Statlislampol060314
Statlig islampolitik – välmenande idioti eller förtäckt islamofobi?
Vad har Sverige för statspolitik gentemot den katolska världen? Ingen, förhoppningsvis. Inte
heller gentemot buddismen, hinduismen, judendomen, shintoismen, konfucianismen eller
någon annan religion. Men nu tänker riksdagen fatta beslut om ”relationerna mellan väst och
den muslimska världen”.
Redan beteckningarna ”väst” (geografi) contra ”den muslimska världen” (religion) antyder
något skumt. Man refererar till Edward Saids kritik av västlig orientalism, men levererar
sedan ett skolexempel på den. Man citerar nästan enbart till västliga forskare. Kan det bero på
att muslimska forskare framhäver kolonialismens utvecklingshämmande effekter, medan
utrikesutskottet framställer islam som huvudhindret för demokratisering?
Man varnar för generaliseringar, men framställer ändå allehanda obehagligheter som typiska
för islam, t ex kvinnoförtryck och hedersmord. Ett av otaliga exempel: ”Det politiska livet i
den muslimska världen präglas av en auktoritär politisk kultur och regimerna uppvisar i olika
grad brister när det gäller demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.” När det tros allt
visar sig att de flesta muslimer lever i demokratier tar man till en UNDP-rapport som stöd för
påståendet att det i arabvärlden inte finns någon demokrati. Inte ens det är sant om man
tänker på demokratiframstegen i t ex Libanon, Jemen, Marocko, Palestina. Kanske inbillar
man sig att man stödjer progressiva krafter i muslimska länder. Men vad har de muslimska
feminister som försöker bevisa att Koranen inte alls ger grund för kvinnoförtryck för hjälp av
ett riksdagsbetänkande med alla vanliga schabloner om muslimsk kvinnodiskriminering?
Man gör sig stort besvär med att visa att religionen har en starkare ställning i muslimska
länder än i väst och bortser från de stora sekulariserade grupper, partier och folkrörelser som
motarbetar sammanblandning av religion och politik. Hur ska arabiska och turkiska liberaler
och socialister känna det när Sverige officiellt definierar sin relation med deras hemländer
som en relation till ett religionsblock? Hur skulle riksdagen reagera om Egyptens parlament
betecknade sin relation till Sverige som en detalj i sin relation till ”den kristna världen”?
Här försöker alltså svenska politiker skriva en auktoriserad islamhistoria! Dock utan att
behandla för väst pinsamma episoder som korstågen och kolonialismen. Det finns nog få
säkrare sätt att skaffa sig fiender än att försöka tala om för andra folk hur deras historia hänger
ihop. En del av utrikesutskottets material kunde platsa i en debattbok. Men en
riksdagsbeslutad islamhistoria! Har man frågat Göran Persson om han avsatt tid för alla
ambassadörer som lär ställa sig i kö för audiens?
Utrikesutskottet påstår sig vilja bidra till ”att vår relation till den muslimska världen kan
utvecklas och förbättras”. Tyvärr kan resultatet istället bli att Sverige övertar Danmarks plats
som Islams fiende nr 1. I Danmarks fall kastades handsken av en enskild tidning. Här blir det
landets högsta beslutande organ som utfärdar en proklamation som kan uppfattas kränkande
av alla muslimer. Kan utrikesutskottets aktion enbart förstås som utslag av välmenande idioti?
Eller finns här en dold agenda för militant islamofobi?
Per Gahrton
