Ungdomar i kriminella gäng - Kriminologiska institutionen

Kriminologiska institutionen
UNGDOMSBROTTSLIGHET
- En kvalitativ studie om orsaker och svårigheter
kopplade till ungdomars avhopp från kriminella
gäng, enligt professioner som arbetar
brottsförebyggande
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi, kandidatkurs (30 hp)
Höstterminen 2015
Johanna Einarsson
Sammanfattning
Syftet med studien var att härleda i hur kriminologiska teoribildningar och diskurser replikeras hos
professioner i utlåtanden om vad som bidragit till att ungdomar hoppat av kriminella gäng samt de
konsekvenser de mött inför avhoppet. Förhoppningen med studien var att bidra till förståelse om
vad för stöd ungdomar behöver i avhoppandeprocessen. Frågeställningarna löd: (1) Av vilka
orsaker hoppar ungdomar av kriminella gäng, enligt professioner som arbetar brottsförebyggande?
(2) Vilka svårigheter möter ungdomarna i samband med avhoppet, enligt professioner som arbetar
brottsförebyggande?
Studiens
vetenskapsteori
utgick
ifrån
resenärsmetaforen
där
jag
tillsammans
med
intervjupersonerna producerat kunskap (Kvale & Brinkman, 2014:72). Studien hade även ett
konstruktivistiskt förhållningssätt. Teorier som användes var Sampsons och Laubs teori om
vändpunkter (1998, 2006), Beckers stämplingsteori (1998) samt Lemerts teori om sekundär
avvikelse (1998).
Intervjupersonerna valdes ut genom ett målstyrt urval med kriterier om att yrkesrollerna skulle
arbeta med kriminella ungdomar och/ eller brottsförebyggande arbete. Studien genomfördes sedan
med kvalitativa intervjuer: Två på plats och två över telefon.
Materialet analyserades med en tematisk analys uppdelad i två teman: avhoppets orsak och
avhoppets svårigheter. Underteman har sedan återfunnits samt analyserats separat och sökt stöd i
teorier och tidigare forskning. Avhoppets orsak visade sig bottna i olika faktorer såsom partnerskap,
familj, domslut eller hot. Avhoppets svårigheter gick att härleda i faktorer som direkt berör gänget
men även i samhälleliga faktorer som bristande stöd och försvårade arbetsmöjligheter.
Innehållsförteckning
1
Inledning................................................................................................................................. 1
1.1 Bakgrund .................................................................................................................................... 1
1.2 Problemformulering ................................................................................................................... 1
1.3 Syfte och frågeställningar ........................................................................................................... 2
2 Centrala begrepp........................................................................................................................ 2
2.1 Ungdom ...................................................................................................................................... 2
2.2 Avhopp ....................................................................................................................................... 2
2.3 Gäng ........................................................................................................................................... 3
3 Teori............................................................................................................................................ 3
3.1 Vetenskapsteori .......................................................................................................................... 3
3.2 Vändpunkter ............................................................................................................................... 4
3.3 Stämpling.................................................................................................................................... 6
3.3.1 Outsiders .............................................................................................................................. 6
3.3.2 Sekundär avvikelse .............................................................................................................. 7
4 Tidigare forskning...................................................................................................................... 7
4.1 Leaving the gang - Logging off and moving on ......................................................................... 8
4.2 Continuities and Changes in Criminal Careers .......................................................................... 9
4.2.1 Paper II: Vändpunkter och att upphöra med brott ............................................................... 9
4.2.2 Paper III: Intermittency-processer i kriminella karriärer ................................................... 10
5 Metod ........................................................................................................................................ 10
5.2 Metodval................................................................................................................................... 10
5.3 Urval ......................................................................................................................................... 11
5.4 Tillvägagångssätt ...................................................................................................................... 12
5.5 Forskarroll och förförståelse .................................................................................................... 13
5.6 Maktassymetri .......................................................................................................................... 13
5.7 Analysmetod ............................................................................................................................. 14
5.8 Vetenskaplig kvalitet ................................................................................................................ 15
5.9 Etiska överväganden................................................................................................................. 16
6 Resultat och analys ................................................................................................................... 17
6.1 Tema: Avhoppets orsak ............................................................................................................ 17
6.2 Tema: Avhoppets svårigheter ................................................................................................... 21
7 Diskussion ................................................................................................................................. 26
Litteraturförteckning .................................................................................................................. 30
Litteratur ......................................................................................................................................... 30
Källor från Internet ......................................................................................................................... 31
Bilaga ........................................................................................................................................... 32
Intervjuguide .................................................................................................................................. 32
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Enligt BRÅ:s kriminalstatistik respektive SCB:s befolkningsstatistik utgörs den mest brottsaktiva
gruppen i samhället av ungdomar (Estrada 2007: 31-31). Värt att beakta är att detta inte är
synonymt med antal brott som begås utan en överhängande del utav den registrerade brottsligheten
är begångna av vuxna gärningspersoner (Estrada 2007: 32). För ungdomar innefattar ofta
debutbrotten engångsföreteelser, sett till lagföring (Brå 2011: 22). Riskfaktorer för att utveckla ett
kriminellt beteende kan öka i det fall det föreligger bristande anknytning mellan ungdomen och
föräldrarna vilket kan härledas till hårda uppfostringsmetoder och/ eller föräldrar med missbruk
eller kriminell anknytning. Riskfaktorer kan även härröras till bristande ekonomi (Brå 2009: 8).
Ungdomsbrottsligheten tenderar emellertid att övergå med stigande ålder (Estrada 2007: 32). De
flesta avbryter därmed sin kriminella livsstil redan i ungdomen men hos en del fortlöper
kriminaliteten i vuxen ålder (Moffitt, refererad i Brå 2009: 11). Forskning påvisar dock att ju
tidigare kriminell debut desto mer kriminellt aktiv och desto fler återfall (Brå 2011: 23).
Debutbrotten tenderar att dels innefattas av så kallade strategiska brott, till exempel rån, brott mot
allmän verksamhet och tillgrepp av motorfordon. Dessa brott tenderar även att utgöra en hög
riskfaktor för återfall och fortsatt kriminell livsstil (Brå, 2011: 5-6) samt riskfaktor för upprättande
av kriminella gäng (Brå 2011: 9). Domar har även visat på att de strategiska brotten, till skillnad
från andra brott, tenderar att begås av kriminella gäng (Brå 2011: 8). Sarnecki redogör för en
självrapporterad undersökning utförd med syfte att studera huruvida ungdomar (pojkar) begår brott
tillsammans med kamrater eller ensamma. Resultatet visade på att endast ett fåtal begått brott
ensamma och att majoriteten begått brott ”ibland med kamrater och ibland ensam” eller ”alltid
tillsammans med kamrater” (Ward 1998, refererad i Sarnecki 2009: 288).
1.2 Problemformulering
Även om de flesta ungdomars kriminella livsstil avstannar i takt med stigande ålder kan man inte
undgå det faktum att individer, om än ett fåtal i jämförelse, stannar kvar (Estrada 2007: 32). Därför
är det viktigt att se till andra orsakssamband som medverkar till att ungdomar avslutar
gängkriminalitet samt att beakta de riskfaktorer som föreligger för att ungdomarna stannar kvar till
följd av svårigheter som tillkommer i avhoppandeprocessen. Är individen dessutom ansluten till ett
kriminellt gäng är det förenat med svårigheter att ta sig ur utan stöd (Göteborgs Stad). Ännu återstår
mycket att utforska inom livsloppskriminologin och just åldersrelaterad brottslighet är ett tämligen
outforskat område (Sampson & Laub 2006: 17). Att utöka kunskaper om varför ungdomar hoppar
1
av kriminella gäng är kriminologiskt relevant att undersöka för att möjliggöra en utökad kunskap
om ungdomsbrottslighet i kriminella gäng och därtill bidra till utveckling av insatser och åtgärder
kopplade till detta. Kunskapen om orsaker till att ungdomar hoppar av kriminella gäng samt dess
svårigheter hoppas jag ska kunna bidra till att brottsförebyggande åtgärder i största möjliga mån
motsvarar ungdomarnas behov av stöd och verkar förebyggande för fortsatt kriminell livsstil i
vuxen ålder.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att studera hur kriminologiska teoribildningar och diskurser replikeras hos
professioner i utlåtanden om vad som bidragit till att ungdomar hoppat av kriminella gäng samt de
konsekvenser de mött i såväl processen att lämna som efterföljande. Att belysa detta ska bidra till
förståelse för vilket stöd ungdomar i kriminella gäng behöver, enligt professioner verksamma inom
brottsförebyggande arbete. För att undersöka detta har frågeställningarna formulerats enligt
följande: (1) Av vilka orsaker hoppar ungdomar av kriminella gäng, enligt professioner som arbetar
brottsförebyggande? (2) Vilka svårigheter möter ungdomarna i samband med avhoppet, enligt
professioner som arbetar brottsförebyggande?
2 Centrala begrepp
2.1 Ungdom
Att åldersavgränsa begreppet ungdom är inte helt lätt och någon exakt definition finns ej heller
(Estrada & Flyghed 2007: 11). Det finns emellertid ett antal definitioner som mer eller mindre
pekar åt samma håll. Enligt en psykologisk definition är ungdomen varken barn eller vuxen utan
befinner sig mellan dessa stadier, det vill säga strax innan tonåren och strax efter tonåren (Feldman
2014: 404). Här framgår alltså inte en exakt åldersavgränsning vilket även Estrada och Flyghed
påpekar (Estrada & Flyghed 2007: 11). De framhåller även att begreppet ungdom stiger allt högre i
åldrarna. Ungdomen betraktas att inträda vuxen ålder då denne tar eget ansvar för sitt liv genom till
exempel försörjning via lönearbete. Detta drar emellertid mer och mer ut på tiden till följd av längre
utbildningar och/ eller arbetslöshet (Estrada & Flyghed 2007: 11-12). Åldersavgränsningen för
ungdom är därför inte alltför snäv i denna uppsats utan ungdomen betraktas att infinna sig emellan
en ålder om 12 och 23 år.
2.2 Avhopp
Begreppet avhopp syftar till ett avslut av kriminella aktiviteter. Att definiera begreppet helt konkret
medför emellertid svårigheter då ett avslut inte nödvändigtvis behöver vara oåterkalleligt utan kan
2
komma att brytas i det fall det sker ett återfall. Att vilja hoppa av syftar alltså till strävan eller
önskan om att avsluta kriminella aktiviteter som sker i anknytning till ett kriminellt gäng. Begränsas
definitionen till ett definitivt avslut går man miste en viktig aspekt i det fall de svårigheter kopplade
till avhoppet och att komma tillbaka till det konventionella samhället eventuellt föranleder ett
återfall. Ett, i begynnelsen, avsiktligt avhopp skulle därmed riskera att hävas. Definitionen av
begreppet avhopp utgår därför utifrån Carlssons (2014) ena redogörelse av intermittency som
beskriver avslutet som ett resultat av förändrade värderingar och därtill en vilja att avsluta den
kriminella karriären. Avslutet är dock inte definitivt utan svårigheter att anpassa sig till det ickekriminella livet kan bidra till ett återfall (Carlsson 2014: 107).
2.3 Gäng
Det finns en rad definitioner av begreppet gäng. Gängstrukturer skiljer sig åt från stad till nation och
amerikanska gäng skiljer sig åt från bland annat europeiska (Sarnecki 2007: 157) vilket innebär att
samtliga definitioner inte är möjliga att applicera världen över. Sarnecki redogör för en tämligen
öppen definition vilken är möjlig att applicera utefter nordiska levnadsförhållanden - socialt nätverk
(Sarnecki 2007: 160). Ett socialt nätverk utgörs av ett minimiantal om två individer vilka inte
behöver misstänkas för samma brott men som sammanlänkas genom att de deltar gemensamt i
kriminella aktiviteter (Sarnecki 2009: 292-293) såväl direkt som indirekt (Sarnecki 2007:160). För
att närma mig en mer bestämd version utav kriminella gäng har jag utgått ifrån de redogörelser som
intervjupersonerna givit i frågor om vilka gäng ungdomar brukar vara ansluta till samt vilka
uppgifter som ungdomar har i dessa gäng, se bilaga: Intervjuguide. Det har dels framgått att
ungdomarna oftast är med i gatugäng tillsammans med vänner som vuxit upp tillsammans. De kan
även vara undergrupper till större gäng med äldre kriminella. Det har även framgått att gänget kan
bestå utav vänner bestående av 3-10 personer som kan syssla med bus eller snatteri. Det kan röra sig
om att ungdomarna blir springpojkar och utnyttjas av äldre kriminella till att leverera, transportera
eller sälja narkotika. Det har även redogjorts för att typer av gäng skiljer sig åt beroende på var i
Sverige man befinner sig.
3 Teori
3.1 Vetenskapsteori
Min forskarroll kan betraktas i enlighet med resenärsmetaforen. I beskrivningen av resenären
samtalar denne med de han möter på sin resa. Liknelsen med resenären finns i att jag som
intervjuare samtalat med intervjupersoner och givit dem möjlighet att berätta sina versioner av
3
verkligheten och tillsammans har vi konstruerat en version av kunskap (Kvale & Brinkman, 2014:
72). Skillnaden kan ställas vid malmletarmetaforen vilken söker efter en kunskap som redan finns
men ännu inte är upptäckt men betraktar den funna kunskapen som given och allmängiltig (Kvale &
Brinkman, 2012: 71).
Studien präglas genomgående av ett konstruktivistiskt förhållningssätt. Slutsatserna som
framkommer i denna uppsats kan inte betraktas som allmängiltiga då jag som forskare endast
belyser versioner av verkligheten. Jag har en föreställning om att den kunskap som denna uppsats
producerar inte är definitiv utan verkligheten som speglas betraktas vara konstruerad och i ständig
förändring (Bryman 2012: 37). Intervjupersonernas berättelser skiljer sig åt i viss mån till följd av
olika yrkeserfarenheter och analysen innehåller därmed till viss del olika tolkningar av verkligheten
(Bryman 2012: 475). Ingen av versionerna betraktas vara mer eller mindre allmängiltig utan
tillsammans bygger versionerna en bild av verkligheten (Bryman 2012: 475). Som intervjuare
samverkar jag med intervjupersonen i producerandet av kunskap. Det är inte enbart
intervjuuttalandet som skapar kunskap utan det är jag som intervjuare som fattar beslut om vilka
frågor som ska ställas och vilka ämnen ljuset faller på. Kunskapens resa sker i samverkan mellan
intervjuare och intervjuperson. Därför betraktas resultatet vara en social konstruktion (Kvale &
Brinkmann 2014: 233). I denna studie betraktas de professioner vilka arbetar brottsförebyggande att
göra anspråk på konstruktionen om ungdomsbrottslighet i kriminella gäng (Sohlberg & Sohlberg
2011: 248-249). Man kan alltså betrakta det som att dessa är med och framställer den sociala
identitet vilken associeras till ungdomsbrottsligheten (Sohlberg & Sohlberg 2011: 252)
3.2 Vändpunkter
Sampson och Laub utgår i huvudsak från Hirschis teori om social kontroll men ser till skillnad från
Hirschi till dess förändringsmöjligheter under livsförloppet (1995: 17) och har därtill utvecklat dess
förklaringsmodell till kriminella aktiviteter (Sampson & Laub 2006: 54). Orsaken till att vissa
fortsätter att begå brott medan andra slutar är emellertid tämligen oviss (Sampson & Laub 2009: 13)
och skiljer sig åt från individ till individ (Sampson & Laub 2006: 25). Brottsligt beteende som
startats av faktorer som bristande sociala band i barndomen kan förändras i takt med sociala band
som tillkommer i övergången till vuxen ålder (Sampson & Laub 1995: 249). Sociala band
kategoriseras utefter Hirschis fyra element i teorin om social kontroll. Dessa element utgörs av band
i form av anknytning (till konventionella relationer), åtaganden (aktiviteter det lagts ned
engagemang på), delaktighet (i arbete och fritidsaktiviteter) samt övertygelse (till samhällets
förhållningsregler). Dessa element antas att avhålla individen från att begå avvikande handlingar
(Hirschi 1998: 289-296). Sampson och Laub redogör för två processer vilka samverkar i lämnandet
– avslutande (termination) och avståndstagande (desistance). Begreppet avståndstagande refereras
4
till de processer vilka verkar stödjande till avslutandet av kriminaliteten och kan dels härledas i
benägenheten eller möjligheten till att begå brott (Sampson & Laub 2006: 21, 23). Sampson och
Laubs föreställning går ut på att nedgång i brottslighet kan härledas till att det finns mer att riskera i
takt med att individen utvecklar och lägger ned engagemang på sociala band (2006: 41). Sampson
och Laub redogör för två centrala begrepp i livsförloppet (life-course) vilka inbegriper kurser
(trajectory) och övergångar (transitions). Kurser innefattar olika sekvenser av övergångar och
innebär processer vilka löper under en längre period, såsom självkänsla, äktenskap, skola eller
föräldraskap. Övergångar är däremot mer kortvariga och abrupta förändringar, såsom det första
jobbet. Dessa kan vara åldersrelaterade men behöver nödvändigtvis inte vara det. Såväl kurser som
övergångar kan vara sammankopplade och bidra till vändpunkter (Sampson & Laub, 1995: 8-9).
Dels kan avslut härröras till den mognad som individen erfar i takt med stigande ålder och med
stigande ålder sker även en nedgång i återfallsbenägenhet (Sampson & Laub, 2006: 26-27). De har
funnit att sociala band såsom partnerskap, oavsett om partnern också sysslar med avvikande
beteende eller inte, socialt kapital och arbete korrelerar med minskningar av kriminalitet i vuxen
ålder (Sampson & Laub 1995: 220, 248). De påpekar emellertid att minskriningen är ett resultat av
den anknytning och det ömsesidiga omhändertagande som kan medföras i partnerskapet och att
minskningen av kriminalitet inte nödvändigtvis är ett resultat av enbart partnerskapet i sig självt
(Sampson & Laub 2006: 41, 43). De har funnit att såväl ungdomar som vuxna vilka erfarit
institutionalisering, fått negativa konsekvenser senare i arbetslivet. Det har även visat sig att dålig
anknytning till såväl partner som arbete i stället ökar riskfaktorerna till avvikande beteende
(Sampson & Laub 1995: 248). Belastningsregister överlag bidrar även till svårigheter i tillskaffande
av arbete (Sampson & Laub 1995: 221). En delaktighet i arbete kan emellertid föranleda en känsla
av mening och värdighet i livet och för unga (män) kan arbetet bidra till en upplevelse av att vara
användbara samt att bli tagna seriöst. Delaktighet i till exempel arbete samt anknytning i
partnerskap föranleder att stora delar av individens liv upptas av detta och att mindre tid och därtill
möjligheter återstår till avvikelser (Sampson & Laub 2006: 47). Det har emellertid visat sig att
arbete inte har bidragit till avståndstagande för de under 27 år (Sampson & Laub 2006: 48). Det
finns ytterligare begränsningar med synsättet – själva brottsligheten kan bidra till en dålig
anknytning till redan existerande arbete eller partnerskap vilket således bidrar till en ökning av
kriminalitet (Sampson & Laub 1995: 249). Vissa ungdomar har även upplevt positiva effekter av
institutionalisering medan vissa upplever negativa effekter, som nämnts ovan. Skillnaderna kan dels
härröra i hur länge institutionaliseringen löpt men det kan även i efterhand, när individen senare i
livet upplever positiva förändringar, upplevas som en positiv effekt och som en avgörande
vändpunkt (Sampson & Laub 1995: 223). För ungdomar kan institutionalisering bidra till en ökning
av kriminalitet i det fall den ger negativa effekter avseende skolgång och gemenskaper (Sampson &
5
Laub 2006: 51). Huruvida händelser blir vändpunkter som lyckas avhålla individen från att begå
avvikande handlingar är givetvis individuellt (Sampson & Laub 1995: 231) och vissa händelser i
individens liv kan vara en vändpunkt för just den individen men inte för en annan. Vad som
däremot krävs för att händelsen ska betraktas som en vändpunkt är att det är en förändring med
tydlig omvändning till en ny livsinriktning med en tillräcklig varaktighet (Sampson & Laub 2006:
36). De förklarar vidare att brottslighet har fler orsaker än försvagade sociala band och att
individens egna val och handlingar påverkar livsförloppet (Sampson & Laub 2006: 38). De redogör
även för vikten av att beakta rutinaktiviteter för att förstå kriminalitet under livsförloppet. Med
rutinaktiviteter menar de den möjlighet som finns, som varierar över tid, till umgänge med
likasinnade (brottslingar) och möjligheten som finns till att begå brott (Sampson & Laub 2006: 39).
Sampsons och Laubs (1995, 2006) redogörelser kommer i denna uppsats användas som
förklaringsmodell till de förändringar som kan uppkomma i ungdomens liv och därtill innebära
förändrade attityder och därtill beteendemönster till plats för en konventionell livsstil.
3.3 Stämpling
3.3.1 Outsiders
Enligt Becker utgörs handlingar betraktade som rätt respektive fel av sociala regler. Dessa reglers
ursprung kan dock variera i stor grad. Endera är de lagstadgade, endera är de baserade på
traditionella föreställningar som är mer informella av sitt slag (Becker 1998: 187). Oavsett om
reglerna är lagstadgade eller inte tenderar deras skapare och upprätthållare att utgöras av de som har
makt genom sin sociala position genom kön, etnicitet eller klass (Becker 1998: 196). Den person
som inte följer reglerna och begår handlingar som av omgivningen är bedömda som avvikande från
gängse regler tenderar att betraktas som en opålitlig person, med andra ord en outsider. Denna
outsider behöver inte betrakta den dömande omgivningen som regelrättiga individer utan kan å
andra sidan betrakta dessa som egentliga outsiders (Becker 1998: 187). Överlag tenderar avvikande
handlingar att vara i sådan form att de strider mot genomsnittet men med detta synsätt är flera
attribut eller handlingar att betrakta som avvikande. Därmed kan detta förhållningssätt att tolka
avvikande beteende ses som banalt och därmed ger detta utrymme att betrakta individer som
egentligen inte har brutit någon regel, som outsiders ändå (Becker 1998: 189). I hur stor
utsträckning och på vilket sätt individen utifrån andra och av sig själv betraktas som en outsider har
emellertid sitt ursprung i hur väl förankrade dessa regler är samt i hur stor grad individen betraktas
som lik respektive olik omgivningen (Becker 1998: 188). Det kan även härröras i varifrån
ungdomen kommer. Ungdomar ifrån slumområden grips i högre utsträckning än ungdomar från mer
välbärgade områden (Becker 1998: 193). I denna uppsats är omgivningens definition av outsiders
6
som orsak av lagöverträdelser, applicerbart. Detta belyses genom att individen stämplas till följd av
utdrag ur belastningsregistret.
3.3.2 Sekundär avvikelse
Att andras reaktioner är så pass starka inför en enskild avvikelse att de föranleder sekundär
avvikelse är tämligen ovanligt (Lemert 1998: 200). I det fall det uppstår så tillkommer den enligt
följande förlopp: Individen begår en (primär) avvikelse och erfar därtill påföljd vilket föranleder
ytterligare (primär) avvikelse. Individen inleder i takt med detta en irritation gentemot de som utför
påföljderna. I takt med påföljder inleds en stigmatisering, ifrån samhället eller gemenskapen,
gentemot den avvikande individen. Individen accepterar i takt med detta den sociala status som
applicerats utifrån varpå individen fortsätter att avvika i enlighet med den (Lemert 1998: 201).
Teorierna beskriver hur stämplingen som outsider tillskapas (Becker 1998) samt processen att
hamna i sekundär avvikelse (Lemert 1998) men det framgår inte om det finns någon möjlighet för
att detta kan förändras över tid. Jag vill med användandet av denna teori inte definiera vem som bär
ansvar för vad utan endast belysa vilka effekter stämpling och kategorisering som outsider kan bli
för ungdomen som avhoppare. Stämplingsteorin används i denna uppsats för det bemötande som
ungdomen erfarit efter sitt avhopp och som påverkat ungdomen negativt.
4 Tidigare forskning
I detta kapitel är två separata vetenskapliga artiklar presenterade vilka delvis haft ett gemensamt
fokus på livsloppskriminologi. Deckers och Pyroozs (2011) studie tar upp avhopp från kriminella
aktiviteter i kriminella gäng, något som liknar syftet med denna studie. De har använt sig av
kvalitativa intervjuer vilket kan likställas med metoden i min studie. En stor skillnad är dock att
intervjuerna i den studien ägt rum med förstahandskällor. Studien skiljer sig även från min i det
avseendet att inte haft ett uttalat fokus på ungdomar specifikt, även om det framgått att de flesta
inträden skett vid en ålder om 13-14 år och de flesta avhoppen vid en ålder om 22-23 års ålder.
Åldersspannet och dess resultat kan därmed ändå sättas i jämförelse till min studie. Studien är dock
genomförd i Nordamerika (Decker & Pyrooz 2011). Levnadsförhållanden kan därmed inte betraktas
vara identiska med nordiska förhållanden.
Carlssons (2014) studie berörde emellertid kriminalitet i Sverige vilket kan likställas med min
studie. Studien har till viss del samma fokus som Decker och Pyrooz (2011), nämligen fokus på
livsförlopp och kriminellt avhopp. Däremot berörde studien varken gängkriminalitet eller ungdomar
vilket till stor del skiljt sig från min studie. Även då metoden likt min var kvalitativa intervjuer
7
baserades den emellertid på livshistorieintervjuer. Dock framgår även i Carlssons studie att
avhoppet till stor del skett i övergången från ungdom till vuxenlivet (Carlsson 2014: 109). Som
komplement till Deckers och Pyroozs (2011) studie, har Carlssons (2014) studie bedömts som
relevant då resultatet appliceras på nordiska förhållanden och har därtill kunnat ställas i jämförelse
till min studie. Studien innehåller flera paper och med anledning av att denna uppsats till stor del
berört faktorer i upphörandet samt att det finns möjlighet att ett avslut inte är definitivt utan istället
kan röra sig om ett tillfälligt uppehåll, beaktas två paper vilka berör nämnda faktorer.
4.1 Leaving the gang - Logging off and moving on
Studien genomfördes genom intervjuer med unga vuxna mellan 18-40 år ifrån tre olika städer i
Nordamerika: St. Louis, Fresno och Los Angeles (Decker & Pyrooz 2011: 2) Ett avsiktligt urval
utgjordes av intervjupersoner som motsvarade ”[…] egenskaperna hos grupper som sannolikt
kommer att ha ett stort antal nuvarande och tidigare gängmedlemmar”1 (Decker & Pyrooz 2011: 2)
vilka utgjordes av fängelseintagna, individer med villkorlig frigivning eller skyddstillsyn (Decker &
Pyrooz 2011: 2) samt ”högrisk”-individer (Decker & Pyrooz 2011:3). Karaktärsdragen hos gängen
skilde dock från städer emellan där vissa gäng bland annat var mer väl förankrade än andra (Decker
& Pyrooz 2011: 3). Resultatet av studien visar att ingången i gängen skedde vid en ålder om 13-14
år. Utträdet skedde senare än vad tidigare skol- och samhällsstudier påvisat. Decker och Pyrooz
studier visade att utträdet skedde kring 22-23 års ålder. Skillnaden förklarades med att urvalet skiljt
sig och att de tidigare studierna baserats på skolungdomar vilka under denna period tenderar att
erfara mognadsutveckling (Decker & Pyrooz, 2011: 5). Decker och Pyrooz förklarade att deras
studie visat på möjligheterna att denna mognadsutveckling motverkas av gängmedlemskapet
(Decker & Pyrooz 2011: 5). Studien visade även på att engagemanget i gängen påverkas av hur väl
individen varit förankrad i gänget genom bland annat symboler, deltagande, vänskap och status.
Deras hypotes var att ett lämnande av gängen kan vara en effekt av minskat band till det. Resultatet
visade dock på liten skillnad i engagemang mellan tidigare och nuvarande medlemmar vid tiden för
högst engagemang där till och med forna gängmedlemmar visat på högre engagemang än
nuvarande. Detta påvisade att även starkt förankrade medlemmar kan upphöra sitt deltagande
(Decker & Pyrooz 2011: 6). Dock påvisade resultatet även att det sker en nedgång i förankring vid
själva tidpunkten för lämnandet. Lämnandet kan ha varit en effekt av förändringar i såväl det
kognitiva som i individens sociala roll. Däremot har de tidigare medlemmarna tenderat att ta med
sig sin forna gängidentitet även om de inte längre varit aktiva (Decker & Pyrooz 2011: 7). Decker
och Pyrooz redogör även för den självrapporterade orsak, process och konsekvens av att lämna
gänget vilket de delar upp i push-faktorer, där gänget inte längre betraktas som lika tilltalande, och
1
Översättning från engelska
8
pull-faktorer, som inte har med gänget i sig att göra, som kompletterande orsaker till lämnandet.
Hälften uppgav att pull-faktorerna utgjordes främst av orsaker berörande familj, såsom att få barn.
Andra vanliga orsaker var arbete, närstående (partner), och flytt (Decker & Pyrooz 2011: 12). En
stor del uppgav att push-faktorerna utgjordes främst av att medlemmen vuxit ifrån gänglivet. Andra
uppgav att rättväsendet utgjorde en orsak till lämnandet och några uppgav trakasserier från polis
som orsak (Decker & Pyrooz 2011: 12). I processen att lämna gänget har de redogjort för att
majoriteten inte behövde utföra några omvälvande handlingar för att lämna. Gänget ska ha uppträtt
förstående så länge orsaken till lämnandet var godtycklig, såsom familjära orsaker (Decker &
Pyrooz, 2011: 13). Dock har före detta gängmedlemmar uppgett att de, trots lämnandet, fortlöpande
behandlas som gängmedlemmar, dels av polisen men även av rivaler till det tidigare gänget (Decker
& Pyrooz 2011: 14). Decker och Pyrooz redogör för vilka konsekvenser den före detta
gängmedlemmen följaktligen mött som effekt av lämnandet. Resultatet visade på att en del erfarit
attacker från gängrivaler. En lite mindre andel har erfarit attacker från egna gängmedlemmar.
Många uppger att de fortfarande behandlas som gängmedlemmar av polisen (Decker & Pyrooz
2011: 15). Det är också polisen som uppfattats att vara minst benägen att observera att den före
detta gängmedlemmen inte längre är aktiv, därefter kommer de rivaliserande gängen. Det före detta
gänget var de som visade på mest benägenhet att över tid acceptera lämnandet (Decker & Pyrooz,
2011: 15-16).
4.2 Continuities and Changes in Criminal Careers
4.2.1 Paper II: Vändpunkter och att upphöra med brott
En undersökning om livsförlopp och vändpunkter i kriminalitet har genomförts med ”[…] en
närstudie av två livshistorieintervjuer” (Carlsson 2014: 105). I likhet med tidigare nämnda pullfaktorer i Deckers och Pyroozs studie (Decker & Pyrooz 2011: 12) beskriver Carlsson att
upphörandet med brott har att göra med livsförändringar såsom familj, relationer och arbete vilka
sedermera bidrar till förändringar i bland annat social kontroll och självbild vilka kan leda till
upphörande
av
kriminalitet
(Carlsson
2014:
105).
Carlsson
redogör
vidare
för
att
förändringsprocessen är komplex (Carlsson 2014: 105) och påpekar att det är av stor vikt att beakta
kontexten och inte sätta någon händelse i företräde (Carlsson 2014: 106). Carlsson förklarar vidare
för att han använder vändpunkter som ett tolkningsredskap (Carlsson 2014: 106). Carlsson förklarar
att de två livshistorieintervjuerna är lika vad gäller barndom, social status, tidig debut i kriminalitet,
drogbruk, variation vad gäller brottslighet samt processer för denna variation (Carlsson 2014: 106).
Vad som tidigare framgått, av Deckers och Pyroozs studie, tycks flera push- och pull-faktorer ha
samverkat (2011:12). Även Carlsson förklarar med en av dessa livshistorier att flera processer
9
verkat tillsammans för en förändring där ingen av dessa enskilt tycks kunna genomföra en
förändring (Carlsson 2014: 106).
4.2.2 Paper III: Intermittency-processer i kriminella karriärer
Carlsson förklarar inledningsvis att denna studie handlar om den period som rör sig om ett tillfälligt
uppehåll och inträffar mellan den kriminella karriärens start och avslut (Carlsson 2014: 106). Detta
är en viktig distinktion som inte framförs i Deckers och Pyroozs (2011) studie. Syftet med studien
var att undersöka detta kvalitativt (Carlsson, 2014: 106-107). Carlsson har redogjort för två typer av
intermittency där ena avser en paus vilken gradvis innebär ett upphörande av kriminalitet och
tenderar att uppstå tidigt och betraktas naturlig och egentligen inte avsiktlig och ses inte heller som
ett resultat av förändrad livsstil (Carlsson 2014: 107). Carlsson redogör även för den andra typen av
intermittency vilken istället orsakas av en vilja, orsakat av en förändring i värderingar, att avsluta
den kriminella karriären till plats för en ny form av livsstil. Dessa pauser är längre och när det väl
sker ett återfall tenderar det att vara mindre allvarligt. Att individen återfaller beror dock på den
frustration som tillfaller då individen upplever svårigheter och inte överkommer de hinder som
tillkommer till att anpassa sig till den nya, icke-kriminella, rollen (Carlsson 2014: 107). Denna
skildring av risken för återfall är en viktig faktor vilken inte belysts i Deckers och Pyroozs studie
(2011) studie. Carlsson belyser sedan under sammanfattande slutsatser att upphörandet främst sker i
ungdomens övergång till vuxenlivet och att själva brottsligheten, som möjligen tidigare givit status,
i övergången till vuxenlivet i stället bidrar till marginalisering (Carlsson 2014: 109). Även Decker
och Pyrooz (2011) tar upp avslut som resultat av mognadsutveckling som påvisats i tidigare studier
(Decker & Pyrooz, 2011: 5) vilket kan associeras med stigande ålder. Dock påvisade Deckers och
Pyroozs (2011) studie att mognadsutvecklingen kan hämmas av gängmedlemskapet (Decker &
Pyrooz, 2011: 5) vilket Carlssons (2014) studie inte berör i samband med att den inte fokuserar på
gäng. Förändringsprocessen kan dels vara ett resultat av individens förändrade syn på brottsligheten
och att ett marginaliserat liv sätts i ljuset. Sociala förändringar kan även bidra till en utveckling och
vilja att avsluta en kriminell karriär (Carlsson, 2014: 109). Carlsson påpekar vidare att det är viktigt
att beakta att inte endast viljan räcker. Det krävs även såväl materiella som sociala resurser därtill
(Carlsson 2014: 110).
5 Metod
5.2 Metodval
Som metod för denna studie valde jag att genomföra kvalitativa intervjuer. Att valet föll på
kvalitativa intervjuer var med anledningen av studiens syfte. Det fanns inte någon avsikt att mäta
10
specifika begrepp och koda dem, som generellt en strukturerad, kvantitativ intervju bygger på
(Bryman 2012: 413). Bryman beskriver de kvalitativa intervjuerna som ett fokus på
intervjupersonens intressen snarare än forskarens samt fokus på intervjupersonens detaljerade svar
(Bryman 2012: 413). I samband med att min studie initialt hade en tämligen bestämd riktlinje antog
intervjumetoden en semistruktur. Bryman beskriver den semistrukturerade intervjun som vilande på
en intervjuguide vilken huvudsakligen kommer att följas i sin ordning men att detta inte är ett måste
utan det ges utrymme för nya frågor anpassade till intervjupersonens svar (Bryman 2012: 415-416).
Fokus var därmed riktat till intervjupersonens uppfattningar och metoden gav en möjlighet att följa
intervjupersonens rytm och vara flexibel inför dennes uppfattningar om vad som var väsentligt och
inte. Bryman beskriver kvalitativa intervjuers möjlighet att ställa uppföljnings- och följdfrågor och
ändra frågornas ordning och formulering (Bryman 2012: 413). Intervjuerna byggde initialt på en
intervjuguide men mitt förhållningssätt var inte att begränsa mig till denna utan gav mig själv
möjlighet att såväl ställa följdfrågor eller hoppa över frågor i det fall det fanns behov av det. Hade
detta däremot varit en kvantitativ studie hade detta förhållningssätt, enligt Bryman beskrivning,
utmanat studiens reliabilitet och validitet (Bryman 2012: 413).
5.3 Urval
Med ett målstyrt urval valdes intervjupersoner ut utefter mina frågeställningar. (Bryman 2012: 350).
Urvalskriteriet var att intervjupersonerna skulle bestå av yrkesroller som i olika utsträckning arbetar
med kriminella ungdomar och/ eller brottsförebyggande arbete. Dessa kriterier var anpassade efter
studiens tema. I målstyrda urval är det vanligt att basera urvalet på flera nivåer för att öka
generaliserbarheten (Bryman 2012: 350). Detta saknade dock relevans i denna studie då det inte
strävades efter ett generaliserbart resultat. Hade jag varit ute efter ett generaliserbart resultat hade
antalet intervjupersoner i denna studie dessutom varit för lågt. Det hade då krävts ett mer
representativt urval utifrån en större population (Karlsson & Pettersson 2012: 62).
Urvalet består av totalt fyra intervjupersoner. Två av dem arbetar med ungdomar varav den ena
arbetar i en organisation som hjälper kriminella tillbaka till samhället och den andra arbetar med
öppenvård och behandling samt har arbetat som fältassistent. En av intervjupersonerna arbetar inte i
kontakt med avhopparna direkt men arbetar i en organisation som arbetar med brottsförebyggande
frågor lokalt. En annan av intervjupersonerna arbetar i en organisation riktat till individer utsatta för
hot som behöver hjälp och stöd, dels med att hoppa av kriminella gäng. Urvalet i stort har kunnat
bidra med kunskaper om lokalt brottsförebyggande arbete samt kunskap utifrån sina
yrkeserfarenheter i kontakt med kriminella avhoppare. Intervjupersonerna är inte presenterade i
kronologisk ordning.
11
5.4 Tillvägagångssätt
Initiala kontakten med deltagande intervjupersoner ägde rum via e-post där jag redogjorde för bland
annat studiens syfte, se kapitel 5.9 Etiska Överväganden. Att ta det på mail var fördelaktigt då
intervjupersonerna fick det skriftligt och hade möjlighet att ta del av informationen igen. Två av
intervjuerna genomfördes på plats och två över telefon. Samtliga intervjuer varade ungefär en
halvtimme.
Tre av fyra intervjuer spelades in varav två av intervjuerna ägde rum på intervjupersonernas
respektive kontor och spelades in via utrustning i mobiltelefon. Enskilda kontor utan utomstående
ljud underlättade inspelningens kvalitet men även bekvämligheten i intervjuförfarandet. Att spela in
intervjuer var positivt i den bemärkelsen att det gav mig som intervjuare fritt utrymme att fokusera
helt på intervjusituationen samt omlyssna i efterhand (Kvale & Brinkmann 2014: 218). En av dessa
intervjuer genomfördes per telefon, då jag befann mig ensam i min bostad. Inspelningen skedde i
detta fall genom högtalartelefon och via dator. Denna form av inspelning inverkade emellertid på
ljudkvalitéten vilket föranledde att det inte var helt lätt att transkribera då vissa ord var svåra att
höra. Detta påverkade emellertid inte resultatet då de relevanta citaten för studien hade god
ljudkvalitét.
En av intervjuerna genomfördes per telefon och spelades inte in i enlighet med intervjupersonens
önskemål. Även vid detta tillfälle befann jag mig ensam i min bostad. Att intervjua per telefon
underlättade processen att föra anteckningar då det gav möjlighet fokusera på detta utan att det
skulle påverka vissa processer i en intervju på plats, som kroppspråk och att vara delaktig genom
ögonkontakt. Detta kan dock vara till nackdel då vi vid ett telefonsamtal inte kan beakta nämnda
processer. Fokus var däremot inte att studera dessa varför jag inte ser nackdelen som betydande för
intervjuns syfte. Vikten var emellertid att vara effektiv i antecknandet vilket var en utmaning. Av
förklarliga skäl går det inte att minnas allt ordagrant men anteckningarna hjälpte till viss del på
vägen. Anteckningar kräver dock inte samma tidsmässiga resurser som en transkribering av
inspelning och blir därtill snabbare redo för analys, vilket kan ses som en fördel (Kvale &
Brinkmann 2014: 190). Kvale och Brinkmann beskriver att en telefonintervju kan medverka till en
effekt av att intervjuaren vågar ställa bland annat känsliga frågor som inte skulle ha ställts vid ett
möte ansikte mot ansikte (2014: 190-191). Detta var något jag med noggrannhet reflekterade över
innan intervjuerna oavsett intervjuform. Jag ser dock inte att denna effekt har avspeglats på någon
av mina telefonintervjuer då det användes samma intervjuguide till samtliga. De följdfrågor som
ställts kan jag inte se som direkt orsak av att det var just en telefonintervju.
12
De två första intervjuerna som spelades in transkriberades kort tid därefter varav analysen
påbörjades inom ett par dagar då minnet efter intervjuerna fortfarande var färskt. När de andra
intervjuerna senare ägde rum var analysen redan påbörjad samt teman och underteman redan
skapade, dock med utrymme för fler underteman som sedermera utvecklades.
5.5 Forskarroll och förförståelse
I kvalitativa studier finns en överhängande risk att forskarrollen inverkar på den kunskap som
produceras i studien och därtill dess kvalitet. I fråga om vetenskaplig kvalitet innebär detta att
analysen och resultaten som presenteras i denna uppsats i största möjliga mån ska vara transparenta,
kontrollerade och korrekta. Mer om det finns att läsa i kapitel 5.8 Vetenskaplig kvalitet, på sida 15.
Min roll kan även inverka på den kunskap som produceras. Band till intervjupersoner kan resultera i
att viss information sätts i ljuset medan annan information undanhålls vilket ger inverkan på
resultatet (Kvale & Brinkmann 2014: 111). Dock befarar jag inte att detta förekommit i denna
studie i samband med att det inte funnits något band sedan innan till någon av intervjupersonerna.
Begreppet förförståelse inbegriper processer om bland annat fördomar, erfarenheter eller utbildning
(Bergström & Boréus 2014: 31). Förförståelsen kan ha inverkan på hur jag formulerar mina
tolkningar av resultaten och hur detta följaktligen uppfattas av läsaren (Sohlberg & Sohlberg 2011:
73). Förförståelsen inverkar på alla som tar del av material och ger utrymme för vida tolkningar,
oavsett om det gäller att återskapa en utsaga eller att förstå en färdig rapport (Bergström & Boréus
2014:31). Innan denna studie påbörjades hade jag ingen större kunskap eller kännedom om
gängbrottslighet bland ungdomar förutom det jag tidigare läst i kurslitteratur eller fått höra via
diverse medier. Jag hade dock en föraning om att ett avhopp var förenat med svårigheter samt att
detta kunde vara en följd av gängets struktur att hålla kvar individen eller svårigheter att ta sig in i
det konventionella samhället. Jag hade även en förförståelse om att svårigheter i att hoppa av kunde
härröras i eventuella förpliktelser eller skulder till det före detta gänget. Framför allt hade jag en
förförståelse om att inte allt handlar om egen vilja. Förvisso har alla ett eget ansvar för sina
handlingar men det är viktigt att beakta de andra spelregler som råder i samhället som kan inverka
på individens förmåga att ta detta ansvar. Vidare förförståelse genererades då jag tog del av tidigare
forskning inom området. Detta gav föraningar om att gängmedlemmen skulle komma att betraktas
som gängmedlem även efter avhoppet. Detta frambringade ytterligare frågor om just
gängmedlemskapet i intervjuguiden, som kanske inte hade funnits där utan min förförståelse.
5.6 Maktassymetri
Trots friheten i samtalet som speglas i mitt val av metod kan man inte undgå det faktum att det
föreligger maktförhållanden. Bortsett från att det är jag som valt ut vilka potentiella
13
intervjudeltagare jag tillfrågat, så är det de tillfrågade intervjudeltagarna företrädelsevis som
bestämt om och på vilka villkor de velat delta. Min intention har varit ett jämbördigt samtal där
fokus såväl som intresse i huvudsak har byggt på intervjupersonens berättelser och erfarenheter
(Kvale & Brinkmann 2014: 52). Det har inte heller funnits någon strävan efter att bedöma dess
sanningshalt (Kvale & Brinkmann 2014: 55) då jag anser att det inte går att finna en objektiv
kunskap utan betraktar mig själv och intervjupersonen som de som tillsammans skapar kunskap
(Kvale & Brinkmann 2014:188). Även om intentionen från min sida inte varit att avsiktligt utöva
makt så kan emellertid en rad maktförhållanden ha förekommit. Det är jag som har bestämt
intervjuämnet och frågorna därtill och det är även jag som kommit att avgöra vilka ämnen som
betraktats som intressanta. Intervjun har haft en tydlig tematisering och frågor är formulerade för att
besvara frågeställningarna utan att vara allt för ledande. Efter intervjun är det också jag som väljer
vilka ämnen som tagits upp som faller i mina intressen för denna studies syfte och som jag därefter
analyserat och tolkat (Kvale & Brinkmann 2014: 52). Intervjupersonerna har emellertid fått
möjlighet att lägga till information efter att jag ställt alla mina frågor, se bilaga: Intervjuguide. Detta
kan betraktas som ett undantag i denna maktassymetri och således ha minskat den något. Det kan
även ha förelegat motkontroll till detta maktförhållande från intervjupersonens sida. Motkontroll
syftas till det fall då intervjupersonen möjligen valt att till exempel kringgå en viss fråga till följd av
dominansen som föreligger hos intervjuaren (Kvale & Brinkmann 2014: 52). Den kan även ha
minskats till följd av att intervjupersonerna har yrkeserfarenheter om ett område som jag som
intervjuare inte haft uttalade kunskaper om (Kvale & Brinkmann 2014: 186).
5.7 Analysmetod
Från intervjumaterialet finns ett flertal värdefulla citat och anteckningar att ta med. Att presentera
samtliga citat och anteckningar skulle emellertid medföra såväl upprepningar som mycket text.
Spänningen i mina intervjupersoners berättelser skulle därför ha riskerats att hamna i skuggan av
radvis med texter att genomplöja (Kvale & Brinkmann 2014: 319-320). Kapite 6 Resultat och
analys kombineras därför med citat, skildringar och sammanfattningar. Att låta citat eller
anteckningar tala för sig själv kan förringa det faktum att materialet är en pågående dialog. Att
analysera och tematisera utsagor bidrar istället till ett utvecklande av det redan sagda (Kvale &
Brinkmann 2014: 232-233). Analysen har därför skett genom att tematisera materialet genom en
tematisk analys. Definitiva utformningar av analysmetoden saknas emellertid men dess fokus på
teman återfinns i flera andra analysmetoder (Bryman 2008: 528). Genom att med noggrannhet läsa
igenom transkriberingar och anteckningar fann jag ett antal teman och underteman kopplade till
dem. Detta kan förklaras som ett resultat av de teman som intervjufrågorna företrädelsevis
baserades utefter. Däremot skiljde sig underteman åt vilket kan vara ett resultat av att mina frågor
14
var öppna och gav varierande svar beroende på yrkesrollernas arbetsmässiga erfarenheter. Bryman
beskriver den tematiska analysens utgångspunkt i att skapa ett index utav dessa teman respektive
underteman vilka kan presenteras i en matris och då företrädelsevis med lite material. Jag har dock
valt att inte presentera analysen i en matris då citat och skildringar varit långa och många samt att
en presentation i flödande text gav positiva effekter för överskådligheten. I enlighet med Ryans och
Bernards rekommendationer har jag använt mig av följande faktorer i sökandet efter underteman –
teman som förekommer upprepat, liknande respektive skilda beskrivningar av företeelser samt
tidigare nämnda teorier. Detta är förvisso inte samtliga rekommendationer de framhåller men det
har varit dessa som passat undersökningens syfte. Andra rekommendationer har varit till exempel
lokala uttryck eller metaforer (Bryman 2012: 529-530), något som däremot inte motsvarar studiens
syfte men som däremot hade varit av fördel om jag haft för avsikt att mäta hur de beskriver orsaker
eller svårigheter. Teman samt underteman har kunnat härledas dels genom intervjufrågor men även
genom beaktande av teorier och tidigare forskning, såväl likheter som olikheter.
5.8 Vetenskaplig kvalitet
Begrepp som reliabilitet och validitet är främst applicerbara i kvantitativa studier (Bryman 2014:
351). I samband med att urvalet i denna uppsats varken är representativt eller utgör tillräckligt stora
populationer blir det inte heller tal om generaliserbarhet. Bidragandet av kunskap bidrar därmed till
att en generaliserbarhet kan antas. Uppsatsens utgångspunkt blir således att den präglas av
genomskinlighet och reflexivitet (Karlsson & Pettersson 2012: 62). Genomskinlighet kan uppnås
genom att analysen av resultatet presenterar respektive citat och skildringar och hur dessa tolkats.
Man kan emellertid anta att förförståelsen kan ha inverkat på vilka frågor som ställts och sättet de
ställts på samt hur materialet slutligen tolkats. Intervjupersonernas förförstålse kan också inverka på
svaren (Karlsson & Pettersson 2012: 60). Förförståelsen kan även ha bidragit till att jag fått upp
ögonen för vissa underteman och inte andra. Dessutom har jag till stor del tolkat dem utefter de
teorier och den tidigare forskning som jag valt att utgå ifrån. Allt material är dessutom inte med,
dels för att det mängdmässigt och med hänsyn till uppsatsens syfte och frågeställningar inte finns
utrymme för alla citat eller anteckningar. Därför är det viktigt att påpeka att det är mitt jag som till
stor del producerar kunskapen (Kvale & Brinkmann 2014:292). Dock presenterar kapitel 6 Resultat
och analys vilket citat eller anteckning och vilket tema som jag kopplat till vilken teori och/ eller
tidigare forskning vilket utgör genomskinligheten i uppsatsen (Bergström & Boréus 2012: 43).
Även om begreppet reliabilitet inte brukar nämnas i fråga om intervjuer finns ändå en viktig aspekt
att beakta beträffande just intersubjektiv reliabilitet. En intervjus reliabilitet kan stärkas i det fall två
personer transkriberar intervjun. I denna studie är det endast jag som transkriberat ljudfilerna och
även om jag tycker mig ha skrivit uttalanden ordagrant samt att jag har lyssnat om dem för att
15
jämföra med det jag redan skrivit, finns dock utrymme för att annan skulle tolkat annorlunda vilket i
så fall skulle kunna härledas i inspelningens kvalitet eller misstolkande av uttryck. Att jämföra
varandras transkriberingar kan därmed bidra till en kvantifierad reliabilitetskontroll (Kvale &
Brinkmann 2014: 224-225) vilket saknas i denna studie. Det resultat som finns att tillgå i kapitel 6
Resultat och analys kan emellertid visa på att intersubjektiviteten är god. Med detta menas att mina
resultat till stor del kan finna stöd i tidigare nämnda forskningar och teorier (Bergström & Boréus
2012:42). Det finns dock en poäng i att analysera trovärdigheten i källan genom att överväga hur
pass insatta intervjupersonerna är i intervjuämnet. I detta fall består inte intervjupersonerna av
ungdomar direkt utan av personer som i olika uträckning arbetar med brottsförebyggande arbete.
Urvalet kan därför betraktas att utgöras av såväl andrahands- som tredjehandskällor (Bergström &
Boréus 2012: 43). I detta fall är det av vikt att belysa konstruktivismen i arbetet och att det är
professioner som ger utlåtanden om ungdomar och alltså inte ungdomar direkt, se kapitel 3.1
Vetenskapsteori. I kapitel 6 Resultat och analys framgår att versionerna i vissa fall skiljer sig något
och detta kan härröras till respektive persons yrkeserfarenheter. Men i vissa fall har det uppstått
liknande skildringar vilka kunnat söka stöd i tidigare forskning och teori.
5.9 Etiska överväganden
Initialt har de etiska förhållningssätten i denna uppsats sitt ursprung Vetenskapsrådets publikation
om Forskningsetiska principer vilket innehåller ett grundläggande individskyddskrav med fyra
huvudkrav
berörande
informationskravet,
samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet
och
nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002: 6). De fyra, deltagande intervjupersoner kontaktades i
första ledet via e-post där jag redogjorde för mitt namn, vad och var jag studerade. Jag redogjorde
för att jag skrev mitt examensarbete, vad detta skulle handla om, att jag skulle komma att
genomföra intervjuer som metod till analysen samt vad intervjutemat skulle komma att handla om.
Första e-postmeddelandet innehöll även information om frivillighet, anonymitet, att de insamlade
uppgifterna inte kommer användas för annat syfte än forskning och att de har rätt avbryta
medverkan när som helst, även efter intervjun. I vidare e-postmeddelande där vi bokat tid har jag
även frågat om det är ok att spela in intervjun. Vid tillfället då intervjun ägt rum har jag återigen
redogjort för informationen som fanns att tillgå i det första e-postmeddelandet. Jag har även
redogjort för att de inte behöver besvara frågor om de inte vill. De som redan gett sitt godkännande
om inspelning, ställde jag åter frågan om det varit ok att jag satt igång inspelningen. För att skydda
deltagarnas rätt till anonymitet har alla intervjutranskriberingar, intrevjuanteckningar och ljudfiler
varit lagrade på enheter endast tillgängliga för mig. Uppgifter om intervjudeltagares riktiga namn
finns inte heller antecknade i intervjutranskriberingar eller intervjuanteckningar.
16
Etiska överväganden har även berörts i urvalsprocessen. Att inom kriminologisk forskning
involvera ungdomar kan vara förenat med en del etiska risker (Tiby 2006: 92). Att urvalet inte föll
på ungdomar direkt härrör inte att jag ifrågasätter deras kompetens, jag anser däremot att
ungdomarna själva har bäst kännedom och kunskaper om deras egna upplevelser (Tiby 2006: 93).
Däremot övervägde jag intervjusituationen och att intervjua ungdomar om deras eventuella utsatthet
vid ett avhopp hade kunnat medföra stress (Kvale & Brinkmann: 2014: 99). I samband med detta
baserades urvalet på andra- och tredjehandskällor bestående av professioner som arbetar med
brottsförebyggande arbete i olika utsträckningar. Däremot kan det antas föreligga maktperspektiv
även här och med det menat att vissa faktorer synliggörs och andra inte (de los Reyes & Mulinari
2005: 93 refererad i Tiby 2006: 92). Det har även funnits etiska överväganden i utskriften av
intervjupersonernas uttalanden, att vara lojal mot dem och inte plocka ur uttalanden ur deras
sammanhang (Kvale & Brinkmann 2014: 99). Särskilt har det varit viktigt att vara tydlig i kapitel 6
Resultat och analys om vad som varit citerat och vad som baserats på anteckningar. Ett annat etiskt
övervägande bidrog till att fråga intervjupersonerna om de velat ta del av resultatet innan
slutversionen av denna uppsats (Kvale & Brinkmann 2014: 99) skickades till examinatorn. Vidare
har konfidentialiteten beaktats i valen av citat till analysen för att säkerställa att dessa inte röjer
identifierbara uppgifter (Kvale & Brinkmann 2014: 227-228).
6 Resultat och analys
Analysen är presenterad i teman och underteman. Huvudteman har haft sin grund i
frågeställningarna - avhoppets orsak och avhoppets svårigheter. Underteman utgörs av de olika
aspekter som uppkommit till respektive tema. Tema samt undertema har analyserats separat.
Uttalanden från Intervjuperson 1, 2 och 4 är till stor del citerade samt omskrivna från talspråk till
skriftspråk. Genom [klamrar] är det förtydligat vad intervjupersonen menat. Till exempel ”De
träffas” har jag förtydligat vilka ”De” är med ”De [gänget] träffas”. Med intervjuperson 3 skedde
ingen inspelning varför denna intervjupersons skildringar är baserade efter mina anteckningar och
beskrivningarna kan därmed inte betraktas som varken ordagranna eller citat. Intervjuperson 3:s
beskrivningar är därför, för tydlighetens skull, inte markerade med citationstecken och är inte heller
kursiverade.
6.1 Tema: Avhoppets orsak
I detta tema återfanns en rad underteman, där bland rädsla för gänget, att individen träffat en
partner, domstolsprocess, familjära orsaker, yrkesroller som kommit i kontakt med ungdomen samt
17
åldersrelaterade faktorer. Dessa underteman kunde i sin tur söka stöd i såväl Deckers och Pyroozs
(2011) studie som Carlssons (2014) samt i teorin om vändpunkter.
Rädsla för gänget
Två intervjupersoner har tagit upp faktorer om rädsla som orsak till avhoppet. Rädslan kan vara ett
resultat av att ungdomen hotats till att göra saker.
Intervjuperson 3 beskriver att de kan vilja sluta på grund av rädsla, att de blir hotade till att
göra saker. Ofta gör ungdomarna som de blir tillsagda på grund av rädsla för att utsättas för
repressalier.
Även intervjuperson 2 tar upp faktorer som att ungdomen blir pressad av äldre kriminella och blir
rädd och därför vill hoppa av. Decker och Pyrooz definierar push-faktorer i sin studie, att gänget
inte betraktas som lika tilltalande längre (Decker & Pyrooz 2011: 12). Individen har möjligen fått en
annan uppfattning om gänget efter att ha blivit pressad eller hotad vilket bidrar till en rädsla som får
individen att inte vilja vara delaktig längre då gänget inte betraktas lika tilltalande. Hot eller press
kan även ha ändrat ungdomens värderingar om gänget. Carlsson redogör även för en typ av
intermittency i sin studie vilket förklarar ett avhopp orsakat av vilja till följd av ändrade värderingar
(Carlsson 2014: 107).
Familj, partner och domstolsprocess
Anknytning till sociala band har visat sig vara en viktig faktor i processen att välja att lämna och
visar sig att påverka flera element i teorin om social kontroll. Tre intervjupersoner har tagit upp
faktorer som att ungdomen träffat en partner.
”[...] Men ofta är det killar som träffar en flickvän som får en att tänka att det här var kanske
inte det livet jag ville leva och så märker man att det inte är så glamouröst som man kanske
först trodde när man anslöt sig.” – Intervjuperson 1
Att träffa en partner kan enligt Sampson och Laub ses som en vändpunkt vilken bidrar till
minskning av avvikande beteende (1995: 248). Dock framhåller de att partnern också kan syssla
med avvikande beteende men ändå bidra till en förändring (Sampson & Laub 1995: 248). Det
behöver inte heller vara partnerskapet ensamt som bidrar till förändringen utan snarare
anknytningen som tillkommer (Sampson & Laub 2009: 41, 43). Resultatet överensstämmer även
med Deckers och Pyroozs studie. Decker och Pyrooz tar upp begreppet om pull-faktorer vilka är
processer som inte har med gänget att göra men som får gängmedlemmen att lämna. En vanlig pullfaktor var just att gängmedlemmen träffat en partner (Decker & Pyrooz 2011: 12). Även Carlssons
studie visar på samma resultat, att livsförändringar som att träffa en partner förändrar den sociala
kontrollen och bidrar till förändring (Carlsson 2014: 105). Carlsson tar emellertid upp att enskilda
18
förändringar inte påverkar utan att det krävs ett samspel mellan flera (Carlsson 2014: 106). I detta
resultat kan det emellertid tolkas som att partnerskapet som ensam faktor kan innebära en
förändring.
Intervjuperson 4 tar även upp processen att träffa en partner som förvisso förekommer men att
verkligheten tenderar att förskönas och att gängmedlemmen har en betydligt tristare tillvaro:
”Men sen kan det också vara praktiska konsekvenser. Problemet är ju att det man har som
bild inte stämmer överens med verkligheten riktigt, det är ju inte som en amerikansk film. Det
är ju en rätt trist tillvaro på många sätt. En del tröttnar på det, de kan åka fast eller andra
praktiska konsekvenser som påverkar livet. Och så händer det ju också för en del att de
faktiskt torskat och hamnar i domstol, att där trillar polletten ned.” – Intervjuperson 4
Processen att ställas inför rätta kan betraktas som en vändpunkt i ungdomens liv. Huruvida denna
betraktas som en vändpunkt skiljer sig emellertid från individ till individ, enligt Sampson och Laub,
och kan härröra i straffets art (Sampson & Laub 1995: 223). Institutionalisering har visat sig riskera
negativa konsekvenser för arbetslivet då belastningsregistret försvårar tillskaffandet av arbete
(Sampson & Laub 1995: 221, 248). Emellertid har en del individer sett till institutionaliseringens
positiva effekt senare i livet och således som en avgörande vändpunkt (Sampson & Laub 1995:
223). Deckers och Pyroozs studie visar även på samma resultat: att rättsväsendet varit en pushfaktor och inneburit en orsak till lämnandet (Decker & Pyrooz 2011: 12). Att tröttna på gänglivet
kan dels härledas i att medlemmen vuxit ifrån det, en push-faktor som visat sig vara viktig i även
Deckers och Pyroozs studie (Decker & Pyrooz 2011: 12).
Även familjära band har en inverkan på ungdomens val att hoppa av. Både intervjuperson 3 och 4
tar upp familjära orsaker. Intervjuperson 3 har tagit upp att det kan handla om att föräldrarna
kommer på en. Intervjuperson 4 har tagit upp att det kan vara att ungdomen landar i att föräldrar
eller släkt inte tycker att det är så kul med ungdomens kriminella aktiviteter. Det kan även handla
om att en situation inträffar vilket påverkar ungdomens tankesätt:
Intervjuperson 3 beskriver att de flesta slutar på grund av förhållanden, att de träffar en tjej,
får barn, en förälder blir sjuk och individen vill visa att de är bättre innan föräldern går bort
till exempel. Ofta är det familjära orsaker, att mamman är jätteledsen för att ungdomen håller
på med detta.
Att få barn har i Deckers och Pyroozs (2011) studie visat sig vara en vanlig pull-faktor i lämnandet,
det vill säga att barnet inte har med gänget att göra men bidrar till en strävan att lämna (Decker &
Pyrooz 2011: 12). Att få barn kan även betraktas att vara en vändpunkt i ungdomens liv som bidrar
till förändring av individens sociala band (Sampson & Laub 1995: 249) och kan bidra till att
ungdomen lägger ned engagemang på det nya sociala bandet vilket i sin tur bidrar till nedgång i
19
avvikelser då ungdomen möjligen befarar att det medför risker kopplade till den nya anknytningen
(Sampson & Laub 2006: 41). Även Carlssons resultat har påvisat att upphörande kan härröra i
livsförändringar som att bilda familj (Carlsson 2014: 105). Att en förälder eller annan närstående
insjuknar kan innebära en vändpunkt i livet som förändrar ungdomens värderingar i likhet med
Carlssons studie som visade på denna form av intermittency orsakad av vilja (Carlsson 2014: 107).
Endera kan det härröra i att det varit bristande anknytning i barndomen som senare förändrats
(Sampson & Laub 1995: 249) i samband med den närståendes insjuknande eller att anknytningen
redan funnits där sedan innan. Att ungdomen faktiskt påverkas av föräldrarnas reaktioner eller
känslor och i samband med det hoppar av gängtillhörigheten kan påvisa att det redan existerar en
anknytning till dem samt att individen tillika delar normer och förväntningar med föräldrarna. Vad
som inte framgår är om relationen till föräldrarna förändrats över tid, att föräldrarna möjligen inte
visat reaktioner innan. Om så är fallet visar resultatet på att förändringar i anknytning är möjlig.
Resultatet ger emellertid en hint om att sociala band inte är bestämt avhållande. Att familjen är
bekymrad över individen och att detta medverkar till avhopp kan utifrån Deckers & Pyroozs studie
utgöra en pull-faktor (Decker & Pyrooz 2011: 12).
Yrkesroller
Det kan även vara så att andra, utomstående vuxna kommer i kontakt med ungdomen.
”Eller kan det också vara att sådana som vi som jobbar med brottsförebyggande arbete
kanske har tagit kontakt med de här personerna och att de har träffat rätt personer som kan
förändra deras tankesätt.” – Intervjuperson 2
Att brottsförebyggande organisationer etablerar kontakt med ungdomar kan innebära en vändpunkt i
ungdomens liv samt bidra till en möjlighet att etablera en ny form av anknytning med relationer till
konventionella vuxna. Sampson och Laub framhåller att bristande sociala band i barndomen
bidragit till avvikande beteende och att detta kan förändras i takt med nya relationer i övergången
till vuxen ålder (Sampson & Laub 1995: 249). Detta resultat visar även på möjligheten till
förändring redan i ungdomen. Intervjuperson 2:s arbete bidrar till en anknytning till ungdomarna.
Ålder
Att ungdomsbrottsligheten i de flesta fall är en övergående fas i takt med stigande ålder (Estrada
2007: 32) har vi tagit upp tidigare. Detta är något som även framkommit under intervjun.
”[...] De flesta som vill lämna ett kriminellt gäng gör det för att man har kommit upp lite i
åldrarna och det är ju samma orsak som alla vill lämna en kriminell livsstil egentligen. Det
är att man inser att det inte är så glamouröst som man trodde.” – Intervjuperson 1
20
I Deckers och Pyroozs studie framgår att ett avhopp kan orsakas av kognitiv mognad (Decker &
Pyrooz 2011: 7) vilket tenderar att ske i samband med stigande ålder. De redogör även för att en
vanlig push-faktor är att individen vuxit ifrån gänget och att gänget då inte längre betraktas som lika
angenämt (Decker & Pyrooz 2011: 12). Att mogna mentalt i takt med ålder kan bidra till nya
värderingar. Carlsson redogör för en form av intermittency som är orsakad av vilja för att ändra sin
livsstil (Carlsson 2014: 107). Carlsson förklarar vidare att just upphörandet ofta sker i övergången
till vuxenlivet då ungdomens syn på brottsligheten förändras från något som ingivit status till något
som i stället marginaliserar individen (Carlsson 2014: 110). Decker och Pyrooz förklarar emellertid
gängmedlemskapets möjlighet att motverka denna mognadsutveckling (Decker & Pyrooz 2011: 5)
beroende på hur pass väl förankrad och engagerad individen är i gänget (Decker & Pyrooz 2011: 6).
6.2 Tema: Avhoppets svårigheter
När det gäller avhoppets svårigheter har ett flertal undertemat dykt upp vilka berör bland annat
faktorer i gänget, monetära förpliktelser, bristande stöd, arbetsmöjligheter samt att förändringen
innefattat en lång process.
Gänget
Samtliga intervjupersoner har tagit upp faktorer i gänget som kan leda till svårigheter att hoppa av.
De faktorer ifrån gänget som påverkar ungdomen har däremot skiljt sig i viss mån och kan härröra i
vilken status ungdomen har i gänget. Dels kan ungdomen utsättas för hot.
”[…] Det kan handla om att han blir hotad av gänget och då kommer det igång en oro. Han
vågar kanske inte gå ut. Om han går i skolan vågar han kanske inte gå till skolan. Det kan
vara sådant. Men oftast kan det vara att han blir hotad av de personerna.” – Intervjuperson 2
Här förklaras att hotet kan bidra till att ungdomen isolerar sig och resulterar i att individen
exempelvis inte vågar gå till skolan. Att ungdomen isolerar sig kan dels vara förenat med att denne
inte får tillgång till delaktighet i skola eller andra fritidsaktiviteter. Detta ger sedermera en effekt av
att ungdomen inte heller får tillgång till åtaganden då denne inte får möjlighet att lägga ned
engagemang på skolstudier. Bristande delaktighet kan ge avkall på ungdomens självkänsla. Bland
annat delaktighet i skolstudier hade kunnat vara förenat med en avhållande faktor för ungdomen att
begå ytterligare avvikelser (Sampson & Laub 2006: 47).
”[...] De [gänget] brukar ha rätt bra koll så tillvida att man inte gjort sig ovän på fel sätt med
folk i andra gäng för då släpper ju inte det bara för att du lämnar.” – Intervjuperson 4
I likhet med Deckers och Pyroozs studie tenderar gänget över tid att acceptera ett lämnande (Decker
& Pyrooz 2011: 15-16) så tillvida att den före detta gängmedlemmen skött sig. Detta kan ge en
21
föraning om att det föreligger en form av kontroll inom gänget, där uppsatta normer och
förväntningar existerar. Ungdomen kan även utsättas för påtryckningar om att komma tillbaka.
”[…] Att de [gänget] träffas, de ser varandra väldigt ofta. Då gör grupptryck att den
personen inte kan hoppa av.” – Intervjuperson 2
Intervjuperson 2 förklarar svårigheten att hoppa av i det fall det fortfarande finns utrymme för
umgänge med det kriminella gänget, att grupptryck kan göra de det svårt att hoppa av. Även
intervjuperson 3 redogör för att den före detta gängmedlemmen kan utstå påtryckningar om att
komma tillbaka samt att ungdomen riskerar att gå tillbaka till gänget då denne har sina vänner där.
Såväl detta kan ge en föraning om att det föreligger en kontroll i gänglivet, att deras uppsatta
normer eller förväntningar på ungdomen gör att denne faller tillbaka. Intervjuperson 2 och 4
redogör även för att det kan vara viktigt att flytta ifrån området, om än tillfälligt. Ett brytande av
kontakt kan enligt min tolkning bidra till ett ersättande av denna form av grupptillhörighet och bli
en vändpunkt i ungdomens liv i det fall denne etablerar en anknytning till konventionella vänner
(Sampson & Laub 1995: 249). Sampson och Laub tar även upp att denna form av fortsatta
gemenskap kan riskera ett fortsatt brottsligt beteende (2006: 39).
Intervjuperson 4 tar upp status i gänget som en faktor för vilka svårigheter avhopparen kan tänkas få
utstå:
”[...] En som man vet faktiskt kan försvara sig eller få hjälp att stå emot, ger man sig på
mindre därför att det kostar mer för gänget. Och då prioriterar man att ge sig på eller hota
och trakassera de här som inte har någon uppbackning för det är lättare.” – Intervjuperson 4
Intervjuperson 4 förklarar att det är större chans att man lämnas ifred om man betraktas att kunna
försvara sig själv men att det däremot är större chans för trakasserier om man betraktas som svag.
De som redan är svaga utsätts därför i större mån för trakasserier. En redan bristande anknytning
förvärrar alltså processen att lämna.
Monetära förpliktelser
Intervjuperson 3 och 4 tar upp faktorer som skulder som följder vid att vilja lämna. Intervjuperson 4
tar upp att ungdomen kan utstå krav om betalning på flera tusen för att ens få lämna. I andra fall kan
skulder härröra sedan tidigare.
Intervjuperson 3 beskriver att när de vill lämna kan de bli hotade. De kanske har fått skulder
för att de inte betalt för sina droger. Betalar de inte kan de bli utsatta för misshandel eller hot
och då ser ungdomen till att göra det som denne blir tillsagd.
22
Skulder eller förpliktelser kan vara bidragande faktorer till att stanna kvar i gänget, dels då
ungdomen möjligen inte har råd att betala, dels att individen hotas eller misshandlas och av rädsla
fortsätter att göra det som denne blir tillsagd att göra.
Bristande stöd
Intervjuperson 2 förklarar att det är ovanligt att ungdomen självmant söker hjälp utan att de snarare
upptäckes samt att det är viktigt att det finns behjälpliga personer som arbetar brottsförebyggande.
”Och vuxna personer, de ser inte oftast heller. Jag vet inte, de föräldrarna kanske inte ser att
just den ungdomen har på något sätt problem. De kanske känner av någonting men de kan
inte heller se vad det kan vara och sen hamnar den ungdomen mellan stolarna på något sätt
och går tillbaka till kriminella livet på det sättet.” – Intervjuperson 2
Att ungdomen inte upptäcks och får rätt stöd och vägledning kan leda till att denne upplever
svårigheter i att komma in i det konventionella samhället på egen hand och därför hamnar mellan
stolarna, enligt min tolkning. Även detta kan relateras till Carlssons studie, vilken har påvisat att
frustrationen som i samband med detta kan uppkomma, kan föranleda ett återfall (Carlsson 2014:
107). Det tycks även vara oklart vilka instanser i samhället som har ansvar för vad när det gäller
kriminella avhoppare.
”[...] Och polisen har ju i vissa städer en organiserad avhopparstrategi för hur man ska ta
hand om människor som vill lämna en kriminell livsstil. Problemet är ju att polisen inte kan
ombesörja mycket av det som en sådan skulle behöva. Till exempel en ny stad att leva i
kanske, något jobb så man kan försörja sig, alltså bygga upp ett nytt liv. Och polisen har inga
förutsättningar att ge det men det är till polisen man vänder sig.” – Intervjuperson 1
Här förklaras att individen hamnar mellan stolarna då det i dagsläget inte riktigt finns klargjorda
strategier för hur samhället ska ta hand om avhoppare. Individen vänder sig möjligen till polisen,
men de har inte resurser att tillgodose de behov avhopparen har, såsom nytt boende eller jobb. Även
här kan man härleda i de svårigheter att ta sig fram till det konventionella samhället som avhoppare
och ytterligare en riskfaktor för att återfalla, i likhet med Carlssons studie (Carlsson 2014: 107).
Det förekommer även att individen blir stämplad utifrån sin före detta roll.
”[...]Kanske människan har träffat en handläggare som verkligen är dömande, ser inte
möjligheterna och då har man ett sådant tankesätt också: ’Äh men skitsamma, i alla fall alltid
inför deras ögon, jag är en sådan person – dålig!’ Vad du än gör, bra kanske.” –
Intervjuperson 2
Intervjuperson 2 förklarar att det finns upplevelser av att vara men även uppfattas som annorlunda
som avhoppare, i möte med myndigheter. Att handläggare kan vara dömande och inte se
möjligheterna och att detta ger effekt på självkänslan och att individen känner att denne kommer
uppfattas negativt, oavsett om denne gör något positivt. Detta kan ses utifrån stämplingsteorin samt
23
att individen stämplats som en outsider och kommer uppfattas som detta, oavsett hur denne beter
sig (Becker 1998: 189). Att ungdomen stigmatiseras kan föranleda att ungdomen accepterar den
sociala roll som denne betraktas utifrån och fortsätter att avvika. Det finns alltså en överhängande
risk att utveckla sekundär avvikelse i detta fall (Lemert 1998: 201). Intervjuperson 2 förklarar även
att det är viktigt att ungdomen inte betraktas utefter sin tidigare roll utan ses utifrån sin nya livsstil
och att denne har gått vidare.
Arbetsmöjligheter
Både intervjuperson 2 och 4 tar upp svårigheter till att få arbete efter ett avhopp i det fall individen
blivit dömd.
”[…] Eller arbetsgivare som du kanske tänker ’Nej, nej, nej. Den personen har haft en
trasslig bakgrund så nej, nej, nej, vi vill inte ha, vi vill ha hit folk som är helt rena, rena på
pappret’ På pappret pratar vi om. […] Och så sitter detta kvar hos den personen, alltså
ungdomen. Så när söker jobb nästa gång, vågar inte. Då tänker man ’Äh men i alla fall, jag
kommer inte få jobbet ändå.’ – Intervjuperson 2
När individen försöker komma in i samhället efter avhoppet kanske denne stämplas utifrån sin före
detta roll trots att denne inte längre tillhör den. Individen kan bli nekad jobb på grund av sitt
belastningsregister och betraktas som en outsider (Becker 1998: 187). Detta bidrar sedermera till
dålig självkänsla när det kommer till att söka jobb. Individen kan bli van vid att betraktas som en
avvikande person och får bristande möjligheter att komma in i samhället igen på grund av sin
historia. Detta kan förklaras enligt stämplingsteorin. En individ som har begått avvikande
handlingar men inte är dömd stämplas inte heller (Becker 1998: 187). Denna form av stämpling
medför även i detta fall en risk för sekundär avvikelse då individen stigmatiseras (Lemert 1998:
2006). Trots att Sampson och Laub (2006) framhållit att arbete för ungdomar inte bidrar till en
effekt för att minska kriminalitet tycks detta ändå vara en avgörande faktor för redogörelsen i detta
resultat.
En lång förändringsprocess
I två av intervjuerna har det framgått att processen att lämna är förenad med en lång resa och en rad
förändringar som ungdomen behöver gå igenom.
”Jag tror att oftast är det en mognadsfråga. Att man faktiskt inser att ’Nu har jag hållit på
med det här i tio, femton år och nu har jag tröttnat på det’ och då har man svårt att lämna för
man har inget jobb, man har ingen inkomst, man har ingen bostad kanske, kanske man inte
vågar bo kvar så då måste man hitta någon annanstans. Så det är ju problematiskt när man
byggt in sig i kriminella livsstilen, att lämna den.” - Intervjuperson 1
24
Att ta sig ur gänglivet och komma in i det konventionella samhället kan vara förenat med stora
förändringar som ungdomen behöver genomgå. Intervjuperson 4 förklarar att det måste finnas en
vilja för att lämna men att det är en process att orka hålla i och att detta mentalt kan bli jobbigt.
Även i Carlssons studie framgår att viljan behövs men inte är tillräcklig i sin ensamhet för att
fullfölja avhoppet och vägen in i det konventionella samhället utan att det krävs såväl sociala som
materiella resurser därtill (Carlsson 2014: 110). Även här kan man applicera Carlssons
förklaringsmodell om att den frustration som tillkommer med svårigheterna att ta sig genom dessa
förändringar för att anpassa sig till det konventionella samhället, vidare kan bidra till ett återfall
(Carlsson 2014: 107).
”[…} Och det här med att det blir bättre om 2 år, det är ett argument som är mycket svårare
för mig att använda på 16-åringar än på en 30-åring där man vill se en förändring fort, fort,
fort. [...] Utan det är samhället i övrigt som inte är helt lätt få in att den här faktiskt har
lämnat eller är på väg och inte är det de har varit. Och det är det som också återigen blir just
det jobbigaste för de här yngre - det vänder inte på en gång.” – Intervjuperson 4
Här belyses de yngre ungdomarnas svårigheter i avhoppet, att det nya konventionella livet betraktas
som alltför avlägset och att tålamodet möjligen inte riktigt utvecklats i den mån att det räcker till för
de yngre. I även Deckers och Pyroozs studie framgår att det tagit tid för övriga instanser, såsom
polis, att se individen utifrån dennes nya livsstil (Decker & Pyrooz 2011: 15). Att ungdomen
fortlöpande blir betraktad utifrån dess före detta roll kan göra att denne stämplas som en outsider
(Becker 1998: 182) vilket tycks vara ännu svårare för de yngre. Ger detta ungdomen begränsade
möjligheter att komma in i det konventionella samhället kan det utgöra en orsak till frustration och
därmed återfall, vilket visats i Carlssons studie (Carlsson 2014: 107). Intervjuperson 3 förklarar
dock att ungdomar är duktiga på att anpassa sig.
Intervjuperson 3 beskriver att ungdomar ofta har kvar gamla kompisar som inte är kriminella.
Ungdomar har sällan bränt alla kontakter. De är duktiga på att anpassa sig till det nya livet.
Det kan ske små återfall under tiden, i alla fall om det är kompisgäng.
Här förklaras att ungdomar ofta har kontakter kvar och någon att vända sig till. Även detta kan ge
en antydan om att avvikande beteende kan uppstå även om det föreligger band till konventionella
personer i individens liv. Ungdomen riskerar att gå fram och tillbaka mellan gänget och det
konventionella samhället, något som påvisar att det finns utrymme i ungdomens liv att ha såväl
konventionella som icke-konventionella gemenskaper samtidigt. Att ungdomen går tillbaka till
gänget där kompisarna finns kan visa på att det föreligger en kontroll även inom det ickekonventionella samhället där det kan råda förväntningar och uppsatta normer vilket gör att
ungdomen faller tillbaka. Samtidigt kan det råda en annan form av gemensamma förväntningar och
normer i det konventionella samhället i vilket ungdomen också har en anknytning.
25
7 Diskussion
Syftet med uppsatsen var att studera hur kriminologiska teoribildningar och diskurser replikerades
hos professioner i utlåtanden om vad som bidragit till att ungdomar hoppat av kriminella gäng samt
de konsekvenser de mött i såväl processen att lämna som efterföljande. Många av utlåtandena
kunde söka stöd i såväl tidigare forskning som teoribildningar.
Den första frågeställningen löd enligt följande: (1) Av vilka orsaker hoppar ungdomar av kriminella
gäng, enligt professioner som arbetar brottsförebyggande?
Som tidigare nämnt var stigande ålder en övervägande orsak till avstigande ungdomsbrottslighet
(Estrada 2007: 31-31). Denna studie har dock påvisat att orsakerna till ungdomars avhopp från
kriminella gäng kan vara förenade med fler orsaker än ålder. Resultaten presenterade i kapitel 6
Resultat och Analys har till stor del kunnat söka stöd i såväl Deckers och Pyroozs (2011) studie som
Carlssons (2014) samt Sampson och Laubs teori om vändpunkter (1995). Att mina resultat kunnat
söka stöd i tidigare nämnda studier och teorier visar på god intersubjektivitet (Bergström & Boréus
2012: 42). I denna diskussion har jag emellertid valt att presentera de viktigaste slutsatser och
skillnader som återfunnits. Bland annat återfanns Deckers och Pyroozs definitioner om push- och
pullfaktorer i min studies resultat. Push-faktorerna utgjordes emellertid till viss del av rädsla som
resultat av hot från gänget. Hot som push-faktor är emellertid inget som framkommit i Decker och
Pyrooz studie (2011) men liknelsen återfinns förvisso i att gänget inte betraktas som lika tilltalande
och därmed utgör hot en push-faktor (Decker & Pyrooz 2011: 12). Hot som orsak till avhopp
synliggjordes inte heller i Carlssons studie vilket kan förklaras av urvalet och att det inte var uttalat
fokus på gängtillhörighet. Hot kan förvisso förekomma ändå men i min studie har hot kunnat
härledas som orsak av gängtillhörigheten. Däremot kunde hot med dess resultat av förändrat synsätt
appliceras på definitionen av intermittency orsakad av vilja till följd av förändrade värderingar
(Carlsson 2014: 107). Familjens oro har även framkommit som orsak till avhopp vilket inte direkt
kunnat återfinnas i Carlssons (2014) eller Deckers och Pyroozs (2011) studie men kan emellertid
associeras med begreppet närstående i Deckers & Pyroozs studie (2011: 12). Att vilja lämna med
orsak av att ha träffat en partner är även något som enligt Sampson och Laub kan vara en vändpunkt
i individens liv (Sampson & Laub 1995: 249). Andra vanliga pull-faktorer i Deckers och Pyroozs
studie var flytt och arbete (2011: 12) vilket inte heller framkom i min studie. Skillnaden kan
härröras i urvalet och mitt fokus på ungdomar som möjligen inte kommit in i arbetslivet än. Det kan
även förklaras av att några av intervjupersonerna arbetar uppsökande riktat mot ungdomarna och att
deras anknytning kan innebära en vändpunkt och därtill vara en bidragande orsak till vilja att lämna
medan intervjupersonerna i Deckers och Pyroozs (2011) studie möjligen hunnit erfara andra
26
vändpunkter i livet i takt med stigande ålder. Oavsett gängmedlemskap eller inte tycks förändrade
värderingar i samband med bildandet av familj, partnerskap och stigande ålder vara av betydelse för
kriminellt avhopp. Något annat som uppmärksammats i resultatet är att familjen medverkat i
orsaker till lämnandet. Exemplet om förälder som insjuknat kan ha bidragit till en vändpunkt med
bildandet av en möjligen ny form av anknytning (Sampson & Laub 2006: 41). Dock har det även
framkommit att föräldrar varit bekymrade över ungdomen och detta skiljer sig från tidigare
forskning. Vad som inte framkommit i min studie är om relationen till föräldrarna i någon mån
förändrats över tid. I detta fall skulle det i så fall kunnat betraktas som en vändpunkt (Sampson &
Laub 1995: 220, 248). Detta kan i efterhand ses som en brist från min sida som inte ställt följdfrågor
för att få detta specificerat. Vad som emellertid är en viktig aspekt med resultatet är att det kan ge
en hint om att avvikande beteende kan uppstå även i det fall ungdomen redan har anknytning till
föräldrar. Att ungdomen påverkas av att föräldern är bekymrad dennes avvikelser kan påvisa att
ungdomen påverkas av existerade normer och förväntningar inom familjen. En annan orsak som
framkommit av denna studies resultat, som inte belysts i tidigare studier, är processen av att vuxna
som arbetar brottsförebyggande, kommer i kontakt med ungdomar och vägleder dem till ett nytt liv
och således innefattar en vändpunkt som bidrar till en anknytning (Sampson & Laub 1995: 249).
Skillnaden går emellertid att härleda då urvalet till viss del utgjords av yrkesroller med
brottsförebyggande riktat till ungdomar vilket kan förklara att denna faktor framkommit i denna
studie men inte i de tidigare nämnda där möjligen avhopparna gått tillväga på annat sätt och av
andra orsaker. Det är emellertid viktigt att belysa den sortens arbetes vikt för ungdomars behov av
stöd i avhopparprocessen. Mer om detta i diskussion om frågeställning (2).
(2) Vilka svårigheter möter ungdomarna i samband med avhoppet, enligt professioner som arbetar
brottsförebyggande?
Att som ungdom hoppa av gängtillhörighet har visat sig vara förenat med en rad svårigheter vilka
har kunnat söka stöd i såväl stämplingsteorierna som den tidigare redovisade forskningen. Flera av
dessa faktorer är i direkt koppling till gänget. Att som ungdom hoppa av kan resultera i hot från det
före detta gänget vilket i sin tur resulterar i att ungdomen isolerar sig och inte vågar gå ut. Detta kan
i sin tur ge avkall på ungdomens möjlighet till delaktighet till skola eller fritidsaktiviteter. Att
ungdomen inte får möjlighet till delaktighet inverkar även på åtaganden då ungdomen som resultat
inte är kapabel att lägga ned engagemang på detta. Man kan alltså betrakta det som att hoten
inverkar på minst två av de sociala band som kunde ha blivit vändpunkter för ungdomen (Sampson
& Laub 1995: 249). Processen att hotas är något som skiljer sig från Deckers och Pyroozs studie där
det framgått att gänget uppträtt förstående, förvisso då det var godtyckliga anledningar till
27
avhoppet. En liten andel visade sig ha erfarit attacker från gänget (Decker & Pyrooz 2011: 13, 15). I
min studie framgår emellertid inte hur många och i hur utsträckning ungdomarna blir hotade, men i
samband med att flera intervjupersoner tagit upp hot som en konsekvens utan att en direkt fråga om
specifikt hot ställts, ger en föraning om att det kan vara vanligt förekommande. I likhet med
Deckers och Pyroozs (2011) studie, påpekade en intervjuperson att gänget tenderar acceptera
lämnande så tillvida att ungdomen inte gjort sig ovän med någon. Däremot tenderar en svag person,
ur gängets synvinkel, att med större sannolikhet trakasseras av gänget, vilket inte framkommit i
tidigare studier. Ungdomen kan även utsättas för grupptryck om att komma tillbaka. Att ungdomen
går tillbaka kan ge en hint om att det föreligger en annan form kontroll inom gängtillhörigheten vars
egna normer och förväntningar bidrar till ett återfall. Mitt resultat har även gett en hint om att
ungdomen kan ha såväl konventionella som icke-konventionella anknytningar samtidigt. Med detta
menar jag att ungdomen kan ha konventionella vänner som denne kan återvända till, samtidigt som
det kan ske återfall under en period vilket kan tyda på att ungdomen fortlöpande har kontakt med
gänget. Underlättande faktorer för att bryta kontakten med gänget är en flytt vilket således skulle
kunna bana väg för nya anknytningar och därmed bli en vändpunkt och en avhållande faktor för att
begå vidare avvikelser (Sampson & Laub 1995: 249). Något som också framkommit är skulder vid
ett lämnande, dels för droger som brukats men även bötesformer enbart för att få lämna vilket även
belyser svårighet och ger en hint om varför ungdomar stannar kvar gänget.
Det tycks föreligga oklarheter för olika instansers ansvarsområden när det gäller avhoppare.
Carlssons studie framhåller att den frustration som skapas när det kommer till svårigheter att ta sig
in i det konventionella samhället kan bidra till återfall (Carlsson 2014:107). Att hamna mellan
stolarna och inte få tillit till rättsapparaten kan enligt min tolkning vara en väg in i sekundär
avvikelse i samband med att det kan skapa en irritation gentemot rättsapparaten (Lemert 1998: 201).
Ungdomen som blivit dömd riskerar även att möta svårigheter när det kommer till att söka arbete
framgent då många kräver utdrag ur belastningsregistret och att ungdomen då stämplas som en
outsider utefter det (Becker 1998:187) trots att denne genomgått ett förändringsarbete. Att nekas
jobb på grund av stämpling kan därför inverka på möjligheten till delaktighet och således en
ytterligare faktor för att avhålla från avvikelse minskar i samband med att ungdomen stigmatiseras.
Ungdomen riskerar därmed att acceptera den sociala roll som applicerats av omgivningen och kan
sedermera fortsätta att avvika som ett resultat av det (Lemert 1998: 201). Att ett avhopp i många fall
är förenat med mycket förändringsarbete verkar det inte finnas tveksamheter kring och för
ungdomen, som möjligtvis inte hunnit utveckla lika mycket tålamod som de vuxna, kan detta vara
hårdare. Min slutgiltiga slutsats i beaktande av mitt resultat är att om det inte finns några
möjligheter till delaktighet, övertygelse och anknytning för ungdomen i det konventionella livet
28
finns risk att detta tillgodoses på annat sätt. Det finns alltså risk att ungdomen antingen stannar kvar
alternativt återfaller i det kriminella livet, för att möjligheterna till konventionellt liv är eller ses som
alldeles för avlägset eller för att ungdomen utstår olika former av påtryckningar ifrån gänget.
Återfallet kan även vara en risk då ungdomen upplever svårigheter i att förse sig med de
förändringar som krävs, såsom att skaffa ett arbete.
Det skulle vara betydelsefullt att i vidare forskning studera hur stödet för ungdomar som vill hoppa
av kriminella gäng ser ut idag och vilket utrymme för förbättring som finns därtill. Det skulle även
vara väsentligt att studera huruvida och i så fall i hur stor omfattning det är bristande stöd och
stämpling som bidrar till återfall i kriminalitet. Det skulle även vara intressant att vidare studera det
jag hittills kallat för en annan form kontroll, som enligt min nuvarande hypotes kan föreligga inom
gänget.
29
Litteraturförteckning
Litteratur
Becker, H. S. (1998) ”Outsiders*” ”. I: Williams F P., McShane M D. (red), Criminology
Theory Selected Classic Readings, s. 187-197. Cincinnati: Andersson Publishing Co.
Bergström, G., Boréus, K, (2012) Textens mening och makt. Lund: Studentlitteratur AB
Bryman, A. (2012) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB
Carlsson C (2014) Continuities and Changes in Criminal Careers. Stockholm University
Decker & Pyrooz (2011) Leaving the Gang Logging Off and Moving On. Arizona State University
Estrada, F., Flyghed J (2007) ”Inledning”. I: Estrada, F. och Flyghed, J Den svenska
ungdomsbrottsligheten. s. 9-19. Lund. Studentlitteratur AB
Estrada, F. (2007) ”Ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattning och struktur”. I: Estrada, F. och
Flyghed, J(red) Den svenska ungdomsbrottsligheten, s. 23-56. Lund: Studentlitteratur
AB
Feldman (2014) Development Across the Life Span. Harlow: Pearson Education Limited
Hirschi, T. (1998) ”A Control Theory of Delinquency”. I: Williams F P., McShane M D. (red),
Criminology Theory Selected Classic Readings, s. 289-305. Cincinnati: Andersson
Publishing Co.
Karlsson, J., Tove, P. ”Det blir vad vi gör det till”. I: Roxell L., Tiby, E. (red), Frågor, fält och filter
Kriminologisk metodbok, s. 57-83
Kvale, S., Brinkmann S., (2014) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur AB: Lund
Lemert E. M., (1998) “Secondary Deviance*”. I: Williams F P., McShane M D. (red),
Criminology Theory Selected Classic Readings, s. 199-203 Cincinnati: Andersson
Publishing Co.
Sampson R. J., Laub J. H., (1995) Crime in the making. Pathways and turning points through life.
London: Harvard University Press
Sampson R. J., Laub J. H., (2006) Shared beginnings, divergent lives Delinquent boys to age 70,
Cambridge & London: Harvard University Press
30
Sarnecki, J. (2007) ”Nätverk eller gäng? Medbrottslingskap hos ungdomar” I: Estrada, F. och
Flyghed, J (red), Den svenska ungdomsbrottsligheten,s.155-185. Lund:
Studentlitteratur AB
Sarnecki, J. (2009) Introduktion till Kriminologi. Lund: Studentlitteratur AB
Sohlberg P., Sohlberg B.M Kunskapens former. Malmö: Liber
Tiby, E. (2012) ”Ungas utsatthet och rädslor – med egna ord”. I: Roxell L.,Tiby, E. (red), Frågor,
fält och filter Kriminologisk metodbok, s. 85-118. Lund: Studentlitteratur AB
Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer
Källor från Internet
Brottsförebyggande rådet (2009), Orsaker till brott bland unga och metoder att motverka kriminell
utveckling En kunskapsinventering [Online]
https://www.bra.se/download/18.1ff479c3135e8540b2980001575/1371914736934/2009_orsaker_ti
ll_brott_bland_unga.pdf (Hämtad 2015-11-05)
Brottsförebyggande rådet
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/ungdomsbrottslighet.html (Hämtad 2015-11-23)
Brottsförebyggande rådet (2011) Strategiska brott bland unga på 00-talet
https://www.bra.se/download/18.4c2c22ec135e3c493f480001921/1371914736844/2011_21_strateg
iska_brott.pdf (Hämtad 2015-12-03)
Göteborgs stad: http://goteborg.se/wps/portal/invanare/omsorg-o-hjalp/missbruk-vald-ochbrott/brottsforebyggande-arbete/stod-vid-avhopp-fran-kriminellagang/!ut/p/z1/hU7NCoJAGHwar_t9q2jWbTsY_lQGgbaX0NhWQV1ZtxZ6qxbUDQwh2FmmAEOJfChureyMq0aqm7WJx6cc5ocwjVluN8sI4yPaR7t0iyMty4U_wJ8tvEHGEI
CvK17Yi89QUID1_c8pG_6Ll289tlQe6EErsVVaKHJTc3GmPGaeWgg9ZaIpWSnSCTcPBbo1GTgfIjCGNfPjJRsCdAVoKp/dz/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQS
Eh/ (Hämtad 2015-12-04)
31
Bilaga
Intervjuguide

Kan du berätta om ditt arbete?

Hur gamla brukar ungdomarna vara när de ansluter sig till gängen?

Vad är de med i för typer av gäng?

Vad har ungdomarna för uppgifter?

Av vilken orsak vill de lämna gängen?
Hur gamla är de när de vill lämna?

Hur blir de bemötta av gänget när de vill lämna?
Möter de några konsekvenser?
Är de oroliga för detta?

Hur bemöts de av andra, utanför gänget, när de vill lämna?

Hur lång tid tar det från att de önskar lämna till att de lämnar?

Hur går de tillväga för att lämna?
Vad underlättar/kan underlätta för dem i lämnandet?

Hur blir de bemötta av gänget när de har lämnat?
(Exempel: Konsekvenser)

Hur blir de bemötta av andra utanför gänget, när de har lämnat?

Upplever de att de, efter lämnandet, fortfarande blir behandlade som om de vore
gängmedlemmar?
(Exempel: Av det före detta gänget – Andra gäng – Andra)

Hur upplever du att detta påverkar deras liv?

Är det något mer du önskar tillägga?
32