Programtidning - Sveriges Radio

Pris 20 kr
Programtidning
Östersjöfestivalen 2008
östersjöfestivalen 2008 – 04
välkommen till
östersjöfestivalen
2008
Östersjöfestivalen, en symbol för musiken som enande kraft
och framtidstro.
Redan när vi för tio år sedan diskuterade Östersjöfestivalen stod
det klart att vi ville bjuda på musik men också göra något mer.
Östersjöfestivalen bygger på de tre grundpelarna: klassisk musik
(för det inre välbefinnandet), miljön (för det yttre välbefinnandet)
och ledarskapet (för den demokratiska riktningen).
foto: krisofer samuelsson
Jag är otroligt stolt och glad över att vi i år har så starka
representanter för de olika ämnesområdena. Dessa krafter
är garanter för att festivalen och dess frågeställningar kommer
att fortleva.
ÖSTERSJÖN FÖR
KOMMANDE
GENERATIONER
foto: arne hyckenberg
Festivalen växer
Inbjudan av Väst-Östliga Divanorkestern var mycket angelägen för mig, eftersom den
är en god förebild för ett konstnärligt samarbete över politiska och etniska gränser
under starkt demokratiskt ledarskap. Där politiska diskussioner fastnar kan musiken
ta vid och låta människor mötas och knyta vänskapsband i den gemensamma
kärleken till tonernas magi.
I år har vi för första gången två systerfestivaler, en i Tallinn och en i Riga. Operan
i Tallinn var överförtjust att få medverka och lyckades ordna en extraföreställning av
deras mycket framgångsrika uppsättning, Erkki-Sven Tüürs opera Raoul Walllenberg.
Det finns få människor som kan symbolisera samverkan och gjort skillnad på liv och
död genom sin egen kraft som denne person.
Musikens kraft
Mänskligheten står under 2000-talet inför större utmaningar än någonsin tidigare och
tanken på vår utmätta tid på jorden kan verka förlamande. I dagens västerländska
civilisation glömmer vi lätt bort att döden är en naturlig del av en människas livscykel.
Energin från en ny generation är nödvändig för att utvecklingen skall fortgå. Det är
därför oerhört viktigt med samverkan inte bara över nationer och intressesfärer utan
också över generationsgränser. Grundbudskapet från oss musiker är att vi vill och
kan skapa en bättre värld och det går om vi gör det tillsammans.
Östersjöfestivalens tre grundare: Valery Gergiev, Michael Tydén och Esa-Pekka Salonen
Vi vill varmt tacka alla ensembler, dirigenter och solister samt övrig
personal som gjort Östersjöfestivalen möjlig.
I festivalen har jag glädjen att samarbeta med fantastiska personer som alla på
sitt sätt tror på musiken och framtiden. Ett stort tack till Valery Gergiev, Esa-Pekka
Salonen, alla musiker, personalen i Berwaldhallen, samarbetspartners och vänner
runt Östersjön för era bidrag och ert engagemang.
Vi riktar också ett särskilt tack till….
Barenboim-Said Foundation
Best Western Hotels
BMW
Choice Hotels
Deltaco
Finska regeringen
Judiska Teatern
Konstnärsnämnden
Kulturdepartementet
Polska institutet
Scandic Hotels
Stockholms Hamnar
Stockholms Stad
Sveriges Radio
Tallink Silja Line
The Autonomous Regional
Government of Andalusia
Utrikesdepartementet
Warszawa Stad
Världsnaturfonden WWF
Men mitt största tack riktar sig till er, publiken. Utan er blir det ingen festival.
Hjärtligt välkomna!
Projektledare: Katarina Lindblad
Texter där ej annat anges:
Katarina Lindblad
Form: Lupo Design
Michael Tydén
Konserthuschef Berwaldhallen
For english summary see page 28-32
Stadsmusikanten
och musiken
kring Östersjön
Länge var musiken en viktig del i samhällsstrukturen kring Östersjön.
Den ansågs bidra till fred och harmoni och stadsmusikanten hade hög
status och fina förmåner.
En annons i tidningen Lübeckische Anzeigen från 1783
visar hur självklart Östersjön fungerade som förbindelse
inte bara för varor och tjänster, utan även kultur, människor och idéer. Konstnärer och musiker rörde sig fritt utan
särskild hänsyn till nationella gränser eller nationaliteter.
Det gemensamma språket i regionen var tyska.
Under 1600- och 1700-talen utvecklades musikkulturen efter ett mönster som speglade städernas
struktur såsom den utvecklades med början på Hansans
tid, med rådhuset och kyrkan centralt placerade. Det
var kring dessa båda viktiga institutioner som musiklivet
blomstrade.
En betydelsefull gemensam nämnare för alla städer
var stadsmusikanten, stadens musikledare, musiker
som rörde sig inom hela regionen och ställdes inför
samma repertoar och snarlika miljöer var de än fick
anställning. Att musikerna cirkulerade bidrog i sin tur till
att homogeniteten i regionen förstärktes.
Stadsmusikanten var ingen simpel tjänare som
saknade förmåner och rättigheter. Han fick ensamrätt
att uppträda i olika miljöer, både i städerna och i
deras omgivningar, och hans förmåner garanterades
på samma sätt som skråhantverkare i allmänhet. Han
titulerades ofta ”mästare” och hade ofta mindre erfarna
yrkesmusiker och elever som medhjälpare. Eleverna
kunde betraktas som lärlingar. Liksom i de traditionella
hantverken sträckte sig lärlingstiden mellan tre och
fem år och därefter fick eleverna ett intyg om att de
var kvalificerade ambulerande musiker. Mästaren
intygade också att de var hedervärda personer till
karaktär och vandel. Intyget var utfärdat på tyska och
tjänstgjorde också som ett slags resedokument och
rekommendationsbrev som man använde för att skaffa
sig arbete eller studera vidare.
Stadsmusikanten hade dubbla arbetsuppgifter. Han var
skyldig att spela vid alla tillfällen då stadens styresmän
ansåg det nödvändigt och även i kyrkan. Han skulle
också spela på privata sammankomster och undervisa
i instrumentalspel i skolan. Därför måste han behärska
mer än ett instrument och han förväntades kunna spela
både blås- och stråkinstrument. Han var i första hand
utövande musiker och ägnade sig mer sällan åt att
komponera.
Musiken hade ett starkt symboliskt värde inom
Östersjöområdets stadskultur. Det ansågs allmänt att
den bidrog till den fred och harmoni som förmodades
råda i en välmående stad. Med musikens hjälp kunde
man förmedla ett intryck av att en viss stad var en trygg
tillflyktsort som garanterade sina egna invånares och
främlingars säkerhet. Musik betraktades inte som en
estetisk prydnad – en sådan uppfattning framträdde
först mot 1700-talets slut – utan var en självklar och
integrerad beståndsdel i den offentliga miljön. En
musikalisk inramning av ett bröllop eller barndop var
nästan obligatorisk. Ju högre upp på samhällsstegen
man kom, desto fler musiker förväntades man
engagera. Stadsmusikanterna var mångsidiga och
spelade – och väntades kunna spela – flera instrument.
De försåg även sina gesäller och lärlingar med
instrument. Denna mångkunnighet ägde f.ö. även hovoch militärmusiker. Mer specialiserade, virtuosa musiker
med särskild teknik på ett visst instrument och en egen
stil började framträda först under 1700-talets andra hälft
och blev dominerande på 1800-talet.
Stadsmusikantinstitutionen försvann steg för steg under
1800-talets första hälft i takt med att det allmänna
skråsystemet uppluckrades. Det påverkade starkt
musikvärlden. Ett musikaliskt framträdande var inte
längre en uppvisning med en klar social och politisk
funktion i ett samhälles liv utan blev nu en estetisk
företeelse som härrörde ur tidens konstnärliga ideal.
En konstform som det bildade borgerskapet höll i hög
aktning.
Östersjöområdets musikvärld genomgick betydande
förändringar decennierna kring 1800. Inte alla kom
genast. Förändringarna nådde heller inte alla regionens
delar samtidigt.
Den allmänna tendensen var dock klar. Musikkulturen sådan den växt fram under senmedeltiden gav
långsamt vika för en ny. Nya former av musik infördes
och musiken fick nya samhällsformer och innebörder.
Stadsmusikantens musikkultur hade inte bara skapat
utan också upprätthållit ett omfattande nätverk i
regionen. I och med att stadsmusikantens tjänstgöring
förvandlades och efter hand försvann blev regionens
enhetliga musikkultur mer stratifierad.
Greger Andersson
Professor i musikvetenskap vid Lunds universitet
Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien
*Tallinn
04 – östersjöfestivalen 2008
For english summary see page 28-32
bild: kb, kob, 1 ab carta marina 1572
”Till Reval* önskas en musiker som spelar violin, klaver
och blåsinstrument och även besitter färdigheter i sång,
och därutöver kan undervisa i nämnda instrument. Han
erhåller ett årligt arvode på 100 rubel och kan avresa
med första båtlägenhet till Riga.”
östersjöfestivalen 2008 – 05
foto: håkan flank
Semestern är slut och många av oss har upplevt Östersjön på
nära håll i år igen. Vi har badat, seglat, fiskat eller bara njutit
av soluppgången en tidig morgon när havet låg blankt som en
nystruken skjorta. En del av oss har använt Östersjön som resväg
för att komma till något av de åtta grannländer vi delar Östersjön
med. Vi kanske har haft lyckan att avnjuta något av allt det goda
som havet ger oss; abborre, gädda, strömming, flundra eller något
annat gott som fått grönt ljus i WWF:s populära konsumentguide
Fisk till middag. Östersjön är ett mycket älskat hav, men också ett
av världens mest hotade marina ekosystem.
Östersjön – ett
unikt, älskat och
känsligt hav!
Särskilt känsligt
Östersjön är världens största bräckta hav och ett helt unikt
ekosystem. Det faktum att vattnet i Östersjön till stor del
kommer från de cirka 200 floderna som rinner ut i havet
innebär att de flesta av arterna i Östersjön lever på gränsen av
sin biologiska kapacitet och därför är särskilt utsatta för stress
från bland annat föroreningar. Föroreningar är det tyvärr gott
om – Östersjön är nämligen ett av världens mest förorenade
hav.
Övergödning
Näringsläckage från jordbruk och reningsverk samt
industriutsläpp leder till giftig algblomning och döda
havsbottnar. De senaste decennierna har näringsflödet
till Östersjön mer än fördubblats. Områdena med döda
havsbottnar i Östersjön är i dag större än all odlad åkermark
i Sverige. WWF arbetar för att minska näringstillförseln
till Östersjön genom förbättrade metoder i jordbruket,
användandet av bästa tillgängliga teknik i reningsverken och
återskapande av våtmarker som förutom att vara en viktig
livsmiljö för många spännande arter även fungerar som
näringsfällor och naturliga reningsverk. Allra viktigast är att vi
får stopp på skattesubventioner utan tillräckliga miljökrav som
idag driver jordbruksutvecklingen fel i framför allt EU:s nya
medlemsländer.
Det storskaliga industrifisket har skadat Östersjön
Med hänsynslösa fiskemetoder, stora bifångster och illegalt
fiske har det storskaliga industrifisket bidragit till att bland
annat den vilda laxen och torsken – och med den fiskenäringen
06 – östersjöfestivalen 2008
For english summary see page 28-32
– är allvarligt hotad. WWF arbetar med regeringar,
konsumenter och fiskeindustrin för att skapa regelverk och
ekonomiska incitament för hållbart fiske. Att få stopp på det
omfattande illegala fisket är ett viktigt första steg.
90 miljoner människor lever i Östersjöregionen och
Östersjön är ett av de mest nyttjade haven i världen. Det är
därför särskilt angeläget att vi har ett helhetsperspektiv när
vi planerar hur vi vill nyttja havets många ekosystemtjänster.
Tyvärr saknas det helhetsperspektivet idag. Miljöministrarna
är ansvariga för miljöfrågorna, men dessa påverkas mest
av jordbruk, fiske och transportaktiviteter. Ministrarna som
ansvarar för dessa områden är inte ansvariga för miljön.
Resultatet blir ett hav i obalans. WWF arbetar för att
åstadkomma en integrerad havsförvaltning, en havspolitik med
helhetsperspektiv. Våra erfarenheter från Stora Barriärrevet
i Australien gör oss hoppfulla eftersom vi vet att det går att
åstadkomma lösningar som möjliggör både ett långsiktigt
nyttjande av havets resurser och skydd för de mest känsliga
miljöerna i havet.
Östersjöregionen är den internationella naturvårdens
vagga. Vi lever i en rik del av världen, här finns enorma
kunskaper, starkt engagemang hos medborgarna, politiker
som i internationell jämförelse framstår som miljöextremister
och ett näringsliv som sällan är öppna motståndare till
naturvårdsinsatser utan som ofta står på samma sida som
miljörörelsen. Kan vi inte rädda Östersjön, vilket hav ska vi då
kunna rädda?
Lasse Gustavsson
Generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
östersjöfestivalen 2008 – 07
program
ÖSTERSJÖFESTIVALEN 08
21 – 30 AUGUSTI
Konserter i
Lettland och Estland
I år är vi extra glada över att få presentera konserter även i Tallinn
och Riga. I Tallinn består programmet av två operafyllda dagar,
och bland annat framförs Tüürs verk om Raoul Wallenberg. En
annan av konserterna i staden framförs på zoo och kan sägas
representera den andra av festivalens tre hörnstenar: musik, miljö och ledarskap.
Torsdag 21 augusti
Berwaldhallen kl 10.00
Söndag 24 augusti
Berwaldhallen kl 18.00
Torsdag 28 augusti
Sofia kyrka kl 20.00
Riga, Lettland
Tallinn, Estland
TALlINN. FORTS
Om respekt, möten och
konstnärliga visioner
Samtal mellan Daniel Barenboim,
Mariam Said och Michael Kimmelman.
Visning av Knowledge is the beginning,
en film av Paul Smaczny om
Väst-Östliga Divanorkestern
Biljetter: 100 kr
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Malena Ernman mezzosopran
Esa-Pekka Salonen dirigent
Holocene (uruppförande)
majgull axelsson: text
jonas bohlin: musik
lars siltberg: film
Biljetter: 190 – 525 kr
Tjajkovskij-ensemblen
Kammarmusikkonsert
Biljetter: 50 kr
Söndag 24 augusti
Great Guild Hall
Lördag 30 augusti
Operan
Måndag 1 september
Konserthuset
Tisdag 26 augusti
Great Guild Hall
Estlands Nationella Opera
A Volmer dirigent
Solister
tüür: Raoul Wallenberg
Mariinskijteaterns orkester
sjtjedrin: Skälmvisor
tjajkovskij: ur Nötknäpparen
rimskij-korsakov: Shéhérazade
Biljettinformation:
Biljettinformation:
Torsdag 21 augusti
Berwaldhallen kl 19.30
Väst-Östliga Divanorkestern
Daniel Barenboim dirigent
haydn: Sinfonia concertante
schönberg: Orkestervariationer op 31
brahms: Symfoni nr 4
Biljetter: 150 – 695 kr
Fredag 22 augusti
Berwaldhallen kl 19.30
Baltic Sea Festival Choir
Radiokören
Karolina Blixt mezzosopran
Henrik Måwe piano
Gustaf Sjökvist dirigent
Musik av bl a brahms,
j sandström och tormis
Biljetter: 100 – 395 kr
Lördag 23 augusti
Berwaldhallen kl 18.00
Finska Radions Symfoniorkester
Helsingfors Filharmoniska Kör
Esa-Pekka Salonen dirigent
Solister: Esa Ruuttunen, Robert Künzli,
Tuomas Katajala, Gabriel Suovanen m.fl
leoš janácek: Döda huset
Biljetter: 100 – 395 kr
Söndag 24 augusti
Studio 2, Radiohuset kl 16.00
Måste vi gå under?
Ett filosofiskt och inspirerande samtal om
klimatförändringar och dystopier med:
Majgull Axelsson, Göran Rydén, Erland
Källén, Anders Karlqvist, Jonas Bohlin,
Moderator: Marie-Louise Kristola
Biljetter: 100 kr
Måndag 25 augusti
Berwaldhallen kl 19.30
Sinfonia Varsovia
Jakub Haufa violin
Krzysztof Penderecki dirigent
penderecki: Agnus Dei
penderecki : Violinkonsert nr 2,
Metamorfoser
sjostakovitj: Symfoni nr 6
Biljetter: 100 – 395 kr
Tisdag 26 augusti
Berwaldhallen kl 19.30
Sinfonia Varsovia
Agata Szymczewka violin
Krzysztof Penderecki dirigent
penderecki: Sinfonietta per archi
szymanowski: Violinkonsert nr 1
dvorak: Symfoni nr 8
Biljetter: 100 – 395 kr
Onsdag 27 augusti
Medborgarhuset Trappan,
Vällingby kl 19.00
Tjajkovskij-ensemblen
Kammarmusikkonsert
Biljetter: 50 kr
Onsdag 27 augusti
Berwaldhallen kl 19.30
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
schumann: Uvertyr till Genoveva
klas torstensson: Polarhavet
(uruppförande)
schumann: Symfoni nr 3
Biljetter: 120 – 525 kr
Torsdag 28 augusti
Berwaldhallen kl 19.30
Lettlands Nationella Symfoniorkester
Mischa Maisky cello
Olari Elts dirigent
p vasks: Cantabile per archi
tjajkovskij: Symfoni nr 4
dvorák: Cellokonsert
Biljetter: 100 – 395 kr
Fredag 29 augusti
Årsta Folkets Hus,
Mälaren kl 19.00
Lettlands Nationella Symfoniorkester
Olari Elts dirigent
Mischa Maisky cello
p vasks: Cantabile per archi
tjajkovskij: Symfoni nr 4
dvorák: Cellokonsert
Biljettinformation:
Tel. +371 7227105
http://www.lnso.lv/eng/koncerti
Tjajkovskij-ensemblen
Kammarmusikkonsert
Biljetter: 50 kr
http://www.opera.ee
+372 683 1201
Söndag 31 augusti
Zoo
+372 614 7760
+372 614 7761
www.concert.ee
Estlands Nationella Symfoniorkester
Annely Peebo mezzosopran
Priit Volmer bas
Tõnu Kaljuste dirigent
einem: Animal requiem
haydn: Symphony Nr 82 ”Björnen”
timo steiner: Cocks and hens
Biljettinformation:
http://www.piletilevi.ee
Fredag 29 augusti
Berwaldhallen kl 19.30
Mariinskijteaterns
solister, kör och orkester
Valery Gergiev dirigent
richard strauss: Elektra
Biljetter: 150 – 695 kr
Fredag 29 augusti
Oscarskyrkan kl 21.00
Radiokören
Berit Opheim sopran
Björn Gäfvert orgel
Grete Pedersen dirigent
Musik av bl a macmillan,
hillborg och grieg
Biljetter: 100 – 200 kr
Lördag 30 augusti
Berwaldhallen kl 18.00
Mariinskijteaterns orkester
Valery Gergiev dirigent
sjtjedrin: Skälmvisor
tjajkovskij: Utdrag ur Nötknäpparsviten
rimskij-korsakov: Schéhérazade
Biljetter: 120 – 595 kr
Med reservation för eventuella ändringar
08 – östersjöfestivalen 2008
Baltic Sea Festival Choir
Gustaf Sjökvist dirigent
Musik till havs
Följ med på en kryssning i Östersjön till tonerna av skön musik.
Tallink Silja presenterar under Östersjöfestivalen tre kryssningar
med musiker i världsklass. Nytt för i år är musikkryssningarna till
Tallinn och Riga. Kliv ombord och njut av himmel och hav, musik
och mat!
Biljetter till konserterna ombord bokas i samband med resebokningen på
Tallink Silja, 08-666 33 33. Mer info se www.tallinksilja.se
Söndag 24 aug
Avgång: 17.00
Stockholm – Helsingfors
Fartyg: Silja Serenade
Manskör och vokalensemble ur
Helsingfors Filharmoniska Kör
Från opera till pop, från Puccini till ZZ Top.
Fredag 29 aug
Avgång: 17.00
Stockholm – Riga
Fartyg: Festival
Orkesterkonsert med
Lettlands Nationella Symfoniorkester
Söndag 31 aug
Avgång: 18.00
Stockholm – Tallinn
Fartyg: MS Victoria
Orkesterkonsert med Mariinskijteaterns orkester
OBS! Berwaldhallens biljettkontor säljer inte biljetter till kryssningskonserter eller konserter i Tallinn och Riga.
östersjöfestivalen 2008 – 09
Tradition &
variation
När dirigenten Daniel Barenboim höjer taktpinnen
i Berwaldhallen den 21 augusti, är det unga
musiker med egyptiskt, iranskt, israeliskt, jordanskt,
libanesiskt, palestinskt och syriskt ursprung som tar
sig ton. Sida vid sida.
Ingen musik föds i ett vakuum. Epoker avlöser varandra
och varje tonsättare måste förhålla sig till det som varit.
Kvällens tonsättare tog alla tydligt avstamp i traditionen.
Haydn var en av Brahms förebilder, liksom Brahms var en
av Schönbergs.
Väst-Östliga Divanorkestern
Daniel Barenboim dirigent
om musiken,
demokratin
och ledarskap
Samtidigt erbjuder Judiska Teatern en möjlighet för dem som
vill att slå sig ned på en grässlänt på Djurgården och ta del av
musiken via storbildsskärm, att lyssna och samtala. Allt sedan
jag första gången kom i kontakt med West-Eastern Divan
Orchestra, har jag velat ge en bredare svensk publik möjlighet
att få lära känna denna märkliga orkester, denna kombination
av symfoniorkester och humanistiskt projekt. Nu blir det
verklighet.
Östersjöfestivalen är ett försök att med musikens hjälp
uppmärksamma och få oss att bättre förstå vår regions viktigaste
utmaningar, både när det gäller miljöfrågor och när det gäller
demokrati. På samma sätt personifierar – bokstavligen – WestEastern Divan Orchestra tron att musiken bygger broar och
att ett gott ledarskap kan inspirera människor att riva barriärer
som länge känts oöverstigliga.
Det unika med demokratin är att den gör det möjligt
för oss att enas utan att förlora vår särart. Det skiljer den
från de totalitära regimerna som länge dikterade villkoren för
människorna kring Östersjön. De slog ner det som var olikt
eller byggde murar för att utestänga det. Det var inte länge
sedan Östersjömetropolerna låg i skilda världar med mycket
liten kontakt. I dag förenar demokratin oss, på samma sätt
som musikerna i orkestern förenas av musiken.
Musikerna i West-Eastern Divan Orchestra under ledning
av Daniel Barenboim är starka individer från skilda politiska
och kulturella miljöer, vilka tillsammans gör en konstnärlig
insats. Individerna förenas av musiken, den gör deras
samverkan mot ett gemensamt mål möjlig. Alla musiker har
sin egen historia och erfarenhet. Deras individuella begåvning
och temperament måste få komma till sin rätt. Men alla dessa
viljor behöver samordnas till en konstnärlig vision. Detta ställer
stora krav på musikaliskt ledarskap, som i sin tur förutsätter
10 – östersjöfestivalen 2008
joseph haydn (f 1732–1809)
Sinfonia concertante
-Allegro
-Andante
-Allegro con spirito
arnold schönberg (1874–1951)
Orkestervariationer op 31
-Introduktion
-Tema
-Nio variationer
-Final
paus
ett regelverk som grund, annars blir det kakofoni eller despoti.
Rätt ofta blir det bådadera – det är en illusion att auktoritärt
styre kan skapa ordning, än mindre harmoni.
Också demokratin kräver ledarskap som påminner om
orkesterledarens. Det gäller att jämka samman aktörer, att
förstå det unika i varje situation och dess möjligheter. Man kan
knappast tänka sig en bättre förebild än Daniel Barenboim och
West-Eastern Divan Orchestra, som ger stöd och kunskap
till musiker som lever i en värld där utomstående ickedemokratiska krafter försöker skapa kaos, men där den enda
långsiktiga möjligheten för utveckling är ekonomisk, kulturell
och politisk samverkan. Detta kräver ett starkt ledarskap,
men ledarskap är inte tillräckligt för att etablera och befästa
en demokrati. Det krävs också här ett regelverk, rule of law.
Utan ett sådant löper man risken att demokratins friheter
missbrukas av särintressen.
Sist men inte minst kräver demokratin ett demokratiskt
sinnelag. Vi vet i dag att social och politisk tolerans hos ett
samhälles medborgare är helt avgörande för om samhället
kommer att utvecklas till en demokrati – och förbli en
sådan. När det gäller att skapa tolerans har musik och
kultur en avgörande betydelse. Tolerans ska inte förväxlas
med likgiltighet. Det handlar om att våga möta det som är
annorlunda och respektera det såsom annorlunda, men
utan att sluta sig för det. Detta är också en beskrivning av
Östersjöfestivalen.
johannes brahms (1833–1897)
Symfoni nr 4 e-moll op 98
-Allegro non troppo
-Andante moderato
-Allegro giocoso. Poco meno presto
-Allegro energico e passionato, piu allegro
Presentatör: Niklas Lindblad
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU
Ungefärlig konserttid: 2 tim
Om respekt, möten och
konstnärliga visioner
Berwaldhallen kl 10.00
Samtal mellan Daniel Barenboim,
Mariam Said, vice ordf i Barenboim-Said
Foundation och Michael Kimmelman,
författare, pianist och kritiker på
The New York Times. Visning av
Knowledge is the beginning,
en film av Paul Smaczny om
Väst-Östliga Divanorkestern
Arnold Schönbergs motto var ”begriplighet”.
Det skapade han bl.a. genom att använda
lätt igenkännliga dansrytmer som valsen,
och en tydlig form ofta hämtad från barocken.
Harmoniskt lämnade han dur och moll till
förmån för sitt nya tolvtonssystem, där alla
toner har samma värde.
Frånvaron av tonalt centrum kan ge
upphov till en skönt, svävande känsla, men
kan också skapa otrygghet hos lyssnaren.
Därför betraktas tolvtonsmusiken ofta som
svår. Forskning har visat att människan har
en djupt nedärvd förkärlek för tonal musik.
Även spädbarn – ja, till och med råttor!
– föredrar tonal musik. Men eftersom
Konserten direktsänds på storbildsskärm
utanför Judiska Teatern och på webb-TV
i SR P2
I samarbete med
Robert Weil
Ordförande i Proventus, Magasin 3 Stockholm Konsthall
och Judiska Teatern
For english summary see page 28-32
Precis i rätt tid, när Joseph Haydn efter 30
år kom loss från tjänsten som hovmusiker åt
furst Esterhazy, kom en inbjudan till London
som resulterade i flera framgångsrika
konsertsäsonger. Haydn behandlades
som en kung och hyllades vart han gick.
Engelsmännen älskade hans musik och han
skrev flera av sina främsta symfonier under
den här perioden.
Sinfonia concertante (1792) är skriven
under Londonperioden, för violin, oboe,
cello och fagott solo och orkester. Vid
uruppförandet var publiken överförtjust och
tidningarna hyllade Haydns nya verk, som
man tyckte var djupt, luftigt, drabbande och
originellt.
Väst-Östliga Divanorkestern
med Daniel Barenboim
For english summary see page 28-32
människan, till skillnad från råttor, har
förmåga att uppfatta musik både känslomässigt och intellektuellt, blir just spänningen
mellan det bekanta och det nya så spännande.
Variationer op 31 (1928) är Schönbergs
första tolvtonsverk för orkester. Ett tema
bygger på tonerna B-A-C-H som en hyllning
till den gamle barockmästaren.
Också Johannes Brahms bygger, i Symfoni
nr 4 (1884–85), på Bachs musik. Vid ett
tillfälle diskuterade han med några goda
vänner om inte temat i slutet av Kantat nr
150, Nach dir Herr verlanget mich, skulle
kunna passa som tema för en symfoni.
Brahms antog utmaningen att försöka. När
symfonin var klar några år senare var han
osäker på resultatet. Höll den ihop som
helhet? Var den bra? Skulle man tycka om
den? Var den för kärv? ”Jag är rädd att den
har smak av klimatet här – där körsbären
aldrig blir söta nog att äta”, skrev han bl.a.
från sitt sommarviste i norra Steiermark.
I dag har vi svårt att uppfatta det kärva i
symfonin, men Brahms samtid reagerade
framför allt på finalen, som man uppfattade
som sträng och svår. Den är uppbyggd som
en passacaglia, en form som Bach ofta
använde, där baslinjen består av ett tema
som upprepas gång på gång i ständigt nya
variationer.
foto: mvh - art design / barum 2005 ; fuer arte g.e.i.e.
foto: bersa
BERWALDHALLEN
Torsdag 21 augusti kl 19.30
östersjöfestivalen 2008 – 11
Järnets
förbannelse,
magi och folktro
Baltic Sea Festival Choir
Radiokören
Karolina Blixt mezzosopran
Henrik Måwe piano
Gustaf Sjökvist dirigent
jan sandström (f 1954)
Bieggá Luohte, jojk till fjällvinden
(Trad och J. Sandström)
Mathias Brorson baryton
nikolaj sidelnikov (1930–1992)
Tre sånger ur Hjärtliga samtal
- Eskadern seglade
- Rövarsång
- Dragspelets sista klagan
veljo tormis (f 1930)
Järnets förbannelse (ur Kalevala)
Niklas Engquist tenor
Staffan Alveteg bas
franz schubert (1797–1828)
Ständchen
(F Grillparzer)
einojuhani rautavaara (f 1928)
Ikävyys (svårmod)
sven-david sandström (f 1942)
Ur Höga Visan 1:2 / 15, 4:16
nils lindberg (f 1933)
Ur O, mistress mine
-The passionate shepherd to his love
(Ch Marlowe)
-Shall I compare thee to a summers day
(W Shakespeare)
-To Anthea who may command him
anything (R Herrick)
-To Lucasta on going to the wars
(R Lovelace)
johannes brahms (1822–1897)
Zigeunerlieder
(H Conrat efter ungerska folkdikter)
-He, Zigeuner
-Hochgetürmte Rimaflut
-Wisst ihr, wann mein Kindchen
-Lieber Gott, du weisst
-Brauner Bursche führt zum Tanze
-Röslein dreie in der Reihe
-Kommt dir manchmal in den Sinn
-Rote Abendwolken
Musik med rötter i folkmusik, tradition och mystik,
från vår egen tid, från hela Östersjöområdet – och
med sångare från nio Östersjöländer.
I Jan Sandströms jojk Bieggá luothe (1998)
är trumman central, shamanens redskap för
att frammana kontakten med andevärlden.
Här frammanas en bön om fred i form av en
jojk, den samiska folksångtradition där man
sjunger sina tankar och känslor, ofta med
andligt innehåll.
foto: nicho södling
BERWALDHALLEN
Fredag 22 augusti kl 19.30
Folkmusiken var central även för Nikolaj
Sidelnikov, uppskattad lärare i komposition
och kompositör av främst vokal musik. I
verklistan finns operor, oratorier, sångcykler
och körmusik, men han har också skrivit
symfoniska verk och musik till film, teater,
radio och TV. Musiken i Hjärtliga samtal
(1975) bygger på omtyckta folkmelodier.
Veljo Tormis Järnets förbannelse (1972)
är en rungande protest mot ett samhälle
som befinner sig i djup moralisk kris, där
järnet blivit kanoner, pansarvagnar och
maskingevär. Tormis säger: ”Ursprunget
till kompositionen kan härledas från
shamanism; Den magiska riten genomförs
för att förhindra det onda som finns gömt i
järnet. Allt som skapas av människan kan
vända sig mot människan själv, när det
används utan respekt för det levande”.
Einojuhani Rautavaaras musik är en
högst personlig blandning av romantik,
tradition och mer modernistiska inslag, ofta
färgade av mystik och andlighet. Ikävyys
(1998) är första sången av tre med material
hämtat ur operan Aleksis Kivi, Finlands
nationalförfattare.
Sven-David Sandström säger: ”Jag har
länge tänkt att kyrkomusiken är något som
kan rädda kyrkan, folk kommer ju när det
är mycket musik. Att skapa ny musik är en
nödvändighet, annars dör musiken i kyrkan.
Man kan inte klippa av framtiden, då förlorar
man också traditionen”, apropå att han
fått uppdrag att skriva ny musik till hela
kyrkoåret.
Samtal med
Gustaf Sjökvist
Nils Lindberg började som jazzpianist och
är som tonsättare inspirerad av den svenska
folkmusiken. Förutom musik till sina egna
grupper har han även komponerat för kör,
kammarensembler och symfoniorkester.
O Mistress Mine är en samling sånger till
engelsk poesi från ”madrigalens guldålder”
i Elisabeth I:s England.
Franz Schubert och Johannes
Brahms levde båda i Wien, där privat
salongsmusicerande var en självklar del i
mångas liv och där ”zigenarkapell” underhöll
på caféerna. Brahms var en av många som
inspirerades av den heta ungerska musiken.
Schuberts Ständchen D. 920 berättar om
älskaren som låter den älskade sova vidare,
som den finaste gåvan, och tyst och stilla
drar sig tillbaks igen.
Presentatör: Niklas Lindblad
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU
Ungefärlig konserttid: 1 tim 15 min
Esa-Pekka
– Det är verkligen roligt att se att Östersjöfestivalen får allt högre profil när det
gäller själva samhällsengagemanget. Miljödebatter och pressreaktioner av olika
slag visar att det går att påverka och att klassisk musik verkligen kan vara en
kraft att räkna med i det sammanhanget.
Östersjöfestivalens konstnärlige ledare Esa-Pekka Salonen är
glad och förväntansfull inför den sjätte Östersjöfestivalen. Att
skapa bra musik tillsammans och samtidigt påverka samhället
har hela tiden varit en av festivalens grundtankar. För tre år
sedan sa Esa-Pekka så här:
När det gäller oss som bor här kring Östersjön så har mycket
blivit bättre, men det finns fortfarande politiska spänningar.
Då kan man se Väst-Östliga Divanorkestern som en modell
för hur man kan arbeta tillsammans, även om situationen är
komplicerad.
– Vi klassiska musiker har ibland en känsla av att den delen av
kulturen som vi representerar inte riktigt räknas som en kraft
i samhället. Det känns ofta som att vi anses vara en del av
en superstruktur, som ligger ovanpå själva samhället. Det är
tråkigt, i och med att vi också vill vara med i samhällsdebatten.
En sådan här festival är ett sätt att återskapa den position
som klassisk musik hade en gång i tiden... Om man tänker på
den italienska situationen i slutet av 1800-talet t.ex. då Italien
höll på att förenas, var Verdis musik det viktigaste verktyget,
kulturellt sett. Det gällde även i Finland med Sibelius. Kanske
är det så att den klassiska musiken inte någonsin har haft den
positionen i Sverige. Andra konstformer har varit viktigare.
Sverige är en litterär kultur, från Strindberg och framåt är det
författarna som har skapat nationens identitet. Så kanske att
det verkligen är något nytt för just Sverige att den klassiska
musiken är med på det samhälleliga planet också.
Den nyskrivna multimediaföreställningen Holocene
berör exakt det som Östersjöfestivalen handlar om:
klimatsituationen och människans samverkan med
naturen.
– Och när det gäller Döda huset, så är ju budskapet i operan
att det finns en gudomlig gnista i varje människa, oavsett
omständigheterna. Det är ju en väldigt existentiell tanke, att
det finns en inre eld som omständigheterna inte kan släcka.
Ett universellt budskap: att hitta skönhet bland det fula, kärlek
bland aggressioner och hopp bland hopplöshet.
I år speglar en stor del av programmet Östersjöns
situation, antingen ekologiskt eller politiskt.
– Daniel Barenboim och hans Väst-Östliga Divanorkester är ett
bra exempel på kultursamarbete i en komplicerad situation.
12 – östersjöfestivalen 2008
For english summary see page 28-32
For english summary see page 28-32
Esa-Pekka Salonen menar att det finns mycket i musiken i
år som har direkt koppling till festivalens grundidé.
– När det gäller Baltic Sea Festival Choir så är den symboliskt
viktig men också musikaliskt spännande. Till 2009 drömmer
vi om en motsvarande orkester. Det är ett stort företag så
det gick inte att få till stånd i år, men eftersom hela festivalen
började som en utopi så kan vi lika gärna fortsätta att ”utopiera”.
Och inför 2009 drömmer vi alltså om att ha både en Festivalkör
och en Festivalorkester med medlemmar från alla länderna
runt Östersjön.
östersjöfestivalen 2008 – 13
Tjuvar,
mördare
och banditer
BERWALDHALLEN
Lördag 23 augusti kl 18.00
Finska Radions Symfoniorkester
Helsingfors Filharmoniska Kör
Esa-Pekka Salonen dirigent
Petrovitj
Esa Ruuttunen bas
Luka
Robert Künzli tenor
Alej, En röst
Tuomas Katajala tenor
Sjiskov, Den lille fången
Gabriel Suovanen baryton
Sjapkin, Den långe fången,
Tjerevin
Dan Karlström tenor
Skuratov, Kedril, En vakt
Jussi Myllys tenor
Den gamle fången
Den berusade fången
Den unge fången
Petri Bäckström tenor
Kvinnan
Anna Danik sopran
Kommendant, Tjekunov,
Präst, Smed, Vakt
Hannu Niemelä bas
leoš janácek (1854-1928)
Döda huset
Opera i tre akter
libretto: Tonsättaren
efter Fjodor Dostojevskij
Framförs halvsceniskt med film
textad på svenska.
Regi: Kristiina Helin
Teknisk gestaltning: Petri Ruikka
Översättning: Iwar Bergkwist
Oratorium,
videokonst och
evolutionen
– Min nya, svarta opera ger mig mycket arbete. Det
känns som att jag gradvis sjunker lägre och lägre, rakt ner
till mänsklighetens allra mest eländiga individer. Och det
är en tung vandring.
Leoš Janácek var fascinerad av Fjodor
Dostojevskij och särskilt hans roman
Döda huset, skriven efter fyra år i sibiriskt
fångläger. Boken lämnade Janácek ingen ro.
Han komponerade som besatt, som om han
också visste att hans tid snart skulle vara
ute – operan blev hans sista, komponerad
under hans två sista år i livet.
Dostojevskij blev närmast förälskad i sitt
folk under tiden i fånglägret: ”Hur många
historier om vagabonder, banditer och hela
den mörka, eländiga tillvaron har jag inte
hört”, skrev han. ”Det räcker för volymer.
Och vilket härligt folk! Tiden har inte varit
bortkastad.”
Handlingen utspelar sig i ett ryskt fångläger
i Sibirien.
Första akten börjar tidigt en kall
vintermorgon. Fångarna kommer ur sina
baracker, tvättar sig, någon tar vigvatten
och gör korstecken. En ny fånge tas in,
Petrovitj, en gentleman, som genast får stryk
på order av kommendanten. Ingen reagerar
på hans skrik. Några går iväg för att arbeta.
Några andra plågar en vingskadad örn.
Skuratov minns sin tid i frihet och börjar
dansa tills han faller ihop. Luka berättar om
hur han slog ihjäl en officer i armén. Petrovitj
förs tillbaks till sin cell, halvdöd efter
misshandeln.
När andra akten börjar har ett halvår
BERWALDHALLEN
Söndag 24 augusti kl 18.00
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Malena Ernman mezzosopran
Esa-Pekka Salonen dirigent
gått. Fångarna arbetar vid flodstranden.
Petrovitj lovar lära unge Alej att läsa och
skriva. Efter arbetsdagens slut samlas man
till festmåltid och en präst välsignar brödet
och floden. Skuratov berättar hur han sköt
den man som gifte sig med hans älskade,
men ingen lyssnar. Det som lockar är i
stället den lilla, improviserade teatern där
två pantomimföreställningar spelas upp.
En fånge går iväg med en prostituerad.
Efter föreställningen går alla tillbaks till
barackerna, utom Petrovitj, Alej och en
annan fånge, som börjar gräla med Petrovitj
och kastar en hink efter honom. Den träffar
Alej som skadas svårt.
Tredje akten inleds på fängelsesjukhuset. Luka ligger för döden och
Petrovitj läser högt för Alej, som ligger i
sängen bredvid med feberhallucinationer
efter bråket. Sjapkin berättar om när han
blev förhörd av polisöverintendenten som
nästan drog av honom öronen. Det blir natt
och tystnaden bryts endast av den gamle
fångens suckar. Därefter berättar Sjiskov
att han gifte sig med Akulka efter att hon
blivit övergiven av Filka, men mördade
henne när han fick veta att hon fortfarande
älskade Filka. Under tiden dör Luka. Sjiskov
känner plötsligt igen honom som Filka, och
förbannar den dödes kropp. Nästa dag
blir Gorjantjikov benådad och frisläppt.
Fångarna befriar den skadade örnen. Och
allt fortsätter som tidigare.
Holocene
(uruppf.)
- ett existentiellt världsligt
oratorium och ett visuellt
spekulerande videoverk
om människans plats i tiden
Beställt av Berwaldhallen för
Östersjöfestivalen
Text: Majgull Axelsson
Musik: Jonas Bohlin
Film: Lars Siltberg
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU
Ungefärlig konserttid: 1 tim 10 min
Måste vi gå under?
Studio 2, Radiohuset kl 16.00
Ett filosofiskt och inspirerande samtal om
klimatförändringar och dystopier med:
Majgull Axelsson författare,
Göran Rydén psykiatriker, psykoanalytiker,
Erland Källén professor i meteorologi och
klimatforskare, Anders Karlqvist chef för
polarforskningssekretariatet, Jonas Bohlin
kompositör, Moderator: Marie-Louise
Kristola programledare i P1
De snabba klimatförändringarna har gjort att intresset för
det arktiska området ökat dramatiskt under senare år.
Det snabbt smältande istäcket diskuteras överallt och
väcker oro och funderingar.
Sommaren 2005 reste Majgull Axelsson,
Jonas Bohlin och Lars Siltberg med
isbrytaren Oden i Arktis under fyra veckor,
som en del i Polarforskningssekretariatets
expedition norrut. Deras gemensamma
intryck och erfarenhet från miljön i den
arktiska regionen blev utgångspunkt för
detta samarbetsprojekt. Resultatet blev
en suggestiv framtidsvision som speglar
mänsklighetens villkor och människans syn
på sin roll och plats i tiden och evolutionen.
Majgull Axelsson är journalist och författare
med ett stort samhällsengagemang.
Hon har skrivit om vår tids barnarbete,
barnprostitution i Filippinerna, gatubarnen
i Latinamerika, och mycket mer. Aprilhäxan
kom ut 1997 och belönades med Augustpriset samma år. Om Holocene berättar
Majgull att hennes text är framvuxen ur
insikten att livet och evolutionen pågår
oavsett människans medverkan, vilket
skapar ett tomrum där drömmar, fantasier
och meditation får plats. Texten tar upp
historia, nutid och framtid. Det som för bara
100 år sedan betraktades som ett fruset
helvete på jorden, en plats man inte kunde
besöka utan att räkna med döden, har nu
förvandlats till ett paradis på väg att utplånas.
Jonas Bohlin har studerat på Kungliga
Musikhögskolan för Sven-David Sandström,
Pär Lindgren och Magnus Lindberg.
Jonas fick sitt genombrott som tonsättare
1992 med Trakt till text av Katarina
Frostensson. Hans mest spelade verk är
två stråkkvartetter och en saxofonkvartett.
I sitt konstnärskap söker sig Jonas ofta
till tvärdisciplinära samarbeten och
dokumentärt material i sin strävan att
beskriva och spegla mänskliga erfarenheter.
Holocene beskriver han som ”spektakulär
vision, Wagner, Stravinsky och rock’n
roll – heterogen musik som växlar mellan
hopp och förtvivlan. Kören är länken mellan
dessa olika musikaliska stämningar och
representerar mänskligheten både i skräck
och lugn insikt”.
Lars Siltberg gör sedan debuten på
Venedigbiennalen 2001 ”Plateau of
Humankind” utställningar med sin videokonst på konsthallar m.m. världen över.
Hans mest bekanta verk är Man on ice från
serien Man with balls on hands and feet. I
filmen i Holocene spekulerar Siltberg över
hur en utveckling ur omvänt tidsperspektiv
skulle kunna te sig; halvmänniskor som
utvecklas baklänges till allt enklare livsformer. Vad kommer framtidens mänskliga
varelser att ha för tankar? Och kropparna?
Kommer de att använda kroppar i framtiden?
Kommer människor fortfarande vara
människor? Holocene slutar med en bild
av mänsklighetens början – ett biologiskt
embryo.
14 – östersjöfestivalen 2008
For english summary see page 28-32
Majgull Axelsson
For english summary see page 28-32
bild: mats karsbrink
foto: ulla montan
foto: ©svt bild
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU
Ungefärlig konserttid: 2 tim inkl en paus
Tvenning ur Holocene
östersjöfestivalen 2008 – 15
Sinfonia Varsovia
Jakub Haufa violin
Krzysztof Penderecki dirigent
krzysztof penderecki (f 1933)
Agnus Dei
(version för orkester,
arr Boris Pergamensjikov)
Violinkonsert nr 2 i en sats,
Metamorfoser
paus
dmitrij sjostakovitj (1906–1975)
Symfoni nr 6 h-moll op 54
-Largo
-Allegro
-Presto
Presentatör: Niklas Lindblad
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU
Ungefärlig konserttid: 1 tim 35 min
I samarbete med
Warszawa stad
musik från
öst och väst
Musik från Sovjetepokens förtryck, där kompositörer
fick låta tonerna formulera det som inte kunde sägas
i ord – om lidandet och sorgen, men också kampen,
hoppet, framtidstron.
Genom musiken i filmer som Excorcisten, The Shining
och Wild at Heart har Penderecki blivit något av en
kultfigur och nått ut till lyssnargrupper långt utöver dem
som vanligen hittar till den klassiska musiken.
Penderecki var barn under andra
världskriget. Det innebar att han på nära
håll fick bevittna tyskarnas ockupation av
Polen, och den skräck och förödelse det
förde med sig. Uppvuxen i ett varmt katolskt
hem, utvecklade han ett engagemang för
den lidande människan: ”Jag är mycket
engagerad i dessa ämnen… ur en moralisk
och social synvinkel snarare än politisk
eller sekteristiskt religiös.” Hans verk är
tillägnade forna förintelselägren Auschwitz/
Birkenau, offren i Hiroshima, Lech Walesa och
Solidaritet till minne av offren i gruvarbetarrevolten i Gdansk och liknande, människor
och situationer som väckt Pendereckis
humanitära engagemang, vilket givit honom
en kvasipolitisk, patriotisk roll i polskt
musikliv.
I maktkampen mellan kyrkan och den
forna kommuniststaten stod Penderecki
öppet på kyrkans sida. En av hans nära
vänner var kardinal Stefan Wyszynski.
Natten efter beskedet om Wyszynskis död
1981 komponerade Penderecki Agnus
Dei, som med sin suggestiva uppbyggnad
blivit ett mycket populärt fristående körstycke. Stycket infogades senare som
en del i Ett polskt rekviem. Här framförs
orkesterversionen.
Violinkonsert nr 2, Metamorfoser
(1992-1995) inleds med en apokalyptisk
känsla och en ton som är omisskännligt
”polsk”. Det är som svepte hela Polens
historia förbi med alla sina sorger och
svårigheter; bombningarna under andra
världskriget, återuppbyggnaden där musiken
kom att spela en så stor roll, tiden under
sovjetiskt styre, arbetarkampen, Solidaritet
– och nu, kanske, sedan ett antal år, på väg
mot ett öppnare, friare samhälle. Musiken tar
lyssnaren igenom allt detta och slutar i ett
långt, meditativt solo som svävar högt och
skönt över orkesterns mystiska klangväv.
Konserten är skriven för Anne-Sophie
Mutter som uruppförde den 1995 med
Mariss Jansons och Tyska Radions
Symfoniorkester. Hennes inspelning med
Penderecki själv har belönats med en
dubbel Grammy.
Dmitrij Sjostakovitj gick en ständig
balansgång mellan att uttrycka det han
ville i sin musik och att vara accepterad
av den sovjetiska maktapparaten. Operan
Lady Macbeth från Mtsensk bannlystes
och ledde till att Sjostakovitj gjorde avbön
med Symfoni nr 5, ”en sovjetisk konstnärs
svar på berättigad kritik”. Efter succén med
5:an deklarerade Sjostakovitj att han tänkte
skriva ett hyllningsverk till Lenin – med soli,
kör och orkester, och text av Majakovskij.
Så blev det inte. Symfoni nr 6 blev
klar krigsutbrottsåret 1939. Den har ingen
kör, inga solister, en lång och tungsint
första sats, följd av två korta. Vad hade
hänt? Var talet om Leninhyllningen bara
spel för gallerierna? Ingen vet, men vi har
Sjostakovitjs egna ord: ”Det är en speciell
form av självförsvar, man påstår att man
planerar en komposition av ena eller andra
slaget, nånting med en kraftfull och slående
titel – det är så man undgår att bli stenad.”
BERWALDHALLEN
Tisdag 26 augusti kl 19.30
Sinfonia Varsovia
Agata Szymczewska violin
Krzysztof Penderecki dirigent
krzysztof penderecki (f 1933)
Sinfonietta per archi
-Allegro molto –
-Vivace
karol szymanowski (1882–1937)
Violinkonsert nr 1
- Vivace assai
-Vivace scherzando
- Cadenza
paus
antonín dvorák (1841–1904)
Symfoni nr 8 G-dur op 88
-Allegro con brio
-Adagio
-Allegretto grazioso
-Allegro ma non troppo
Presentatör: Per Lindqvist
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU
Ungefärlig konserttid: 1 tim 50 min
I samarbete med
Warszawa stad
Krzysztof Penderecki
Krzysztof Penderecki har som kompositör
lyckats med konststycket att vara både
verkligt nyskapande och samtidigt
omedelbar och lättillgänglig med sin
tydliga, dramatiska musik. Han har skrivit
kammarmusik, solokonserter, körverk,
orkesterstycken, operor, oratorier m.m.
Stilistiskt har Penderecki genomgått
flera olika faser. Han började som avantgardist och fick sitt genombrott 1959 när
han vann samtliga tre priser i en polsk
kompositionstävling. Därefter utvecklade
han successivt ett alldeles eget tonspråk
byggt på klang. Klangfärger blev Pendereckis
signum. Steglöst skulle musiken förvandlas
från en klang till nästa, från harmoniska
treklanger till täta klungor av toner, s.k
cluster, och tillbaks igen. Efter en återgång
till mer romantiska tongångar har Penderecki
sedan 1980-talet hittat en balans där han
tar in alla sina tidigare upptäckter och även
riktigt gammal musik som t.ex. gregoriansk
sång.
Sinfonietta per archi (1990-91) är en
orkesterversion av en stråktrio, skriven till
och uruppförd av Sinfonia Varsovia 1992 i
Warszawa, och spelad igen samma sommar
på världsutställningen i Sevilla.
Karol Szymanowski är Polens viktigaste
tonsättare under början av 1900-talet. Han
växte upp i en välbärgad familj och fick
rikligt med musikaliska intryck hemifrån.
Tidigt blev han uppmärksammad för sina
kompositioner men stötte med tiden även på
motstånd. Han drack och rökte för mycket,
var tidvis deprimerad, kände sig genom sin
homosexualitet ofta utanför och udda, och
Sinfornia Varsovia
16 – östersjöfestivalen 2008
For english summary see page 28-32
foto: marek beblot
BERWALDHALLEN
Måndag 25 augusti kl 19.30
Från andra
sidan järnridån
For english summary see page 28-32
gjorde sig omöjlig på många arbetsplatser.
Violinkonsert nr 1 komponerade
Szymanowski 1916, när han levde relativt
isolerat i Polen och Ryssland, medan
kriget härjade runtomkring. Det blev en
intensiv skaparperiod. Violinkonserten är
en impressionistisk tondikt som bygger på
dikten Majnatt av Tadeusz Micinski, som
delade Szymanowskis intresse för ockultism
och mysticism. ”Åsnor med kronor slår sig
ner i gräset – eldflugor kysser vildrosen
– medan döden flämtar över tjärnen och
spelar en liderlig sång”.
Antonín Dvorák var den fattige slaktarsonen med talang, som fick utbildning
och blev något av en symbol för tjeckisk/
böhmisk musik. Efter att ha etablerat sig
som skicklig traditionalist i Brahms fotspår,
kom Dvorák till ett vägskäl. Han kände att
han ville komponera musik som talade till
hans egna landsmän och berättade om
deras liv utifrån deras egna folksagor och
folkmusikskatter.
Symfoni nr 8 (1890) är som ett
kalejdoskop av intryck, från den idylliska
landsbygden till mer dramatiska passager.
Året därpå reste Dvorák till USA för
att tjänstgöra som rektor vid en musikskola
och undervisa i komposition. I USA såg
fortfarande många den ”gamla världen” som
rättesnöre för god konst, musik och kultur.
För Dvorák var det i stället självklart att i
första hand inspirera amerikanerna till ett
”gräv-där-du-står”-arbete motsvarande det
han själv gjort. Han uppmanade dem därför
att bygga sin musik på indianmelodier och
negro spirituals.
östersjöfestivalen 2008 – 17
bild: teo krijgsman amsterdam
Klas Torstensson
BERWALDHALLEN
Onsdag 27 augusti kl 19.30
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
robert schumann (1810–1856)
Uvertyr till Genoveva
klas torstensson (f 1951)
Polarhavet
(uruppförande)
Beställt av Berwaldhallen för
Östersjöfestivalen tillsammans med
Stavanger Symfoniorkester för Stavanger
Europeisk Kulturhuvudstad 2008
paus
robert schumann
Symfoni nr 3 Ess-dur, op 97,
Den rhenska
-Lebhaft
-Scherzo: Sehr mässig
-Nicht schnell
-Feierlich
-Lebhaft
Romantik och
anti-romantik
Längtan bort
och hem
Ett nytt verk inspirerat av is och hav – festivalens
beställningsverk av Klas Torstensson, inramat av
Schumanns skönt romantiska och vackert uttrycksfulla
melodier.
Musik som förmedlar ett samhällsengagemang och
humanistiskt budskap, självbiografisk musik om kärlek,
längtan och smärta, och en cellos varma sång om
längtan bort och hem.
Klas Torstensson är en av Sveriges främsta
tonsättare, bosatt i Nederländerna sedan
1973. Hans hittills mest omtalade verk är
operan Expeditionen, men han har även
skrivit kammarmusik, orkesterverk, sånger
och elektroakustisk musik. Ungefär ett
verk om året blir det och beställningarna
står på kö från orkestrar, ensembler och
solister världen över. Bland de priser och
utmärkelser Torstensson fått kan nämnas
Matthijs Vermeulen Prize och Stora Christ
Johnson-priset.
Musiken kan beskrivas som djärv,
expressiv, obönhörlig, men också
humoristisk och vital. Själv säger han:
”… det har kommit till mycket fler färger
på min palett på senare år, mera lyrik och
värme bland ismassorna”.
Polarhavet är andra delen i en tänkt
serie orkesterverk med titeln A cycle of
the North, där första delen Fastlandet
uruppfördes 2007 i Concertgebouw,
Amsterdam och fick lovord i pressen som
bl.a. beskrev det som ett: ”stort anlagt och
underbart vackert symfoniskt verk”.
Genoveva är Robert Schumanns enda
fullbordade opera. När han skrev den var det
tyska operalivet helt dominerat av Meyerbeer
och Wagner, vars storskaliga verk låg långt
ifrån Schumanns personlighet. Han ville i
stället skapa en ”högst originell, ärlig och
djup tysk opera”. Musiken bär Schumanns
vackert romantiska kännetecken och handlingen
väcker, utan pekpinnar, angelägna frågor om
moral och rätt och fel.
Handlingen bygger på en populär medeltida
legend, om greve Siegfried av Brabant och
hans unga hustru Genoveva, som blir falskt
anklagad för att ha varit otrogen medan
maken var ute på korståg. Siegfried dömer
henne till döden men tjänaren som ska döda
henne veknar och lämnar henne i stället i
skogen. I sju år lever hon där tillsammans
med det barn hon föder. Siegfried, som fått
veta sanningen, hittar henne en dag när han
är ute på jakt. De återförenas och han för
henne tillbaka till slottet.
1850 flyttade Schumann med sin familj
till Düsseldorf, där han fått tjänst som
stadsmusikdirektör. Han var 40 år och
hade varit sjuk en tid, så miljöombytet och
det vänliga mottagandet gjorde honom
gott. Samtidigt var han orolig för hur han
skulle klara de olika delarna av tjänsten.
Dirigering var inte hans starka sida och nu
skulle han leda stadens kör och orkester.
Ganska snart uppstod också konflikter med
körmedlemmarna som tyckte att han var
för otydlig och drömmande. För att komma
ur sin depression reste Schumann med sin
hustru Clara till Köln. Den vackra synen av
Kölnerdomen i solnedgången gjorde starkt
intryck på Schumann och blev utgångspunkt
för Symfoni nr 3, Den rhenska. Musiken
skrevs fort, i ett flöde av inspiration och
gestaltar livet längs floden Rhen, både det
faktiska folklivet och historien, sagorna och
legenderna.
BERWALDHALLEN
Torsdag 28 augusti kl 19.30
Lettlands Nationella
Symfoniorkester
Mischa Maisky violoncell
Olari Elts dirigent
peteris vasks (f 1946)
Cantabile per archi
peter tjajkovskij (1840–1893)
Symfoni nr 4 f-moll op 36
-Andante sostenuto. Moderato com anima
-Andantino in modo di canzona
-Scherzo: Pizzicato ostinato. Allegro
-Final: Allegro con fuoco
antonín dvorák (1841–1904)
Cellokonsert nr 2 h-moll op 104
-Allegro
-Adagio ma non troppo
-Allegro moderato
Presentatör: Per Lindqvist
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU
Ungefärlig konserttid: 2 tim 10 min
Peteris Vasks är född i Lettland, son till
en baptistpastor vilket i Sovjetregimens
dagar i hög grad präglade vardagen.
Vasks sökte sig därför till Litauen för att
studera på musikhögskolan i Vilnius. 1970
tog han examen som kontrabasist och
började i Rigaoperans orkester. Sedan
dess har han spelat i en rad kammaroch symfoniorkestrar. Efter examen i
komposition 1978 började han undervisa.
I dag är han frilanskompositör och bosatt i
Riga. Vasks musik är starkt kommunikativ
och har alltid ett tydligt budskap. Han är
djupt engagerad i miljöfrågor och en känsla
av naturen, både ofördärvad och förstörd,
finns ofta med i hans musik. Cantabile per
archi är komponerad 1979.
Peter Tjajkovskij komponerade sitt eget
liv. Det sa han själv. Men att i detalj koppla
händelser till musik är inte helt självklart. ”De
som tror att en skapande konstnär – genom
sin konst – kan uttrycka sina känslor i den
stund då han är rörd gör det största misstag.
Känslor, sorgsna eller glada, kan endast
uttryckas i efterhand”.
Vid tiden för Symfoni nr 4 hade han
just inlett sin brevväxling med välgörarinnan
Nadezjda von Meck, och beskriver stolt
sin nya symfoni som ”det bästa jag gjort”.
Vid samma tid fattade han det förbryllande
beslutet att gifta sig med en elev, ett äktenskap som blev mycket kort och mycket
olyckligt. Tjajkovskij flydde till sin bror i
Schweiz och begravde sig i arbete. I efterhand beskrev han ”innehållet” i symfonin, som
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU,
repris sön 31/8 kl 22.00
Ungefärlig konserttid: 2 tim
18 – östersjöfestivalen 2008
Mischa Maisky
For english summary see page 28-32
Olari Elts
paus
For english summary see page 28-32
bl.a. rörde sig kring Ödet, det oundvikliga,
men även tredje satsens vinrus och finalens
jublande livsglädje.
Antonín Dvorák funderade mycket över
musikaliska rötter. Mitt i karriären bytte
han spår och började bygga sin musik
på traditionella tongångar, folksagor och
myter. Och under sina tre år som rektor vid
Musikkonservatoriet i New York upptäckte
han den inhemska amerikanska musiken,
negro spirituals och indianernas musik.
Det fick honom att börja uppmuntra sina
amerikanska tonsättarelever att ta den som
utgångspunkt, snarare än den europeiska
klassiska musiken.
Under sin tid i USA komponerade
Dvorák sju större verk, varav Cellokonserten
(1894–95) är det sista. I mellansatsen har
han citerat sin egen sång Kéduch muj sam
op 82:1, Låt mig ensam… Han hade fått
veta att ungdomskärleken, svägerskan
Josefina Kaunitzová, låg för döden. Det här
var hennes favoritsång. När han återvände
hem med den färdiga cellokonserten fick
han veta att hon dött, och ändrade då slutet
så att han infogade hela sången.
östersjöfestivalen 2008 – 19
Elektra
Larisa Gogolevskaja sopran
Klytaimnestra
Jelena Vitman mezzosopran
Chrysotemis
Jelena Nebera sopran
Aigisthos
Vasilij Gorsjkov tenor
Orestes
Eduard Tsanga baryton
Orestes följeslagare
Pavel Sjumelvitj bas
Den förtrogna
Ludmila Kanunnikova sopran
Släpbärerskan
Ludmila Kasianenko sopran
Ung tjänare
Andrej Popov tenor
Gammal tjänare
Andrej Spechov bas
Vakterskan
Irina Loskutova sopran
Tjänarinnor
Olga Legkova
Kristina Kapustinskaja
Maria Uvarova
Tatiana Kravtsova
Lia Sjevtsova
richard strauss (1864–1949)
Richard Strauss’ mest expressionistiska opera om
oförsonlighet och hatiskt hämndbegär, om maktspel,
intriger och ond bråd död.
I folkhymnerna finns de djupt existentiella erfarenheter vi
alla delar – sorg, glädje, kärlek, maktkamp, besvikelse
och hopp – och musiken bär dem vidare från generation
till generation, i idel nya tonsättningar.
Hugo von Hofmannsthal kunde sin Freud,
så när han läste Sofokles Elektra 1901,
såg han genast de tre kvinnogestalterna
som ”schatteringar av en och samma
hemlighetsfulla färgton”, att det onda finns
inom var och en av oss, som en ”färgton”
bland andra.
När Richard Strauss såg Hofmannsthals
pjäs Elektra blev han lika fängslad och snart
var de i full gång med sin första gemensamma
opera.
I sin strävan efter att fånga alla de
psykologiska konflikter och aspekter dramat
rymmer, valde Strauss ett unikt tonspråk,
atonalt och expressionistiskt. Musiken är
vild, kantig, lidelsefull och genomsyrad av
destruktivitet och erotiska undertoner. Mer
avancerad än så här blev aldrig Strauss, i
senare operor återgick han till mer romantiska klanger.
Handlingen
Kung Agamemnon har mördats av sin hustru
Klytaimnestra och hennes älskare Aigisthos.
Döttrarna Elektra och Chrysotemis lever
kvar i borgen med faderns mördare, medan
sonen Orestes sändes bort efter mordet.
Chrysotemis försöker anpassa sig till
förhållandena i Mykenes kungaborg, men
Elektra lever i bitterhet och hat och har
bara en tanke: att hämnas sin fars död.
När operan börjar har många år gått sedan
mordet.
Några tjänarinnor sitter och samtalar
vid brunnen, fulla av förakt för Elektra som
smyger förbi. Bara en av flickorna visar
förståelse. Hon blir genast bestraffad av
vakterskan.
Elektra längtar efter sin far och
hetsar upp sig vid tanken på hur hon och
hennes syskon ska dansa segerdans på
hans grav efter fullbordad blodshämnd.
Chrysotemis kommer för att varna Elektra,
att Klytaimnestra och Aigisthos tänker spärra
in henne i tornet. Elektra skrattar hånfullt åt
detta och åt Chrysotemis längtan efter ett
vanligt liv.
Klytaimnestra är plågad av sitt samvete
och vill ha Elektras förlåtelse, men hon
svarar att enda sättet modern kan bli fri från
sina samvetskval är att Orestes kommer
tillbaks och mördar henne. Klytaimnestra
bryter samman, men en tjänare viskar något
i hennes öra som får henne att hånskratta.
Budet är att Orestes är död.
Elektra kan först inte tro att nyheten
är sann, men inser snabbt att om den är
det, måste hon få sin syster med på
hämndplanerna. Förföriskt försöker hon
få systern med sig men Chrysothemis flyr
förskräckt.
Orestes återvänder. Han har skickat
falskt bud om sin död för att kunna komma
in i borgen och utföra hämnden. Elektra
eggar hans beslutsamhet och snart hörs
Klytaimnestras dödsskrik. Chrysothemis
och tjänsteflickorna rusar dit. Aigisthos blir
mördad han också. Chrysothemis jublar
över befrielsen, och Elektra dansar en
triumfdans: ”Jag bär glädjens börda och
för er i dansen. Endast ett höves den som
är lika lycklig som i – tystnad och dans”.
Hon faller död ner.
Hofmannsthal förklarar slutet: ”När de
dödande huggen fallit rasar hennes liv,
hennes organ samman såsom hos drönaren,
när han fyllt sin uppgift att befrukta
bidrottningen.”
Grete Pedersen
oscarskyrkan
Fredag 29 augusti kl 21.00
Radiokören
Berit Opheim sopran
Björn Gäfvert orgel
Grete Pedersen dirigent
trad
Jesus, gjør meg stille
(S Sundelius-Lagerström)
Arr Grete Pedersen och Sondre Bratland
james macmillan (f 1959)
Seinte Mari moder milde
(Okänd 1200-tal)
lasse thoresen (f 1949)
Helligkvad
Mon Dieu, mon adoré
trad
Om alla berg och dalar
anders hillborg (f. 1954)
En midsommarnattsdröm Elektra
tragedi i en akt
Libretto: Hugo von Hofmannsthal
Konserten innehåller en paus
I norsk folkton edvard grieg (1843–1907)
Ur Fire psalmer op 74
-Hvad est du dog skjøn (HA Brorson)
-Jesus, Kristus er opfaren (H Thomissön)
-I himmelen, Mathias Brorson baryton
Presentatör: Boel Adler
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU
Ungefärlig konserttid: 1 tim 50 min
Orestes och Elektra (med yxan)
dödar Aigisthos medan den
förfärade Klytaimnestra, deras
trolösa mor, försöker hålla dem
tillbaka.
20 – östersjöfestivalen 2008
Radiokören
For english summary see page 28-32
bild: [email protected]
Mariinskijteaterns
kör och orkester
Valery Gergiev dirigent
i folkmusikaliskt
landskap – arvet
från förr
bild: johan ljungström/sr
BERWALDHALLEN
Fredag 29 augusti kl 19.30
kungamord,
Blodshämnd
och försoning
Presentatör: Maria Eby von Zweigbergk
Konserten sänds lör 30/8 kl 15.00
i SR P2 och EBU, repris sön 7/9 kl 22.00
Ungefärlig konserttid: 1 tim 15 min
For english summary see page 28-32
James MacMillan lever i Skottland där han
undervisar på halvtid, samtidigt som han
komponerar och dirigerar. Hans musik är
direkt och känslostark, ofta byggd på den
skotska folkmusiken och med ett andligt
och politiskt budskap, färgat av hans egen
katolska tro. ”Jag tror inte någon tonsättare
kan komponera i ett ideologiskt vakuum.
Man måste kunna svara mot något som
finns inneboende i din egen psykologi,
annars saknar det personlig integritet.”
Texten till Seinte Mari moder milde är hämtad
från ett 1200-talsmanuskript från Trinity
College, Cambridge, och följer formen att
varva folkspråket med latin:
Seinte Mari moder milde,
Mater salutaris;
Feirest flour of eni felde
Vere nuncuparis.
Lasse Thoresen är professor i komposition
vid Norska Musikaliska Akademien, och
en av Norges ledande kompositörer.
Många av hans verk har fått priser och
utmärkelser och han spelas både i Norge
och internationellt. Hans musik bygger
på den norska folkmusiken blandat med
spektralmusik och andra modernistiska
stilmedel. Ofta när folkmusik används som
grund för konstmusik blir det som en bärare
av nationell särart. Thoresen använder
snarare folkton för att söka det universella,
det som förenar oss alla, enligt tanken att
det är genom våra olikheter som vi alla ändå
är ett. Thoresen tillhör den religiösa rörelsen
Bahai och deras ideologi präglar mycket av
hans komponerande.
Anders Hillborg spelade i rockband och
sjöng i kör innan han upptäckte den klassiska
musiken. Efter studier på Kungliga Musikhögskolan i början av 1980-talet, har han
vunnit priser som Christ Johnson-priset
1991 och en Grammis för Årets kompositör
för skivan Jag vill se min älskade komma
från det vilda, producerad i samarbete med
Eva Dahlgren. Hans kompositioner spelas
av orkestrar över hela världen. Körstycket
En midsommarnattsdröm (2001) är skrivet
på beställning av tidningen Expressen
och bygger på Håkan Norléns och Rune
Lindströms Visa vid Midsommartid.
Edvard Grieg hittade sin personliga ton i
blandningen mellan den centraleuropeiska
musiktradition han insöp under studieåren
i Leipzig, och den norska folkmusiken.
Norge sökte, som så många andra länder
i Europa under slutet av 1800-talet, sin
nationella identitet, sina rötter och en ny
väg som enad nation. Ett sätt att stärka
samhörighetskänslan och identiteten var
genom körsång. Körer bildades överallt och
bidrog starkt till den rörelse som ledde fram
till unionsupplösningen med Sverige 1905.
Fire psalmer (1906) blev Griegs sista verk.
Musiken bygger på gamla norska kyrkomelodier, valda mer för sin musikaliska
skönhet än sitt religiösa innehåll.
östersjöfestivalen 2008 – 21
Nötknäppare,
skälmar och
Sinbad sjöfararen
Med magi, fantasi och spänning ingjuter den ryska
folksagan goda värderingar i barnen och ger tröst och
hopp om en rättvisare värld. Musiken ger sagan liv, doft
och färg med sina rika klanger.
BERWALDHALLEN
Lördag 30 augusti kl 18.00
Mariinskijteaterns orkester
Valery Gergiev dirigent
rodion sjtjedrin (f 1932)
Skälmvisor
Konsert nr 1 för orkester
peter tjajkovskij (1840–1893)
Ur Nötknäpparen
paus
nikolaj rimskij-korsakov
(1844–1908)
Scheherazade, op 35
- Havet och Sinbad sjöfararens skepp
- Sagan om Prins Kalender
- Den unge prinsen och den unga prinsessan
- Festen i Bagdad och skeppsbrottet
Presentatör: Maria Eby von Zweigbergk
Konserten direktsänds i SR P2 och EBU
Ungefärlig konserttid: 2 tim
Rodion Sjtjedrin var en av Sovjetepokens
mest framgångsrika och accepterade
tonsättare. Liksom Sjostakovitj gick Sjtjedrin
en ständig balansgång för att vara accepterad
Zoch kunna utöva sitt yrke, och samtidigt
ärlig. ”Vi lever i en tid när det inte bara
finns en sanning”, sa han en gång. Han har
komponerat allt från kammarmusik till opera,
med särskild tonvikt på dans. Skälmvisor
(1963) är hans första konsert för orkester
och bygger på kända ryska folkmelodier
och s.k. ”tjastusjkor”, rysk folkdiktning med
”humor, ironi och en skarp satir över status
quo, dess försvarare och ’folkets ledare’.
Även så mäktiga och fruktade namn som
Marx, Lenin och Stalin har blivit förlöjligade i
en ’tjastusjka’”, säger Sjtjedrin.
Peter Tjajkovskij tyckte ofta att det verk
han arbetade med just i stunden var hans
”bästa någonsin”. Om publiken sen var av
annan uppfattning, sjönk han i djupa tvivel.
Hans andra balett, Törnrosa, blev svalt
mottagen av publiken på Mariinskijteatern,
liksom Svansjön några år tidigare. Men
chefen för teatern beställde ännu en
balett, och föreslog E.T.A. Hoffmanns nya
Nötknäpparen och Råttkungen. Till en början
var Tjajkovskij inte alls entusiastisk över
temat och även långt efter uruppförandet
kunde han tycka att historien saknade
dramatik och känslomässig nerv. Men även
om Tjajkovskij den gången var kritisk själv,
har eftervärlden utnämnt Nötknäpparen
till den kanske mest älskade baletten över
huvud taget.
Berättelsen är den fantasifulla sagan
om Clara som får en nötknäppare i julklapp,
och som tack för att hon hjälper honom
i slaget mot Råttkungen, blir förd till
Sötsakernas land.
Nikolaj Rimskij-Korsakov läste Tusen
och en natt och såg genast för sig
en orkestersvit i fyra satser, som ”ett
kalejdoskop av sagobilder och figurer av
orientalisk karaktär”. Bakgrunden till de
många fantastiska sagorna är berättelsen
om sultanen, som tror att alla kvinnor
är trolösa. Därför svär han att han ska
döda var och en av sina hustrur på själva
bröllopsnatten, så de inte ska hinna få en
chans att svika honom. Men Scheherazade
överlistar honom genom att berätta sagor
för honom varje natt. Och varje gång
gryningen närmade sig, slutade hon just där
det var som mest spännande. På så sätt
blev sultanen tvungen att låta henne leva,
för att få höra fortsättningen. Efter 1000 och
en natt tar han tillbaks sitt grymma löfte och
Scheherazade får leva.
Scheherazade hade premiär i S:t
Petersburg i november 1888.
Unga talanger från
Tjajkovskijkonservatoriet
Sedan två år tillbaka ger Östersjöfestivalen unga talanger
från Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva möjligheten att få
möta andra mer erfarna musiker och ny publik i ett
större sammanhang.
Onsdag 27 aug
Medborgarhuset Trappan,
Vällingby kl 19.00
Torsdag 28 aug
Sofia kyrka kl 20.00
maurice ravel (1875–1937)
Tjajkovskijensemblen
Ksenija Berjozina violin
Aleksej Michajlenko klarinett
Jevgenij Voltjkov domra
Darja Karpljuk domra
Vladimir Rumjantsev piano
Fredag 29 aug
Årsta Folkets Hus,
Årsta torg kl 19.00
frédéric chopin (1810–1849)
Undine
frédéric chopin (1810–1849)
Polonäs Ass-dur
alexander tsygankov (f 1942)
Ballad nr 4, f-moll
pablo de sarasate (1844–1908)
Rapsodi över ryska teman
sergej rachmaninov (1873–1943)
robert muczynski (f 1929)
Romans från öster
Introduktion och Tarantella
takashi yoshimatsu (f 1953)
Time Pieces
Fuzzy bird sonat
a rosenblad
johann sebastian bach (1685–1750)
Fantasi över teman av Rimskij-Korsakov
béla bartók (1881–1945)
Adagio och fuga
Rumänska danser
rodion sjtjedrin (f 1932)
francis poulenc (1899–1963)
sergej rachmaninov (1873–1943)
Imitation av Albeniz
antonio bazzini (1818–1897)
maurice ravel (1875–1937)
Gnomernas ringdans
franz liszt (1811–1886)
Scarbo
Rapsodi nr 2
serban nikifor
vladimir blok
francis poulenc (1899–1963)
Sarnuch för klarinett solo
Sonat för klarinett och piano
sergej rachmaninov (1873–1943)
a sjalov
Vokalis
Fantasi över den ryska folksången
”Folket klandrar mig”
fritz kreisler (1875–1962)
Elegi
manuel de falla (1876–1946)
Spansk dans
mario castelnuovo-tedesco (1895–1968)
Fantasi över teman ur operan
”Barberaren i Sevilla”
Liebesleid, Wienermarsch
alexander tsygankov (f 1942)
Sonat for violin och piano
Toccata
sergej tanejev (1856–1915)
Canzona för klarinett och orkester
a. byzov
”Sja, sjtil”
igor frolov (f 1937)
Melodi
Fantasi över den ryska folksången
”Belolitsa – kruglolitsa”
(Flickan med runt, ljust ansikte)
alexander tsygankov (f 1942)
Introduktion och Csardas
pablo de sarasate (1844–1908)
niccoló paganini (1782–1840)
alexander tsygankov (f 1942)
Navarra
Karneval i Venedig
Variationer över den zigenska sången
“Mar djandja”
igor frolov (f 1937)
ryska folkvisor
Skämt
Månsken
Gårdfarihandlaren
igor frolov (f 1937)
Skämt
rysk folkvisa
Gårdfarihandlaren
rysk folkvisa
Valery Gergiev
22 – östersjöfestivalen 2008
Mariinskijteaterns orkester
bild: sr bild
bild: johan ljungström/sr
Gårdfarihandlaren
For english summary see page 28-32
Ksenija Berjozina
For english summary see page 28-32
Aleksej Michajlenko
Jevgenij Voltjkov
Darja Karpljuk
Vladimir
Rumjantsev
östersjöfestivalen 2008 – 23
Daniel Barenboim gav sin första
offentliga konsert sju år gammal och
deltog i dirigentkurser i Salzburg för Igor
Markevich när han var 11. Han gjorde
sin internationella pianistdebut 1952,
första dirigentframträdandet skedde i
London 1967 och operadebuten 1973
vid Edinburghfestivalen. Barenboim
har gästat en mängd namnkunniga
ensembler och operahus. Åren 1991–2006
var han chefsdirigent för Chicago
Symfoniorkester, 2000 fick han samma
post hos Staatskapelle Berlin och
fr.o.m. säsongen 2007/2008 är Daniel
Barenboim förste gästdirigent för
La Scalaoperan i Milano. Med tiden har
Barenboim alltmer börjat engagera sig
i fredsfrågor och projekt som bidrar till
fred och förståelse mellan människor.
Olari Elts vann Sibeliustävlingen
för dirigenter år 2000 vilket satte
fart på karriären. Åren 2001–2006
var han chefsdirigent för Lettlands
Nationella Symfoniorkester, lovordad
för sitt sinnrika repertoarval och
sitt musikskapande. 2006 tillträdde
han som konstnärlig rådgivare för
Orchestre de Bretagne och 2007 blev
han förste gästdirigent för Skotska
kammarorkestern och Estlands
Nationella Symfoniorkester. Han
samarbetar även med Finska Radions
Symfoniorkester, SWR Stuttgart,
Orchestre national du Capitole de
Toulouse, Birminghams Symfoniorkester,
m.fl. orkestrar i Europa, USA och Australien.
Daniel Barenboim
24 – östersjöfestivalen 2008
foto: peter andersen
Valery Gergiev är konstnärlig ledare
för Mariinskijteatern sedan 1996. Efter
studier vid Leningradkonservatoriet
vann Gergiev första pris i Herbert von
Karajan-tävlingen 1977 och debuterade
som dirigent vid Kirovteatern (numera
Mariinskijteatern) 1978. 10 år senare,
i samband med perestrojkan i Sovjet,
gjorde Gergiev sitt första framträdande
i väst tillsammans med Kirovteaterns
orkester. Därefter har det blivit många
Daniel Harding började sin karriär
som assistent åt Simon Rattle för
Birminghams Symfoniorkester där han
gjorde sin debut 1994. Därefter blev
han assistent åt Claudio Abbado hos
Berlinfilharmonikerna och debuterade
med dem vid 1996 års Berlinfestival.
Harding är förste gästdirigent för Londons
symfoniorkester, och chefsdirigent
för Sveriges Radios Symfoniorkester
och Mahler Kammarorkester. Harding
är regelbundet gäst hos Dresdens
Statskapell, Wiens Filharmoniker,
Berlins Filharmoniker, Concertgebouw-,
Gewandhaus- och La Scala-orkestrarna
m.fl. Som operadirigent har han gjort
uppsättningar på La Scala, Covent Garden,
festivalen i Aix, Münchenoperan m.m.
Grete Pedersen är lika bekväm
i barockmusik, klassiskt, samtida
och folkmusik som i samarbete med
jazzmusiker och skådespelare. Sedan
1990 leder Grete Pedersen Det Norske
Solistkor, vars cd med Griegs körmusik
har fått översvallande recensioner.
Pedersen har även samarbetat med
Nederländska Radiokören, Pro Coro
Canada och Världsungdomskören.
Radiokören ledde hon första gången
2007.
Pedersen arbetar även med
orkestrar som Norsk Barokkorkester,
Baroque Fever och Kringkastningsorkestret.
Krzysztof Penderecki började tidigt
med violin och piano och studerade
därefter komposition men även filosofi,
konsthistoria och litteratur. 1959 vann
han de tre första priserna i en polsk
tonsättartävling och därefter har han
vunnit en lång rad priser, medaljer och
utmärkelser för sina operor, symfonier,
körverk m.m. Han har varit rektor för
Krakóws musikakademi och undervisat
Krzysztof Penderecki
Karolina Blixt
i Essen och vid Yale-universitetet i USA
1973–1978. Under de åren turnerade
Penderecki över hela världen och fick
ett internationellt anseende även som
dirigent både av egna och andras verk.
Esa-Pekka Salonen intar en särställning
bland dagens musiker både som dirigent
och tonsättare. Sedan 1992 är han
chefsdirigent för Los Angeles Philharmonic
och fr.o.m. nästa säsong kommer han
att tillträda som chefsdirigent och
konstnärlig rådgivare för Philharmonia
Orchestra London, som han samarbetat
tätt med under hela sin karriär. 1985–95
var han chefsdirigent för Sveriges
Radios Symfoniorkester, som han
fortfarande håller tät kontakt med bl.a.
i sin egenskap av initiativtagare till och
konstnärlig ledare för Östersjö-festivalen.
Salonen är berömd för sina tolkningar
av samtida musik och har lett en lång
rad uruppföranden och mängder av
inspelningar av samtida musik.
Gustaf Sjökvist var domkyrkokantor
i Storkyrkan i Stockholm 1967–1981,
därefter domkyrkoorganist och ansvarig för
Storkyrkans kör- och konsertverksamhet.
Gustaf Sjökvist leder Storkyrkans Kör
som han bildade 1967, och Gustaf
Sjökvists Kammarkör, bildad 1994.
Åren 1986–1994 var Gustaf Sjökvist
chefsdirigent för Radiokören och
sedan 1994 är han förste gästdirigent
för Bayerska Radions Kör.
Gustaf Sjökvist ägnar sedan mitten
av 1970-talet ungefär halva sin tid åt
orkesterdirigering, med de skandinaviska
orkestrarna, tyska orkestrar, BBC London
och orkestrar i USA och Australien.
solister
Karolina Blixt mezzosopran, satsade
från början på teater och bildkonst,
samtidigt som hon sjöng i kör och
spelade altsaxofon. Sedan 2002 har
hon ägnat sig helt åt sång och våren
2008 avslutade hon sin utbildning på
Operahögskolan i Stockholm. Hon fick
sitt genombrott i huvudrollen i Händels
Xerxes på Drottningholms Slottsteater
våren 2007 och har även sjungit i Verdis
Nabucco på Göteborgs Konserthus och
Esa-Pekka Salonen
For english summary see page 28-32
romans- och kyrkokonserter över hela
Norden.
Petri Bäckström tenor, har studerat
på Sibeliusakademin och debuterade
på Finlands Nationalopera 2001 där han
sjungit många viktiga karaktärsroller.
Han har även sjungit huvudroller som
Rodolfe i Bohème på operahusen i
Uleåborg, Kuopio och Åbo. Sedan 2003
framträder Bäckström varje sommar på
Operafestivalen i Savonlinna. Han har
även framträtt i konsertsammanhang
med en rad finska orkestrar och körer
och medverkar i inspelningen av
Rautavaaras opera Solens hus på cd.
Malena Ernman mezzosopran, fick
sitt genombrott 1998, då hon genast
visade sin bredd med både den spektakulära rollen som Kaja i Sven-David
Sandströms Staden och klassisk bel
cantosång som Rosina i Barberaren i
Sevilla på Kungliga Operan. På Kungliga
Operan har hon även sjungit Carmen
och gjorde under våren 2008 succé som
Rossinis Askungen. Internationellt har
Ernman sjungit mycket barock med bl.a.
Nikolaus Harnoncourt, René Jacobs och
William Christie. Mångsidighet och bredd
är betecknande för Ernman, som även
sjungit cabaret, musikal och mycket
samtida musik.
Larissa Gogolevskaja sopran, har
fått Golden Sofit 2007, S:t Petersburgs
finaste teaterpris för sin rolltolkning
av Elektra. Andra medaljer och
utmärkelser är Den gyllene masken,
Hedrad rysk artist m.m. Gogolevskaja
är född i Archangelsk och har studerat
på Leningradkonservatoriet. Med
Mariinskijteatern har hon turnerat till
Japan, USA, Frankrike, Slovenien, Italien,
Finland m.m. i dramatiska huvudroller
som Turandot, Ortrud, Senta, Brünnhilde,
Katerina Ismajlova m.fl.
Vasilij Gorsjkov tenor, är född i
Novosibirsk och utbildad vid Novosibirsks
Glinkakonservatorium 1992. Var solist
vid operan i Novosibirsk 1989 och
1996–2000, och debuterade på
Mariinskijteatern 1991. Gorsjkov blev
solist vid Mariinskijteatern 1995 och
Larissa Gogolevskaja
For english summary see page 28-32
har fast engagemang sedan 2002. Han
sjunger roller som Otello, Loge, Mime,
Rodolfo och ryska roller. Gorsjkov har
turnerat med Mariinskij till USA. Han
har även sjungit i Japan, Egypten,
Portugal, Spanien, Sverige m.m., och
fått utmärkelsen ”hedrad rysk artist”.
Jakub Haufa violin, född 1980 i Poznan,
har studerat på Henryk Wieniawskiskolan
och Ignaz Paderewskiskolan i Poznan
och tog examen 2003. Han har framträtt
både i Polen och utomlands som solist,
kammarmusiker och med orkestrar.
Sedan 2003 är han konsertmästare i
Sinfonia Varsovia, med vilka han ofta
framträder som solist.
Dan Karlström tenor, är född på
Åland och tog examen vid Åbo
Handelshögskola innan han började
studera sång vid Sibeliusakademin.
Karlström har varit anställd på
Schillertheater i Gelsenkirchen och
Staatstheater Darmstadt, och är sedan
2002 fast medlem av Leipzigoperans
ensemble. Han har även medverkat flera
gånger på Operafestivalen i Savonlinna
och Finska Nationaloperan. Som
konsertsångare har Karlström sjungit
Juloratoriet, Messias, Carmina Burana
m.m.
Tuomas Katajala tenor, har studerat
på Sibeliusakademin och i Rom och
Amsterdam. 2007 framträdde han i
Resan till Reims på Rossinifestivalen.
Katajala har givit konserter över hela
Europa, i Japan och USA, bl.a. i Royal
Albert Hall och Avery Fisher Hall. 2006
sjöng han Tamino på Operafestivalen
i Savonlinna och året därpå Resan
till Reims och Barberaren i Sevilla på
Finska Nationaloperan. Katajala har
sjungit med London Festival Orchestra,
Eremitageorkestern, Helsingfors
Stadsorkester m.fl. med dirigenter som
Goodman, Franck, Kamu, Mälkki, Oramo
och Storgårds.
Robert Künzli tenor, började som
baryton men bytte fack efter andra
året på Münchenoperans operastudio
på 1970-talet. Han har varit medlem
av Stuttgartoperans ensemble och har
Tuomas Katajala
Mischa Maisky
sjungit vid operahusen i München,
Hamburg, Dresden, Helsingfors,
Toronto, Operafestivalen i Savonlinna,
Parisoperan, Carnegie Hall m.m.
Mischa Maisky violoncell, är född i Riga
där han studerade innan han kom till
S:t Petersburg och därefter fortsatte till
Moskva och Mstislav Rostropovitj för
fortsatta studier. Vann pris i Tjajkovskijtävlingen 1966. Efter debut i London
1976 öppnades dörrarna till de stora
orkestrarna och konserthusen i London,
Paris, Berlin, Wien, New York och Tokyo.
Maisky är mycket efterfrågad som
kammarmusiker och har spelat med
Ashkenazy, Kremer, Argerich m.fl.
Som solist är Maisky både kraftfull och elegant, och den ende som
fått erbjudande att spela in Bachs
kompletta verk för violoncell av Deutsche
Grammophon.
Maisky spelar på en violoncell
av 1700-talsmästaren Domenico
Montagnana.
Jussi Myllys tenor, har studerat på
Sibeliusakademin och framträtt både
som sångare och dansare. 2005
inledde han sin internationella karriär
med Don Ottavio både i Åbo och på
Komische Oper Berlin. Samma år
gav han konserter i Prag och Riga
med Peter Schreier som dirigent
och i Japan tillsammans med RIAS
Kammarkör. 2006 blev Myllys fast
medlem i Frankfurtoperans ensemble
och han har gästat operahusen i Berlin,
Dresden, Genève och Operafestivalen i
Savonlinna. Myllys är även mycket aktiv
som konsertsångare.
Henrik Måwe piano, är född 1981
och har studerat vid Sibeliusakademin
i Helsingfors och Kungliga Musikhögskolan, Stockholm, där han tog
sitt diplom våren 2008 i bl.a. konsert
med Kungliga Filharmonikerna.
Andra orkestrar Måwe spelat med är
Helsingborgs Symfoniorkester, Västerås
Sinfonietta m.fl. Måwe har framträtt i
Norden och stora delar av Europa och
medverkat i festivaler som Savigny le
Temple och Moulin d’andé i Frankrike
och Gotland Chamber Music Festival.
foto: micke grönberg
Dirigenter
bejublade turnéer över hela världen.
Gergiev samarbetar även med orkestrar
som Berlins och Wiens Filharmoniker,
Londonorkestrarna, Sveriges Radios
Symfoniorkester och symfoniorkestrarna
i San Francisco, Boston, Chicago, m.fl.
Han leder många festivaler och har fått
en mängd priser och utmärkelser.
foto: nicho södling
Biografier
Malena Ernman
östersjöfestivalen 2008 – 25
Jelena Nebera, sopran, är född i
Krasnodar Krai och har studerat vid
S:t Petersburgs Konservatorium. Därefter
fortsatte hon till Graz Operaskola
samtidigt som hon studerade för
Elisabeth Schwarzkopf, Mirella Freni och
Diego Crovetti. 2000 debuterade hon
vid Festivalen i Salzburg, där hon sjöng
med bl.a.Thomas Hampson och Susan
Graham. Hon har sjungit på teatrarna i
Dortmund, Nürnberg, Bonn, Freiburg,
Kassel m.m. Nu är hon engagerad vid
Theater Dortmund och gästsolist på
Mariinskijteatern sedan 2006.
Gabriel Suovanen baryton, är född
1974 i Stockholm och studerade
violin och sång som barn. Redan som
gossopran sjöng han bl.a. på Kungliga
Operan. Efter studier i Helsingfors och
Stockholm fick Suovanen engagemang
på Kungliga Operan där han är en av
de ledande barytonsångarna. Han har
även sjungit på Finska Nationaloperan,
Operafestspelen i Savonlinna,
Liceuoperan i Bercelona, La Monnaie
i Bryssel, Oslooperan, Komische Oper
Berlin m.m. i roller som Papageno,
Don Giovanni, Marcello, Guglielmo och
Gunther i Wagners Ring. Souvanen är
även ofta anlitad som konsertsångare.
Hannu Niemelä bas, har varit
engagerad vid bl.a. Badens statsteater
i Karlsruhe, statsteatern i Mainz och
Dortmundoperan och har gästspelat
regelbundet vid Finlands Nationalopera
och operafestivalen i Savonlinna. Hans
repertoar omfattar ca 100 barytonroller,
bland dem ett antal uruppföranden.
Berit Opheim sopran, har studerat
vid Bergens Musikkonservatorium
och Norges Musikhögskola med
examen 1992. Denna mångsidiga
sopran har sjungit folkmusik, bl.a. i
folkmusikteateruppsättningen Skal–skal
ikkje i regi av Leif Stinnerbom, jazz,
opera och romanser, som solist
tillsammans med Oslo Kammarkör
(turné till USA), Oslo Kammarorkester,
Kringkastningsorkestret, Det Norske
Kammerorkester m.fl, vid Oslo
Kirkemusikkfestival och Vossa Jazz
bland mycket annat.
foto: seppo jj sirkka/eastpress
Esa Ruuttunen baryton, tog examen
i teologi och slutförde därefter sina
sångstudier på Sibeliusakademin,
samtidigt som han arbetade som
präst fram till 1984. Sedan mitten av
1970-talet har Ruuttunen varit aktiv
konsertsångare och även lärare i sång
på Sibeliusakademin. 1985 debuterade
Ruuttunen på Finska Nationaloperan där
han ingår i den fasta ensemblen sedan
1987. Han har även gästat operahusen
i Stuttgart, München, Lissabon, Covent
Garden, Deutsche Oper Berlin m.m.
Esa Ruuttunen
26 – östersjöfestivalen 2008
Agata Szymczewska violin, född
1985 i Gdansk, examinerades 2004
på musikhögskolan i Koszalin, med
fortsatta studier i Poznan och Hanover.
Hon har vunnit flera tävlingar och priser,
bl.a. guldmedalj i Henryk Wieniawskitävlingen i Poznan 2006, och har
framträtt i bl.a. Europa, Kina, Japan, och
Kanada med ensembler som Sinfonia
Varsovia, Lahtis Symfoniorkester, Polska
Radions Kammarorkester och Baltic
Philharmonic. 2005 bjöds hon in att
vara konsertmästare åt Seiji Osawa, ett
samarbete som fortsatt sedan dess.
Eduard Tsanga bas, har vunnit en lång
rad priser och utmärkelser. 1998 inledde
han sina studier på Glinkakonservatoriet
i Novgorod och sedan 2000 är han solist
vid Mariinskijteaterns Akademi för unga
sångare.
Jelena Vitman mezzosopran, har
studerat vid S:t Petersburgs RimskijKorsakovkonservatorium och
debuterade vid Mariinskijteatern 1996.
Har sjungit bl.a. Olga, Erda, Suzuki och
stora mezzosopranroller ur den ryska
repertoaren.
Vitman turnerat med Mariinskijteatern till England, Tyskland, Spanien,
Israel, USA och Japan. Hon sjunger även
kammarprogram i S:t Petersburg och
Tyskland.
Berit Opheim
Finska Radions
Symfoniorkester
Ensembler
Baltic Sea Festival Choir består
av unga, semiprofessionella sångare
från den Baltiska regionen. Kören är
ett naturligt resultat av diskussioner
som pågått länge mellan Radiokören
och kollegor och sångare runt det
baltiska området om vad man kan
göra för att inspirera den kommande
generationen sångare för professionell
körsång. I februari/mars 2008 skickades
inbjudningar ut till kollegor i Finland,
Estland, Lettland, Litauen, Polen,
Danmark, Ryssland och Tyskland,
som i sin tur valde ut sångare. Gustaf
Sjökvist utsågs till körledare. Kören
kommer att träffas för första gången
inför Östersjöfestivalen och framträder i
Stockholm med Radiokören och därefter
i Riga med Lettlands Radiokör.
Finska Radions Symfoniorkester
bildades 1927 och bestod då av 10
musiker. Två år senare var de 21 och
gav sin första konsert. Serien med
radiosända Europakonserter blev ett
viktigt steg för orkesterns internationella
erkännande, där Armas Järnefelt ledde
Finlands första konsert 1933 och Jean
Sibelius höjde taktpinnen för sista
gången i sitt liv 1939. Än i dag har
samtida musik en framträdande plats i
orkesterns repertoar och man har hittills
gjort över 500 uruppföranden av finska
verk. 2003 utnämndes Sakari Oramo
till chefsdirigent för orkestern, som har
framträtt flera gånger vid BBC Proms, på
musikfestivalerna i Bergen, Edinburgh,
Schleswig-Holstein och Kanarieöarna,
Wien, Spanien, Japan, USA m.fl.
utlandsturnéer.
Helsingfors Filharmoniska Kör är
en symfonisk kör, bildad 2007 som
svar på det stora behov av en stor
symfonisk kör som funnits länge i
Finlands huvudstadsregion. Kören siktar
på högklassigt samarbete med olika
orkestrar och musikinstitutioner, men
även på att ge egna konserter. I dag
består kören av 60 sångare och kommer
att utökas till 100 sångare, alla musikoch sångstuderande, professionella
musiker eller erfarna amatörkorister.
Gabriel Suovanen
For english summary see page 28-32
Konstnärlig ledare är Hannu Norjanen
och vicedirigent Jukka Jokitalo.
Lettlands Nationella
Symfoniorkester är en internationellt
uppskattad ensemble med hemvist
i Riga. Orkestern bildades 1926 då
Lettlands radio började direktsända
konserter från radiostudion med radions
orkester, från början bara 14 musiker.
I dag består orkestern av 100 musiker
och man ger ca 60 konserter per år, plus
inspelningar. En viktig del i orkesterns
arbete är beställning och framförande
av nya verk av lettiska tonsättare. Man
arbetar också med projekt för att främja
musikutbildning och ger regelbundet
konserter för barn. Bland orkesterns
dirigenter kan nämnas Vasilij Sinajskij
1975–1987, Paul Mägi 1990–1994, Terje
Mikkelsen 1997–2001 och Olari Elts
2001–2005. Nu är Gints Glinka orkestern
chefsdirigent.
Mariinskijteaterns orkester är en
av Rysslands äldsta musikinstitutioner.
Grundad på 1700-talet under Peter den
Stores tid, var den från början känd
som Ryska Imperiets Operaorkester. I
slutet av 1800-talet startade den första
guldåldern då Mariinskijteatern blev en
av Europas finaste teatrar. Tjajkovskij var
nära knuten till teatern och dirigerade
bl.a. uruppförandet av sin femte
symfoni med orkestern. Rachmaninov,
Hector Berlioz och Gustav Mahler är
några av alla andra stora namn som
stått framför orkestern. Under Valery
Gergievs ledning har orkestern knutit
viktiga band med operahus runt om i
världen med både operaföreställningar
och orkesterkonserter, som gjort att
orkestern kallats ”världens första globala
orkester”.
Radiokören är sedan 1950-talet en av
världens främsta a cappella-körer, unik
i sin behärskning av hela repertoaren
från barock till samtida musik. Kören
bildades 1925, och blev under Eric
Ericsons ledning, från 1952, det
flexibla instrument den är i dag. Många
tonsättare har komponerat direkt för
kören och dirigenter som Riccardo
Muti och Claudio Abbado har valt
Lettlands Nationella
Symfoniorkester
For english summary see page 28-32
Radiokören för sina olika prestigefyllda
projekt. Kören turnerar flitigt, senast till
Japan, Nederländerna och Italien, och
möts världen över av ovationer. Efter
Eric Ericson har Anders Öhrwall, Gustaf
Sjökvist, Tõnu Kaljuste och Stefan
Parkman hållit i chefsdirigentskapet.
Sedan 2007 är unge nederländaren
Peter Dijkstra körens chefsdirigent.
Sinfonia Varsovia föddes ur Polska
Kammarorkestern 1984 när Yehudi
Menuhin var gäst och orkestern behövde
utökas till 40 musiker för att klara
repertoaren. Resultatet blev så gott att
ensemblen permanentades med Yehudi
Menuhin som förste gästdirigent. Sedan
dess har orkestern gjort konsertturnéer
i USA, Kanada, stora delar av Europa,
Latinamerika och Asien. Alla positioner
i orkestern besätts efter öppen tävlan
och till orkestern är även knuten en
övningsorkester. Det har lett till att
orkestern uppfattas som en ”ung
orkester”. Orkestern har samarbetat med
världens främsta dirigenter och solister
och gjort framgångsrika inspelningar.
libanesiskt, palestinskt och syriskt
ursprung. Syftet med orkestern är att
uppmuntra till dialog mellan de olika
kulturerna i Mellanöstern genom att
musicera tillsammans. Orden ”västöstlig divan” syftar på en diktsamling
av Goethe ”eftersom Goethe var en
av de första tyskarna som uppriktigt
intresserade sig för andra länder”.
Väst-Östliga Divanorkestern har redan
gjort flera mycket framgångsrika
cd-inspelningar och lovordade
framträdanden i bl.a. Istanbul, Bryssel,
Théâtre du Châtelet i Paris, Filharmonin i
Berlin, La Scala i Milano och turné i USA.
Sveriges Radios Symfoniorkester
bildades 1965 och utvecklades under
Sergiu Celibidaches ledning till en
orkester av internationell standard
med framgångsrika utlandsturnéer
som följd. Turnéer är fortfarande en
viktig del i orkesterns verksamhet,
de senaste åren till Proms i London,
Musikverein i Wien, festivalen Vita Nätter
i S:t Petersburg. Abu Dhabi i Förenade
Arabemiraten, musikfestivalen på
Kanarieöarna m.m. Världens främsta
dirigenter gästar regelbundet orkestern
och för chefsdirigentskapet har bl.a.
Herbert Blomstedt, Esa-Pekka Salonen,
Evgenij Svetlanov och Manfred Honeck
svarat. Sedan 2007 har Daniel Harding
tagit över med ett friskt förhållande till
traditionen där han gärna kombinerar
nytt och klassiskt.
Väst-Östliga Divanorkestern
grundades 1999 av Daniel Barenboim
tillsammans med författaren och
litteraturprofessorn Edward W. Said
som en workshop för unga musiker med
egyptiskt, iranskt, israeliskt, jordanskt,
Radiokören
foto: gustav karlsson frost
Ruuttunen sjunger sakral musik, opera,
konsert och inte minst nyskrivna verk.
foto: gustav karlsson frost
Måwe spelar även gärna kammarmusik
och är hängiven klassisk improvisatör.
Sveriges Radios
Symfoniorkester
Mariinskijteaterns
orkester
östersjöfestivalen 2008 – 27
The Baltic
Sea festival
2008
English Summary
THE BALTIC SEA – FOR
FUTURE GENERATIONS
The Baltic Sea Festival – a musical symbol
as a uniting force and belief in the future.
Already ten years ago, when we discussed
the Baltic Sea Festival, it was clear that we
wanted to offer the audience great music, but
also that we wanted to do something more.
The foundation of the Baltic Sea Festival
consists of three things: Classical Music (for
the inner well-being), the environmental issues
(for the outer well-being), and the leadership
(for societal direction). I am proud that we
have strong representatives for each of these
foundations this year. These representatives
guarantee the survival of the festival and its
main concerns.
The festival is growing
Inviting the West-Eastern Divan Orchestra
was important to me since they are proof
that it is possible to overcome difficult issues
and cooperate. Where political discussions
fail, music can take over and allow people
to meet and forge friendships through their
common love for music. This year we have
sister festivals for the first time: One in Riga
and one in Tallinn, and we are excited for their
participation.
The strength of music
In the 2000s we are facing bigger challenges
than ever before, and the thought of our
limited time on earth may seem crippling. In
today’s western civilization we easily forget
that death is a natural part of the human life
cycle. Continued development requires the
energy of a new generation, and cooperation
between nations and across generational
boundaries is important. The message from
us musicians is positive: We want to, and we
can create a better world if we make changes
together.
I have had the pleasure of collaborating with
fantastic people who all believe in music and
the future. I am very grateful, and I would like
to thank Valery Gergiev, Esa-Pekka Salonen,
the participating musicians, the staff at
Berwaldhallen, and collaborating partners
around the Baltic Sea for their contributions.
But my biggest thanks go to you – the
audience. Without you there would be no
festival.
A warm welcome!
Michael Tydén
The Town Musician and music
around the Baltic Sea
About the music, democracy
and leadership
In the 17th and 18th centuries musical culture
developed in accordance with a pattern that
reflected a town’s structure, with a focus
on the town hall and the church. It was
around these two important institutions that
musical life flourished. An important common
denominator for all towns was the Town
Musician – the town’s director of music.
Music had a strong symbolic value in
the civic culture of the Baltic area. It was
generally deemed that it contributed to the
peace and harmony that was assumed to
prevail in a prosperous town. A musical
framework for a wedding or christening was
well-nigh obligatory. The higher up you were
on the social ladder the more musicians you
were expected to hire.
The institution of Town Musician
gradually disappeared in the first half of the
19th century, as the general guild system
broke up. It greatly affected the world of
music. A musical appearance now became an
aesthetic event deriving from the artistic ideal
of the period. An art form that the educated
middle classes held in high esteem.
As Daniel Barenboim raises his baton on
the 21st of August – it is young musicians
of Egyptian, Iranian, Israeli, Jordanian,
Lebanese, Palestinian and Syrian origins - who
will produce wonderful music. Side by side.
The Baltic Sea Festival is an attempt to
use music to draw attention to our region’s
challenges regarding environmental issues
and democracy. The West-Eastern Divan
Orchestra personifies the belief that music
builds bridges and that individuals, under
good leadership, can break down barriers that
have long been perceived as insurmountable.
The musicians of this unique symphonic
orchestra are strong individuals from different
political and cultural environments. They
make a truly artistic contribution under
the leadership of the conductor Daniel
Barenboim. This is a perfect example of
strong musical leadership.
Democracy also requires leadership.
One has to unite diverse groups – and the
importance of recognizing and understanding
unique situations and opportunities can not
be emphasized enough.
In setting the stage for tolerance –
music and culture are of the highest priority.
Tolerance must never be confused with
indifference. The challenge is to be able to
accept and respect differences.
This is in short what The Baltic Sea
Festival is all about.
Greger Andersson
Professor of Musicology at Lund University,
Member of the Royal Swedish Academy of Music
The Baltic Sea – a unique,
much-loved and sensitive sea!
The Baltic Sea is the world’s largest
brackish sea and a unique ecosystem that is
particularly sensitive to pollution. The Baltic
Sea is one of the world’s most polluted seas.
Nutrient leakage from agriculture,
sewage treatment works and industrial
effluent lead to toxic algal bloom and dead
sea beds, currently representing a bigger area
than all the cultivated arable land in Sweden.
WWF is working to reduce the release of
nutrients into the Baltic Sea. The top priority
is to stop tax subsidies not backed up by
adequate environmental requirements.
With its ruthless fishing methods, large
bi-catches and illegal fishing, large-scale
industrial fishing has contributed to a serious
threat to wild salmon and cod – and with them
the fishing industry. WWF is working to create
sustainable fishing. Stopping the extensive
illegal fishing is an important initial step.
90 million people live in the Baltic region,
and the Baltic Sea is one of the most‑used
seas in the world. It is therefore particularly
important that we create an overall perspective
– something that at present is unfortunately
lacking. WWF is working to achieve integrated
marine management and an overall marine
policy.
The Baltic region is the cradle of
international nature conservation. We live in
a rich part of the world. We have a huge store
of knowledge, great commitment amongst
our citizens and politicians and an industry
that seldom openly opposes conservation
measures. If we cannot save the Baltic Sea,
which sea would we then be able to save?
General Manager Berwaldhallen
Lasse Gustavsson
General Secretary Worldwide Fund for Nature WWF
28 – östersjöfestivalen 2008
Robert Weil
Chairman of Proventus, Magasin 3 Stockholm
Konsthall and the Jewish Theatre
Conversation with Esa-Pekka
”It’s great to see the Baltic Sea Festival
gaining an increasingly high profile regarding
its actual social commitment. The debate
shows that it is possible to influence things
and that classical music really can be a force
to be reckoned with in this context.”
The Baltic Sea Festival’s artistic director
Esa-Pekka Salonen is happy, and full of
expectation about the sixth Baltic Sea Festival.
Creating good music together and simultaneously influencing society has always been
one of the festival’s fundamental concepts.
This year much of the programme
reflects the situation of the Baltic Sea – either
ecologically or politically.
”Daniel Barenboim and his WestEastern Divan Orchestra are a good example
of cultural collaboration in a complicated
situation. Much has improved for those of
us who live around the Baltic, but there are
still political tensions. So you can see the
Divan Orchestra as a model for how to work
together.
The Baltic Sea Festival Choir is not only
symbolically important but also musically
exciting. For 2009 we’re dreaming of having
both a festival choir and an orchestra
involving members from all the countries
around the Baltic Sea.”
CONCERT PROGRAMME
Thursdag August 21 10am–1pm
Discussion with Daniel Barenboim
Screening of ”Knowledge is the beginning”
a film by Paul Smacney about the WestEastern Divan Orchestra, followed by a
discussion with Daniel Barenboim, Mariam
Said and Michael Kimmelman.
Thursdag August 21 7.30pm
Tradition and variation
No music is born in a vacuum. One era
follows another, and each composer must
relate to what came before. This evening’s
composers clearly took tradition as their
starting point. Haydn was one of Brahms’s
models, just as Brahms was one of
Schönberg’s.
Joseph Haydn’s Sinfonia Concertante (1792)
is sometimes counted as Symphony No. 105,
and is scored for solo violin, oboe, cello and
bassoon. At the premiere the London public
was in raptures, and the papers lauded
Haydn’s new work, which they found deep,
airy, affecting and original.
Arnold Schönberg’s motto was
“comprehensibility”, which he in part created
by using easily recognisable dance rhythms
such as the waltz, and a clear form usually
taken from the Baroque. Harmonically
speaking he relinquished major and minor,
favouring his new twelve-tone system,
in which all the notes are of equal worth.
Variations Op. 21 (1928) is his first twelve‑tone
work for orchestra. The theme is based on the
notes B-A-C-H, by way of a tribute to the old
baroque master.
In his Symphony No. 4 (1884-85)
Johannes Brahms also uses Bach’s music
as a basis. Some years after the symphony
had been completed, he felt uncertain about
the result: ”I’m afraid it bears the taste of
the climate here, where the cherries never
become sweet enough to eat,” he wrote from
his summer residence in northern Styria.
Friday August 22 7.30pm
Curse upon Iron, magic and
popular belief
Music of our own time with its roots in folk
music, tradition and mysticism – from the
countries around the Baltic. Choir and soloists
– a lone voice and a collective voice.
The Swede Jan Sandström and the Estonian
Veljo Tormis use Sami (Lapp) music in their
pieces, the drum being crucial, as the
shamanic tool for conjuring up contact with
the spirit world.
Sandström’s piece is a prayer about
peace, and Tormis’s work is a resounding
protest against a society in a state of deep
moral crisis, in which the iron has been turned
into canons, tanks and machine guns.
Popular Russian folk melodies are the starting
point for the Russian teacher and composer
Nikolai Sidelnikov in his Cordial Talks (1975).
Einojuhani Rautavaara’s Ikävyys (1998)
is the first song of three that use material taken
from the opera Aleksis Kivi, Finland’s national
author.
Sven-David Sandström is Sweden’s
most productive and most-played composer,
and he is currently under commission to write
new church music for the entire church year.
Nils Lindberg started as a jazz pianist,
and as a composer he is inspired by Swedish
folk music. O Mistress Mine is based on
English poetry from Elizabethan England.
Franz Schubert and Johannes Brahms
both lived in Vienna, where private music for
the salon formed an essential part of their
lives and gypsy bands provided entertainment
in the cafés. Brahms was one of many people
who were inspired by the hot Hungarian
music. Schubert’s Ständchen D. 920 is an
unusual serenade, in which the beloved gets
to sleep on in peace.
Saturday August 23 6pm
Thieves, murderers and bandits
”My new, black opera is creating a lot of work
for me. It feels as if I’m gradually sinking
lower and lower, right down to humanity’s most
wretched individuals. And it’s an hard journey”.
Leoš Janácek’s final opera From the House of
the Dead is based on Fjodor Dostoyevsky’s
novel, written after four years in a Siberian
prison camp.
The action is set in a Russian prison
camp in Siberia.
Act I starts early one cold winter
morning – a normal day in the life of the
prisoners. A new prisoner is admitted, and
is beaten on the orders of the commandant.
Nobody reacts. Some of the prisoners talk
about their time in freedom and their crimes.
In Act II it is spring. After the working
day they gather for a feast. More stories
from the prisoners’ lives. Two pantomime
performances are presented. A prisoner goes
off with a prostitute. Quarrelling starts, and
the young Ajej is seriously injured.
Act II is set in the prison hospital. Luka
is at death’s door, and Petrovitj is reading
aloud to the injured Alej. Shapkin talks about
an interrogation, and the Old Prisoner sighs
heavily in the night. Shishkov relates that
he murdered his prospective wife when he
found out she loved someone else. Luka dies
in the meantime. Shishkov then recognises
his fiancé’s lover in him, and curses him.
The following day Petrovitj is pardoned. And
everything continues as before.
Sunday August 24 6pm
Oratorio, video art and evolution
The rapid climate change has meant that
interest in the Arctic area has dramatically
increased in recent years. The rapidly melting
ice sheet is being discussed everywhere, and
is arousing concern and speculation.
In the summer of 2005 Majgull Axelsson,
Jonas Bohlin and Lars Siltberg travelled to
the Arctic for four weeks in the icebreaker
Oden. Their joint impression and experience
of the environment in the Arctic region was
the starting point for this collaborative project.
The result was a suggestive vision of the
future that reflects mankind’s conditions and
man’s view of his role and place in time and
evolution.
Majgull Axelsson is a journalist and author
with great commitment to the environment.
Majgull says about Holocene that her text
grew from the insight that life and evolution go
on regardless of man’s involvement. The text
deals with history, the present and the future.
Jonas Bohlin trained at the Royal
College of Music in Stockholm and made
his breakthrough as a composer in 1992. He
often seeks interdisciplinary collaboration and
documentary material. He describes Holocene
as “spectacular vision, Wagner, Stravinsky
and rock ‘n’ roll – heterogeneous music that
alternates between hope and despair.”
Lars Siltberg made his début at the 2001
Venice Biennale and is now exhibiting his
video art in galleries all over the world. In the
film in Holocene Siltberg speculates on the
nature of a development from the reverse time
perspective: What thoughts will future human
beings have? Will people still be people?
Monday August 25 7.30pm
From the other side of the
Iron Curtain
The Soviet era’s machinery of power was
merciless to artists of all kinds – the music
born out of this often had an important
symbolic value for people as a messenger of
compassion and hope.
Krzysztof Penderecki was a child during
World War Two. This meant he witnessed at
close hand the German occupation of Poland
and the terror and devastation it brought
with it. Having grown up in a warm-hearted
Catholic home, he developed a commitment
to humans in suffering.
In the power struggle between the
church and the former communist state
Penderecki was openly on the side of the
church. One of his close friends was Cardinal
Stefan Wyszynski. The night after hearing
of Wyszynski’s death in 1981 Penderecki
composed Agnus Dei – originally a piece for choir.
Violin Concerto No. 2 Metamorphoses
(1992-1995) sound as if the whole of Poland’s
history is sweeping past, with all its sorrows
and difficulties. The music ends in a beautiful
meditative solo that floats high up over a web
of mysterious orchestral sound. The concerto
was written for Anne-Sophie Mutter.
Dmitri Shostakovich was constantly
performing a balancing trick between
expressing what he wanted in his music and
being accepted by the Soviet machinery of
power. He offered his Symphony No. 6 as a
tribute to Stalin. But it didn’t turn out like that.
The symphony is not a tribute by nature. What
happened? Nobody knows, but we have
Shostakovich’s own words: ”It’s a special
form of self defence; you assert that you’re
planning a composition of one kind or another
– something with a powerful and striking title
– that’s how you avoid the punishment of
stoning.”
Tuesday August 26 7.30pm
Music from East and West
Through the scores to films such as The
Exorcist, The Shining and Wild at Heart
Penderecki has become something of a
cult figure, and has reached new groups
of listeners.
Krzysztof Penderecki developed a completely
individual musical language based on sound
östersjöfestivalen 2008 – 29
and timbre. Sinfonietta per archi (1990-91) is
an orchestral version of a string trio, written
for and premiered by Sinfonia Varsovia in 1992.
Karol Szymanowski is Poland’s most
important composer from the beginning of
the 1900s. His Violin Concerto No. 1 (1916) is
an impressionistic tone poem based on the
poem May Night by Tadeusz Micinski, who
shared Szymanowski’s interest in occultism
and mysticism.
Antonín Dvorák wanted to compose
music that spoke to his own countrymen
and described their life on the basis of their
own folk tales and wealth of folk music.
Symphony No. 8 (1890) is like a kaleidoscope
of impressions, ranging from the idyllic
countryside to more dramatic passages.
Wednesday August 27 7.30pm
Romantic and anti-Romantic
A new work inspired by ice and sea – the
festival’s commission by Klas Torstensson,
framed by Schumann’s beautifully romantic
and attractively expressive melodies.
Klas Torstensson is one of Sweden’s foremost
composers, resident in Holland since 1973.
His most famous work hitherto is the opera
The Expedition, but he has also written
chamber music, orchestral works, songs and
electroacoustic music. The Polar Ocean is the
Baltic Sea Festival’s commission.
Genoveva is Robert Schumann’s only
completed opera. The plot is based on
a popular medieval legend about Count
Siegfried of Brabant and his young wife
Genoveva, who was accused of having
been unfaithful, but was ultimately forgiven.
In 1850 Schumann and his family moved
to Düsseldorf, where he had secured a post
as Civic Director of Music. During a holiday
trip to Cologne the sight of the beautiful
cathedral in the light of the setting sun made
a strong impression on Schumann, and
became the starting point for his Symphony
No. 3, The Rhenish.
Thursday August 28 7.30pm
Longing for far-off places
and for home
Music that communicates a social
commitment and humanist message,
autobiographical music of love, longing and
pain, and a cello’s warm song about longing
for far-off places and for home.
Peteris Vasks is a free-lance composer
resident in Riga, and is deeply involved in
environmental issues. His music is extremely
communicative, and is often about the
relationship between man and nature.
Peter Tchaikovsky composed his own
life. At the time of his Symphony No. 4 he
had just fled his ultra-short and extremely
unhappy attempt at marriage. The ’content’
of the symphony revolves around Fate, the
inevitable, wine-induced inebriation and
exultant joie de vivre.
Antonín Dvorák thought a lot about
musical roots. In mid-career he changed
course and started basing his music on
traditional strains, folk tales and myths. During
his time in the USA Dvorák composed seven
major works, of which the Cello Concerto
(1894-95) is the final piece.
30 – östersjöfestivalen 2008
Friday August 29 7.30pm
Vendetta and reconciliation
Richard Strauss’s most expressionist
opera, about irreconcilability and rancorous
vindictiveness, about power games, intrigues
and evil sudden death.
The Austrian poet Hugo von
Hofmannsthal’s play Electra caught the
interest of Richard Strauss, becoming the
start of a long collaboration between the
two of them, resulting in several successful
operas.
The plot
King Agamemnon has been murdered
by his wife Clytemnestra and her lover
Aigisthos, who now lives with the daughters
Chrysotemis and Electra. Chrysotemis tries to
adapt, and wants the sister to cease her bitter
vindictiveness. The mother Clytemnestra
is plagued by nightmares and pangs of
conscience, and seeks Electra’s forgiveness.
Her brother Orestes was sent away after the
murder. Electra hopes he can return and take
revenge on their father’s murderer. The others
think he’s dead. He eventually returns and
murders Clytemnestra and Aigisthos. Electra
triumphs in ecstasy, and drops down dead.
Friday August 29 9pm
In a folk music landscape – the
heritage from the past
The folk hymns contain the deeply existential
experiences we all share – sorrow, joy,
love, power struggles, disappointment and
hope – and the music passes them on from
generation to generation, in ever new settings.
James MacMillan lives in Scotland, where he
teaches half of the time, whilst simultaneously
composing and conducting. His music is
direct and full of feeling, often based on
Scottish folk music and with a spiritual and
political message, and coloured by his own
Catholic faith.
Lasse Thoresen is Professor of
Composition at the Norwegian Academy
of Music, and one of Norway’s leading
composers. His music is based on Norwegian
folk music mixed with spectral music and
other modernist stylistic aids.
Edvard Grieg’s compositional style is
a mixture of the Central European musical
tradition and Norwegian folk music. Choral
singing was an important part of the
Norwegian independence movement in the
19th century.
Four Psalms (1906) was Grieg’s last work.
Saturday August 30 7.30pm
Nutcrackers, rogues and Sinbad
the Sailor
Using magic, fantasy and excitement the
Russian folk tale instils children with positive
values, providing solace and hope for a more
just world. The rich sounds of the music give
the tale life, fragrance and colour.
Peter Tchaikovsky was commissioned by the
Director of the Imperial Theatres to write a
new ballet after Sleeping Beauty and Swan
Lake. The theme was to be taken from E. T.
A. Hoffmann’s tale The Nutcracker and The
Mouse King. The story is the imaginative
tale of Clara, who is given a nutcracker for
Christmas. By way of thanks for helping him
in the battle against the Rat King he takes her
to the Kingdom of Sweets.
Rodion Shchedrin was one of the
Soviet era’s most successful and accepted
composers. Naughty Limericks (1963) is his
first concerto for orchestra and is based on
well-known Russian folk melodies and socalled chastushkas, Russian folk poetry with
“humour, irony and sharp satire… Even such
powerful and feared names as Marx, Lenin
and Stalin were ridiculed in chastushkas,”
says Shchedrin.
Nikolai Rimsky-Korsakov read the
Thousand and One Nights and immediately
envisaged an orchestral suite in four
movements, like “a kaleidoscope of fairy-tale
images and figures of an oriental nature”.
The background is the sly Sheherazade, who
saves her life by telling such exciting stories
that the Sultan has to let her live in order to
hear what comes next.
Biographies
Conductors
Daniel Barenboim has collaborated with the
world’s foremost orchestras and musicians
since the 1950s – both as a pianist and as a
conductor. In the course of time Barenboim
has become increasingly involved in peace
issues and projects that contribute to peace
and understanding between people.
Olari Elts won the 2000 Sibelius Competition,
and has since then been Principal Conductor
of the Latvian National Symphony Orchestra,
Artistic Advisor to the Orchestre de Bretagne
and Principal Guest Conductor of the Scottish
Chamber Orchestra and the Estonian National
Symphony Orchestra.
Valery Gergiev is Artistic Director of the
Mariinsky Theatre since 1996, and has done
many highly acclaimed tours with them
throughout the world. Since 2007 Principal
Conductor of the London Symphony
Orchestra, he also guest‑conducts some of
the world’s top orchestras, directs festivals
and has received many prizes.
Daniel Harding is Principal Guest Conductor
of the London Symphony Orchestra and
Principal Conductor of the Swedish Radio
Symphony Orchestra and the Mahler
Chamber Orchestra. He is also one of the
most sought-after guest conductors of
symphony orchestras and opera houses
throughout the world.
Grete Pedersen is equally at home in
baroque, classical, contemporary and folk
music, and often collaborates with jazz
musicians and actors. Since 1990 she has
directed the Norwegian Soloists Choir. She
has worked with prominent a cappella choirs,
and also conducts orchestras.
Krzysztof Penderecki has been one of
Poland’s foremost composers since 1959,
when he won all three prizes in a composition
competition. As a conductor he has enjoyed
international esteem since the 1970s, when he
toured throughout the world and conducted
his own works and those of other composers.
Esa-Pekka Salonen holds a unique position
amongst musicians of today, both as a
conductor and as a composer. Principal
Conductor of the Swedish Radio Symphony
Orchestra 1985–95 and the Los Angeles
Philharmonic since 1992, and as from next
season also London’s Philharmonia Orchestra.
Gustaf Sjökvist is cathedral organist at
Storkyrkan in Stockholm, where he conducts
Storkyrkan’s choir and his own chamber
choir. Principal conductor of the Radio Choir
1986–1994, and since 1994 Principal Guest
Conductor of the Bavarian Radio Choir.
Sjökvist devotes half his time to orchestral
conducting.
Soloists
conductors such as Goodman, Franck, Kamu
and Oramo. He has sung in Savonlinna and
at the Finnish National Opera.
Robert Künzli tenor, started as a baritone
but switched to tenor after his second year
at Munich Opera’s opera studio in the 1970s.
He has been a member of Stuttgart Opera’s
ensemble and has sung in the foremost opera
houses in Europe and in Carnegie Hall.
Mischa Maisky cello, has been one of the
world’s most sought-after cellists since his
debut in London in 1976. He has performed in
concert halls in London, Paris, Berlin, Vienna,
New York and Tokyo. Maisky plays a cello
made by the 18th‑century master Domenico
Montagnana.
Karolina Blixt mezzo‑soprano, completed
her training at University College of Opera
in Stockholm in 2008, but made her
breakthrough in the leading role in Handel’s
Xerxes at Drottningholm Court Theatre back
in 2007. She has also sung in Verdi’s Nabucco
and in lieder and church concerts.
Jussi Myllys tenor, started his international
career in 2005 with the Turku Opera and
the Comic Opera Berlin, and with concerts
in Prague, Riga and Japan. In 2006 Myllys
became a permanent member of the Frankfurt
Opera, and he has performed in opera houses
such as Berlin, Dresden and Geneva.
Petri Bäckström tenor, made his debut at
Finland National Opera in 2001, where he has
since sung many important character roles.
Since 2003 Bäckström has appeared every
summer at the Opera Festival in Savonlinna.
He has sung with a number of Finnish
orchestras and choirs.
Henrik Måwe piano, gave his diploma
concert in spring 2008 with the Royal
Stockholm Philharmonic Orchestra. Other
orchestras Måwe has played with include
Helsingborg Symphony Orchestra and
Västerås Sinfonietta. Måwe has participated
in festivals in France and at the Gotland
Chamber Music Festival.
Malena Ernman mezzo-soprano, is a versatile
artist with a wide musical range. During this
spring, she has been singing the title role in
Rossini’s Cinderella at the Royal Swedish
Opera. Internationally active above all in the
field of baroque opera, with conductors such
as Nikolaus Harnoncourt, René Jacobs and
William Christie.
Elena Nebera soprano, studied at the
St Petersburg Conservatory. She then went
on to Graz Opera School. In 2000 she made
her debut at the Salzburg Festival, and she
currently has a contract with Dortmund
Theatre and has been a guest soloist at the
Mariinsky Theatre since 2006.
Larisa Gogolevskaja soprano, was awarded
the 2007 Golden Sofit, St Petersburg’s top
theatre prize, for her interpretation of the role
of Electra. With the Mariinsky Theatre she has
toured to Japan, the USA, France, Slovenia,
Italy and Finland.
Vasily Gorshkov tenor, trained at Novosibirsk’s Glinka Conservatory in 1992. He
was soloist at the opera in Novosibirsk 1989
and 1996–2000, and made his debut at the
Mariinsky Theatre 1991. Gorshkov became
soloist at the Mariinsky Theatre 1995, as a
permanent member since 2002.
Jakub Haufa violin, born 1980 and graduated
2003 in Poznan, has performed in Poland
and abroad in recitals, chamber concerts and
solo concertos with orchestras. Since 2003
he is the first concertmaster of the Sinfonia
Varsovia.
Dan Karlström tenor, has been employed at
the Schiller Theatre in Gelsenkirchen and the
State Theatre Darmstadt, and since 2002 has
been a permanent member of Leipzig Opera’s
ensemble. He has also performed several
times at the Opera Festival in Savonlinna and
at the Finnish National Opera.
Tuomas Katajala tenor, appeared in The
Journey to Reims at the 2007 Rossini Festival.
Katajala has given concerts throughout
Europe, in Japan and the USA, and with
Hannu Niemelä bass, has been a member
of the opera houses in Karlsruhe, Mainz and
Dortmund, and made guest performances in
Savonlinna, the USA, Japan, Israel etc.
Berit Opheim soprano, has sung folk music,
jazz, opera and lieder recitals, and has
performed as a soloist with the Oslo Chamber
Choir (tour to the USA), Oslo Chamber
Orchestra, Norwegian Radio Orchestra etc.
Esa Ruuttunen baritone, graduated in
theology, then continued his singing studies
whilst simultaneously working as a priest. In
1985 he made his debut at Finnish National
Opera. He has also performed at Covent
Garden, German Opera Berlin etc.
Gabriel Suovanen baritone, is one of the
leading baritones at the Royal Swedish Opera.
He has also sung at the Finnish National
Opera, the Opera Festival in Savonlinna, Liceu
Opera in Barcelona, La Monnaie in Brussels,
Oslo Opera and the Comic Opera Berlin.
Agata Szymczewska violin, born 1985 and
graduated 2004 in Poznan, has won gold
medal at the XIII Henryk Wieniawski Contest
2006 and performed with Sinfonia Varsovia,
Lahti Symphony Orchestra and Seiji Osawa etc.
Elena Vitman mezzo-soprano, studied
at the St Petersburg Rimsky‑Korsakov
Conservatory, and made her debut at the
Mariinsky Theatre in 1996.
Ensembles
The Baltic Sea Festival Choir consists of
young, semiprofessional singers from all the
Baltic countries and it endeavours to inspire
interest in professional choral singing in the
next generation of singers.
The Finnish Radio Symphony Orchestra
was formed in 1927. In 2003 Sakari Oramo
became its Principal Conductor. The orchestra
has appeared at the BBC Proms, the music
festivals in Bergen, Edinburgh, SchleswigHolstein, Vienna, Spain etc.
Helsinki Philharmonic Choir is a symphonic
choir formed in 2007 that seeks high-class
collaboration with various orchestras and
musical institutions, as well as giving its
own concerts. The Artistic Director is Hannu
Norjanen.
The Latvian National Symphony Orchestra
is based in Riga, formed in 1926 and gives
around 60 concerts a year, as well as making
recordings. Performance of new Latvian
music is an important assignment for the
orchestra, which is conducted by the young
Gints Glinka.
The Mariinsky Theatre Orchestra is one
of Russia’s oldest musical institutions,
having been founded in the 18th century.
It was conducted by Tchaikovsky in the first
performance of his Fifth Symphony. Under
Valery Gergiev’s direction the ensemble has
toured abroad and gained great recognition.
Since the 1950s The Swedish Radio Choir
has been one of the world’s foremost a
cappella choirs, with a repertoire ranging from
Bach to new music. The choir was formed
in 1925 and achieved world renown under
Eric Ericson. The choir is now directed by
the young Dutchman Peter Dijkstra.
In 1984 the Polish Chamber Orchestra
became Sinfonia Varsovia, and Yehudi
Menuhin was its first guest conductor. The
orchestra has made concert tours in the
USA, Canada and large parts of Europe.
The Swedish Radio Symphony Orchestra
was formed in 1965, and under Sergiu
Celibidache’s direction it developed into an
orchestra of international standing, resulting
in successful foreign tours. Since 2007 Daniel
Harding is Principal Conductor.
The West-Eastern Divan Orchestra was
founded in 1999 by Daniel Barenboim
together with the writer Edward W Said, as
a workshop for young musicians from Israel,
Palestine and other countries in the Middle
East, with the aim of encouraging dialogue
between the different cultures.
Eduard Tsanga bass, started his studies at
the Glinka Conservatory in Novgorod in 1998,
and since 2000 he is a soloist at the Mariinsky
Theatre’s Academy for Young Singers.
östersjöfestivalen 2008 – 31
Biljetter och information
Tickets and information
Berwaldhallens biljettkontor
Dag Hammarskjölds väg 3
Öppet mån – fre kl 12 – 18 samt
två timmar före resp konsert
Box Office Berwaldhallen
Dag Hammarskjölds väg 3
Open 12 – 18 Mon – Fri and
two hours before each concert
Tel 08 – 784 18 00
Telefontid mån – fre kl 9 – 19, samt
två timmar före resp konsert
Extraöppet söndag 17/8 kl 12 – 17
www.berwaldhallen.se
Phone +46 (0)8 – 784 18 00
Mon – Fri 9 – 19 and two hours
before each concert
Extra opening hours Sunday Aug 17 12 – 5 pm
www.berwaldhallen.se
Ticnet: 077 – 170 70 70
Ticnet: +46 (0)77 – 170 70 70
Sverigehuset, Tourist Centre
Hamngatan 27
(ingång från Kungsträdgården9
Mån – fre 9 – 19, lör 10 – 17, sön 10 – 16
Tel 08 – 508 28 508
Tourist Centre, Sverigehuset
Hamngatan 27
(entrance from Kungsträdgården)
Mon – Fri 9 – 19, Sat 10 – 17, Sun 10 – 16
Phone +46 (0)8 – 508 28 508
Samtliga ATG-ombud
All ATG outlets
Hör alla konserter från Östersjöfestivalen igen!
Sveriges Radio P2 erbjuder alla konserter för efterhandslyssning på
webben i 30 dagar.
P2 Live - Sveriges största Live-scen
sr.se/p2