Jorden gick inte under

Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 1
HÅLLBAR INDUSTRIUTVECKLING 2025
Jorden gick
inte under
 
jorden
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 2
2
Produktion: Herlin Widerberg Reklambyrå AB
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 3
JORDEN GICK INTE UNDER
Förord
Industriförbundets huvudmannakommitté för miljöfrågor har initierat ett
arbete med syftet att skapa en tydligare framtidsbild för industrin när det
gäller miljöfrågorna. Tidshorisonten är -talet. Vår utgångspunkt har
varit begreppet ”hållbar utveckling” som myntades vid Riokonferensen
, dvs en integrerad syn på ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Det vi velat fokusera diskussionen på är vad begreppet innebär och
framför allt vilka åtgärder som krävs för att nå dit under den tidsperiod vi
valt. Vårt primära syfte är att förmedla en framtidsbild av en hållbar
utveckling baserad på demokrati, internationalisering, marknadsekonomi
och miljöhänsyn i harmoni.
Denna rapport är ett av bidragen i en serie av skrifter med samma
syfte. Rapporten är en dokumentation från ett seminarium i Industrihuset
den  november . Till seminariet bjöd vi in sju ledande opinionsbildare och ”tänkare”, som var och en förmedlade sitt perspektiv på framtiden. Dessa är Klas Eklund, Bo Ekman, Karl-Henrik Robèrt, Rolf Wolff,
Göran A Persson, Bo Hedberg och Åke E Andersson.
Seminariet har i sin helhet redovisats i en separat rapport. I denna rapport har vi valt att redovisa Klas Eklunds hela inlägg. Seminariet planerades av Richard Almgren, Industriförbundet, som också är projektledare
för projektet.
Industriförbundets huvudmannakommitté för miljöfrågor har
behandlat rapporten men inte tagit ställning till innehållet utan det står
författaren själv för. Kommitténs sammansättning framgår av bilaga.
Stockholm i september 
Leif Johansson
VD i AB Volvo, ordförande i Industriförbundets huvudmannakommitté för
miljöfrågor
3
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 4
Innehåll
Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3
Klas Eklund:
Jorden gick inte under –
Vad har vi lärt av 30 års miljöpolitik? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5
Alarmisterna fick fel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5
Ekonomernas kritik… . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8
…och verklighetens handfasta praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .10
En mer effektiv miljöpolitik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .11
Miljöindustrin växer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .12
Vad bör göras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .14
Vad som inte bör göras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .16
Bilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .17
Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18
4
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 5
JORDEN GICK INTE UNDER
Jorden gick inte under –
Vad har vi lärt av 30 års miljöpolitik?
För drygt  år sedan vaknade västvärlden upp till miljöfrågorna. Rachel
Carson, Georg Borgström och Hans Palmstierna var några av dem som
med larmrapporter satte miljön på dagordningen, i Sverige och internationellt. Genom Romklubben och de första internationella överenskommelserna  flyttades miljöfrågorna upp till prioriterad politisk plats.
Med kärnkraftsvalet  blev energifrågan den viktigaste i inhemsk politik.
Sedan dess har ett kvartssekel passerat. En generations erfarenhet gör
att vi nu bör kunna göra bokslut över vad som skett, vilka spådomar som
slagit in och vilka recept som är verkningsfulla.
Min egen uppfattning är att de som väckte miljödebatten med hot om
Ragnarök i viss mening gjorde mänskligheten en tjänst, genom att sätta
sökarljuset på vad som kunde bli farliga problem. En del av dessa finns
kvar – i en del fall stora och svåra problem. Men agitationen visade sig i
några fall vara kraftigt överdriven; i andra fall blev den startskottet för en
rad ekonomiska och politiska motprocesser, vilka snart visade sig vara starkare än de skeenden som varnades för. Med tre decenniers facit i hand
finns anledning att vara mer optimistisk om mänsklighetens möjlighet att
åstadkomma både god materiell standard och god miljö. I dag ser det ut
att vara fullt möjligt att klara jordens energiförsörjning samtidigt som
naturresurserna räcker åt alla – förutsatt att den kraft som ligger i teknisk
utveckling och fungerande marknader kan nyttjas.
Min slutsats är att miljödebatten framöver bör föras i mindre alarmistiska ordalag och i stället mer rikta in sig på konstruktiv debatt om vad
som kan och bör göras – en debatt som bör kännetecknas av teknikoptimism, av vilja att utnyttja marknadsekonomins förmåga till omställning
och av god vilja från näringsliv och politiker att från ömse håll komma
fram till produktiva lösningar.
Alarmisterna fick fel
Det finns två skäl till denna hållning. Ett är att alarmisterna har haft fel i
många frågor – faktiskt ända från Malthus och de klassiska ekonomernas
spådomar om återkommande svältkatastrofer och den järnhårda lönelagen. Ett annat är att vi nu har erfarenheter av vilka åtgärder och insatser
som är verksamma. Mänskligheten har i denna mening både karta och
kompass som är mer rättvisande än vi hade på -talet.
5
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 6
Malthus menade att befolkningsökningen obönhörligen skulle bromsas av bristen på mat, via upprepade hungerkatastrofer. Jevons spådomar
om att kolreserverna skulle ta slut (för  år sedan!) är väl kända. FAOs
chef under -talet, lord Boyd-Orr, hävdade att två tredjedelar av
mänskligheten skulle drabbas av undernäring och svält. Jay Forrester, som
hade huvudansvaret för Romklubbens datamodeller, hävdade i sin ”World
Dynamics”  att befolkningstillväxten efter en kraftig expansion skulle bromsas genom svält, brist på råvarutillgångar, miljöförstöring och
därav förorsakade sociala strider. Romklubbens rapport ”Tillväxtens gränser” spådde  att olja, naturgas, silver, tenn, uran, aluminium, koppar,
bly och zink snart skulle ta slut, med global ekonomisk kollaps som följd.
Paul Erlich, en av - och -talens mest inflytelserika miljödebattörer,
spådde  att livsmedelsproduktionen omöjligen skulle kunna hålla
jämna steg med befolkningsexplosionen och att ”hundratals miljoner”
skulle svälta ihjäl under det närmsta decenniet. ”Global ”, en stort
uppslagen rapport till USAs president, spådde så sent som  att den
snabba befolkningstillväxten skulle nästan fördubbla livsmedelspriserna
under de kommande  åren – återigen med fattigdom och svält som
följd.
Om man jämför den faktiska utvecklingen de senaste decennierna
med den som förutspåddes av alarmisterna, ser man omedelbart att världens befolkningsutveckling, standardstegring och hälsa är i långt mycket
bättre skick än vad som förutspåddes för bara  år sedan:
• Befolkningstillväxten avtar: Jorden har nu  miljarder invånare i stället för de - miljarder som många trodde för bara ett par decennier
sedan. De flesta forskare tror i dag att jordens befolkning planar ut vid
ca  miljarder – inte vid de  miljarder som spåddes för ett kvartssekel
sedan.
• Utplaningen av befolkningen sker inte på grund av svältkatastrofer.
Tvärtom sker den på grund av ökad levnadsstandard och fallande
födelsetal: De senaste  åren har en miljard människor tagit steget ur
fattigdom. Medellivslängden stiger, och hälsotillståndet förbättras.
Världen har inte gått mot någon nymalthusiansk katastrof. Tvärtom
svälter färre människor ihjäl i dag än tidigare. Kaloriintaget per capita i
tredje världen är i dag nästan  procent högre än det var för  år sedan.
• Teknisk utveckling i jordbruket – nya metoder för sådd, gödning och
skörd, samt nya grödor, bland annat tack vare genteknik – har flerdubblat produktiviteten. Den ”gröna revolutionen” är ett kraftfullt bevis
för hur den tekniska utvecklingen ger produktivitetshöjningar som för
bara en generation sedan skulle tett sig som rena fantasier.
6
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 7
JORDEN GICK INTE UNDER
• Livsmedelspriserna har fallit med hela  procent sedan , trots
snabb ekonomisk tillväxt och stigande befolkning. Skälet är den tekniska utvecklingen och den gröna revolutionen, förbättrade transportsystem och bättre kylnings- och förvaringsmöjligheter.
• Mineralpriserna har på samma sätt fallit, trots tillväxt och ökad produktion. Även i detta fall är skälet teknisk utveckling; man kan i dag
exploatera fyndigheter som inte tidigare kunde nås, samtidigt som nya
materiel kan användas i stället för gamla. De kända reserverna av kol,
olja, gas och mineraler är i de flesta fall större i dag än för ett kvartssekel
sedan.
Vi kan också konstatera att miljöproblemen åtminstone i de rika länderna
har mildrats under de gångna decennierna. Utsläppen av de gifter och föroreningar som stod i centrum för - och -talsdebatten har fallit till
mycket låga nivåer. Tekniken har tagit språng i riktning mot högre energieffektivitet och renare processer.
• Svaveldioxidhalten i luften har minskat kraftigt i Sverige de senaste 
åren. Svavelutsläppen likaså. Försurningen finns kvar men skogen tillfrisknar stadigt.
• Halterna av PCB, DDT och dioxin samt kvicksilverutsläppen har
sjunkit dramatiskt.
• Vattnet har blivit renare. På -talet stängdes och revs Strömbadet
i Stockholm av hälsoskäl; vattnet hade blivit för förorenat. I dag kan
stockholmarna tack vare bättre reningsteknik bada i innerstaden och ha
simtävlingar i Riddarfjärden.
• Återvinningen har ökat radikalt, inom praktiskt taget alla områden.
Den enes sopor har blivit den andre råvara. Orsaken är politiska beslut
om återvinning samt förbättrade ekonomiska incitament (sopsortering,
pantsystem etc).
• Sverige har större skogsresurser än någonsin – trots stor avverkning.
Skälet är ett mer rationellt skogsbruk, en väl genomtänkt återplantering
och gallring. Skräcken inför ”kalhyggena” visade sig vara rejält överdriven.
• För bara  år sedan användes pappers- och massaindustrin som symbolen för nedsmutsande och starkt resursförbrukande industri. I dag
håller massatillverkning på att bli ett mer eller mindre slutet system;
man använder veden till fullo, som fiber eller energi. Vattenkonsumtionen, svavelutsläppen och de klororganiska utsläppen har alla
minskat med  procent eller mer.
7
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 8
Man kan naturligtvis önska att den här processen skulle gått ännu snabbare; åtskilliga är bekymrade över att så inte har skett. Faktum är likväl att
på alla de här centrala punkterna har situationen förbättrats – och alarmisterna har fått fel.
Alla svårigheter är dock inte övervunna. Man kan inte blåsa faran över!
Stora miljöproblem är under uppsegling i t ex Indien och Kina, som växer
snabbt och i alltför många fall med gammal teknik; vi återkommer strax
till detta. Men genomgången ovan visar ändå för det första att såväl befolkningen som standarden vuxit i u-länderna, och för det andra att de rika
länderna, med modern teknik, har lyckats begränsa många viktiga miljöproblem de senaste åren. Detta ger lärdomar för hur dylika problem bör
hanteras framledes.
Ekonomernas kritik…
Numera vet vi rätt väl vilka recept som biter mot miljöproblem – i i-länder
såväl som i u-länder, nämligen för det första tillväxt och teknisk utveckling,
och för det andra marknadsekonomi, demokrati och prismekanism. Detta
inses också av allt fler. Opinionsundersökningar visar att den andel av
befolkningen som okvalificerat sätter ”ren miljö” högst på dagordningen
har fallit, medan den andel som vill ha snabb teknisk utveckling har ökat.
Det skall man inte tolka som att miljömedvetenheten har minskat.
Tvärtom har den ökat, nämligen i så måtto att allt fler ser sambandet att
teknisk utveckling är det viktigaste steget mot en god miljö.
I den meningen ser läget mycket bättre ut än för  år sedan då domedag och Ragnarök dominerade debatten och recepten – i alla fall i Sverige
– var planekonomi och regleringar parade med teknikfientlighet och nolltillväxt. Många av dem som satte igång miljödebatten krävde återgång till
äldre och – som de ansåg – mindre farlig teknik. Länge var det många som
hävdade att ekonomisk tillväxt i sig var oförenlig med god miljö, och när
Erik Dahmén skrev ”Sätt pris på miljön”  väckte det stort och förvånat uppseende. Jag kommer ihåg när jag själv började engagera mig i
miljödebatten, på -talet. Även då var det ett styvt jobb att argumentera för att förena ekonomisk tillväxt med arbetet för en god miljö.
Tankarna att använda prismekanismen som hävstång för en bättre miljö
var anatema för många, inte minst inom socialdemokratin. Det ansågs
inte moraliskt acceptabelt att prissätta miljön och därmed de facto göra det
möjligt att göra ekonomisk vinst på miljöarbete. I stället för att utveckla
tekniken ville många sätta stopp för teknisk utveckling helt och hållet –
eftersom teknik och tillväxt i sig sågs som farliga.
8
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 9
JORDEN GICK INTE UNDER
Tillfrisknandet från den synen har gått steg för steg. I den mer teoretiska debatten har ekonomerna varit viktiga, inte minst i sin kritik mot
Romklubbens analys. Romklubben drog ut trender om ökad förbrukning
– men tog varken hänsyn till teknisk utveckling eller korrigerande prismekanismer. Resultatet blev naturligtvis att modellen spottade ut globala
miljökatastrofer. Modellresultatens förmenta exakthet gav en – till synes –
vetenskaplig precision åt katastrofteoretikernas domedagsprofetior. Men
datamodeller fungerar som intelligenta idioter. De räknar snabbt och rätt
– men bara inom de ramar som programmeraren matar in. Och matar
man in exponentiella trender utan några som helst korrigerande mekanismer så går det naturligtvis åt helvete – bokstavligen och bildligen.
”Garbage in – garbage out”.
Ekonomerna var från början skeptiska mot Romklubbens spådomar.
På teoretiska grunder kunde de hävda att knappare resurser skulle leda till
stigande relativpriser och därmed incitament till bättre hushållning och
teknisk utveckling – vilket i sin tur på sikt skulle bidra till att hålla nere
vissa priser. På empiriska grunder, inte minst till följd av oljekrisen, kunde
man snart konstatera att just detta blev fallet. Högre oljepriser gjorde det
lönsamt att söka efter nya fyndigheter även där utvinningskostnaderna var
högre; de högre priserna gjorde det samtidigt lönsamt att spara olja och
utveckla nya, energisnålare produktionsmetoder; allt detta gav efter hand
ett utbudsöverskott på olja som drev ned priserna igen. Det är en historiens paradox att oljekrisen, som för många tycktes bekräfta katastrofteoretikernas spådomar, i själva verket gav dem dödsstöten. I dag använder
svensk industri ungefär en fjärdedel så mycket olja som den gjorde 
( TWh i stället för ), och är oerhört mycket energisnålare – till stor
del just för att stigande oljepriser drev på den tekniska utvecklingen och
gjorde omställning lönsam.
Ett välkänt exempel på hur teknik- och marknadsoptimismen besegrat
Ragnarök gavs av ekonomen och teknikoptimisten Julian Simon. 
slog han vad med miljökritikern Paul Ehrlich om att förbättrade utvinningsmetoder och teknisk utveckling skulle medföra fallande priser för ett
antal viktiga mineraler. Ehrlich fick själv välja de mineraler han trodde
skulle drabbas mest av knapphet. Men Ehrlich fick fel i samtliga fall:
Under det följande decenniet halverades priserna.
En person som på det teoretiska planet spelat stor roll är nobelpristagaren i ekonomi (), indiern Amartya Sen. Han har konstaterat –
bl a i sitt stora verk ”Poverty and Famines” – att resurserna räcker till att
föda jordens befolkning, om marknadsekonomin tillåts fungera och om
det politiska systemet inte är korrupt. Föga förvånande är det i fattiga län9
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 10
der – dvs sådana som ej haft någon stark och uthållig tillväxt – som människor svälter. Sen understryker också att massvält främst inträffar i diktaturer och länder där distributionssystemet inte fungerar. Det politiska och
ekonomiska systemet är således avgörande: Demokrati, fungerande marknader och produktivitetshöjningar i jordbruket (dvs tillväxt och teknisk
utveckling) är vägen bort från svälten.
…och verklighetens handfasta praktik
Den debatt ekonomerna initierade gjorde mycket för att ställa diskussionen på fastare grund. Men ekonomernas teoretiska argument hade varit
mindre effektiva om de inte grundats på verkligheten. Viktigare än teorierna har varit det redan nämnda faktum att jordens befolkning i dag lever
längre och är friskare än någonsin – och att medelinkomsten stigit kraftigt
utan någon apokalyps som följd. Men också andra, politiska skeenden har
spelat in.
Planekonomierna – de värsta miljöförstörarna – har fallit. Det har fått
dubbla positiva effekter. För det första blev det allt svårare för alarmisterna
i Väst att förespråka planekonomiska lösningar när planekonomierna dels
kollapsade, dels – när det blev möjligt att värdera vad som skett, se de gifter som dumpats, analysera den natur som förstörts – avslöjade sig som de
värsta miljöskurkarna. För det andra ges nu möjligheten att ersätta stela
planeringssystem och föråldrad teknik med marknadsekonomi och
modern teknik. Det tar tid att rensa upp i Ryssland och Östeuropa, men
situationen där förvärras inte längre.
I Väst har växande politisk uppmärksamhet ägnats miljöproblemen.
Alla partier har blivit miljöpartier på ett eller annat sätt. I och med detta
har också miljöfrågorna blivit ett naturligt inslag i en övergripande politik,
där miljöaspekter hela tiden avvägs mot andra politiska och ekonomiska
mål. För mig är detta den enda framkomliga vägen framåt; inte att på
papperet sjunga med änglarna och sätta ”miljön” högst, okvalificerat, utan
just använda den tekniska och ekonomiska utveckling som marknadsekonomin ger för att lösa miljöproblemen, såsom en del i en helhetspolitik för
ökat välstånd.
10
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 11
JORDEN GICK INTE UNDER
En mer effektiv miljöpolitik
Ett resultat av interaktionen mellan miljöpolitik och ekonomisk politik är
att mer effektiva mekanismer har använts i miljöpolitiken. Pris på miljön
har satts i allt fler fall, vilket har förbättrat incitamenten till hushållning
och teknisk utveckling. Även socialdemokratin har efter hand accepterat
de ekonomiska incitamentens betydelse.
Det finns många konkreta exempel på detta, i Sverige och annorstädes.
Ett intressant fall är bilindustrin. Här skiljer sig lösningarna något mellan
olika länder, men generellt används en kombination av bensinskatt och
olika sorters regionala eller branschmässiga tak för den totala bränsleförbrukningen. Det tvingar fram bränslesnålare bilar, och så småningom
hybridbilar och elfordon, allt eftersom batterier och solceller blir mer
effektiva.
Ett annat är Kyoto-överenskommelsen  om ett globalt tak för koldioxidutsläpp, vilket skapat embryon till internationell handel med
utsläppsrätter. Detta är ett stort steg framåt, eftersom det legitimerar och
utnyttjar handel med miljöpåverkande verksamhet och innebär ett steg
mot att definiera äganderätt till naturresurser över gränserna. Grundprincipen är att länder och företag har utsläppsrätter, vilka summerar till
ett tak för före emissioner. Ett land (eller företag) som inte behöver använda hela sin utsläppsrätt – för att det har låga kostnader för utsläpp (t ex för
att det har en överlägsen teknik) – kan sälja en del av sin utsläppsrätt till
ett land (eller företag) med högre kostnader.
Finessen med handel med utsläppsrätter – att använda sig av en ”bubbla” som jargongen lyder – är att man kan lägga fast ett klart politiskt mål
om de totala utsläppens storlek (en ”bubbla” eller ”kupa” som läggs över
regionen) samtidigt som marknadens effektivitet nyttjas för att fördela
utsläppen under bubblans tak. Detta visar hur politiken kan samverka
med marknaden och åstadkomma en lösning som är mer effektiv. Utvärdering av handeln med utsläppsrätter av svavel i USA visar på mycket goda
resultat. Svavelutsläppen har reducerats  procent mer än enligt det mål
som ursprungligen sattes upp, och kostnaden för att minska utsläppen har
varit mindre än hälften än väntat. De som går före med ledande teknik
kan tjäna pengar på att sälja utsläppsrätter, och de som ligger efter måste
betala. Det gör det lönsammare att minska utsläppen där det är billigast
och det ökar pressen på andra att driva på den tekniska utvecklingen i syfte
att minska sina utsläpp och därmed slippa köpa utsläppsrätter. Det är ett
utmärkt exempel på hur enkel ekonomisk pristeori kan användas praktiskt, för att tackla ett viktigt problem i verkligheten.
Resultatet av den ovan beskrivna utvecklingen – mer marknadsstyr11
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 12
ning och förbättrad prissättning på miljön – har blivit språng i den tekniska utvecklingen. Människors och företags incitament har påverkats.
Det har blivit lönsamt vara miljömedveten, mer resurser och tänkande har
ägnats de frågorna – på ett konstruktivt sätt. Och effekten är att effektiviteten i miljöarbetet har ökat – kostnaderna för att rena utsläpp mm har
minskat.
Miljöindustrin växer
Ett intressant resultat är att det vi kan kalla ”miljöindustrin” har blivit ”big
business” i sig själv.
Det gäller inte minst den ökade efterfrågan på sådana tjänster och produkter som kännetecknas av ett särskilt miljövänligt förhållningssätt, miljömärkning och speciell ekologisk profil. Det vimlar numera i butikerna
av svanar, glada grisar och krav-märkta varor m m, och i några fall – Body
Shop – har hela kedjor vuxit upp för att tillgodose människors efterfrågan
på varor som de ser vara i samklang med en god miljö.
Även ”vanliga” företag har numera en miljöpolicy. Ta SEB – som ju
inte finns i en bransch som brukar räknas till de mer miljöfarliga. Även vi
har numera riktlinjer för löpande miljöanpassning av vår verksamhet;
olika avdelningar i banken har konkreta miljömål som utvärderas och följs
upp; vi försöker gradvis introducera ett kretsloppstänkande med återvinning och energisnål verksamhet; vi samordnar inköpen för att dra ned på
resursanvändningen; gradvis introduceras miljöhänsyn i kreditgivningen;
och bankens fonder tar i ökad utsträckning etiska och miljömässiga hänsyn vid sina placeringsbeslut.
Återvinning och ”waste management” har blivit en växande sektor.
Åtskilliga företag har uppstått för att på ett effektivt sätt återvinna och förädla avfall. Det är i sig en viktig utveckling, men den symboliserar också
en ny och mer modern syn på resurser. När miljöfrågorna sattes upp på
den politiska dagordningen var det – som vi har sett – en vanligt förekommande uppfattning att jordens resurser skulle ta slut. Men den ekonomiska och tekniska utvecklingen under de senaste decennierna har visat
att det inte finns någon klar avgränsning mellan resurser och icke-resurser.
Det är inte en gång för alla givet vad som är en resurs – det avgörs av
människans kunskaper och värderingar. Många av dagens naturresurser
kunde överhuvudtaget inte utnyttjas för några decennier (för att inte tala
om sekler) sedan, med den tidens teknik. I dag använder och återanvänder människan, tack vare den tekniska utvecklingen, mängder av material
som man tidigare aldrig kunde föreställa sig såsom resurser. Ett slående
12
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 13
JORDEN GICK INTE UNDER
exempel är hur glasfiberkabeln ersätter kopparkabeln för telekommunikationer. Lägre kostnader, större kapacitet – och mindre behov av en knapp
mineralresurs. För ett kvartssekel sedan ansågs det vara uteslutet att varje
kines skulle kunna få telefon; så mycket koppar fanns inte i världen. Med
mobil telefoni och glasfiber är snart även Kina helt uppkopplat – utan
koppar…
Säkert kommer den processen att fortsätta. I framtiden kommer våra
barn och barnbarn, eftersom de behärskar en mer sofistikerad teknik än vi,
att kunna utnyttja en rad nya material som inte vi i dag ser såsom resurser.
Viktiga problem kvar att lösa
De föregående avsnitten visar att den tekniska utvecklingen inte stannar
upp, utan tvärtom kan drivas på av politik och institutionella förhållanden. Människorna vill ha rent vatten, ren luft, och en trygg livsmiljö – och
med stigande välstånd är de också villiga att betala mer för den. Denna
deras vilja är en drivkraft för den tekniska utvecklingen och ger möjligheter att efter hand lösa miljöproblem. Det behöver därför inte finnas någon
nödvändig konflikt mellan tillväxt och miljö; miljön kan förbättras av att
människans skaparförmåga och uppfinningsrikedom stimuleras att finna
tekniska och ekonomiska lösningar som ger den inkomster vilken förbättrar miljön – kort sagt, genom att marknadsekonomiska incitament kommer till användning.
Detta behövs även framöver. Ty även om alarmisterna fått fel i många
frågor, är långt ifrån alla problem lösta.
• Det pågår en kapplöpning med tiden i tredje världen. Dessa har inte
samma resurser och samma tekniska kompetens som de rika länderna;
samtidigt växer deras befolkning snabbare och de har ett självklart
intresse att snabbt höja befolkningens materiella standard. I den mån
de använder äldre och sämre teknik, ökar belastningen på jordens resurser. Det kommer att inträffa allvarliga regionala miljöstörningar, i en
del fall har det redan skett. Smogen i de kinesiska storstäderna är i en
del fall nästan lika allvarlig som den var i koleldningens London.
Tusentals små kinesiska pappers- och sågverk förorenar vattendragen.
Kemikalier släpps ut från mängder av omoderna fabriker.
• De diffusa utsläppen från bilismen och transportsystemen har visserligen kommit under bättre kontroll i västvärlden, men då även befolkningen i dagens fattiga länder skall börja köra bil i stor skala, kommer
belastningen på klimatet att tillta. Växthuseffekten är sannolikt på väg
att bli ett problem – även om forskarna är djupt oeniga hur allvarlig
13
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 14
den är och exakt vad som förorsakar den.
• Självklart finns också flera av de klassiska miljöproblemen kvar, i
några fall förvärrade i megastädernas slumområden: Brist på rent
vatten, brist på bränsle och svåra sanitära olägenheter – problem som
beror på fattigdom.
Även teknikoptimisten måste således inse att det finns svåra miljöproblem
i flera av tredje världens länder, de förvärras i takt med urbaniseringen och
innan koleldning och icke-renade bilar försvunnit. Man måste också räkna
med risken för att växthuseffekten ger globala klimatstörningar.
Men de insikterna får inte leda till felaktiga ingrepp eller till kontraproduktiva åtgärder. De bör leda till att man konstruktivt värderar hoten,
läget och vilka motmedel mänskligheten har till sitt förfogande. En sådan
analys visar, att trots problemen har vi skäl vara betydligt mer optimistiska
än för  år sedan. Vi vet åt vilket håll vi bör dra och vad som fungerar.
Erfarenheterna i Väst under de gångna åren kan läggas till grund för en
strategi, baserad på att tekniken går framåt och resurserna att ta itu med
problemen ökar.
Vad bör göras?
Utsläppsproblemen i tredje världen och riskerna med globala klimatförändringar bör tacklas genom att uppmuntra teknisk utveckling och
utnyttja de ekonomiska incitament som marknaden och politiska beslut
tillsammans kan skapa. Internationella politiska överenskommelser bör
användas för att sätta press på producenterna – samtidigt som politiken
systematiskt använder de incitament som ligger i marknadsprissättning
och vinstintresse. Mer konkret:
• Förbättra den gryende uppdelningen av äganderätt till naturresurser
och miljö. Handla mer med utsläppsrätter under bubblor m m.
Använd och förfina Kyoto-modellen på fler områden. Därigenom ökas
radikalt företagens intresse att få ned utsläppen – eller att kompensera
för utsläpp genom att t ex skydda regnskog. Likaså ökas jordbruksindustrins intresse att utveckla helt ny teknik för att binda koldioxid.
Utsläppsrätter är med andra ord ett sätt att öka effektiviteten i miljöpolitiken och få mer ”bang for the buck” – att få ut mer rening för en
given insats.
• Stärk frihandeln. Dra in fler utvecklingsländer i WTO. Fri handel och
fritt utbyte av teknik underlättar införandet av modern, miljövänlig
teknik i tredje världen. Fri handel ökar produktion och inkomster. I
14
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 15
JORDEN GICK INTE UNDER
takt med stigande materiellt välstånd börjar människor efterfråga en
bättre miljö och blir allt mer villiga att betala för det. Den verkningsfulla vägen framåt är inte att reglera handeln utifrån snävt definierade
”miljöhänsyn”; den är att förbättra informationen, märka produkterna
bättre och låta konsumenterna avgöra.
• Nyttja marknaden mer i återvinningsprocessen. I Sverige i dag hanteras återvinningen ofta genom centraliserade karteller. Det finns en risk
att de i praktiken medför en sorts planekonomi inom återvinningen.
Man bör kunna experimentera med ökad konkurrens också på detta
område.
• Fortsätt att använda skatter och avgifter för att stärka ekonomiska
incitament för en bättre miljö. Fortsätt att sätta pris på miljön.
Det sistnämnda föranleder en utvikning om ”grön skatteväxling”. Är en
sådan önskvärd? Är det en huvudstrategi framöver? Det beror på vad man
lägger in i begreppet. Att använda skatter och avgifter för att begränsa miljöskadlig verksamhet är utmärkt. Men det finns tre varningar.
För det första ska man inte tro att sådana ”gröna” skatter kan ersätta
andra skatter som en betydande och permanent intäktskälla. Skälet är
naturligtvis att om dessa gröna skatter verkligen skall förbättra miljön, så
måste de de facto erodera sin egen skattebas – vilket är utmärkt men också
per definition medför att de inte ger stora statsfinansiella intäkter.
För det andra måste man akta sig för att lagra ett antal olika miljöeller energiskatter ovanpå varandra, hur goda avsikterna än må vara.
Resultatet kan bli ett lapptäcke med inkonsistenta och delvis motstridiga
effekter. Utan att kunna frågan i detalj är jag rädd för att den svenska energibeskattningen är på väg att utvecklas åt det hållet. Här överlagras energioch koldioxidskatt med oklara effekter; olikartad beskattning skapar incitament att skattearbitragera; skatteförändringar i en redan komplicerad
värld ger svåröverskådliga korseffekter som försvårar långsiktig planering;
etc etc – detta enligt finansdepartementets egen utvärdering…
För det tredje är det vanskligt att på nationell nivå avvika kraftigt från
andra stater i en alltmer globaliserad ekonomi. Risken blir då stor att den
beskattade verksamheten flyttar till andra länder med lägre skatt – och
resultatet blir då trefaldigt negativt: Ökad miljöstörande produktion i landet med lägre skatt samtidigt som den vanligen renare produktionen i
Sverige krymper. Dessutom lägre produktion och färre jobb här hemma.
Och givetvis lägre skatteintäkter totalt.
15
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 16
Vad som inte bör göras
Strategin skall således använda ekonomiska styrmedel för att driva på den
tekniska utvecklingen. Vi bör stödja fri handel – också med utsläppsrätter.
Arbetet för att etablera äganderätter och juridiskt ansvar bör drivas vidare;
och det är viktigt att exportera miljöteknik till utvecklingsländerna.
En sådan strategi innebär också ett antal saker som inte bör göras:
• Vi skall inte förbjuda tänkande om ny teknik (såsom i det groteska
förbudet att forska om kärnkraft). Tvärtom! Det är bara genom teknisk
utveckling inom ramen för en marknadsekonomi som en hållbar
utveckling kan åstadkommas – det blir då alldeles orimligt att medvetet bromsa den tekniska utvecklingen.
• Vi skall inte sänka vår standard eller söka förhindra u-länderna att öka
sin.
• Vi skall inte återgå till regleringstänkandet, inte lägga på mer regleringar eller bidrag i planekonomisk riktning. Vi skall inte utvidga snedvridande subsidier av den typ som i fiske och jordbruk skapat utarmning av viktiga resurser.
Vi skall med andra ord inte tänka på miljön i sig som ett avgränsat, separat problem, som löses av nationella politiker med administrativa medel
och regleringar, förbud och tillbakavridna klockor; utan se den som en av
flera viktiga uppgifter för näringslivet att lösa i samspel med politiker och
konsumenter – i global skala.
Den vision vi bör omfatta är ett öppet samhälle, där privata incitament
och ekonomiska drivkrafter lockar människor och företag att utveckla ny
teknik och fortsätta att arbeta för nollutsläpp – för att det ligger i deras
eget intresse – ett samhälle som är öppet och dynamiskt. Jag är, kort sagt,
för en global och grön marknadsekonomi, där marknadens obestridliga
och oöverträffade dynamik får chansen att tas i anspråk – än mer än i dag
– för en uthållig tillväxt och en god miljö.
Den vägen är inte bara mer attraktiv än regleringsstrategin – den är
också långt mer effektiv. Det är den viktiga lärdomen av de senaste 30
årens miljöarbete.
16
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 17
JORDEN GICK INTE UNDER
Bilaga
Industriförbundets huvudmannakommitté för miljöfrågor (miljökommittén)
Ledamöter
Leif Johansson, Volvo, ordförande
Inger Andersson, Arla
Måns Collin, Nynäs Petroleum
Per Grunewald, Electrolux
Lars Håkansson, Stena Gotthards
Nils Jirvall, Skogsindustrierna
Lars-Åke Lindahl, Boliden
Leif Löf, Kemibolaget i Bromma
Anita Ringström, Kemikontoret
Anders Stenström, Berte Qvarn
Jan Strömblad, ABB
Gunnar Tärnvik, SCA
Axel Wenblad, Skanska
Rådgivare
Lars Bergman, Handelshögskolan
Nicholas Sonntag/Måns Nilsson, Stockholm Environment Institute
Björn Stigson, WBCSD
Sekretariat
Richard Almgren, Industriförbundet, sekreterare
Bo Diczfalusy, Industriförbundet
Thomas Falk, Industriförbundet
Inger Strömdahl, Industriförbundet
17
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 18
Referenser
• Hållbar industriutveckling , Industriförbundet, 
• Sustainable industrial development in the year , Federation of
Swedish Industries, 
• Sju röster om framtiden, Industriförbundet, 
• Klas Eklund: jorden gick inte under, Industriförbundet, 
• Industrins miljösyn –  teser för framtiden miljöpolitik, Industriförbundet, 
• Industry´s environmental perspective – Twelve positions on future environmental policy, Federation of Swedish Industries, 
18
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 19
JORDEN GICK INTE UNDER
19
Jorden gick inte under
02-01-17
10.55
Sida 20
www.herlinwiderberg.com
Address: SE-114 82 Stockholm
Phone: +46-8-553 430 00
www.svensktnaringsliv.se
www.swedishenterprise.se