2
Motion
1981182: 1587
Rune Gustavsson m. fl.
Ett barnvänligare samhälle
Familjepolitikens mål och innehåll
Hemmet och familjen är av central betydelse för barn och vuxna och också
för samhället i stort. Därför är det nödvändigt med ett solidariskt och aktivt
stöd från samhället till hem och familj. Genom detta lägger vi en god grund
för en positiv samhällsutveckling. Det är barnen som skall föra vårt samhälle
vidare. Vi har alla ett gemensamt ansvar för och intresse av att alla barn får
goda uppväxtvillkor.
Samhällets familjepolitik måste sätta barnen och deras bästa i centrum.
Uppväxtvillkoren lägger grunden för barns förutsättningar att utvecklas till
trygga och harmoniska människor. Ansvaret för barnen och deras uppväxt,
fostran och utveckling vilar i första hand på föräldrarna. Men föräldrarna
behöver stöd från samhället i form av en o f fensiv familjepolitik, där barns
behov och rättigheter sätts i centrum. Samhällets familjepolitiska uppgift och
ansvar är att skapa förutsättningar för barn och föräldrar att tillsammans och
utifrån egna förutsättningar forma tillvaron så att den bäst passar den egna
familjen. Genom samhällsinsatser har vi ett gemensamt ansvar att se till att
barnfamiljerna garanteras en ekonomisk grundtrygghet och att föräldrarna
får stöd i sin fostrar- och omsorgsgärning. I samhällsplaneringen liksom inom
arbetslivet måste ökad hänsyn tas till barnens och barnfamiljernas situation.
Samhällets stöd till barnomsorg, föräldrautbildning och fritidsverksamhet är
också viktiga delar i den familjepolitiska helheten. Därutöver måste vi också
var och en som medmänniskor ställa upp och ta ansvar för barns fostran,
utveckling och uppväxtmiljö. Barnen är inte bara en föräldrarnas och
familjens angelägenhet utan också allas gemensamma ansvar.
Samhällets familjepolitiska insatser måste vid sidan av de grundläggande
uppgifterna att skapa goda förhållanden för hem och barn också inriktas på
att ge föräldrarna valfrihet att förvärvsarbeta eller stanna hemma och själva
vårda barnen då de är små. Det är angeläget att familjepolitiken får en
valfrihetens inriktning. De hinder för valfriheten som fortfarande finns måste
därför avlägsnas och åtgärder vidtas som underlättar ett fritt val för
föräldrarna. En annan utgångspunkt för familjepolitiken är att barn behöver
nära kontakt med båda sina föräldrar. Det är därför väsentligt att föräldrar
och barn får tid att vara tillsammans och bygga upp trygga och stabila
relationer. Utgångspunkten bör också här vara att båda föräldrarna
gemensamt har ansvar för barnen och rätt att själva kunna bestämma hur
man sinsemellan vill fördela tid för barnen och tid för förvärvsarbete.
Mot. 1981/82:1587
3
Barnens trygghet påverkas i hög grad av hur föräldrarna trivs med sin
livssituation. Därför är det viktigt att samhällets familjepolitik medger denna
valfrihet och skapar förutsättningar för föräldrar att kunna förena förvärvs­
arbete med vård av små barn och också delta i aktivt samhällsarbete. Det är
nämligen angeläget att småbarnsföräldrar engagerar sig i politiskt och
fackligt arbete för att den vägen kunna bidra med sina erfarenheter och
påverka arbetet och besluten.
Förändringar i samhället
Under de senaste årtiondena har samhället undergått stora förändringar.
Förändringar i samhällsstruktur, boende och arbetsliv har på avgörande
punkter förändrat familjens roll. Tidigare bestod ofta en familjeenhet av
flera generationer, o ftast med många barn. Det finns inte anledning att
idealisera bilden av det gamla bondesamhället. Här fanns både sociala
problem och ekonomiska orättvisor. Men barn, föräldrar och den äldre
generationen levde i en nära gemenskap som också erbjöd samhörighet
mellan generationerna och var ett stöd för de unga föräldrarna i deras
fostrarrolL Alla hade en funktion att fylla i produktionen och/eller
familjegemenskapen. Ingen grupp, varken de äldre eller barnen, ställdes
utanför samhällsgemenskapen. Det betraktades som en tillgång och en
trygghet att ha många barn i familjen. Barnen deltog i produktionen och de
tog över verksamheten när föräldrarna blev gamla. Många barn var den bästa
garantin för en trygg ålderdom. Det fanns också ofta en naturlig arbetsge­
menskap. där flera generationer kunde vara med och bidra till den
gemensamma för örjningen.
Genom industrisamhällets framväxt och 1950- och 1960-talens koncentra­
tionspolitik med stark separering av boende, arbete, fritid och service har
den gemenskapen minskat starkt. Barnens uppväxtmiljöer har blivit
ofullständiga. Barn och ungdomar är inte på samma sätt som förr delaktiga i
samhällslivet. Uppdelningen i aktiva och passiva delar av livet har också
kommit att hårt drabba den äldre generationen. Den ökade geografiska
rörligheten med stark befolkningskoncentration i tätortsregionerna och
glesbygdens successiva avfolkning har lett till en splittring av flergenerations­
familjen. De sociala banden tenderar att lösas upp. Omflyttningen har lett till
uppbrott från hembygden, från släkt och vänner. Det har också visat sig svårt
för många familjer att återskapa hembygdskänsla och känna sig trygga i den
nya miljön. Detta har lett till ensamhet och isolering både i avfolkningsbyg­
derna och i storstädernas tätortsområden, och det har visat sig svårt att skapa
levande miljöer och samhällen.
Det går inte att se familjepolitiken isolerad från samhällets utformning och
stödinsatser i övrigt. Åtgärder som inte hör till familjepolitiken i vanlig
bemärkelse har ändå en direkt inverkan på barnfamiljernas situation. Det
krävs insatser på en rad områden för att avhjälpa de brister som
Mot. 1981/82:1587
4
centraliseringen lett till och som i dag kan förmärkas - o ftast på ett mycket
hårdhänt sätt- i barns och ungdomars uppväxt- och livsmiljöer. Det krävs
också åtgärder på det ekonomiska området för att ge barnfamiljerna en
ekonomisk grundtrygghet. Också åtgärder inom skolans område påverkar
barnfamiljernas situation. Skolans och förskolans ökade ansvar för barnen
gör det än mer angeläget med en ökad samverkan mellan hem och skola.
Också hemmet som uppväxtmiljö för barn är något helt annat än det var
bara under föregående generation. De allra flesta barn växer upp i små
familjer med inget eller endast ett syskon. Bland familjer med barn under 16
år har 47% ett barn, 41 % två barn och 12 % tre eller fler barn. Familjen
består numera sällan av mer än barn- och föräldragenerationen. Det är
ovanligt att släktingar eller andra vuxna bor tillsammans med kärnfamiljen.
Många barn växer upp i familjer med bara en vuxen. En av fyra
vårdnadshavare är ensamstående. Många barn växer också upp i familjer
med en biologisk förälder och en vuxen som inte är biologisk förälder. Många
barn växer upp utan relationer till eller med mycket begränsade kontakter
med gamla människor. Barn har alltså färre vuxen- och syskonkontakter än
förr. Man kan inte se familjen som ett entydigt begrepp. Den har som ovan
beskrivits olika sammansättning. Det finns också stora sociala, ekonomiska
och kulturella skillnader inom gruppen barnfamiljer. Det måste också
konstateras att det råder stora olikheter vad avser de ekonomiska förutsätt­
ningarna för barnfamiljer och familjer utan barn. Detta faktum måste också
finnas med när man bygger vidare på det familjepolitiska stödsystemet.
De förväntningar och den tilltro som fästes vid familjen som en stabil och
varaktig gemenskap i samhället stämmer inte alltid med verkligheten och
med barns erfarenheter av vuxenvärlden. Familjen är i dag en liten och ofta
mycket sårbar enhet. Långa avstånd till anhöriga och få kontakter med andra
vuxna i närmiljön bidrar till att stärka barnfamiljernas isolering. Särskilt de
ensamstående föräldrarna har stora svårigheter att bryta sin isolering. Också
invandrarbarn och deras föräldrar är en utsatt grupp som har svårt att få
naturliga kontakter med människor utanför den egna familjen och nationa­
litetsgruppen.
Barnens uppväxtmiljöer
Barnens uppväxtmiljöer är numera i större utsträckning isolerade från
vuxenvärlden. Barnomsorgen har till stor del byggts ut i institutionsform med
mycket liten grad av flexibilitet. Daghem återfinns sällan på ett naturligt sätt i
närmiljön. Också skolan har tyvärr alltför ofta separerats från samhällets
övriga verksamheter. Trafikleder. parkeringsplatser, köpcentra och annan
kommersiell verksamhet har tillåtits breda ut sig på den gemensamma
miljöns och de gemensamma anläggningarnas bekostnad. Miljöer, där
barnen inte får stimulans och utlopp för sina behov av lek och umgänge med
kamrater, passiviserar och kan medföra hårdnande attityder och leda till våld
Mot. 1981/82: 1587
5
och meningslös förstörelse. Barnen får inte heller de breda och allsidiga
vuxenkontakter som de så väl behöver för att komma in i och känna sig
delaktiga i samhällsgemenskapen. Barns behov av vuxenkontakter är viktiga
- inte minst för att föra vidare solidaritetstankar, normer om rätt och fel och
om respekt för andra människor och för miljön och de ting vi har gemensamt.
Det finns alltså mycket starka skäl som talar för att barnens omgivning måste
göras mer stimulerande och verklighetsförankrad och bidra till att öka
kontakterna mellan generationerna.
Barnvänligt arbetsliv
Det framstår i dag som självklart för de flesta att kvinnor och män har rätt
till yrkesarbete på samma villkor och att de betraktas som ekonomiskt
självständiga individer. Ett delat ansvar för barn, hem och yrkesverksamhet
torde i dagens samhälle vara en förutsättning för en givande familjegemen­
skap. Det är nödvändigt med denna ansvarsfördelning om både män och
kvinnor skall kunna utveckla alla delar av sin personlighet. Framför allt är en
ansvarsfördelning nödvändig för att barnen redan från början skall kunna få
den rätta kontakten med båda föräldrarna. Det är glädjande att allt fler unga
föräldrar tagit fasta på detta och att båda deltar i vård och omsorg om sina
barn. Det är glädjande inte minst därför att det är inte bara barnen som
behöver sina föräldrar - också föräldrar behöver och har glädje av att umgås
med sina barn. Även om viljan till ansvarsfördelning inom hemmet finns,
visar det sig dock att det fortfarande finns många praktiska hinder att
övervinna. Det kan gälla arbetsgivares och arbetskamraters attityder men
också arbetslivets krav i övrigt. Det kan också gälla samhällets barnomsorg
och övriga insatser för familjepolitiken och inte minst familjens ekonomiska
situation.
De förändrade samhällsförhållanden och den förändrade samhällsstruktur
som beskrivits ovan ställer krav på fortsatta insatser från kommun och stat
när det gäller familjepolitiken. Som tidigare framhållits måste samhällets
insatser inom familjepolitiken bidra till att ge barnfamiljerna valfrihet att
själva utforma hur man vill fördela ansvar för barn och förvärvsarbete. Det
måste hela tiden vara familjen som bestämmer hur denna fördelning skall
ske.
Valfrihet inom familjepolitiken är en av hörnstenarna i den politik som
centern företräder. Valfrihetstanken och samhällets värdesättande av vård
och omsorg har vägt tungt när det gäller centerns mångåriga krav på
vårdnadsersättning. Denna skall vara trygghetsgrundande. I valfriheten
ligger också att de som efterfrågar arbete och behöver samhällets barnom­
sorg skall kunna få bådadera. Också samhällets ekonomiska stöd till
barnfamiljerna bör vara bättre avvägt för att åstadkomma ökad utjämning
och valfrihet för barnfamiljerna.
Mot. 1981/82: 1587
6
Decentraliserat samhä.lle
Centern har under de senaste åren haft regeringsansvar och därmed också
större möjligheter att påverka och vända utvecklingen i riktning mot ell
decentraliserat samhälle. På en rad områden har centern också varit
framgångsrik i sina ansträngningar all bryta koncentrationstendenserna.
Men detta är i hög grad också ell arbete på lång sikt. Det blir alltmer
uppenbart att de varningar som centern reste och de farhågor vi redovisade
under 1960-talet och början av 1970-talet mot den centraliseringspolitik som
då fördes nu besannas. Inte minst olyckligt är detta med tanke på att
konsekvenserna i många fall är svåra att råda bot för i det korta perspektivet.
Det krävs stora insatser och insatser på lång sikt för att vända utvecklingen.
Målet för centern är att bygga ett decentraliserat samhälle som i både skilda
ortstyper och bebyggelseformer ger möjlighet till ökad mänsklig gemenskap.
Små enheter underlättar kontakterna mellan människor och ger ökad
trygghet och delaktighet. Lokalisering av olika funktioner som boende,
service, arbete, utbildning och vård i varandras närhet ger en levande
totalmiljö och ökar möjligheterna till tid för samvaro.
Helhetssyn
Riksdagens beslut 1980 om ny socialtjänstlag innebär ett avgörande steg på
vägen mot den helhetssyn i samhällsplaneringen som centern länge arbetat
för. Genom den nya socialtjänsten får socialvården möjligheter att arbeta
förebyggande och samordna sina insatser med annan samhällsverksamheL
Den utgångspunkt som markeras blir helhetssynen på människors totala
situation och omgivning. Socialtjänsten blir i framtiden en serviceinriktad
tjänst för medborgarna när de i något skede av livet behöver samhällets
bistånd. Andra, som vi bedömer som mycket angelägna förbättringar, är
socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen, den ökade inriktningen på
förebyggande insatser och den klart markerade satsningen på de svaga i
samhället. Skyddet av barnen anges som och måste vara en av samhällets
mest angelägna uppgifter. Socialtjänsten preciserar också socialnämndernas
skyldighet att verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga
förhållanden, vilket är en betydelsefull markering.
Befolkningsutvecklingen
Befolkningsutvecklingen genomgår förändringar vilkas långsiktiga konse­
kvenser måste uppmärksammas. Födelsetalen är nu lägre än någonsin. Allt
färre barn föds. Antalet kvinnor som ej föder barn ökar. Det första barnets
födelse har förskjutits i tiden. Antalet äldre över 65 år ökar kraftigt i
förhållande till antalet yrkesaktiva och barn.
De minskade födelsetalen är ett allvarligt tecken. Vi tänker då inte främst
Mot. 1981182: 1587
7
på det faktum att detta ställer ökade krav på att de i framtiden yrkesaktiva
kan klara omsorgen om ett växande antal äldre människor. Framför allt ser vi
de minskade födelsetalen som ett symptom på att det finns allvarliga brister i
samhället och att familjer inte känner sådan trygghet och tillfredsställelse i
sin livssituation att de vill sätta barn till världen.
SCB startade på uppdrag av dåvarande socialministern 1978 undersök­
ningar för att få svar på frågan varför det föds så få barn i Sverige. I
undersökningen "Barn - behov eller börda" beskrivs de i dag kända
sambanden mellan barnafödande och tillgång till barnomsorg, förändringar i
könsroller, kvinnors utbildning och förvärvsarbete, tillgång till preventivme­
del m. m. Som framgår av vad socialministern anför i budgetpropositionen
kommer undersöknings- och intervjuarbetet att pågå under 1982.
Det finns alltså i dag ingen total kunskap om vilka de grundläggande
orsakerna är till de minskande födelsetalen. Oron i världen, otrygghet inför
miljöhot och naturförstörelse nämns ibland som orsaker. Mycket tyder också
på att brister och felaktigheter i samhällsplaneringen har en avgörande
inverkan. Kvinnors utbildning och ökade förvärvsfrekvens ingår också i
totalbilden. Samhällets stöd till barnfamiljerna är inte heltäckande även om
det byggts ut kraftigt under senare år. Det är ekonomiskt påfrestande att ha
barn, framför allt för flerbarnsfamiljerna. Men det finns i detta sammanhang
anledning att understryka att problemen ofta är av annan art än ekonomisk.
Barn uppfattas kanske just som en börda mer än ett behov. De är inte alltid
välkomna eller passar in i samhällets gemenskap och e f fektiva organisation.
Vuxnas attityder och föreställningar om barn är inte heller alltid positiva.
Detta påverkar självfallet de barn som redan finns i samhället men också de
kvinnor och män som planerar att skaffa barn.
Det finns enligt vår mening anledning att noggrant analysera den statistik
och de fakta som kommer fram av SCB:s genomförda och planerade
undersökningar och intervjuer. Utifrån dessa bör bl. a. åtgärdsförslag
presenteras som visar vägen till ett barnvänligare samhälle. Barnens totala
situation och livsmiljö bör belysas. Barnmiljörådet är det organ som enligt
vår mening bör göra en sådan analys.
Barnmiljörådet inrättades 1980 och är en central förvaltningsmyndighet
med uppgift att handlägga frågor rörande barns miljö och barns säkerhet.
Barnmiljörådet skall verka för förbättringar i barns miljö och för ökad
säkerhet bland barn och ungdom. För att kunna fullgöra det av oss föreslagna
utredningsarbetet bör Barnmiljörådet ges vidgade befogenheter. Vi föreslår
alltså att Barnmiljörådet, på grundval av den statistik och de intervjuunder­
sökningar som SCB gjort och kommer att göra rörande födelsetalens
utveckling och orsaker, gör en analys och föreslår åtgärder i riktning mot ett
barnvänligare samhälle.
Mot. 1981/82: 1587
8
Viktiga familjepolitiska beslut
En rad åtgärder har vidtagits under senare år för att ge barnfamiljerna
ekonomisk grundtrygghet, valfrihet och stöd i deras föräldraroll. Så har
barnbidragen, som är det grundläggande ekonomiska stödet till alla
barnfamiljer, successivt höjts till i dag 3 000 kr. per barn och år. För att
särskilt stödja flerbarnsfamiljerna har flerbarnstillägg införts fr. o. m.
år
1982. Bostt\dsbidrag utgår för att ge barnfamiljerna möjlighet att skaffa sig
goda bostäder.
Vårdnadsersättning har byggts ut med 3 månader. AT P-rätt för föräldrar
som vårdar små barn i hemmet har införts. Barnomsorgen har byggts ut
kraftigt. Riksdagen har nyligen tagit beslut om förenklade regler för
statsbidrag till kommunernas barnomsorg. Beslutet medför ökad rättvisa,
ökat kommunalt inflytande och bör också leda till ett effektivare utnyttjande
av resurserna. Genom detta beslut blir också alla barn delaktiga i statens stöd
till kommunernas barnomsorg. Lagen om rätt till förkortad arbetstid och
föräldraledighetslagen är andra viktiga steg på vägen mot ett barnvänligare
och familjevänligare samhälle.
Det nuvarande familjepolitiska stödet har byggts ut under en lång följd av
år för att svara mot de vid varje tillfälle mest akuta behoven. F. n. ser flera
utredningar över bl. a. de ensamstående föräldrarnas situation, flerbarnsfa­
miljernas situation, bostadsbidragen och föräldraförsäkringen. Vi anser det
angeläget att lägga ökad vikt vid kraven på rättvisa och enhetlighet i det
fortsatta reformarbetet. Särskild vikt måste därvid fästas vid flerbarnsfamil­
jernas situation.
Flerbarnsfamiljerna lever ofta under knappa ekonomiska villkor. Särskilt
besvärligt - rent ekonomiskt - har flerbarnsfamiljer med tre barn eller fler
där endast den ena föräldern har en förvärvsinkomst. Under ogynnsamma
omständigheter får en del flerbarnsfamiljer leva på en ekonomisk standard
kring existensminimum även om den förvärvsarbetandes bruttoinkomst är
hög. Även marginaleffekter i form av höjd skatt och minskade bostadsbidrag
kar. hårt drabba flerbarnsfamiljer med endast en förvärvsinkomst.
Omfördelning
Landets ekonomiska läge gör att stark återhållsamhet måste gälla för nya
reformer. Situationen ställer krav på att i möjligaste mån omfördela resurser
inom tillgängligt ekonomiskt utrymme. Därför är det än mer angeläget att
resurserna fördelas rättvist inom det familjeekonomiska stödsystemet.Insat­
serna inom det familjepolitiska stödsystemet med barnbidrag, barnomsorg,
vårdnadsersättning, föräldraförsäkring och bostadsstöd är enligt vår mening
en övergripande samhällelig uppgift vars kostnader skall fördelas solidariskt.
Dock har kommunerna under senare år, framför allt när det gäller
utformningen av barnomsorgen, fått ökade möjligheter att utifrån lokala
Mot. 1981/82: 1587
9
förutsättningar och behov själva utforma barnomsorgen. Centralstyrning
och detaljregleringar har tagits bort. Enligt vår mening är detta en
välkommen reform som kan leda till ett bättre resursutnyttjande och ge en
bättre fungerande barnomsorg samtidigt som den ger plats för ökat
kommunalt ansvar och självstyrelse och medger en rättvisare fördelning av
statens stöd till kommunernas barnomsorg.
Den under senare år kraftigt utbyggda barnomsorgen, den efterfrågesi­
tuation som alltjämt råder, de regionala skillnaderna när det gäller statens
stöd till barnomsorg, strävan att åstadkomma valfrihet inom familjepoliti­
ken, de ökade kommunala möjligheterna att utforma barnomsorgen utifrån
lokala förutsättningar och behov, socialtjänstlagens möjligheter till ökade
kommunala initiativ samt de skiftande förhållandena och förutsättningarna i
landets kommuner motiverar enligt vår mening att en översyn görs som
belyser de fördelningspolitiska effekterna av det totala familjepolitiska
stödsystemet i syfte att åstadkomma ökad rättvisa.
Barnbidrag- flerbarnsstöd
Barnbidraget -lika för alla-är och bör vara stommen i det familjepolitiska
stödet. Under de icke-socialistiska regeringarna har barnbidraget successivt
byggts ut från l 800 kr. per barn och år 1976 till 3 000 kr. per barn och år 1982.
Det är önskvärt att denna utbyggnad kan fortsätta så att barnbidraget utgör
grunden i trygghetssystemet. Till detta kommer, som ett särskilt stöd till
flerbarnsfamiljerna fr. o. m. den l januari 1982 ett flerbarnstillägg om ett
fjärdedels barnbidrag för familjer med tre barn under 16 år och med
ytterligare ett halvt barnbidrag för varje därpå följande barn. Förslag om en
utvidgning av flerbarnstillägget till att omfatta också studerande ungdomar i
åldern 16-19 år bereds f. n. inom regeringskansliet enligt vad som framhålls i
budgetpropositionen. Vi förutsätter att förslag i denna riktning inom det
snaraste kan presenteras för riksdagen. Flerbarnsfamiljerna har en utsatt
situation och det nyligen införda flerbarnsstödet är en välkommen reform
med klart fördelningspolitiska effekter. Det finns därför anledning att
ytterligare bygga ut detta stöd. Vi föreslår därför att flerbarnstillägget
utvidgas så att ett extra halvt barnbidrag utgår redan till det tredje barnet i
stället för som nu ett fjärdedels barnbidrag. Enligt vår mening inträder en
klar upptrappning i kostnaderna redan vid tredje barnet. Det skulle vidare
vara en administrativ förenkling om flerbarnstillägget utgick enbart i form av
ytterligare ett halvt barnbidrag fr. o. m. det tredje barnet enligt nuvarande
konstruktion.
Mot. 1981/82: 1587
10
Vårdnadsersättning
En viktig åtgärd i det familjepolitiska stödsystemet och i arbetet för att
förstärka valfriheten är enligt centerns mening att förbättra de ekonomiska
förutsättningarna för de småbarnsföräldrar som väljer att på hel- eller deltid
vårda barn i hemmet. De första åren i ett barns liv är grundläggande för
personlighetsutvecklingen. Många föräldrar önskar under dessa betydelse­
fulla år själva svara för barnets omvårdnad och uppleva barnets olika
utvecklingsstadier. Andra föräldrar önskar förkorta sin arbetstid eller arbeta
deltid. Därigenom kan de ägna en större del av sin tid åt samvaro med barnen
utan att för den skull släppa kontakten helt med förvärvslivet.
Under en lång följd av år har centern, dessvärre som enda parti, arbetat för
en beskattad och trygghetsgrundande vårdnadsersättning. Ett första steg på
den vägen har nu tagits genom att de tre sista månaderna inom föräldraför­
säkringens ram byggts ut enligt vårdnadsersättningens princip. Vi föreslår att
föräldraförsäkringens utbyggnad fullföljs enligt vårdnadsersättningens prin­
cip till att omfatta barnets första 18 månader så som föreslogs i 1979 års
regeringsförklaring. Föräldrapenning i form av vårdnadsersättning lika för
alla ger en viss ekonomisk ersättning till den förälder som valt att på heltid
vårda egna barn i hemmet. För den som förvärvsarbetar ger vårdnadsersätt­
ningen en viss kompensation för inkomstbortfallet då han/hon förkortar sin
arbetsdag för att få mer tid tillsammans med barnen. Utbyggnaden av
vårdnadsersättningen till 18 månader är ett etappmål i arbetet för att bygga ut
vårdnadsersättningen under barnets tre första levnadsår.
Barnomsorg
Den allmänna målsättningen för utbyggnaden av samhällets barnomsorg
enligt 1976 års riksdagsbeslut är att det, utöver den allmänna förskolan, skall
beredas plats inom den kommunala barnomsorgen för alla barn i förskole­
åldern till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar samt för barn med
särskilda behov av stöd och stimulans så att efterfrågan på sådana platser kan
tillgodoses. Denna riksdagens målsättning avser även fritidsverksamhet för
barn i skolåldern. Riksdagen vidhöll denna målsättning i sitt beslut om
barnomsorgen i november 1981.
Riksdagens beslut 1976 innebar en utbyggnad om 100 000 daghemsplatser
och 50 000 fritidshemsplatser under perioden 1977-1981. Den ekonomiska
situationen och de starkt ökade kostnaderna har försvårat för kommunerna
att genomföra programmet och målet har inte kunnat uppnås. Det råder
ovisshet om vilket utrymme som finns för kommunal expansion efter
1982.
I en efterfrågeundersökning våren 1980 redovisas ett stort behov av
barnomsorgsplatser. Merparten önskar plats i daghem. Av dem som
tillfrågats önskar ett stort antal deltidsomsorg. Det finns således många barn
Mot. 1981/82: 1587
11
som inte får en tillfredsställande omsorg. Många föräldrar som önskar gå ut i
förvärvsarbete saknar barnomsorg. Därför, och i en strävan att åstadkomma
ökad valfrihet, måste utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen
fortsätta. Det är också angeläget att antalet fritidshemsplatser kan byggas ut
så att omsorgen om de yngre skolbarnen kan bli till fyllest.
l ett trängt ekonomiskt läge såväl för kommunerna som för
staten framstår
de som allt angelägnare att de medel som satsas bl. a. på barnomsorgen
verkligen används på bästa och mest effektiva sätt. Kostnaderna för
barnomsorgsutbyggnaden har ökat mycket kraftigt under de senare åren och
detta har i sin tur påverkat kommunernas möjligheter att möta behovet av
daghems- och fritidshemsplatser. Också det statliga regelsystemet för
statsbidrag kan i vissa fall ha verkat kostnadsdrivande. Inte minst av
rättviseskäl gentemot dem som önskar, men ej erhåller daghemsplats, är det
nödvändigt att befintlig och planerad barnomsorg utnyttjas bättre än vad som
kan vara fallet i dag.
Ett betydande steg på vägen mot ett effektivare utnyttjande av befintliga
resurser har tagits genom riksdagens beslut om förenklade regler i
statsbidragssystemet för barnomsorgen. I regeringens proposition, som
riksdagen i allt väsentligt tillstyrkte, angavs tre viktiga grundstenar.
Möjligheter öppnas för alla barn att få del av en pedagogisk verksamhet inom
förskolans ram. Besluten decentraliseras och reglerna förenklas. Genom
detta beslut markeras alltså att alla förskolebarn har behov av en utvecklande
pedagogisk verksamhet och att alla föräldrar har behov av stöd i sin
fostrarrolL Vi vill i detta sammanhang understryka att det också är en
rättvisefråga att barn som bor i kommuner med låg sysselsättning och litet
behov av heltidsomsorg får del av det statliga stödet till barnomsorgen.
Hittills har statsbidragen - som finansieras med arbetsgivaravgifter - i
huvudsak kanaliserats till kommuner med hög sysselsättning. Arbetsmark­
nadsmässigt mindre gynnade kommuner har däremot fått vara med om att
betala avgifter till barnomsorgen utan att kunna tillgodogöra sig statsbidrag.
Vi ser denna breddning av statsbidragsunderlaget inte bara som en
familjepolitisk åtgärd utan också motiverad av regionalpolitiska skäl och
rättviseskäl.
Inom den kommunala barnomsorgen bedrivs ett flertal olika försökspro­
jekt, med olika former och metoder för att förbättra barnomsorgen. Vi vill
här understryka det angelägna i en ökad föräldrarnedverkan i och ansvar för
barnomsorgen. Försök med åldersintegrerade daghem - s. k. utvidgade
syskongrupper-har visat på positiva resultat. För glesbygdskommuner eller i
områden med få barn är daghem med utvidgade syskongrupper en lämplig
organisationsform. Det s. k. MAF F-projektet - mångsidigt användbara
förskolor och daghem - kan också vara stimulerande för barn och personal
och bidra till ökade kontakter mellan barn och vuxna. Det är dock angeläget
att slå fast att nya och kanske okonventionella lösningar alltid måste vara av
god kvalitet när det gäller omsorgens innehåll.
Mot. 1981/82:1587
12
Såväl för barnens bästa som av samhällsekonomiska skäl är det viktigt att
satsa på små enheter nära bostaden. Barn och föräldrar slipper långa resor.
Barnomsorg i den egna närmiljön gör också att barnen får en fastare
förankring i sin hembygd och kan etablera kontakter. Skall barnomsorgen
kunna ordnas i närmiljön, krävs att man bygger små och lokalt utspridda
daghem, lägenhetsdaghem och tar till vara möjligheterna att ordna
familjedaghem när sådana efterfrågas. I takt med att befolkningsstrukturen
ändras, kan lokalernas utnyttjande varieras.
Allt fler föräldrar, såväl de som redan har barnomsorg, som de som
befinner sig i barnomsorgskön, efterfrågar deltidsplatser. Av SCB:s nyligen
genomförda undersökning framgår att endast drygt 40 % av föräldrarna
efterfrågar omsorg med mer än 5 timmar om dagen. Allt fler föräldrar väljer
alltså att förkorta sin arbetstid under den tid då barnen är små. Detta är en
tillfredsställande utveckling. Alltför långa vistelsetider på daghem är
tröttande för framför allt de mindre barnen. De har svårt att tillgodogöra sig
verksamheten i barngruppen, och utrymmet för samvaro och kontakter med
föräldrarna blir mycket litet. Långa arbetsdagar och arbetsresor sliter också
mycket hårt på föräldrarna och på gemenskapen inom familjen.
Enligt vår mening fyller familjedaghemmen en viktig funktion i samhällets
barnomsorg och är ett värdefullt komplement till daghem och fritidshem. På
mindre orter och i glesbygder, där det inte finns underlag för daghem, är
familjedaghem ofta det enda möjliga sättet att få en god omsorg nära
hemmet. För många barn är familjedaghemmet att föredra framför vistelse i
en stor barngrupp. Kommunerna bör därför i sina barnomsorgsprogram
inräkna familjedaghemsplatser som ett fullgott alternativ till daghem.
Riksdagens beslut innebär att den öppna förskolans verksamhet likställs
med övrig barnomsorg när det gäller statsbidrag. Detta är en välkommen
åtgärd. Den öppna förskolans ide bygger på att barn och vuxna tillsammans
skall utföra olika aktiviteter och sysslor. Barnen skall således delta
tillsammans med vuxna i de olika aktiviteterna. Den öppna förskolan är
också betydelsefull när det gäller att skapa ökad kontakt mellan dagbarn­
vårdare och förskoleverksamheten i övrigt och ge dagbarnvårdarna ökat stöd
i deras omsorgsrolL
I detta sammanhang vill vi understryka vikten av en ökad samverkan
mellan kommunernas olika former av barnomsorg och hemmaföräldrarna.
Detta har prövats på försök i ett antal kommuner och visat på positiva
effekter bl. a. när det gäller ökade kontakter och föreståelse men också ett
ökat samnyttjande av lokaler och lekmateriaL
Diskussioner kring handikapp, barns utveckling och fostran, information
om pedagogiskt utvecklingsarbete är exempel på aktiviteter där en ökad
samverkan meilan daghem, familjedaghem och hemmaföräldrar skulle vara
värdefull. Det är enligt vår mening angeläget att öka samarbetet också med
angränsande verksamheter som skola, socialvård, barnhälsovård och psykisk
barna- och ungdomsvård.
Mot. 1981/82: l 587
13
Föräldrautbildning
Att vara förälder innebär ett stort ansvar. Föräldrarollen inrymmer många
glädjeämnen men också problem av skiftande art. I ett samhälle som så
snabbt förändras och där man på grund av befolkningsomflyttningen inte har
samma direkta stöd som förr från den äldre generationen, upplever många
föräldrar osäkerhet. Alla föräldrar bör få stöd i sitt föräldraskap och kunna
ha inflytande över sin egen och barnens situation. Alla barn och ungdomar
bör förberedas för in vuxenroll och eventuella föräldraroll. Inom föräldraut­
bildningens ram kan föräldrar stötta varandra och knyta kontakter med
människor i samma situation. Det är viktigt att man kan nå båda föräldrarna.
E fter hand som barnen blir äldre och utvecklar individuella särdrag kommer
föräldrarna att ställas inför nya frågor och nya problem som kräver sin
lösning. Det är därför viktigt att föräldrautbildningen utformas så att man
kan få del av den fortlöpande under barnets uppväxttid. Kontakterna mellan
förskola. skola och föräldrar är en viktig bas att arbeta utifrån när det gäller
att skapa goda och trygga relationer mellan barn och föräldrar. All
föräldrautbildning bör också grundas på insikten om att även vuxna har ett
stimulerande utbyte av samvaro med barn i alla åldrar. Det finns anledning
att i detta sammanhang betona landstingens roll och ansvar när det gäller att
förverkliga riksdagens beslut om föräldrautbildningen.
Hemställan
Med stöd av ovanstående hemställer vi*
l. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts
beträffande uppdrag till Barnmiljörådet att på grundval av
SCB:s statistik och intervjuundersökningar om födelsetalens
utveckling och orsaker göra en analys av och föreslå åtgärder i
riktning mot ett barnvänligare samhälle,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer att en översyn görs som
belyser de fördelningspolitiska effekterna i det familjepolitiska
stödsystemet,
3.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
4.
anförts beträffande barnbidragets utveckling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts beträffande flerbarnsstöd för studerande ungdomar i
åldern 16-19 år,
'Se
även motion 1981/82:1588.
Mot. 1981/82: 1587
14
5. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna prövas att
utvidga nerbarnstillägget så att redan tredje barnet omfattas av
ett extra halvt barnbidrag.
Stockholm i januari 1982
RUNE GUSTAVSSON (c)
MAJ PEHRSSON (c)
ERIK LARSSON (c )
GÖSTA ANDERSSON (c)
KARIN ISRAELSSON (c)
ELIS ANDERSSON (c)
STINA ANDERSSON (c)
ARNE LINDBERG (c)
GUNHILD BOLA DER (c)
STINA ELIASSON (c)
M ÄRTA FREDRIKSON (c)
MARTIN OLSSON (c)
MARIANNE KARLSSON (c)
ANNIKA ÖHRSTRÖM (c)
ELLA JOHNSSON (c)
ARNE ANDERSSON (c)
i Gustafs
