EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN
I LONDON DEN 7 JULI 2005
PÅ MUSLIMSKA
BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
ANSVARSFRISKRIVNING: De data och den information som ligger till grund för
denna rapport har sammanställts av de nationella kontaktpunkterna i EUMC:s nätverk
Raxen. Omnämnande av myndighet, organisation, företag eller enskild individ skall inte
tolkas som något godkännande beträffande deras anseende och duglighet från EUMC:s
sida. Rapporterna tillhandahålls enbart i informationssyfte och utgör i synnerhet inte
någon rättslig rådgivning.
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Förord
De fyra bombattentaten i London den 7 juli 2005, som krävde mer än femtio
människors liv och skadade ytterligare sjuhundra personer, väckte med all rätta
världens avsky. Bara två veckor senare gjordes fyra attentatförsök till, som
lyckligtvis inte ledde till att ytterligare liv gick förlorade. Den första omedelbara
reaktionen hos alla européer var en känsla av djup medkänsla med offren. Det
allmänna fördömandet av händelsen gav, samman med den starka solidaritet som
uppvisades av Europas ledare, prov på europeisk sammanhållning när den är som
bäst.
Samtidigt hyste man farhågor för att vissa individer kunde komma att utnyttja
attentatmännens religiösa bakgrund som en ursäkt för rasistiska attacker och
övergrepp mot medlemmar av minoritetsgrupper, särskilt brittiska muslimer. Det är
detta som är bakgrunden till den här rapporten från EUMC. Rapporten bekräftar att
en tillfällig men oroande ökning av trosrelaterade hatbrott ägde rum i
Storbritannien under perioden närmast efter attentaten. Detta ledde förståeligt nog
till att minoritetsgrupper – särskilt brittiska muslimer – kände sig sårbara och
fruktade för sin säkerhet. Men det långsiktiga perspektivet är hoppfullare: det
starka ställningstagandet från ledare i den politiska världen och det civila
samhället, både när det gäller att fördöma attentaten och i försvaret av den
muslimska befolkningens legitima rättigheter, fungerade som en effektiv broms för
den typen av incidenter. Det starka ställningstagandet från politiker och
samhällsledare resulterade i ett övervägande positivt gensvar från medierna i hela
EU, som undvek generaliseringar och underströk vikten av att skilja mellan ett fåtal
individers gärningar och den muslimska befolkningsgruppen i allmänhet.
Dessutom reagerade ledare för muslimska befolkningsgrupper i Europa omedelbart
och entydigt genom att fördöma attentatsmännen. Sammantaget var dessa faktorer
avgörande när det gällde att motverka incidenter och fördomar mot minoriteter,
samt förhindra uppkomsten av ytterligare incidenter och attentat.
Det verkliga testet blir om detta inledande uppmuntrande gensvar kan omsättas till
effektiva och långsiktiga insatser som förmår ta itu med de bredare frågeställningar
som uppstått med anledning av Londonhändelserna. Hur kan vi skapa en starkare
sammanhållning och integration i den mångfald som präglar Europas samhällen,
och hur kan vi motverka marginalisering och diskriminering grundad på ras,
etnicitet, religion eller trosuppfattning? Politiska ledare, institutioner och även
medier bär på ett särskilt ansvar för att förse oss med svar på dessa frågor.
Vår rapport visar att en förändring i positiv riktning är möjlig, förutsatt att det finns
ett tydligt politiskt ledarskap, stöd från institutionerna och det civila samhället samt
nyanserad rapportering i medierna. Sådana gemensamma ansträngningar är av
avgörande betydelse för vår strävan efter ett Europa för alla, som värdesätter sin
mångfald utan att för den skull dölja de inneboende utmaningar som detta innebär.
Det skulle bli vägen in i vår framtid.
3
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Beate Winkler
Direktör
November 2005
4
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Sammanfattning
Den 7 juli 2005, under förmiddagens rusningstid, detonerade fyra bomber i centrala
London. Tre av dem exploderade inne i tunnelbanestationer och den fjärde på en
buss. Två veckor senare, den 21 juli 2005, begicks ytterligare fyra attentatsförsök
mot Londons kollektivtrafiksystem. Den här gången exploderade bara bombernas
detonatorer och inga människoliv gick till spillo. Londonbombningarnas offer var
människor av många nationaliteter: britter och icke-britter, vita och icke-vita,
muslimer och icke-muslimer. Ett av argumenten till förmån för London i stadens
ansökan om att få arrangera olympiska spelen 2012 var just Londons
mångkulturella och kosmopolitiska karaktär. I de omedelbara efterdyningarna av
bombattentaten kom denna mångfald att utgöra en måltavla för vissa individer som
utnyttjade attentatsmännens religiösa bakgrund som en ursäkt för rasistiska attacker
och övergrepp mot medlemmar av minoritetsgrupper, särskilt brittiska muslimer.
Det är fortfarande för tidigt att dra några definitiva slutsatser beträffande
Londonattentatens effekt på de muslimska befolkningsgruppernas liv i Europa.
Rapporterna från de nationella kontaktpunkterna pekar dock på att det förekom
incidenter riktade mot medlemmar av den muslimska befolkningsgruppen och
deras egendom, men att dessa incidenter i allmänhet tenderade att vara av
sporadisk och isolerad natur. Enligt officiella och inofficiella rapporter tyder
situationen i olika delar av Storbritannien på en uttalad ökning av antalet incidenter
under en begränsad period omedelbart efter attentaten. Det förhållandevis låga
antalet incidenter i Europeiska unionen skulle kunna tillskrivas en mängd olika
faktorer, till exempel de snabba reaktionerna från regeringar, politiker och
opinionsbildare. Dessa stöddes av polisen, som vinnlade sig om att tydligt skilja
mellan attentatsmännens gärningar och islam i sin helhet. Dessutom var reaktionen
från muslimska företrädare kraftfull och omedelbar i ett entydigt fördömande av
attentatsmännen. Lärdomen av Londonattentaten den 7 juli 2005 är att kraftfulla
och samordnade insatser från alla aktörer är effektiva. Med hänsyn till risken för
antimuslimska incidenter såg Storbritanniens regering snabbt till att understryka
sitt stöd för den muslimska befolkningsgruppens legitima strävanden. Polisen
gjorde klart att repressalier mot medlemmar av den muslimska befolkningsgruppen
skulle behandlas med stränghet. Regeringar och politiska partier i alla EU:s
medlemsstater reagerade på attentaten med uttalanden i vilka man framförde sina
kondoleanser, och i många medlemsstater drog man en tydlig skiljelinje mellan
attentatsmännen och muslimer i allmänhet.
Muslimska organisationer över hela EU var särskilt kraftfulla i sitt fördömande av
bombattentaten i London och gav uttryck för en bestämd vilja att göra motstånd
mot våldsam radikalism. Muslimska ledare i Storbritannien reagerade genast
genom att fördöma bombningarna och betona att sådana gärningar strider mot
muslimsk tro. De inledde en dialog med regeringen, polisen och lokala
myndigheter, samt uttryckte sitt stöd för ansträngningarna att utrota terrorismen
och avvärja en motreaktion mot muslimska befolkningsgrupper. Även i de andra
medlemsstaterna fördömde muslimska organisationer entydigt bombningarna.
5
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Medan de brittiska organisationerna förband sig att arbeta med det bredare
samhället för att undanröja olika former av extremism i de egna leden, bad
muslimska organisationer i några av de andra medlemsstaterna sina medlemmar att
samarbeta fullt ut med myndigheterna i deras utredningar. Muslimska religiösa
ledare i flera medlemsstater utfärdade kungörelser, fatwor, i vilka man fastslog att
sådana gärningar tydligt strider mot islamisk tro. I Storbritannien var det
interreligiösa stödet från företrädare för de kristna och judiska samfunden
omedelbart och offentligt.
Under veckan efter bombningarna gjorde medierna i alla medlemsstater i allmänhet
sitt yttersta för att ge ett balanserat intryck. I Storbritannien underströk medierna
särskilt att förövarna inte agerade på den muslimska befolkningens vägnar. När
attentatsmännen väl identifierades som brittiska muslimer skedde emellertid en
påtaglig förändring i hur händelserna bevakades i Storbritannien – fokus kom
istället att riktas på mer övergripande frågor rörande de muslimska
befolkningsgrupperna och förebyggande av framtida incidenter. Några medier
fokuserade på de muslimska befolkningsgruppernas plats i det brittiska samhället,
särskilt tecknen på alienation hos unga muslimska män. I andra medlemsstater tog
en del medier upp frågan om reglering av invandringen, medan andra fokuserade
på radikaliseringen av muslimska ungdomar och knöt denna till otillräckliga
integrationsprocesser. Medierna var genomgående noga med att dra en tydlig
skiljelinje mellan terrorism och den muslimska tron.
I de flesta medlemsstaterna inom EU förekom, enligt rapporterna från de nationella
kontaktpunkterna, generellt ingen uttalad ökning av antalet incidenter riktade mot
de muslimska befolkningsgrupperna under den period som rapporterna omfattar. I
Storbritannien ökade dock antalet rapporterade incidenter mot medlemmar av den
muslimska befolkningsgruppen och deras gudstjänstlokaler nästan omedelbart.
Under de fem veckorna närmast efter bombattentaten, noterade Londonpolisen
(Metropolitan Police – MET) en markant uppgång i antalet trosrelaterade hatbrott
jämfört med motsvarande period 2004. De här attackerna var till övervägande
delen riktade mot brittiska muslimer. I rapporter från andra delar av Storbritannien,
inklusive källor vid icke-statliga organisationer bekräftade att muslimska
befolkningsgrupper hade blivit måltavlor för ökad fientlighet i efterdyningarna av
Londonbombningarna. När detta skrivs är dock den övergripande bedömningen att
hatbrottsincidenter, efter den ökning som noterades under tiden från den 7 juli till
början av augusti 2005, börjar avta och sjunka ner mot nivåer som är i paritet med
de som rådde 2004. I Storbritannien har den tillfälliga ökningen av rasistiska
incidenter fått minoritetsgrupper – och då särskilt brittiska muslimer – att känna sig
sårbara. Rädslan för repressalier står i samband med de fördomar som medlemmar
av den muslimska befolkningsgruppen upplever sig vara föremål för. I intervjuer
och telefonväktarprogram sade muslimer att de oroade sig för att vistas på
allmänna platser eller gå till arbetet. Flera källor rapporterade att brittiska muslimer
upplevde sig vara ”misstänkliggjorda”.
Regeringar, polismyndigheter och muslimska befolkningsgrupper har tagit ett
flertal initiativ för att stödja en övervakning av incidenter och involvera den
muslimska befolkningsgruppen, särskilt i Storbritannien. Storbritanniens
6
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
muslimska råd (Muslim Council of Britain – MCB) lanserade en tjänst för
övervakning av incidenter, och den brittiska regeringen höll en rad möten med
muslimska ledare för att planera framtida gemensamma åtgärder. Storbritanniens
inrikesministerium startade en samrådsprocess med företrädare för den muslimska
befolkningsgruppen för att utveckla förslag till hur man kan stärka
sammanhållningen och angripa extremism. Reaktionen från den brittiska
regeringen, polisväsendet och lokala myndigheter visar att man har dragit positiva
lärdomar av liknande attentat som i det allmänna medvetandet associeras med
islam. Detta har en särskild koppling till starkt politiskt ledarskap mot en eventuell
antimuslimsk motreaktion, ett positivt engagerande av den muslimska
befolkningsgruppen och stödet för polisväsendet.
I flera andra medlemsstater i Europeiska unionen verkar Londonhändelserna ha satt
igång nya, eller förstärkt existerande, initiativ för att närma sig den muslimska
befolkningsgruppen. Förslag till en intensifierad dialog mellan muslimska
befolkningsgrupper och staten eller mellan olika trossamfund har även kommit från
muslimska samhällsledare. I en del medlemsstater har man tidigarelagt
regeringsinitiativ som syftar till ökad integration av muslimska
befolkningsgrupper.
I den här rapporten granskas initiativ som tagits för att förebygga antimuslimska
incidenter och samarbeta med den muslimska befolkningsgruppen i
efterdyningarna av juliattentaten. Det är av central betydelse att dessa
ansträngningar kanaliseras vidare till vittomfattande social integration och
antidiskriminerande åtgärder, samt att de följs upp så att de ger hållbara resultat
och inriktas på kärnfrågor till gagn för hela samhället. Genom att bygga vidare på
sina tidigare rapporter om muslimska befolkningsgrupper i EU lägger EUMC fram
fyra centrala slutsatser som syftar till att stödja policyskapande åtgärder gentemot
muslimska befolkningsgrupper.
SLUTSATSER FÖR
INSTITUTIONERNA
MEDLEMSSTATERNA
OCH
DE
EUROPEISKA
1. Regeringsledamöter, polistjänstemän, politiker och andra framträdande
opinionsbildare måste visa beslutsamt politiskt ledarskap, undvika
generaliseringar och fortsätta mycket av det goda arbete som utfördes
omedelbart efter Londonattentaten. Positiva offentliga gester rörande islam och
inledandet av en dialog med företrädare för muslimska befolkningsgrupper –
baserat på respekten för mänskliga rättigheter – får inte framstå som
engångshändelser som bara inträffar i tider av ökad spänning. Detta kommer i
sin tur att sätta agendan för medierna och bidra till att undvika negativ
stereotypisering av muslimer.
2. Medlemsstaterna och de europeiska institutionerna bör uppmuntra och främja
de muslimska befolkningsgruppernas aktiva engagemang i policyskapande
förfaranden som är institutionaliserade och inkludera dem i mer informella
kanaler för dialog på europeisk, nationell och lokal nivå. Medlemsstaterna och
7
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
de europeiska institutionerna bör undersöka hur man kan stödja de muslimska
befolkningsgruppernas självorganisering genom kapacitetsbyggande och
ledarskapsutveckling.
3. Polisväsendet måste uppmuntra rapportering av rasistiska incidenter,
omedelbart bemöta indikationer på spänningar genom att öka polisbevakningen
bland utsatta befolkningsgrupper, och tillhandahålla adekvat stöd till offer för
rasistiska brott. Omfattande strafflagstiftning måste erkänna rasistiska motiv
som en försvårande faktor för att säkerställa att sådana brott blir föremål för
fullständig utredning och adekvat bestraffning.
4. Medlemsstaterna bör upprätta övervakningsförfaranden för att bedöma
utvecklingen när det gäller social integration och sända en tydlig signal till alla
befolkningsgrupper om att ansträngningarna för att bekämpa diskriminering
skall ges prioritet. Politiska åtgärder som motverkar marginalisering av
minoritetsgrupper bör prioriteras.
8
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Bakgrund till rapporten
Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC)
beställde den här rapporten omedelbart efter attentaten den 7 juli 2005. Syftet var
att samla in uppgifter och information om reaktionerna på händelserna, den
inledande responsen från regeringshåll, poliskåren, den muslimska
befolkningsgruppen och medierna. Detta för att kunna förse EU och dess
medlemsstater med en första översikt över situationen och samtidigt identifiera
initiativ för att förstärka sammanhållningen i gemenskapen.
Liknande initiativ till informationsinsamling har tidigare tagits av EUMC i
samband med terroristattentaten i New York och Madrid samt mordet på den
nederländske filmskaparen Theo van Gogh. De nationella kontaktpunkterna i
EUMC:s europeiska nätverk för information om rasism och främlingsfientlighet
(Raxen) ombads att tillhandahålla preliminära uppgifter. I tidigare rapporter har
man undersökt situationen för judiska befolkningsgrupper – till exempel våren
2002 när en ökning av antalet antisemitiska incidenter kunde noteras i några av
EU:s medlemsstater.
Den här rapporten sammanfattar den landspecifika information som mottagits från
de 25 nationella kontaktpunkterna och täcker perioden från 7 juli 2005 till
åtminstone 25 september 2005, i några fall längre än så. Del I av denna rapport
täcker händelser i Storbritannien under tiden från 7 juli 2005 till 5 oktober 2005
och innehåller information som samlats in och tillhandahållits av Storbritanniens
nationella kontaktpunkt. Fokus ligger på reaktionen från regeringens sida,
händelsernas inverkan på den muslimska befolkningsgruppen och mediernas
rapportering om det inträffade. Informationen om Storbritannien bör läsas i
anslutning till den jämförande översikten över situationen i de andra
24 medlemsstaterna, som sammanfattas i del II av denna rapport.
EUMC är medvetet om att en längre period av informationsinsamling krävs för att
noggrannare kunna bedöma effekten av regeringsåtgärder, initiativ från muslimska
organisationer och polisväsenden samt effektiviteten hos de mekanismer som
griper över flera befolkningsgrupper. EUMC fortsätter arbetet med att samla in
uppgifter och information rörande de muslimska befolkningsgruppernas situation i
EU. EUMC kommer dessutom att försöka identifiera exempel på god praxis som
kan utgöra hållbara lösningar som stöder sammanhållningen i gemenskapen.
Specifika resultat kommer att redovisas i en uttömmande analytisk rapport, som
skall publiceras 2006.
9
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Innehåll
FÖRORD............................................................................................................................................... 3
SAMMANFATTNING............................................................................................................................ 5
BAKGRUND TILL RAPPORTEN ......................................................................................................... 9
INNEHÅLL .......................................................................................................................................... 10
DEL I:.................................................................................................................................................. 11
1.
INFORMATION FRÅN EUMC:S NATIONELLA KONTAKTPUNKT I STORBRITANNIEN .... 12
1.1.
Inledning.................................................................................................................................. 12
1.2.
Översikt över de inledande reaktionerna från Storbritanniens regering, muslimska
organisationer och medier....................................................................................................... 12
1.3.
1.3.1.
1.3.2.
1.3.3.
1.3.4.
Londonhändelsernas effekt på den muslimska befolkningsgruppen....................................... 15
Antimuslimska incidenter som registrerats av officiella och inofficiella källor.......................... 15
Den allmänna effekten på muslimska befolkningsgrupper...................................................... 18
Omedelbara reaktioner från regering och polis ....................................................................... 20
De brittiska muslimernas reaktioner på Londonbombningarna ............................................... 21
1.4.
Översikt över mediernas rapportering ..................................................................................... 23
1.5.
Initiativ av centrala aktörer i Storbritannien (regering, lokala myndigheter, polis och muslimsk
befolkning) för att motverka islamofobi och stärka sammanhållningen................................... 24
Regeringsinitiativ lanserade i samarbete med den muslimska befolkningsgruppen med
anledning av Londonattentaten ............................................................................................... 24
Andra regeringsinitiativ till stöd för sammanhållningen i samhället (lanserade före
Londonattentaten) ................................................................................................................... 27
Polisinitiativ.............................................................................................................................. 28
Initiativ från lokala myndigheter............................................................................................... 29
1.5.1.
1.5.2.
1.5.3.
1.5.4.
1.6.
Kronologisk redogörelse för händelserna som särskilt belyser åtgärder och initiativ av
regering, olis, muslimska organisationer och medier .............................................................. 30
DEL II:................................................................................................................................................. 37
2.
SAMMANFATTNING AV RAPPORTERNA FRÅN EUMC:S NATIONELLA
KONTAKTPUNKTER (MED UNDANTAG FÖR STORBRITANNIEN)..................................... 38
2.1.
Händelsernas allmänna effekt på de muslimska befolkningsgrupperna i EU ......................... 38
2.2.
Reaktioner från regeringar och politiska partier i EU............................................................... 42
2.3.
Reaktioner från muslimska organisationer i EU ...................................................................... 45
2.4.
Mediernas reaktioner i EU....................................................................................................... 48
2.5.
Exempel på initiativ av aktörer i EU:s medlemsstater (offentliga myndigheter, muslimska
organisationer och icke-statliga organisationer) för att förebygga islamofobi och stärka
sammanhållningen .................................................................................................................. 55
SLUTSATSER .................................................................................................................................... 60
10
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Del I:
Den muslimska befolkningsgruppens situation i
Storbritannien i efterverkningarna av
bombattentaten i London den 7 juli 2005
11
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
1.
Information från EUMC:s nationella
kontaktpunkt i Storbritannien
1.1.
INLEDNING
Enligt rapporter från såväl polisväsende som muslimska organisationer drabbades
den muslimska befolkningsgruppen i Storbritannien till en början av ett ökat antal
incidenter. Detta ledde i sin tur till att regeringen, polisväsendet och muslimska
organisationer intensifierade sina åtgärder och initiativ.
EUMC:s åsikt är i korthet den att det sätt på vilket Storbritanniens regering,
polisväsendet, borgmästaren i London och muslimska organisationer inledningsvis
reagerade visar att positiva lärdomar hade dragits från liknande attentat i andra
medlemsstater och i USA. Detta hänger särskilt samman med de snabba
reaktionerna från regeringen, polisväsendet och de muslimska organisationerna,
beslutsamheten i det politiska ledarskap som uppvisades på nationell nivå och i
London, det positiva sätt på vilket man engagerade den muslimska
befolkningsgruppen, det interreligiösa stöd som erbjöds av företrädare för de
kristna och de judiska trossamfunden samt allmänhetens stöd för polisväsendet.
Rapporten tydliggör vikten av tydligt politiskt ledarskap. Det konstateras särskilt
att policyskapare, kommentatorer, det civila samhället, politiker och stora delar av
medierna i hög grad undvek att göra generaliseringar och ge en hel
befolkningsgrupp skulden för ett fåtal individers gärningar. Istället dras en tydlig
skiljelinje och man eftersträvar ett nära samarbete med den muslimska
befolkningsgruppen.
1.2.
ÖVERSIKT ÖVER DE INLEDANDE
REAKTIONERNA FRÅN STORBRITANNIENS
REGERING, MUSLIMSKA ORGANISATIONER
OCH MEDIER
Storbritanniens regering reagerade inledningsvis på två sätt. Den ena reaktionen
var att behandla Londonbombningarna som terroristgärningar och vidta kraftfulla
rättsliga och operativa åtgärder för att gripa förövarna och förhindra att ytterligare
händelser av liknande typ inträffar. Den andra reaktionen var inriktad på att avstyra
varje slag av antimuslimska motreaktioner och se till att en tydlig skiljelinje drogs
mellan bombningarna och islam eller de muslimska befolkningsgrupperna.
Regeringen gjorde klart att repressalier mot den muslimska befolkningen (enskilda
individer, byggnader, företag etc.) inte skulle tolereras och att de skulle behandlas
med stränghet. Polisen underströk att de tänkte bekämpa alla sådana incidenter med
12
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
kraft och med alla lagliga medel. Detta var ett angreppssätt som borgmästaren i
London ställde sig bakom.
Inom den muslimska befolkningsgruppen reagerade muslimska ledare genast
genom att fördöma bombattentaten och understryka att sådana gärningar strider
mot islamisk tro. Sir Iqbal Sacranie, generalsekreterare för Storbritanniens
muslimska råd (Muslim Council of Britain – MCB), sade till exempel i ett
uttalande att en sann muslim inte skulle begå sådana gärningar eftersom de
uppenbart strider mot islamisk tro.
Medierna var generellt mycket noga med att understryka att muslimer dödades i
bombattentaten och att förövarna inte agerade för islams räkning. Den 7 juli 2005
innehöll medierna artiklar där man varnade för en potentiell antimuslimsk reaktion.
När det blev klart att attentatsmännen var födda i Storbritannien ägde dock en
tydlig förändring i sättet att rapportera rum och medierna började ta upp
integrationsfrågor och radikaliseringen av medlemmar i den muslimska
befolkningsgruppen i Storbritannien. I och med att vissa medier senare kom att
rapportera om att brittiskt medborgarskap beviljats några av de misstänkta för
attentaten den 21 juli 2005 och om situationen när det gäller icke-brittiska religiösa
extremister som är bosatta i Storbritannien, vidgades debatten till att även omfatta
frågor rörande invandring, uppehållstillstånd och lagstiftning om mänskliga
rättigheter.
En ökning av antalet incidenter riktade mot medlemmar av den muslimska
befolkningsgruppen, eller människor som uppfattades vara muslimer, kunde
konstateras nästan omedelbart efter bombningarna. Detta är också vad de mycket
sofistikerade registreringsförfaranden som tillämpas av Storbritanniens polis- och
rättsväsende på området för etniskt eller religiöst motiverade brott visar (1). I
London registrerade Londonpolisen (Metropolitan Police – MET) en kraftig ökning
av antalet trosrelaterade hatbrott. De flesta fallen klassificerades som verbala
övergrepp eller ringa fysiska övergrepp riktade mot den muslimska
befolkningsgruppen. Det förekom även egendomsskador och attentat riktade mot
moskéer. Ett skäl till ökningen jämfört med 2004 års siffror kan dock vara en
effektivare registrering av trosrelaterade hatbrott skilda från etniskt motiverade
hatbrott. Det totala antalet hatbrott i London har ökat med fem procent sedan
händelserna den 7 och den 21 juli 2005 (uppgifter från Londonpolisen av den
18 oktober 2005). Rådet för etnisk jämlikhet i sydöstra Wales (The South East
(1) Storbritannien har antagit en omfattande strafflagstiftning för att klassificera, registrera och
straffa etniskt och religiöst motiverade brott. Genom lagen om brott och oroligheter (The Crime
and Disorder Act) från 1998 (för etniskt motiverade brott) och lagen om antiterrorism, brott och
säkerhet (The Anti-Terrorism, Crime and Security Act) från 2001 (för religiöst motiverade brott)
infördes 9 etniskt och religiöst motiverade brott. Detta innebär att när våldsbrott och brottslig
skadegörelse visar sig vara etniskt eller religiöst motiverade kan rätten utdöma ett högre straff.
För andra brott införde lagen om brottsdomstolarnas befogenheter (The Powers of Criminal
Courts (Sentencing) Act) från 2000 ett krav på domstolarna att ta hänsyn till etniska eller
religiösa motiv i sina domslut. Genom lagen om straffrättslig lagföring (The Criminal Justice
Act) från 2003 utvidgades principen till att även omfatta brott som motiveras av sexuell läggning
eller funktionshinder. Genom The Anti-Terrorism, Crime and Security Act från 2001 höjdes
maximistraffet för rashets till sju år.
13
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Wales Race Equality Council – SEWREC) uppgav att det sedan
Londonbombningarna hade noterat en ”mycket kraftig” ökning av antalet
incidenter, som steg från tio per månad till mer än trettio på bara två veckor. Man
registrerade även attacker på sikhiska tempel. Rapporter från andra delar av
Storbritannien, inklusive från icke-statliga källor, bekräftade att den muslimska
befolkningen hade blivit föremål för ökad fientlighet omedelbart efter
Londonbombningarna. Storbritanniens muslimska råd (MCB) lanserade en tjänst
för övervakning av incidenter för muslimer. Polisväsendet reagerade kvickt och
omedelbart. Polisbevakningen bland sårbara befolkningsgrupper ökades och man
tillämpade en tydlig kommunikationspolicy med syfte att ge utsatta minoriteter en
känsla av trygghet och verka avskräckande för potentiella förövare. De ökningar
som registrerades i de omedelbara efterverkningarna av Londonbombningarna
började i oktober 2005 att avta och antalet hatbrott började närma sig de lägre
nivåer som rådde 2004.
Vid de första tecknen på en möjlig motreaktion mot muslimer, med rapporter om
mordbrand vid en moské i Leeds och ett sikhiskt tempel i Kent, såg Storbritanniens
inrikesminister Charles Clarke till att ett möte organiserades med ledare för de
olika trossamfunden. Regeringen tog senare initiativet till en serie sommarmöten
med muslimska företrädare från hela landet för att inleda en djupare dialog och
planera framtida åtgärder. Sju arbetsgrupper bildades för att utarbeta förslag till hur
man kan ta itu med rötterna till alienation och radikalisering, samt undersöka
problematiken kring integration och sammanhållning.
I information som lämnats till EUMC av Storbritanniens inrikesministerium
upprepades de offentliga myndigheternas beslutsamhet att vidta åtgärder mot varje
slag av motreaktion gentemot minoritetsgrupper:
”Regering,
säkerhetstjänst,
polis,
lokala
myndigheter
och
samhällsorganisationer som kommissionen för etnisk jämlikhet (Commission
for Racial Equality – CRE) har arbetat och kommer att fortsätta arbeta tätt
tillsammans för att garantera säkerheten och tryggheten för alla
befolkningsgrupper i dessa tider och se till att de grupper som upplever sig vara
särskilt sårbara känner sig trygga. Alla brott skall polisanmälas. Religiöst och
etniskt motiverade hatbrott på alla nivåer kommer att bemötas med kraftfulla
åtgärder. Polisen är medveten om behovet av att se till att befolkningsgrupper
som kan komma att bli utsatta känner sig trygga och direkta förbindelser med
deras ledare har upprättats.”
14
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
1.3.
LONDONHÄNDELSERNAS EFFEKT PÅ DEN
MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPEN
1.3.1.
Antimuslimska incidenter som registrerats av officiella
och inofficiella källor
a) I London registrerade Londonpolisen (MET) en kraftig ökning av antalet
trosrelaterade hatbrott, som tabellen nedan visar (2). De flesta fallen
klassificerades som verbala övergrepp eller ringa fysiska övergrepp riktade mot
den muslimska befolkningsgruppen, men enligt Londonpolisens biträdande
polischef Tarique Ghaffur förekom även egendomsskador och attentat riktade
mot moskéer (3). Ett skäl till ökningen jämfört med 2004 års siffror kan dock
vara en effektivare registrering av trosrelaterade hatbrott skilda från rasistiska
hatbrott.
Det totala antalet hatbrott i London har ökat med fem procent sedan
händelserna den 7 och den 21 juli 2005 (uppgifter från Londonpolisen av den
18 oktober 2005), medan slutresultatet för brott ”hittills under
verksamhetsåret” faktiskt uppvisar en minskning med fyra procent (346 färre
brott) (4).
(2)
(3)
(4)
Londonpolisens hatbrottspolicy: ”Hatbrott är brott som har klassificerats som brott med
religiösa, etniska, antisemitiska, antiislamiska eller homofobiska motiv. Trosrelaterade brott är
brott som klassificerats som specifikt religiöst motiverade hatbrott. Siffrorna för hatbrott
omfattar alla dessa brott, inklusive brott där motiven har med sexuell läggning eller
funktionshinder att göra.”
Mer uppgifter finns på http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/england/london/4740015.stm
(4.8.2005)
Communities Together Information Bulletin N° 55. Daterad 18 oktober 2005 klockan 15.00
(finns på http://www.met.police.uk/communities_together/index.htm)
15
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Engelska
16 week
hate
&
faith
Svenska
crime Jämförelse
täckande
hatbrott
och
16
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
comparisons – 2004 vs 2005
Faith Hate, 2004
Faith Hate, 2005
Hate Crime, 2004
Hate Crime, 2005
Date
w/c
Faith Hate, 2004
Faith Hate, 2005
Hate Crime, 2004
Hate Crime, 2005
trosrelaterade brott under sexton
veckor – 2004 jämfört med 2005
Trosrelaterade brott, 2004
Trosrelaterade brott, 2005
Hatbrott, 2004
Hatbrott, 2005
Datum
registrerade brott per vecka
Trosrelaterade brott, 2004
Trosrelaterade brott, 2005
Hatbrott, 2004
Hatbrott, 2005
b) Pressen rapporterade om denna ökning av hatbrott, ibland utan att göra en
tydlig skillnad mellan trosrelaterade hatbrott och andra rasistiska brott.
•
•
•
Independent 3 augusti 2005 ”Svallvåg av rasistiska hatbrott i London” (5).
Skottland: The Scotsman ”I Skottland skjuter de rasistiska hatbrotten i
höjden efter bombningarna” 4 augusti 2005 (6).
BBC News 4 augusti 2005 ”Rasistiska attacker uppvisar ’låg’ ökning” (7).
c) Liverpool: Antalet etniskt och religiöst motiverade attacker har stigit påtagligt
i Merseyside sedan Londonbombningarna. Nya siffror visar att mer än
200 telefonsamtal gjordes till hjälplinjen vid Merseyside Racial Monitoring
Unit under de sex veckorna närmast efter 7-juliattentaten, jämfört med 48
under de föregående sex veckorna. Liverpool kommuns nya telejour för etniska
trakasserier har också registrerat ett ökat antal telefonsamtal (8).
d) Nyhetsnätverket vid forskningsinstitutet Institute for Race Relations (IRR)
samlar rutinmässigt in uppgifter från hela Storbritannien (9). Som siffrorna
avslöjar började incidenterna nästan genast efter att det stod klart att
(5)
(6)
(7)
(8)
(9)
”Race-hate crimes surge in London”, finns på
http://webmail.warwick.ac.uk/servlet/webacc?merge=linkurl&Url.linkText=http%3a%2f%2fww
w%2efindarticles%2ecom%2fp%2farticles%2fmi%5fqn4158%2fis%5f20050803%2fai%5fn148
26153%2fprint
”Scottish race hate crimes soar after bombs”, finns på
http://webmail.warwick.ac.uk/servlet/webacc?merge=linkurl&Url.linkText=http%3a%2f%2fthes
cotsman%2escotsman%2ecom%2fprint%2ecfm%3fid%3d1725512005
”Race attacks show ’low’ increase”, finns på
http://webmail.warwick.ac.uk/servlet/webacc?merge=linkurl&Url.linkText=http%3a%2f%2fne
ws%2ebbc%2eco%2euk%2f1%2fhi%2fscotland%2f4743159%2estm
Finns på
http://www.monitoring-group.co.uk/this%20week
/four-fold_increase_in_mersey_racist_attacks.htm (7.10.2005)
Fullständiga uppgifter i den information som samlats in av IRR finns på följande webbplatser:
http://www.irr.org.uk/2005/july/ha000017.html (28.7.2005),
http://www.irr.org.uk/2005/july/ha000013.html (21.7.2005) och
http://www.irr.org.uk/2005/july/ak000008.html (14.7.2005)
17
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
7-julibombningarna var knutna till ett terroristattentat, och innan förövarna var
identifierade. Under den period som täcks av den här rapporten registrerades
sådana incidenter i hela landet (10).
e) Siffror från polisen i norra Wales visar att antalet etniskt motiverade
incidenter har ökat påtagligt i Wales sedan bombattentaten i London den 7 juli
2005 (11).
f) South East Wales Race Equality Council (SEWREC) sade att man hade
noterat en ”mycket kraftig” ökning av antalet incidenter sedan
Londonbombningarna. Antalet övergrepp hade stigit plötsligt från tio
incidenter per månad till mer än trettio på bara två veckor (12).
g) Organisationen The Monitoring Group publicerar kontinuerligt redogörelser
för individuella rasistiska incidenter (13) och har sammanställt en översikt över
rasistiska attentat och händelser under perioden omedelbart efter
Londonbombningarna (7–20 juli 2005) (14). Noteras bör att det även
förekommit attacker mot sikhiska tempel (15).
Precis som med annan statistik över rasistiskt motiverade brott är antalet faktiska
attacker och övergrepp sannolikt betydligt högre än vad statistiken visar. På detta
pekar bland annat resultaten från en undersökning utförd av MORI på uppdrag av
Storlondon (Greater London Authority) (16). Undersökningen är baserad på ett
representativt urval av 1 002 telefonintervjuer utförda den 22–26 september 2005.
Bara 11 procent av de som hade erfarenhet av rasistiska incidenter (98) uppgav att
de hade rapporterat dem till polisen. Följande påståenden fick flest samtycken när
det gäller sätt att uppmuntra rapportering:
1. ”Att veta att det skulle göra skillnad.” (25 procent)
2. ”Om folk hade förtroende för att polisen var mer stödjande gentemot svarta
och andra etniska minoritetsgrupper.” (21 procent)
3. ”Att veta att polisen skulle ta dig på allvar.” (20 procent)
1.3.2.
Den allmänna effekten på muslimska
befolkningsgrupper
(10) En färskare förteckning finns på http://www.irr.org.uk/pdf/all_racial_violence_4.doc (5.10.2005)
(11) Fullständiga uppgifter finns på http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/wales/4726355.stm
(12) Fullständiga uppgifter finns på http://news.bbc.co.uk/go/pr/fr//2/hi/uk_news/wales/south_east/4704593.stm (22.7.2005)
(13) Exempel på dessa finns på följande webbplatser:
http://www.monitoring-group.co.uk/News%20and%20Campaigns
/this_months_news_stories.htm och
http://www.monitoring-group.co.uk/this%20week/racist_graffitti_leicester.htm (7.10.2005)
(14) http://www.monitoring-group.co.uk/this%20week/after_7_7/after_the_london_bombing.htm
(15) Fullständiga uppgifter finns på http://www.blink.org.uk/pdescription.asp?key=8030&grp=44
(16) Undersökningens resultat i dess helhet finns på
http://www.london.gov.uk/mayor/consultation/docs/sep05_poll.pdf
18
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Redan samma dag som Londonbombningarna och i ännu högre grad följande dag
började medierna rapportera om risken för en antimuslimsk motreaktion (17).
Medierna innehöll rapporter om att muslimer oroade sig för att vistas på allmänna
platser eller gå till arbetet. Media tog upp rädslan för repressalier i intervjuer med
medlemmar av den muslimska befolkningsgruppen (18). Flera källor rapporterade
att brittiska muslimer upplevde sig vara ”misstänkliggjorda” och att de riskerade att
bli utpekade som misstänkta bombare. En av de som uttalade sig var Lord Ahmed,
muslimsk parlamentsledamot för Labourpartiet, som sade att många muslimer i
norra England trodde att de kunde bli offer för felidentifiering av beväpnad polis,
efter dödsskjutningen av den oskyldigt misstänkte Jean Charles de Menezes (19).
Många kommentatorer drog paralleller mellan de ökade antimuslimska
stämningarna och incidenter i efterverkningarna av attackerna den 11 september
2001 och oron efter tågbomberna i Madrid i mars 2004.
Multikulturalism är helt klart en tvistefråga i Storbritannien, efter att det enligt
kommentarer från Trevor Phillips, ordförande för kommissionen för etnisk
jämlikhet, i många år har tagits för givet att större vikt bör läggas vid integration av
minoriteter.
En undersökning utförd av MORI på uppdrag av BBC den 8–9 augusti 2005 tyder
på att bombattentaten den 7 juli 2005 inte har lett till någon våg av etnisk
intolerans (20). Undersökningen visade att 62 procent av de 1 004 personer som
intervjuades tycker att multikulturalism gör Storbritannien till ”en bättre plats att
bo på” (21). Men 32 procent anser att det ”hotar den brittiska livsstilen” och
54 procent anser att ”delar av landet inte känns som Storbritannien längre på grund
av invandringen”. En överväldigande majoritet av muslimerna – 89 procent – sade
att de känner sig stolta när brittiska lag gör bra ifrån sig i internationella tävlingar,
vilket är ungefär samma siffror som för landets befolkning i dess helhet.
Undersökningen visar att muslimer i samma utsträckning som icke-muslimer håller
med om att invandrare bör tvingas lära sig engelska och acceptera de brittiska
institutionernas maktbefogenheter. Enligt undersökningen anser 74 procent av
muslimerna att Storbritannien bör utvisa eller avvisa utlänningar som uppmuntrar
terrorism, jämfört med 91 procent av befolkningen i dess helhet.
En senare undersökning av MORI på uppdrag av Storlondon, som utfördes den
22-26 september 2005, visade att 64 procent av Londonborna höll med om
(17) The Guardian den 8 juli 2005: ”Muslim leaders fear backlash” [Muslimska ledare fruktar för
motreaktioner]. http://www.guardian.co.uk/terrorism/story/0,12780,1524173,00.html. The
Independent den 8 juli 2005: ”Muslims told not to travel as retaliation fears grow” [Muslimer
uppmanas att inte resa när farhågor för hämndaktioner växer].
http://news.independent.co.uk/uk/this_britain/article297652.ece
(18) The Independent den 12 juli 2005: ”Muslim leaders warn of mounting Islamophobia after attacks
on mosques” [Muslimska ledare varnar för växande islamofobi efter attacker mot moskéer].
http://news.independent.co.uk/uk/crime/article298513.ece
(19) Fullständiga uppgifter finns på http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/4714027.stm (25.7.2005)
(20) Uppgifter finns på http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/4137990.stm (12.8.2005)
(21) Vid undersökningen intervjuades 1 004 personer i Storbritannien. En kontrollundersökning där
204 brittiska muslimer intervjuades genomfördes i jämförande syfte.
19
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
påståendet att ”Multikulturalism gör London till en bättre plats att bo på” (22).
56 procent uppgav sig vara för ett förbud mot diskriminering på grund av religion,
medan 32 procent var emot ett sådant förbud. 77 procent förklarade sig vara nöjda
med det sätt på vilket Londonpolisen hade hanterat bombattentaten. I samma
undersökning svarade 10 procent att de själva eller en vän/släkting hade utsatts för
fientlighet eller övergrepp på grund av etnicitet eller religion.
Enligt en psykologisk studie som publicerats i nätupplagan av British Medical
Journal upplevde muslimska innevånare en mycket intensivare stressnivå på grund
av bombattentaten i London den 7 juli 2005 jämfört med huvudstadens övriga
innevånare (23). Av de muslimska pendlare som undersöktes drabbades 61 procent
av påtaglig psykologisk stress under dagarna närmast efter de första attentaten mot
stadens transportsystem, vilket är nästan dubbelt så många som resten av
Londonborna. Studien utfördes före den andra serien attentat den 21 juli 2005.
1.3.3.
Omedelbara reaktioner från regering och polis
Storbritanniens regering reagerade mycket snabbt efter bombningarna genom att
tydligt deklarera att repressalier mot muslimska befolkningsgrupper (enskilda
individer, byggnader, företag etc.) skulle behandlas mycket strängt. Polisen sade
dessutom att de tänkte bekämpa alla sådana incidenter med kraft och med alla
lagliga medel.
I sitt uttalande efter attentaten den 7 juli 2005 välkomnade Storbritanniens
premiärminister Tony Blair uttryckligen det uttalande som gjordes av
Storbritanniens muslimska råd (MCB) och drog en tydlig skiljelinje mellan
attentatsmännen och den muslimska befolkningsgruppen i allmänhet (24). Under de
följande dagarna höll premiärministern ett flertal möten med ledare för den
muslimska befolkningsgruppen i syfte att få ta del av deras bild av händelserna.
Inrikesministeriet skapade en särskild webbplats som tillhandahöll användbara
länkar till ett brett utbud av informationstjänster (anvisningar om förfaranden i
nödsituationer, hur ministeriet kan kontaktas under sekretess, information om hur
man kan hjälpa till med pågående utredningar, redogörelse för regeringens åtgärder
för att bekämpa terrorism etc.) (25). Inrikesminister Charles Clarke gav också
uttryck för en oro över språkbruket i vissa medier och uppmanade medierna att inte
underblåsa spänningarna mellan olika befolkningsgrupper.
Medierna rapporterade att polisstyrkorna i hela landet redan inom de närmaste
timmarna efter attentaten mottog råd från föreningen för polischefer – Association
of Chief Police Officers (ACPO) – om hur motreaktioner skulle bemötas. Polisen
(22) http://www.london.gov.uk/mayor/consultation/docs/sep05_poll.pdf
(23) Mer uppgifter finns på http://www.irna.ir/en/news/view/line-22/0508267923182323.htm
(26.8.2005)
(24) http://www.number-10.gov.uk/output/Page7858.asp
(25) Informationen finns på http://www.homeoffice.gov.uk/terrorism
20
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
förväntades ta kontakt med ”sårbara befolkningsgrupper” (26). Londonpolisen
(MET) kontaktade muslimska organisationer och förstärkte patrulleringen i
områden med utsatta befolkningsgrupper, bland annat kring moskéer (27). I ett
pressmeddelande den 8 juli 2005 betonar ACPO att ”Vi måste vara klara över att
människorna som begick de här gärningarna är kriminella. Det spelar ingen roll om
de försöker rättfärdiga sina gärningar genom att åberopa religionen, det de gjorde
var massmord. Ingen religion stödjer det. Därför är det helt avgörande att det inte
uppstår några motreaktioner mot någon grupp i samhället. En motreaktion av det
slaget skulle bara vara precis det mördarna är ute efter. Polisen kommer att vidta
åtgärder för att förebygga att det inträffar, samtidigt som man kommer att ta i med
hårdhandskarna så snart något sådant faktiskt händer.” (28).
Till de mest minnesvärda av reaktionerna från de lokala myndigheternas sida hör
de från Storlondon, särskilt Londons borgmästare Ken Livingstone. I sitt uttalande
den 7 juli 2005 lovordar Ken Livingstone Londons kosmopolitiska karaktär. Han
sätter fokus på de offer som hörde till minoritetsbefolkningar och säger att
attentaten var ”riktade mot vanliga Londonbor i arbetarklassen, svarta och vita,
muslimer och kristna, hinduer och judar, unga och gamla” (29). Efter attentaten har
borgmästaren gett sitt stöd åt annonskampanjen där budskapet ”7 miljoner
Londonbor, 1 London” förespråkar enhet bland Londons mångfald av
befolkningsgrupper och uppmanar Londonborna att inte ”låta sig splittras av
terroristdåd” (30). Storlondons fullmäktigeförsamling antog den 12 juli 2005 ett
förslag om att fördöma 7-juliattackerna samtidigt som den betonade sitt löfte att
värdesätta Londons mångfald (”Sammanhållning för att skydda alla
befolkningsgrupper i London”) (31).
Företrädare för alla parlamentariska partier fördömde ett flygblad från
Storbritanniens nationella parti (British National Party – BNP). I flygbladet som
dök upp den 9 juli 2005 användes ett flygfotografi av den bombskadade bussen
med rubriken ”det är kanske dags att börja lyssna på BNP”.
1.3.4.
De brittiska muslimernas reaktioner på
Londonbombningarna
(26) http://www.guardian.co.uk/attackonlondon/story/0,,1524226,00.html
(27) Brian Paddick, ställföreträdande biträdande polischef vid Londonpolisen (MET), på en
presskonferens den 10 juli 2005.
http://cms.met.police.uk/met/layout/set/print/content/view/full/1263
(28) http://www.acpo.police.uk/pressrelease.asp?PR_GUID={2552488E-0254-4637-BD5D8ACC8D856F0F}
(29) http://www.london.gov.uk/view_press_release.jsp?releaseid=5306
(30) ”7 million Londoners, 1 London”, fullständiga uppgifter finns på
http://www.london.gov.uk/onelondon/
(31) http://www.london.gov.uk/view_press_release_a.jsp?releaseid=5326 (“Uniting to protect
London’s communities”)
21
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Reaktionen från ett betydande antal muslimska organisationer (32) var
omedelbar (33). Mindre än en timme efter bombningarna hade muslimska
organisationer gått ut med uttalanden i vilka man fördömde händelserna.
Muslimska ledare underströk också att gärningarna inte hade begåtts av sanna
muslimer. Sir Iqbal Sacranie, generalsekreterare för Storbritanniens muslimska råd
(MCB), deklarerade att detta inte var ett islamiskt problem, eftersom en sann
muslim aldrig skulle begå sådana gärningar eftersom de uppenbart strider mot
islamisk tro (34). I ett uttalande erbjöd Sayed Aziz Pasha, talesman för förbundet för
muslimska organisationer i Storbritannien och Irland (The Union of Muslim
Organisations of UK & EIRE – UMO), förbundets ”stöd till myndigheterna för att
utrota terrorism från brittisk mark”. Den 18 juli 2005 utfärdade mer än
500 muslimska religiösa ledare i Storbritannien en fatwa med titeln ”Inte i vårt
namn”, i vilken de fördömer Londonbombningarna som något som strider mot
islams läror och ger uttryck för sin beslutsamhet att ”arbeta med det bredare
samhället för att undanröja isolerade öar av alla former av extremism i
Storbritannien” (35).
Islamic
Relief
Worldwide,
en
internationell
biståndsorganisation baserad i Storbritannien, gjorde en donation till
välgörenhetsfonden London Bombings Relief Charitable Fund, som skapades av
Londons borgmästare tillsammans med brittiska Röda korset för att stödja offren
för Londonbombningarna och deras familjer (36).
I möten med premiärminister Tony Blair, inrikesminister Charles Clarke och
Londonpolisens högste chef Sir Ian Blair deklarerade framstående muslimska
ledare sin beslutsamhet att konfrontera våldsam extremism i deras egna kretsar och
samarbeta för att motverka terrorism (37).
Samtidigt varnade alla större muslimska organisationer för risken för en
antimuslimsk motreaktion, varvid man erinrade om liknande situationer efter
attackerna den 11 september 2001 och bombattentaten i Madrid den 11 mars 2004.
I ett uttalande på den islamiska människorättsorganisationen IHRC:s (Islamic
Human Rights Commission) webbplats den 7 juli 2005 varnades muslimer för att
(32)
(33)
(34)
(35)
(36)
(37)
Till dessa hör Muslim Council of Britain (MCB), Union of Muslim Organisations of UK &
EIRE, Muslim Council of Britain & Churches Together in Britain & Ireland, National Assembly
Against Racism and Muslim Council of Britain, Muslim Association of Britain, The Islamic
Society of Britain, Lancashire Council of Mosques, Council of Indian Muslims UK, Anjuman-eJa’fariyya Shia Ithna Ashari Muslim Community of Watford, Harrow Islamic Centres &
Mosques, Muslim Charity Interpal, Stop Political Terror Coalition, Bristol Muslim Cultural
Society, Hizb ut-Tahrir Britain, The Muslim Jewish Forum of North London, UK Islamic
Mission, Welfare Trust International, Liberal Democrat Muslims Forum, Muslim Welfare
House, Da’watul Islam UK & Eire, Federation of Student Islamic Societies (FOSIS), AhlulBayt
Islamic Mission UK, Islamic Foundation, The National Association of British Arabs, Kashmiri
and Pakistani Professionals Association, Palestinian General Delegate to the United Kingdom,
International Forum for Islamic Dialogue, East London Mosque and the Islamic Forum Europe
(IFE), Oldham Mosques Council, Friends of Al-Aqsa, Worthing Islamic Society med flera.
http://www.muslimnews.co.uk/paper/index.php?article=2051 (1.8.2005)
Finns på http://www.muslimnews.co.uk/news/news.php?article=9550 (14.7.2005)
http://www.iccuk.org/downloads/muslims_for_britain_campaign_guardian_final.pdf
http://www.london.gov.uk/view_press_release.jsp?releaseid=5384
En lista över muslimska ledare som deltog i dessa möten med regeringen och polisen finns i The
Independent: http://news.independent.co.uk/uk/crime/article300345.ece
22
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
göra onödiga resor samtidigt som de med hänsyn till risken för repressalier
uppmanades att vidta försiktighetsåtgärder. I ett brev till brittiska imamer och
muslimska organisationer den 11 juli 2005 uppmuntrade MCB muslimer att genast
anmäla islamofobiska attentat eller övergrepp till den lokala polisen, samtidigt som
man informerade om att polisen hade ökat patrulleringen för att se till att de känner
sig trygga och skydda dem (38). Den 25 juli 2005 lanserade MCB en tjänst för
övervakning av incidenter för muslimer, i form av en telejour dit muslimer kan
ringa för att säkerställa att ”människor får ta del av allt det stöd och skydd som de
rättsvårdande myndigheterna och andra regeringsorgan har att erbjuda” (39).
1.4.
ÖVERSIKT ÖVER MEDIERNAS RAPPORTERING
Omedelbart efter attentaten den 7 juli 2005 vinnlade sig medierna generellt sett om
att rapportera om händelserna på ett balanserat och objektivt sätt, till exempel
genom att sätta fokus på muslimer som offer för bombattentaten (40).
Redan den 7 juli 2005 innehöll löpsedlarna rubriker där man varnade för risken för
antimuslimska motreaktioner. Detta följdes av en bred rapportering om uppgången
i antalet hatbrott mot den muslimska befolkningsgruppen under veckorna
därefter (41).
När det väl stod klart att attentatsmännen bakom bombningarna den 7 juli 2005 var
muslimer födda i Storbritannien skedde emellertid en påtaglig förändring i sättet att
rapportera. Debatten kom istället att handla om frågor rörande integration och
radikaliseringen av medlemmar av den muslimska befolkningsgruppen i
Storbritannien. Vissa medier kom senare att rapportera om att brittiskt
medborgarskap beviljats några av de misstänkta för attentaten den 21 juli 2005,
som använde islam som en kanal för att sprida hat, samt om det skydd som den
brittiska lagstiftningen om mänskliga rättigheter skänkte dem. Detta ledde till att
debatten vidgades till att även omfatta frågor rörande invandring, uppehållstillstånd
och lagstiftning om mänskliga rättigheter. En del medier fokuserade på teman som
hade med förräderi och otacksamhet mot värdsamhället att göra i sin rapportering
om två av de som arresterats som misstänkta för attentatsförsöken den 21 juli 2005.
Man skiftade också fokus till muslimska befolkningsgrupper och ”samhällsledare”.
I centrum stod frågor som rörde trovärdigheten hos några av dagens muslimska
samhällsledare, och vad som var möjligt att göra för att förhindra unga
självmordsbombare från att utföra sådana gärningar i framtiden.
(38) Brevet från MCB finns på http://www.mcb.org.uk/sh_11july.pdf
(39) http://www.mcb.org.uk/mcbdirect/feature.php?ann_id=1068
(40) Mest påfallande är att The Independent den 9 juli 2005 hade ett av de muslimska offren på
förstasidan, med rubriken ”Shahara Akther Islam was a lively 20-year-old, a devout Muslim with
all her life before her” [Shahara Akther Islam var en livlig tjugoåring, en hängiven muslim med
hela livet framför sig]. http://news.independent.co.uk/uk/this_britain/article297924.ece
(41) Se t.ex. The Guardian den 8 juli 2005, ”Muslim leaders fear backlash” [Muslimska ledare
fruktar motreaktion]. http://society.guardian.co.uk/emergencyplanning/story/0,,1524166,00.html
23
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Inom den muslimska befolkningsgruppen och även andra grupper fanns en känsla
av att delar av rapporteringen riskerade att förvärra situationen. I ett brev till
brittiska imamer och muslimska organisationer den 11 juli 2005 kritiserade Sir
Iqbal Sacranie, MCB:s generalsekreterare, vissa medier för att sprida ”islamofobisk
propaganda” och informerade dem om att inrikesministern på MCB:s begäran hade
skrivit till redaktionerna och bett dem vara mer återhållsamma (42).
Generellt sett har dock rapporteringen förblivit opartisk. Det finns en påtaglig
utveckling i riktning mot en ökad rapportering om incidenter från hela
Storbritannien. Det har även funnits exempel på medier som har gett stöd åt
moderata muslimska röster och berett offer för islamofobi tillfälle att ge uttryck för
sina åsikter och bekymmer.
Dagstidningar som The Guardian och The Independent har publicerat reflekterande
specialartiklar i efterverkningarna av Londonbombningarna i vilka man aktivt
intervjuar ett brett urval av människor, där man ger dem möjligheten att ge uttryck
för varje slag av (moderat) åsikt (43). I en artikel med rubriken ”Mistaken Identity”
[Felidentifiering] granskade man till exempel händelsernas effekt på ickemuslimska asiater, som sikher och hinduer. Till de frågeställningar som togs upp
hörde särskilt frågan om hur icke-muslimska asiater hade blivit offer och föremål
för etniskt motiverade hatbrott (44).
1.5.
INITIATIV AV CENTRALA AKTÖRER I
STORBRITANNIEN (regering, lokala myndigheter,
polis och muslimsk befolkning) FÖR ATT
MOTVERKA ISLAMOFOBI OCH STÄRKA
SAMMANHÅLLNINGEN
1.5.1.
Regeringsinitiativ lanserade i samarbete med den
muslimska befolkningsgruppen med anledning av
Londonattentaten
Efter ett toppmöte den 20 juli 2005, där Storbritanniens premiärminister och
inrikesminister stod värd och framstående företrädare för den muslimska
befolkningsgruppen deltog, lanserades följande två huvudinitiativ för att diskutera
framtida åtgärder:
(42) Brevet från MCB finns på http://www.mcb.org.uk/sh_11july.pdf
(43) T.ex. http://news.independent.co.uk/uk/crime/article304283.ece
(44) Finns på http://www.guardian.co.uk/race/story/0,11374,1562862,00.html (7.10.2005)
24
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
•
•
Ministrar vid inrikesministeriet höll en rad rådgivande sommarmöten med
företrädare för den muslimska befolkningsgruppen och andra
befolkningsgrupper från hela landet för att ta del av deras åsikter och frågor.
Inrikesministern upprättade sju arbetsgrupper bestående av muslimska
samhällsledare och islamiska lärda samt tjänstemän från inrikesministeriet,
som hade till uppgift att utveckla förslag till hur man kan stärka
sammanhållningen och ta itu med extremism.
Värdar för sommarmötena var Hazel Blears och Paul Goggings, biträdande
minister respektive statssekreterare vid inrikesministeriet. Polismyndigheter,
kommunala myndigheter, medlemmar av olika trossamfund och lokala
parlamentsledamöter bjöds in till mötena. Varje möte var inriktat på att diskutera
frågor som att engagera ungdomar och kvinnor, att motarbeta extremism och
radikalisering, säkerhet och polisbevakning, imamernas utbildning och officiella
godkännande samt moskéernas roll, samt utbildning (45). Enligt Hazel Blears
tjänade dessa möten till att diskutera ”hur regeringen kan arbeta i partnerskap med
den muslimska befolkningsgruppen för att bekämpa terrorism” med muslimska
ledare och aktivister (46). Bland resultaten av sommarmötena hörde förslag till en
utredning om orsakerna till Londonbombningarna, förslag om att islamiska skolor
skall undervisa i medborgarskap, samt klagomål om islamofobi i media.
Som ett komplement till samrådsprocessen diskuterade de sju arbetsgrupperna som
regeringen bildade följande teman:
1.
2.
3.
4.
5.
Att engagera ungdomar.
Att motarbeta extremism och radikalisering.
Stöd till regionala och lokala initiativ samt samhällsåtgärder.
Att engagera kvinnor.
Utbildning och officiellt godkännande av imamer samt moskéernas roll som en
resurs för hela samhället.
6. Tillhandahållandet av ett brett utbud av utbildningstjänster i Storbritannien som
tillgodoser behoven hos den muslimska befolkningsgruppen.
7. Säkerhet, islamofobi, skyddet av muslimer från extremism, samt befolkningens
förtroende för polisens verksamhet.
Den 22 september 2005 lade arbetsgrupperna fram sina resultat, bland annat de
följande, som välkomnades särskilt av Storbritanniens inrikesminister: (47)
•
Upprättandet av ett nationellt rådgivande råd för imamer och moskéer: Detta
råd skulle ge moskéer råd om hur de kan undvika att bli utnyttjade av
extremister, minska beroendet av andliga ledare från utlandet, fastställa
normer, samt öka sammanhållningen och imamernas ledarskapsfärdigheter.
(45) http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/4731871.stm (31.7.2005)
(46) Hazel Blears valkretsrapport finns på
http://www.hazelblears.labour.co.uk/ViewPage.cfm?Page=6810 (6.10.2005)
(47) Uppgifterna finns på följande webbadress: [OBS! adressen är korrekt, trots att inrikesministeriet
har stavat ordet ’tackling’ fel] http://www.homeoffice.gov.uk/about-us/news/tacklilng-extremism
(7.10.2005)
25
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
•
•
Skapandet av ett nationellt forum mot extremism och islamofobi: Detta
oberoende initiativ är tänkt att fungera som ett fast forum för ett brett spektrum
av medlemmar av den muslimska befolkningen i Storbritannien, där de skall
kunna diskutera hur man angriper de problem med islamofobi och extremism
som påverkar den muslimska befolkningsgruppen. Forumet skall utöver de
andra deltagarna engagera såväl respekterade forskare som samhällsaktivister,
och det kommer att ha tillgång till regeringen för att utbyta resultat och
insikter.
En landsomfattande ”turné” för inflytelserika, folkligt inriktade forskare på
religionens område: Denna skulle bidra till att utveckla begreppet islam i
västvärlden och fördöma extremism.
I sitt svar på dessa förslag sade inrikesminister Charles Clarke att: ”Sedan juli har
vi bedrivit ett ambitiöst arbete för att uppmuntra muslimska befolkningsgrupper att
konfrontera extremism. (…) Problemet med extremism är inte något som
regeringen ensam klarar av att hantera. (…) Vi ser fram emot en fortsatt dialog
med den muslimska befolkningsgruppen och stödjer det arbete som de företar sig.”
Företrädare för muslimska organisationer, varav många deltog i arbetsgrupperna,
välkomnade generellt de huvudrekommendationer som lades fram till
regeringen (48). Lord Ahmed kommenterade förslaget till ett nationellt råd för
imamer och moskéer: ”Det är med förtjusning som jag ser att muslimer över hela
Storbritannien har visat sig vara villiga att anta utmaningen att staka ut nya grunder
och riktlinjer som kommer att forma framtiden och möta de utmaningar som ett
modernt brittiskt samhälle erbjuder. Som brittiska muslimer måste vi vara beredda
att modernisera det sätt på vilket vi arbetar, uppmuntra integration och hjälpa våra
barn att känna sig stolta över att vara brittiska.” (49).
Samtidigt utlyste inrikesministeriet ett samråd kring förslag till en kommitté för
integration och sammanhållning, ett rådgivande organ som skall arbeta med att
identifiera och finna vägar för att överkomma integrationshinder (50). Det berättas
att premiärministern skall ha sagt att han hoppades att kommittén skulle kunna
komma med råd om hur man på ett bättre sätt kan integrera delar av den muslimska
befolkningen utan att inkräkta på deras frihet att följa sin religion och kultur (51).
Kommittén skall bildas för en viss tid och vara skyldig att avge en rapport före juli
2006. Som en uppföljning av sommarmötena kommer kommittén att anordna
offentliga möten runt hela landet, där man kommer att verka för att aktivt engagera
unga människor och människor som traditionellt har haft sämre möjligheter att
bidra till den här typen av debatt.
Inrikesministeriet räknar med att kommittén skall behandla följande fyra teman:
(48) Se t.ex. pressmeddelandet från MCB: http://www.mcb.org.uk/presstext.php?ann_id=163
(7.10.2005)
(49) http://www.homeoffice.gov.uk/about-us/news/tacklilng-extremism (7.10.2005)
(50) http://news.independent.co.uk/uk/this_britain/article314259.ece
(51) Finns på http://www.guardian.co.uk/race/story/0,11374,1575384,00.html (6.10.2006)
26
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
•
•
•
•
Hur man kan frambringa en ökad känsla av ”brittiskhet” som inkluderar alla
befolkningsgrupper.
Hur man kan skapa en gemensam känsla av kulturella normer och beteenden,
särskilt i relation till olika trosåskådningar och kulturella identiteter.
Hur man kan driva arbetet vidare för att ta itu med ojämlikheter som kan få
människor att fastna i segregerade liv.
Hur man kan uppmuntra och stimulera befolkningsgrupper som väljer att leva
segregerade liv till ett bredare engagemang.
Inrikesministern har vänt sig till religiösa ledare och andra centrala aktörer med en
skriftlig inbjudan att inkomma med synpunkter på kommitténs referensramar och
medlemskap. Man arbetar nu med att bekräfta kommissionens arbetsområde och
målsättningen är att dess första möte skall äga rum i december 2005.
1.5.2.
Andra regeringsinitiativ till stöd för sammanhållningen i
samhället (lanserade före Londonattentaten)
Storbritanniens regering har lanserat ett flertal andra initiativ som inte är direkt
knutna till efterverkningarna av bombattentaten den 7 juli 2005, men som icke
desto mindre kan stödja de bredare målsättningarna att motverka islamofobi och
stärka sammanhållningen (52).
I rapporten ”Att arbeta tillsammans: Samarbete mellan regering och trossamfund”,
publicerad 2004, läggs en strategi fram för att öka regeringens samråd med
trossamfund (53). Styrgruppen arbetar för närvarande med publiceringen av en
lägesrapport på inrikesministeriets webbplats.
Regeringens strategi för att öka den etniska jämlikheten och sammanhållningen i
samhället publicerades i januari 2005 (54). Fokus ligger särskilt på att förbättra
levnadsutsikterna för de minst gynnade i samhället och strategin innehåller
program som är skräddarsydda för att motsvara behoven hos specifika grupper.
Strategin signalerar regeringens avsikt att i större utsträckning lyfta fram vikten av
att stärka samhället, genom att hjälpa människor med olika bakgrund att möta
varandra, stödja människor som bidrar till samhället och ta ställning mot rasister
och extremister.
En del av den här strategin utgörs av en fond för kapacitetsbyggande kallad ”Faith
Communities Capacity Building Fund”. Totalt 5 miljoner pund har investerats i
sektorn och syftet med fonden är att utöka det medborgerliga deltagandet inom
trossamfunden och förbättra de interreligiösa förbindelserna. Prioritet kommer att
(52)
Information om den brittiska regeringens mer vittomspännande strategi för etnisk jämlikhet och
samhällelig sammanhållning samt om ytterligare åtaganden tillsammans med trossamfund finns
på http://communities.homeoffice.gov.uk/raceandfaith/
(53) ”Working Together: Co-operation between Government and Faith Communities”, finns på
http://www.homeoffice.gov.uk/documents/workingtog-faith040329.pdf
(54) Dokumentet finns på http://www.homeoffice.gov.uk/documents/race_improving_opport.pdf
27
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
ges åt projekt som bedriver kapacitetsbyggande verksamheter för unga människor
och kvinnor inom trossamfunden, under det att man ytterligare prioriterar projekt
som inriktas på de 88 mest eftersatta områdena och de 50 områden där
befolkningen är som mest heterogen.
1.5.3.
Polisinitiativ
Med målsättningen att ge befolkningen en känsla av trygghet efter 7-juliattentaten,
utvecklade Londonpolisen (MET) en strategi kallad ”Befolkningsgrupper i
samverkan” (55). Som en del i den här strategin ger Londonpolisen ut en
informationsbulletin kallad ”Befolkningsgrupper i samverkan”, som kommer ut två
gånger i veckan och ger människor en möjlighet att skicka information till polisen i
ett elektroniskt format. Man har tagit fram en broschyr med information om olika
organisationer, inklusive minoritetsorganisationer som kan hjälpa offer för
fördomar eller hatbrott. Londonpolisen bedriver också en tjänst för
polismeddelanden, med säkerhetsvarningar via e-post eller sms-meddelanden (56).
De har inom ramen för strategin ”Befolkningsgrupper i samverkan” upprättat en
hjälp- och rådlinje med samma namn tillsammans med borgmästarens kontor, för
att erbjuda stöd och tillförsikt ”särskilt till de befolkningsgrupper som känner sig
utsatta efter terroristattentaten” (57). Londonpolisen uppmuntrade medlemmar av
minoritetsgrupper att ta kontakt med rådlinjen (58). Telefoncentralen är bemannad
av polisbefäl, polispersonal och volontärer. En enhet vid Londonpolisen som
arbetar med att tillhandahålla resurser för olika etniska och kulturella
befolkningsgrupper (CCRU) har hjälpt till med att ta fram lämplig polispersonal
som kan komplettera den erfarenhet som volontärerna har med sig. Personal och
volontärer erbjuder råd och information där målsättningen är att ”skapa ökad
förståelse och förtroende i samhället, samt att bevaka samhällsfrågor och
motsättningar”. När det är lämpligt hänvisas de personer som vänder sig till
enheten vidare till partnerorganisationer som kommissionen för etnisk jämlikhet.
Polisen i Nottinghamshire förseddes med gröna band, som symboliserar en tro på
muslimer som ett fredligt folk, för att visa solidaritet med den muslimska
befolkningsgruppen efter det ökade antalet rasistiska attacker efter
Londonbombningarna den 7 juli 2005. Dessa gröna band backades upp av
polismästare Steve Green, som i ett uttalande sade att muslimska medborgare i
Nottinghamshire ”upplever sig vara hotade och ibland utfrysta av rasistiska
incidenter och av känslan av att den vita befolkningen misstänker alla mörkhyade
(55) ”Communities Together”, fullständiga uppgifter finns på
http://www.met.police.uk/communities_together/
(56) http://www.police.uk/services/mb/default.asp
(57) Fullständiga uppgifter finns på
http://cms.met.police.uk/news/policy_organisational_news_and_general_information/partnership
s/communities_advice
(58) http://cms.met.police.uk/news/major_operational_announcements/terrorist_attacks/the
_communities_together_help_and_advice_line
28
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
personer för att vara självmordsbombare” (59). Det skall dock noteras att initiativet
med de gröna banden har bemötts med förlöjligande i flera medier.
Storbritanniens polisväsende tillhandahåller även en landstäckande webbtjänst för
rapportering av mindre akuta fall av vanliga brott och hatbrott kallad ”The NonEmergency Crime and Hate Crime / Incident Reporting for all Police Services of
the United Kingdom” som är tillgänglig på engelska och walesiska på
http://www.online.police.uk/english/default.asp.
1.5.4.
Initiativ från lokala myndigheter
Många lokala myndigheter har i efterverkningarna av Londonbombningarna infört
en mångfald av olika sorters övervakningstjänster, i syftet att tydligt visa alla
medlemmar av deras respektive lokalbefolkningar att inga former av
diskriminerande eller rasistiska gärningar kommer att tolereras. Birmingham
kommun har till exempel en mekanism där offer eller vittnen till hatbrott själva kan
göra anmälningar (60). Den driver det här projektet inom ramen för sitt partnerskap
för samhällelig trygghet (The Community Safety Partnership), det vill säga i
samverkan med det lokala polisväsendet.
Den 8 september 2005 lanserade Storlondons fullmäktigeförsamling en utredning
av Londonbombningarna. Utredningen kommer att fokusera på erfarenheterna hos
vanliga Londonbor och besökare som befann sig mitt i händelserna, varvid särskilt
uppmärksamhet kommer att ägnas åt kommunikationsfrågor (61). Storbritanniens
nationella kontaktpunkt har fått informationen att den är öppen för alla Londonbor
(muslimer och icke-muslimer), oberoende av om de var direkt eller oavsiktligt
inblandade i händelserna den 7 och 21 juli 2005 eller ej. När det gäller muslimer är
en av avsikterna att försöka ta reda på vilken inverkan de här händelserna har haft
på deras liv. Den officiella granskningen kommer i slutet av januari 2006 att
rapportera om de lärdomar som dragits för framtiden.
Londons borgmästare, Ken Livingstone, har tillsammans med företrädare för
muslimska och sikhiska organisationer, parlamentsledamöter, fackföreningsledare
och jurister framfört en oro över att vissa av förslagen till antiterroristiska åtgärder
skulle kunna leda till en marginalisering av minoritetsgrupper. Enligt ett
gemensamt uttalande till pressen strävar undertecknarna efter att ”se till att de
åtgärder som parlamentet eller regeringen antar för att bekämpa terrorismen inte
utesluter eller kriminaliserar människor som fördömer attentat som de som begicks
(59)
http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/nottinghamshire/4144368.stm (12.8.2005)
(60) Uppgifter om den här tjänsten finns på
http://www.birmingham.gov.uk/GenerateContent?CONTENT_ITEM_ID=33429&CONTENT
_ITEM_TYPE=0&MENU_ID=13500&EXPAND=240 (6.10.2005)
(61) Pressmeddelandet från Storlondons fullmäktigeförsamling (8.9.2005) finns på
http://www.london.gov.uk/view_press_release.jsp?releaseid=5630, London attack inquiry
launched by Assembly [Utredning kring Londonattentaten inleds av Storlondons
fullmäktigeförsamling] (6.10.2005)
29
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
den 7 juli 2005 och uppmana befolkningen att samarbeta med polisen för att få tag
på de ansvariga” (62).
1.6.
KRONOLOGISK REDOGÖRELSE FÖR
HÄNDELSERNA SOM SÄRSKILT BELYSER
ÅTGÄRDER OCH INITIATIV AV REGERING, OLIS,
MUSLIMSKA ORGANISATIONER OCH MEDIER
Följande information presenteras delvis för att visa på den vikt som fästs vid den
snabbhet med vilken regeringen, polisen, muslimska organisationer, medierna och
interreligiösa stödnätverk reagerade med åtgärder och initiativ för att motverka
incidenter i den takt de inträffade eller förhindra incidenter från att eskalera eller
bli trendsättande.
Torsdag 7 juli 2005: Fyra bomber detonerar i London, under förmiddagens
rusningstid. Tre bomber exploderar klockan 08.50 [brittisk sommartid] i
tunnelbanestationerna vid Russell Square, Edgware Road och Aldgate. En fjärde
bomb exploderar klockan 09.47 på övervåningen av dubbeldäckarbuss nr 30 vid
Tavistock Place. Mer än femtio personer dödas i attentaten, inklusive de fyra
misstänkta attentatsmännen. De skadade uppgår till 700 personer. En tidigare
okänd grupp som säger sig vara knuten till al-Qaida tar på sig ansvaret för dåden.
Tillsammans med många andra muslimska organisationer (för en heltäckande
förteckning se avsnitt 1.3.4) utfärdar Storbritanniens muslimska råd (MCB) ett
uttalande där man ”fullständigt fördömer dagens urskillningslösa terrordåd” (63).
MCB utfärdar dessutom ett gemensamt uttalande med samorganisationen för
kyrkor i Storbritannien och Irland (Churches Together in Britain and Ireland) där
man uttrycker sin sympati, fördömer attentaten i London och slår fast att religiösa
skrifter inte kan användas för att rättfärdiga sådana brott som strider mot
muslimska och kristna läror (64).
(62) Bland de första undertecknarna av uttalandet återfinns Londons borgmästare Ken Livingstone,
direktören för människorättsorganisationen Liberty – Shami Chakrabarti, Sir Iqbal Sacranie,
generalsekreterare för Storbritanniens muslimska råd (MCB), organisationen Muslim
Association of Britain, politiker från partierna The Labour Party, LibDem, The Green Party och
The Scottish National Party, författare och journalister, generalsekreterarna för fyra nationella
fackförbund, företrädare för ett mängd samhällsorganisationer och trossamfund, jurister med
inriktning på medborgerliga rättigheter och studentledare. Pressmeddelandet från Londons
borgmästare (26.8.2005) finns på
http://www.london.gov.uk/view_press_release.jsp?releaseid=5565, Only united communities will
defeat terrorism and protect civil liberties [Endast enade befolkningsgrupper kommer att kunna
motverka terrorism och skydda de medborgerliga fri- och rättigheterna] (6.10.2005) (6.10.2005)
63
( ) http://www.mcb.org.uk/presstext.php?ann_id=150
(64)
http://www.mcb.org.uk/presstext.php?ann_id=151
30
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Premiärminister Tony Blair utfärdar ett uttalande om explosionerna i London, i
vilket han även välkomnar uttalandet av Storbritanniens muslimska råd (MCB) (65).
Den Londonbaserade islamiska människorättsorganisationen IHRC fördömer
attentaten och råder med hänsyn till rädslan för repressalier muslimer att inte resa
eller gå ut om det inte är helt nödvändigt (66).
Fredag 8 juli 2005: Centrala gestalter från trossamfunden i stadsdelen East End i
London, både kristna, judar och muslimer, samlas i en manifestation av enhet nära
den plats vid tunnelbanestationen Aldgate där en av bomberna exploderade.
De första rapporterna inkommer om mordbrandsattentat mot ett flertal moskéer i
Storbritannien och ett sikhiskt tempel, fysiska attacker och verbala övergrepp mot
individer som till övervägande delen är brittiska muslimer.
Lördag 9 juli 2005: Polisen i London rapporteras ha registrerat 180 rasistiska
incidenter under de senaste tre dagarna, bland annat 58 trosrelaterade brott (67).
Motreaktionen mot muslimer på grund av 7-julibombningarna uppmärksammas av
stora delar av medierna. Förutom attentat riktade mot moskéer tar Storbritanniens
muslimska råd (MCB) emot 3 000 hatmeddelanden (68).
Premiärminister Tony Blair går ut i nationell radio för att lovorda Londonbornas
motståndskraft och uttrycker sin stolthet över Storbritanniens öppna, multietniska
och multireligiösa samhälle och säger att Storbritannien inte kommer att låta sig
splittras av attentaten.
Storbritanniens nationella parti BNP använder ett fotografi av bussen med rubriken
”det är kanske dags att börja lyssna på BNP” i kampanjen inför de kommande
kommunalvalen i Essex.
I ett försök att skilja mellan brittiska muslimer och attentatsmännen visar
dagstidningen The Independent på förstasidan ett foto av Shahara Akther Islam, en
20-year-old brittisk muslim som dog i Londonbombningarna. I en artikel med
rubriken ”Hej bombare ... och välkomna till Londonistan”, går en tabloid till attack
mot politiker, samtidigt som man efterlyser en skrotning av lagen om mänskliga
rättigheter och en stängning av extremistiska moskéer (69).
Söndag 10 juli 2005: Storbritanniens religiösa ledare utfärdar ett sällsynt
gemensamt uttalande i vilket de fördömer de ”ondskefulla terroristattentaten” den
(65)
http://www.number10.gov.uk/output/Page7858.asp
(66) http://www.ihrc.org.uk/show.php?id=1410
(67) http://www.monitoring-group.co.uk/this%20week/after_7_7/after_the_london_bombing.htm
(68) Daily Express, 9.7.2005, sid. 11. Viss oenighet råder kring den mängd antimuslimska
meddelanden som sändes. Mustafa El-Menshawy noterade att MCB hade tagit emot 1 000
sådana meddelanden den 22.7.2005.
(69) ”Hello bombers … and welcome to Londonistan”, Richard Littlejohn, http://www.thesun.co.uk/
31
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
7 juli i London. Ledare för de kristna, muslimska och judiska trossamfunden läser
alla upp varsin del av uttalandet (70).
I Nottingham misshandlas en muslimsk man till döds av en gäng ungdomar.
Medierna rapporterar att de skrek antiislamiska förolämpningar mot honom (71).
Måndag 11 juli 2005: Polisen i Bristol vädjar om lugn efter det att två moskéer
varit utsatta för incidenter den 8 juli och den 10 juli 2005.
Högrankade polisbefäl, politiker och 200 företrädare för det civila samhället från
hela London träffas för att diskutera bombattentaten och deras reaktion på dem.
Trevor Phillips, ordförande för kommissionen för etnisk jämlikhet, reflekterar över
att offren för Londonbombningarna kom från alla befolkningsgrupper i hela
London. Han säger att attentatsmännen ville ”dela den här staden på grund av dess
avspända, mångkulturella blandning. Det faktum att folk arbetar tillsammans och
lever tillsammans är en skymf för dem.”.
Tisdag 12 juli 2005: Brian Paddick, ställföreträdande biträdande polischef vid
Londonpolisen (MET) säger att ett flertal uppenbara hämndattacker mot etniska
grupper i London har ägt rum sedan torsdagen. ”Det är viktigt att folk från alla
befolkningsgrupper anmäler alla förekomster av trosrelaterade brott och alla andra
hatbrott till polisen.” Han sade att polisen inte kommer att tillåta att bombattentaten
blir till något som utlöser hatkänslor (72).
Det förekommer också rapporter om att ett flertal mordbrandsattentat har ägt rum
mot moskéer i Leeds, Tower Hamlets [östra London], Merton [södra London]
Telford, Bristol och Birkenhead.
Ambassadör Ömür Orhun, personlig representant för OSSE:s sittande ordförande
med ansvar för kamp mot intolerans och diskriminering av muslimer, fördömer i
ett pressmeddelande attentaten i London men noterar ”med beklagande försöken att
återigen identifiera terrorism med islam och alla muslimer” (73).
Onsdag 13 juli 2005: Tre av attentatsmännen visar sig vara muslimer födda i
Storbritannien och den fjärde en muslimsk konvertit född i Jamaica.
Tony Blair och fyra muslimska parlamentsledamöter träffas för att diskutera hur
man skall behandla problemet med extremism inom den muslimska
befolkningsgruppen (74).
Torsdag 14 juli 2005: Muslimska ledare besöker Leeds och Dewsbury, där tre av
de fyra attentatsmännen var bosatta.
(70)
(71)
(72)
(73)
(74)
http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/4668835.stm
The Guardian, 13.7.2005, sid. 5
http://politics.guardian.co.uk/farright/story/0,11375,1526585,00.html
http://www.osce.org/item/15646.html
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/politics/4678821.stm
32
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Prins Charles, Storbritanniens tronföljare, understryker att muslimska ledare gjorde
rätt i att påpeka att attentaten inte hade något med ”sann tro” att göra (75).
Söndag 17 juli 2005: Dagstidningarnas ledarsidor fylls med reflektioner kring det
faktum att de flesta av attentatsmännen var födda i Storbritannien (76). Ett exempel
kan hämtas från The Observer, där man tar upp frågan om muslimska ungdomar
som lyssnar till predikningar av imamer som pratar dålig eller ingen engelska och
som har ringa kunskaper om, eller förståelse för, det brittiska samhälle som dessa
ungdomar växer upp i.
Medierna rapporterar att cirka 500 religiöst och etniskt motiverade hatbrott – som
täcker hela skalan från mordbrandsattentat mot moskéer till att muslimska kvinnor
blir spottade på av förbipasserande på gatan – har registrerats i Storbritannien
sedan Londonbombningarna. Enligt poliskällor bedöms ungefär 200 av dessa
incidenter som tillräckligt betydande för att leda till potentiella efterverkningar hos
befolkningen (77).
En fredsmarsch hålls i Dewsbury och samlar deltagare från både stadens kristna
och muslimska befolkning (78). Ungefär 1 000 personer deltar i en fredsvaka på
torget Russell Square som organiserats av fredsorganisationen Stop the War
Coalition och Storbritanniens muslimska förening (Muslim Association of Britain
– MAB).
Måndag 18 juli 2005: Mer än 500 muslimska religiösa ledare i Storbritannien
utfärdar en fatwa, en kungörelse, som ett svar på Londonbombningarna (79). En
helsidesannons som i detalj redogör för fatwan, med titeln ”Inte i vårt namn”,
publiceras i ett flertal tidningar den 21 juli 2005 (80).
Onsdag 20 juli 2005: Ledande brittiska muslimer har ett möte med inrikesminister
Charles Clarke och informerar honom om åtgärder som de tänker vidta för att ta itu
med extremism i deras egna kretsar. Samtidigt citeras extremistiska muslimska
präster i medierna där de kritiserar Storbritanniens premiärminister och ger
Storbritanniens utrikespolitik skulden för 7-juliattentaten.
Torsdag 21 juli 2005: En andra serie av 4 explosioner äger rum i Londons
tunnelbana och på en Londonbuss. Den här gången exploderar bara bombernas
detonatorer och inga människoliv går till spillo.
(75)
(76)
(77)
(78)
(79)
http://newsvote.bbc.co.uk/mpapps/pagetools/print/news.bbc.co.uk/1/hi/uk/4681281.stm
http://www.guardian.co.uk/editor/story/0,,1530519,00.html (18.7.2005)
http://www.timesonline.co.uk/article/0,,2087-1697168,00.html
http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/west_yorkshire/4689061.stm
Den här fatwan var en entydig deklaration av enhet bland muslimer i deras fördömande av
Londonbombningarna. Fatwor består vanligen av världsliga utlåtanden i rättsliga frågor.
(80) Fullständiga uppgifter om de muslimska organisationernas deklaration finns på
http://www.iccuk.org/downloads/muslims_for_britain_campaign_guardian_final.pdf
33
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Fredag 22 juli 2005: En misstänkt bombare skjuts av beväpnade polismän på ett
stillastående tåg vid tunnelbanestationen i Stockwell. Han identifieras som den
brasilianska medborgaren Jean Charles de Menezes och konstateras senare vara
oskyldig.
Lördag 23 juli 2005: Hundratals människor från Beeston och Harehill, där två av
Londonbombarna var bosatta, deltar i en fredsmarsch som går genom Leeds.
Marschen är organiserad av gruppen ”Faith Together in Leeds 11” för att visa att
befolkningen fortfarande står enad.
Måndag 25 juli 2005: Dagstidningar återger muslimska ledares vädjan till
attentatsmännens anhöriga att de skall anmäla dem. Företrädare för Storbritanniens
muslimska förening (MAB) och Storbritanniens muslimska råd (MCB) deklarerar
dessutom offentligt att befolkningen inte skall ge skydd åt terrorister.
Framstående medlemmar av Storbritanniens muslimska befolkningsgrupp ger
uttryck för en fruktan att jakten på de ansvariga för Londonbombningarna får
oskyldiga människor att känna sig misstänkta. Lord Ahmed, muslimsk
parlamentsledamot för Labourpartiet, säger att många muslimer i norra England
tror att de kan bli offer för felidentifiering av beväpnad polis (81).
Tisdag 26 juli 2005: Premiärminister Tony Blair tar vid ett vanligt möte med
medierna upp det aktuella problemet med att det för närvarande inte finns något
auktoritativt organ som företräder den muslimska befolkningsgruppen i
Storbritannien i dess helhet. Blair säger också att folk måste närma sig de
muslimska befolkningarna inifrån och verkligen ta itu med extrema ideologier
snarare än att bara ignorera eller tolerera dem.
The Guardian publicerar resultatet av en undersökning av brittiska muslimer, som
avslöjar att 63 procent kan tänka sig att lämna Storbritannien (82). (Storbritanniens
muslimska befolkning uppskattas till 1,6 miljoner.)
Onsdag 27 juli 2005: Det avslöjas att två personer som misstänks för
bombattentaten den 21 juli 2005 var flyktingar som beviljats asyl i Storbritannien.
Fredag 29 juli 2005: Efter polisrazzior i ett flertal fastigheter arresteras tre män i
London och ytterligare en man i Rom. Polisen deklarerar att de tror att alla fyra
misstänkta för attentaten den 21 juli 2005 nu är gripna.
Måndag 1 augusti 2005: Londonpolisen (MET) och borgmästarens kontor
upprättar en hjälp och rådlinje med namnet ”Befolkningsgrupper i samverkan” för
(81) http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/4714027.stm
(82) http://www.guardian.co.uk/attackonlondon/story/0,16132,1536222,00.html
Hela rapporten finns på http://image.guardian.co.uk/sys-files/Politics/documents/2005/07/26
/Muslim-Poll.pdf
34
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
att erbjuda stöd och tillförsikt till Londonborna, särskilt till de befolkningsgrupper
som känner sig utsatta efter attentaten (83).
Tisdag 2 augusti 2005: Det första av åtta planerade möten mellan Hazel Blears,
biträdande minister vid inrikesministeriet, muslimska samhällsledare,
regeringstjänstemän, kommunfullmäktige, parlamentsledamöter och polisen äger
rum i Oldham. Syftet med initiativet är att förbättra förbindelserna mellan olika
befolkningsgrupper och att diskutera åtgärder som kan utrota extremister, samt att
erbjuda en möjlighet att diskutera frågor och problem som uppkommit med
anledning av Londonbombningarna.
Onsdag 3 augusti 2005: Medierna rapporterar att Londonpolisen uppger att
religiöst motiverade hatbrott har ökat med nästan 600 procent i London sedan
7-julibombningarna. Sedan självmordsattentatet har 273 så kallade trosrelaterade
hatbrott rapporterats, jämfört med bara 41 under motsvarande period (6 juli till
1 augusti) tidigare år. Polisen understryker dock att ökningen delvis är att
tillskrivas förbättringar när det gäller polisbevakningen ute i bostadsområdena och
registreringsförfaranden. Polisen noterar även att siffrorna för andra rasistiska
incidenter sjönk under samma period (84).
Söndag 7 augusti 2005: The Independent publicerar läsares erfarenheter av etniska
hatbrott sedan den 7 juli 2005 (85).
Tisdag 16 augusti 2005: Brittiska muslimska grupper fördömer den föreslagna
antiterrorismlagstiftningen och säger att den kan leda till en ”demonisering” av
legitima islamiska värderingar och övertygelser (86).
Onsdag 24 augusti 2005: Inrikesminister Charles Clarke har publicerat de grunder
på vilka utlänningar som anses främja terrorism kan utvisas från eller vägras inresa
till Storbritannien. Grunderna har fastställts efter Londonbombningarna den 7 juli
2005 och inbegriper framprovocerande och glorifierande av terrorism. ”Listan över
oacceptabla beteenden” beskrivs av Storbritanniens muslimska råd (MCB) som
”för bred och otydlig” (87). Medborgarrättsliga grupper ger uttryck för en mängd
olika problempunkter som rör mänskliga rättigheter (88).
Torsdag 22 september 2005: Storbritanniens inrikesminister Charles Clarke
offentliggör resultaten från de sju arbetsgrupper som sammankallats av
inrikesministeriet för att diskutera förslag till hur man kan stärka
sammanhållningen och angripa extremism (för ytterligare detaljer se del III).
Inrikesministern tillkännager också bildandet av en ny rådgivande ”kommitté för
(83) http://cms.met.police.uk/news/major_operational_announcements/terrorist_attacks
/the_communities_together_help_and_advice_line
(84) http://www.politics.co.uk/domestic-policy/faith-hate-crime-increases-$14016741.htm
(85) http://news.independent.co.uk/uk/crime/article304283.ece
(86) http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/4155278.stm
(87) En mer detaljerad redogörelse för MCB:s ståndpunkt finns på
http://www.mcb.org.uk/presstext.php?ann_id=161 (5.10.2005)
(88) http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk_politics/4179044.stm
35
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
integration och sammanhållning”, som skall utarbeta en rapport före juli 2006 och
fokusera på praktiska sätt att överkomma integrationshinder i alla
befolkningsgrupper.
Framstående muslimska ledare välkomnade generellt förslagen om att upprätta ett
nationellt råd för imamer och moskéer samt tankarna på att utbilda imamer och
uppmuntra brittiskfödda muslimer att bli präster (89).
(89) http://www.islamonline.com/cgi-bin/news_service/world_full_story.asp?service_id=1770
36
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Del II:
Den muslimska befolkningsgruppens situation i EU
i efterverkningarna av bombattentaten i London den
7 juli 2005
37
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
2.
SAMMANFATTNING AV RAPPORTERNA
FRÅN EUMC:S NATIONELLA
KONTAKTPUNKTER (med undantag för
storbritannien)
2.1.
HÄNDELSERNAS ALLMÄNNA EFFEKT PÅ DE
MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPERNA I EU
Det är visserligen fortfarande för tidigt att dra några definitiva slutsatser när det
gäller dessa händelsers inverkan på de muslimska befolkningsgruppernas liv, men
det kan hävdas att den kortsiktiga effekten av Londonbombningarna verkar ha
påverkat dem i mycket mindre grad än attackerna mot USA den 11 september
2001. Detta kan ha sin förklaring dels i de snabba reaktionerna från regeringar,
politiker och opinionsbildare, som verkligen vinnlade sig om att dra en tydlig
skiljelinje mellan dessa kriminella gärningar och islam, dels i de uttalanden som
gjordes av muslimska företrädare, i vilka de omedelbart reagerade och entydigt
fördömde händelserna samt bad sina medlemmar att samarbeta med
myndigheterna.
Nedan sammanfattas informationen om länder där de nationella kontaktpunkterna
rapporterade om en viss inverkan, specifika incidenter eller händelser med
anknytning till Londonbombningarna. De flesta nationella kontaktpunkterna
fokuserade på de säkerhets- och lagstiftningsåtgärder som vidtogs för att bemöta
hotet om ett potentiellt terroristattentat i egenskap av att utgöra den mest synliga
och direkta effekten på den muslimska befolkningsgruppen.
I Österrike kastades en sten in genom fönstret till en moské i Linz under
morgonbönen den 24 september 2005 (90). Den 4 oktober 2005 nekades en turkisk
student som läste en arabisk dagstidning på ett plan som väntade på att lyfta från
flygplatsen i Wien från att få fortsätta resan. Besättningen hade kallat på polis
eftersom passagerare var rädda för att studenten kunde vara en terrorist (91).
Polisens undersökningar var resultatlösa, men piloten vägrade ändå att låta mannen
gå ombord på planet igen. De här incidenterna inträffade visserligen inte
omedelbart efter Londonbombningarna, men de kan ha ett samband med den
ökning av islamofobiska händelser som den muslimska befolkningen upplevde sig
vara utsatt för (92).
I Danmark informerade säkerhetspolisen (Politiets Efterretningstjeneste – PET)
den nationella kontaktpunkten om att två möjliga islamofobiska incidenter är under
(90) Initiative muslimischer ÖsterreicherInnen (25.9.2005), ”Steinwurf auf Linzer Moschee”, finns på
http://mund.at/archiv/september5/aussendung270905.htm#04, (6.10.2005)
(91) Kurier (05.10.2005) ”Student las im Flugzeug arabische Zeitung: Terror-Alarm”.
(92) Information som på begäran lämnats av det islamiska trossamfundet i Österrike, septemberoktober 2005.
38
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
utredning. Enligt inofficiella källor misshandlades en sikhisk busschaufför i
Köpenhamn den 9 juli 2005 av en oidentifierad man som skrek ”London” och
överföll honom (93). Den 21 juli 2005 arresterades en man i Århus för bombhot mot
muslimska mål i Danmark och Sverige via e-post (94). Den 28 juli 2005 undersökte
polisen en anklagelse om att lokalradiostationen Radio Holger i Köpenhamn
förespråkade mord på muslimska invandrare (95). Imam Abdul Wahid Pedersen
antog en lista på rekommenderade försiktighetsåtgärder som publicerades av
muslimska organisationer i Storbritannien.
I Finland uppgav Mohammed Ishaq, imam vid moskén Al-Ilman, att inga
incidenter hade registrerats, även om en del muslimska kvinnor kände en ökad
fruktan för sin säkerhet (96). Ett hakkors målades på dörren till moskén hos det
islamiska samfundet Resalat Islamilainen Yhdyskunta och moskén stängdes i tre
veckor. Två av deras medlemmar förolämpades när de reste med
kollektivtrafiken (97). Veckotidningen Sunnuntaisuomalainen genomförde en enkät
som tog upp reaktioner på bombattentaten (98). Femhundra personer intervjuades
och en av frågorna löd: ”De nyligen inträffade terroristattentaten har gett upphov
till spänningar mellan religiösa och etniska grupper över hela världen. Tror du att
attentaten kommer att leda till ökad rasism i Finland?”. 67 procent av
respondenterna svarade att rasismen skulle åtminstone öka ”något”. Var tionde
person trodde att rasismen skulle öka ”ganska mycket” eller ”väldigt mycket”.
I Ungern bedömer den nationella kontaktpunkten Londonbombningarnas effekter
på den muslimska befolkningsgruppen som marginella. Två möjliga islamofobiska
incidenter rapporterades under månaderna närmast efter attentaten. I början av
augusti, i Békéscsaba, blev en grupp tonåriga fotbollspelare från Förenade
arabemiraten arresterade och försedda med handfängsel av polisen efter ett gräl
med säkerhetsvakter i ett köpcentrum. Myndigheterna avvisade påståenden om att
rasistiska eller islamofobiska motiv hade legat bakom händelserna. Den biträdande
borgmästaren bad dock om ursäkt för vad han kallade en ”serie av olyckliga
missförstånd”. Medierna beskrev incidenten som en orimlig överreaktion från
polisens sida (99). Den andra incidenten inbegrep publikationer av en anonym
organisation kallad ITT (vilket står för ”Föreningen för undersökning av
oskiljaktigheten mellan islam och terrorism”), som spred affischer (100) och
webbpublikationer (101) där man hävdade att islam och terrorism var ”oskiljaktiga”.
Eftersom det var första gången något sådant hände i Ungern fick incidenten stor
uppmärksamhet i medierna. Polisen avstod från att undersöka fallet, men
(93) TV2: http://nyhederne.tv2.dk/article.php?id=2594954 (27.7.2005)
(94) TV2: http://nyhederne.tv2.dk/article.php?id=2639159 (27.7.2005); Newspaper Politiken, "Sigtet
for terrortrusler" (22.7.2005).
(95) Radio Holgers webbplats http://www.radioholger.dk/ (1.8.2005), program den 28 juli 2005. DR:
http://www.dr.dk/nyheder/fremmedsprog/English/article.jhtml?articleID=266924 (1.8.2005)
(96) Telefonsamtal med imamen Mohammed Ishaq (26.7.2005).
(97) Telefonsamtal med Paula Bahmanpour, talesman (27.7.2005).
(98) Sunnuntaisuomalainen, (7.8.2005)
(99) Se t.ex. http://www.nol.hu/cikk/372821/ (5.10.2005)
(100) Se t.ex. http://hvg.hu/itthon/20050906itt.aspx (5.10.2005)
(101) Se http://iszlamterror.blogspot.com/
39
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
utrikesministern utfärdade ett uttalande i vilket han uttryckte sitt ogillande inför
alla former av islamofobi (102).
I Irland framgår det tydligt av ett brett spektrum av källor, inklusive muslimska
organisationer, rapporter i medierna och polisen (Garda), att det har inträffat ett
fåtal isolerade incidenter riktade mot den muslimska befolkningsgruppen under
tiden efter Londonbombningarna. Den nationella rådgivande kommittén för frågor
rörande rasism och interkulturalism (The National Consultative Committee on
Racism and Interculturalism – NCCRI) identifierade en möjlig våldsincident med
koppling till attentaten som resulterade i att en medlem av det sikhiska samfundet i
Athlone, County Westmeath, knivhöggs den 9 juli 2005. Som en
försiktighetsåtgärd organiserade den islamiska stiftelsen i Irland (The Islamic
Foundation of Ireland – IFI) ett möte med den lokala polisstationen i södra Dublin.
IFI utfärdade dessutom riktlinjer med försiktighetsåtgärder till den muslimska
befolkningen och bad dem att vara på sin vakt mot terroristverksamhet samt
riktlinjer rörande personlig och samhällelig säkerhet (103).
I Italien påverkades situationen av arresteringen i Rom av en av de misstänkta
attentatsmännen som var efterlyst i samband med de misslyckade attackerna i
London den 21 juli 2005. Mellan den 12 och 13 augusti 2005 genomförde det
statliga polisväsendet (karabinjärerna och finansgardet) en landsomfattande
operation där man inriktade sig på ”islamiska mötesplatser”: 7 318 platser besöktes
(telefoncentraler, Internetpunkter, muslimska halal-charkuterier och kontor för
penningförmedling); 32 703 personer identifierades, 141 arresterades, och
utvisningsförfaranden inleddes för 701 personer som åtalades för ”otillåten vistelse
i landet eller underlåtenhet att efterfölja ett tidigare utvisningsbeslut eller otillåtet
bruk av uppehållstillståndet”. Bara två av de 141 arresteringarna var knutna till de
antiterroristiska åtgärder som antogs i juli 2005 (104).
I Nederländerna har några mindre antimuslimska incidenter registrerats, men det
är oklart om de har något direkt samband med Londonattentaten. Den 16 juli 2005
arresterade polisen en 15-årig pojke som slog sönder fönstren på en moské i
Naaldwijk, och den 23 juli 2005 slogs fönstren i en turkisk föreningsbyggnad i
Terneuzen sönder.
I Polen framfördes ett flertal telefonhot till muslimska organisationer.
I Sverige lanserade Sveriges muslimska råd en telefonstödlinje för muslimer, men
rådets ordförande Helena Benauda rapporterade senare att mycket få personer hade
använt sig av den (105). Säkerhetspolisen säger i uttalanden att det inte finns någon
ökad risk för terroristiska incidenter i Sverige. Opinionsbildare, politiker och
(102) http://hvg.hu/print/20050916kulugy.aspx
(103) Intervju av NCCRI med IFI, 21 juli 2005.
(104) Decreto-Legge 27 luglio 2005, n.144. Misure urgenti per il contrasto del terrorismo
internazionale, Gazzetta Ufficiale n.173 del 27/7/2005 [Lagdekret nr 144 av den 27 juli 2005.
Brådskande åtgärder för att bekämpa den internationella terrorismen, Italiens officiella tidning
nr 173 av den 27 juli 2005]
(105) Tidningarnas Telegrambyrå (16.7.2005)
40
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
medier drar en tydlig skiljelinje mellan islam och terrorism. Abd al Haqq Kielan,
imam i Svenska Islamiska Samfundet varnar för att inskränkningar i
yttrandefriheten och ökad offentlig övervakning kan vara ett hot mot demokratin
och medborgerliga rättigheter (106).
(106) Kielan, A. (2005), ”Vi når inte fanatikerna”, Svenska Dagbladet (28.7.2005) sid. 5
41
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
2.2.
REAKTIONER FRÅN REGERINGAR OCH
POLITISKA PARTIER I EU
Regeringar, politiska partier och samhällsledare över hela EU har fördömt
bombattentaten i mycket starka ordalag, samtidigt som man har varnat för att
skuldbelägga de muslimska befolkningsgrupperna eller den muslimska tron för de
brottsliga gärningar som begåtts av extremistiska individer. I några fall efterlystes
även en förbättrad integration av muslimer i majoritetssamhället. Dessutom
efterlystes striktare regler för muslimska invandrare i EU, ibland med uppenbart
islamofobiska övertoner.
Nedan följer några exempel som täcker ett urval länder, i enlighet med de rapporter
som lämnats av de nationella kontaktpunkterna.
I Österrike varnade presidenten Heinz Fischer för överreaktioner efter
bombattentaten och sade att ”man får inte bemöta terrorism med blint hat eller
överdrivna reaktioner” (107). Regeringen underströk det goda samarbetet med det
islamiska trossamfundet och vikten av internationellt samarbete, särskilt på EUnivå, i kampen mot terrorismen. Socialdemokraten Alfred Gusenbauer, ledare för
det största oppositionspartiet Sozialistische Partei Österreichs (SPÖ), föreslog en
mer heltäckande integrationspolitik, en intensifierad övervakning av radikala
predikanter i linje med gällande lagstiftning, en förbättrad kontroll av finansiella
transaktioner och ett slut på kriget i Irak (108). Politiker från frihetspartiet –
Freiheitliche Partei Österreichs (FPÖ) – krävde att moskéer som härbärgerar
radikala predikanter skulle stängas (109) och att predikanterna skulle utvisas (110).
Peter Pilz från det gröna partiet – Die Grünen – gav uttryck för sin oro över att
”kampen mot terrorn” skulle leda till inskränkningar i de medborgerliga fri- och
rättigheterna (111).
I Belgien underströk de franskspråkiga socialistiska och kristdemokratiska
partierna den viktiga roll som värden som frihet och demokrati spelar för
samhället. Det flamländska partiet Vlaams Belang anklagade regeringen för att inte
vidta några åtgärder mot muslimsk fundamentalism.
I Tjeckien fördömde
Londonattentaten och
ledare för alla politiska partier
uttryckte sin medkänsla med
i
parlamentet
offren. Det
(107) Kurier, (11.7.2005), ”Fischer warnt vor Überreaktionen”, sid. 2
(108) Salzburger Nachrichten, (15.7.2005), ”Lauschen gegen den Terror”, sid. 2, Pressedienst der
SPÖ, (14.7.2005), ”Gusenbauer fordert Europäischen Aktionsplan gegen den Terrorismus”, finns
på http://www.ots.at/presseaussendung.php?schluessel=OTS_20050714_OTS0150&ch=politik,
(27.7.2005)
(109) ORF ON, (18.7.2005), ”FPÖ verlangt Schließung von vier Moscheen”, finns på
http://burgenland.orf.at/stories/46161/, (18.7.2005)
(110) Die Freiheitlichen Bundeskommunikation, (15.7.2005), ”FPÖ-Vize Hofer verlangt Ausweisung
radikaler Islam Prediger”, finns på
http://www.ots.at/drucken.php?schluesel=OTS_20050715_OTS0152 (27.7.2005)
(111) Kleine Zeitung, (14.7.2005), ”Bürgerrechte in Gefahr“, sid. 4
42
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
utomparlamentariska nationella partiet utfärdade en deklaration där man krävde att
alla muslimer skulle utvisas och att gränserna skulle stängas (112).
I Danmark fördömde alla politiska partier attentaten. Dansk Folkeparti varnade för
att det fanns en stor grupp muslimska fanatiker i Danmark och krävde ökad
offentlig övervakning och tuffare gränskontroller (113).
I Estland hissades flaggorna vid offentliga byggnader på halv stång den 11 juli
2005 för att hedra de muslimska offren för massakern i Srebrenica och offren för
bomberna i London (114).
I Finland gick regeringen ut med ett pressmeddelande där ministrarna fördömde
attentaten. I ett tal vid 2005 års försvars- och säkerhetsmässa den 30 augusti 2005
sade inrikesministern Kari Rajamäki att Londonbombningarna förde rädslan för
terrorism närmare finländarna än någonsin tidigare (115). På oppositionens sida
fanns ledaren för Gröna förbundet (Vihreä Liitto), Tarja Cronberg, som föreslog att
Europeiska unionen skulle välja ett mer övergripande angreppssätt i kampen mot
terrorismen och utvecklingen av antiterroristiska åtgärder med ett aktivt deltagande
av Europas muslimska befolkningsgrupper (116).
I Frankrike gjorde president Jacques Chirac ett uttalande där han uttryckte det
franska folkets solidaritet och medkänsla samt fördömde attentaten (117). En rapport
från det statliga underrättelseorganet DGRG (Direction Générale des
Renseignements Généraux) tog upp frågan om konvertering till radikal islamism
och den roll som extremistisk rekrytering spelar i fängelserna (118). Inrikesminister
Nicolas Sarkozy rekommenderade övervakning av religiösa byggnader, under
bibehållen respekt för religionsfriheten, övervakning av aktiviteter i fängelserna,
kontroller av föreningar som används som täckmantel för radikala eller terroristiska
verksamheter, kamp mot uppmaningar till hat, våld och diskriminering (särskilt på
Internet), samt utvisning av radikala imamer från länder utanför EU (119). Han
underströk dessutom att franska muslimer inte skulle känna sig alienerade eller
förödmjukade och bad om en mer djupgående dialog.
(112) Finns på http://www.narodni-strana.cz/clanek.php?id_clanku=1349 (4.10.2005)
från
Danske
Folkeparti
av
den
8
juli
2005,
(113) Pressmeddelande
http://www.danskfolkeparti.dk/sw/frontend/newsletterpreview.asp?id=236&template_id=3&mbi
d=19123 (1.8.2005)
(114) Postimees, (10.7.2005).
(115) http://www.tampereenmessut.fi/tiedote.tmpl?id=379 (7.10.2005)
(116) Helsingin Sanomat (26.7.2005).
(117) Deklaration av presidenten, Gleneagles (Storbritannien), 7.7.2005. Texten finns på
http://www.elysee.fr/elysee/francais/interventions/discours_et_declarations/2005/juillet
/attentats_de_londres_declaration_du_president_de_la_republique.30557.html (22.7.2005)
(118) Smolar, P (2005) ”Les conversions à l’islam radical inquiète la police française”
[Konverteringarna till radikala islam oroar den franska polisen], Le Monde (13.7.2005).
(119) http://www.interieur.gouv.fr/rubriques/c/c1_le_ministre/c13_discours/2005_07_13_JAI;
och
AFP (2005), ”M. Sarkosy veut expulser les Imams ’radicaux’” [Sarkosy vill utvisa de ”radikala”
imamerna”, Le Monde (12.7.2005).
43
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Politiska partier fördömde bombattentaten och skilde mellan terrorism och den
muslimska befolkningen i Frankrike som respekterar republikens värderingar och
lagen.
Philippe de Villiers, ordförande för det nationalistiska partiet Mouvement pour la
France (MPF), uttalade sig i en intervju i den nationella tv-kanalen TF1 den 16 juli
2005, mot den ”fortskridande islamiseringen av det franska samhället” och yrkade
på återupprättandet av gränskontroller, kontroller av moskéerna och ökade
investeringar i de områden där muslimer är bosatta.
I Tyskland uppmanade kristdemokraten Günther Oettinger (CDU),
ministerpresident i delstaten Baden-Württemberg, allmänheten att tydligt skilja
mellan ”extremister som missbrukar islam för sina egna syften och landsmän som
utövar sin religion i fredlig samexistens” (120). Ledande politiker i
kristdemokratiska CDU/CSU och socialdemokratiska SPD uttalade sig till stöd för
ökad videoövervakning av offentliga platser, utökad lagring av uppgifter om
telefon- och Internettrafik samt en intensifiering av samarbetet och utbytet av
uppgifter mellan nationella polisväsenden och nationella underrättelsetjänster.
Flera politiker från CDU/CSU (121) argumenterade även för en närmare
övervakning av moskéer (122). Den federala inrikesministern Otto Schily (SPD)
uppmanade muslimer att hjälpa till med att förbjuda hattal i moskéer (123). CSU
efterlyste dessutom striktare bestämmelser kring muslimers invandring och
föreslog att det borde göras lättare att utvisa muslimer som bedriver aktiv
verksamhet mot konstitutionen, samt att dra tillbaka deras tyska medborgarskap om
de har uppnått status som naturaliserade tyskar (124).
I Ungern gick regeringspartierna (liberaler (125) och socialister (126)) omgående ut
med deklarationer i vilka de fördömde attentaten.
I Italien bestred inrikesministern Giuseppe Pisanu (Forza Italia) idén att de nyligen
inträffade bombattentaten skulle bekräfta att det finns en motsättning mellan den
västerländska kulturen och den islamiska världen.
I Slovakien fördömde alla politiska partier attentaten. Oppositionspartiet, Slovak
National Party (SNS), vände sig till EU:s medlemsstater och den slovakiska
regeringen med en vädjan om att man skulle ompröva den ”liberala
migrationspolitiken” eftersom invandrare från ”riskområden” utgjorde en potentiell
säkerhetsrisk. Enligt Ján Slota, ordförande för SNS, gav bombattentaten i London
(120) Nätupplagan av Stuttgarter Zeitung (7.7.2005)
(121) För ytterligare uppgifter om alla förslag från CSU rörande kampen mot (islamistisk) terrorism se
deklarationen av Bayerns inrikesminister (talet finns på
www.stmi.bayern.de/imperia/md/content/stmi/service/reden/regerkl_is_050720.pdf).
(122) Det statliga Berlinkontoret för skydd av konstitutionen avslog CSU:s förslag till strängare
övervakning av moskéer så länge som det inte finns några indikationer på extremistverksamhet
(Frankfurter Allgemeine Zeitung, www.faz.net, 18.7.2005).
(123) Intervju i Der Spiegel (18.7.2005).
(124) Financial Times Deutschland (17.07.2005), Welt am Sonntag (17.7.2005).
(125) Se http://www.szdsz.hu/index.phtml?op=hirek_reszletes&id=2444
(126) Se http://www.mszp.hu/index.php?gcPage=public/hirek/mutatHir&fnHid=75444
44
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
tydliga bevis på att ett inofficiellt krig pågår mellan den kristna europeiska kulturen
och islamisk extremism (127).
I Sverige fördömde alla riksdagspartier attentaten. Sverigedemokraterna, som är
det största partiet utanför riksdagen, hävdade att terrorattentaten i London var en
konsekvens av en ”massinvandringspolitik”.
2.3.
REAKTIONER FRÅN MUSLIMSKA
ORGANISATIONER I EU
I alla medlemsstater i Europeiska unionen reagerade muslimska organisationer
mycket snabbt med att inte bara fördöma attentaten, utan även understryka att
islam är en fredlig religion och att det ligger i dess själva natur att den inte kan
knytas till våld. Några muslimska organisationer bad också sina medlemmar att
aktivt stödja myndigheterna i kampen mot terrorismen.
Nedan följer några exempel som täcker ett urval länder, i enlighet med de rapporter
som lämnats av de nationella kontaktpunkterna.
I Österrike fördömde den officiella organisationen som företräder muslimer
(Islamiska trossamfundet) (128), samt de regionala samfunden attentaten och
uppmanade alla muslimer att aktivt stödja fred och säkerhet för landet och dess
innevånare.
I Belgien gick generalförsamlingen för belgiska muslimer (Assemblée Générale
des Musulmans de Belgique) och många andra representativa muslimska
organisationer omedelbart ut i ett offentligt fördömande av attentaten.
I Tjeckien beskrev imamen vid moskén i Prag, El Badawy Karam, terroristerna
som galningar (129) och det muslimska samfundet i Brno utfärdade en deklaration i
vilken man underströk att islam är mot (130).
I Danmark har både det Islamiske Trossamfund (131) och organisationen Muslimer
i Dialog (132) fördömt bombattentaten. Flera framstående imamer, bland annat Abu
Laban och Mostafa Chendid, fastslog att de muslimska samfunden hade ett ansvar
för att hindra extremismen från att utvecklas bland deras medlemmar (133).
Talesmannen för den danska grenen av den muslimska fundamentalistiska
(127) SME, 8.7.2005, ”SNS vyzýva na prehodnotenie liberálnej migračnej politiky”
http://www.sme.sk/clanok.asp?cl=2289723 (25.7.2005)
(128) Islamische Glaubensgemeinschaft in Österreich, http://www.derislam.at, (25.7.2005)
(129) “Alláh teroristy do ráje nepustí“. Intervju med chefsimamen för Prags moské El Badawy Karam,
MF Dnes 30.07.2005
(130) „Radikálové v Brně nežijí“. MF Dnes 12.7.2005
(131) www.wakf.com
(132) www.m-i-d.dk
(133) Tv-nyheterna klockan 21.00 i DR, 8.7.2005.
45
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
organisationen Hizb-ut-Tahrir (134) sade att terrorattentaten i London är oislamiska,
men avstod samtidigt från att direkt fördöma attentaten så länge som Irak är
ockuperat (135). Framstående imamer, som Abdul Wahid Pedersen och Fatih Alev,
gav uttryck för en oro över att unga muslimer kan bli till måltavlor för
extremistgrupper som Hizb-ut-Tahrir. De är också oroade över att vissa imamer har
beviljats tillstånd att arbeta och predika i Danmark utan att förstå landets språk och
kultur (136).
I Estland gjorde muslimska ledare uttalanden mot terrorism och varje slag av
religiöst motiverat våld, som publicerades av den ledande nationella dagstidningen
Postimees i en artikel med rubriken ”Estniska muslimer uttalar sig i starka ordalag
mot terrorismen” (137).
I Frankrike fördömde Frankrikes muslimska råd (Conseil Français du Culte
Musulman – CFCM), som företräder ett stort antal muslimska organisationer,
attentaten och uttryckte de franska muslimernas solidaritet med det brittiska folket.
Den schweiziska professorn och välkände intellektuelle Tariq Ramadan fördömde
också bombattentaten och uppmanade medborgarna att kämpa mot terror och social
splittring. Han menade att folket borde gå samman mot terroristerna, men även mot
dem som vill exploatera terrorismen för att föra fram rasistiska idéer (138).
I Tyskland fördömdes attentaten offentligt av muslimska organisationer (139) som
underströk att gärningarna inte kan rättfärdigas med religiösa argument. Några av
organisationerna uppmanade den tyska befolkningen att inte betrakta den
muslimska befolkningsgruppen med misstänksamma ögon. Nadeem Elyas,
ordförande för det centrala rådet för muslimer i Tyskland (Zentralrat der Muslime
in Deutschland – ZMD) föreslog att muslimer i Tyskland borde vara partners i
kampen mot terrorn (140) och betonade ZMD:s beredvillighet att samarbeta med
landets säkerhetsorgan (141). Den inflytelserika shiitiska imamen Ghaemmaghami
utfärdade dessutom en fatwa där stödet för allmän ordning och säkerhet definieras
som en grundläggande religiös plikt för alla muslimer (142). Flera muslimska
(134)
(135)
(136)
(137)
(138)
(139)
(140)
(141)
(142)
http://www.hizb-ut-tahrir.dk/ och www.hizb-ut-tahrir.org/
http://www.berlingske.dk/grid/forside/artikel:aid=605096:fid=100100752 (28.07.2005)
http://www.jp.dk/indland/artikel:aid=3172406/ (28.7.2005)
Postimees, (16.7.2005).
Ramadan, T. (2005) ”Attentats de Londres: condamner absolument … et faire exactement le
contraire de qu’ils veulent”, [Attentaten i London: absolut fördömande … och göra exakt
motsatsen till det de är ute efter], Saphirnet.info, (8.7.2005).
http://www.saphirnet.info/article_1722.html?PHPSESSID=17cf9355b27d5f91c524a9ab72a8c48
6 (21.7.2005)
De mest betydande organisationerna bland dessa var Zentralrat der Muslime in Deutschland
(ZMD), Islamrat, Milli Görüs (IGMG), DITIB och Islamische Föderation. En lista över mer än
ett dussin muslimska organisationer och deras fördömande uttalanden publicerades på Internet
den
9
juli
2005
och
finns
på
www.muslime-weltweit.de/Muslimeweltweit/Artikel/Deutschland/Stellungnahmen%20von%20Muslimen%20zum%20Terror.htm
(28.7.2005).
Pressmeddelande ZMD (7.7.2005). ZMD sade att 80 % av reaktionerna de fick på denna
uppmaning har varit ”positiva”. (Wiesbadener Kurier, 19.7.2005)
Nätupplagan av Tagesspiegel (15.7.2005)
Hamburger Morgenpost (28.7.2005)
46
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
organisationer gav prov på en vilja att samarbeta och uppmanade sina medlemmar
att anmäla extremister i deras omgivning (143).
I Grekland fördömde företrädare för den muslimska befolkningsgruppen, bland
annat Metso Jemali, mufti i Komotini, och Ilhan Ahmet, ledamot av Greklands
parlament, bombattentaten och uttryckte sin sorg över offren, samtidigt som de
underströk att islam inte rättfärdigar terroristgärningar.
I Irland utfärdade de två största muslimska organisationerna, the Islamic Cultural
Centre of Ireland (ICCI) och the Islamic Foundation of Ireland (IFI),
pressuttalanden i vilka man i mycket starka ordalag fördömde attentaten och drog
en skarp skiljelinje mellan den muslimska befolkningsgruppen och bombattentaten.
I Italien reagerade muslimska organisationer på attentaten med offentliga
fördömanden och några rådde sina medlemmar att hålla en låg profil och göra sitt
bästa för att samarbeta med myndigheterna (144). Föreningen för unga muslimer –
Giovani Musulmani Italiani – uppmanade alla sina medlemmar att uttala sig mot
faran för liknande terroristattentat för alla och för muslimer i Europa i synnerhet.
Den största muslimska organisationen, Unione delle Comunità ed Organizzazioni
Islamiche in Italia – UCOII, sade i ett uttalande att ”terrorism är oförenligt med den
islamiska doktrinen, lagen och kulturen (…) vi uttrycker vårt absoluta och
obestridliga fördömande av gärningar som leder till en massaker på oskyldiga
människor eller som syftar till att destabilisera samhället samt vår avsky för
exploateringen och det hädiska utnyttjandet av koranen. Vi uppmanar italienska
muslimer att inte tillmäta dessa gärningar något islamiskt värde, utan snarare
betrakta dem som en allvarlig och omstörtande avvikelse (fitna) från det som det är
obligatoriskt att distansera och försvara sig själv från med yttersta klarhet och
känsla av ansvar. Medlemmar är absolut förbjudna att tillhandahålla materiellt,
logistiskt, verbalt eller moraliskt stöd till människor som på rimliga grunder kan
misstänkas för att ha främmande vanor eller övertygelser rörande bruket av våld för
att främja den islamiska saken genom att attackera oskyldiga människor eller
samhällets civila eller politiska strukturer. Medlemmar skall förhålla sig till staten
på ett lojalt sätt och anmäla alla planer på att genomföra attacker eller bilda grupper
med sådana målsättningar”. Uttalandet har mottagits positivt i de nationella
medierna.
I Polen utfärdade de största muslimska organisationerna Polens muslimska
religiösa förening (MRA) (145) och det muslimska förbundet, samt den muslimska
studentföreningen och den muslimska kulturföreningen deklarationer i vilka de
fördömde bombattentaten i London. Mufti Tomasz Miśkiewicz, professor vid
MRA:s mest framstående lärosäte, förklarade att islam fördömer terrorism och att
(143) Nätupplagan av Spiegel (14.7.2005; 26.7.2005); www.sueddeutsche.de (14.7.2005), FR
(16.7.2005), sid. 1
(144) Lenzi Claudio: ”Moschea, una lunga preghiera per condannare il terrorismo” [Moskéen, en
lång bön för att fördöma terrorismen], L’Unità, lokalsidorna i Florensupplagan, 9 juli 2005.
(145) Akronym som används för denna rapports ändamål (ej officiell).
47
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Londonattentatens förövare måste få sin rättvisa bestraffning. Han framförde även
sina kondoleanser till den brittiska nationen och offrens familjer (146).
I Spanien fördömdes händelserna av Spaniens islamiska kommitté (Comision
Islamica de España) och Spaniens islamiska förbund (Junta Islamica de España). I
april 2005 utfärdade spanska muslimska organisationer en fatwa om terrorism i
vilken man varnade för att alla som försökte att ens rättfärdiga ett terroristdåd i
religiösa termer skulle betraktas som en fiende till islam (147). Den 22 juli 2005
mötte Mansur Escudero, generalsekreterare för Comision Islamica de España, och
Yusuf Fernandez, talesman för den spanska federationen för islamiska organ
(Federación Española de Entidades Religiosas Islamicas (FEERI), Storbritanniens
ambassadör i Madrid för att framföra sina kondoleanser och sitt förkastande av
attentaten, samt för att visa de spanska muslimernas solidaritet med det brittiska
folket (148).
I Sverige fördömde ett stort antal muslimska organisationer Londonattentaten.
Sveriges imamråd fördömde bombattentaten och förklarade att ”ansvaret ligger hos
de som har utfört den här gärningen. Vi accepterar inte att ta på oss någon
moralisk, kulturell, politisk eller religiös skuld för attentaten” (149). Rådets
ordförande och imam för Stockholms moské, Hassan Moussa, underströk att
sådana ”barbariska gärningar aldrig kan accepteras” (150). Tjugotvå muslimska
organisationer i södra Sverige fördömde attentaten (151). Sveriges Unga Muslimer
beskrev attentatsmännen som ”fiender till det öppna samhället” (152). Sveriges
muslimska råd uppmuntrade sina medlemsorganisationer att tydligt protestera mot
varje slag av våldshandlingar (153). Även den islamiska rörelsen Ahmadiyya
fördömde attentaten (154).
2.4.
MEDIERNAS REAKTIONER I EU
Under de första dagarna närmast efter bombattentatet var täckningen av
händelserna omfattande i alla medlemsstater, med reaktioner från politiker,
opinionsledare och företrädare för de muslimska befolkningsgrupperna samt
reportage om enskilda individers öden i London under den aktuella perioden.
Fokus kom senare att i hög grad skifta till en rapportering om säkerhetsläget,
utvecklingen när det gäller terroristorganisationer och förhållandet mellan islam
och terroristisk våld. Händelserna väckte ett förnyat intresse för islam och
medierna rapporterade om muslimernas situation i Europa och de tänkbara
(146)
(147)
(148)
(149)
(150)
(151)
(152)
(153)
(154)
MRA:s deklaration; finns på http://www.mzr.pl/index_oswiadczenie.php (1.8.2005).
http://www.webislam.com/default.asp?idn=1546 (26.7.2005)
http://www.webislam.com/default.asp?idn=1706 (3.10.05)
Tidningarnas Telegrambyrå (7.7.2005)
Tidningarnas Telegrambyrå (7.7.2005)
Dagens Nyheter (3.7.2005)
www.ungamuslimer.nu (22.7.2005)
Svenska Dagbladet (22.7.2005)
Svenska Dagbladet (22.7.2005)
48
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
orsakerna bakom radikaliseringen av vissa medlemmar av den muslimska
befolkningsgruppen. Medierna verkar i allmänhet ha undvikit att göra direkta
kopplingar mellan den muslimska tron eller muslimska befolkningsgrupper i
allmänhet och terrorism eller radikala grupper. I många fall gjorde de
konventionella medierna särskilda ansträngningar för att skilja på pseudoreligiösa
rättfärdiganden av terrorism och den muslimska tron. Den här skiljelinjen har dock
ibland suddats ut av ett bombastiskt språkbruk och rubriker som till exempel
”Islamisk terrorism” samt i många fall användningen av termerna ”islam”,
”muslim” och ”fundamentalism” verkar snarare bidra till att förvirra begreppen än
att upplysa läsaren.
Nedan följer några exempel som täcker ett urval länder, i enlighet med de rapporter
som lämnats av de nationella kontaktpunkterna.
I Österrike publicerades en del artiklar om säkerheten i Wiens tunnelbanesystem
och situationen för den muslimska befolkningsgruppen, särskilt inflytandet från
radikala predikanter. Den österrikiska dagstidningen Die Presse avsatte en hel
förstasida åt en intervju med en imam, Abu Muhammad, och med den biträdande
chefen för en moské som betraktas som radikal av den statliga byrån för skydd av
konstitutionen och antiterrorism (155). I samma nummer trycktes en kommentar
skriven av en företrädare för det islamiska trossamfundet, som lovordade det
österrikiska sättet att behandla muslimer som en modell för Europa (156).
I Belgien utgjorde ”radikaliseringen av muslimska tonåringar” ett huvudtema,
något som sades vara orsakat av en brist på sociala och ekonomiska privilegier,
alienation, identitetskriser och internationell politik. Ett annat tema var den
nationella säkerheten och risken för att Bryssel skulle kunna bli ett mål för
terrorister som värd för NATO:s huvudkvarter och EU:s institutioner (157). De
flesta medierna drog en tydlig skiljelinje mellan terroristattentat å ena sidan och de
muslimska befolkningsgrupperna och den muslimska tron å den andra. Stort
utrymme gavs åt åsikter från muslimska ledare som fördömde terrorismen.
I Tjeckien var ett flertal kommentarer och intervjuer i pressen fokuserade på
behovet av särskilda säkerhetsåtgärder, särskilt med avseende på radiostationen
Radio Free Europe/Radio Liberty, som är belägen i Prag och gör utsändningar till
muslimska länder. I detta sammanhang diskuterades även Tjeckiens militära
närvaro i Irak och Afghanistan, samt det stöd som gavs till terroristorganisationer
före kommunismens fall 1989.
I Estland fokuserade medierna på sannolikheten för terroristattentat i Estland (158)
och ”islamisk terrorism” eller ”islamisk fundamentalism”, där man karakteriserade
religiöst motiverad terrorism som en snedvridning av den ”sanna islamiska tron”.
(155) Die Presse, (21.7.2005), ”Wiener Imam: ’Glaube nicht an Demokratie’”, sid. 1
(156) Al-Rawi, O. (2005) ”Die Integration der Muslime in Europa”, Die Presse, (21.7.2005), sid. 26
(157) Expatica, (8 juli 2005), ”Is Brussels safe from attack?” [Är Bryssel säkert från attack?], finns på
http://www.expatica.com/source/site_article.asp?subchannel_id=24&story_id=21772&name=Is+
Brussels+safe+from+attack%3F, 25.7.2005)
(158) Postimees, (21.7.2005).
49
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
I Finland presenterade medierna nyheterna på ett balanserat sätt. Dagstidningen
Helsingin Sanomat avsatte en sida åt debatt om och analys av frågor rörande
integrationen av invandrare (159). Samma dagstidning publicerade bidrag från
akademiker som Sylvia Akar som hävdar att terroristernas ideologi inte har sin
grund i islam (160) och Teemu Sinkkonen som menar att kampen mot terrorism inte
kan göras på bekostnaden av liberala demokratiska värden (161).
I Frankrike fokuserade medierna på frågan om säkerhet, utvärderade hotbilden för
Frankrike och debatterade de medel som polisen förfogar över för att förhindra
attacker. Det förekom mycket få rapporter om den muslimska befolkningsgruppen i
Frankrike. I de som ändå fanns görs en tydlig skillnad mellan terrorism och den
muslimska befolkningsgruppen eller den muslimska tron. Le Monde publicerade en
rapport om den muslimska befolkningen i Paris, där författaren underströk det
faktum att franska muslimer fördömde bombattentaten: ”Majoriteten av alla
muslimer är offer för terrorism. Tron lär ut att man inte skall döda oskyldiga” (162).
I Tyskland var mediernas reaktion, med mycket få undantag, balanserad. Medierna
drog i allmänhet en tydlig skiljelinje mellan terroristattentat och den muslimska
tron/befolkningsgruppen (163). Det publicerades utförliga rapporter om
utvecklingen i London, men även om hur de muslimska organisationerna i
Tyskland reagerade. Många dagstidningar publicerade bakgrundsinformation om
flera närliggande ämnen, som till exempel den nationella säkerheten och
islamistisk extremism. I det här sammanhanget täckte några dagstidningar även
frågan om integration och situationen för de muslimska befolkningsgrupperna. En
artikel i Welt am Sonntag med rubriken ”Bombarna finns mitt ibland oss”
(10.07.2005) kritiserades en vecka senare i samma tidning av Bassam Tibi, en
statsvetare av syriskt ursprung med tyskt medborgarskap, för att vara partisk (164).
I Grekland gjorde medierna i allmänhet ingen koppling mellan terrorism och den
muslimska tron. Händelserna tände emellertid ett förnyat intresse för islam med ett
flertal artiklar i pressen om muslimernas situation i Europa och de tänkbara
orsakerna bakom radikaliseringen av muslimska ungdomar. Det politiska läget i
Mellanöstern anfördes ofta som en möjlig faktor som kan påverka radikaliseringen
av europeiska muslimer. Den nationella kontaktpunkten tar i sin rapport upp fyra
artiklar som publicerades under tiden från slutet av juli till slutet av augusti 2005 i
söndagstidningen To Vima, som har den största upplagan av de grekiska
(159)
(160)
(161)
(162)
Helsingin Sanomat (24.7.2005).
Helsingin Sanomat (28.7.2005).
Helsingin Sanomat (13.7.2005).
Ternisien, X (2005), ”A paris, à la mosquée, ’on ne fait pas de politique’” [I Paris, i moskén,
”bedriver man inte politik”], Le Monde (10.7.2005).
(163) I en ledande artikel i den muslimska dagstidningen Islamische Zeitung (27.7.2005) sägs att en
tydlig skillnad gjordes i de nationella medierna mellan muslimer och terrorister.
(164) Welt am Sonntag (17.7.2005)
50
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
tidningarna (165). I de här artiklarna anklagas Europa för att ”tolerera islamiska
extremister” och det hävdas att ”koranen står för hat och heligt krig”. Samtidigt
kritiserade TA NEA, en annan dagstidning med hög upplaga, polisen för att ha satt
muslimska invandrare som bor i Aten under bevakning, särskilt pakistanier och
bangladeshare (166).
I Ungern avsatte medierna mycket stort utrymme åt händelserna och terrorismen
upptog en central roll i den offentliga debatten (167). Bland de frågor som
diskuterades fanns den muslimska befolkningens storlek i Europa (168), det
författningsenliga och effektiviteten (169) hos antiterroristiska åtgärder (170), möjliga
motreaktioner mot minoriteter (171) och säkerhetspolitiska åtgärder i ljuset av
dödläget när det gäller ratificeringen av EU:s konstitution (172).
I Irland var mediernas reaktion övervägande balanserad med en informativ
nyhetsrapportering och analyser. Det förekommer dock även ett mindre antal
exempel på sensationsartiklar där man spekulerade om risken för islamisk terrorism
i Irland och i andra delar av Europa. I ett litet antal artiklar användes attentaten i
Storbritannien för att befästa skeptiska åsikter om kulturell och etnisk mångfald
samt invandring till Irland. De flesta av de största dagstidningarna lyfte fram de
irländska muslimernas oro. The Irish Times publicerade till exempel en artikel med
rubriken ”Irländska muslimer är rädda för att bli demoniserade” (173).
I Italien varierade mediernas reaktioner. Medan vissa dagstidningar försummade
att skilja på muslimer och terrorister gjorde andra en tydlig skillnad. Krav på
strängare kontroller av invandringen var en annan fråga som ofta diskuterades.
Lega Nords partiorgan La Padania kopplade bombattentaten till muslimska
(165) I. Marinos, «Το Λοντονιστάν πληρώνει – οι απεριόριστες ατοµικές ελευθερίες επιτρέπουν να
υποστηρίζεις ο,τιδήποτε», To Vima (31.7.2005); I. Marinos , «Ισλάµ : επίθεση ή άµυνα ; Η
Ευρώπη εθελοτυφλούσα κατέληξε σε εκτροφείο εξτρεµιστών ισλαµιστών», To Vima
(07.08.2005), I. Marinos, «Επικίνδυνη εθελοτύφλωση – Ας δούµε ποιοί είναι οι πραγµατικοί και
όχι οι υποτιθέµενοι τροµοκράτες», To Vima (21.8.2005); I. Marinos, «Τι διδάσκει ο Μωάµεθ –
Εν αντιθέσει µε ό,τι υποστηρίζεται, οι τροµοκράτες ενεργούν υπακούοντας στο Κοράνι», To
Vima (28.8.2005)
(166) ΤΑ ΝΕΑ, 5.8.2005
(167) Två pressanalyser av ”Political Capital” (Policy Research and Consulting Institute) publicerades,
vilka finns på följande webbadresser: http://www.hirszerzo.hu (26.7.2005) och Gyárfás, D.
(2005) ”Szent háború a keresztények ellen? Az iszlám szerepe a terrorban”
http://www.hir$szerzo.hu/cikk.php?id=985#founded (28.7.2005)
(168) Se t.ex. Bártfai, G. (2005) ”A terror diadala” http://www.magyarhirlap.hu/cikk.php?cikk=95294,
(26.7.2005)
(169) Se t.ex. Kepecs, F. (2005) ”Nem szakadhat a cérna”
http://www.nepszava.hu/default.asp?cCenter=article.asp&nID=745827 (26.7.2005)
(170) Se t.ex. Gaál, Cs. (2005): ”Borult égből”
http://www.vg.hu/index3.php?app=archivum&a=1000&kereses_hely=2&q1=%E9gb%F5l
(26.7.2005)
(171) Se
t.ex.
http://www.tv2.hu/Archivum_cikk.php?cikk=100000105344&archiv=1&next=0
(28.7.2005)
(172) Se t.ex. Rónay, T. (2005) ”A terror társadalma”
http://www.nepszava.hu/default.asp?cCenter=article.asp&nID=743700 (26.7.2005)
(173) ”Irish Muslims fear being demonised”, Irish Times 15 juli 2005.
51
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
invandrare och behovet av en tuffare invandringspolitik. Corriere della Sera
publicerade en artikel av Oriana Fallaci om Londonbombningarna i vilken hon
hävdar att Europa har blivit ett ”Eurabia” därför att det har valt att blunda för
”invasionen av muslimer” (174). En annan dagstidning, Libero, tryckte Fallacis
intervju med en polsk tv-station, där hon upprepade sina personliga åsikter (175).
Andra medier har dock främjat en öppen offentlig debatt om bombattentaten, där
företrädare för den muslimska befolkningsgruppen har beretts möjlighet att lägga
fram sin bild av hur man kan gynna social sammanhållning och motverka den
negativa effekten av terroristattentat (176).
I Lettland publicerade nyhetsbyrån LETA, efter en rapport om terroristers krav på
ett tillbakadragande av de väpnade styrkorna från Irak (177), kommentarer av den
biträdande direktören för byrån för konstitutionellt skydd, där det betonades att det
inte finns några radikala islamistiska grupper i baltstaterna och att lokala muslimer
är helt integrerade i samhället (178).
I Litauen täckte medierna närliggande ämnen under veckorna efter händelserna i
London, inklusive förhindrandet av möjliga terroristdåd, de utmaningar som EU
står inför när det gäller invandringen och situationen för muslimer i europeiska
länder. I augusti tog nyhetsbyrån BNS initiativet till en representativ
opinionsundersökning rörande uppfattningarna kring terroristhotet (179). Nitton
procent av de som deltog i undersökningen ansåg att det fanns ett reellt hot från
”islamisk terrorism” i Litauen. En majoritet, 45,8 procent, trodde dock att hotet
visserligen var verkligt, men att det inte var sannolikt att terroristdåd skulle inträffa
i Litauen.
I Luxemburg drogs en tydlig skiljelinje mellan terrorister och muslimer av
Luxemburger Wort, som vädjade till allmänheten att inte låta sig påverkas av det
begränsade antal personer som försöker misstänkliggöra vanliga muslimska
medborgare.
I Nederländerna var den konventionella pressens och televisionens täckning av
händelserna balanserad. Televisionen återgav bildmaterial från BBC och just
BBC:s rapportering spelade en viktig roll för holländarna eftersom den förmedlade
det starka meddelandet att den muslimska befolkningsgruppen i Storbritannien
fördömde attentaten och att både premiärminister Tony Blair och Londons
(174) Fallaci Oriana: ”Il nemico che trattiamo da amico” [Fienden som vi behandlar som en vän],
Corriere della Sera, 16 juli 2005.
(175) ”Intervista concessa da Oriana Fallaci a Padre Andrzej Majewski, caporedattore della televisione
pubblica polacca (Telewizja Polka)” [Intervju given av Oriana Fallaci till fader Andrzej
Majewski, chefredaktör vid den statliga televisionen i Polen (Telewizja Polka], Libero
(14.8.2005).
(176) Aly Baba Faye: ”Il nostro grido di islamici contro i terroristi” [Vår klagan som muslimer mot
terroristerna], l’Unità, 26 juli 2005. Se även: Hamza Roberto Piccardo: ”Noi, islamici
d’Occidente” [Vi, muslimer från väst], Manifesto, 15 juli 2005
(177) ”Teroristi draud Latvijai”, LETA, (20.7.2005)
(178) Sloga, G. (2005) ”Teroristi draud Latvijai”, Diena, (20.7.2005), sid. 6
(179) Undersökningen genomfördes den 24–28.8.2005 och resultaten offentliggjordes den 21.9.2005 i
DELFI, ”Islamo terorizmo grėsmė - reali, bet mažai tikėtina, mano dauguma lietuvių”, finns på
http://www.delfi.lt/archive/print.php?id=7532516 (21.9.2005)
52
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
borgmästare Ken Livingstone tydligt fördömde attentatsmännen som brottslingar
som inte företrädde den muslimska befolkningen. Störst uppmärksamhet ägnade
medierna åt säkerhetsåtgärder, möjliga kopplingar till al-Qaida och det faktum att
Londonattentatens förövare var brittiska (vilket påminner om situationen för Van
Goghs mördare i Nederländerna). En vecka efter bombattentaten riktade medierna
istället uppmärksamheten på rättegången mot Van Goghs mördare.
I Polen var mediernas rapportering till en början rent informativ när det gäller
offren och brottsutredningen. Senare publicerades artiklar med en bredare analys
av händelserna, samt lovord för den brittiska allmänhetens reaktioner, debatter om
det aktuella hotet mot Polen och landet beredskap inför attentatsförsök,
terrorismens orsaker, kopplingar mellan bombattentaten och interventionen i Irak,
säkerhetsåtgärder och former för terrorbekämpning, godtagbara inskränkningar i
medborgerliga fri- och rättigheter inför terrorismen samt de muslimska
minoriteternas situation i Europa. Mediernas rapportering om händelserna gav prov
på grundläggande skillnader och täckte hela skalan från de som åberopade
”kulturkrockar” (”Heligt krig med Jihad?” (180) och ”Belägringstillstånd” (181)) till
de som betonade vikten av att försvara mångfald och tolerans. Det fanns exempel
på främlingsfientliga artiklar och inslag av hattal. Efter den andra attacken den
21 juli 2005 blev mediernas attityd mot muslimer mer aggressiv: ”De är ute efter
att förgöra oss” (182), ”Ska muslimerna kastas ut från Polen?” (183) och ”New York,
Madrid, London. Det 21 århundradets folkmord.” (184).
I Portugal gjorde vissa medier direkt en koppling mellan attentaten och de
rättigheter som beviljats de muslimska befolkningsgrupperna i Storbritannien och
andra europeiska länder, och man förespråkade strängare kontroller (185). Andra
medier betonade behovet av kraftfullare ansträngningar för att främja dialog och
tolerans kring frågor med anknytning till de muslimska befolkningsgrupperna och
den muslimska tron, för att säkerställa de medborgerliga fri- och rättigheterna samt
sociala rättigheter (186).
I Slovakien var mediernas täckning av händelserna mycket omfattande. I de flesta
mediekommentarerna beskrevs förövarna som ”islamiska extremister” eller
”islamister”, men det förekom inga försök att direkt identifiera terroristerna med
den muslimska befolkningen eller islam. Situationen i Irak och Afghanistan
åberopades ofta som en bidragande orsak till terroristhotet. En
opinionsundersökning utförd av Markant på uppdrag av dagstidningen SME visade
att nästan 40 procent av de intervjuade ansåg att huvudorsaken till terrorism var
”vissa västeuropeiska staters aggressiva utrikespolitik”. Ytterligare 40 procent
ansåg dock att terrorismen bör tillskrivas religiös eller ideologisk fanatism, medan
(180)
(181)
(182)
(183)
(184)
(185)
Ostrowski, M. (2005) ”Święta wojna z dżihadem?”, Polityka, (23.7.2005), sid. 22–25
Ostrowski, M. (2005) ”Stan oblężenia”, Polityka, (30.7.2005), sid. 22–24
Newsweek, (31.7.2005).
Polityka, (23.7.2005).
Wprost, Special Edition, (17.7.2005).
http://dn.sapo.pt/2005/07/17/editorial/o_inimigo_dentro_casa.html
(31.8.2005)
http://www.correiodamanha.pt/noticia.asp?id=166234&idCanal=93 (31.8.2005)
(186) http://dn.sapo.pt/2005/07/09/opiniao/maniqueismo.html (31.8.2005) eller
http://dn.sapo.pt/2005/07/13/opiniao/a_europa_contra_o_terrorismo.html (31.8.2005)
eller
53
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
8,2 procent betraktade fattigdom som orsaken till terrorism (187). I början av
oktober 2005 publicerade SME resultat från en annan representativ
opinionsundersökning om hur den slovakiska befolkningen uppfattar islam och
muslimer (188). I den undersökningen svarade 40,9 procent att deras bild av islam är
mer negativ än den av andra religioner. Enligt 41,7 procent av respondenterna är
islam likvärdig med vilken annan religion som helst (189). Frågan ”Skulle du
samtycka till att en moské byggdes i närheten av ditt hem?” gav följande svar:
12,2 procent samtyckte, 61,5 procent samtyckte inte, medan 26,3 procent inte
svarade.
I Spanien fokuserade medierna på de möjliga orsakerna till och effekterna av
attentaten. Enligt de muslimska organisationer som den nationella kontaktpunkten
har varit i kontakt med har mediernas rapportering inte skadat den muslimska
befolkningsgruppen, med förbehåll för ett fåtal negativa undantag (190). De
konventionella medierna, särskilt dagstidningen El Pais och de medier som ägs av
PRISA, försökte dra en tydlig skiljelinje mellan terrorism och den muslimska tron.
De största dagstidningarna publicerade emellertid inte uttalanden av de
representativa muslimska organisationer som fördömde terrorismen.
I Sverige var mediernas rapportering i allmänhet balanserad, stödd av välavvägda
uttalanden från opinionsledare och politiker. Det förekom inga referenser av
betydelse till begränsningar av muslimsk invandring eller till anklagelser för
terrorism riktade till muslimer. Företrädare för den muslimska befolkningsgruppen
bereddes också utrymme för kommentarer. Vissa anspelningar gjordes på risken
för att små muslimska grupper och individer kan finansiera eller vara beredda att
utföra terroristdåd. Dagens Nyheter kommenterade den muslimska
befolkningsgruppens ansvar för att ”förhindra att deras religion kidnappas och tas
över av män som älskar döden mer än livet” (191). Svenska Dagbladet lade ansvaret
för rekryteringen av terrorister i Europa bland muslimska befolkningsgrupper på
integrationsprocessens tillkortakommanden och diskriminering (192). Aftonbladet
nämner också diskriminering och rasism som en grogrund för terrorism och
tillägger att en ”aggressiv utrikespolitik” och islamofobi kommer att öka risken för
terroristattentat (193). Expressen beskrev terroristernas tolkning av islam som
”perverterad” (194).
(187) SME, 11.7.2005, ”Ľudia: Za terorizmus môže agresívna politika”,
http://www.sme.sk/clanok.asp?cl=2292126 (19.7.2005)
(188) SME, 3.10.2005, ”Na Slovensku moslimov a mešity ľudia
nechcú”,http://www.sme.sk/clanok_tlac.asp?cl=2406290
(189) SME, 3.10.2005, ”Islam”, http://www.sme.sk/clanok_tlac.asp?cl=2406353
(190) Information lämnad per telefon av Mansur Escudero, generalsekreterare för Comisión Islámica
de España, (22.07.2005); av Riay Tatary, ordförande för UCIE, per telefon (22.7.2005); av
Abdennur Prado, generalsekreterare för Junta Islámica, per telefon (22.7.2005); och av Yusuf
Fernández talesman för Federación Española de Entidades Religiosas Islámicas (FEERI) och
redaktör för Webislam, per telefon (25.7.2005)
(191) Dagens Nyheter (22.7.2005)
(192) Svenska Dagbladet (14.7.2005)
(193) Aftonbladet (15.7.2005)
(194) Expressen (7.7.2005)
54
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
2.5.
EXEMPEL PÅ INITIATIV AV AKTÖRER I EU:S
MEDLEMSSTATER (offentliga myndigheter,
muslimska organisationer och icke-statliga
organisationer) FÖR ATT FÖREBYGGA
ISLAMOFOBI OCH STÄRKA
SAMMANHÅLLNINGEN
Londonhändelserna blev framför allt i medlemsstater med en stor muslimsk
befolkningsgrupp något som utlöste nya initiativ eller förstärkte redan existerande
åtgärder. Det är svårt och tidigt att bedöma Londonattentatens effekter och deras
efterverkningar, men i vissa fall verkar förslag till en intensifierad dialog mellan
muslimska befolkningsgrupper och staten eller mellan olika trossamfund ha vunnit
ökad kraft. I Italien tidigarelades till exempel ett regeringsinitiativ till ett
rådgivande råd för muslimer med anledning av 7-juliattentaten. I Tyskland
fördjupas samarbetet mellan staten och muslimska befolkningsgrupper när det
gäller säkerhetsfrågor. Dessutom lanserade muslimska organisationer nya initiativ
där de betonade sin beredvillighet att stödja integrationen bland alla
befolkningsgrupper och ta itu med radikaliseringen av vissa medlemmar. Sveriges
muslimska råd (SMR) har till exempel beslutat att tillhandahålla undervisning i
samhällskunskap för imamer.
Nedan följer några exempel som täcker ett urval länder, i enlighet med de rapporter
som lämnats av de nationella kontaktpunkterna.
I Österrike planerar det islamiska trossamfundet att hålla ytterligare en europeisk
konferens för imamer i januari 2006, där fokus kommer att ligga på
fundamentalism och terrorism (195). Ett flertal pågående initiativ till dialog som
involverar det islamiska trossamfundet kommer att fortsätta, bland annat
verksamheter där man arbetar ute i skolorna (196).
I Danmark höll statsministern den 20 september 2005 ett möte med 19 företrädare,
inklusive imamer, från den muslimska befolkningsgruppen i syfte att inleda en
dialog om integration och kampen mot terrorism (197). Imamernas deltagande har
varit mycket omdiskuterat och har väckt frågan om religionens roll i politiken. Det
islamiska samfundet tog i samarbete med andra muslimska organisationer
initiativet till en antiterrorkonferens den 24 september 2005 (198). Huvudsyftet med
konferensen – Sikkerhed og Samarbejde – var att sända ett tydligt budskap till den
(195) Intervju med Andrea Saleh, (27.7.2005)
(196) Diverse information från det islamiska trossamfundet i Österrike, september–oktober 2005.
(197) Venstres webbplats:
http://www.venstre.dk/index.php?id=rss2feed&no_cache=1&tx_ttnews[tt_news]=359&tx_ttnew
s[backPid]=301&cHash=532b43f3f9 (29.9.2005)
(198) http://www.dr.dk/pubs/nyheder/template/printarticle.jhtml?sectionID=6&articleID
=265936&publicationID=1 (28.7.2005)
55
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
muslimska befolkningsgruppen och resten av befolkningen om att islam inte
accepterar terrorism (199).
I Frankrike stod staden Lyon den 11 och 13 september 2005 värd för den 19:e
årliga dialogsessionen organiserad av det katolska samfundet Sant’ Egidio (200).
Målsättningen med mötena var att skapa solida band och hitta gemensamma
utgångspunkter mellan de olika trossamfunden genom debatter om fred. De
religiösa ledarna diskuterade även hur man kan skilja tro från krig. Bland
deltagarna fanns ordföranden för Frankrikes islamiska råd, Dalil Boubakeur.
Närvarade gjorde även inrikesminister Nicolas Sarkozy och Simone Veil, före detta
minister och ordförande för Europaparlamentet. Frankrikes regering tillhandahöll
finansiellt stöd till sammankomsten.
I Tyskland efterlyste företrädare för muslimska organisationer en intensiv debatt
inom den muslimska befolkningsgruppen om den religiösa plikten att foga sig efter
konstitutionen och farorna för att misstolka koranen. Förslaget om att intensifiera
debatten om islam framfördes även av Berlins inrikessenator (201). Salim Abdullah
från Islam-Archiv uppmanade den tyska regeringen att samla företrädare för den
muslimska befolkningsgruppen i gemensamma möten (202). Muslimska
organisationer, som det centrala rådet för muslimer i Tyskland (ZMD) och
Tysklands islamiska råd, klagade på bristen på en konsekvent, långsiktig politik i
Tyskland när det gäller muslimska frågor och menade att politiker och
opinionsledare borde besöka moskéer för att förbättra förbindelserna mellan
muslimer och icke-muslimer (203).
Chefen för byrån för skyddet av konstitutionen i Berlin föreslog att man skulle
engagera muslimer i kampen mot terrorism. Hennes byrå kommer att upprätta en
”konfidentiell telejour” där information om terroristisk eller extremistisk
verksamhet kan lämnas även på arabiska eller turkiska (204).
Den 22 september 2005 höll de två stora paraplyorganisationerna ZMD och DITIB
samt ledande företrädare för den federala brottsmyndigheten BKA,
statsförvaltningen och den federala byrån för skyddet av konstitutionen ett
högnivåmöte för att diskutera nya samarbetsformer. De kom överens om att
upprätta en arbetsgrupp bestående av företrädare från den muslimska
befolkningsgruppen och de tyska säkerhetsorganen. Den här arbetsgruppen har
instruerats att identifiera möjliga områden för samarbete och att utveckla
gemensamma förslag till ”förtroendeskapande åtgärder”. Sådana åtgärder skulle
kunna inbegripa en intensifiering av dialogen mellan de muslimska trossamfunden
och lokala polismyndigheter, ett ömsesidigt informationsutbyte samt utnämnandet
av kontaktpersoner inom polisförvaltningen och bland de muslimska
befolkningsgrupperna. Arbetsgruppen förväntas lägga fram de första resultaten
(199)
(200)
(201)
(202)
(203)
(204)
www.wakf.com (29.9.2005)
http://www.santegidio.org/EN/ecumenismo/uer/2005/programma.htm (6.10.2005)
Nätupplagan av Tagesspiegel (9.7.2005)
Westfalenpost (20.7.2005)
taz NRW (9.7.2005), sid. 1
Berliner Morgenpost (22.7.2005); taz Berlin (22.7.2005), sid. 21
56
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
inför mötet i december 2005. Två andra stora muslimska organisationer, Milli
Görüs och Islamrat, var inte inbjudna att delta i mötet. Företrädare för båda
organisationerna uttryckte sitt ogillande av den här formen av samarbete.
I Italien rapporterade ledare för landets största muslimska organisation, Unione
delle Comunità ed Organizzazioni Islamiche in Italia (UCOII), om positiva
reaktioner och initiativ gentemot muslimer, bland annat ett initiativ i Florens där
kommunen har förbundit sig att stödja byggnationen av en moské.
Inrikesministern har upprättat ett rådgivande råd för muslimer, ett nytt organ som
skall bistå ministeriet med råd och lägga fram förslag kring integrationsfrågor och
islam. Rådet skall bedriva forskning och göra analyser i syftet att förbättra
kunskaperna om situationen för de muslimer som lever i Italien. Det skall även
lägga fram förslag om integrationsfrågor. Ledamöterna kommer att utnämnas av
ministern och väljas bland människor som tillhör den muslimska tron och kulturen,
oberoende av om de företräder någon av de olika muslimska organisationerna eller
ej (205). De muslimska organisationernas reaktioner på nyheten har varit
begränsade, eftersom de verkar vänta på att listan över rådsledamöter offentliggörs.
Det återstår att se om rådet, när det väl har bildats, kan nå en formell
överenskommelse med staten liknande de som ingåtts mellan den italienska staten
och andra trossamfund.
I Nederländerna skiftade den politiska diskursen från antiterroriståtgärder till
policyskapande åtgärder för att ta itu med radikaliseringen av muslimska
ungdomar. Regeringen lade fram två policydokument om radikalism och
radikalisering. I det första policydokumentet analyseras den holländska situationen
och de omständigheter under vilka radikalisering uppstår. Man lägger även fram en
bred regeringsstrategi för antiradikalism och radikalisering, inklusive synpunkter
på hur man kan tygla ”islamisk extremism” (206). I policydokumentet tar man upp
tre centrala angreppssätt. Det första går ut på att stärka banden inom det holländska
samhället, särskilt hos grupper som är öppna för radikala idéer. Det andra är
fokuserat på ge samhället ökad makt, dvs. öka dess försvar så att individer likväl
som befolkningsgrupper har förmågan att ta ställning mot den extremism som
påverkar dem eller försök att rekrytera dem. Det tredje angreppssättet går ut på att
aktivt ingripa genom ett kreativt bruk av befintliga rättsliga och administrativa
åtgärder. Till dessa hör att göra glorifiering av våld till en brottslig gärning samt
åtgärder mot terroristiska uttalanden och hatpropaganda på Internet.
Det andra policydokumentet är ett åtgärdsprogram som består av totalt 32 konkreta
projekt
och
åtgärder
som
är
inriktade
på
att
förebygga
(205) Italiens inrikesministerium (2005), Nasce la consulta dell’Islam italiano [Nu ser samrådet med
det italienska islam dagens ljus], pressmeddelande, 10 september 2005, finns på
http://www.interno.it/news/articolo.php?idarticolo=21310 (28.9.2005).
(206) Nederländernas justitieminister (2005), Nota radicalisme en radicalisering. Se även: Broad
government anti-radicalism and radicalisation approach:
http://www.minjus.nl/english/press/press_releases/archive/archive_2005/50823broad_governme
nt_anti_radicalism_and_radicalisation_approach.asp (3.10.2005)
57
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
radikaliseringsprocesser (207). Verksamheten fokuseras primärt på unga människor
som anses vara särskilt mottagliga för radikal påverkan. Flera delar av
åtgärdsprogrammet är därför inriktade på att ge information och stöd till föräldrar,
andliga ledare, ungdomsledare och lärare. Projekten genomförs med partners som
den nationella rådgivande kommittén för minoriteter, den muslimska
paraplyorganisationen CMO, en förbindelsekommitté för muslimer och regeringen,
samt CGI (Contactgroep Islam).
I Polen organiserade det muslimska förbundet uppläsningar av kommunikéer där
man fördömde attentaten i religiösa centra i polska städer (208). Den 15 september
2005 offentliggjorde det muslimska förbundet en muslimsk deklaration, som syftar
till att lägga fram normer och utgöra en kunskapsresurs för muslimer som bor i
Polen. Målsättningen är även att främja ömsesidig interaktion, förståelse och
respekt i det polska majoritetssamhället. Enligt dess författare är deklarationen ett
”allmänt program som, å ena sidan, positivt påverkar muslimer i Polen som borde
berika det polska samhället. Å den andra sidan ett program för att underlätta
kontakterna med den icke-europeiska muslimska världen, dock endast med de delar
som förkastar extremistiska beteenden.”.
Det 6:e Gniezno-konventet ägde rum den 16–18 september 2005 och fungerade
som ett forum för ekumenisk och interreligiös dialog, under parollen ”Ett
dialogernas Europa. Att vara kristen i mångfaldens Europa”. Konventet inbegrep
samtal med andra religioner, nämligen islam och judendom (209). Företrädare för
kristna kyrkor, judiska och muslimska samfund samt andra religiösa grupper
deltog, liksom politiker. Man höll ett bönemöte som samlade de tre stora
monoteistiska religionerna, judendomen, kristendomen och islam. Enligt den
polska muftin Tomasz Miśkiewicz bidrog evenemanget till att förbättra bilden av
muslimer, i synnerhet i pressens rapportering och genom personliga kontakter (210).
Det anses vara viktigt att katolska kyrkan, som är mycket inflytelserik i Polen,
medverkade i arbetet med att organisera konventet.
I Slovakien föreslog Abdul Wahab Al-Sbanaty, företrädare för den muslimska
befolkningsgruppen, att radikaliseringen av ungdomar skulle kunna förhindras
genom målinriktad utbildningsverksamhet från statens sida (211).
Spaniens premiärminister Jose Luis Rodriguez Zapatero lade i september 2004
fram ett förslag inför FN:s generalförsamling om att skapa en ”Civilisationernas
Allians” mellan länderna i väst och den arabiska världen (212). Den 15 juli 2005
antog FN detta förslag och man ska nu bilda en expertgrupp med uppgiften att
(207) Nederländernas integrations- och invandringsminister, (2005), Nota Weerbaarheid en
Integratiebeleid. Se även: Action programme to prevent radicalisation:
http://www.minjus.nl/english/press/press_releases/archive/archive_2005/50707action_programm
e_to_prevent_radicalisation.asp (3.10.2005)
(208) Information lämnad till den nationella kontaktpunkten i ett e-brev daterat den 29.7.2005
(209) http://www.euroforum.pl/euroforum-en/?MID=9454
(210) Intervju, 6 oktober 2005.
(211) Slovak Television (STV), 14.7.2005 ”Moslimovia na Slovensku”,
http://archiv.stv.sk/tvarchiv/video/?viedo=12029 (26.7.2005)
(212) http://www.elmundo.es/elmundo/2004/09/22/internacional/1095810596.html (26.7.2005)
58
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
lägga fram förslag till hur man kan hindra relationerna mellan olika kulturer från
att försämras, överbrygga klyftor och bekämpa extremism.
I Sverige höll integrationsminister Jens Orback ett möte med företrädare från
muslimska organisationer för att diskutera situationen för muslimer i Sverige och ta
del av deras syn på risken för radikalisering bland deras medlemmar (213). Sveriges
Muslimska Råd (SMR) beslutade ge imamer utbildning i samhällskunskap och att
arrangera seminarier om extremism, terrorism och islam.
(213) Dagens Nyheter (24.9.2005)
59
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
Slutsatser
I den här rapporten granskas initiativ som tagits för att förebygga antimuslimska
incidenter och samarbeta med den muslimska befolkningsgruppen i
efterdyningarna av juliattentaten. Det är av central betydelse att dessa
ansträngningar kanaliseras vidare till vittomfattande social integration och
antidiskriminerande åtgärder så att de ger hållbara resultat och inriktas på
kärnfrågor till gagn för hela samhället. Det är också viktigt att få igenom budskapet
att sådana åtgärder är fristående och har egna politiska mål som omfattar mer än
förhindrandet av extremism (214).
Genom att bygga vidare på sina tidigare rapporter om muslimska
befolkningsgrupper i EU (215) lägger EUMC fram fyra centrala slutsatser som
syftar till att stödja policyskapande åtgärder gentemot muslimska
befolkningsgrupper.
Slutsatser för medlemsstaterna och de europeiska institutionerna
En viktig lärdom av Londonhändelserna är att snabba reaktioner från regeringar,
polisväsenden och politiker är avgörande när det gäller att motverka incidenter och
fördomar mot minoriteter, samt förhindra uppkomsten av ytterligare incidenter och
attentat. Följande är nödvändigt för att dessa ansträngningar skall kunna utgöra ett
stöd för sammanhållningen i gemenskapen på längre sikt:
1. Regeringsledamöter, polistjänstemän, politiker och andra framträdande
opinionsbildare måste visa beslutsamt politiskt ledarskap, undvika
generaliseringar och fortsätta mycket av det goda arbete som utfördes
omedelbart efter Londonattentaten. Positiva offentliga gester rörande islam och
inledandet av en dialog med företrädare för muslimska befolkningsgrupper –
baserat på respekten för mänskliga rättigheter – får inte framstå som
engångshändelser som bara inträffar i tider av ökad spänning. Detta kommer i
sin tur att sätta agendan för media och bidra till att undvika negativ
stereotypisering av muslimer.
(214) I ett meddelande antaget den 21 september 2005 lägger Europeiska kommissionen fram åtgärder
och rekommendationer för att komplettera pågående nationella ansträngningar för att förebygga
”radikalisering med ökat våld” och ”möjligheterna till rekrytering till terrorism”. Kommissionen
har noterat de ”bieffekter” som integrationspolitiska åtgärder kan ha när det gäller att förhindra
radikalisering, samtidigt som den betonar att integrationspolitiken är ett fristående politiskt
område
med
egna
politiska
mål.
Ytterligare
uppgifter
finns
på
http://europa.eu.int/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/05/329&format=HTML&a
ged=0&language=EN&guiLanguage=en
(215) Dessa omfattar: Summary Report on Islamophobia in the EU after 11 September 2001
http://eumc.eu.int/eumc/material/pub/anti-islam/Synthesis-report_en.pdf; Situation of Islamic
Communities in five European Cities
http://eumc.eu.int/eumc/material/pub/islamic_com/Islamic_com-EN.pdf
60
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
De positiva initiativ som tagits för att intensifiera dialogen med muslimska
befolkningsgrupper kräver institutionalisering och en partner som i sann
mening kan företräda samhällets behov, vilket innebär att följande bör
göras:
2. Medlemsstaterna och de europeiska institutionerna bör fortsätta att uppmuntra
och främja de muslimska befolkningsgruppernas aktiva engagemang i
policyskapande förfaranden som är institutionaliserade och inkludera dem i
mer informella kanaler för dialog på europeisk, nationell och lokal nivå.
Medlemsstaterna och de europeiska institutionerna bör undersöka hur man kan
stödja de muslimska befolkningsgruppernas självorganisering genom
kapacitetsbyggande och ledarskapsutveckling.
Sårbara befolkningsgrupper måste kunna känna sig säkra på att
myndigheterna tar deras erfarenheter av utsatthet på allvar. Detta innebär att
följande åtgärder är ytterst viktiga:
3. Medlemsstaternas polisväsenden bör uppmuntra rapportering av rasistiska
incidenter, omedelbart bemöta indikationer på spänningar genom att öka
polisbevakningen bland utsatta befolkningsgrupper, och tillhandahålla adekvat
stöd till offer för rasistiska brott. Omfattande strafflagstiftning måste erkänna
rasistiska motiv som en försvårande faktor för att säkerställa att sådana brott
blir föremål för fullständig utredning och adekvat bestraffning.
Problemen med social marginalisering och segregation måste angripas. Åtgärder
som motverkar marginalisering av minoritetsgrupper och främjar social integration
måste prioriteras. Tillgången till utbildning (inklusive religiös utbildning) och
problemet med diskriminering i arbetslivet är frågor som behöver uppmärksammas
särskilt. Där sådana åtgärder ännu inte finns bör därför följande göras:
4. Medlemsstaterna bör upprätta övervakningsförfaranden för att bedöma
utvecklingen när det gäller social integration och sända en tydlig signal till alla
befolkningsgrupper om att ansträngningarna för att bekämpa diskriminering
skall ges prioritet. Politiska åtgärder som motverkar marginalisering av
minoritetsgrupper bör prioriteras.
Uppföljningsmekanismer
EUMC är medvetet om att en längre period av informationsinsamling krävs för att
noggrannare kunna bedöma inverkan av regeringsåtgärder, initiativ från muslimska
organisationer och polisväsenden, attityder hos alla befolkningsgrupper och
effektiviteten hos de mekanismer som griper över flera befolkningsgrupper.
EUMC kommer därför att
61
EFFEKTEN AV BOMBATTENTATEN I LONDON DEN 7 JULI 2005 PÅ MUSLIMSKA BEFOLKNINGSGRUPPER I EU
•
•
•
fortsätta samla in uppgifter och information rörande de muslimska
befolkningsgruppernas situation i EU, med särskilt fokus på yttranden av
islamofobi, och
identifiera exempel på god praxis när det gäller policyskapande åtgärder
gentemot muslimska befolkningsgrupper, som är hållbara och stödjer
sammanhållningen i gemenskapen.
Specifika resultat kommer att redovisas i en uttömmande analytisk rapport,
som skall publiceras 2006.
62
