festivalen PrOGraM 2011 27 auG

Pris 40 kr
Östersjöfestivalen
PROGRAM 2011
27 aug––4 Sep
Musik
miljö
ledarskap
Kära festivalbesökare
Det är ju här det händer! Plötsligt slår det mig när jag läser programmet
för Östersjöfestivalen och tittar på kartan över den nordöstra delen av
Europa. Några av världens bästa ensembler och musiker bor och verkar
kring Östersjön. Här finns spännande konserthus och internationellt
etablerade tonsättare som skapar unika uttryck präglade av sitt nationella
ursprung. Den klassiska musikvärlden är konservativ och fokuserar på
centraleuropa eller Amerika när det handlar om högstatusorkestrar och
legendariska estrader. Det har en rimlig historisk förklaring men tiderna
förändras och jag hoppas fler kan se samma sak: Det är ju här det händer!
Man behöver inte gå över ån efter vatten, kanske Östersjön, men det
gör vi så gärna. Att få folk att lära känna våra närmaste grannländer,
även österut, har varit en av våra ambitioner och jag tror vi har oerhört
mycket att vinna inom musiken, miljövården och fram­förallt när det
handlar om att bevara fred och demokrati. I år är det 20 år sedan de
Baltiska staterna återvann sin självständighet. Vi är glada över att kunna
uppmärksamma en så viktig händelse tillsammans med den svenska
och de baltiska staternas regeringar.
Många med mig drabbas av frustration när de ser hur naturen drabbas
av människans framfart. Man vill göra något men har inga redskap.
Vi som grundade Östersjöfestivalen kände samma sak och tog det vi
hade till hjälp, musiken. Med den som gemensamt språk och samlande
kraft går vi nu in på vårt nionde år och denna gång vill jag särskilt lyfta
fram konserterna med unga musiker. Vi får bland annat se tre symfoni­
orkestrar med ungdomar från hela Öster­sjöområdet och länderna i EU:s
östliga partnerskap. Det känns extra viktigt eftersom dagens ungdomar
med sin internationella överblick, verkligen skulle kunna utveckla det
samarbete som krävs för att rädda miljön i Östersjön. Årets upplaga av
Östersjöfestivalen presenterar ett uppbåd som är något av det bästa
regionen kan visa upp. Allt från musikens superstjärnor till den världs­
berömde naturfotografen Mattias Klum. Vi är mycket stolta över att ha
lyckats skapa ett evenemang som sticker ut med en tydlig profil bland
alla festivaler. Läs årets program och jag är övertygad om att du håller
med: Det är ju här det händer!
Michael Tydén
Konserthuschef Berwaldhallen och grundare av Östersjöfestivalen
Det är många som bidragit till att
årets festival har kommit till stånd.
Vi är oerhört tacksamma för allt det
samarbete som ägt rum och vill
speciellt tacka:
Grundare av Östersjöfestivalen: Esa-Pekka Salonen,
Michael Tydén och Valery Gergiev.
Kungliga Operan
Mariinskijteatern
Esa-Pekka Salonen
Adam Mickiewiczinstitutet i Warszawa
Baltiska året 2011
BMW
Dag Hammarskjöld Foundation
Esa-Pekka Salonen
Kulturdepartementet
Kulturrådet
Mattias Klum Tierra Grande
Musikaliska
Polska institutet
Regeringen
Stockholms stad
Svenska Institutet
Sveriges Radio P2
Swedbank
Tallink
Utrikesdepartementet
WWF
Pris 40 kr
Östersjöfestivalen
PROGRAM 2011
27 aug––4 Sep
Musik
miljö
ledarskap
Östersjöfestivalens
programtidning
Ansvarig utgivare
Michael Tydén
Adress
Berwaldhallen
Dag Hammarskjölds väg 3
105 10 Stockholm
Projektledare
Katarina Lindblad
Annonser och annonsbokning
Skribenter
Lena Lid Falkman, Edward Klingspor,
Gunnar Lanzky-Otto, Henry Larsson,
Katarina Lindblad, Johan Norberg,
Gunilla Petersén, Helena Sångeland,
Håkan Wirtén.
Form
Lupo Design
Tryck
Elanders
Information och biljetter
Berwaldhallens biljettkontor
Dag Hammarskjölds väg 3
Öppet mån–fre kl 12–18 samt två timmar
före respektive konsert
Tel 08-784 18 00
[email protected]
berwaldhallen.se
Omslagsbild
Lupo Design
English translations on each concert
page plus biographies on pages 28–30.
03
Östersjöfestivalen 2011
Esa-Pekka
har ordet
– Det som kommer fram väldigt starkt och tydligt i år är satsningen
på ungdomar – tre unga orkestrar, helt nya organisationer. Det är
spännande och inspirerande att det föds nya ungdomsorkestrar lite
varstans i regionen.
Förra året ledde Esa-Pekka en del av SNUO:s debutkonsert.
Efteråt var han upprymd och tyckte att det hade varit ”otroligt kul”
att arbeta med de här unga, ivriga, skickliga musikerna som har all
sin nyfikenhet kvar, och för vilka det mesta av repertoaren är helt ny.
– Det var deras första konsert och att de hade fått ihop ett
sådant supergäng, det var fantastiskt, säger han nu.
Hur går det till när ni hittar på teman för varje ny festival,
hur växer det fram? Tänker ni: vad ska vi hitta på i år?
– Det är mer organiskt än så. Det är inte så att jag skulle ha ett
abstrakt tema, eller något slags skelett som man sen fyller på med
kött, utan det är en pågående dialog med gästartisterna, som
Harding och Gergiev, som har olika idéer. Ganska ofta utvecklas
festivalen sen från de idéerna. Vissa saker hör ihop och bildar teman.
Det styrs också av yttre omständigheter. Om man skulle tänka sig
en kombination av en fritt växande organism och ett pussel – jag
har ingen aning om hur det skulle se ut – men det är i alla fall
ungefär så festivalen växer fram.
I år är det bl a 20-årsjubileet av befriandet av Baltikum som
uppmärksammas.
– Jag var i Tallinn i förrgår, de spelade ett stycke av mig så jag tänkte
att jag skulle åka dit och lyssna. Och då slog det mig igen hur fort
Foto Sonja Werner
Tre teman stiger fram i årets Östersjöfestival: ungdomarna som
med entusiasm, discpilin och hårt arbete förenas i sin kärlek till
musiken; frigörelsen av de baltiska staterna för 20 år sedan –
själva grunden för det nya samarbetet – och minnet av den sant
altruistiske ledaren och humanisten Dag Hammarskjöld.
Det fjärde temat är miljön. Festivalens ursprungsvision. Idén
om ett samarbete där ungdomar och erfarna musiker, politiker,
WWF och andra kloka ledare från länderna runt Östersjön
samverkar för ett friskare hav. I år med stöd av naturfotografen
Mattias Klum. Esa-Pekka Salonen kommenterar:
åren går nuförtiden. Det är redan 20 år sedan Sovjetunionen såg
sina sista dagar. Och snart är det 10-årsjubileum för Östersjöfestivalen.
”Åren flyktar hastigt” (parafras på Sibelius/Runeberg-sången Våren
flyktar hastigt, red:s anm). När man tänker på det är det ganska
fantastiskt, att Östersjöfestivalen är så nära knuten till de historiska
skeendena i regionen. Detta att tankar, människor och idéer numera
kan röra sig fritt i regionen. När jag växte upp var tanken på att vi
skulle befinna oss i en sådan här situation fullständigt otänkbar. För
trots all komplexitet befinner vi oss ändå i en väldigt lovande period,
och det har skett mycket tidigare och gått mycket fortare än någon
kunnat föreställa sig. Östersjöfestivalen rider på samma energivåg.
Finns det anledning att tro något annat än att festivalen
kommer att finnas kvar?
– Vi jobbar som bäst på att utveckla inte bara festivalen utan även
konceptet. I år har vi satsningen på unga musiker, nästa år blir det
unga tonsättare.
Så ni ligger redan ett år framåt i tiden?
– Vi ligger många år framåt i tiden, men eftersom festivalstrukturen
är icke existerande måste vi alltid fixa det först från år till år.
Lördag 3 september kl 19.30 dirigerar Esa-Pekka Salonen Sveriges Radios
Symfoniorkester. På programmet står Brahms Violinkonsert med Viktoria Mullova
och avsnitt ur Wagners Ragnarök med Nina Stemme.
Esa-Pekka Salonen sponsrar festivalen genom att donera sitt arvode.
Unga musiker
präglar festivalen
Inte mindre än fyra ensembler med unga
musiker gästar festivalen i år. Att på detta sätt
sammanföra olika generationer av musiker
på samma scen är något som ligger i linje
med festivalens grundläggande intentioner.
Sveriges Nationella Ungdomssymfoni­
orkester, som gav sin debut förra året med
en bejublad konsert med Esa-Pekka Salonen,
återkommer med Tõnu Kaljuste som dirigent.
Orkestern bildades på initiativ av musikskolan
Lilla Akademien i Stockholm med syftet att ge
begåvade, entusiastiska unga musiker från
hela Sverige möjlighet att träffa likasinnade
jämnåriga för en oförglömlig musikalisk upp­
levelse. Orkestern har stora planer framöver,
bland annat en turné till USA i januari 2012.
Baltic youth philharmonic består av unga
musiker från de nio länderna runt Östersjön.
Under Östersjöfestivalen spelar orkestern
musik från alla länderna och följer därmed
sin grundtanke att ta sina musiker och publiken
med på en resa genom länder, århundraden
och stilar. Orkestern har som uttalad ambi­
tion att framföra sällan spelad musik från
regionen och att beställa nya verk av ton­
sättare från Östersjöområdet.
Den tredje orkestern, I, Culture Orchestra,
består av unga musiker från Polen och de
sex länderna i EU:s s k Östliga partnerskap:
Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien,
Ukraina och Vitryssland. Flera av dessa
sex länder i f.d. Sovjet utgör en oroshärd i
världen och samarbetet i orkestern är
ett uttalat fredsprojekt. I, Culture Orchestra
kommer till Stockholm tack vare Adam
Mickiewicz­institutet i Warszawa, i
Stockholm med stöd av Polska institutet,
och är ett av de viktigaste internationella
kulturprojekten under Polens ordförande­
skap i EU.
Medlemmarna i flickkören Liepaités är
de yngsta deltagarna i år, 14–17 år, och går
alla i en musikskola i Vilnius, Litauen. Kören
deltar i invigningskonserten tillsammans med
tre ensembler från Estland och Lettland.
Liepaites kommer för första gången till Sverige,
men har tidigare turnerat både i grann­
länderna och i Västeuropa.
04
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2011
Program
Augusti
31 onsdag kl 19.30
27 lördag kl 19.30
PETER MATTEI
INVIGNINGSKONSERT:
Baltiska året 2011
Sid 12
Estlands nationella
symfoniorkester
Estlands nationella manskör
Lettiska radions kör
Liepaites, flickkör från Litauen
Tõnu Kaljuste dirigent
TRAD från Litauen: Stilla, stilla kväll
Čiurlionis: ur Havet
Tormis: Tre vackra ord hade jag
Vasks: Rödhakens budskap
Pärt: In principio
Beethoven: Meeresstille und glückliche
Fahrt, kantat
Biljetter: 110-395 kr
Sveriges Radios
Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Olga Gurjakova sopran
Peter Mattei baryton
Tjajkovskij: ur Eugen Onegin
Sjostakovitj: Symfoni nr 4
3 lördag kl 15.00
Storkyrkan
Sid 17
September
1 torsdag kl 19.30
Biljetter: 150 kr
FÖRKLÄDD GUD
och Dag Hammarskjölds texter
3 lördag kl 19.30
Sid 19
Sveriges Nationella
Ungdomssymfoniorkester
Tõnu Kaljuste dirigent
Hugo Ticciati violin
Johan Bridger slagverk
Pärt: Symfoni nr 3
T Broström: Konsert för violin, slagverk och
symfoniorkester (uruppförande)
Rachmaninov: Symfoni nr 2
Sveriges Radios
Symfoniorkester
Radiokören
Peter Dijkstra dirigent
Elin Rombo sopran
Carl Ackerfeldt baryton
Krister Henriksson recitatör
J Sandström: Across the
Bridge of Hope
C Backman: 11 juni 61, med text av Dag
Hammarskjöld (uruppförande)
J S Bach: ur Credo från
Mässa h-moll
J Sandström: Fjärran, med
text av Dag Hammarskjöld
(uruppförande)
L-E Larsson: Förklädd gud
Biljetter: 110-395 kr
Biljetter: 110-395 kr
29 måndag kl 19.30
Kungliga Operan
2 fredag kl 19.30
SVERIGES NATIONELLA
UNGDOMSSYMFONIORKESTER
Sid 13
MARIINSKIJTEATERN:
Den förtrollade vandraren
Sid 15
Mariinskijteaterns kör och orkester
Valery Gergiev dirigent
Sergej Aleksasjkin bas
Kristina Kapustinskaja mezzosopran
Andrej Popov tenor
Sjtjedrin: Den förtrollade vandraren
Biljetter: 100-810 kr
30 tisdag kl 19.30
Kungliga Operan
MARIINSKIJTEATERN:
Fallet Makropulos
Sid 16
Mariinskijteaterns kör och orkester
Valery Gergiev dirigent
Jekaterina Popova sopran
Sergej Semisjkur tenor
Vasilij Gorsjkov tenor
Marina Alesjonkova sopran
Sergej Romanov baryton
Andrej Iliusnikov tenor
Alexander Morozov baryton
Oleg Sytjov bas
Jekaterina Krapivina alt
Nikolaj Gassijev tenor
Julia Matotjkina alt
JANÁČEK: Fallet Makropulos
Biljetter: 100-840 kr
BALTIC YOUTH
PHilharmonic
Sid 20
Baltic Youth Philharmonic
Kristjan Järvi dirigent
Nielsen: Maskerad, uvertyr
Mendelssohn: Scherzo ur En
midsommarnattsdröm
Brahms: Akademisk
festuvertyr
Nielsen: En fantasiresa till
Färöarna, uvertyr
Bull: Säterjäntans söndag
Alfvén: Vallflickans dans ur
Bergakungen
Čiurlionis: ur Fem preludier
Glinka: Kamarinskaja,
scherzo för orkester
Tubin: Dans från Setu ur
Estnisk danssvit Kilar: Orawa
Grieg: I bröllopsgården ur
Peer Gynt
Stenhammar: Mellanspel ur Sången
Sibelius: Lemminkainen
drager hemåt ur Fyra legender
Kalnins: första satsen ur Symfoni nr 4,
Rocksymfonin
SJOSTAKOVITJ: Festuvertyr
Biljetter: 110-395 kr
Sid 21
Radiokören
Peter Dijkstra dirigent
Mattias Wager orgel
Bruckner: Ave Maria
J S Bach: Fantasi ur Fantasi och fuga g-moll
Buchenberg: Vidi Calumnias et lacrymas
Veni, dilecte mi
J S Bach: Fuga ur Fantasi
och fuga g-moll
Rheinberger: Cantus Missae
Biljetter: 140-440 kr
28 söndag kl 19.30
RADIOKÖREN
ESA-PEKKA SALONEN
Sveriges Radios
Symfoniorkester
Esa-Pekka Salonen dirigent
Viktoria Mullova violin
Nina Stemme sopran
Brahms: Violinkonsert
Wagner: ur Ragnarök
Sid 22
Biljetter: 150-795 kr
4 söndag kl 19.30
I, CULTURE ORCHESTRA
och Peter Jablonski
I, Culture Orchestra
Pavel Kotla dirigent
Peter Jablonski piano
Prokofjev: Skytisk svit
Szymanowski: Symphonie
concertante
Sjostakovitj: Symfoni nr 5
Biljetter: 110-395 kr
Med reservationer för förändringar
Sid 23
Östersjöfestivalen 2011
05
Aktiviteter
AKTIVITETER
Seminarier:
VAD HÄNDER INOM
LiTTERATUR, FILM OCH
TEATER I baltikum?
LÖRDAG 27 AUGUSTI
– Festivalen invigs
Invigningen kommer att ske på
Raoul Wallenbergs torg.
Kl 15.30 – Stockholms Unga
Blåsarsymfoniker spelar
Kl 16.30 – Stockholms Läns
Blåsarsymfoniker spelar
Kl 17.00 – tal av Michael Tydén och kulturministrar från Estland, Lettland, Litauen
och Sverige.
Kl 17.30 – uppmanas de som samlats att
bilda den mänskliga kedjan ”Kedja för frihet”
mellan Raoul Wallenbergs torg och
Berwaldhallen. Denna manifestiation görs
som en påminnelse om Den baltiska kedjan,
en kedja av människor som under tystnad
höll varandra i händerna från Vilnius i Litauen
till Tallinn i Estland 23 augusti 1989. Upp­
skattningsvis 2 miljoner människor deltog.
28 augusti
Samtal i nedre
foajén kl 18.00
Gunnar Bolin
från Kultur­
radion i P1 intervjuar den
estniske filmaren Ilmar Raag
och samtalar med två andra
gäster om möjligheterna att
distribuera estnisk och bal­
tisk film i Sverige. Seminariet
spelas in och sänds i SR P1
tisdag 30/8 kl 14.03.
31 augusti
Samtal i nedre
foajén kl 18.00
Anneli Dufva
intervjuar en
lettisk regissör och samtalar
Dag
hammarsjkölds
ledarskap
med två andra gäster om
lettisk och baltisk dramatik.
Seminariet spelas in och sänds
i SR P1 fredag 2/9 kl 18.15.
3 september
Samtal i nedre foajén kl 18.00
Maarja Tallgre intervjuar den
litauiske författaren Daiva
Cepauskaite och samtalar
med några andra gäster om
estnisk och baltisk litteratur.
Seminariet spelas in och
sänds under hösten i Biblio­
teket, SR P1.
1 september
Samtal i nedre
foajén kl 18.00
Dag
Hammarskjölds
ledarskap har fortfarande
betydelse 50 år efter hans
bortgång. Jan Eliasson,
f d utrikesminister och
ordförande i FN:s general­
församling samtalar med
Lena Lid Falkman, forskare
vid Handelshögskolan, som
skrivit sin doktorsavhandling
om Dag Hammarskjöld.
I samarbete med
Svenska institutet.
Läs mer på sid 14.
WWF:s årliga Östersjöseminarium
hålls 31 augusti på Finlands
ambassad.
Utställningar
Två utställningar kommer att finnas i
Berwaldhallen under festivalveckan: I övre
foajén kan man njuta och skakas om av
Mattias Klums naturfotografi. Och i den
nedre foajén har ambassaderna för Estland,
Lettland och Litauen samlat bilder som
visar utvecklingen i sina respektive länder
under de senaste 20 åren.
Kl 18.00 – börjar helgsmålsringningen och
kedjan upprätthålls under några minuter.
Foto Mattias Klum, läs vidare på sid 21
Wunderbar@musikaliska Fokus på
Baltiska året 2011
Kom och ”häng” på Musikaliska. Mingla med
publik och artister från kvällens konsert. Ta ett
glas och någonting att äta. Varje kväll under
festivalen kommer det att vara öppet på
Musikaliska (f.d. Nybrokajen 11) vid Nybroplan
kl 20.00-01.00. DJ:s under club-kvällarna
kommer att vara bland andra Ametist
Azordegan, George Kentros, Garagrino, Håkan
Lidbo, Wotans vänner med Eric Schüldt,
Jenny Damberg, Nicholas Ringskog, FerradaNoli, Helena Eitrem och Hanna Johansson.
Det blir också öppen scen för kammarmusik
med artister från festivalen och säsongen på
Musikaliska.
För 20 år sedan återvann de tre baltiska
länderna sin självständighet, under stor
dramatik men också med sång och musik.
I år uppmärksammas detta med en lång
rad aktiviteter i en regeringssatsning kallad
Baltiska året 2011. En av punkterna i det
officiella svenska firandet är Östersjö­
festivalens invigningskonsert 27 augusti
kl 19.30 i närvaro av H M Konung Carl XVI
Gustav och H M Drottning Silvia, liksom
ländernas fyra kulturministrar och andra
personer, som stod mitt i händelsernas
centrum vid frigörelsen för 20 år sedan.
Frihetsmonumentet i Riga
Samma dag kl 17.30–18.00 formas utmed
Strandvägen mellan Raoul Wallenberg
Torg och Berwaldhallen en mänsklig
”Kedja för frihet” till minne av den mänsk­
liga kedja som bildades mellan Vilnius och
Tallinn i augusti 1989 (se notis här brevid).
Regeringens satsning Baltiska året 2011
tar avstamp i den frigörelse som de bal­
tiska länderna genomgick för 20 år sedan
och den framgång för självständighet och
demokrati som denna innebar. Aktiviteter­
na syftar också till att förnya och fördjupa
samarbetet med de baltiska länderna,
såväl bilateralt som inom EU.
06
Baltiska året
Östersjöfestivalen 2011
BALTISKA ÅRET 2011
partnerskap
FÖR FRIHET OCH
VÄLSTÅND
I år uppmärksammar den svenska regeringen att det var två
decennier sedan Estland, Lettland och Litauen återvann sin
självständighet.
Ländernas självständighetsförklaringar satte punkt för ett halvt
sekel av ockupation och isolering. Det möjliggjorde politisk och
ekonomisk omvandling och återinförlivande med övriga Europa.
Tretton år senare var länderna såväl NATO- som EU-medlemmar.
Nittiotalets dramatiska förändringar i Europa öppnade också
upp nya möjligheter för samarbete i Östersjöregionen. Idag är
förutsättningarna för detta samarbete bättre än någonsin och
regionen är Europas ledande vad gäller tillväxt, innovationer och
kommunikation.
Regeringens högtidlighållande, Baltiska året 2011, genomförs
på temat partnerskap för frihet och välstånd. Baltiska året 2011 vill
uppmärksamma händelserna som möjliggjorde befrielsen för 20 år
sedan och främja fördjupat och förnyat samarbete över Östersjön.
En av höjdpunkterna var det Måndagsmöte som hölls 15 augusti i
år på Norrmalmstorg i Stockholm till minne av den svenska rörelse
som stödde de tre ländernas självständighetssträvanden.
Det var den 27 augusti 1991 som Sverige erkände Estlands,
Lettlands och Litauens återvunna självständighet. Samma dag,
men 20 år senare invigs Östersjöfestivalen med en baltisk konsert.
I alla tider har konst och musik använts som en förändrande
kraft; mot förtryck, mot krig, för frihet. Den som följt balternas
öde vet vilken betydelse sången haft för deras frihetssträvanden.
De estniska sångarfestivalerna har i långa tider samlat människor
som sjöng sånger hämtade från de lokala musiktraditionerna. På
Sångarfältet i Tallinn i september 1988 samlades närmare
300 000 personer, mer än en fjärdedel av alla ester! Vid detta tillfälle
deltog politiska ledare aktivt och för första gången restes krav
på återinförande av självständighet. Sångerna spelade en viktig
roll i alla tre länderna, inte minst när den 60 mil långa mänskliga
kedjan bildades från Tallinn till Vilnius 23 augusti 1989. Det var
på 50-årsdagen av Molotov-Ribbentroppakten, som ledde till en
tvångsanslutning av de baltiska länderna till Sovjetunionen. Sången
var också viktig i det dramatiska slutskedet av ländernas frigörelse
när sovjetmakten med våld försökte återta kontrollen. En av dessa
är sången ”Atmostas Baltija”, Baltikum vaknar, som skrevs 1988
inför bildandet av den mänskliga kedjan. Den kan sjungas på såväl
estniska, lettiska som litauiska. I en fri översättning sammanfattar
sången stämningsläget för 20 år sedan så här:
”Tre systrar vid havets strand
av trötthet och svaghet tyngda
Som en tiggare vandrar nationens ära
längs strandens rand
Men ödets klockor klämtar igen
Havet svallar
Tre systrar vaknar åter
för att försvara nationens heder
Baltikum vaknar, Baltikum vaknar
Litauen, Lettland och Estland”
Brytningsskedet i slutet av åttiotalet och fram till augusti 1991 i
Baltikum har gått till historien som ”den sjungande revolutionen”.
Årets invigningskonsert ger oss tillfälle att begrunda de baltiska
folkens historia; den som i så hög grad handlade om maktlöshet,
förtvivlan, sorg, förlust men också om mod, gemenskap, hopp –
om viljans och musikens kraft. Idag kan vi också besinna en framtid
med nya utmaningar och möjligheter, vilka vi kan ta oss an med
gemensamma krafter.
Helena Sångeland
Ambassadör
Baltiska året 2011
Partnerskap för frihet och välstånd
Östersjöfestivalen 2011
07
Baltiska året
01
02
03
01 Den mänskliga kedjan
som gick mellan Tallinn,
Riga och Vilnius. Här
vid gränsen mellan
Lettland och Litauen.
23 augusti 1989.
02 Möte till stöd för
Litauens själv­ ständighet i Vingis parken i Vilnius med
över 300 000
människor.
7 april 1990.
Foto A. Sabaliauskas
04
03 I över ett års tid
04 samlades folk varje
måndag kl 12 på
Norrmalmstorg för att
stödja balternas
frigörelse. Måndagen
14 januari 1991 efter
det att ryska special styrkan Omontrupperna
tagit sig in i Vilnius
kom 5–6000 personer
till Norrmalms­torg för
att stödja balternas
frihetskamp.
Foto Björn Dalin
08
Lördag 27 augusti kl 19.30
Baltiska
året 2011
Estlands nationella symfoniorkester
Estlands nationella manskör RAM
Lettiska radions kör
Liepaités, flickkör från Litauen
Tõnu Kaljuste dirigent
Folksång från Litauen
arr. Petras Januska
Tylus, tylus vakarélis/ Stilla, stilla kväll
Mikalojus K Čiurlionis (1875-1911)
Ur Havet
Veljo Tormis (1930)
Tre vackra ord hade jag
PEteris Vasks (1946)
Ziles Zina / Rödhakens budskap (P Vasks)
Arvo Pärt (1935)
In principio (Joh. 1: 1–14)
- In principio erat verbum
- Fuit homo missus a Deo
- Erat lux vera
- Quotquot autem acceperunt sum
- Et verbum caro factum est
Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Meeresstille und glückliche Fahrt
(J W von Goethe)
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 30 min
Konsertprogram
Čiurlionis levde när Litauen var i union
med Polen och den inhemska, litauiska
kulturen var eftersatt. Hans familj hade
polska som modersmål och han började inte
prata flytande litauiska förrän han träffade sin
fästmö. Publikationer på litauiska var t o m
förbjudna fram till 1904. När förbudet hävdes
började en stark nationalism växa fram, och
med den ett blomstrande körliv där Čiurlionis
var engagerad.
Čiurlionis var både kompositör och
konstnär, och hade s k synestetisk förmåga,
vilket innebär att han såg musik i färger.
Begreppet ”tonmålning” är därför särskilt
relevant. Hans största verk Havet är
komponerat 1903–1907.
Veljo Tormis är äldste son till en musikälskande bonde, organist och körledare.
Mamma sjöng i kören och repetitionerna
ägde rum i familjens hem. När Tormis
var 12 år började han studera orgel vid
konserva­toriet. Två år senare invaderade
Sovjet­unionen Estland, vilket bl a innebar
att organistklassen lades ned, eftersom det
inte längre fanns möjlighet att spela orgel
när kyrkorna stängdes. Tormis började i
stället med kördirigering. Vid konservatoriet
blev han uppmuntrad att studera nationell
folkmusik. I början av 60-talet började han
komponera.
Peteris Vasks är född i Lettland strax
efter kriget. Hans pappa var baptistpräst,
vilket i sovjetregimens dagar innebar att
familjen regelbundet utsattes för förtryck
och trakasserier. Vasks sökte sig därför till
Litauen för att studera på musikhögskolan i
Vilnius. 1970 tog han examen som kontra­
basist, och är sedan dess verksam som
Östersjöfestivalen 2011
musiker i olika orkestrar, och som frilansande
tonsättare. Vasks är djupt engagerad i miljöfrågor. En känsla av naturen, både ofördärvad
och förstörd, finns ofta med i hans musik.
Arvo Pärt föddes när Estland fortfarande
tillhörde Sovjetunionen. På 50-talet fick
han avbryta sina studier för att fullgöra sin
militärtjänst som oboist och trumslagare i en
militärorkester. I övrigt var han helt avskuren
från vad som hände i musiklivet runtom i
världen vid den här tiden, vilket bidrog till att
han kunde söka sin egen väg. Efter en
period som avantgardist gick Pärt in i en lång
tystnad 1968-76. Då presenterade han sin
nya kompositionsteknik, tintinnabuli (betyder
”små klockor”), som bygger på treklanger.
In principio är komponerad 2003 och
tillägnad Tõnu Kaljuste.
Beethoven hade beundrat Goethe sedan
han var liten, och tonsatte flera av hans
dikter. 1812 träffades de i kurorten Teplitz.
Goethe skrev i sin dagbok om hur fantastiskt
Beethoven spelade. Men snart skrev han
också om Beethovens svåra personlighet.
Han tyckte Beethoven var asocial och hade
ett hemskt humör. En dag när de båda var
ute i parken och promenerade mötte de
kejsarinnan. Beethoven ville vare sig kliva
ur vägen eller hälsa, medan Goethe ville
visa henne sin respekt. Efter det upphörde
kontakten mellan de två männen. Beethoven
skrev ett brev, men fick inget svar. Tio år
senare skriver Goethe i sin dagbok: ”Fick ett
partitur från Beethoven”. Det var noterna till
Meeresstille und glückliche Fahrt ”respekt­
fullt tillägnad den ODÖDLIGE GOETHE”.
Katarina Lindblad
Minnen från den sjungande revolutionen
Saturday August 27 7.30 pm
Baltic Year
Čiurlionis’ home language was Polish. Lithuanian
culture was repressed and publications in the
Lithuanian language were forbidden until 1904. When
the prohibition was lifted a strong nationalism sprouted
which included a blossoming choral life in which
Čiurlionis was actively engaged.
Veljo Tormis grew up with choral song, began to
study the organ, but had to stop following the Soviet
occupation. Tormis took up choir conducting instead.
At the Conservatory he was encouraged to study folk
music. He began composing in the sixties.
Peteris Vasks was born in Lettland. His father was a
Baptist pastor and as a result the family was regularly
exposed to harassment and reprisals. Vasks therefore
studied in Lithuania. He is a double-bass player and
composer with a strong environmentalist involvement.
His music always bears a clear message.
01
02
Arvo Pärt was born in Estonia when it belonged
to the Soviet Union. Soviet rule has influenced his
composing, not least by cutting him off from contem­
porary music in the rest of the world and causing him
to seek out his own way.
Beethoven admired Goethe and set several of his
poems to music. In 1812 the two met in the spa town
of Teplitz. Goethe considered that Beethoven played
magnificently but was antisocial while Beethoven
considered that Goethe was too fond of court life.
01 Lettiska radions kör
Foto Gatis Rozenfelds
02 Liepaités
03 Estlands nationella manskör
Foto J Knivel
03
Östersjöfestivalen 2011
01 Arvo Pärt
Foto Universal
Edition Marinitsch
02 Johan Bridger
03 Tönu Kaljuste
Foto SR Foto
Söndag 28 augusti kl 19.30
Sveriges
Nationella
Ungdomssymfoniorkester
09
Konsertprogram
01
Sveriges Nationella
Ungdomssymfoniorkester
Tõnu Kaljuste dirigent
Johan Bridger marimba
Hugo Ticciati violin
Arvo Pärt (1935)
Symfoni nr 3
- Sats I
- Sats II
- Sats III
Tobias Broström (1978)
Dubbelkonsert för violin, marimba och
orkester, uruppförande
PAUS
Sergej Rachmaninov (1873-1943)
Symfoni nr 2 e-moll op. 27
- Largo - Allegro moderato
- Scherzo: Allegro molto - Trio: Meno mosso
- Adagio
- Finale: Allegro vivace
Presentatör: Per Lindqvist
Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 10 min
Sunday August 28 7.30 pm
Swedish National Youth Orchestra
A creative crisis after the radicalism of the 1960s
caused Arvo Pärt to study the roots of western music,
Gregorian chant, and polyphony. His Symphony No.
3 from 1971 belongs to that period of change. The
melody and structure recalls Netherlander renaissance
composers while the rhythms call to mind Viennese
classicism and early romanticism.
Percussionist Tobias Broström has received great
attention as a composer. His Double Concerto for
Violin, Marimba and Orchestra is inspired by the system
of southern Indian music for cyclical rhythms. In
Hinduism one is born, lives, dies and is reincarnated:
so too, the so-called tala-cycle begins, develops and
returns to sam, the first beat, the anchor of melody
and rhythm.
Sergei Rachmaninov’s first symphony was a
fiasco at its world premiere, which it took him many
decades to recover from. When he left the unstable
Russia in 1906 to settle in Dresden, his courage had
returned, and he wrote his Symphony No. 2, a lovely,
warm-hearted work, which has found a lasting place
in our symphonic repertoire.
02
03
Nyenkel Pärt, indiskt inspirerad dubbelkonsert
och en ljuvlig senromantisk symfoni
Få tonsättare har i sin livstid fått så många
fans som Estlands Arvo Pärt. Hans på­
verkan på dagens musikliv har varit enorm,
men då talar vi om den ”transformerade”
Pärt. På 60-talet var han rätt radikal, med
tolvton och collageteknik i verktygslådan.
En kreativ kris fick honom att studera den
västerländska musikens rötter, gregoriansk
sång och polyfoni. Hans ”nyenkla” stil
var född. Symfoni nr 3 från 1971 härrör
från denna tid av omvandling. Melodiken
minner närmast om körmusik från 1400och 1500-talen. Symfonins struktur är
flerstämmig med rötter hos den tidens
nederländska tonsättare, men rytmiskt förs
tankarna snarare till wienklassicism eller
tidig romantik.
Slagverkaren Tobias Broström har
blivit rejält uppmärksammad som tonsättare
under senare år, raden av framföranden
av hans musik med betydande solister,
ensembler, orkestrar och dirigenter är redan
mycket lång. Mellan 2006-09 var han
Composer-in-Residence hos Gävle Symfoni­
orkester, säsongen 2011-12 uppmärksammas
han speciellt av bland andra födelsestaden
Helsingborgs Symfoniorkester och Västerås
Sinfonietta. Dubbelkonserten för violin,
marimba och orkester är beställd av Sveriges
Nationella Ungdomssymfoniorkester och
skrevs för just Johan Bridger och Hugo
Ticciati. Tobias skriver själv:
”Inspirationen är direkt hämtad från syd­
indisk musik och dess system för cykliska
rytmer. Stora delar av verket har hämtat
rytmik från konnakol som enklast beskrivs
som ”the art of vocal percussion”. Konnakol
var från början en onomatopoetisk metod
för att lära sig rytmer och slag för kulturens
trumspel. Numera ses metoden som en
egen konstform. Uppfattningen om det
cykliska i naturen återspeglas i klassisk
indisk musik genom enheten för tala, ett
återkommande tidsmått eller rytmisk cykel.
Precis som i den hinduiska religionen är
man född, lever sitt liv, dör och reinkarneras
sedan för att börja ett nytt liv. Tala-cykeln
börjar, utvecklas och återvänder därefter
till sam, det första, ledande slaget i cykeln,
ankare för all melodi och rytm.”
Arvo Pärt hade alltså sin skaparkris,
men inte många har mått så dåligt som
Sergej Rachmaninov efter premiären
för hans första symfoni. En olycklig
kombination av uselt framförande och fientliga
kritiker gav ett praktfiasko som det tog åratal
att hämta sig från. Krafttag av psykiatrikern
och amatör-violinisten dr Dahl gjorde dock
till sist susen. Den politiska situationen i
Ryssland fick 1906 Rachmaninov att bosätta
sig i Dresden, modet hade stärkts av andra
pianokonserten och nu blev Symfoni nr 2
resultatet. Den knep första pris inklusive
1000 rubel i den prestigefyllda Glinkatävlingen, samma omgång där Skrjabin blev
tvåa med Le Poème de l’extase. Eftersom
”Rachmaninov-bashing” varit en seglivad
sport har inte heller denna ljuvliga, varm­
hjärtade symfoni undgått kritik. Dirigenter
som man kunnat vänta sig bättre av har
muttrat om ”Hollywood” och lämnat verket
därhän, men det har blivit mycket bättre
på senare år. Och det finns en kritiker som
ofta glöms bort av andra kritiker: Publiken.
Där brukar Rachmaninov, inte helt över­
raskande, ta sina poäng.
Gunnar Lanzky-Otto
10
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2011
Mariinskijteatern
åter på Kungliga
Operan
Under Östersjöfestivalens tre första år
gästade Mariinskijteatern Kungliga Operan
med fullskaliga, sceniska föreställningar av
operor som Musorgskijs Boris Godunov och
Sjostakovitjs Näsan – föreställningar som
möttes av utsålda hus och strålande gensvar
i pressen.
Efter några år av konsertanta opera­
framföranden är Mariinskij nu tillbaks igen
i full skala. Med åtta långtradare och
samman­­lagt 205 människor – sångare,
musiker, 35 tekniker m fl – intar de Stockholm
i två dagar. Logistiken kring detta jätteprojekt
är impo­nerande. Bara att hitta hotell till alla
är en historia i sig. Men själva är de vana.
Under Valery Gergievs tid har han gjort
Mariinskij­teatern till ett av världens främsta
operakompanier och definitivt det kompani
som turnerar mest, världen över.
1988 blev Gergiev chef för dåvarande Kirov­
teatern, vald av personalen som den yngste
chefen dittills. Därmed blev han chef för
200 anställda och 800 artister och ansvarig
för både balett- och operaverksamheten.
Med en enorm drivkraft satte han igång
med att återupprätta teatern som den tradi­
tionsbärare den varit sedan 1700-talet. Och
han har fingrarna i allt, stort som smått.
När en teaterbyggnad brann ner 2003, var
han personligen på plats, direkt, bland de
rykande resterna. Genast började han dra
i sina kontakter för att samla pengar till en
ny byggnad. Och inom några år kunde man
inviga ett av världens finaste konserthus på
platsen för branden.
Valery Gergiev dirigerar regelbundet
på Metropolitanoperan i New York, han är
chefsdirigent för London Symphony
01
02
03
04
Orchestra, han gästar årligen ett stort antal
orkestrar över hela världen, han är heders­
dirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester
och en av Östersjöfestivalens grundare.
Samtidigt som han utövar sitt internationellt
högt uppburna musikerskap är han en
drivande chef för Mariinskijteatern och arbetar
framgångsrikt för att stärka teatern både
genom sina kontakter i maktens boningar
i Moskva och kontakter i västvärlden. Han
är genom sitt sätt att agera som musiker,
institutionschef och affärsman en levande
brygga mellan världar som för bara 20 år
sedan var omöjliga att förena.
01- 02 Scener ur Den
förtrollade vandraren
03-04 Scener ur
Fallet Makropulos
Foto Natasja Razina
Östersjöfestivalen 2011
Måndag 29 augusti kl 19.30
Kungliga Operan
DEN
FÖRTROLLADE
VANDRAREN
Mariinskijteaterns kör och orkester
Valery Gergiev dirigent
Sergej Aleksasjkin bas – Ivan/Berättare
Kristina Kapustinskaja mezzosopran –
Grusja/Berättare
Andrej Popov tenor – Prinsen/Berättare/
Munken/Hypnotisören/En gammal man
Rodion Sjtjedrin (1932)
Den förtrollade vandraren (tonsättaren efter
Nikolaj Leskovs roman)
Opera i två akter
Regissör: Alexej Stepanjuk
Scenograf: Alexander Orlov
Kostymdesigner: Irina Tjerednikova
Ljusdesigner: Jevgenij Ganzburg
Musikalisk instudering: Natalja Domskaja
Förste kormästare: Andrej Petrenko
Koreograf: Dmitrij Kornejev
Textmaskin: Sören Knutsson
Inspicient: Tatiana Maslennikova
Notutgåva: SCHOTT, Mainz
Föreställningen ges på ryska med svensk
text på textmaskin av Lasse Zilliacus
Speltid ca 1 tim 45 min utan paus
Direktsänds i Sveriges Radio P2
Monday August 29 7.30 pm
The Royal Opera
The Enchanted Wanderer
Act I – Ivan, a novice monk, reflects on his life. He
‘accidentally’ flogged a monk to death, whose spirit
reproaches Ivan for causing him to die without
making his final confession, but also foretells that Ivan
is God’s ‘chosen one’ and shall die many deaths but
not the real one until he has joined the monastery
of Valaam – as he promised his mother. On his
wanderings, Ivan is captured and tortured by Tartars
but escapes after ten years in the desert, meets
some shepherds and finds employment as the horse
keeper of a prince. He takes to drink, meets a tavern
guest gifted in hypnosis and squanders the prince’s
money on a newfound love, the gypsy girl Grusha.
Som nytillträdd chefsdirigent för New
York Philharmonic Orchestra beställde
Lorin Maazel en konsertopera av
Rodion Sjtjedrin: ”Skriv någonting
ryskt, med gamla hymner, klockklang,
polovtsier, zigenare och en riktig basso
profundo (låg basstämma)”. 2002 urupp­
förde han den, och 2007 dirigerade Valery
Gergiev den sceniska versionen i
S:t Petersburg i den aktuella uppsättningen.
–Jag hade länge känt mig lockad av Nikolaj
Leskovs roman Den förtrollade vandraren
från 1874, berättar Rodion Sjtjedrin i telefon
från München. ”Leskov tillhör samma
ryska författarkategori som Gogol, Tjechov,
Tolstoj och Dostojevskij. Han skrev om
landsbygdens människor och den asketiska
ortodoxa religiositet, som fortfarande finns
kvar och som för mig symboliserar en viktig
del av den ryska folksjälen. Mycket av
Maazels önskemål fanns redan i mitt huvud
genom Leskovs gammalryska språk, fyllt av
färgrikedom, tolkningsmöjligheter, humor
och inspirerande musikalitet. Leskov är inte
så känd utanför Ryssland, eftersom hans
verk är svåröversatta. Och för västerländska
åhörare kan det vara svårt att förstå den
gammalryska religionens krav på dess ut­
övare. I operan finns ett exempel: När Ivans
stora, obesvarade kärlek Grusja ber honom
döda henne, eftersom hon annars skulle
mörda sin älskade, Prinsen, och dennes nya
kvinna. Självmord var nämligen en av de värsta
synderna. Så Ivan dödar henne. Av kärlek.
Och får absolution genom att gå i kloster.
Rodion Sjtjedrin skapar sina egna libretton.
Han komprimerar ursprungsförfattarens
långa text utan att skriva om originalets
repliker. I Den förtrollade vandraren har han
överträffat sig själv och koncentrerat en roman
på 137 sidor till en operatext på 8 sidor!
– Jag lägger romanen bredvid det
tomma notpappret och skriver musiken
parallellt med operatexten. Men jag har en
musikalisk struktur i huvudet i förväg. Om
librettot skulle vara färdigskrivet först, så
skulle jag känna mig som en slav under det.
Musiken i Den förtrollande vandraren är
som ofta i Sjtjedrins omfattande verkförteck­
ning en syntes av traditionella och nya former.
Operakvart med
Katarina Aronsson,
dramturg i operacaféet
kl 18.45.
Med humor, ironi, distans och skenbar
enkelhet ger han oss en mängd musikaliska
idéer med mästerlig och personlig känsla för
orkestrering och instrumentation och med en
speciell kärlek till människorösten.
– Jag har aldrig varit någon asketisk
avantgardist, säger Sjtjedrin. Jag skriver
alltid som jag känner. För mig är det viktigt
med kontraster i musiken. Publiken i dag
har hört alla musikstilar från Monteverdi
fram till våra dagar. Det är därför lätt att
bli uttråkad av ny musik. Jag försöker ge
publiken nya färger hela tiden. Och över­
raskningar!
Handlingen i korthet:
Akt I
Klosternovisen Ivan Severjanovitj Fljagin
ser tillbaka på sitt liv. Han piskade ”på skoj”
en munk i en kärra, hästarna skenade och
munken föll och dog. Denne förebrår Ivan
att han fått dö utan syndernas förlåtelse,
men vet nu att Ivan är Guds ”utvalde” som
”skall dö många dödar” men inte den riktiga,
förrän han gått i kloster på Valamo-ön – ett
löfte till modern. Under sina vandringar blir
Ivan tillfångatagen och torterad av tartarer.
Han flyr efter tio år i sandöknen, träffar
några herdar, tar tjänst som hästskötare hos
en prins, men börjar dricka alltmera. Han
möter en hypnoskunnig värdshusvärd på
en krogrunda, blir förälskad i zigenerskan
Grusja och ger henne 5 000 rubel, som
prinsen anförtrott honom.
Akt II
Prinsen blir kär i Grusja och köper henne av
zigenarna för 50 000 guldmynt. Han överger
henne, skickar henne till träskmarkerna och
förlovar sig med en rik kvinna. Ivan letar efter
sin stora kärlek och finner henne sedan hon
lyckats fly. Hon får honom att lova att döda
henne – annars dödar hon den trolöse prinsen
och dennes tillkommande. Ivan kastar henne
i floden från en klippa. I en syn hör Ivan de
dödas röster och lovar att gå i kloster enligt
profetian.
Gunilla Petersén
Läs mer om Sjtjedrin på sid 28.
En klosternovis yttre och inre vandring
Act II – The prince himself falls for Grusha and pays
a high dowry to the gypsies. But he soon forsakes
her for a rich noblewoman and sends her to the
marshlands. Ivan seeks out his great love and finds
her, now escaped. She makes him swear to kill her
– otherwise she will kill the prince and his bride. Ivan
casts her off a cliff into a river. Ivan is visited by the
voices of the two whose deaths he has caused. He
joins the monastery and the prophecy is fulfilled.
Konsertintroduktion
11
Konsertprogram
01 Valery Gergiev
Foto Mattias Ahlm/
SR Foto
01
12
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2011
01
Tisdag 30 augusti kl 19.30 Kungliga Operan
Mariinskijteatern
framför Fallet
Makropulos
Foto Natasja Razina
Fallet
Makropulos
Mariinskijteaterns orkester
Herrar ur Operakören
Valery Gergiev dirigent
Jekaterina Popova sopran – Emilia Marty
Sergej Semisjkur tenor – Albert Gregor
Vasilij Gorsjkov tenor – Vitek
Marina Alesjonkova sopran – Kristina
Sergej Romanov baryton – Jaroslav Prus
Andrej Iliusnikov tenor – Janek
Alexander Morozov baryton – Kolenaty
Oleg Sytjov bas – maskinist
Jekaterina Krapivina alt – städerska
Nikolaj Gassijev tenor – Hauk Schendorf
Julia Matotjkina alt – kammarjungfru
Leos JanáČek (1854-1928)
Fallet Makropulos (efter Karel Capeks roman)
Opera i tre akter, paus mellan akterna
Regi: Graham Vick
Scenografi: Richard Hudson
Ljussättning: Adam Silverman och
Giuseppe Di Iorio
Musikalisk instudering: Irina Soboleva
Körmästare: Andrej Petrenko
Dirigent på schenen: Alexej Repnikov
Tjeckisk språkcoach: Vsevolod Moskvin
Textmaskin: Sören Knutsson
Inspicient: Anna Sjisjkina
Föreställningen ges på tjeckiska med svensk
text på textmaskin av Lasse Zilliacus
Speltid ca 2 tim 45 min ink pauser
Spelas in för Sveriges Radio P2
Tuesday August 30 7.30 pm
The Royal Opera
The Makropulos case
In The Makropulos Case, Janáček takes a critical look
at human civilization and existence. The libretto, written
by the composer, is based on a play by Karel Capek.
The action takes place in a lawyer’s office in Prague
around the year 1900 which is occupied by the
mysterious opera singer Emilia Marty, who, having
taken the secret elixir of life discovered in the late 16th
century by her father, Rudolf II’s alchemist. lived there
for over three centuries taking on various identities, all
with the initials E.M., and is now, wanting to live another
three centuries, searching for the old formula. An old
inheritance dispute between the middle-class Gregor
and aristocratic Prus families forms the framework,
but it is the psychological force-field surrounding the
exotic singer that is its true essence. The youthful pro­
clamations of love from Albert Gregor and Janek Prus
become the object of Emilia’s cynicism. She agrees to
one night of love with Janek’s father, the count Prus, if
he relinquishes the elixir formula for the icy embraces
of an immortal beauty. Now Emilia realises that life
can only be lived to the full when one knows one must
die. In the final scene she collapses and glides into
nature’s eternal cycle, as awaits all mortal bodies.
Konsertintroduktion
Operakvart med
Katarina Aronsson, dramturg
i operacaféet kl 18.45.
01
Till försvar för människans dödlighet
– Janáček och den bitchiga Emilia Marty
För tjugo år sedan kom det ut en bok som
ville befria tonsättaren Carl Nielsen från
”danskhetens belastning” och mer se honom
i ljuset av en allmän musikalisk modernism.
Resonemangen hade lika gärna kunnat gälla
den tjeckiske tonsättaren Leos Janáček
som även han ofta betraktas genom en
uppsättning nationella klichéer. En är tesen
om den ”tjeckiska språkmelodin” som någon
slags pittoresk exotism, det författaren
Milan Kundera i själva verket kallar för
”prosans upptäckt” och menar har en
betydligt vidare innebörd. I hans briljanta
analys av Janáček i De svikna arven disku­
teras hur genier i små länder sugs upp i den
egna nationens ”lilla sammanhang” och på
så sätt berövas sin universalism av de egna
landsmännen i ”den svartsjukt bevakande
nationella familjen”.
Det tjeckiska musiketablissemangets
mångåriga avoghet mot den egensinnige
mähren gjorde också att det dröjde trettio­
fem år efter Janáčeks död innan den första
egentliga biografin kom ut på tjeckiska.
Det är utlänningar, främst engelsmän (John
Tyrrell, Charles Mackerras), som har släpat
ut Janáček i världen och sett till att fem av
hans nio operor idag tillhör världsrepertoaren.
Liksom i sin tidigare opera Den listiga
lilla räven anlägger Janáček också i Fallet
Makropulos ett civilisationskritiskt perspektiv
på människans livsbetingelser och de lagar
för liv och död som reglerar vår tillvaro på
jorden. Om Räven är en ekologisk betraktelse
över naturens eviga kretslopp, är Fallet
Makropulos en fallstudie över det groteskt
förlängda livet. I båda verken pläderas för
det djupt humanistiska i den av naturen
redan så vist inrättade ordningen.
Handlingen i denna på Karel Capeks pjäs
baserade konversationsopera, utspelar sig
på ett advokatkontor i Prag runt år 1900.
Där dyker den mystiska operasångerskan
Emilia Marty upp, en slags kvinnlig
Ahasverus-figur som i olika skepnader, alla
med initialerna E M, levt i över tre sekel,
och nu, sinad på krafter, är på desperat
jakt efter receptet på det livsuppehållande
elixir hennes far skrivit ut som livmedikus
åt Rudolf II i slutet på 1500-talet. En sekel­
lång, för handlingen egentligen oväsentlig
arvstvist mellan familjerna Prus och Gregor
utgör yttre ram. Men det är i det psyko­
logiska kraftfältet runt den excentriska
prima­donnan och hennes förfall från fin
dam till skränande slampa som det verkliga
skeendet ligger. En labil yngling, Janek,
blir med sina påflugna kärleksförklaringar
föremål för den livsledas cynismer. Janeks
far, Jaroslav Prus, ena parten i tvisten och
innehavare av receptet, avhänder sig gärna
detta mot ett tilltvingat besök i den tre­
hundraåriga kvinnans kylslagna sköte. Men
för Emilia har inte längre livet någon lock­
else och receptet därför inget värde. Livet
kan bara levas till fullo när man vet att man
ska dö. I operans klimax och berömda
slutscen förlöses musiken i långlinjig
sångbarhet när den dödslängtande Emilia
skrumpnar ihop inför de församlade och
glider in där hon hör hemma: i det eviga
kretslopp som naturen har inrättat som
återvinnings­station för allas vår mänskliga
lekamen.
Henry Larsson
Östersjöfestivalen 2011
13
Konsertprogram
Onsdag 31 augusti kl 19.30
Peter Mattei
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Olga Gurjakova sopran – Tatjana
Peter Mattei baryton – Eugen Onegin
Peter Tjajkovskij (1840-1893)
Ur Eugen Onegin
- Preludium
- Brevscenen akt I
- Onegins recitativ och aria akt I
- Polonaise – Onegins scen – Eccocaise akt III
- Onegins recitativ och aria akt III
- Final: duett Tatjana-Onegin akt III
PAUS
Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975)
Symfoni nr 4 c-moll op 43
- Allegretto
- Moderato
- Largo
01
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 20 min
När Peter Tjajkovskij fick förslaget
att skriva en opera på Pusjkins versroman
Eugen Onegin, slog han först ifrån sig idén
som helt otänkbar. Romanen var för diffus,
för litterär, för subtilt ironisk och framför allt
alldeles för känd för att kunna omvandlas till
opera. Men historien fängslade honom. Och
efter en tid hittade han ett sätt att bearbeta
texten. Librettot skrev han själv tillsammans
med gode vännen Konstantin Sjilovskij.
Opera som genre fascinerade Tjajkovskij,
som vuxit upp med fransk och italiensk
opera. ”Scenen, med all sin utspökade
glans, attraherar mig”. Totalt fullbordade
han 10 operor och påbörjade ytterligare
minst 20. Eugen Onegin är hans femte
opera, komponerad 1877-78 under samma
period som violinkonserten och fjärde sym­
fonin. 1877 var även det år då två kvinnor
förändrade Tjajkovskijs liv, dels den rika
änkan Madame von Meck som han hade
brevkontakt med i många år, och som bistod
med pengar och uppmuntran. Dels den
unga beundrarinnan Antonia, som han gifte
sig med men flydde från i panik efter bara
någon månad.
Tjajkovskij sa att han bara kunde skriva
opera om situationer som han själv upplevt.
Vad det innebär för hur vi kan uppfatta Eugen
Onegin är oklart. Finns Tjajkovskij själv i
den kärlekslängtande drömska Tatjana,
avvisad av någon adelsyngling? Eller i den
Tatjana som gifter sig av sociala skäl, utan
passion? Eller är han den avvisande Onegin
som inte kan besvara de känslor som
Antonia överöser honom med? Kanske
båda. Kanske också de övriga rollerna, alla
på sitt sätt ensamma i själen och oförmögna
till den närhet de längtar efter.
Wednesday August 31 7.30 pm
Peter Mattei as Eugene Onegin
Opera was a genre that fascinated Peter Tchaikovsky,
who grew up with French and Italian opera. He wrote
10 operas of which Eugene Onegin is his fifth,
composed 1877-78, the same period as the violin
concerto and fourth symphony. 1877 was also the
year when two women changed Tchaikovsky’s life
– the widow Madame von Meck with whom he
corresponded by letter for many years and who
assisted with money and encouragement, and his
young admirer, Antonia, whom he married but fled
from in panic only a few months later.
In the autumn of 1935 Dmitri Shostakovich began
his fourth symphony. He was the most celebrated
composer of the Soviet Union. After Stalin saw his
opera Lady Macbeth of the Mtsensk District, which
was hugely successful, a catastrophic review was
published under the heading Muddle instead of Music.
Shostakovich withdrew his symphony. Officially he
claimed that he was dissatisfied with it. But at the
world premier 25 years later he had not changed a
single note and said that he thought it was better
than his later works.
01 Peter Mattei
Foto Håkan Flank
02 Olga Gurjakova
02
Ur Tjajkovskijs Eugen Onegin och
storslagen Sjostakovitj
Hösten 1935 påbörjade Dmitrij
Sjostakovitj sin fjärde symfoni, full
av tillförsikt. Han var Sovjetunionens mest
uppskattade tonsättare och hans senaste
opera Lady Macbeth från Mtsensk hade
blivit en stor framgång både i Sovjet och
utomlands. När operan gått ett par månader
gick själve Stalin för att se en föreställning.
Ett par dagar senare publicerades en artikel
i tidningen Pravda med rubriken Kaos i stället
för musik, en fullständigt nedgörande
recension av Sjostakovitjs opera. Musiken
beskrevs som grov, primitiv och vulgär, ett
disharmoniskt, kaotiskt flöde av toner. Stalin
stod bakom artikeln, och plötsligt blev
Sjostakovitj lovligt byte. Missunnsamma
kollegor och oförstående byråkrater kunde
nu fritt kritisera och förlöjliga honom, och
utmåla honom som en statens fiende. Trots
det färdigställde Sjostakovitj sin symfoni.
Premiär med Leningradfilharmonikerna
planerades in. Repetitionerna påbörjades.
Men sedan hände något, oklart vad, som
gjorde att Sjostakovitj drog in symfonin.
Kanske påtryckningar på orkestern och/
eller dirigenten, kanske att den inre pressen
på Sjostakovitj blev för stark. Offentligt sa
han att han var missnöjd med den. Men till
uruppförandet 25 år senare ändrade han
inte en enda not, och sa han att han tyckte
att den var bättre än mycket av det han
skrivit senare.
Katarina Lindblad
14
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2011
01 Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare 1953–61
02 Dag Hammarskjöld och George Ivan Smith tar
en paus vid en
promenad på FN
uppdrag i Nya Zealand
03 Hammarskjöld under en diskussion om
Kongo i FN:s
säkerhetsråd
Foto Samtliga bilder från SVT:s bildarkiv
02
01
03
Dag Hammarskjöld –
Inte varken eller
utan både och
Dag Hammarskjöld blir vald till FN:s andra generalsekreterare för
att han förväntas bli en effektiv sekreterare. Istället blir han en fredens
general. Hammarskjöld är en symbol för den roll han skapar; den
internationella civile tjänstemannen. Hammarskjöld är en förebild
för ett moraliskt och värdebaserat ledarskap. Han utgår från visioner
som människor kan identifiera sig med, samtidigt översätter han
dessa till praktiska verktyg. På Dag Hammarskjöld Foundation
i Uppsala finns blyertsskissen över den första fredsbevarande in­
satsen, och dessa fungerar i stort likadant idag. Han skapar nya
sätt att arbeta såsom tyst diplomati och fredsbevarande styrkor.
Bara benämningen av dessa är retoriskt genialiskt; tyst diplomati
istället för förhandling bakom lyckta dörrar, fredsbevarande styrka
istället för militär armé. Dag Hammarskjöld förändrar FN, kanske
förändrar han till och med vår värld.
En av de viktigaste lärdomarna av Dag Hammarskjölds person,
liv och ledarskap, är tanken om ”inte varken eller utan både och”.
Saker som ser ut som motsatser hindrar inte, utan kompletterar
varandra. Politik, kultur, andlighet, natur, kultur och världsliga
problem hör samman.
På fars sida, Hammarskjölds, finns militärer och politiker. På
mors sida, Almqvists, finns präster och poeter. Hos Dag Hammar­
skjöld samlas detta. Hammarskjöld utbildar och bildar sig, han
studerar nationalekonomi och juridik, men också romanska språk
och filosofi. Tidigt väcks hans intresse för natur och han är aktiv i
Svenska Turistföreningen. Under fjällvandringarna reciterar Hammar­
skjöld dikter vid kvällens brasa. Hammarskjöld sitter på en stol
i Svenska Akademien och även under hektiska tider i FN tar sig
Hammarskjöld tid för att översätta. I en fransk kulturtidning jämför
Hammarskjöld litteratur med diplomati. Poeten och diplomaten
arbetar båda med ord, genom att transponera orden kan de
användas som nyckel. Två år efter Hammarskjölds död utkommer
Vägmärken. Dessa ”förhandlingar” med Gud och honom själv ut­
trycks i form av prosastycken och haikudikter.
Hammarskjöld är intresserad av musik och kultur. Han arrangerar
återkommande konserter i FN-högkvarteret och i hemmet lyssnar
han på Bach och Vivaldi. Hammarskjöld fotograferar och publicerar
foton i National Geographic. På Museum of Modern Art i New York
blir man förvånad när generalsekreteraren själv kommer för att välja
ut konst till högkvarteret. Utanför högkvarteret står skulpturen Single
Form av Barbara Hepworth. Hon dedicerar den till Hammarskjöld,
för hon vill uttrycka estetiskt vad Hammarskjöld uttrycker etiskt.
Hammarskjöld gick bort för femtio år sen, men är på många
sätt mer modern och aktuell än någonsin. De komplexa problem
utan pass som världen möter idag behöver en inställning att saker
och ting inte behöver vara varken eller, utan både och.
Lena Lid Falkman (fd Andersson)
Arbetar för Dag Hammarskjöld Foundation i Uppsala, en oberoende
organisation som arbetar med FN fokus och internationella frågor i
Dag Hammarskjölds anda (www.dhf.uu.se. Lena har disputerat vid
Handelshögskolan i Stockholm på den internationellt prisbelönade
doktorsavhandlingen Ledarskapande Retorik om FN:s generalsekreterare, särskilt Dag Hammarskjöld.
Östersjöfestivalen 2011
01 Elin Rombo
Foto Peter Knutson
02 Carl Ackerfeldt
03 Krister Henriksson
Foto Sören Vilks
Torsdag 1 september kl 19.30
FÖRKLÄDD
GUD
och Dag
Hammarskjölds
texter
15
Konsertprogram
01
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Kammarensembler ur Sveriges Radios
Symfoniorkester
Peter Dijkstra dirigent
Elin Rombo sopran
Carl Ackerfeldt baryton
Krister Henriksson recitatör
Jan Sandström (1954)
Across the Bridge of Hope (S McLaughlin)
Catharina Backman (1961)
11 juni 61, för baryton, klarinett,
basklarinett, harpa och timpani
(D Hammarskjöld), uruppförande
Johann Sebastian Bach (1685-1750)
Ur Credo från Mässa h-moll
Jan Sandström (1954)
Fjärran, för sopran, flöjt, klarinett och två
celli (D Hammarskjöld), uruppförande
Lars-Erik Larsson (1908-86)
Förklädd gud (H Gullberg)
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 20 min
Thursday September 1 7.30 pm
Förklädd gud (God in Disguise)
50 years after the death of Dag Hammarskjöld,
Berwaldhallen is celebrating his memory with two
world premieres – both with texts by Hammarskjöld.
His spiritual diary Vägmärken (Road Signs) contains
not only autobiographical snippets but also several
Haiku poems. The texts are characterized by a spiritual
quest based on medieval Christian mysticism and
Chinese wisdom.
Jan Sandström presents his newly composed piece
Fjärran (Distant) as follows:
‘I have chosen the text Distant because it captures
both time and space in a boundless manner. All time
exists simultaneously with all places – an image with
which I find much affinity in my own composing.’
Catharina Backman presents her image of
Hammarskjöld as follows:
‘Hammarskjöld did so much good – my impression
is also that he was rather alone. In Road Signs he
is seeking some form of truth, fights and struggles
with the major questions. I have chosen a poem that
does not contain so many words nor such important
issues.’
In addition to these two world premiere performances,
there will be extracts from Johann Sebastian Bach’s
Mass in B minor and Lars-Erik Larsson’s much loved
God in Disguise (Förklädd gud).
02
03
Musik kring Dag Hammarskjöld
– nya och klassiska klanger
50 år efter Dag Hammarskjölds död firar
Berwaldhallen hans minne med två
uruppföranden – båda med text av
Hammarskjöld. De svenska tonsättarna
Jan Sandström och Catharina Backman
har skrivit varsitt verk för några få
instrument och sångsolist.
I båda verken är texterna hämtade ur
Vägmärken – Hammarskjölds postumt ut­
givna andliga dagbok. Manuskriptet hittades
i Hammarskjölds hem i New York efter hans
död 1961. Förutom självbiografiska avsnitt
och aforismer innehåller den lyrik, fram­
förallt haikudikter. Texterna präglas av ett
andligt sökande, grundat i den medeltida
kristna mystiken, men även av kinesisk vis­
dom och filosofi och berör också litteratur,
konst och musik.
Sitt förhållande till Hammarskjöld och sitt
nya verk Fjärran beskriver Jan Sandström
själv:
”Jag har valt texten ’Fjärran’, dels en sen
text av Hammarskjöld, men också för att
han här fångar både tid och rum på ett
gränslöst sätt. Alla tider finns samtidigt som
alla platser, en bild som jag själv känner mig
mycket befryndad med i mitt eget komponerande. Alla tider, alla rum, vi lever alltså i
evigheten. Jag var bara sju år när Hammarskjöld gick bort, men precis som Kennedy
så såg jag på de vuxna omkring mig att det
var en viktig person, en sorts fadersgestalt
för alla. Kriget var ju på den tiden fortfarande
närvarande och freden oerhört viktig. Som
med många av mina kompositioner så är
musiken lika mycket bilder som ljud, landskap. Det rituella mot slutet likaså, känslan
av evighetens spiraler.”
I konserten ges även Sandströms tonsättning
av Across the bridge of Hope för solist och
blandad kör från 1999. Dikten, som ut­
trycker en längtan efter fred, är skriven av
Shaun McLaughlin, en tolvårig pojke som
miste livet i ett bombdåd på Nordirland.
Den ger röst åt alla barn som fallit offer för
krig och våld.
Catharina Backman är förutom
tonsättare även verksam som bland annat fri­
lansande dragspelare och varietéartist. Hon
beskriver själv sin bild av Hammarskjöld:
”Han dog samma år som jag föddes, 1961,
och min bild är den av det tragiska ödet.
Jag hörde under uppväxten mina föräldrar
tala om hans död som så omskakande,
kanske som min generation upplevde mordet
på Olof Palme. Hammarskjöld gjorde så
mycket gott – min bild är också att han var
ganska ensam. I ’Vägmärken’ söker han en
sorts sanning, och kämpar och brottas med
de stora frågorna. Jag har valt en dikt som
inte har så många ord, och inte så stora
begrepp. Det passar bra för mig. Själva sättningen (barytonsolist, klarinett, basklarinett,
harpa och puka) får ge musiken. Jag tänker
mig instrumentens klanger – det kan klinga,
knäppa, mullra, rassla… jag vill framkalla
känslan av en allmän ensamhet.”
Förutom de två uruppförandena framförs
även utdrag ur Johann Sebastian
Bachs Mässa i h-moll – ett av musik­
historiens mäktigaste verk, som aldrig
framfördes i sin helhet under Bachs levnad.
Dessutom Lars-Erik Larssons älskade
svit Förklädd gud från 1940 med text ur
Hjalmar Gullbergs diktsamling Kärlek i
tjugonde seklet.
Edward Klingspor
16
Fredag 2 september kl 19.30
Baltic Youth
Philharmonic
Baltic youth philharmonic
Kristjan Järvi dirigent
CARL NIELSEN (1865-1931)
Uvertyr till Maskerad
FELIX MENDELSSOHN (1809-1847)
Scherzo ur En midsommarnattsdröm
JOHANNES BRAHMS (1833-1897)
Akademisk festuvertyr
CARL NIELSEN (1865-1931)
En fantasiresa till Färöarna
OLE BULL (1810-1880)
Säterjäntans söndag
HUGO ALFVÉN (1872-1960)
Vallflickans dans ur Bergakungen
MIKALOJUS K ČIURLIONIS (1875-1911)
Ur Fem preludier
MICHAIL GLINKA (1804-1857)
Karaminskaja, scherzo för orkester
PAUS
EDUARD TUBIN (1905-1982)
Dans från Setu ur Estnisk danssvit
WOJCIECH KILAR (1932)
Orawa
Konsertprogram
Att resa är att leva, konstaterade
H C Andersen i sin självbiografi. Här är en
rejäl musikalisk resa, onekligen full av liv.
Färden går Östersjön runt, med avstickare.
Östersjön når väl inte riktigt till Norge –
men brödrafolket får vara med ändå.
Carl Nielsens uvertyr till operaversionen
av Holbergs generationspjäs Maskerad
inleder. Gammal och ung kolliderar och ljuv
musik uppstår, ungefär. Rätt sent i sitt korta
liv följde Felix Mendelssohn upp
tonårssuccén med uvertyren till En mid­
sommar­nattsdröm genom att skriva resten
av skådespelsmusiken till Shakespeares
pjäs. Apropå ungdom, kanske en färd
på studentflak i Johannes Brahms
sällskap, till synes lite värdigare än dagens
glädjeyttringar? Men dåtida åhörare visste
att vissa sånger i Akademisk festuvertyr
hade både officiella och mindre officiella
men vedertagna texter, inte utan potential
att förarga. Nielsen står för avstickaren i
En fantasiresa till Färöarna, avsedd för en
fest på Det Kongelige vid ett besök från de
fjärran öarna i Atlanten.
Några vittberömda unga resenärer finns
med: Edvard Griegs och Henrik Ibsens
Peer Gynt, här påträffad innan han hunnit
så långt, nämligen kvar I bröllopsgården.
Jean Sibelius Lemminkäinen ur Fyra
legender om Kalevala-hjälten, nu på
väg hem efter sina vådliga äventyr. Och
violinvirtuosen Ole Bull, kallad Norges
första internationella stjärna. Säterjäntans
söndag var en världshit, jäntan naturligtvis
lika purung som den dansande vallflickan
i Hugo Alfvéns Bergakungen. I dansen
ännu ovetande om sitt oblida öde som offer
för trollvärldens övermakt.
Östersjöfestivalen 2011
En allt för tidig död har genom historien
drabbat många tonsättare, inte minst tycks
30 till 40 år vara en farlig ålder. Litauens
nationaltonsättare Mikalojus
Konstantinas Čiurlionis, vars Fem
preludier vi hör utdrag ur, blev bara 35. En
mycket produktiv konstnär, även världs­
berömd som målare. ”Den ryske musikens
fader” Michail Glinka skrev Karaminskaja,
som enligt Tjajkovskij ”innehåller hela den
ryska symfoniken, liksom hela eken ryms
i ekollonet”.
Estlands Eduard Tubin reste han också
– till Sverige, på flykt från kriget 1944, och
blev kvar i Stockholm till sin död. Slutdan­
sen i Estnisk danssvit är från Setu i landets
sydöstra del. Många har nog hört musik
av Polens Wojciech Kilar utan att veta
det. Han har skrivit en mängd filmmusik,
exempelvis till Polanskis Pianisten. Orawa
speglar passionen för Tatrabergen och dess
folkmusik. Wilhelm Stenhammar
låter oss vila i mellanspelet ur kantaten
Sången, innan Lettlands Imants KalniNš
tar oss mot andra världar i den så kallade
Rocksymfonin, också en resa. Kalninš
ses som banbrytande inom intellektuell
rockmusik, hans sånger är våldsamt popu­
lära och han är även aktiv som politiker.
Dmitrij Sjostakovitjs Festuvertyr
avslutar, ett beställningsverk som så klart
inte direkt kom sig av Stalins död året
innan, men kan man inte tänka sig att
feststämningen stärktes lite av tyrannens
frånfälle? Den som gör en resa har alltid
något att berätta – även då den företas i
Berwaldhallen.
Gunnar Lanzky-Otto
Unga musiker på rundresa i Östersjöland
EDVARD GRIEG (1843-1907)
I bröllopsgården ur Peer Gynt
WILHELM STENHAMMAR (1871-1927)
Mellanspel ur Sången
JEAN SIBELIUS (1865-1957)
Lemminkäinen drager hemåt ur Fyra
legender
IMANTS KALNINŠ (1941)
Första satsen ur Symfoni nr 4,
Rocksymfonin
DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975)
Festuvertyr
Presentatör: Niklas Lindblad
Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 30 min
01
Friday September 2 7.30 pm
Baltic youth filharmonic
Our musical journey takes us around the Baltic Sea
and into Norway. Carl Nielsen mirrors a clash of
generations in Maskarade (Masquerade) and takes
us on a journey to the Faroe Islands. Grieg’s Peer
Gynt welcomes us to a wedding while Sibelius’ hero
Lemminkäinen returns home from his adventures.
Säterjäntans söndag (The Dairymaid’s Sunday) by
Ole Bull, ‘Norway’s first international star’ leads to
Alfvén’s herdmaiden’s dance from the ballet Berga­
kungen (The Mountain Troll King). Lithuania’s M. K.
Čiurlionis, famous as a painter as well as composer,
was a very productive artist who unfortunately died
young. Glinka’s Karaminskaya, while short, is his
most important orchestral work. Estonia’s Eduard
Tubin fled to Stockholm in 1944 and remained there
until his death. His suite of Estonian Dances expresses
his love for folk music; also shared by Poland’s
Wojciech Kilar, esteemed for his great production
01 Baltic youth
philharmonic
Foto Peter Adamik
of film music as well as classical compositions.
The middle section of Stenhammar’s Sången (The
Song) spreads serenity before Latvia’s highly popular
Imants Kalninš awakes us in another world in his
‘Rock’ Symphony. Dmitrij Shostakovich’s Festouvertyr
(Festive Overture) concludes our journey.
Östersjöfestivalen 2011
Lördag 3 september kl 15.00
Storkyrkan
Radiokören
Radiokören
Peter Dijkstra dirigent
Mattias Wager orgel
Anton Bruckner (1824-1896)
Ave Maria
Os Justi
Johann Sebastian Bach (1685-1750)
Fantasia g-moll BWV 542
Wolfram Buchenberg (1962)
Vidi calumnias et lacrymas (ur Predikaren)
Veni, dilecte mi (ur Höga visan)
Johann Sebastan Bach
Fuga g-moll BWV 542
Joseph Gabriel Rheinberger
(1839-1901)
Mässa Ess-dur, op 109, Cantus Missae
- Kyrie
- Gloria
- Credo
- Sanctus
- Agnus Dei
Anton Bruckner växte upp med kyrko­
musik. Tog orgellektioner för bykantorn, och
skickades till klosterskola som korgosse.
Orgel blev hans instrument och han var
organist i flera kyrkor. Hans första komposi­
tion var en kyrklig motett och med tiden blev
det flera mässor och annan kyrkomusik.
Att ägna sig åt kyrkomusik var inte enbart
en plikt. Hela Bruckners personlighet var
genomsyrad av en djup och from mystisk
katolicism och kontakten med ”käre Gud”.
Johann Sebastian Bach skrev
orgelmusik under mer än 50 år av sitt liv.
Han tog inspiration från alla sin tids stora
orgelkompositörer, och satte sig in i både
den tyska, franska och italienska stilen. Han
hämtade också inspiration från antikens
och Pytagoras syn på konst som ett försök
att återspegla Skapelsens renhet och
perfektion. Själv spelade han orgel från
barndomen och blev med tiden sin tids
kanske allra främsta och mest eftertraktade
organist. I början av karriären hade han
olika organistposter, men även som kantor
i Thomaskyrkan i Leipzig fick han ofta i
uppdrag att komma till olika kyrkor och
invigningsspela på deras nya orgel. Fantasia
och fuga g-moll BWV 542 finns publicerade
tillsammans i vissa utgåvor, men separat
i andra. Den komplexa, utarbetade stilen
tyder på att fantasian är ett senare verk än
fugan, men tillkomstår är okänt.
Presentatör: Niklas Lindblad
Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 15 min
Joseph Gabriel Rheinberger föddes
i Lichtenstein och fick undervisning av
kantorn i staden från det han var fem år.
Uppenbarligen en brådmogen pojke. När
han åtta år gammal ledde sin första kompo­
sition, en mässa, avbröt han framförandet
för att påpeka att den officierande biskopen
sjöng falskt. Sen följde studier i München
och tjänst som hovdirigent. Han kompone­
rade två operor men framför allt orgel- och
körverk.
Johann Sebastian Bach composed organ music
during more than 50 years of his life. He himself
played the organ from childhood and came to be the
greatest and most sought-after organist of his own
time. Fantasy BWV 542 is probably a later work than
the Fugue but its year of creation is unknown.
Katarina Lindblad
Wolfram Buchenberg grew up in southern Germany
and studied at the music conservatory in Munich
where he himself teaches since 1988. He composes
in various genres, from musicals to masses. Having
sung in choirs since he was small, he has a special
love for choral music.
Joseph Gabriel Rheinberger was born in
Lichtenstein and received tuition from the town
cantor from the age of five onwards. He later studied
in Munich and attained the position of Court Conductor.
He wrote two operas, but his main production
comprises organ and choral works.
Mattias Wager
Foto Per B Adolphson
Radiokören och
Peter Dijkstra
Foto Mattias Ahlm
Wolfram Buchenberg växte upp på
en bondgård i Sydtyskland, och studerade
på musikhögskolan i München, där han
själv undervisar sedan 1988. Han skriver
musik i olika genrer, från musikal till mässor,
både solostycken och orkesterverk. Då han
själv sjungit i kör sedan han var liten, har
han en särskild förkärlek för just körmusik.
Under spelåret 2010/11 var han huskompo­
sitör i Hagen i norra Tyskland, och kompo­
nerade då ett sjusatsigt orkesterverk och
en tonsättning av Echnatons 3300 år gamla
solhymn för kammarkör, stor kör, symfoni­
orkester och mezzosopran.
Om dagens två körstycken skriver han:
”Är inte Predikaren och Höga visan två helt
märkliga böcker i Gamla Testamentet?!!
Predikaren tycks vid första anblicken föregripa vår tids nihilism, medan Höga visan är
sprängfylld med sprakande erotik. Ändå har
båda hittat sin plats i Bibeln, som rymmer
hela bredden av mänskliga erfarenheter.
’Inget nytt under solen’… Predikarens föreställning om att allting ständigt upprepar sig
har givit sången en cyklisk form. Och texten
i Höga visan uppfattar jag som en erotisk
dagdröm. Sulamith talar med sin älskade,
kysser honom, smeker honom i tanken, hon
svävar – med ett ord: hon är på en drogtrip.
Men drogen heter inte cannabis eller kokain
– hennes drog är hennes älskade.”
Sakrala klanger från fyra sekler
Saturday September 3, 3 pm
Storkyrkan, Old Town Cathedral, Stockholm
Radio Choir
Anton Bruckner grew up with church music, first as
a choirboy and later as organist. His first composition
was a religious motet, followed by many masses and
other church music. All Bruckner’s compositions are
dedicated to his ‘Beloved God’
01
02
17
Konsertprogram
02
18
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2011
Lördag 3 september kl 19.30
Esa-Pekka
Salonen
Sveriges Radios Symfoniorkester
Esa-Pekka Salonen dirigent
Viktoria Mullova violin
Nina Stemme sopran
Johannes Brahms (1833-1897)
Violinkonsert D-dur, op 77
- Allegro non troppo
- Adagio
- Allegro giocoso ma non troppo vivace
PAUS
01
Richard Wagner (1813-1883)
Ur Ragnarök:
- Siegfrieds sorgmarsch
- Siegfrieds Rhenfärd
- Brünhildes offerdöd
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 55 min
Saturday September 3 7.30 pm
Esa-Pekka Salonen
Johannes Brahms began composing his violin
concerto in 1878 in Wörthersee in the Alps. He had
only planned to stay a day ‘but it was so beautiful
that I stayed on one (day) more, and then one more
– and every day was more beautiful than that which
preceded it, so I remained there’. After this there
followed a long correspondence between Brahms
and his good friend the violinist Joseph Joachim,
where Brahms asked for advice – which he did not
always then follow – about how he should compose.
The concerto is dedicated to Joachim who also
performed its world premiere.
Richard Wagner worked on his magnum opus, The
Ring of the Nibelung, for almost 25 years. He began
in the year of the Revolution in 1848 as a young,
zealous, socialist. But over time Wagner adopted
an increasingly pessimistic view of life, inspired by
Schopenhauer. Ragnarök marks the conclusion of
the Ring. It depicts the doom of Valhalla. Brünnhilde’s
beloved Siegfried is dead and has been placed on
the pyre. She takes the ring to return it to the Rhinedaughters and then rides into the flames. Soon the
whole of Valhalla is ablaze. Ragnarök, the world’s
annihilation, has arrived.
Johannes Brahms hade länge haft
planer på att skriva en violinkonsert till sin
gode vän Joseph Joachim, men drog sig
eftersom han som pianist inte ansåg att
han kunde tillräckligt mycket om violinspel.
Sommaren 1878 satte han igång. Vid det
laget var han etablerad och respekterad i
det wienska musiklivet, och hade utvecklat
en stadig rytm i tillvaron: på vintrarna
turnerade han ett par månader som dirigent
och pianist, framåt vårkanten brukade han
vara hemma i Wien för att sedan ta långa
sommarlov på landsbygden. Det var framför
allt då han komponerade. Nu var han på
väg hem från en härlig vistelse i Italien. På
vägen stannade han till i Wörthersee vid
Alperna där han varit sommaren innan och
skrivit sin andra symfoni. Från början hade
han bara tänkt stanna en dag ”men den var
så vacker att jag stannade en till, och så
en till - och varje dag var vackrare än den
föregående så jag blev kvar”, skrev han till
en god vän. ”Om du själv har avbrutit ditt
läsande någon gång för att titta ut genom
fönstret måste du ha sett hur bergen runt
den blå sjön är vita av snö medan träden är
täckta av underbar grönska”. I den miljön
och den stämningen föddes violinkonserten.
Efter den första inspirationen följde en lång
brevväxling mellan Brahms och Joachim,
där Brahms bad om råd – som han sen inte
alltid följde – om hur han skulle komponera.
Konserten är tillägnad Joseph Joachim som
även uruppförde den.
Romantiska motpoler i skön förening.
Brahms och Wagner.
01 Esa-Pekka Salonen
Foto Clive Barda
02 Nina Stemme
03 Viktoria Mullova
Foto Puck
Richard Wagner arbetade på sitt livs­
verk, de fyra operorna om Nibelungens ring,
i nästan 25 år. Under den tiden hann det
hända mycket i Wagners liv. Han började
revolutionsåret 1848 som ung, brinnande
socialist. Men de reaktionära krafterna
segrade. Med tiden fick Wagner en alltmer
pessimistisk, av Schopenhauer inspirerad,
livsåskådning. Handlingen är därför inte
kristallklart logisk och det finns gott om
02
03
självmotsägelser från början till slut. Wagner
höll själv i alla detaljer kring detta allkonst­
verk. Han skrev texten själv, hade bestämda
idéer om hur scenografi, kostym och dekor
skulle se ut och byggde till och med ett
eget operahus, Bayreuth, för att kunna ge
denna gigantiska berättelse den rätta in­
ramningen. Där var orkesterdiket övertäckt
för att ge orkestern en mer dämpad klang,
och i salongen släcktes det ner så att publiken
skulle kunna koncentrera sig fullt ut på det
drama som utspelade sig på scenen.
Ragnarök är Ringens sista del. Där
skildras Valhalls undergång, enligt tanken
om död som förutsättning för nytt liv. Wotan
har låtit fälla världsasken så att visdomens
källa har torkat ut. Grenarna från det fällda
trädet har han virat runt Valhall. När rhen­
döttrarna får tillbaks guldet och förbannelsen
bryts kommer han själv att tända eld på
Valhall. Men det blir hans dotter Brünnhilde
som får det sista avgörandet. Hennes älskade
Siegfried är död och har lagts på bål. Hon
har fått veta allt och tar ringen för att åter­
lämna den till rhendöttrarna. Därefter rider
hon in i lågorna på sin häst. Snart står hela
Valhall i brand. Ragnarök, världsbranden,
har kommit.
Katarina Lindblad
Östersjöfestivalen 2011
19
Konsertprogram
Söndag 4 september kl 19.30
I, CULTURE
orchestra
& Peter
Jablonski
I, CULTURE Orchestra
Pavel Kotla dirigent
Peter Jablonski piano
Sergej Prokofjev (1891-1953)
Skytisk svit op. 20
- Dyrkan av Veles och Ala
- Den onde guden och de svarta andarnas dans
-Natt
-Lollis fälttåg och solprocessionen
Karol Szymanowski (1882-1937)
Symfoni nr 4, Symphonie concertante op 60
- Moderato, tempo comodo
- Andante molto sostenuto
- Allegro non troppo, ma agitato ed ansioso
PAUS
Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975)
Symfoni nr 5 d-moll, op 47
- Moderato
- Allegretto
- Largo
- Allegro non troppo
Presentatör: Per Lindqvist
Konserten spelas in för sändning i Sveriges
Radio P2 måndag 5/8 kl 19.30
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim
01
Musiken i Sergej Prokofjevs Skytisk
svit skrevs först till baletten Ala och Lolli.
Prokofjev hade påbörjat arbetet efter att ha
mött den ryska balettens ledare i Paris, Sergej
Djagilev. Baletten baserades på poesi av
Sergej Gorodetskij och målade upp en mytisk
bild av ett forntida Ryssland – skyterna
levde nomadiskt på de ryska stäpperna
kring nuvarande Kaspiska havet och Iran.
Men Djagilev visade sig vara missnöjd med
både ämnet och musiken och avbröt projektet.
Prokofjev omarbetade då musiken till ett
orkesterverk med titeln Skytisk svit.
Första satsen, Dyrkan av Veles och Ala,
skildrar med färgsprakande klanger skyternas
dyrkan av solguden Veles. Andra satsen,
Den onde guden och de svarta andarnas
dans, skildrar den onde gudens dans under
vilken han frammanar sju monster från
underjorden. I den tredje satsen, Natt,
försöker den onde guden överfalla Ala,
som i finalsatsen, Lollis fälttåg och sol­
processionen, räddas av den skytiske hjälten
Lolli. Med Veles stöd besegras till slut den
onde guden och en musikalisk soluppgång
avslutar verket.
Musikaliskt samarbetet istället för konflikter
Sunday September 4 7.30 pm
The I, CULTURE Orchestra &
Peter Jablonski
The music in Sergei Prokofjev’s Scythian Suite
was first written for the ballet ‘Ala and Lolli’, but was
reworked into an orchestral piece and given this title.
The work depicts how the Scythian hero Lolli saves
Ala from an evil god with the help of the sun god
Vele. The finale paints a magnificent musical sunrise.
Karol Szymanowski’s Symphony No. 4, ‘Symphonie
concertante’, had its world premiere in 1932 with
Szymanowski himself as piano soloist. It was an
immediate success. In this piece, Szymanowski
approaches the Neoclassical ideal and unites
Viennese classical forms with modern tonality.
Dmitri Shostakovich fell into disfavour with the
Soviet leadership in 1936 due to his opera Lady
Macbeth of the Mtsensk District– his music was
criticized for being too complicated. With his Symfony
No. 5 in D minor he succeeded by simple means to
both satisfy the powers and retain a highly personal
and human expression. Shostakovich shows in this
symphony, one of his most famous works, his total
mastery of the symphonic form.
01 I Culture Orchestra
02 Peter Jablonski
Foto Ben Alovega
Karol Szymanowskis Symfoni nr 4,
Symphonie concertante, är tillägnad vännen
och pianisten Artur Rubinstein. Verket
skrevs under sommarmånaderna 1932 och
spelades för första gången i Poznan 9 oktober
samma år, med Szymanowski själv som
pianosolist under dirigenten Grzegorz
Fitelbergs ledning. Verket blev en omedelbar
succé – Szymanowski framförde det många
gånger både i Polen och utomlands. Likt en klassisk ”sinfonia concertante”
har Szymanowskis verk drag av både sym­
foni och solokonsert – den är tresatsig och
till stor del uppbyggd som en dialog mellan
soloinstrument och orkester, men är sym­
fonisk i proportion och klangrikedom. Med
stycket närmar sig Szymanowski på flera
sätt trettiotalets neoklassiska ideal; Han
02
förenar ett wienklassiskt formspråk med
modern tonalitet, satserna är förhållandevis
korta och utmärks av en förenkling av de
musikaliska uttrycksmedlen.
Första satsen kombinerar effektfullt
slavisk romantik med samtida nostalgisk
cafémusik. Mellansatsen präglas av en
nocturneartad stämning och leder till en
kraftfullt rytmisk finalsats i oberekstil (oberek
är en polsk folklig dans i tretakt).
Efter operan Lady Macbeth från Mtsensk år
1936 föll Dimitrij Sjostakovitj i onåd
hos Stalin och den sovjetiska ledningen
– hans musik kritiserades för att vara för
komplex, ”ofolklig” och tekniskt avancerad.
Han hade nu partiets ögon på sig och hans
femte symfoni har setts som ett resultat av
denna kritik: Med Symfoni nr 5 d-moll lyckas
han med avskalade uttrycksmedel och
koncentrerat tonspråk på samma gång till­
fredsställa makthavarna och med ett högst
personligt och starkt mänskligt uttryck ge
publiken en manifestation av en djupt känd
sorg – en sann konstnärlig bragd. Sjostakovitj visar i symfonin sitt totala
mästerskap vad gäller symfoniformen. Här
råder perfekt balans mellan lyrisk skönhet,
majestätisk dramatik och brutal ironi. Verket
är idag ett av hans mest välkända – det
sägs att applåderna som följde efter
premiären i Leningrad 21 november 1937
var längre än själva symfonin.
Edward Klingspor
20
WWF
Östersjöfestivalen 2011
balans på en
knivsegg
Under Östersjöfestivalen samlas några av de mest framstående
dirigenterna, ensemblerna och solisterna i världen. I länderna runt
vårt vackra innanhav har vi njutit av ännu en efterlängtad sommar.
Vinterns drömmar om ett glittrande vackert hav fullt av liv fördunklas
lätt av oron över att Östersjön inte mår bra – men Östersjön går att
rädda. Grunden för att rädda Östersjöns miljö är att vi som lever i
regionen har en känsla för havets värde och känner en stolthet och
stark gemenskap över landsgränserna – något som musik och kultur
skapat genom århundrandena. WWF deltar i Östersjöfestivalen
sedan starten för nio år sedan och det är en av årets höjdpunkter
för att lyfta Östersjöns framtid.
Östersjön rymmer ett unikt ekosystem med ett fantastiskt djuroch växtliv, men är samtidigt ett hav i kris. Den känsliga havsmiljön
påverkas av allt som sker i och omkring havet. Av övergödning och
överfiske, men också genom våra egna direkta handlingar.
Under Östersjöfestivalen arrangerar WWF ett internationellt
Östersjöseminarium där speciellt inbjudna experter och besluts­
fattare från hela världen samlas för att diskutera Östersjöns framtid.
I år är temat just ”Securing the Future of our Beautiful Blue Baltic
Sea”. Ett angeläget tema eftersom en lång rad aktörer gör anspråk
på havets utrymme och resurser – till exempel sjöfart, fiske, energi­
produktion och turism. Vi är dessutom nio länder som samsas om
Östersjöns resurser. En unik rapport från Världsnaturfonden visar
att Östersjön står inför en stor utmaning då flera av aktiviteterna
beräknas öka med flera hundra procent inom de kommande 20
åren. Det riskerar att leda till ökade konflikter mellan olika intressen
och att det samlade trycket från alla aktiviteter överskrider vad
Östersjöns ekosystem klarar av.
Därför behövs en övergripande och integrerad havsförvaltning
som står över olika branschers och länders särintressen. Det skulle
ge många fördelar både för miljön och för samhället i stort. Genom
bättre samordning och planering skulle utrymme och resurser
fördelas på ett mer rationellt sätt. Det ger bättre förutsättningar för
såväl skydd av naturen som för en hållbar utveckling.
Även EUs jordbruks- och fiskepolitik måste förändras. Överfiske
är en orsak till att fiskbestånden har minskat i Östersjön – och i
övriga EU – och gjorde att torsken för några år sedan nästan försvann
helt från Östersjön. Kraftfulla åtgärder, i kombination
med goda naturförhållanden vände dessbättre den trenden. Nu
är torsken från det östra beståndet i Östersjön på väg att MSCcertifieras (Marine Stewardshop Council), vilket innebär hållbart
fiske. Kraftfulla åtgärder och långsiktighet lönar sig.
Det var länge sedan det fanns så goda förutsättningar för att
rädda Östersjön. Under senare tid har vi sett en del positiva trender
– men Östersjöns framtid balanserar på en knivsegg. Utan sam­
ordning kan de framsteg som gjorts förloras. Det viktigaste är att
vår samlade användning av havets resurser alltid utgår från en
helhets-syn och från vad Östersjön klarar av.
Håkan Wirtén
Håkan Wirtén
Generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
Östersjöfestivalen 2011
Mattias Klum
21
Med hela
världen som
arbetsfält
Mattias Klum reser världen över för att fotografera djur och
natur, främst för National Geographic. Han har varit i över 100
länder och sett fantastiska miljöer. I tältet och när han skriver
kopplar han av med musik.
Den falska clownfisken har ett symbiotiskt förhållande
till anemoner, den är immun mot anemonernas gift
vilket gör att de kan gömma sig i dem när de hotas.
Som en gentjänst håller den falska clownfisken
anemonen ren från parasiter och skräp. Raja Ampat,
Västra Guinea.
Foto: Mattias Klum
22
Mattias Klum
Östersjöfestivalen 2011
Foto: Mattias Klum
Dag ut och dag in i ett mögligt gömsle i Borneo i väntan på den
perfekta bilden. Eller hängande på branta klippväggar – eller i
helikopter med en pilot som ideligen ber till Gud: ”snälla, den här
gången kan vi väl slippa störta”. Eller i en kanot i södra Amazonas,
fångande ett gäng aror som flyger förbi.
Så ser fotografen Mattias Klums vardag ut. När han inte reser
runt och föreläser. Jag lyckades få tag i honom per telefon på flyg­
platsen i Barcelona under en timmes byte mellan två plan. Han hade
just varit i Los Angeles för ett filmprojekt, därefter i Sverige ett par
dagar för att hålla en föreläsning, och nu var han på väg till Domi­
nikanska republiken och World Environment Day – en stor miljö­
konferens där han skulle vara en av två Key Note Speakers.
Varför skickar man en fotograf runt hela jorden för att till exempel göra en film om ett av världens sista orörda korallrev,
när två barn i minuten dör i malaria?
– För att hitta ambassadörer, ambassadörsarter – bilder, motiv,
individer - som det går att hänga upp de stora, svåra orden på,
ord som: hållbarhet, biologisk mångfald, klimatförändring. Tomma
ord för många människor, svårgripbara saker att förstå sig på och
kunna relatera till. Vi måste se problemen holistiskt. Allt hänger
samman, säger Mattias Klum.
– Jag har jobbat i 23 år i 100-talet länder, främst för National
Geographic. Det har gett mig en bild av verkligheten som är mer
”utzoomad”, om du ursäktar uttrycket. Sverige är inte centrum,
även om jag älskar Sverige och bor i Sverige. Men min världskarta
ser lite annorlunda ut, min uppfattning om världen är annorlunda än
de flesta svenskars.
Med detta globala perspektiv har Mattias Klum på senare år börjat
engagera sig alltmer i frågan om Östersjöns problem och framtid,
utifrån tanken ”gräv där du står”.
– Mitt och Folke Rydéns filmprojekt Rädda Östersjön drivs av
en vilja att göra en miljö rättvisa som verkligen behöver det. Det är
så många som inte ser vad Östersjön har för roll. Bottendöd, gas­
ledningar, båtar… För många människor är det här en ”non issue”,
det finns inte på kartan. Vi vill försöka väcka den medvetenheten.
Folke Rydén har sin mer politiskt genomträngande, grävande stil.
Östersjöfestivalen väcker uppmärksamhet kring de här frågorna
genom konserter. I mitt fall befinner jag mig väl någonstans mitt
emellan, att med bild och en estetisk och icke uppgiven inställning
få folk att känna något i hjärtat, baserat på fakta och forskning.
Hur ser du på Östersjöns framtid?
– Jag är i grunden optimistisk, och samtidigt orolig. Om vi nu har ett av
världens absolut vackraste hav, omgärdat av flera länder som hävdar
att de är bland de mest miljömedvetna i världen, så rimmar det illa
att säga att ”de inte sköter sig i Mexico”. När jag är ute och reser
möts jag ofta av en bild av Sverige som fantastiskt miljömedvetet. När
det gäller både fiskepolitik, rovdjurspolitik och skogspolitik… ja, vi är
kanske inte sämst i världen, men definitivt inte bäst heller. Vi lever inte
upp riktigt till vårt rykte – fast nu låter jag kanske lite väl filantropisk.
Du är väldigt insatt i fakta kring de här frågorna, hur kommer
det sig?
– Jag kan göra vackra – ja, både vackra och skrämmande – bilder
så att man som tittare känner något. Men det är otroligt viktigt att
Östersjöfestivalen 2011
23
Mattias Klum
Foto: Mattias Klum
grunda det på empiri och det vi vet idag. Så jag pratar med ledande
forskare som känner till just sitt område bäst. Som nu, när jag ska
till Fiji och Kamerun, då kontaktar jag forskare. Och de allra flesta
är positiva till att dela med sig av sin kunskap. Men sen är inte all
veten­skap Sanningen med stort S, och jag tillåter mig att också
ha en egen uppfattning. Då går jag på magkänsla och vanligt sunt
förnuft. Om en art håller på att dö ut, som vitfågeln till exempel, så
måste man kanske tänka större för att förstå vad det beror på.
– Jag som reser runt från oroshärd till oroshärd och ser avverkade
regnskogar och aidsdrabbade barn, kan tycka ibland att det är
sorgligt att vi här uppe kring Östersjön, som har alla möjligheter att
göra allting rätt, ändå inte gör det.
Vad har du för relation till musik?
– Musik är heligt för mig. Helt avgörande. Jag måste ha musik. Det
finns mycket jag kan avstå från, men musik har jag svårt att klara
mig utan. Jag lyssnar mycket på klassiskt men också på världs­
musik, t ex Peter Gabriel, som precis som Esa-Pekka Salonen
gör nytta också med sin musik. Peter Gabriel driver många stora
projekt som leder till förändring. Det är härligt att de använder sin
plattform som musiker på det sättet.
– Musik tröstar, stabiliserar och destabiliserar. Den har så otroligt
många funktioner. Jag som på gott och ont är en dynamisk person,
tycker att musiken är en enastående tillgång för att göra livet rikare.
Katarina Lindblad
Kort om Mattias Klum
Började arbeta som fotograf 1985,
filma 1994, kontraktsfotograf för
National Geographic sedan 1991. Har
rest i över 100 länder och filmat. Bor i
Uppsala med fru och två barn. Mattias
Klum filmar, fotograferar, föreläser och
tycker om multidisciplinära, gräns­
överskridande sätt att arbeta med
kultur, politik, näringsliv. Nu aktuell med
Baltic Sea Media Project med Folke
Rydén, som ska bli 5 TV-dokumentärer
samt en långfilm. Första och andra
dokumentärerna är klara: For Cod’s Sake/
Alla torskar samt Dirty Waters/Grisigt
vatten. I långfilmen som ska vara klar
2017 följer de en havsörnsunge, en
sälkut och en flicka i Polen från föd­
seln, och en skeptiker.
24
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2011
Biografier
01
02
01
03
dirigenter
Esa-Pekka Salonen, festivalens konstnärlige ledare – är aktiv både som tonsättare
och dirigent. Som dirigent debuterade han
med Finska radions symfoniorkester 1979
och var chefsdirigent för Sveriges Radios
Symfoniorkester 1985-95. 2009 avslutade
han 17 mycket framgångsrika år som chefs­
dirigent för Los Angeles Philharmonic, och
2008 tillträdde han samma post för London
Philharmonia Orchestra. Med dem har han
inlett flera längre projekt som City of Dreams,
9 månader kring musiken och kulturen i
Wien 1900-1935, och en djupdykning i
Bartóks värld som inleddes i januari 2011.
Esa-Pekka Salonen är erkänd för sina tolk­
ningar av samtida musik och har lett många
uruppföranden och festivaler med fokus på
ny musik. Han har också under de senaste
15 åren blivit alltmer spelad och hyllad som
tonsättare. Många konserthus världen över
har uppmärksammat Salonens musik med
festivaler, temaveckor och liknande.
Daniel Harding, chefsdirigent Sveriges
Radios Symfoniorkester – sedan 2007.
Även chefsdirigent för Mahler Chamber
Orchestra, förste gästdirigent för London
Symphony Orchestra och ”music partner”
för New Japan Philharmonic. Han gästar
regelbundet orkestrar som Dresdens
statskapell, Wiens och Berlins filharmoniker
samt Concertgebouw- och Gewandhausorkestrarna. Som operadirigent är han
regelbundet återkommande gäst på La
Scala, Covent Garden, Wien- och Münchenoperorna och festivalerna i Aix-en Provence
och Salzburg m m. Harding inledde sin karriär
som assistent åt Simon Rattle vid Birming­
hams symfoniorkester där han gjorde sin
debut 1994, 19 år gammal. Därefter blev
han assistent åt Claudio Abbado hos
Berlinfilharmonikerna som han debuterade
med vid 1996 års Berlinfestival.
Valery Gergiev, hedersdirigent
Sveriges Radios Symfoniorkester – är sedan
1996 konstnärlig ledare och chef för
Mariinskijteatern där han debuterade som
dirigent vid 35 års ålder 1978. Med teaterns
ensembler turnerar han världen över och
själv gästar han regelbundet orkestrar som
Wien- och Berlinfilharmonikerna, London
Symphony Orchestra, Royal Philharmonic
Orchestra, Orchestre National de France
02
och symfoniorkestrarna i San Francisco,
Boston, Chicago, Montreal och Birmingham.
Han har varit förste gästdirigent för
Rotterdamfilharmonikerna sedan 1995
och på Metropolitan 1997- 2002. 2007 blev
han chefsdirigent för London Symphony
Orchestra. Gergiev är en av grundarna för
Östersjöfestivalen i vars konstnärliga råd
han också sitter. I maj 2009 etablerades
Mariinskijteaterns eget skivbolag på
Gergievs initiativ. Skivbolaget har redan givit
ut tio cd som har lovordats av både lyssnare
och kritiker.
Peter Dijkstra, chefsdirigent Radiokören – sedan 2007, med vilka han nyligen
förlängde sitt kontrakt tre år. Även chefsdirigent för Bayerska radions kör. Han arbetar
regelbundet med BBC Singers, Collegium
Vocale Gent, RIAS kammarkör i Berlin och
Nederländska Radiokören, och dirigerar
även orkestrar som Bayerska radions orkester,
Japans Filharmoniker och Residensorkestern
i Haag. Född 1978 började han i gosskör
med många soloframträdanden och barn­
roller på Nederländska operan. Därefter har
han studerat kördirigering, orkesterdirige­
ring och sång vid musikhögskolorna i Haag,
Köln och Stockholm. 2002 tilldelades han
Kersjes van de Groenekan-priset för unga
orkesterdirigenter och 2003 vann han första
omgången av dirigent-tävlingen Eric Ericson
Award.
Kristjan Järvi – är chefsdirigent och en
av grundarna för Baltic Youth Philharmonic.
Järvi förknippas med konstärlig och kulturell
mångfald, bl a som konstnärlig rådgivare för
Basels kammarorkester och grundare och
musikalisk ledare för New York’s Absolute
Ensemble. Han arbetar inom både klassisk
musik, jazz och världsmusik, och samar­
betar med Tan Dun, John Adams, EsaPekka Salonen, Benny Andersson, Paquito
d’Rivera och många andra. Han har beställt
och uruppfört över 100 nya verk av tonsät­
tare som James MacMillan och Arvo Pärt.
Bland orkestrar som han gästdirigerar kan
nämnas Londons symfoniorkester, Dresdens
statskapell, Gewandhaus och ledande
orkestrar i Frankrike, Rom, Washington,
Sydney och Japan. 2012–2013 börjar han
som konstnärlig ledare för Leipzig-radions
symfoniorkester.
Daniel Harding
Foto Stina Gullander
Valery Gergiev
Foto Marco Borggreve
03 Kristjan Järvi
Foto Peter Rigaud
04 Pavel Kotla
04
Tõnu Kaljuste – har en bred repertoar
som spänner från operor av Mozart, Weber,
Britten m fl över traditionella symfoniska
verk till samtida musik. Han har samarbetat
med tonsättare som Schnittke, Kurtag,
Penderecki och Rautavaara och etablerat
sig som specialist på estnisk musik av bl a
Pärt, Tüür och Tormis. Han grundade
Estniska filharmonins kammarkör 1981 och
Tallinns kammarorkester 1994. Han har
också varit chefsdirigent för Radiokören
1994-2000 och Nederländska kammarkören
1998-2002. 2004 startade Kaljuste projekt­
teatern Nargen Opera som han är konstnärlig
ledare för och som har en festival varje
sommar. Som orkesterdirigent har han sam­
arbetat med Mahler Chamber Orchestra,
Camerata Salzburg, Berlins radiosymfoniker,
Bayerska radions orkester m fl.
PaVel Kotla – studerade symfoni- och
operadirigering vid Chopin-universitetet i
Warszawa, och musikvetenskap och tidig
musik i Oxford. Han har också studerat
dirigering för Jorma Panula. Han har
assisterat dirigenter som Colin Davis,
Simon Rattle, Juri Temirkanov och Andrew
Parrott, med Londons symfoniorkester och
Berlinfilharmonikerna. Han har även dirigerat
Orquestra Sinfônica Municipal de Sao
Paulo, Drottningholms Barockensemble,
Birminghams symfoniorkester och London
Mozart Players. 2008 fick han det prestige­
fyllda uppdraget att leda European Union
Youth Orchestra vid öppningskonserten till
EU-parlamentets 50-årsfirande, och sällade
sig då till föregångare som Bernstein, Abbado
och Karajan.
Östersjöfestivalen 2011
25
Biografier
01 Viktoria Mullova
02 Peter Jablonski
Foto Mats Bäcker
03 Peter Mattei
Foto Jan-Olav Wedin
01
Solister
Carl Ackerfeldt, baryton – tog examen
från Operahögskolan i Stockholm i januari
2010. Han har sjungit i Haydns Il mondo
della luna på Drottningholms Slottsteater och
West Green House, England, i Monteverdis
L’Orfeo på Herrenhäuser Gärten i Hannover,
Valentin i Gounods Faust på Folkoperan och
i flera uppsättningar på Vadstena-Akademien.
Under kommande säsonger är han enga­
gerad på Kungliga Operan i Stockholm och
Opera Nordfjord, Norge. Innan Carl påbörjade
sin bana som operasångare, studerade han
bl a dirigering och sjöng i Radiokören.
Sergej Aleksasjkin, bas – har fått
Golden Sofit, S:t Petersburgs mest efter­
traktade teaterpris 2002, 2004 och 2008.
Han studerade vid Saratovs statliga Sobinovkonservatorium och fick efter examen
1982 engagemang vid Saratovoperan. Han
har också studerat vid La Scala. Sedan
1989 är Aleksasjkin solist vid Mariinskij­
teatern. Han har sjungit med dirigenter
som Solti, Abbado, Rozhdestvensky,
Temirkanov och Rostropovitj, och har
gästat Metropolitan, La Scala, Covent
Garden och operahusen i Washington,
Rom och Hamburg.
Marina Alesjonkova, sopran - är
född i Krasnogorsk och tog examen 2009
från Ryska Musikaliska Gnesinakademin.
Inom ramen för utbildningen har hon sjungit
Musetta i La Bohème och Violetta i La
Traviata. Sedan 2010 är hon solist vid
Mariinskijteaterns akademi för unga sångare.
Johan Bridger, slagverk – debuterade
2004 med Malmö Symfoniorkester, samma
år som han vann Solistpriset och Belgium
International Marimba Duo Competition,
spelade in en solo-cd på Caprice Records
samt debuterade på både Percussive Arts
Society Internaional Convention i USA och i
Wigmore Hall i London. Soloframträdanden
har gjorts i USA, Europa och i SR P2 och SVT
vid flera tillfällen. Johan har fått verk skrivna
till sig av bl a Tobias Broström, Daniel Börtz
och Staffan Storm. Johan är utbildad vid
Musikhögskolan i Malmö och Northwestern
University i Chicago. Sedan 2005 under­
visar han på Det Kongelige Danske Musik­
konserva­torium i Köpenhamn.
02
03
Nikolaj Gassijev, tenor – är exami­
nerad från dåvarande Leningrads statliga
Rimskij-Korsakov-konservatorium. Solist
vid Mariinskijteatern sedan 1989. Med över
100 roller på repertoaren har han turnerat
med Mariinskijteatern till Metropolitan,
Covent Garden, Staatsoper i Hamburg och
Edinburghfestivalen, och varit gästsolist på
Metropolitan, La Scala, Opera Bastille och
operorna i Los Angeles och San Francisco.
unga sångare 2000, fast engagerad som
solist 2009. Han sjunger även konsertrepertoar som Mozarts och Verdis Requiem
och har givit romanskonserter i USA, England,
Tyskland och Luxemburg, och även med­
verkat i festivalen i Aix-en-Provence ett
flertal gånger.
Vasilij Gorsjkov, tenor – är född i
Novosibirsk och tog examen från Novo­
sibirsk statliga Glinka-konservatorium 1992,
och blev solist vid Novosibirsk-operan
1989. 1991 gjorde han sin debut på
Mariinskijteatern som Andrej i Tjajkovskijs
Mazeppa, Efter fyra år som solist vid Novo­
sibirskoperan, ett år vid Musorgskij-teatern i
S:t Petersburg och två år vid operan i
Krasnodar, blev han fast engagerad som
solist på Mariinskijteatern 2002.
Olga Gurjakova, sopran – är utbildad i
Moskva, debuterade på Metropolitan 1998
och framträder vid operahus som La Scala,
Covent Garden, Mariinskijteatern, Wiens
statsopera och festivalen i Salzburg. Bland
hennes roller kan nämnas Mimi i La Bohème,
Desdemona i Othello, huvudrollerna i Thaïs
och Madame Butterfly, Micaela i Carmen
och huvudroller i den ryska repertoaren,
som Mazeppa och Krig och Fred. Tatjana
i Eugen Onegin har hon sjungit på många
scener, bl a festivalen i Aix-en-Provence
mot Peter Mattei.
Krister Henriksson, skådespelare –
gick ut scenskolan i Malmö 1971. Kort däref­
ter började han på Stadsteatern i Stockholm,
och fick sitt genombrott med huvudrollen
i Peer Gynt. 1993 tog han anställning på Dramaten. Samma år gjorde han huvudrollen
i SVT-serien Den gråt­ande ministern. Krister
Henriksson har fått två Guldbaggar och
tilldelats Dramatens O´Neillstipendium och
Litteris et Artibus. Krister läser regelbundet
in ljudböcker. 2004-2010 var Krister delägare
i Vasateatern, där han bl a spelade Allan
Edwalls bearbetning av Doktor Glas över 100
ggr. Han har även haft huvudrollen i 26
Wallanderfilmer.
Andrej Iliusjnikov, tenor – är utbildad
vid Novosibirsk statliga Glinka-konservatorium
och kom till Mariinskijteaterns akademin för
Peter Jablonski, piano – är född i
södra Sverige av svensk-polska föräldrar
och debuterade som 11-åring som pianist.
Han spelade då även slagverk och kom in
på Malmö musikhögskola 12 år gammal i
både piano och slagverk. Han har också
studerat i på Royal Academy of Music i
London och för Vladimir Ashkenazy. Sedan
debuten i Washington 1992 och i Royal
Festival Hall i London 1993 har Peter spelat
med dirigenter som Chailly, Chung, Dutoit,
Gergiev, Ashkenazy och Salonen. Från att
leda orkestrar från flygeln har Peter även
börjat dirigera alltmer.
Kristina Kapustinskaja, mezzo­
sopran – är född i Kiev och har studerat
där och vid Nationella Tjajkovskijakademin
i Ukraina, med examen 2006. Året därpå
debuterade hon vid Mariinskijteatern.
Samma år sjöng hon Grusja i uruppfö­
randet av Sjtjedrins opera Den förtrollade
vandraren, en roll som hon fått priser och
utmärkelser för.
Jekaterina Krapivina, mezzo­sopran
– har studerat vid Astrachan statliga
universitet och varit solist vid Astrachanoperan. Sedan 2006 är hon engagerad vid
Mariinskijteatern. Hon har vunnit priser och
utmärkelser i Finland, Italien och Ryssland.
Julia Matotjkina, mezzosopran – är
född i Mirny i Archangelsk och tog examen
i dirigering och kör från Archangelsk musik­
högskola 2004. 2009 examinerades hon i
sång vid Petrozavodsk Glazunov statliga
konservatorium. Sedan 2008 är hon solist
vid Mariinskijteaterns akademi för unga
sångare.
Peter Mattei, baryton – fick redan som
student på Operahögskolan i Stockholm sitt
genombrott i Daniel Börtz Backanterna på
Kungliga Operan i regi av Ingmar Bergman.
1998 sjöng han titelrollen i Don Giovanni
i Sir Peter Brooks produktion i Aix-enProvence. Sedan dess har han framträtt på
26
01 Elin Rombo
Foto Per Knutson
02 Nina Stemme
Foto Tanja Niemann
Biografier
Östersjöfestivalen 2011
03 Hugo Ticciati
Foto Hugo Ticciati
01
02
03
scener som Metropolitan, La Scala, Wiener
Staatsoper, Covent Garden och festspelen i
Salzburg. På konsertscenen är Peter Mattei
en eftertraktad solist. 2004 utnämndes han
till hovsångare. Huvudrollen i Eugen Onegin
har han sjungit på många scener, bl a mot
Olga Gurjakova i Aix-en-Provence.
National de Nancy. 2003 debuterade hon
på Mariinskijteatern.
Glyndebourne och Bayreuth. Bland hennes
senaste framgångar kan nämnas Brünnhilde
i Valkyrian som öppnade La Scala-säsongen
i december 2010, Leonora i Fidelio med
Claudio Abbado på Luzernfestivalen och
Barcelonadebuten som Salome. Hennes
Isolde prisas världen över och finns numera
även på DVD. Nina Stemme är hovsångerska
sedan 2006 och fick Litteris et Artibus 2008.
Alexander Morozov, bas – föddes i
f d Leningrad och tog examen från Lenin­
grads statliga Rimskij-Korsakov-konserva­
torium 1983. 1984 blev han engagerad vid
Mariinskijteatern. Med dem har han turnerat
i bl a Tyskland, Frankrike, Italien, Japan,
USA, Sverige, Argentina och Chile. Han har
också som gästsolist sjungit på bl a Covent
Garden, Bastiljoperan, Metro­politan, Verona,
operorna i Seattle och San Francisco och
festivalerna i Salzburg och Savonlinna.
Morozov är även aktiv som sångpedagog.
Viktoria Mullova, violin – studerade
i Moskva och vann Sibeliustävlingen 1980
och guldmedalj i Tjajkovskijtävlingen 1982,
för att 1983 göra ett dramatiskt avhopp från
dåvarande Sovjet och fly till väst. Sedan
dess har hon spelat med världens främsta
orkestrar och dirigenter. Hon är känd som
en mångsidig violinist med stor integritet.
Hennes nyfikenhet har bl a tagit henne till
den tidiga musiken och samarbeten med
orkestrar som Orchestra of the Age of
Enlightenment och Il Giardino Armonico.
Hon har också spelat världsmusik, jazz
och pop, speciellt arrangerat för henne.
Säsongen 2010/11 har hon varit ”Artist in
Focus” hos Londons symfoniorkester.
Andrej Popov, tenor – har tagit examen
från S:t Petersburgs statliga RimskijKorsakovkonservatorium och har studerat
vid Mariinskijteaterns akademi för unga
sångare. 2007 blev han medlem i ensemblen
vid Mariinskijteatern. Med dem har han
turnerat över stora delar av världen. Han
har också sjungit på Metropolitan 2010.
Jekaterina Popova, sopran – föddes
i dåvarande Leningrad och började sina
studier vid Leningrads statliga RimskijKorsakov-konservatorium 1988. Därefter
studerade hon vidare på Pariskonservatoriet
och tre år vid Studio Bastille vid Bastiljoperan.
Hon har sjungit på Opéra Comique och
Grand Opera i Paris, på Opera-Theatre de
Metz, operan i Strasbourg och Opera
Sergej Romanov, baryton – föddes i
dåvarande Leningrad och tog examen från
S:t Petersburgs statliga Rimskij-Korsakovkonservatorium 2000. Började som solist
vid Mariinskijteaterns akademi för unga
sångare 1999 och blev engagerad som
solist där 2008. Romanov ger även regel­
bundet romanskonserter.
Elin Rombo, sopran – har gjort uppmärk­
sammade framträdanden på Kungliga
Operan i bl a titelrollen av Sven-David
Sandströms Batseba och som Susanna i
Figaros bröllop. På den internationella
scenen har hon sjungit Musetta i La Bohème,
Pamina i Trollflöjten och Zerlina i Don
Giovanni på Oper Frankfurt, Timante i
Floridante på Händelfestivalen i Halle, och
det ledande sopranpartiet i Luigi Nonos
Al gran sole carico d’amore på festspelen
i Salzburg. Vidare har hon sjungit både
Brahms Ein deutsches Requiem i Chicago
och Schuberts G-dur Mässa i Paris under
ledning av Riccardo Muti. Elin Rombo är
utbildad vid Brandon University i Kanada
och Operahögskolan i Stockholm.
Sergej Semisjkur, tenor – är född i
Kirov och tog examen från Nizjnij-Novgorod
statliga Glinka-konservatoriet 2003, i sång
och kördirigering. Samma år blev han
solist vid Mariinskijteaterns akademi för
unga sångare. Sedan 2007 är han solist
vid Mariinskij­teatern. Semisjkur har även
framträtt med romanskonserter i Spanien,
Frankrike, Sverige, Schweiz, Polen, Finland,
Luxemburg, England, Österrike, USA och
Israel. 2006 sjöng han Rodolfo i La Bohème
på Warszawaoperan, och 2007 i Benvenuto
Cellini under festspelen i Salzburg.
Martin Skarby, gossopran – går år 8 på
Adolf Fredriks musikklasser och är medlem
i Adolf Fredriks Gosskör. Han har med­
verkat i ett flertal uppsättningar på Kungliga
Operan, bl a Werther och Rosenkavaljeren.
Nina Stemme, sopran – har sedan
Italiendebuten som Cherubin gått över till
huvudroller i operor av Wagner, Strauss,
Puccini och Verdi vid de största operahusen
och festivalerna, som Wiens stadsopera,
Covent Garden, La Scala, Metropolitan,
Oleg Sytjov, bas – är född i Charkov
där han också studerade, innan han började
på musikaliska akademien i Ukraina med
examen 2000 och diplom 2008. 2000-2002
var han solist vid Filharmonin i Ukraina,
och 2002-2008 var han solist på Ukrainas
national­opera. 2010 debuterade han på
Mariinskijteatern och är nu engagerad där
som solist. Sytjov har turnerat runt om i
Europa och medverkat vid festivalerna i
Ober­ammergau och Sankt Blasien i Tyskland.
Hugo Ticciati, violin – debuterade vid
Edinburghfestivalen och i Queen Elizabeth
Hall som 12-åring. Sedan dess har han
framträtt med orkestrar i England, Sverige,
Rumänien, Estland, Asien och USA. Han
ger också regelbundet soloaftnar och spelar
vid kammarmusikfestivaler. Hugo spelar
gärna nyskriven musik och samarbetar med
många tonsättare. Han gör också gärna
konserter där han kombinerar musik med
dans och litteratur på olika sätt. Som pedagog
uppmuntrar han till utforskande av hur
man kan överföra meditationens värld och
erfaren­heter när man övar, spelar och lever
med musik. Han har studerat i London,
Toronto och Sverige, där han numera bor.
Mattias Wager, orgel - studerade vid
Kungliga Musikhögskolan, först på kyrko­
musikerlinjen och sedan på musikerlinjens
diplomutbildning. Fr o m juli i år är han
domkyrkoorganist i Storkyrkan, där han
varit biträdande domkyrkoorganist sedan
2006. Vid sidan av detta konserterar och
undervisar han flitigt vid festivaler och
masterclasses i Sverige och utomlands.
Han har komponerat musiken till två kyrk­
liga teaterföreställningar som sammanlagt
spelats över 200 gånger, och musiken till
Stockholms stadsteaters uppsättning av
Strindbergs Mäster Olof. Med trion WÅG
utforskar han gränslandet mellan improvisa­
tion och interpretation i genreöverskridande
och överraskande program.
Östersjöfestivalen 2011
27
Biografier
01
02
01
Ensembler
Baltic Youth Philharmonic består
av lovande unga musiker 19-30 år från
Danmark, Norge, Sverige, Finland,
Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen
och Tyskland för att bilda En ny röst från
norr, en unik klang som växer fram ur den
mångfaldens rikedom som finns i regio­
nen. Orkestern bildades i samarbete med
Usedom musikfestival och Nord Stream
AG 2008 med Kristjan Järvi som dirigent
och konstnärlig ledare. Repertoaren är
bred och spänner över klassisk-romantisknutida musik, med ett särskilt fokus på
kompositörer från Öster­sjöregionen. Flera
beställningsverk har uruppförts. Under sin
fjärde säsong kommer orkestern och Krist­
jan Järvi att framträda i Litauen, Ryssland,
Polen, Danmark, Sverige, Estland, vid Use­
dom Musikfestival och i Italien.
Estlands nationella
Symfoniorkester började som en
liten radioorkester 1926 och har med åren
blivit Estlands främsta representations­
orkester med många turnéer och konserter
utomlands. Flera av orkesterns inspelningar
har fått utmärkelser som Grammy Award
för Sibelius kantater och BBC Music
Magazines ”bästa orkesteralbum” för Peer
Gynt. Sedan säsongen 2010/11 är Neeme
Järvi orkesterns chefsdirigent och konstnär­
lige ledare. Paavo Järvi är sedan 2002/03
konstnärlig rådgivare och Olari Elts förste
gästdirigent sedan 2007/08. Repertoaren
sträcker sig från barocken till uruppföranden
av nyskrivna verk. Orkestern har uruppfört
musik av de flesta estniska kompositörer,
som Arvo Pärt, Erkki-Sven Tüür och Eduard
Tubin.
Estlands nationella manskör
RAM är världens enda professionella man­
skör på heltid. Kören bildades 1944 av den
estniska körlegenden Gustav Ernesaks,
ursprungligen som a cappella-kör. Numera
är kören efterfrågad världen över för sina
tolkningar av storskaliga kör- och orkester­
verk. Kören behärskar allt från renässans till
nyskrivet och har gjort ett stort antal skivin­
spelningar med framstående dirigenter och
orkestrar. 2004 vann de en Grammy för sin
inspelning av Sibelius-kantater. Året därpå
blev inspelningen av Griegs Peer Gynt
Estlands nationella symfoniorkester
Lettiska radions kör
Foto Gatis Rozenfelds
03 Radiokören
Foto Mattias Ahlm /
SR Foto
02
03
utnämnd till årets cd av BBC Music Magazine.
Numera består kören av 49 sångare och ger
ca 40-50 a cappella-konserter och 5-6 stor­
skaliga verk om året. Ants Soots är körens
konstnärlige ledare, men från säsongen
2011/2012 blir det Mikk Üleoja som tar över
ledarskapet. Dessutom samarbetar man
med ca 15 gästdirigenter om året.
Tjeckien, Ryssland, Finland, Sverige, Ukraina,
Tyskland och Spanien.
I, Culture Orchestra är en symfoni­
orkester med unga musiker från sju länder
i Östeuropa och Kaukasien. Projektet drivs
av Adam Mickiewiczinstitutet i Warszawa,
i Stockholm med stöd av Polska institutet,
och är ett av de viktigaste internationella
kulturprojekten under Polens ordförande­skap
i EU. Orkestern består av unga musiker från
Polen och de sex länderna i EU:s program
för samarbete med länder strax öster om
EU, det s k Östliga partnerskapet: Armenien,
Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina
och Vitryssland. Östliga partnerskapet är ett
svensk-polskt initiativ som har till uppgift att
främja närmande och integration mellan EU
och dessa sex östeuropeiska länder.
I, Culture Orchestra framträder för första
gången under Östersjöfestivalen, och därefter
i London, Madrid, Bryssel och Berlin.
Lettiska Radions Kör grundades
1940 och leds sedan 1992 av chefsdirigenten
Sigvards Klava och dirigenten Kaspars
Putnins. Den permanenta ensemblen består
av tjugofem sångare, som kan varieras från
små grupper för madrigaler till över sextio
sångare vid framförande av större verk.
Även repertoaren är mycket flexibel - från
tidig renässansmusik till nutida musik. Utöver
arbetet i radiostudion och många cdinspelningar ger kören upp till 60 konserter
varje år hemma och utomlands och deltar
i en rad olika musikfestivaler och sceniska
uppsättningar. Man har alltid haft ambitionen
att utveckla den inhemska musiken och
uppmuntrat landets egna tonsättare till
ny körmusik.
Liepaités, flickkör från Litauen
bildades som ett oberoende konstnärligt
kollektiv 1994. 14-17 år gamla flickor som
har avslutat sitt sjunde år av grundläggande
musikskoleutbildning sjunger i kören. De
har sjungit Vivaldis och Poulencs Gloria,
Debussys Syrenes och musik av litauiska
tonsättare inklusive folkmusikarrangemang.
Kören har sjungit i Vitryssland, Belgien,
Mariinskijteaterns historia kan spåras
ända tillbaka till slutet på 1700-talet. På
1860-talet fick den namnet Mariinskij, efter
Tsar Alexander II:s gemål Maria Alexandrovna.
Orkestern har sitt ursprung i S:t Petersburgs
kejserliga orkester och är en av de äldsta i
Ryssland. Teatern har skapat musikhistoria
vid otaliga tillfällen, med uruppföranden
av verk av Verdi, Rachmaninov, Berlioz,
Mahler och Schönberg och många andra.
Tjajkovskij var nära knuten till teatern och
dirigerade bl a uruppförandet av sin femte
symfoni där.
Novemberrevolutionen 1917 innebar
stora förändringar och teatern fick 1937
namnet Kirovteatern - fram till 1992 då
det gamla namnet Mariinskij åter kom till
heders. I dag är operakompaniet ett av
världens främsta och unikt i sin turnerande
verksamhet.
Radiokören består av 32 professionella
sångare, bildades 1925 och blev under
Eric Ericsons ledning från 1952 det flexibla
instrument den är i dag, med en repertoar
från barock till samtida musik. Många
tonsättare har komponerat för kören och
dirigenter som Riccardo Muti och Claudio
Abbado har valt Radiokören för olika pre­
stigefyllda projekt. Efter Eric Ericson har
chefsdirigenterna hetat Anders Öhrwall,
Gustaf Sjökvist, Tõnu Kaljuste och Stefan
Parkman. 2007 inleddes en ny period i
körens historia då unge holländaren Peter
Dijkstra tog över chefsdirigentskapet. Med
honom fortsätter nu kören utvecklas till ett
än mer profilerat instrument. Det har redan
resulterat i utmärkelsen Diapason d’Or för
cd-n Nordic Sounds och Regeringens
Hederspris, musikexportpriset 2010.
Sveriges Nationella Ungdomssymfoniorkester vill ge begåvade,
entusiastiska unga musiker från hela Sverige
möjlighet att träffa likasinnade jämnåriga
för en oförglömlig musikalisk upplevelse.
Orkestern bildades 2010 på initiativ av
musikskolan Lilla Akademien i Stockholm.
Dirigenten Esa-Pekka Salonen står som
beskyddare för orkestern, och pianisten och
dirigenten Vladimir Ashkenazy, i egenskap
av ordförande i Lilla Akademiens interna­
tionella konstnärliga råd, stödjer orkestern.
28
01 Sveriges Radios
Symfoniorkester
Foto SR Foto
Biografier
Östersjöfestivalen 2011
02-Ur den Förtrollade 03 vandraren
01
02
03
Initiativet syftar till att bli en gemensam
satsning för unga musikintresserade i
Sverige och för kommande internationella
kontakter.
Orkestern gav en bejublad debutkonsert
under Östersjöfestivalen 2010 under led­
ning av Esa-Pekka Salonen.
2007 tog över ledningen. Hedersdirigenter
är Valery Gergiev och Herbert Blomstedt,
som båda regelbundet gästar orkestern.
Sovjetryska tonsättarunionen, som var
mycket konservativ. Sjtjedrin var aldrig
medlem i kommunistpartiet och vägrade
1968 skriva på ett öppet brev som för­
ordade Warszawapaktens truppinvasion i
Tjeckoslovakien. Politiskt aktiv i Congress of
People’s Deputies från 1989 under Gorbatjovs
ledning och i Inter Regional Deputies’ Group
som leddes av fysikern Andrej Sacharov
och Boris Jeltsin vid kampen för demokrati i
Ryssland. Sedan 1990-talet är Rodion Sjtjedrin
den mest eftersökta och framträdande ryske
tonsättaren i sin generation med be­ställningar
från hela världen av dirigenter som Ormandy,
Stokowski, Bernstein, Maazel, Leinsdorf,
Gergiev, Jansons, Ozawa, Rostropovitj och
Menuhin. Hans verkförteckning är omfattande:
Symfonier och mindre orkesterverk, solo­
konserter, pianoverk, balettmusik, sånger,
körverk, kammar­musik och fem operor: Inte
bara kärlek, Döda själar, Lolita, Den förtrollade
vandraren och Bojarina Morosova. Bor sedan
1992 delvis i München, delvis i Moskva med
hustrun, världsberömda ballerinan Maja
Plisetskaja.
Sveriges Radios Symfoniorkester,
firar i år sitt 75-årsjubileum och räknas i dag
som en av Europas främsta orkestrar. Or­
kestern fungerar som hela Sveriges
symfoniorkester eftersom alla konserter
sänds i Sveriges Radio P2. Under Sergiu
Celibidaches ledning utvecklades orkestern
till internationell standard och samarbetar
med världens främsta solister och dirigenter.
Turnéer är en viktig del av verksamheten.
Juni 2010 gick färden till Kina och Japan
och maj 2011 gav man fem kritikerrosade
konserter i Italien, båda turnéerna med
Daniel Harding. För chefsdirigentskapet un­
der åren har Herbert Blomstedt, Esa-Pekka
Salonen, Jevgenij Svetlanov och Manfred
Honeck svarat, innan Daniel Harding år
Tonsättare
Fortsättning från sidan 15
Rodion Sjtjedrin
född i Moskva 1932 i musikerfamilj. Sex års
grundläggande musikutbildning vid Moskvas
gosskörinternat. Kompositionsstudier för
Jurij Shaporin och piano för Jakov Flier
på Musikkonservatoriet i Moskva till 1955.
Konsertpianist och tonsättare. 1954 första
pianokonserten, 1955 orkestersviten Den
lilla puckelryggiga hästen, första symfonin
1958 och första operan Inte bara kärlek efter
noveller av Antonov 1961 (Bolsjoj-teatern).
1967 hans mest kända verk internationellt,
Carmen Suite. 1964-69 professor i komposi­
tion Moskvas Musikkonservatorium.
Efterträdde 1974 gode vännen Sjostakovitj
som ordförande i av denne grundade
Republiken Rysslands tonsättarförbund – en
motvikt och ett alternativ till den övergripande
Biographies
Conductors
Esa-Pekka Salonen, Artistic Director
of the festival – holds a special position
among today’s musicians, both as a
conductor and as a composer. Principal
Conductor of the Swedish Radio Symphony
Orchestra 1985-95, of the Los Angeles
Philharmonic 1992-2009, and since 2008 of
the London Philharmonia Orchestra.
Daniel Harding, Music Director and
Principal Conductor of the Swedish Radio
Symphony Orchestral – and Mahler Chamber
Orchestra, Principal Guest Conductor of the
London Symphony Orchestra, and Artistic
Partner of the New Japan Philharmonic.
In addition he has been Guest Conductor
at the Dresden Staatskapelle, Vienna and
Berlin Philharmonics and Concertgebouw,
and the La Scala and Covent Garden opera
houses.
Valery Gergiev, Honorary Conductor
of the Swedish Radio Symphony Orchestra
is artistic director of the Mariinsky Theatre
since 1996, and with which he has made
many highly acclaimed world tours. He is
Principal Conductor of the London Symp­
hony Orchestra since 2007, guest conductor
for world-leading orchestras, festival director
and winner of numerous awards. May 2009
saw the establishment of the Mariinsky
recording label on Gergiev's initiative. The
Mariinsky label has already recorded ten
discs that have received great public and
critical acclaim.
Peter Dijkstra, Principal Conductor
of the Swedish Radio Choir since 2007
and Principal Conductor of the Bavarian
Radio Choir/*-. He works regularly with the
BBC Singers, Collegium Vocale Gent, RIAS
Chamber Choir in Berlin and the Netherlands
Radio Choir, and conducts orchestras such
as the Bavarian Radio Symphony Orchestra,
the Japan Philharmonic Orchestra and the
Haag Philharmonic.
Tõnu Kaljuste – has established himself
as a specialist of Estonian music, especially
of Pärt, Tüur and Tormis. He founded the
Estonian Philharmonic Chamber Choir in 1981
and Tallinn’s Chamber Orchestra in 1994.
Principal Conductor of the Swedish Radio
Choir 1994-2000 and the Netherlands
Chamber Choir 1998-2002. 2004 he began
the Kaljuste theatre project, Nargen Opera.
Kristjan Järvi – is Principal Conductor
and one of the founders of the Baltic Youth
Philharmonic. Järvi works within classical,
jazz and world music, having commissioned
and conducted the world premieres of
over 100 new works. He has been guest
conductor for orchestras that include the
London Symphonic, Dresden Staatskapelle,
Östersjöfestivalen 2011
Gewandhaus, and leading orchestras in
Washington, Sydney and Japan.
PaVel Kotla – studied symphony and
opera conducting at the Chopin University
of Music in Warsaw, and musicology inclu­
ding early music at Oxford. He has assisted
Colin Davis, Simon Rattle, Juri Temirkanov
and Andrew Parrott, and conducted the
Drottningholm Baroque Ensemble, Birming­
ham Symphony Orchestra and London
Mozart Players, among others.
Soloists
Carl Ackerfeldt, baritone – graduated
from the University College of Opera,
Stockholm, in 2010. He has performed at
Drottningholm Theatre and West Green
House, in Hampshire in England, Herren­
häuser Gärten in Hannover, Folk­operan in
Stockholm and the Vadstena Academy.
Sergei Aleksashkin, bass – soloist
with the Mariinsky Theatre since 1989.
Has performed with a wide range of
eminent conductors including Solti,
Abbado, Rozhdestvensky, Temirkanov and
Rostropovich. Guest artist at the Metro­
politan, La Scala, Covent Garden and opera
houses in Washington, Rome and Hamburg.
Marina Alesjonkova, soprano – born
in Krasnogorsk. In 2009 she graduated from
the vocal faculty of the Russian Gnesins’
Academy of Music. At the Opera Studio of
the Russian Gnesins’ Academy of Music she
has performed the roles of Musetta in La
Bohème and Violetta in La traviata. Soloist
with the Mariinsky Academy of Young Singers
since 2010.
Johan Bridger, percussionist – made
his debut in 2004 with Malmö Symphonic
Orchestra, the same year he won both the
Royal Swedish Academy of Music Soloist
Award (Solistpriset) and the Belgium Inter­
national Marimba Duo Competition and
made his debut at both the Percussive Arts
Society International Convention in USA
and the Wigmore Hall in London.
Biografier
in 1998, has appeared at La Scala, Covent
Garden, the Mariinsky Theatre, Vienna State
Opera and the Salzburg Festival. She has
performed Tatjana in Eugene Onegin at
Aix-en-Provence opposite Peter Mattei.
Krister Henriksson, stage actor –
made his breakthrough as Peer Gynt at
Stockholm’s Stadsteatern. He has been
with Dramaten in Stockholm since 1993. That
same year he had his breakthrough for the
general public in the title role of a new series
for Swedish Television SVT, called Den
gråtande ministern. He has also played the
lead in twenty-six Wallander films.
Andrei Ilyushnikov, tenor – soloist with
the Mariinsky Academy for Young Singers
from 2000, Mariinsky Theatre soloist since
in 2009. His concert repertoire includes
Mozart’s and Verdi’s Requiems and he has
given Lieder recitals in several countries.
Peter Jablonski, piano – made his
debut at the age of 11; started piano and
percussion at the Malmö College of Music
at the age of 12. Following his debut in
Washington in 1992 and at the Royal Festival
Hall in London in 1993, Peter has performed
with leading conductors and orchestras
throughout the world.
Kristina Kapustinskaya, mezzosoprano – graduated from the National
Tchaikovsky Music Academy of Ukraine
in 2006. Made her Mariinsky Theatre debut
in 2007. Has won the Golden Mask theatre
prize for her role in The Enchanted Wanderer.
Yekaterina Krapivina, mezzo-soprano
– studied with the Astrakhan State Conser­
vatoire. Soloist with the Astrakhan Opera.
Soloist with the Mariinsky Theatre since 2006.
Yulia Matochkina, mezzo-soprano –
graduated in conducting and choral music
from the Archangel Regional School of Music
in 2004, and graduated in vocals from the
Petrozavodsk Glazunov State Conservatoire
in 2009. Soloist with the Mariinsky Academy
for Young Singers since 2008.
Nikolai Gassiev, tenor – soloist with the
Mariinsky Theatre since 1989. His repertoire
includes one hundred and twenty-four roles.
Nikolai Gassiev has performed as a guest
soloist at the Metropolitan Opera, La Scala,
the Los Angeles Opera, the Opéra Bastille
and San Francisco Opera.
Peter Mattei, baritone – made his debut
in 1990. Has worked with conductors such as
Solti, Abbado, Davis, Barenboim, Blomstedt,
Tate and Pappano at Aix-en-Provence, the
Metropolitan, La Scala, Salzburg and Covent
Garden. He did Eugene Onegin against Olga
Gurjakova at Aix-en-Provence. Peter Mattei
was awarded the prestigious title hovsångare
(court opera singer) in 2004.
Vasily Gorshkov, tenor – soloist with
the Novosibirsk Opera from 1989. Made
his debut with the Mariinsky Theatre in 1991.
Spent some years as soloist with the Novo­
sibirsk Opera, the Mussorgsky Opera in
St Petersburg and the Krasnodar Opera.
Soloist with the Mariinsky Theatre since 2002.
Alexander Morozov, bass – graduated
from the Leningrad State Rimsky-Korsakov
Conservatoire in 1983. Soloist with the
Mariinsky Theatre since 1984. Guest artist
at the Metropolitan, Opéra Bastille, Covent
Garden and elsewhere. Master-class
teacher and recording artist.
Olga Gurjakova, soprano – trained in
Moscow. Made her debut at the Metropolitan
Viktoria Mullova, violinist – winner of
the Sibelius Competition in 1980 and the
29
Tchaikovsky Competition 1982; ‘defected’
to the West in 1983. Since then she has
performed with the world’s leading orchestras
and conductors; playing early music with
the Orchestra of the Age of Enlightenment
and Il Giardino Armonico, as well as world
music, jazz and pop.
Andrei Popov, tenor – graduated from
the St Petersburg State Rimsky-Korsakov
Conservatoire. Trained at the Mariinsky
Academy of Young Singers. Joined the
Mariinsky Opera Company in 2007.
Ekaterina Popova, soprano – began
her studies with the Leningrad State RimskyKorsakov Conservatoire in 1988, and
continued at the Paris Conservatoire. Has
performed at the Paris’ Opéra Comique and
the Grand Opéra, and elsewhere. Made her
Mariinsky Theatre debut in 2003.
Sergei Romanov, baritone – graduated
from the St Petersburg State RimskyKorsakov Conservatoire in 2000. Soloist
with the Mariinsky Academy for Young
Singers from 1999 and Mariinsky Theatre
soloist since 2008.
Elin Rombo, soprano – performs at the
Swedish Royal Opera and internationally
at the Frankfurt Opera, the Handel Festival
in Halle and the Salzburg Festival; also
performs with Riccardo Muti. Elin Rombo is
trained at the Brandon University in Canada
and the University College of Opera in
Stockholm.
Sergei Semishkur, tenor – soloist with
the Mariinsky Academy for Young Singers
from 2003. Mariinsky Theatre soloist since
2007. Has toured as chamber singer in
several countries and performed at the
Warsaw Opera and Salzburg Festival.
Martin Skarby, boy soprano – in his
penultimate high-school year at Adolf
Fredrik’s Music Classes in Stockholm where
he is also a member of the Adolf Fredrik
Boy’s Choir. He has taken part in a number
of performances at the Swedish Royal
Opera, including Werther and Der Rosenkavalier.
Nina Stemme, soprano – performs
leading roles in operas of Wagner, Strauss,
Puccini and Verdi at major opera houses
and festivals. In 2010 she sang Brünnhilde
in The Valkyrie at La Scala’s season opening
performance, Leonora in Fidelio with Claudio
Abbado, and Salome for her Barcelona
debut. Nina Stemme was awarded the presti­
gious title hovsångerska (court opera singer)
in 2006 and Litteris et Artibus in 2008.
Oleg Sychov, bass – graduated from
the Academy of Music of Ukraine in 2000,
and as a postgraduate in 2008. Soloist with
the Ukraine Philharmonic and the Ukraine
National Opera. Made his Mariinsky Theatre
debut in 2010. Has toured in Europe and
performed at several festivals.
30
Biografier
Hugo Ticciati, violinist – debut at the
Edinburgh Festival and in the Queen Elizabeth
Hall as 12-year old. Since then he has per­
formed with orchestras in England, Sweden,
Rumania, Estonia, Asia and USA. He gives
regular solo performances and participates
at chamber music festivals.
Estonia’s National Men’s Choir
RAM is the world’s only professional fulltime
male choir. The choir was founded in
1944 by the Estonian choir legend Gustav
Ernesaks, originally as an a cappella choir.
Now the choir is globally sought after for its
interpretations of grandiose choral and
orchestral works. The choir masters every­
thing from Renaissance to the newly written.
Mattias Wager, organist – is cathedral
organist at Stockholm’s Old Town cathe­dral,
Storkyrkan. He also finds time to give
frequent concerts and teach at festivals
and master classes in Sweden and abroad.
He has com­posed theatre music and has a
trio, which ex­plores the borderland between
impro­visation and interpretation in transgenre programmes.
Ensembles
The Baltic Youth Philharmonic
consists of promising young musicians aged
19–30 from Denmark, Norway, Sweden,
Finland, Russia, Estonia, Latvia, Lithuania,
Poland and Germany. Their repertoire is
wide and covers Classical, Romantic and
Modern music with particular focus on
composers from the Baltic Sea region. This
ensemble has performed the world premieres
of several commissioned works.
The Estonian National Symphony
Orchestra began as a small radio
orchestra in 1926 and has over the years
grown into Estonia’s leading representational
orchestra giving many tours and concerts
abroad. Since the 2010/11 season, Neeme
Järvi is the artistic leader of the orchestra.
Paavo Järvi is artistic advisor and Olari Elts
principal guest conductor since 2007/08.
The I, CULTURE Orchestra is a
symphony orchestra of young musicians from
Poland and the so-called Eastern Partner­
ship: Armenia, Azerbaijan, Georgia, Moldova,
Ukraine and Belarus, and is one of the most
important international cultural projects from
Poland’s presidency of the EU. The I,
CULTURE Orchestra will be performing for
the first time during the Baltic Sea Festival.
The Latvian Radio Choir was
founded in 1940 and is led since 1992 by
Sigvards Klava and Kaspars Putnins. The
permanent ensemble consists of twentyfive singers who can vary from small groups
for madrigals to over sixty singers for
performances of larger works. Even their
repertoire is very flexible – from Early
Renaissance to the music of today.
The Liepaités Girl’s Choir from
Lithuania was created as an indepen­
dent artistic collective in 1994. Girls aged
14-17 who have completed the seventh year
of their basic music school training sing in
the choir. It has performed in White Russia,
Belgium, Czech Republic, Russia, Finland,
Sweden, Ukraine, Germany and Spain.
The Mariinsky Theatre has created
music history on innumerable occasions
with the world premieres of works by Verdi,
P2 Musik
– musik dygnet runt för dig i Stockholm på 96,2
eller musik alltid för alla på sverigesradio.se/p2
Östersjöfestivalen 2011
Rachmaninov, Berlioz, Mahler and Schönberg
and many more. Tchaikovsky was closely
associated with the theatre and conducted
the first performance of his Fifth Symphony
there. Today the opera company is one
of the best in the world and unique in its
touring activities.
The Swedish Radio Choir was
formed in 1925 and under the leadership of
Eric Ericson from 1952 became the flexible
instrument that it is today, with a repertoire
that extends from Baroque to Contemporary
music. Many composers have written
specifically for the choir and conductors
such as Riccardo Muti and Claudio Abbado
have picked the Radio Choir as their first
choice for various projects. Since 2007 the
Dutchman Peter Dijkstra leads the choir.
The Swedish National Youth
Orchestra was founded in 2010 at the
instigation of the music school, Lilla
Akademien, in Stockholm. It consists of
young musicians from the whole of Sweden.
The conductor Esa-Pekka Salonen is patron
of the orchestra, and it is supported by the
pianist and conductor Vladimir Ashkenazy.
The orchestra performed its debut concert at
the 2010 Baltic Sea Festival.
The Swedish Radio Symphony
Orchestra was founded in 1965 and
developed under the leadership of Sergiu
Celibidache to become an orchestra of
international standing and is today considered
to be one of Europe’s leading orchestras.
Touring is an important part of the
orchestra’s activities. Concerts were given
in five different Italian cities in spring 2011
with Daniel Harding, principal conductor
since 2007.
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Älgjakt,
kantareller och
klangkroppar
Snart är hösten äntligen här.
Berwaldhallen presenterar den
starkaste säsongen någonsin.
Lösbiljetter och abonnemang för säsongen
2011–2012 släpps 15 augusti!
berwaldhallen.se
KONSERTER september
Torsdag 8 kl 18.00
Fredag 9 kl 19.30
Söndag 25 kl 15.00
Gustaf Vasa kyrka
EXTeRnA arrangörer
Från nya världen
höga visan
Fredag 16 kl 19.30
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Fredrik Ekdahl fagott
Nordin: Vicinities, fagottkonsert (uruppf)
DvoRák: Symfoni nr 9, Från nya världen
Radiokören
Peter Dijkstra dirigent
Niklas Andersson klarinett
Malin Broman violin
Jesper Svedberg cello
Simon Crawford-Phillips piano
Gombert: Motetter
MessiaËn: ur Kvartett vid
tidens ände
daniel-Lesur: Cantique des Cantiques
THE VOICE OF EDITH PIAF
Biljetter: 110–395 kr
Onsdag 14 kl 18.00
Torsdag 15 kl 18.00
Mozarts Oboekonsert
Sveriges Radios Symfoniorkester
François Leleux oboe och musikalisk ledning
Mozart: Uvertyr och arior ur Don Giovanni i
arr för blåsare
Mozart: Oboekonsert
Schubert: Symfoni nr 4
Biljetter: 85–325 kr
Fredag 23 kl 19.30
Lördag 24 kl 15.00
Brahms andra symfoni
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Christian Tetzlaff violin
Widmann: Violinkonsert (ffg i Sverige)
Brahms: Symfoni nr 2
Biljetter: 110–395 kr
Biljetter: 150 kr
Torsdag 29 kl 19.30
Fredag 30 kl 19.30
Lördag 1 kl 15.00
Svenska stjärnor
Det ska vi fira!
Sveriges Radios Symfoniorkester
Anders Berglund dirigent
Lill Lindfors
Sven-Bertil Taube
Jessica Andersson
Biljetter: 140–440 kr
Fredag 30 kl 12.00
Studio 2, Radiohuset
mozarts
klarinett-trio
Bengt Forsberg piano
Niklas Andersson klarinett
Eriikka Nylund viola
Mozart: Klarinett-trio, Kegelstatt
Kurtág: Hommage à Robert Schumann
Schumann: Märchenerzählungen
Biljetter: 100 kr
Berwaldhallens biljettkontor
Dag Hammarskjölds Väg 3
Vi har öppet helgfri må–fre 12–18
samt två timmar före respektive
konsert.
Telefon, fax, e-post och internet
Tel: 08-784 18 00 (öppet helgfri
må–fre 9–18)
Lördagar och söndagar öppet
2 timmar före konsert.
Fax: 08-663 15 14
e-post:
[email protected]
berwaldhallen.se
balticseafestival.com
Vi tackar alla våra samarbetspartners
Baltiska året 2011
Partnerskap för frihet och välstånd
OBS! I år håller
Berwaldhallens
biljettkontor
öppet under
konsertpausen!
Jil Aigrot
Sångerskan känd från den Oscarsbelönade
filmen La Vie En Rose.
Biljetter: 365 kr
Extern Arrangör: Lindgren Event/Euroentertain