>> TEMA: MJÖLKFETT
Mättat fett både
gott och ont
– förklarar motsägelsefulla resultat?
Tvärtemot vad man kan förvänta sig utifrån mjölkfettets
höga andel av mättat fett har man inte entydigt
visat att ett ökat intag av mjölkprodukter är
kopplat till en högre förekomst av hjärtkärlsjukdom i observationsstudier. I vissa
studier har man istället visat ett omvänt
samband, det vill säga att förekomst av
hjärt-kärlsjukdom är lägre i grupper med
högre intag av mjölkprodukter och mjölkfett.
Ny kunskap om skillnader i fysiologisk effekt
mellan olika mättade fettsyror kan vara en del
av förklaringen till de motsägelsefulla resultaten.
>> text: Susanne Bryngelsson, fil dr, SNF Swedish Nutrition Foundation, Lund
[email protected]
M
jölkfett utgörs till
70 procent av mättade fettsyror, och
traditionellt har man
betraktat alla mättade fettsyror som
kolesterolhöjande och därmed som
negativa avseende risken för hjärtkärlsjukdom. I takt med ökad kunskap har dock synen på mättat fett
differentierats. Man har till exempel
belägg för att ett normalt intag av
medellånga (C6-10) mättade fettsyror inte ger något väsentlig effekt
på kolesterolnivån och de betraktas
därför som neutrala i förhållande
till risk för hjärt-kärlsjukdom. Korta
mättade fettsyror (C<4) kan till och
med bidra till en minskad kolesterolsyntes. Även den längsta mättade
fettsyran som förekommer i väsentlig
mängd i mjölk, stearinsyra (C18:0),
är i princip neutral avseende effekt
på kolesterolnivån. Totalt utgör dessa
”kolesterolneutrala” mättade fettsyror
drygt 20 procent av mjölkfettet.
”Anything but palmitic acid”
Laurinsyra (C12:0), myristinsyra
(C14:0) och palmitinsyra (C16:0) är
alla kolesterolhöjande, men även mellan dessa har man iakttagit skillnader
som kan vara av betydelse för hur de
påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom.
Myristinsyra ger en mer uttalad
total kolesterolhöjande effekt jämfört
med laurinsyra och palmitinsyra. Till
skillnad från till exempel palmitinsyra höjer den dock även det ”goda”
kolesterolet, HDL. En annan skillnad
mellan myristinsyra och andra mättade
fettsyror är att den har en essentiell
funktion i cellen. Den så kallade ”myristolationen” av proteiner är nödvändig för interaktioner mellan proteiner
och mellan proteiner och cellmembran, och därmed för cellers överlevnad. Dessutom är myristinsyra ett
dåligt substrat för stearoyl CoA desaturas-1 (SCD-1), ett enzym som ingår
i kroppens fettsyrasyntes. Hög aktivitet
av SDC-1 kan eventuellt bidra till en
»
Nordisk Nutrition 2 • 2008 11
>> TEMA: MJÖLKFETT
ökad risk för metabolt syndrom. Det
antas därför vara fördelaktigt att hålla
aktiviteten av SDC-1 låg.
Palmitinsyra är den dominerande
fettsyran i mjölkfett och dessutom
vanligt förekommande i kosten för
övrigt, inte minst i livsmedel innehållande palmolja. Denna fettsyra
har en uttalad LDL-höjande effekt,
mycket beroende på att den oxideras
långsamt och därför cirkulerar länge
i blodet. På så vis driver palmitinsyra
på bildningen av LDL-partiklar.
Det finns därför goda skäl att sträva
efter ett så lågt intag som möjligt av
palmitinsyra. I möjligaste mån bör
man sträva efter att ersätta palmitinsyra med omättade fettsyror eller
kortare mättade fettsyror i livsmedel.
propionsyra (C3:0), smörsyra (C4:0)
och pentansyra (C5:0) och GPR41
huvudsakligen av acetat (C2:0) och
propionsyra (C3:0).
En aktivering av dessa receptorer
betraktas som positivt i ett kort perspektiv, men kan däremot vara negativt under en längre tid. Det behövs
dock mer forskning innan man mer
exakt kan uttala sig om hur fettsyror i
maten påverkar dessa receptorer, och
vad det i sin tur betyder för hälsan.
Inflammationsdämpande
C15:0 och C17:0 mjölkmarkörer
I mjölkfett finns två mättade fettsyror som inte kan bildas i människokroppen, pentadekansyra (C15:0)
och heptadekansyra (C17:0). Dessa
fettsyror bildas av bakteriefloran i
vommen hos idisslare. Liksom myristinsyra förekommer dessa fettsyror
även i andra livsmedel från idisslare
(till exempel nöt- och lammkött) och
i fisk, men den dominerande källan är
mjölkprodukter.
Nivån av pentadekansyra och heptadekansyra i blodet kan därför användas som markörer för intag av fett
från mjölkprodukter (1, 2). Däremot
kan man via blod- eller vävnadsnivån
av dessa fettsyror inte avgöra vilken
typ av mjölkprodukter personen ätit.
I observationsstudier har man funnit ett omvänt samband mellan intag
av pentadekansyra och risk för hjärtkärlsjukdom (2, 3). Intressant nog
verkar det inte som om en eventuell
positiv effekt av mjölkfett medieras
via kolesterol, eftersom denna fettsyra är positivt relaterat till kolesterolnivån i blodet. Det är dock ännu
okänt om det omvända sambandet är
ett orsakssamband. Sambandet skulle
också, och kanske troligare, kunna
förklaras av effekter av någon annan
komponent som finns i mjölk, eller
av något annat livsmedel eller annan
livsstilsfaktor som samvarierar med
intaget av mjölkprodukter.
Det har också föreslagits att metabolismen på lång sikt skulle kunna
12 Nordisk Nutrition 2 • 2008
Foto: iStockphoto.com
adaptera sig så att till exempel den
kolesterolhöjande effekt man ser i
försök under 4-6 veckor skulle avta
med tiden (4), men det saknas experimentellt belägg för denna hypotes.
”Beyond cholesterol”
Beroende på intaget av fettsyror
kommer inte bara blodets kolesterolnivå att påverkas, utan också fettsammansättningen. Det påverkar i sin tur
många andra funktioner, till exempel
genuttryck, signalering, eicosanoidproduktion och egenskaper hos
cellmembran (5).
Ett exempel på en mycket viktig
funktion av fettsyror som kan antas
ha betydelse för hälsan är deras
förmåga att fungera som signalmolekyler på cellytan. Olika fettsyror
har till exempel olika effekter på de
G-proteinkopplade receptorerna i
den så kallade ”40-familjen” (GPR40GPR 43). Dessa receptorer utgör den
dominerande mekanismen genom
vilken extracellulära faktorer överför
signaler till cellen. GPR40, 41 och
43 har stor betydelse för bland annat
energiomsättningen och utvecklingen
av flera metabola sjukdomar, som
diabetes, fetma och metabola syndromet. GPR40 aktiveras av medellånga och långa fettsyror, GPR41 av
Korta fettsyror kan också påverka
uttrycket av transkriptionsfaktorerna
NFkappaB, som kontrollerar uttrycket
av ett antal gener som är involverade
i inflammatoriska och immunologiska reaktioner och cellprolifiering.
Smörsyra kan till exempel hämma
uttrycket av NFkappaB, vilket skulle
kunna vara fördelaktigt. Smörsyra utgör också den huvudsakliga källan till
energi för epitelcellerna i tjocktarmen.
Att vissa mättade fettsyror har positiva metabola effekter, som inte är
direkt kopplade till kolesteroleffekter,
skulle kunna vara en del av förklaringen till varför man iakttagit delvis
motsägelsefulla resultat avseende
samband mellan intag av mjölkfett
och risken för hjärt-kärlsjukdom.
Det är dock ännu oklart vad denna
nya kunskap betyder i praktiken,
och vilket roll det kan tänkas spela
för framtida rekommendationer på
livsmedelsnivå. ••
Referenser
1. Wolk A, et al. Evaluation of a biological
marker of dairy fat intake. Am J Clin Nutr
1998; 68: 291-5.
2. Smedman AEM, et al. Pentadecanoic acid
in serum as a marker for intake of milk fat: relations between intake of milk fat and metablic
risk factors. Am J Clin Nutr 1999; 69: 22-9.
3. Biong AS, et al. Intake of milk fat, reflected
in adipose tissue fatty acids and risk of myocardial infarction: a case-control study. Eur J
Clin Nutr 2006; 60: 236-44.
4. Berglund G, Nilsson P, Leonorsdottir M.
Fettintag och kardiovaskulär hälsa – är vi
helt felinformerade? Läkartidningen 2007;
104: 3780-4.
5. Novel Aspects of Fatty Acids – Nutrition
and Biological Function. Scan J Food Nutr
2006 Supplement 2; 50: 1-123. (Kan laddas
ner fritt från http://journals.sfu.ca/coaction/
index.php/fnr/index).
