Fotens uppbyggnad

FOTENS UPPBYGGNAD
Fotens skelettsystem
Foten är uppbyggd av 26 ben som bildar en balanserad enhet.
Fotskelettet indelas i 3 delar: tarsalbenen (fotrotsbenen), metatarsalbenen (mellanfotsbenen),
och falangerna (tåbenen).
De båda bakre tarsalbenen talus (språngbenet) och calcaneus (hälbenet) är särskilt kraftigt
konstruerade för att bära upp kroppstyngden. Språngbenet vilar på det underliggande kraftiga
hälbenet, som baktill bildar fotens häl.
De följande tarsalbenen är ej staplade ovanpå varandra utan ligger i två rader. Proximalt (nära
kroppens centrum) ligger från fotens insida båtbenet och tärningsbenet och under båtbenet
ligger de tre kilbenen. Längre distalt (längre bort från kroppens centrum) ligger de 5
metatarsalbenen, som tillsammans med tarsalbenen formar fotvalven.
Det första metatarsalbenet, som är det kraftigaste är dubbelt så brett som de övriga men inte lika
långt, det ska kunna tåla dubbelt så stor belastning som de övriga benen.
Längst ut kommer tårnas falanger, som har samma utformning som metatarsalbenen. I varje tå
finns det 3 falanger, utom i stortån, som bara har 2.
Fotvalven
Det finns 3 fotvalv, 2 längsgående, en medialt (på insidan) och en lateralt (på utsidan).
Den mediala bågen är högst och är bildad av hälbenet, språngbenet, båtbenet, kilbenen och det
första, andra och tredje metatarsalbenen.
Den laterala bågen, som är betydligt lägre och är bildad av hälbenet, tärningsbenet, fjärde och
femte metatarsalbenen.
Kroppsvikten fördelas dels på hälbenet och dels på de fem metatarsalbenen och det första
metatarsalbenet belastas dubbelt så mycket som vart och ett av de övriga.
Under metatarsalbenshuvudena 2-4 kan ett tvärgående fotvalv också finnas, men det är
tveksamt, men jag tror att detta finns.
Under kilbenen, båtbenet, språngbenets främre del och tärningsbenet finns däremot ett
tvärgående valv och där ligger muskler, kärl och nerver i fotsulan väl skyddade.
Fotens leder
I den övre språngbensleden sitter talus (språngbenet som har en cylindriskt formad ovandel)
innefattad i malleolgaffeln, som är bildad av tibia (skenben) och fibula (vadben).
Malleolgaffeln hålls samman i en bindvävsfog, som förstärkts med starka ligament (band som
förenar skelettdelar med varandra).
Språngbenet är bredare framtill, vilket medför att vid dorsalflexion (foten böjs uppåt) tränger
språngbenet med sin bredare del in i malleolgaffeln och därför tvingas malleolgaffelns båda
skänklar något isär. Tack vare starka ligament mellan tibia och fibula blir isäskjutningen endast
obetydlig. Leden blir istället stabilare än vad den är när foten står plantarflekterad (foten böjs
neråt) då en viss sidovackling är möjlig i övre språngbensleden.
Starka ligament förstärker språngbensleden på båda sidor. Särskilt kraftigt är det mediala
(insidan av foten) Ligamentum deltoideum. Det kommer från tibia och delar sig i två flikar
nertill på insidan av foten och fäster i främre delen till båtbenet och i bakre delen till hälbenet.
Vid vrickning av foten är det oftast det yttre ligamentet som skadas.
Den undre språngbensleden är en sammansatt led och består av tre ben, språngben (som är
ledhuvud), hälben och båtben (bildar ledpanna). Här finns också ligament som förstärker de
olika skelettdelarna med varandra. Undre språngbensledens rörelser heter supination (foten
vinklas till utsidan) och pronation (foten vinklas till insidan). Rörelserna i de båda
språngbenslederna utförs i regel samtidigt vid fotens normala funktion.
Kraftiga ligament håller fotskelettet samman på undersidan av foten. Dessa tillsammans med
ledbrosken ger foten dess fjädrande egenskaper och minskar den hårda belastningen på foten
och benet vid stående och gående.
Foten har också stramleder med ytterst begränsade rörelser mellan de olika skelettdelarna
Tårnas ledförbindelse med metatarsalbenen utgörs av inskränkta kulleder. Dessa möjliggör
tårnas böjning (flexion) och sträckning (extension) samt stretning (abduktion=streta och
adduktion=föra ihop)
Tålederna har gångjärnsleder liksom vristen.
UNDERBENETS MUSKLER
Musklerna kan delas in i tre grupper. Den främre, den bakre och den laterala.
Främre gruppens muskler går från tibia och fäster vid metatarsalbenen eller vid tårnas falanger.
De kan palperas (kännas) lateralt (utsidan) om skenbenskanten. Då man dorsalflekterar foten
och sträcker tårna kan man där känna att musklernas tonus (spänning) ökar, vissa av dessa
muskler medverkar också vid fotens supination.
Den bakre muskelgruppen består bl a av vadmusklerna (musculus gastrocnemius och
musculus soleus) som går från femur (lårbenet) respektive tibia (skenben). De fäster med en
gemensam sena, achillessenan, på hälbenets baksida. Dessa musklers främsta uppgift är att
plantarflektera (sträcka vristen) foten, ex tåhävning. Djupt innanför vadmusklerna finns det
ytterligare muskler vars senor går ner bakom den mediala (insidan) malleolen och fäster
framtill i fotskelettet och i tårnas falanger. Dessa muskler åstadkommer fotens supination samt
böjer tålederna.
Den laterala muskelgruppen består av peroneusmusklerna, som går från fibula. Deras senor
går ner bakom den laterala malleolen och fäster i fotskelettet. Peroneusmusklernas främsta
uppgift är att pronera (vinkla foten till insidan, när man går, pro=föra fram). Om denna
muskelfunktion upphävs( t ex vid peroneospares) tippar den laterala fotranden ner och foten
intar supinationsställning, vilket ökar risken för snubbling.
Fotens muskler
I fotsulan, planta pedis, finns det korta muskler (böjarmuskler) som tjänstgör vid tårnas
böjnings- resp stretningsrörelser. Stortåns muskler hör till fotens kraftigaste muskler och
framträder i den mediala fotrandskonturen. Vid obelastad fot åstadkommer musklerna
rörelserna i fotskelettet. Vid belastning är inte kraften tillräcklig för att upprätthålla fotvalvet.
Det gör istället fotens ligament och av skelettdelarna själva. Särskilt betydelsefullt är
ligamentum plantare longum, som medverkar till att upprätthålla fotvalvets bågform.
I fotsulan finns också lilltåns utåtförare, stortåns utåtförare, fotsulans spolmuskler(finns
på trampdynan) och fotsulans fyrkantiga muskel (går under foten efter hälen fram till
trampdynan)
Fotryggen
Från dorsum pedis (fotrygg) går tunna, platta muskler från fotskelettet ut till tårnas falanger.
Dessa muskler hjälper till med sträckningen i tålederna och kan ibland hos vissa personer
saknas delvis.
Fotens ställning
När man tittar på foten bakifrån kan man se achillessenan gå lodrätt och sammanfalla med den
lodräta linjen genom hälen. Om hälbenet står utåtvinklat kallas detta för pes valgus, detta
tillstånd kan ibland förekomma tillsammans med sänkt längsgående fotvalv s k plattfot, då
kallas tillståndet för pes planovalgus. Om hälen istället är inåtriktad kallas detta för pes varus.
BENETS ARTÄRER OCH YTLIGA VENER
Artärer
Från lårets insida går (lårbensartären) a femoralis som kommer från den yttre tarmbensartären.
Denna övergår vid knät i (knävecksartären) a poplitea. Därefter delar den sig i (främre
skenbensartären) a tibialis anterior och den (bakre skenbensartären) a tibialis posterior,
sedan finns det också en (vadbensartär) a peroneus och en (fotryggsartär) a dorsalis pedis.
Vener
(Lilla rosenvenen) v saphena parva går från knävecket neråt mot fotryggen och (stora
rosenvenen) v saphena magna går på insidan av benet.
Nerver
Det finns ett rikt förgrenat nätverk av nerver, som genom hjärnan sänder meddelanden till
musklerna.
De viktigaste nerverna i huden är
1. Känselnerver- sensoriska nerver
2. Rörelsenerver-motoriska nerver
3. Kärlnerver-vasomotoriska nerver
Några namn på nerver är: n peroneus, som går på utsidan av benet från strax ovanför knät till
strax under knät där nerven delar sig i två nerver och dessa går sedan ner till tårna. N tibialis,
som går mitt i benet från knät och ut till tårna och n femoralis, som kommer från låret, och går
på benets insida och avslutas i en hudgren nere på benet.