Små RNA sekvenser kan användas för att studera typ 2 diabetes
Andrea Lahi
Efter en måltid frigörs energin från maten som glukos (druvsocker) i blodet. Som svar
på detta utsöndrar bukspottskörteln insulin. Insulinet signalerar till muskler och
fettceller att ta upp glukosen och lagra den som en framtida energikälla. Typ 2
-diabetes orsakas av att muskler och fett inte svarar på normala koncentrationer av
insulin i blodet, detta fenomen kallas insulinresistens. Insulinresistens i muskler och
fett tvingar bukspottskörteln att utsöndra högre koncentrationer insulin för att
glukosen skall tas upp ur blodet. Överproduktion av insulin leder till ännu mer uttalad
insulinresistans i muskler och fett, vilket leder in i en ond cirkel där bukspottskörteln
till slut inte kan producera tillräckliga mängder insulin för att glukosen skall tas upp
ur blodet. Typ 2 -diabetes är den vanligaste formen av diabetes. Den är även mycket
vanlig i u-länder, och dess förekomst ökar stadigt. Bland långsiktiga effekter av
diabetes kan nämnas skador på njurar, ögon och nerver. Typ 2- diabetes är dessutom
en mycket vanlig orsak till hjärt-och-kärl sjukdomar.
Många mekanismer som medverkar i insulinresistens är fortfarande okända. Dessa
mekanismer måste undersökas för att man skall kunna förstå exakt vad som orsakar
typ 2 -diabetes. Ett bra sätt att studera en gen och dess funktion, är att ”tysta” dess
uttryck. Därefter kan man studera vad som händer i en cell om den okända genens
produkt inte är närvarande. Av dessa studier kan man ofta dra en slutsats om vad
genen har för funktion. De tekniker som är tillgängliga idag för att ’tysta’ genuttryck
är dock ofta dyra och tidskrävande.
En nyupptäckt cellulär mekanism, RNA-interfens, verkar kunna revolutionera
molekylärbiologisk forskning. Små dubbelsträngade RNA sekvenser kan med hjälp av
denna mekanism användas för att mycket specifikt tysta uttryck av gener. Denna
process kallas siRNA-inducerad avstängning.
siRNA-kodande DNA-sekvenser kan föras in i en cell via ett konstruerat virus. Detta
tar sig in i cellen och dess arvsmassa integreras därefter i cellens genom. En annan
metod, som kallas elektroporering, går ut på att via en elektrisk puls göra kortlivade
små hål i en cell så att en siRNA-kodande sekvens kan skickas in i cellen. I bägge
metoderna används cellens eget maskineri för att producera den siRNA den införda
sekvensen kodar för.
I detta projekt undersöktes varför en virussort kallad pBabe inte gav så bra siRNAinducerad avstängning som förväntat. Slutsatsen som kunde dras var att viruset
förmodligen förlorar den insatta siRNA kodande sekvensen antingen under
tillverkningsprocessen, eller i samband med att viruset förs in i cellen.
I projektet undersöktes även introducering av siRNA inducerad tystnad via
elektroporering. Resultaten var inte entydiga, så försöken behöver omarbetas och
upprepas. En slutsats som dock kunde dras är att denna introduceringsmetod, om den
kunde fås att fungera, skulle vara ett snabbt sätt att introducera siRNA-inducerad
avstängning i celler som inte är mottagliga för pBabe-viruset.
Examensarbete i biologi vid Uppsala Universitet, 20p, HT 2003
Institutionen för biologisk grundutbildning och The Garvan Institute of Medical Research, 384 Victoria
Street, Darlinghurst NSW 2010, Australia.
Handledare: Professor David E. James
