Svenska Hypofysregistret

Svenska Hypofysregistret
Årsberättelse 2007
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION
2
SVENSKA HYPOFYSREGISTRET
2
SVENSKA HYPOFYSGRUPPEN
3
EKONOMI
3
ANSVARIGA FÖR REGISTRET
4
HYPOFYSEN
5
ORDLISTA/LISTA ÖVER FÖRKORTNINGAR
7
RAPPORT 1991 – 2006
9
AKTUELL RAPPORT
15
SÄRSKILDA RAPPORTER
AKROMEGALI
16
CUSHINGS SJUKDOM
23
HYPOFYSINSUFFICIENS
27
1
INTRODUKTION
Hypofystumörer är sällsynta sjukdomar. De kan leda till överproduktion av hypofyshormoner,
brist på hypofyshormoner och lokal påverkan t ex på synnervskorsningen. Många patienter
lever under många år med sin sjukdom, och även patienter som bedöms vara botade skall
följas under lång tid.
För att utveckla och bedöma kvaliteten i vården är det nödvändigt att följa patienter under
mycket lång tid. I Sverige finns unika möjligheter för detta arbete. Dels blir en mycket stor
andel av patienterna (med undantag för kvinnor med små prolaktinom, se nedan) bedömda av
eller i samråd med universitetssjukhusen, detta gör det möjligt att identifiera och registrera de
flesta patienter. Dels gör svenska personnummer det möjligt att följa upp i stort alla patienter.
SVENSKA HYPOFYSREGISTRET
Svenska Hypofysregistret drivs av Stiftelsen för forskning och utveckling inom
hypofysområdet (Svenska Hypofysgruppen). Syftet med registret är att ge en samlad bild av
hur vården för patienter med hypofystumörer fungerar i Sverige. Nya behandlingsmetoder
tillkommer och lokala behandlingstraditioner förändras över tid. Operationstekniken
utvecklas, likaså röntgentekniken. Allt detta gör det svårt för en enskild läkare eller enhet att
få en bra bild av sina behandlingsresultat, och det finns också ett stort behov av att kunna
jämföra sina egna resultat med andra kliniker i Sverige och mot internationella resultat. Det är
också viktigt att studera hur sjukdomen och olika behandlingar påverkar patientens
livssituation. Från hösten 2008 ingår därför ett livskvalitetsformulär och uppgift om
arbetsförmåga.
1990 påbörjades arbetet med Hypofysregistret. Registrering i registret påbörjades 1991, och
var då baserad på pappersblanketter. Systemet var tungrott och registreringen avtog/upphörde
1995. 1999-2000 byggdes ett nytt register baserat på webb-baserad inmatning (det första i sitt
slag), och registreringen återupptogs 2002 i ett par regioner för att 2003 omfatta alla regioner.
Ett problem för registret har varit de patienter som kom till diagnos 1996 – 2001. Det har
funnits en ambition att få med även dessa i registret, men det har varit svårt då det varit ett
mycket tidskrävande arbete. Detta har gjort att inmatning även av nya patienter blivit fördröjd,
och det har varit svårt att få registreringen fullständig. Till detta bidrar att registret saknar
medel att anställa personer som kan arbeta med detta.
Nyregistrering av patienter sker huvudsakligen via universitetssjukhusen då de flesta patienter
bedöms där, eller i samråd med endokrinolog, neurokirurg, onkolog och neuroradiolog på
multidiciplinära ronder. Detta system gör att de flesta patienter fångas upp, men då många
patienter sköts på andra enheter, ffa på centralsjukhusen, har det varit svårt att få uppföljning
av patienterna att fungera.
Den patientgrupp som är särskilt svår att fånga, och som därför är dåligt representerad i
registret, är kvinnor med små prolaktinom. Dessa patienter söker ofta gynekolog pga
menstruationsstörningar, och behandlas av dem, många gånger i privat vård.
Registret har utvecklats av, och finns på Onkologiskt Centrum (OC), Karolinska
Universitetssjukhuset, och ligger inom det rikstäckande landstingsnätet Sjunet, en säker
lösning för sjukvården med registrering via webben. Data lagras i accessformat på en server
fysiskt placerad på Onkologiskt Centrum i Stockholm. På varje universitetssjukhus finns
2
minst en, i de flesta fall flera personer, som har möjlighet att logga in i registret och som
registrerar data. Användarna är förhållandevis få och har personliga inloggningsuppgifter.
Man har tillgång till sin egen regions data, och kan jämföra sina patienter mot riket som
helhet. Vid mer avancerade beräkningar utnyttjas statistisk hjälp från OC.
Data registreras on-line i tre olika blanketter. För den som så önskar finns möjlighet att samla
in informationen på pappersblanketter för senare inmatning.
Anmälningsblanketten innehåller uppgift om diagnos, tumörklassifikation,
tumörstorlek, eventuell hormonell överproduktion eller hormonbrist, om
patienten har påverkan på synen, samt vilken behandling som i första hand
planeras.
Behandlingsblanketten innehåller uppgift om vilken/vilka
behandling/behandlingar som patienten fått (kirurgi, radioterapi, medicinsk
behandling), samt information om dessa (t ex typ av kirurgi eller strålning, PAD
vid kirurgi). Då patienten kan få flera behandlingar vid olika tillfällen, har
många patienter mer än en behandlingsblankett.
Uppföljningsblanketten skall fyllas i och registrera aktuellt status 1, 5 och 10 år
efter diagnos, men kan också fyllas i vid annan tidpunkt Dessa innehåller
uppgift om eventuell tumörrest, ögonstatus, hormonellt status, eventuell
hormonsubstitution och/eller medicinsk behandling samt patientens status.
Eventuell komplikation till kirurgi registreras.
Fr o m hösten 2008 inkluderas livskvalitet (EQ-5D) och arbetsförmåga vid alla
registreringstillfällen.
SVENSKA HYPOFYSGRUPPEN
Svenska Hypofysgruppen bildades 1990 på initiativ av Sigbritt Werner, sedermera professor i
endokrinologi på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Från början var det en
intressegrupp inom MFR, men agerar numer självständigt. I gruppen finns representanter för
endokrinologi, neurokirurgi och onkologi vid landets alla universitetssjukhus. Gruppens
ordförande är Britt Edén Engström, Akademiska sjukhuset, Uppsala.
EKONOMI
Svenska Hypofysgruppen (och därmed även Hypofysregistret) har tidigare haft stöd från MFR
– Medicinska Forskningsrådet (upphörde 2000) och från läkemedelsindustrin (upphörde 2004
förutom att Novartis betalat en del omkostnader vid gruppens möten). Direkta kostnader för
registret har bekostats av Svenska Hypofysgruppen.
Då det inte finns några pengar avsatta för Hypofysregistret bekostas arbetet med registret
olika i regionerna. Sköterskor har haft svårt att hinna med inom ramen för sitt ordinarie
arbete. I vissa fall har stipendier utbetalats och i vissa fall har registerarbetet bekostats med
forskningsanslag. Läkare har framför allt arbetat med registret på obetald tid.
3
ANSVARIGA FÖR REGISTRET:
Registerhållare:
Britt Edén Engström
Sektionen för Endokrinologi och Diabetesvård
Akademiska sjukhuset
751 85 UPPSALA.
018 – 611 00 0
UMEÅ – Norra regionen
Norrlands universitetssjukhus
Per Dahlqvist
UPPSALA – Uppsala-Örebro regionen
Akademiska sjukhuset
Britt Eden Engström
ÖREBRO – Uppsala-Örebro regionen
Universitetssjukhuset Örebro
Eva Rask
STOCKHOLM – Stockholms regionen
Karolinska Universitetssjukhuset
Solna
Charlotte Höybye
Karolinska Universitetssjukhuset
Huddinge
Patrik Löfgren
LINKÖPING – Sydöstra regionen
Universitetssjukhuset
Bertil Ekman
GÖTEBORG – Västra regionen
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Thord Rosén
LUND – Södra regionen
Universitetssjukhuset i Lund
Stig Valdemarsson
MALMÖ – Södra regionen
Universitetssjukhuset MAS
Margareta Bramnert
4
HYPOFYSEN
Hypofysen är en hormonproducerande körtel som sitter under hjärnan. Den ligger i en grop i
skallbenet, och består av två delar framlob (adenohypofysen) och baklob (neurohypofysen).
Tillverkning av och utsöndring av hormoner från hypofysens framlob styrs från
hypothalamus, det område i hjärnan som ligger straxt ovanför hypofysen. De hormoner som
utsöndras från hypofysens baklob tillverkas i hypothalamus men lagras i och utsöndras från
hypofysen. Hypothalamus och hypofysen är förenade via hypofysstjälken.
Om tumörer eller andra sjukliga processer uppstår i hypofysen kan detta ge symptom på flera
olika sätt. Om tumören gör ett överskott av något hormon uppstår symptom som beror på
vilket hormon som tillverkas. Då hypofysen ligger i en grop i skallbenet kan en tumör göra att
den normala hypofysen trängs undan, så att brist på hypofyshormoner uppstår.
Mellan hypofysen och hjärnan ligger synnervskorsningen. En tumör som växer uppåt från
hypofysen kan alltså påverka synen, först sidseendet, men på sikt också synskärpan.
Hypofystumörer
Icke hormonproducerande tumörer är den vanligaste typen. Det är inte ovanligt
att en patient med en sådan tumör kommer till diagnos när hjärnan röntgas med
någon annan frågeställning. Många tumörer ger inga symptom alls, andra ger
symtom genom att ge hormonbrist och/eller synpåverkan.
Prolaktinom – tumören tillverkar ett överskott av prolaktin, det hormon som
stimulerar brösten hos en ammande kvinna att göra mjölk. Det hämmar också
frisättningen av de hormoner som styr ägglossning hos kvinnor och
spermieproduktion hos män. Symptom kan bli mjölksekretion från brösten hos
kvinnor som inte är gravida, och även hos män, samt infertilitet och minskad
sexlust hos båda könen. Kvinnor får tidigt symptom då mensen försvinner,
medan män kan ha tumör i många år utan tydliga symptom.
Akromegali – tumören tillverkar ett överskott på tillväxthormon (GH = growth
hormone). Symptom blir tillväxt på bredden av händer och fötter, tillväxt av
käken, förgrovade anletsdrag, svettningar, ökad risk för diabetes och
hjärtkärlsjukdom, ökad risk för vissa tumörsjukdomar mm.
Cushings sjukdom – uppkallad efter den store amerikanske neurokirurgen
Harvey Cushing (1869-1939). Tumören gör ett överskott av ACTH
(adrenocorticotropt hormon), det hormon som stimulerar binjurarna att tillverka
och utsöndra kortison. Redan mycket små tumörer med endast lätt
överproduktion kan ge svåra symptom där patienten svullnar, går upp i vikt , blir
skör i huden, får diabetes och högt blodtryck och många gånger svåra psykiska
besvär. Sjukdomen medför en kraftigt ökad risk för hjärt- kärlsjukdom och
benskörhet (osteoporos).
TSH-producerande tumörer är mycket sällsynta. De tillverkar det hormon som
stimulerar sköldkörteln (thyreoidea) att tillverka och utsöndra
sköldkörtelhormon. Symptomen blir som vid giftstruma.
5
Gonadotropin-producerande tumörer gör ett överskott av de hormoner som styr
könskörtlarna. De är också mycket sällsynta och behöver inte ge symptom men
kan t ex orsaka menstruationsrubbningar eller ge symptom som vid
testosteronöverskott.
Andra tumörer/sjukdomar i hypofysområdet
Kraniofaryngiom är tumörer som är vanligast hos barn, men som också
förekommer senare i livet. De ger problem då de växer in i och runt vävnaderna
i hypofysområdet och kan ge synpåverkan och hormonbrister. Ibland växer
tumörerna upp mot hypothalamus där de kan påverka de områden som bland
annat styr hunger och mättnad. Mycket kraftig övervikt kan bli ett stort problem
ffa för en del barn.
Metastaser från cancertumörer på andra håll i kroppen finns, men är sällsynta.
Hypofysen och synnervskorsningen kan också påverkas av cystor,
inflammatoriska processer mm. Man kan också få cirkulationsstörningar i
hypofysen så att man får blödning eller infarkt så att hypofysen förstörs. Detta
var tidigare en fruktad komplikation efter förlossning om mamman fick stora
blödningar och blodtrycksfall. Med dagens förlossningsvård är det ett mycket
sällsynt tillstånd.
Hypofysinsufficiens innebär att hypofysen utsöndrar otillräckliga mängder av ett,
flera eller alla hypofyshormoner. Symptomen blir ofta diffusa med trötthet,
nedsatt arbetskapacitet och nedsatt livskvalitet. Det är vanligt att kvinnor i fertil
ålder förlorar sin mens, och män kan förlora sin sexlust. Tillståndet orsakas ofta
av hypofystumörer då den normala hypofysen trängs undan, men kan också vara
en bieffekt av operation för hypofystumör eller strålbehandling.
Det är inte alltid som det går att få en entydig förklaring till vad förändringar i
hypofysområdet består av. Ibland ser man oklara förändringar på röntgen, men finner inget
skäl att operera. Då får man ingen vävnad att sända för mikroskopisk diagnos. Ibland finner vi
också patienter med hormonbrist i hypofysen, utan att vi kan förklara hur den uppstått.
6
ORDLISTA/LISTA ÖVER FÖRKORTNINGAR
För ord i kursiv stil, se även detta uppslagsord.
ACTH
AdrenoCorticoTropt Hormon stimulerar binjurarna att tillverka
och utsöndra kortison
Adenohypofysen
Hypofysens framlob, se sid 5
ADH
AntiDiuretiskt Hormon = vattensparande hormon
Akromegali
Patient med hypofystumör som tillverkar ett överskott av GH, se
sid 5
Cushings sjukdom
Hypofystumör som tillverkar ACTH, patienten får en
överproduktion av kortison, se sid 5
EQ-5D
Livskvalitetsformulär.
Framlobshormon
Se sid 5
FSH
FollikelStimulerande Hormon. Se gonadotropiner.
Gammakniv
Strålbehandling med gammastrålning där behandlingen kan ges
med hög aktivitet mot ett litet område (i detta fall mot en tumör i
hypofysområdet), utan att strålbelastningen blir särskilt hög mor
resten av hjärnan.
GH
Tillväxthormon (Growth Hormone). Ett överskott leder till
sjukdomen akromegali. Brist, se hypofysinsufficiens.
Gonadotropiner
Hormonerna LH och FSH stimulerar könskörtlarna (gonaderna).
dvs äggstockarna hos kvinnan och testiklarna hos mannen. Ordet
gonadotropin betyder just det.
Hypofysinsufficiens
Se sid 6
IGF-1
Insulin-like Growth Factor-1. Tillväxtfaktor som ffa tillverkas i
levern. Nivån styrs av tillväxthormon (GH).
Kortison eller kortisol
Hormon som bildas i binjurebarken. Skyddar oss mot stress. ett
överskott leder till diabetes, benskörhet, övervikt, hjärtkärlsjukdom och mycket annat.
Kraniofaryngiom
Se sid 6
LH
Luteiniserande Hormon Se gonadotropiner.
Mb Cushing
Morbus Cushing, se Cushings sjukdom
Mikroadenom
Liten hypofystumör < 1 cm
7
Makroadenom
Större hypofystumörer
MR eller MRT
MagnetiskResonansTomografi = magnetröntgen
Neurohypofysen
Hypofysens baklob, se sid 5
OC
Onkologiskt Centrum – Karolinska Universitetssjukhuset
Prolaktin
Hormon som stimulerar mjölkproduktionen hos ammande kvinnor,
se sid 5
Prolaktinom
Tumör som tillverkar ett överskott av prolaktin, se sid 5
Region
Sverige är för närvarande indelad i sex sjukvårdsregioner. Se sid 4
SIPAP
Internationellt system för att storleksgradera hypofystumörer på
MRT
Sjukvårdsregion
Sverige är för närvarande indelad i sex sjukvårdsregioner. Se sid 4
Sjunet
Datanät gemensamt för landstingen där data kan utbytas med
mycket hög säkerhet
Sköldkörteln
Sköldkörteln styr ämnesomsättningen i kroppen och mycket annat.
Hur mycket sköldkörtelhormon som bildas bestäms av hur mycket
TSH som hypofysen utsöndrar.
Testosteron
Manligt könshormon, bildas i testiklarna.
Thyreoidea
Se sköldkörteln
Tillväxthormon
Se GH
TSH
ThyreoideaStimulerande Hormon, se sköldkörteln
VAS
Visuell AnalogSkala, patienten markerar sina besvär/symptom/
upplevelser med en penna på en skala
Östrogen
Kvinnligt könshormon, bildas i äggstockarna
8
RAPPORT 1991 - 2006
Då innevånarantalet i de olika sjukvårdsregionerna varierar, och även
ålderssammansättningen till en mindre del, redovisas en hel del data inte bara på antal utan
även per 1.000.000 personår. Personår avser risktiden i en population.
NYREGISTRERADE PATIENTER
Under perioden 1991 – 2006 registrerades 2496 patienter (1226 män och 1270 kvinnor, 49
resp 51 %) i registret.
Figur 1 . Fördelning av nydiagnostiserade patienter är 1991-2006 på kön
Män
Kvinnor
Registreringen 1991 är inte komplett, tar man bort de 68 patienter som registrerades det första
året har i genomsnitt 152 patienter nyregistrerats varje år. Mycket av registreringen har skett
retrospektivt, det som registreras är dock alltid tidpunkt för diagnos. och uppföljning efter
detta.
9
Tabell 1 . Antal nyregistrerade patienter varje år. Årtal avser året för diagnos även om data
registrerats senare.
År
Antal
%
1991
68
2,7
1992
148
5,9
1993
146
5,8
1994
168
6,7
1995
195
7,8
1996
132
5,3
1997
150
6,0
1998
143
5,7
1999
165
6,6
2000
148
5,9
2001
184
7,4
2002
159
6,4
2003
151
6,0
2004
165
6,6
2005
173
6,9
2006
201
8,1
Total 2496
100,0
Tabellen visar också att ungefär lika många nydiagnostiserade patienter läggs in i registret på
varje år. Då mycket av registreringen har skett i efterhand, har dock antal patienter som
registreras ökat med tiden.
Hypofystumörer förekommer hos barn, men är bland dem en mycket ovanlig sjukdom, de
flesta patienterna befinner sig mitt i livet. Mer än 2/3 av patienterna med hypofystumör får sin
diagnos före 65 års ålder. Bland yngre personer finns en viss övervikt för kvinnor, medan lite
fler män får diagnos i högre ålder, genomsnittligt är dock lika många män som kvinnor
registrerade.
Figur 2 . Fördelning av nydiagnostiserade patienter på ålder och kön år 1991-2006
500
400
Totalt
Män
Kvinnor
300
200
100
0
0-9 10- 20- 30- 40- 50- 60- 70- 80- 9019 29 39 49 59 69 79 89
10
Regionala skillnader
Det finns påtagliga regionala skillnader i hur många patienter som registreras.
Figur 3. Antal nyregistrerade patienter per region år 1991-2006. (Regionerna benämns efter
sina universitetssjukhus förutom Södra regionen som omfattar Skåne. Se sid 4 för beskrivning
av regionerna.)
Umeå
Uppsala-Örebro
Stockholm
Linköping
Göteborg
Skåne
Stora skillnader kvarstår även om man tar hänsyn till skilda invånarantal och att
åldersfördelningen skiljer mellan olika regioner. Data redovisas både i tabellform och
grafiskt.
Figur 4. Antal nyregistrerade patienter per 1.000.000 personår per region år 1991-2006.
Umeå
Uppsala-Örebro
Stockholm
Linköping
Göteborg
Skåne
11
Tabell 2. Antal nyregistrerade patienter per region per 1.000.000 personår år 1991-2006.
UppsalaStockholm Linköping Göteborg
Umeå Örebro
Skåne
Riket
1991
4,3
7,3
4,7
13,9
9,6
7,6
7,7
1992
15,8
9,9
15,0
16,1
27,6
20,3
17,3
1993
15,1
7,3
11,6
25,7
24,2
22,4
16,9
1994
15,4
12,1
18,1
28,2
22,5
24,6
19,5
1995
28,1
14,6
16,6
43,7
15,0
29,8
22,4
1996
17,6
10,2
7,8
18,5
10,2
29,9
15,0
1997
10,7
13,0
7,7
22,4
10,5
40,1
17,1
1998
13,1
10,3
6,5
14,3
16,6
36,3
16,2
1999
7,6
15,0
11,1
32,8
11,0
36,5
18,7
2000
18,2
9,0
7,5
26,8
11,0
34,7
16,7
2001
11,3
18,9
15,5
27,4
14,5
35,0
20,5
2002
24,7
12,1
11,4
17,0
6,7
39,9
17,7
2003
18,7
15,9
6,6
22,1
4,1
37,1
16,6
2004
32,1
24,0
8,2
24,4
4,7
25,3
18,3
2005
17,4
30,8
11,9
15,3
4,6
30,5
18,9
2006
5,6
36,7
15,5
14,9
5,3
39,6
39,6
Totalt
15,9
15,4
11,1
22,7
12,2
30,9
17,6
Det finns påtagliga regionala skillnader i hur många patienter som registreras, och stora
skillnader kvarstår även om man tar hänsyn till skilda innevånarantal och att
åldersfördelningen skiljer mellan olika regioner. Sannolikt representerar detta en ojämn
registrering mellan regionerna och inte reella skillnader i incidens. Till detta kommer att det
varit praktiska svårigheter framför allt i regioner med stor geografisk spridning, dels vad
gäller uppföljning, dels vad gäller att inte alla patienter passerar universitetssjukhus vid
diagnos eller uppföljning
Dessa fynd tyder på att det fordras kompletterande insatser för att man skall ha en mer
heltäckande registrering så att man dels får en bättre nationell beskrivning, dels
förutsättningar för att den enskilda regionen skall kunna jämföra sina resultat med hela landet
(och i förlängningen mellan regionerna).
Olika typer av hypofystumörer
Drygt hälften av patienterna som hittills registreras med hypofystumör har en hormonellt
aktiv tumör. Vanligast i registret av dessa är patienter med akromegali, dvs tumörer som gör
tillväxthormon (GH). Detta beror på att akromegali var den diagnosgrupp vi först bestämde
skulle bli fullständig i registret. Därefter har vi på liknande sätt registrerat och kompletterat
alla patienter med Cushings sjukdom. För båda dessa grupper stämmer incidens och
könsfördelning väl överens med vad som finns rapporterat i litteraturen. I verkligheten är
dock prolaktinom vanligast. De flesta patienter med prolaktinom är kvinnor och med små
tumörer och många behandlas primärt av gynekologer och kommer därför för närvarande inte
med i registret. I registret är 63 % av patienterna med prolaktinom kvinnor.
I registret finns fler män än kvinnor registrerade med ”ej hormonproducerande
hypofystumör”. Vi har ännu så länge inte någon förklaring till detta. Data får analyseras
närmare, är t ex fler män än kvinnor slumpmässigt upptäckta eller är det en sann skillnad?
Likaså kommer de små diagnosgrupperna att gås igenom noggrant. Då TSH- och FSH/LH12
producerande tumörer är mycket sällsynta är det av oerhört stort värde att ha dessa samlade i
ett nationellt register.
Figur 5. Fördelning av nyregistrerade patienter på diagnos år 1991-2006.
Ej hormonproducerande
Prolaktin
GH
ACTH
FSH/LH
TSH
Kraniofaryngiom
Annan diagnos
Oklart
Tabell 3. Fördelning av nyregistrerade patienter på diagnos och tumörtyp, uppdelade på kön
år 1991-2006. Annan patologi kan t ex vara cystor och inflammatoriska förändringar.
Diagnos
Män Kvinnor Totalt
Ej hormonproducerande
619
429 1048
Prolaktin-produktion
156
249
405
GH-produktion
258
251
491
ACTH-produktion
50
133
183
FSH/LH-produktion
11
2
13
TSH-produktion
6
4
10
Kraniofaryngiom
34
43
77
Annan tumör/diagnos
42
59
101
Oklart
50
100
150
Totalt
1226
1270 2496
Gruppen oklart är oacceptabelt stor. Här finns ffa patienter där data inte är kongruenta, t ex
när patienten fått diagnos överproduktion av något hormon, men samtidigt inte fått diagnosen
hypofystumör. Hypofysgruppen arbetar numera fortlöpande med att gå igenom och rätta
sådana oklarheter.
13
Uppföljning
Patienter inlagda i registret som är i livet skall följas upp efter 1, 5 och 10 år. Detta är ett tungt
arbete och det har bitvis varit svårt att få in uppgifter. En viktig orsak är att de flesta patienter
initialt bedöms av eller i samråd med specialister på regionsjukhusen. Detta gör att de
patienterna i samband med att de får diagnos registreras. Många patienter följs upp på
regionsjukhusen, och där finns hyggliga förutsättningar att få uppföljning registrerad. Andra
patienter, däremot, följs upp i länssjukvård, huvudsakligen på centralsjukhusen och detta gör
det betydligt svårare att få uppföljning att fungera vilket avspeglar sig i lägre
uppföljningsfrekvens ju längre tiden går. En särställning i detta sammanhang har den Norra
sjukvårdsregionen där uppföljning av geografiska skäl måste göras på mindre sjukhus, vilket
gör uppföljningen extra svår.
Med ekonomiskt stöd finns det möjlighet för t ex en sköterska att retrospektivt samla in data
utifrån regionerna samt att ha en ansvarig koordinator som kan underlätta detta arbete med att
t ex sända ut listor ett par gånger årligen på patienter som står i tur för uppföljning.
På sikt kommer troligen även större sjukhus som handlägger ett tillräckligt stort antal
patienter att själva ansvara för registrering framför allt vid uppföljning, ekonomiskt stöd ökar
möjligheten till detta.
Tabell 4. Patienter skall följas upp 1, 5 och 10 år efter diagnos. Tabellen visar hur många
patienter som följts upp vid slutet av 2006.
År efter diagnos Antal uppföljda Antal möjliga att följa upp %
1 år
1603
2458
65
5 år
974
2150
45
10 år
368
1261
29
Delar vi upp per diagnos är uppföljningen avseende akromegali och Cushings sjukdom
betydligt bättre än genomsnittet, då vi hittills koncentrerat oss på dessa diagnosgrupper.
14
AKTUELL RAPPORT
12 september 2008 var 2906 personer anmälda i registret.
Under år 2007 registrerades 154 nya patienter i, 85 män och 69 kvinnor. Registreringen
mellan regionerna är ojämn, och än så länge ofullständig. Detta gör att det ännu inte är
meningsfullt att ta ut statistik för 2007, men dessa data kommer att presenteras framöver,
samtidigt som uppdaterade siffror för tidigare år kommer att redovisas. Trots att det ännu
saknas många patienter för 2007 ligger antalet patienter som registrerats hittills på
genomsnittet för tidigare år, vilket visar att registreringen i många regioner fungerar mycket
bra.
Vid utgången av 2007 hade 2883 patienter (76%) minst en behandlingsblankett.
Av dessa patienter var 1298 opererade minst en gång (52% av det totala antalet patienter), och
185 av patienterna (7% av det totala antalet patienter) var strålbehandlade minst en gång.
1602 patienter hade en uppföljningsblankett 1 år efter diagnos (65% av möjliga), 969
uppföljning efter 5 år (46% ) och 402 (30%) uppföljning efter 10 år. Orsaken till att andelen
uppföljda patienter krymper är, att de som bedöms som botade eller har stabil sjukdom förs
över från regionsjukhus till centralsjukhus eller till mindre enheter för fortsatt kontroll. Detta
gör det svårare att samla in data.
61 nya patienter har registrerats under 2008.
15
AKROMEGALI
BAKGRUND
Akromegali (akro=spets, megali=förstoring) orsakas nästan alltid av en godartad tumör i
hypofysen som producerar för mycket tillväxthormon (GH = growth hormone) vilket leder till
ökad bildning av IGF-I (insulin-like growth factor 1) i levern. För höga GH-nivåer hos barn
och unga som ännu inte slutat växa orsakar gigantism (jätteväxt). Hos vuxna noteras
förgrovade anletsdrag, tillväxt av pannben, käkben, händer och fötter. Vanliga symptom är
huvudvärk, svettningar, ledvärk, karpaltunnelsyndrom och snarkningar samt hypertoni och
nedsatt glukostolerans vilket kan leda till utveckling av diabetes mellitus typ 2. Vid
obehandlad akromegali föreligger ökad risk för framförallt hjärtkärlsjukdomar.
Incidensen anges i litteraturen till 3-4 nya fall/miljon invånare och år, lika många män som
kvinnor insjuknar, förekommer hos barn men diagnostiseras vanligtvis i 40-50-årsåldern. Ofta
har symptom förelegat i många år innan diagnosen ställs. Förstahandsbehandling är i de flesta
fall hypofysoperation, vid resttumör eller recidiv kan reoperation eller strålbehandling
(konventionell strålbehandling vid större och gammaknivsbehandling vid mindre tumörer)
övervägas. Effektiv medicinsk behandling finns (somatostatinanalog, GH-receptorantagonist
och i vissa fall dopaminagonist, särskilt vid samtidig förhöjd produktion av prolaktin) och kan
insättas vid terapisvikt, i en del fall kan medicinsk behandling insättas som primärbehandling.
Andelen botade patienter efter kirurgi varierar i internationella publicerade serier, 60% har
rapporterats, både högre och framför allt lägre siffror finns dock rapporterade beroende på
tumörens storlek (mikro <1cm, makro >1cm) och växtsätt.
SYFTE
Att samla alla nydiagnostiserade patienter med akromegali från 1991 och framåt i
Hypofysregistret för utvärdering av given behandling vid uppföljning efter 1, 5 och 10 år
avseende bot och/eller komplikationsfrekvens.
Nedan presenteras data ur registret för patienter inlagda tom 2005.
I augusti 2008 fanns det 538 patienter med akromegali inlagda i registret med diagnosår 19912007. Även under denna tidsperiod beräknas incidensen till 3,7. Vid en preliminär
genomgång förefaller resultat i övrigt väsentligen lika jämfört med dem som presenteras här.
Komplettering pågår under hösten 2008 av data för patienter diagnostiserade tom 2007
inkluderande data som saknas tom 2005 för att få registret så komplett som möjligt. Resultat
kommer att analyseras närmare inför presentation på Riksstämman i november 2008 och för
publicering i vetenskaplig tidskrift.
Fr o m hösten 2008 kommer även livskvalitet (EQ-5D), VAS-skala samt arbetsförmåga att
inkluderas vid varje registreringstillfälle.
16
Patienter diagnostiserade med akromegali i Sverige 1991-2005
Umeå
Uppsala
Stockholm
Linköping
Göteborg
Lund/Malmö
Sverige
n
33
97
103
54
79
118
484
män/kvinnor
11/22
49/48
59/44
27/27
42/37
55/63
243/241
(år )
51
54
48
50,5
47
56
51
m/k (år)
48/53
52/56,5
46/53
50/51
48/47
55/58
50/55
range (år)
(27-73)
(21-86)
(20-80)
(23-77)
(14-81)
(20-82)
(14-86)
2,4
3,3
3,7
3,7
3,2
5,0
3,7
Mikro, n
10
46
7
17
5
46
131
Makro, n
8
44
41
31
17
53
194
Saknas, n
15
7
55
6
57
19
159 (33%)
Median ålder
Incidens
Nya fall/
miljon/år
Tabell 1. Lika många män som kvinnor insjuknar i akromegali. Medelåldern är något högre
än vad som rapporteras i litteraturen. Incidensen stämmer väl överens med vad som finns
rapporterat. Lägre incidens i norr jämfört med i söder avspeglar snarare olika geografiska
förutsättningar än en sann skillnad. Komplettering sker av data angående mikro- eller
makrotumör, en indelning som brukar göras vid utvärdering av kirurgi.
SIPAP klassificering vid diagnos
Suprasellär
Infrasellär
Anterior
Posterior
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
0
211 (44)
277 (57)
279 (58)
276 (57)
372 (77)
377 (78)
1
92 (19)
106 (22)
44 (9,1)
70 (14)
29 (6)
27 (5,6)
2
60 (12)
28 (5,8)
35 (7,2)
31 (6,4)
3
57 (12)
30 (6,2)
13 (2,7)
4
6 (1,2)
22 (4,5)
21 (4,3)
Saknas
58 (12)
74 (15)
73 (15)
83 (17)
80 (16)
73 (15)
Parasellär, h Parasellär, v
Tabell 2. SIPAP (skandinaviskt klassificeringssystem för tumörutbredning) finns för 426
patienter vilket är en hög siffra. Suprasellär utbredning är vanligast, vilket innebär att tumören
växer uppåt, mot synnervskorsningen.
17
Ögonundersökning vid diagnos
Umeå
Uppsala
Stockholm
Linköping
Göteborg
Lund/Malmö
Sverige
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
Undersökning
28 (85)
84 (87)
93 (90)
48 (89)
63 (80)
107 (91)
423 (87)
Synfälts-
6 (21)
24 (29)
24 (26)
14 (29)
8 (13)
16 (15)
92 (22)
2 (7,1)
19 (23)
9 (9,7)
6 (12)
6 (9,5)
11 (10)
53 (12)
0
2 (2,4)
2 (2,2)
1 (2,1)
2 (3,2)
3 (2,8)
10 (2,4)
1 (3,6)
1 (1,2)
3 (3,2)
2 (4,2)
0
1 (0,9)
8 (1,9)
defekt
Visuspåverkan
Opticus
atrofi
Ophtalmoplegi
Tabell 3. Majoriteten av patienterna genomgår undersökning av synfält och synskärpa vid
diagnos. En relativt hög andel har synfältspåverkan jämfört med SIPAP suprasellär 3-4, den
utbredning som kan ge detta. Det kan bero på att det är en mycket känslig undersökning där
defekten inte alltid motsvaras av påverkan på synnervskorsningen.
Hypofyssvikt i de olika hormonaxlarna vid diagnos
LH/FSH
Umeå
Uppsala
Stockholm
Linköping
Göteborg
Lund/Malmö
Sverige
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
4 (12)
18 (19)
36 (35)
13 (24)
11 (14)
19 (16)
101 (21)
m/k
ACTH
63/38
5 (15)
5 (5,2)
7 (6,8)
4 (7,4)
1 (1,3)
4 (3,4)
m/k
TSH
18/8
2 (6,1)
9 (9,3)
3 (2,9)
7 (13)
5 (6,3)
1 (0,8)
m/k
ADH
m/k
26 (5,4)
27 (5,6)
13/14
0
3 (3,1)
1 (1)
0
0
0
4 (0,8)
3/1
Tabell 4. Den vanligaste hypofyssvikten vid diagnos tycks vara gonadotropinsvikt, endast en liten del
av patienterna har brist på ADH.
18
Behandling med kirurgi
Umeå
Uppsala
Stockholm
Linköping
Göteborg
Lund/Malmö
Sverige
n, alla
n (33)
n (97)
n (103)
n (54)
n (79)
n (118)
n (484)
n, kirurgi
6
72
99
52
77
102
408
Primär
3
43
96
50
68
87
347
m/k
Recidiv
182/165
2
2
3
13
m/k
Ospecificerad
7/13
1
27
3
2
6
2
m/k
41
86
37
76
m/k
26
1
8
2
m/k
3
3
m/k
6
2/4
5
1
70
2
m/k
78
42/36
1
2
4
7
m/k
2/5
Endoskop
4
18
m/k
m/k
37
19/18
Transcer.
Saknas
240
124/116
Transethm.
Transnasal
41
18/23
Transseptal
Lateral rhin.
20
22
10/12
5
6
3
3
1
18
8/10
Tabell 5. Operation är i de flesta fall förstahandsbehandling, majoriteten opereras underifrån
via näsans bihålor, endast ett fåtal har opererats transcerebralt. Totalt finns 408
operationsblanketter registrerade under tidsperioden 1991-2005. Ospecificerad kan innebära
att patienten först behandlats medicinskt. Det något lägre antalet i Uppsala beror på att vissa
patienter under en tid behandlades primärt med somatostatinanalog, som då var ett nytt
preparat. En del av dessa patienter har dock opererats vid senare tillfälle.
Här noteras också att operationstekniker har varierat, t ex lateral rhinotomi i Göteborg,
endoskopi i Lund/Malmö, denna operationsteknik har dock ökat generellt i landet under de
senaste åren.
Radioterapi rapporterades hos 64 patienter, varav 39 stereotaktisk, 21 extern och 4 ospec.
Endast 2 patienter fick radioterapi primärt, majoriteten erhöll strålbehandling som
komplement till annan behandling. Sannolikt föreligger här viss underrapportering.
19
Uppföljning vid 1, 5 och 10 år – anges i % av antal möjliga
Umeå
Uppsala
Stockholm
Linköping
Göteborg
Lund/Malmö
Sweden
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
1 year
10 (30)
89 (94)
97 (94)
42 (78)
54 (68)
107 (94)
399 (84)
5 years
1 (4,5)
63 (89)
67 (83)
21 (46)
37 (62)
69 (87)
258 (72)
10 years
9 (82)
31 (74)
18 (46)
5 (26)
19 (58)
29 (100)
111 (64)
Tabell 6. Totalt sett en relativt god uppföljning, denna avtar i registret med tiden vilket
avspeglar att patienterna troligen inte längre kontrolleras vid universitetssjukhusen. Detta är
ett större problem ju större den geografiska spridningen är.
Att få en bättre täckning avseende uppföljningarna är en av de stora frågorna att arbeta med ur
registersynpunkt.
100
Patientstatus oavsett behandling
Vid 1, 5 och 10 år – anges i %
90
80
70
60
(%) 50
40
30
20
10
0
1 5 10
Botad
1 5 10
1 5 10
1 5 10
Förbättrad
Lika
Försämrad
1 5 10
Död
1 5 10
Saknas
1 5 10
1 5 10
Högt GH Högt IGF-1
Figur 1. Andelen bot tycks bli större ju längre tiden går (patienter som tidigare klassats som
förbättrade klassas som botade), det kan bero på flera orsaker – det första uppföljningstillfället
kan vara tätt inpå operation eller i vissa fall möjligen innan operation. I några fall kan det bero
på sen effekt av strålbehandling. Mönstret stämmer med sjunkande nivåer av GH och IGF-1.
20
100
Patientstatus hos patienter med primär kirurgi
1, 5 och 10 år – anges i %
90
80
70
60
(%) 50
40
30
20
10
0
1 5 10
Botad
1 5 10
Förbättrad
1 5 10
Oförändrad
1 5 10
1 5 10
1 5 10
Försämrad
Död
Saknas
Figur 2. Patientstatus hos 252, 164 resp 60 patienter opererade med primär kirurgi vid
uppföljning efter 1, 5 och 10 år där det finns både operationsblanketter och
uppföljningsblanketter registrerade. Även här tycks andelen botade patienter öka med tiden.
Vi avser att närmare analysera data avseende en eller flera operationer (flertalet är opererade
en gång), mikro/makrotumör etc. Angeläget att få in fler operationsblanketter så att dessa kan
tas med i beräkningarna vid uppföljning.
Ytterligare 49, 46 resp 16 patienter vid 1, 5 och 10 år kunde klassas som välkontrollerade då
de bedömts förbättrade och samtidigt hade normalt IGF-I. Dessa patienter bör rimligen stå på
medicinsk behandling, vid korstestning i registret visade det sig också vara fallet.
Medicinsk behandling rapporterades vid uppföljningar efter 1, 5 och 10 år. Ca 18-23% av
patienterna hade behandling med somatostatinanalog, 7-9% med dopaminagonist och 3-4%
med annan behandling (bl a GH-receptorantagonist).
21
Hypofyssvikt
1, 5 och 10 år – anges i %
30
25
Diagnos
1 år
5 år
10 år
20
antal
484
399
258
111
(%) 15
10
5
0
1 5 10
GH
d 1 5 10
LH/FSH
d 1 5 10
d 1 5 10
ACTH
TSH
d 1 5 10
ADH
Figur 3. Generellt tycks hypofyssvikt öka med tiden, vad gäller GH väntar man troligen med
att sätta diagnosen GH-brist. En av orsakerna till ökande hypofyssvikt kan vara sen effekt av
strålbehandling, i övrigt får data analyseras närmare.
Sammanfattning:
Sammantaget har vi i registret under denna tidsperiod en incidens som är i överensstämmelse
med vad som finns rapporterat i litteraturen, sannolikt har vi registrerat de allra flesta
nydiagnostiserade patienter under perioden.
Vi kommer under hösten 2008 att komplettera med patienter diagnostiserade tom 2007,
inkluderande data som saknas tom 2005. Närmare analys kommer då att göras av olika
parametrar, förhoppningsvis blir det också möjligt att studera subgrupper, tex patienter som är
både opererade och strålbehandlade, enbart medicinsk behandlade, att skilja på mikro- resp
makrotumörer vid utfall av kirurgi. Med en heltäckande registrering i samtliga
sjukvårdsregioner blir det också möjligt att göra regionala jämförelser.
Redan nu under hösten kommer livskvalitet samt arbetsförmåga att läggas in i registret vid
prospektiv registrering. På sikt planeras även samkörning med andra sjukdomsregister.
För att öka inläggningen av data, framförallt avseende uppföljningar krävs ekonomiska
resurser som kan avsättas till sköterskearbete och tid för doktorer att analysera resultat. Dessa
resurser saknas i dag. Först då kan vi uppnå en heltäckande registrering.
080923 / Britt Edén Engström; för Svenska Hypofysgruppen
22
Mb CUSHING
BAKGRUND
Mb Cushing betingas av en hypofystumör som producerar binjurestimulerande hormon
(ACTH). Resultatet blir en sjukligt ökad bildning av kortisol som i sin tur på många sätt
påverkar kroppen med ansamling av fettvävnad kring bålen; försvagning av muskulaturen,
urkalkning från skelettet, högt blodtryck m fl somatiska symtom. Psykiatriska besvär är inte
ovanliga.
Sjukdomen är relativt ovanlig och kan uppträda hos barn och unga men är vanligast bland
medelålders kvinnor. Diagnosen är inte sällan svår. Behandling är i första hand kirurgisk,
riktad mot hypofysen; strålbehandling mot hypofysen eller operation där båda binjurarna tas
bort om hypofysoperation inte lyckas. Effektiv medicinsk behandling saknas.
I europeiska sammanställning nåddes tillräcklig effekt med hypofysoperation i ungefär 75 %;
återfall hos mer än 10 %.
I Sverige görs hypofysoperationer för Mb Cushing i alla sex regionerna.
SYFTE
Att ur det Svenska Hypofysregistret få fram resultat av behandling av Mb Cushing i Sverige.
Att förutom den omedelbara effekten av behandling / operation, även inhämta resultat av
uppföljning efter 1, 5 och 10 år från diagnos.
RESULTAT
A: 185 patienter t o m 080227 ( reservation för saknade data ) :
Tabell 1: Väntad högre förekomst bland kvinnor; intressant undantag för patienter < 20 år.
Väsentligen samma frekvens under 3 konsekutiva 5-årsperioder.
Figur 1. Nya fall av Mb Cushing från respektive sjukvårdsregion, fördelade på tre
konsekutiva 5-årsperioder
Tabell 2: Ett stort antal patienter har inte MR synlig tumör vid diagnos; data ofullständiga;
omkring 30 % anges i andra större serier,
Tabell 3: Kirurgisk behandling / hypofysoperation, dominerar helt som första handsval.
Enstaka patienter har inte blivit opererade. Medicinsk behandling kan ha givits i väntan på /
som förberedelse för operation
Figur 2: Sammanställning från våren 2008 visade att 74 + 30 / 134 patienter bedömdes botade
eller bättre 1 år efter diagnos. Vid 5 år från diagnos var motsvarande siffror 58 + 13 / 85
patienter och vid 10 år från diagnos 34 + 3 / 38 patienter.
Tabell 4: Resultaten av operation var bäst hos patienter med mikroadenom, synligt på MR;
hypofysoperation ändå meningsfull även om MR inte visat tumör.
23
B 201 patienter t o m 080905
Fram till 080905 hade 2431 fall med nyupptäckt hypofystumör rapporterats till
Hypofysregistret. Av dessa var 201 ACTH producerande / Mb Cushing. Beräknad
ålderstandardiserad incidens 1,24 ( p g a ojämn rapportering sannolikt underskattning av
incidensen av Mb Cushing i Sverige)
Uppföljning fanns då rapporterad efter 1 år hos 150 patienter, efter 5 år hos 90 patienter och
efter 10 år hos 48 patienter.
SLUTSATSER
Hypofysregistret har skapat ett patientmaterial som tillåter analys av hur man i Sverige
behandlar Mb Cushing: således finns i Sverige så många fall att en internationellt jämförbar
utvärdering kan komma att göras när en mer komplett uppföljning föreligger. Preliminärt
förefaller resultaten i Sverige vara i nivå med andra länder. P g a ojämn rapportering från de
olika regionerna kan en säker jämförelse ännu inte göras.
För att kunna jämföra olika metoder för t ex hypofysoperation, och för att låta den enskilda
regionen jämföra sina resultat med hela Sverige, behövs en fortsatt uppdatering av resultaten
från alla regionerna. När detta görs skapas förutsättningar för en bättre återkoppling till
respektive opererande enhet samt för information till patienter med denna ovanliga sjukdom
om vilka möjligheter till framgångsrik behandling som står till buds i landet.
Hypofysgruppen har beslutat att f n fokusera på en komplettering av uppgifterna i registret om
Cushing och få in resterande data under hösten 2008 för en mer slutgiltig rapport som då kan
presenteras på hemsidan. Då rapporteringen blir mer heltäckande kommer data att analyseras
närmare även regionvis. I nuläget finns dock redan möjlighet för den enskilda regionen att
jämföra sina resultat med landet som helhet.
Tabeller och figurer
Tabell 1. Fördelning av patienter på kön, ålder och tidsperiod
Åldersgrupp
< 20 år ≥ 20 år Total
Män
1991-1995
7
12
19
1996-2001
1
14
15
2002-2007
1
15
16
Totalt
9
41
50
Kvinnor
1991-1995
4
47
51
1996-2001
1
41
42
2002-2007
38
42
4
Totalt
9
126 135
24
Figur 1. Nya fall av Mb Cushing, givet som åldersstandardiserad incidens / miljon, från
respektive sjukvårdsregion, fördelade på tre konsekutiva 5 – årsperioder.
2,50
1991-1995
1996-2001
2002-2006
Åldersstandardiserad incidens per 1 miljon personår
2,25
2,00
1,75
1,50
1,25
1,00
0,75
0,50
0,25
0,00
Göteborg
Linköping
Skåne
Stockholm
Umeå
Uppsala
Riket
Region
Lite förvånande tycks det generellt som att incidensen var högre de första åren. Då det är en
ovanlig sjukdom kan det vara en slump men orsakerna får givetvis analyseras närmare. Det
finns få data i litteraturen angående Mb Cushing och incidens, våra siffror är möjligen något
under det som finns rapporterat, men då vi tror oss ha fångat absoluta merparten av patienter
diagnostiserade med Mb Cushing under denna tid får detta studeras närmare.
Tabell 2. Tumörstorlek vid preoperativ MR-undersöknin.
%
Tumörstorlek Antal
Ej synlig på MR
Mikro
Makro
Saknas
Total
32 17,3
79 42,7
25 13,5
49 26,5
185 100,0
Tabell 3. Val av behandling för Mb Cushing. Medicinsk behandling har i första hand använts
i väntan på operation eller på effekt av radiologisk behandling.
Kirurgisk
Medicinsk Radiologisk
Antal
%
Antal
%
Antal
%
Ja
166 89,7
31 16,8
6
3,2
Nej
19 10,3 154 83,2 179 96,8
Total
185 100,0 185 100,0 185 100,0
25
Figur 2. Resultat av behandling vid uppföljning 1, 5 och 10 år efter diagnos.
- anger den sammanfattning av status som lämnades av behandlande läkare
Sammanfattning av status efter
1,5 och 10 år från diagnos Mb Cushing
100%
80%
60%
40%
20%
0%
1 år; n=134
5 år; n=85
10 år; n=38
? år; n=49
Avliden
2
0
0
10
Ingen uppgift
8
7
0
3
Sämre
1
1
1
4
Oförändrad
19
6
0
2
Förbättrad
30
13
3
9
Botad
74
58
34
21
Tabell 4. Resultat av behandling i relation till preoperativt tumörstatus enlig MRundersökning
Botad
Bättre
Oförändrad
Försämrad
Avliden
Saknas
Total
Ej synlig MR
Mikroadenom Makroadenom
Saknas
Total
Antal
%
Antal
%
Antal
%
Antal
%
Antal
%
12 41,4
47
67,1
10
45,5
10 45,5
79 55,2
8 27,6
14
20,0
7
31,8
3 13,6
32 22,4
6 20,7
6
8,6
3
13,6
3 13,6
18 12,6
1
3,4
1
1,4
0
0,0
1
4,5
3
2,1
2
6,9
1
1,4
0
0,0
1
4,5
4
2,8
0
0,0
1
1,4
2
9,1
4 18,2
7
4,9
29 100,0
70 100,0
22 100,0
22 100,0
143 100,0
080918 / Stig Valdemarsson; för Svenska Hypofysgruppen
26
HYPOFYSINSUFFICIENS
En viktig konsekvens till hypofystumörer och andra sjukdomar i hypofysområdet är brist på
olika hypofyshormoner. Brist kan också uppkomma som komplikation till operation eller
strålbehandling. Beroende på vilken behandling som är planerad för patienten, och framför
allt för patienter som skall opereras och beroende på hur akut operationen är, kan
kartläggningen av hypofysfunktionen vid diagnostillfället variera. Det mest väsentliga är att
bedöma om patienten har brist på de hormoner som styr kortisol- eller thyreoideafunktion då
detta om möjligt bör behandlas preoperativt, medan utredning av brist på tillväxthormon eller
hormoner som styr könskörtlarna är mindre akut. Patienter med akut blödning i
hypofysområdet får också i allmänhet kortisonbehandling i akutskedet innan prover kan tas.
Då utredning, behandling och registrering vid diagnos kan skilja, redovisas data vid
uppföljningen efter 1 år. Den absoluta majoriteten av patienter som bedöms som primära
kandidater för operation är opererade efter 1 år.
BRIST PÅ FRAMLOBSHORMONER
Av de patienter i registret som var uppföljda 1 år hade 46% brist på något hypofyshormon
från framloben. 17% hade brist på ett hormon, 22% på två eller tre hormoner och 7% total
hypofyssvikt.
Tabell 1. Antal patienter som vid 1-årsuppföljningen hade intakt hypofysfunktion eller brist
på något, flera eller alla av hypofysen s framlobshormoner.
Ingen brist 1 hormon 2-3 hormoner Alla hormoner Totalt
Män
337
142
223
84
786
Kvinnor
527
127
135
35
824
Total
864
269
358
119
1610
Trots att det var nästan lika många män som kvinnor i materialet (49 resp 51%), så var det
klart fler män som hade brist på minst ett hormon jämfört med kvinnorna (449 mot 297, dvs
57 resp 35%). Data för enskilda hormoner är ej framtagna ännu, men detta kan bero på att
brist på gonadotropiner lättare diagnostiseras hos män (som får testosteronbrist) än hos
kvinnor. Det är inte självklart att man inser att kvinnor som behandlas med p-piller kan ha
detta för att behandla östrogenbrist pga bristande gonadotropininsöndring, och det naturliga
bortfallet av östrogen efter klimakteriet kan göra att diagnosen inte fastställs.
Det finns en trend i materialet att yngre patienter har en bättre bevarad hypofysfunktion än de
äldre.
27
Figur 1. Patienter med intakt hypofysfunktion 1 år efter diagnos jämfört med de som har brist
på minst ett framlobshormon fördelade på ålder
80,0
70,0
60,0
50,0
Ingen
40,0
Någon
30,0
20,0
10,0
0,0
0-29
30-49
50-69
70+
Vad gäller hypofysfunktion 1 år efter diagnos hade de med icke hormonproducerande
hypofystumörer oftare brist på ett eller flera av hypofysens hormoner, jämfört med de som
hade hormonproducerande tumör. En möjlig orsak till detta är att icke hormonproducerande
tumörer är större vid diagnos än hormonproducerande tumörer. Dessa ger ju ofta specifika
symptom som leder till att tumören hittas innan de blivit alltför stora. Om detta är
förklaringen bland patienterna i materialet är för tidigt att säga. En hel del data om
tumörstorlek behöver kompletteras, innan det är meningsfullt att utvärdera detta. Sannolikt
strålbehandlas patienter med icke hormonproducerande tumörer oftare än andra, men det är
osäkert om detta hinner påverka resultaten vid 1-årsuppföljningen.
28
Figur 2. Förekomsten av hormonbrister 1 år efter diagnos bland patienter med
hormonproducerande hypofystumörer och de med icke hormonproducerande tumörer. I
gruppen övriga ingår kraniofaryngiom (totalt 36 patienter) och patienter med annan patologi
i hypofysområdet.
700
600
500
Hormonproducerande
400
Ej hormonproducerande
300
Övriga
200
100
0
0
1 hormon
2-3
hormoner
Alla
Det förefaller inte finnas några större skillnader i andelen patienter med hormonbrist från
hypofysens framlob mellan regionerna. De absoluta talen skiljer då incidensen för
rapporterade tumörer varierar, men mönstret blir likartat om man ser till den procentuella
fördelningen inom varje region. De skillnader som finns skulle kunna bero på att man
undersöker och klassificerar de äldre patienterna olika när det gäller tillväxthormonbrist, och
att man också hanterar kvinnor efter klimakteriet olika när det gäller brist på gonadotropiner.
Figu3. Andel (%) patienter med bevarad hypofysfunktion och partiell eller total hormonbrist
1 år efter diagnos, fördelat på region
70,0
60,0
50,0
Ingen
40,0
1 hormon
30,0
2-3 hormoner
Alla
20,0
10,0
la
sa
U
pp
St
o
ck
ho
lm
0,0
29
BRIST PÅ BAKLOBSHORMON - ADH (vattensparande hormon)
134 patienter 51 män och 83 kvinnor, bedömdes ha brist på ADH (vattensparande hormon)
vid uppföljning efter 1 år (totalt 8.3%, för män 6,5% och för kvinnor 10,1%). Brist på ADH
hör samman med andra hormonbrister, endast 8 män och 17 kvinnor hade enbart brist på
ADH.
8,5% av patienterna med icke hormonproducerande tumör hade brist på ADH, medan
motsvarande siffra för de hormonproducerande tumörerna var 4,9%. Bland patienterna med
kraniofaryngiom var hela 61,1% bristiga och även en betydande del av patienterna med annan
eller oklar patologi. Sannolikt beror detta på att t ex inflammationer i hypofysområdet ibland
ger symptom just med brist på ADH.
Tabell 2. Fördelningen av patienter med ADH-brist mellan olika diagnosgrupper samt
andelen patienter inom varje diagnosgrupp med ADH-brist.
Antal pat
uppföljda 1 år
Hormonproducerande
Ej
hormonproducerande
Kraniofaryngiom
Annat
Totalt
Antal pat med
ADH-brist
869
586
36
119
1610
Andel ADH-brist inom
diagnos (%)
43
4,9
50
22
19
134
8,5
61,1
16,0
Andel av patienter
med ADH-brist (%)
32,1
37,3
16,4
14,2
100
Det finns stora regionala skillnader i andel patienter med ADH-brist. Det är små tal, varför
slumpen kan spela roll, och likaså enstaka felregistreringar. Att 129 av 134 patienter anges
som behandlade talar dock för att resultatet är korrekt.
Figur 4. Antal patienter per 1.000.000 personår med brist på ADH per region
2,5
2
1,5
1
0,5
et
R
ik
la
sa
U
pp
St
o
ck
ho
lm
0
080923 / Karin Larsson; för Svenska Hypofysgruppen
30