria
2011-06-07
De förändringar av den ekonomiska politiken som initierades under 2002 har
resulterat i en ökning av vinstdrivande verksamheter men utan att medföra en
generell förbättring av landets ekonomi. Regeringens satsning har inte varit
genomgripande utan har inriktat sig på en uppgradering av utvalda sektorer
som är tänkta att generera ökade inkomster, t ex gruvnäringen, textil- och
pappersindustrin.
Alltfler statliga organ driver affärsrörelser i vinstsyfte, t ex trading, restauranger
(ofta utomlands), och butiker. Staten söker locka utländska investerare, främst
till tillverkningsindustri och ett mindre antal samriskföretag har etablerats.
Många av dem lider av produktions- och lönsamhetsproblem p.g.a. illa anpassade lokala förhållanden.
Regeringen har sedan några år sökt göra en förstärkt satsning på jordbrukssektorn. Skördarna är starkt beroende av väderleksförhållanden och tillförsel av
konstgödsel. Tidigare år har man huvudsakligen erhållit konstgödsel från
Sydkorea, men sedan 2008, till följd av de försämrade nord-sydförbindelserna,
har leveranserna uteblivit.
Efter två år av negativ tillväxt uppvisade den nordkoreanska ekonomin år 2008
en tillväxt på 3,1 %, enligt Economist Intelligence Unit (EIU). Enligt EIU:s
rapport i maj 2011 minskade tillväxttakten med -0,9% 2009 för att därefter öka
med 2,1% 2010.
5. Handelspolitik
Nordkoreas attraktivitet som handelspartner är mycket begränsad, dels på
grund av den osäkra politiska situationen, dels mot bakgrund av det sätt varpå
landet tidigare uppträtt i handelssammanhang, dess stora utlandsskulder samt
bristande förutsägbarhet och transparens i affärstransaktioner. Kompetensen
när det gäller internationella handelsregler ökar men förmågan att efterleva dessa är ännu begränsad. Statshandelstänkande är alltjämt påtagligt hos ansvariga
ministerier och myndigheter. Bristen på kapital och i synnerhet utländsk valuta
gör att utländska partners ofta erbjuds betalning in natura eller som andel i
framtida vinster. Landets banker upplever stora svårigheter att via utländska
bankförbindelser utföra internationella penningtransaktioner.
Sannolikt har även de handelsrestriktioner och sanktioner mot Nordkorea som
införts såväl multilateralt som bilateralt haft en inte ringa inverkan på Nordkoreas möjligheter att idka handel. Hur betydande effekterna är på landets han-
7(10)
Sveriges Ambassad
Pyongyang
Promemoria
2011-06-07
delsrelationer och dess ekonomi är svårt att uppskatta. Under många år har
värdet av Nordkoreas export endast utgjort hälften av dess import. Landets
främsta handelspartners är Kina och Sydkorea som står för ca. 80% av
Nordkoreas handel. De viktigaste exportprodukterna har varit jordbruksprodukter, mineraler och metaller. Importen har dominerats av maskiner,
mineraler och metaller.
6.
Den humanitära situationen
Nordkoreas ekonomiska kollaps i kombination med dess strävan att, trots dåliga naturliga förutsättningar, vara självförsörjande med livsmedel ledde i mitten av 1990-talet till en svältkatastrof vari, enligt olika bedömningar, mellan en
halv och två miljoner människor kan ha dött. Landet har sedan dess mottagit
omfattande livsmedelsbistånd från omvärlden, huvudsakligen kanaliserat via
WFP. Trots detta råder alltjämt en utbredd undernäring. Den senaste oberoende landsomfattande undersökningen av befolkningens näringsstatus, genomförd 2009 av UNICEF och WFP, utvisade att 32,4 % av barnen var hämmade i
växten pga kronisk undernäring (stunted).
Bl.a. till följd av en bättre skörd 2005 beslöt Nordkorea att kraftigt reducera sitt
mottagande av humanitärt bistånd. Det ledde till att WFP tvingades minska sitt
program i Nordkorea. Medan FN-organet under åren 2001-2005 givit 6 - 6,5
miljoner människor i 160 kommuner (i tio provinser) livsmedelshjälp, innebar
den överenskommelse man 2006 ingick med Nordkorea ett tvåårigt reducerat
program avsett att nå 1,9 miljoner människor i 50 kommuner (i fem provinser).
Till följd av underfinansiering nådde man dock i praktiken inte ens upp till
dessa betydligt lägre nivåer.
Översvämningar sommaren 2007 och de dåliga utsikterna för höstskörden
2007 föranledde Nordkoreas regering att vidta åtgärder för att avhjälpa en svår
livsmedelssituation. I maj 2008 överlämnade Nordkorea en skriftlig begäran
om matbistånd till WFP och Nordkoreas och USA:s regeringar undertecknade
ett protokoll om leverans av maximalt 500 000 ton amerikanskt livsmedelsbistånd, varav 400 000 ton skulle distribueras av WFP och återstoden, 100 000
ton, av ett konsortium bestående av fem amerikanska NGOs. Biståndet skulle
nå 5 miljoner människor i 153 kommuner (i tio provinser) och villkoren för
distribution och övervakning förbättrades jämfört med de standarder som
WFP tidigare tillämpat.
Till följd av motsättningar om tillämpningen av de överenskomna villkoren för
övervakning av distribution av biståndet, avbröt USA under hösten 2008 leve-
8(10)
Sveriges Ambassad
Pyongyang
Promemoria
2011-06-07
ranserna till WFP:s andel, och i mars avbröt den nordkoreanska sidan det fortsatta genomförandet av överenskommelsen helt och hållet med hänvisning,
dels till de uteblivna sändningarna från USA, dels också till de pågående gemensamma militärövningarna mellan USA och Sydkorea, och de amerikanska
NGO-representanterna ombads lämna landet.
WFP:s program, som byggde på det utlovade amerikanska biståndet om 500
000 ton och på ytterligare 230 000 ton ställda i utsikt av andra givarländer,
drabbades, i första hand till följd av det avbrutna amerikanska biståndet, av
mycket stora svårigheter. WFP var därför tvunget att kraftigt minska omfattningen och kretsen av mottagare liksom storleken på utdelade ransoner.
I början av 2011 meddelades från nordkoreansk sida att man förutsåg en
försämring av livsmedelstillgången under perioden maj-juli 2011. I januari 2011
överlämnade Nordkorea en begäran om matbistånd till WFP. Samtidigt vände
man sig till flera regeringar och utländska NGO:er med begäran om
livsmedelsbistånd.
Som ett svar på Nordkoreas begäran om livsmedelshjälp genomförde WFP
och FAO i februari/mars 2011 en Rapid Food Security Assessment. På grundval
av undersökningen utfärdade WFP en Emergency Operation propsal (EMOP)i
början av maj 2011. EMOP är inriktat på att stödja utsatta undernärda grupper
med 310 352 ton livsmedel.
7.
Sveriges relationer med Nordkorea
Sverige har haft diplomatiska relationer med Nordkorea sedan 1973 och upprätthållit en ambassad där sedan 1975. Fram till år 2001 var Sverige enda västland med diplomatisk representation i Nordkorea sedan 1970-talet.
Under de senaste åren har Sverige, bl.a. genom sin närvaro i landet, sökt bidra
till ökad öppenhet och en stegvis integration av Nordkorea i det internationella
samfundet. Under det svenska EU-ordförandeskapet 2001 intog Sverige en
mycket aktiv roll, inte minst genom att statsminister Göran Persson besökte
landet som ordförande för Europeiska rådet i spetsen för EU-trojkan. Sverige
har, sedan svältkatastrofen i mitten av 1990-talet, givit omfattande humanitärt
bistånd till Nordkorea (f.n. ca 35 mSEK/år), huvudsakligen via FN-organ och
enskilda biståndsorganisationer.
En allt starkare tonvikt i Sveriges bilaterala relationer med Nordkorea har varit
kunskapsöverföring till stöd för en modernisering av landets ekonomiska sys-
9(10)
Sveriges Ambassad
Pyongyang
Promemoria
2011-06-07
tem. Ca. 20 nordkoreanska deltagare antas varje år till Sidas internationella
kurser (ITP). Handelshögskolan i Stockholm har tidigare under tre år (i
Vietnam) anordnat skräddarsydda kurser med inriktning på ekonomisk
modernisering för nordkoreanska akademiker och planerare. För närvarande
pågår planering för en sex månaders utbildning i nationalekonomi och statistik
i Pyongyang under 2011.
Näringslivets Internationella Råd (NIR) har, med stöd av Sida, under flera år
drivit ett utbildnings- och kompetensutvecklingsprojekt med främsta syfte att
förändra en nordkoreansk referensram starkt präglad av statshandelstänkande.
Under 2011 pågår kurser i Sverige och Nordkorea i ämnen med
företagsekonomisk inriktning.
Sida har tidigare finansierat ett projekt inom vilket statstjänstemän givits
möjlighet till kompetensuppbyggnad inom rustningskontroll och nedrustningsfrågor vid europeiska forskningsinstitut med säkerhetsinriktning. I
november 2010 anordnade Sverige tillsammans med Schweiz ett seminarium i
Peking med nordkoreanska deltagare om förtroendeskapande åtgärder. Detta
var en uppföljning av ett liknande seminarium i november 2009.
Det nordkoreanska deltagandet i kurser om mänskliga rättigheter (MR) vid
Raoul Wallenberg-institutet (RWI) i Lund som påbörjades 2001, avbröts av
Nordkorea 2003 med hänvisning till EU:s initiativ till en MR-resolution riktad
mot Nordkorea vid FN:s MR-kommission i Genève och har sedan, till följd av
förnyade resolutioner, och med samma motivering inte återupptagits.
Nordkorea har en skuld till Sverige som uppgår till närmare 2,6 miljarder
kronor. Skulden härrör från 1970-talet.
Sverige har i Nordkorea uppdrag för några andra länder. Sedan 1995 fungerar
Sverige som s.k. skyddsmakt för USA. Sverige har även konsulär representation
för Australien, Kanada och de nordiska länderna samt Schengen-representation
för Grekland, Italien och de nordiska länderna.
10(10)
