GÖTEBORGS STADSKANSLI

GÖTEBORGS STADSKANSLI
TJÄNSTEUTLÅTANDE 2005-03-30
Yttrande över betänkandet ”För oss tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning” (SOU
2004: 98)
FÖRSLAG TILL BESLUT
I kommunstyrelsen
Stadskansliets förslag till yttrande i TU Rnr 104/05 godkänns och
översänds till Utbildnings- och kulturdepartementet.
SAMMANFATTNING
Göteborgs Stad har fått betänkandet ”För oss tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning”
(SOU 2004: 98) på remiss. Göteborgs Stads yttrande skall vara Utbildnings- och kulturdepartementet
tillhanda senast den 13 april. Tidplanen medger ingen bordläggning.
Betänkandet har remitterats till SDN Högsbo, SDN Kortedala, Utbildningsnämnden och
Vuxenutbildningsnämnden.
Carlbeck-kommittén har haft två huvuduppgifter för sitt arbete - att utarbeta förslag som ökar samverkan
mellan skolformer och att höja utbildningens kvalitet för barn/unga och vuxna med utvecklingsstörning.
Stadskansliet ställer sig bakom Carlbeck-kommitténs förslag i dess huvudsakliga delar med samma
förbehåll som kommittén, dvs att de förändringar som skall följa måste få ta tid och föregås av ett
omfattande utvecklingsarbete.
Flera av de förslag som kommittén lägger fram i betänkandet kommer att medföra ökade kostnader för
kommunen och förutsätts finansieras enligt finansieringsprincipen.
EKONOMISKA KONSEKVENSER
Flera av de förslag som kommittén lägger fram i betänkandet kommer att medföra ökade kostnader för
kommunen och förutsätts finansieras enligt finansieringsprincipen.
Bilagor
1. Sammanfattning
2. Yttrande SDN Högsbo
3. Yttrande SDN Kortedala
4. Yttrande Utbildningsnämnden
5. Yttrande Vuxenutbildningsnämnden
6. Stadskansliets förslag till sammanfattande yttrande
ÄRENDET
Göteborgs Stad har erhållit betänkandet ”För oss tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning”
(SOU 2004: 98) på remiss. Göteborgs stads yttrande skall vara Utbildnings- och kulturdepartementet
tillhanda senast den 13 april.
Betänkandet har remitterats till SDN Högsbo, SDN Kortedala, Utbildningsnämnden och
Vuxenutbildningsnämnden.
BETÄNKANDET
Carlbeck-kommittén har haft två huvuduppgifter för sitt arbete - att utarbeta förslag som ökar samverkan
mellan skolformer och att höja utbildningens kvalitet för barn/unga och vuxna med utvecklingsstörning.
Betänkandet omfattar ett antal förslag till ändringar i de skolövergripande bestämmelserna i skollagen och
även tre förslag till nya kapitel.
Stadskansliets förslag till yttrande följer i huvudsak rubrikerna i betänkandet.
REMISSINSTANSERNAS SYNPUNKTER
SDN Högsbo anser att förslagen till författningsändringar gör det lättare att se särskola och grundskola
som parallella skolformer och menar att förändringarna och tillägg i läroplanen ger stöd för ökad
delaktighet och samverkan. Däremot anser inte nämnden att betänkandet ger ett tillräckligt gott stöd för
utvecklingen av särskolan och för samverkan mellan skolformerna.
Nämnden stöder förslaget att benämna obligatoriska särskolan för grundsärskola, men anser att det hade
varit bättre att benämna all obligatorisk skola för grundskola. Nämnden stöder även förslaget att ersätta
begreppet utvecklingsstörd med begreppet ”barn/unga och vuxna med utvecklingsstörning”.
Nämnden instämmer i kommitténs förslag att diagnosen autism inte är tillräcklig för ett mottagande i
särskola och anser, liksom Carlbeck-kommittén, att vårdnadshavares rätt att välja skolform skall införas i
skollagen. Nämnden stöder vidare en bestämmelse i skollagen om individuella utvecklingsplaner och
anser det nödvändigt att uppmärksamma vikten av att särskolans elever har tillgång till
begåvningshjälpmedel samt att personalgrupper får ökad kunskap om begåvningshjälpmedel.
Nämnden instämmer inte i Carlbeck-kommitténs förslag att det specialpedagogiska perspektivet skall
tydliggöras i lärarutbildningen. Nämnden menar att om två perspektiv, det allmänpedagogiska och det
specialpedagogiska perspektivet, ställs mot varandra är risken stor att barns/ungas rätt till delaktighet och
gemenskap aldrig kommer att tillgodoses. Om ett ökat behov av specialpedagogik hävdas konserveras
traditionen att särskilja de elever som av olika anledningar inte passar in i ”den vanliga” skolan.
SDN Kortedala anser att Carlbeck-kommitténs förslag är genomtänkta och bra, men anser att förslagen
kommer att fördyra verksamheten och att de största kostnaderna kommer att gälla
kompetensutvecklingsinsatser. Nämnden påpekar att det krävs resurstillskott för att genomföra de
föreslagna förändringarna.
Nämnden anser det förvånande att regeringen inte har uppdragit att se över hela skolsystemet och menar
att förslagen som beskrivs måste kompletteras med skrivningar om förskolans och förskoleklassens roll
och funktion. Vidare anser nämnden att betänkandet saknar beskrivningar av kopplingar till annan
lagstiftning, exempelvis LSS (Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade).
Utbildningsnämnden ställer sig bakom Carlbeck-kommitténs förslag med samma förbehåll som
kommittén, dvs att de förändringar som skall följa måste få ta tid och föregås av ett omfattande
utvecklingsarbete. Nämnden ser positivt på förslaget om en samlad lagstiftning och menar att den stora
utmaningen ligger i att skapa en mer öppen attityd visavi gymnasiesärskolan. Det ligger en stor
utvecklingspotential i arbetet att fördjupa brobygget mellan obligatoriska särskolan och
gymnasiesärskolan samt gymnasieskolans individuella program.
Vuxenutbildningsnämnden instämmer i förslaget om utökad samverkan och flexiblare utbildning mellan
olika former av vuxenutbildning och menar att det bör gagna den studerande. Nämnden vänder sig mot
begreppet utbildning för vuxna med utvecklingsstörning och ser hellre en mer funktionell benämning,
utan krav på diagnos eller utredning. Nämnden föreslår istället benämningen utbildning för vuxna med
intellektuellt funktionshinder. Nämnden anser att kommitténs huvudlinje, att stärka rättigheten för vuxna
med intellektuellt funktionshinder att få tillgång till utbildning, bidrar till ökad jämställdhet för denna
målgrupp.
Vuxenutbildningsnämnden bedömer att antalet studerande kommer att öka och konstaterar att det utökade
timantalet samt kompetensutvecklingsinsatser, kommer att innebära ökade kostnader.
STADSKANSLIETS SYNPUNKTER
Stadskansliet ställer sig bakom Carlbeck-kommitténs förslag i dess huvudsakliga delar med samma
förbehåll som kommittén, dvs att de förändringar som skall följa måste få ta tid och föregås av ett
omfattande utvecklingsarbete.
Flera av förslagen i betänkandet kommer att medföra ökade kostnader för kommunen och förutsätts
finansieras enligt finansieringsprincipen.
Stadskansliets synpunkter på betänkandet överensstämmer med yttrandet till departementet i bilaga 6.
GÖTEBORGS STADSKANSLI
Gruppen för utbildningsfrågor
Charlotte Stigh
Anne Söderberg
Bilaga 1
Sammanfattning av betänkande ”För oss tillsammans – Om utbildning och utvecklingsstörning”
(SOU 2004:98)
Varje kapitel i detta betänkande inleds med en kort redogörelse för
innehåll och syfte med kapitlet. Sedan följer i de kapitel där detta är
relevant en sammanfattning av våra förslag och bedömningar i
punktform. För att få en punktsammanställning av samtliga förslag
kan man alltså gå till inledningen i respektive kapitel. I denna sammanfattning
gör vi en kortfattad redogörelse för de viktigaste
ställningstagandena i varje kapitel.
Förslag till ändringar i skollagen
I Författningsförslag lämnar vi en rad förslag till ändringar i de skolövergripande
bestämmelserna i skollagen och lämnar därutöver förslag
till tre nya kapitel i lagen: om grundsärskolan, om gymnasiesärskolan
och om utbildningen för vuxna med utvecklingsstörning.
Vår ambition med författningsförslagen är att bestämmelserna för
de olika skolformerna i största möjliga utsträckning ska vara
gemensamma eller, där det krävs särskilda hänsynstaganden, ändå
utformas så likartat som möjligt. Motiven för detta är främst rättviseaspekter;
barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörningar
ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Men vi
menar också att möjligheterna till samverkan mellan skolformerna
ökar med likartade regelsystem.
Värderingar och attityder styr handlandet
I kapitel 2 Värderingar och attityder behandlar vi grundläggande frågor
kring värderingar och attityder som har betydelse för synen på
barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning och deras plats
i utbildning och samhälle. Kontakterna och samverkan mellan elever
och studerande med och utan utvecklingsstörning ska öka.
Detta förutsätter att alla berörda på nationell-, kommunal- och
skolnivå omfattar samma grundläggande värderingar om alla
människors lika värde och rätt till delaktighet.
Inkludering och samverkan handlar ytterst om hur man ser på
olikheter, på delaktighet och samhörighet och inte minst på ansvar.
Vi konstaterar att de grundläggande värderingar som utvecklas och
befästs i skolan har betydelse för hur vårt framtida samhälle kommer
att se ut.
Sverige har anslutit sig till FN:s standardregler för att tillförsäkra
människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet och
också till andra internationella överenskommelser med målet att
bygga ett integrerat samhälle och en skolundervisning för alla.
Skolans uppdrag är entydigt och alla människor har samma rätt till
en likvärdig utbildning med en gemensam värdegrund. Trots detta
visar vår utredning att det finns sådana brister i organisation och
övergripande planering och så stora olikheter mellan kommuner
och skolor att likvärdigheten kan vara hotad.
Vi pläderar för inkludering och samverkan, men vill samtidigt
inte blunda för att det kan finnas exkluderingstendenser också i
mer sammanhållna verksamhetsformer. Vi instämmer med professorn
Bengt Börjessons konstaterande i bilagd artikel (bilaga 4) att
det vilar ett ansvar på de pedagogiska forskarna och de pedagogiska
praktikerna att utveckla en ny diskurs, ett nytt samtal, om det
annorlunda barnet, ett språk som berättar om barnets möjligheter
och om hur det pedagogiska arbetet ska kunna ta dessa som
utgångspunkt.
Särskola blir grundsärskola och gymnasiesärskola
Kapitel 3 Särskolan som egen skolform har sin tyngdpunkt i den
obligatoriska särskolan, men vi tar också upp gymnasiesärskolan. I
kapitlet ger vi en bakgrund till särskolans framväxt och till den egna
skolformen. Vi behandlar också de möjligheter och problem som
skolformen möter i dag och skisserar en önskvärd utveckling.
Vi föreslår att särskolan ska delas upp i två skolformer; grundsärskola
och gymnasiesärskola. De två skolformerna motsvarar grundskolan
respektive gymnasieskolan och därigenom bör det bli lättare
att utveckla samverkan mellan grundsärskolan och grundskolan och
mellan gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.
Vi anser att det är viktigt med en sammanhållen skola där barn
och ungdomar får möjligheter att mötas och utveckla sin förståelse
för och tolerans mot olikheter. Strävan i skola och vuxenutbildning
ska därför vara att i så stor utsträckning som möjligt undervisa
elever med olika funktionshinder tillsammans med övriga elever.
Vi konstaterar att inkludering och samverkan ställer krav på
genomtänkta strategier för organisation, undervisning, resurser och
resursfördelning samt på personalens kompetens. Framför allt
krävs en pedagogisk ledning som medvetet och insiktsfullt arbetar
för att främja inkludering. En utvecklad samverkan mellan skolformerna
är också en förutsättning för att på sikt kunna ta ställning
till behovet av skilda skolformer. Vi framhåller att det krävs förändringar
såväl i grundskolan som i grundsärskolan, om den obligatoriska
skolan i framtiden ska ha möjligheter att ta ansvar för alla
barn och i största möjliga utsträckning undervisa dem tillsammans.
Striktare regler för rätt till särskola
I kapitel 4 Rätten till grundsärskola och gymnasiesärskola behandlar
vi denna rätt och vad som bör konstituera den. Vi tar upp begreppet
utvecklingsstörning och hur det i allmänhet definieras, utredningsförfarandet
inför mottagandet i särskola och föräldrainflytandet
inför valet av skolform.
Vi föreslår att begreppet utvecklingsstörd utmönstras ur skollagen
och skolförordningarna och ersätts av barn, unga respektive vuxna
med utvecklingsstörning. Vi föreslår vidare en striktare bedömning
av rätten till särskola. Kriteriet för rätt till särskola ska vara att ett
barn eller en ungdom har en utvecklingsstörning och på grund av
denna har behov av grundsärskolans respektive gymnasiesärskolans
kunskapsmål. Barn och ungdomar med autism eller autismliknande
tillstånd ska tas emot i särskolan bara om de också har en
utvecklingsstörning.
Vi föreslår också skärpta regler när det gäller utredningen inför
ett mottagande i särskola. Det ska alltid göras en allsidig utredning
och vårdnadshavarna ska göras delaktiga i utredningsprocessen. En
elevs utveckling i förhållande till läroplanens kunskapsmål och
individuellt satta mål ska regelbundet följas upp men också regelmässigt
prövas mot den tidigare utredningen och man ska då också
ta ställning till om en förnyad utredning ska göras.
Slutligen föreslår vi att lagen om försöksverksamheten med ökat
föräldrainflytande över barns skolgång upphör och att föräldrar
i stället i skollagen ges rätten att avgöra om ett barn med
utvecklingsstörning ska gå i grundskola eller i grundsärskola.
Höjd kvalitet i utbildningen
I kapitel 5 Kvalitet i utbildningen lyfter vi fram områden av särskild
betydelse ur kvalitetssynpunkt som övergripande mål, undervisning
och lärande, begåvningshjälpmedel och läromedel, samverkan, elevinflytande
och elevhälsa. Våra förslag och bedömningar syftar till
att på såväl nationell som lokal nivå uppmärksamma kvaliteten i
utbildningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Vi
bedömer att de kommunala huvudmännen måste ta ett större
ansvar för den övergripande planeringen och utvärderingen av
utbildningen och föreslår därför att en nationell utvecklingsinsats
genomförs för att stödja kommunerna i detta arbete.
Utvärderingar av särskolan visar att undervisningen många
gånger är mer omsorgs- än kunskapsorienterad. Vi menar emellertid
att elever i särskolan behöver få utmaningar i sitt lärande, precis
som alla andra elever. För att utveckla elevernas olika förmågor och
kvaliteter är det då nödvändigt med tydliga mål, olika undervisningsmetoder
och variation i lärandet, vilket också underlättar
lärandet i heterogena grupper.
Vi bedömer att kunskapen om begåvningshjälpmedel behöver
stärkas i syfte att ge personer med utvecklingsstörning optimala
förutsättningar för lärande och för att uppnå delaktighet och
gemenskap i skola och vardagsliv.
För att samverkan mellan skolformerna ska bli ett prioriterat
område föreslår vi att det i läroplanerna görs ett tillägg om
samverkan och samarbetsformer. Vi konstaterar att det på många
håll sker olika former av samverkan, och erfarenheterna säger att
det är utvecklande för såväl elever som lärare, man lär av varandra.
Samverkan leder således till att skolan i sin helhet bättre kan
hantera olikhet och variation. För att få förståelse för andra
människors olikheter krävs det möten i vardagen. Då först förstår
vi den andres perspektiv. I bilaga 3 ger vi några exempel på hur
samverkan kan fungera i praktiken.
Vi bedömer att en gemensam skolledning och gränsöverskridande
arbetslag underlättar samverkan och ger bättre förutsättSOU
ningar att lyckas. En skolledare med ansvar för båda verksamheterna
har större möjligheter att få i gång diskussioner om skolans
vision, lärande och bemötande. Vi konstaterar också att det finns
strukturer i skolan som försvårar samverkan. Framför allt handlar
det om olika skolkulturer, synen på olikhet, fokusering på betyg
och exakta kunskapsmål och vem som har ansvar för de
”avvikande” eleverna.
Vi föreslår i linje med Skollagskommitténs förslag att elevernas
inflytande i utbildningen stärks. För elever med utvecklingsstörning
är det lika viktigt som för andra elever att få inflytande
över sitt lärande och sin skolsituation. Omgivningens förmåga att
skapa praktiska, psykologiska och organisatoriska förutsättningar
är avgörande för hur detta kan realiseras.
Vi föreslår också i linje med Skollagskommittén att elevhälsan
ska omfatta omvårdnad samt medicinska, psykologiska, sociala och
specialpedagogiska insatser. Samarbete och samverkan mellan olika
personalkategorier inom skolan och mellan elevhälsan och myndigheter
med ansvar för barns och ungas hälsa utanför skolan ska
uppmärksammas.
Individuell utvecklingsplan ett verktyg för att höja kvaliteten
Vi föreslår i kapitel 6 Individuell utvecklingsplan att alla elever i
grundsärskolan och gymnasiesärskolan ska ha en individuell
utvecklingsplan. Bestämmelsen om planen ska regleras i skollagen.
Syftet med planen är att visa vad som behövs för att nå målen, den
ska vara framåtsyftande och innehålla överenskommelser mellan
elev, förälder och lärare. Vi föreslår också att planen ska innehålla
en beskrivning av elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling
i relation till de nationella målen i läroplaner och kursplaner.
För eleverna i gymnasiesärskolan bör den individuella utvecklingsplanen
innehålla en planering för övergången till arbetslivet.
Vi betonar att den individuella utvecklingsplanen ska kopplas
ihop med skolans planering, i förekommande fall med t.ex. åtgärdsprogram
och individuell plan enligt LSS. Hela lärandemiljön ska
beaktas. För att skolorna ska få stöd och vägledning i arbetet med
planerna föreslår vi att Skolverket får till uppgift att utarbeta
allmänna råd och riktlinjer.
Skolornas kunskaper om sekretessfrågor behöver öka.
Grundsärskolan får ett eget kapitel i skollagen
Våra förslag i kapitel 7 Grundsärskolan syftar till att skapa så
enhetliga bestämmelser för grundskolan och grundsärskolan som
möjligt – både av rättviseskäl och för att underlätta samverkan.
Detta föranleder ändringar i skollagen vad beträffar timplan, betyg,
antalet årskurser och tidsomfång m.m. Friheten att välja skola ökar
genom att en kommun som inte är hemkommun ska ha skyldighet
att ta emot en elev om det med hänsyn till elevens personliga förhållanden
finns särskilda skäl.
För att öka flexibiliteten inom och mellan skolformerna föreslår
vi att grundsärskolan blir en skolform som innefattar såväl den
nuvarande grundsärskolan som träningsskolan. I grundsärskolan
ska man kunna läsa ämnen enligt både grundsärskolans och grundskolans
kursplaner för ämnen och grundsärskolans kursplaner för
kunskapsområden. Begreppet kunskapsområde ersätter det tidigare
begreppet ämnesområde. Syftet är att varje elev ska kunna få en
studiegång som är anpassad till just hans eller hennes behov och
förmågor. Alla elever i grundsärskolan ska få ett intyg över
genomgången utbildning. På begäran kan elever i grundsärskolan få
betyg. Ett betygsdokument ska kunna innehålla betyg från såväl
grundsärskolan som grundskolan och betygsskalan ska vara tregradig
med Godkänt (G), Väl godkänt (VG) och Mycket väl godkänt
(MVG).
En förnyad gymnasiesärskola
Våra förslag i kapitel 8 Gymnasiesärskolan har samma utgångspunkt
som grundsärskolekapitlet, nämligen att bestämmelserna för gymnasiesärskolan
ska vara så lika gymnasieskolans som möjligt med
hänsyn tagen till elevgruppens behov och förutsättningar. Ungdomar
med utvecklingsstörning ska således så långt som det är
möjligt ges samma rättigheter och villkor som andra ungdomar.
Våra förslag syftar därför till att gymnasiesärskolan ska utvecklas i
takt med och i samverkan med gymnasieskolan. De motiv och
argument som förs fram för olika förändringar i gymnasieskolan
har oftast lika stor relevans för gymnasiesärskolan. Skillnaderna när
det gäller de båda skolformernas program handlar snarare om en
gradskillnad än om en artskillnad. Det finns delvis andra förutsättningar
när det gäller gymnasiesärskolans verksamhet för elever
som i dag går i verksamhetsträning. Oavsett vilket program eleverna
går på gäller det att skapa en utbildningsmiljö av god kvalitet
som ger utrymme för utveckling och växande.
Våra förslag i detta kapitel bygger i stor utsträckning på förslagen
i regeringens proposition och på Gymnasiekommitténs förslag
om gymnasieskolan.
I gymnasiesärskolan ska det finnas nationella, specialutformade
och individuella program. Beslut om vilket program en elev ska gå
tas av hemkommunen efter samråd med eleven och i förekommande
fall elevens vårdnadshavare. Begreppen yrkesträning och
verksamhetsträning utmönstras ur författningarna och motsvarande
verksamhet inordnas i de individuella programmen. Begreppet
ämnesområde ersätts liksom i grundsärskolan av begreppet
kunskapsområde.
Strävan ska vara att erbjuda ett så allsidigt utbud av program som
möjligt. Elever från grundsärskolan ska efter prövning av huvudmannen
för gymnasieskolan kunna följa ett individuellt program i
gymnasieskolan. Kurser från gymnasiesärskolan ska kunna kombineras
med kurser från gymnasieskolan utan nuvarande begränsning
till karaktärsämnen.
På samma sätt som gymnasieelever ska elever i gymnasiesärskolan
kunna söka till nationella program på andra orter än hemorten.
Strävan ska vara att erbjuda ett så brett utbud av kurser som
möjligt. Initiativ till lokala kurser i gymnasiesärskolan ska prövas
och fastställas av Skolverket. Kursernas omfattning ska anges i
gymnasiepoäng och även eleverna i gymnasiesärskolan ska kunna
göra ett gymnasiearbete och läsa historia som kärnämne.
Begreppet arbetsplatsförlagt lärande (APL) införs i gymnasiesärskolan
liksom i gymnasieskolan och ska liksom APU i dag omfatta
minst 22 veckor. Lärlingsutbildning bör utformas även för gymnasiesärskolans
elever.
Gymnasiesärskolans betygssystem ska vara tregradigt med betygen
Godkänt (G), Väl godkänt (VG) och Mycket väl godkänt (MVG) och
ämnesbetyg i förekommande fall sättas efter varje avslutad kurs.
Vad händer efter skolan?
I kapitel 9 Efter skolan behandlar vi de ungas situation i arbets- och
vuxenliv och hur gymnasiesärskolan kan förbereda för ett gott liv.
Vi konstaterar att ett närmare samarbete mellan skolan och arbetsmarknadens
parter behöver utvecklas. Vi föreslår därför bland
annat att den yrkesutbildningsdelegation som regeringen har tillsatt
för att underlätta övergången mellan gymnasieskola och arbetsliv
också bör omfatta gymnasiesärskolan.
Vi konstaterar att det är stora svårigheter för unga med utvecklingsstörning
att få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Gymnasiesärskolan har en viktig roll när det gäller att förbereda
eleverna för vuxenlivet. Många gymnasiesärskolor lägger ner ett
stort arbete på att slussa ut de unga på arbetsmarkanden eller till
annan sysselsättning. Vi bedömer dock att samverkan mellan
gymnasiesärskola, arbetsförmedling, daglig verksamhet och arbetsmarknadens
parter behöver utvecklas.
En flexibel vuxenutbildning
Våra utgångspunkter i kapitel 10 Vuxenutbildning är att utbildningen
för vuxna med utvecklingsstörning ska ha så nära anknytning
till övrig vuxenutbildning som möjligt när det gäller såväl
rättigheter och skyldigheter som struktur och organisation.
Vi har valt att inte använda förkortningen Särvux utan kallar
utbildningen för utbildning för vuxna med utvecklingsstörning,
eftersom många, både lärare och elever, reagerar negativt på att
betecknas som ”sär”.
Vi föreslår att Skollagens 14 kapitel Vuxenutbildning för utvecklingsstörda
i sin helhet omarbetas med förslaget till ny lag om Stöd
till vuxnas lärande som utgångspunkt. Det innebär bland annat att
kommunerna ska ha samma skyldighet att stödja lärande för vuxna
med utvecklingsstörning som lärande för andra vuxna. Stödet ska
kunna ha form av undervisning, handledning, vägledning, bedömning
av måluppfyllelse och kunskaper samt tillhandhållande av lärmiljöer.
De argument som förs fram i förslaget till nytt stöd för
vuxnas lärande menar vi passar som hand i handske för gruppen
vuxna med utvecklingsstörning, som behöver just den flexibilitet
och mångfald som det nya stödet syftar till.
Vuxna med utvecklingsstörning måste få samma rätt till utbildning
på grundläggande nivå som övriga kommuninnevånare. I
kapitlet tar vi upp de problem som en utvidgad rättighet kan ge
upphov till i fråga om gränsdragning, ökade kostnader, när en kurs
ska anses avslutad osv., men kommer ändå fram till att det är
ohållbart att utesluta gruppen med utvecklingsstörning från det
som är en rättighet för alla andra kommuninnevånare.
Även på vuxenutbildningsområdet argumenterar vi för en ökad
samverkan såväl mellan olika former av vuxenutbildning som med
daglig verksamhet och arbetsmarknadsinsatser av olika slag. Vi
bedömer att kvaliteten behöver höjas inom utbildningen och att
särskild uppmärksamhet bör ägnas åt behovet av grundläggande
utbildning för vuxna med utvecklingsstörning och invandrarbakgrund.
Samverkan med sfi är viktig i detta sammanhang.
Slutligen konstaterar vi att folkbildningen utgör en väsentlig del
av utbildningen för vuxna med utvecklingsstörning.
Vi anser att regeringen bör uppmärksamma behovet av studiesocialt
stöd för vuxna med utvecklingsstörning
Kompetens och utbildning är avgörande för kvaliteten
Vi konstaterar i kapitel 11 Kompetens och utbildning att kvaliteten i
utbildningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning är
beroende av en mängd samverkande faktorer. En avgörande faktor
är personalens kompetens och utbildning. Specialpedagogisk
kompetens i en inkluderande skola bidrar till att stärka samspel,
delaktighet och samarbete för alla elever, dvs. till att utveckla ett
fungerande samspel mellan miljön och individen. Våra förslag
innebär därför sammantaget att specialpedagogiska perspektiv bör
tydliggöras på alla nivåer inom utbildningssystemet i samspel med
allmänpedagogik.
Vi anser att det är särskilt viktigt att den grundläggande lärarutbildningen
belyser utbildningen för elever med utvecklingsstörning.
Alla blivande lärare ska få kunskap om vilka konsekvenser
funktionshindret kan ha på lärandet och var man kan få stöd, hjälp
och handledning för att kunna organisera en god lärandemiljö.
Vi föreslår också att grundsärskolans-, gymnasiesärskolans- och
vuxenutbildningens verksamhetsområden ska ingå i den verksamhetsförlagda
utbildningen inom det allmänna utbildningsområdet.
Vi anser vidare att lärarutbildningar i samverkan bör utveckla
speciella kurser om flerfunktionshinder, kommunikation, alternativa
kommunikationsformer osv. i syfte att tillgodose det behov
som finns av fördjupning inom området.
För att höja kvaliteten i utbildningen för elever med utvecklingsstörning
anser vi att verksamma lärare som undervisar elever med
utvecklingsstörning bör erbjudas kompetensutveckling inom det
specialpedagogiska kunskapsområdet.
Vi anser att specialpedagogens roll i skolans arbetslag ska vara att
ha ett övergripande ansvar för att undanröja orsaker till svårigheter
i lärandemiljön.
Vår kartläggning visar att skolledarnas erfarenheter och kompetens
är betydelsefulla faktorer för att kunna organisera, leda och
stödja skolans arbete så att kvalitén i utbildningen höjs. Vi föreslår
också att den statliga rektorsutbildningen ska stärkas med specialpedagogiska
perspektiv och att de internationella överenskommelser
på utbildningsområdet som Sverige har anslutit sig till ska
behandlas i utbildningen.
Vi föreslår att skolans huvudmän i samarbete med Specialpedagogiska
institutet och högskolor bör erbjuda utbildningar för
arbetslag med lärare från båda skolformerna i syfte att öka samverkan.
Vi föreslår dessutom att regeringen ger berörd/berörda
myndigheter i uppdrag att stödja och stimulera den lokala skolutvecklingen
när det gäller samverkan mellan skolformer.
Elevassistenternas roll i dagens särskola är mångfacetterad och
innebär ofta såväl en social som en pedagogisk funktion. Den pedagogiska
funktionen får emellertid inte ersätta ett lärararbete, men
kan innebära att assistenter under handledning av lärare ger
enskilda elever pedagogiskt stöd. För att assistenterna ska ha kompetens
för att klara sitt uppdrag föreslår vi att skolhuvudmännen
bör erbjuda dem adekvat utbildning.
Resursfördelningen har en styrande effekt
I kapitel 12 Resurser och resursfördelning konstaterar vi att det är de
statliga, kommunala och landstingskommunala huvudmännen som
har att organisera, genomföra och finansiera verksamheten i hela
det offentliga skolväsendet. Vi redovisar och kommenterar de uppgifter
vi har fått fram under utredningens gång och som har betydelse
för särskolans framtida utveckling. Vi bedömer att det finns
brister i den kommunala styrningen av särskolan och att dessa
brister kan påverka möjligheterna att uppfylla nationella krav på
likvärdighet, kvalitet och samverkan. Kapitlet beskriver rådande
förhållanden och avser att utgöra ett incitament till och ett
underlag för kommunerna att se över sina resursfördelningssystem
och diskutera dess konsekvenser för utbildningen för barn, unga
och vuxna med utvecklingsstörning.
Bilaga 2
Stadsdelsnämnden Högsbo
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2005-03-15
Yttrande över slutbetänkande från Carlbeckkommittén: För oss tillsammans - Om utbildning och
utvecklingsstörning (SOU 2004:98)
Kommunstyrelsen begär yttrande från stadsdelsnämnden över slutbetänkandet från Carlbeckkommittén:
För oss tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2004:98).
Förvaltningen redovisar i tjänsteutlåtande 2005-03-02 förslag till yttrande i ärendet.
Stadsdelsnämndens beslut
Stadsdelsnämnden beslutar att godkänna tjänsteutlåtandet över Carlbeckkommitténs slutbetänkande och
lämnar det till kommunstyrelsen som sitt yttrande.
Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
Vid protokollet
Ingemar Stubelius
Justerat 2005-03-15
Jan Bergqvist
Jan Bergqvist
Birgitta Bröjer
Stadsdelsförvaltningen Högsbo
Tjänsteutlåtande 2005-03-02
Yttrande till kommunstyrelsen över slutbetänkande från Carlbeckkommittén: För oss tillsammans
- Om utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2004:98)
SAMMANFATTNING
Kommunstyrelsen begär yttrande från stadsdelsnämnden över slutbetänkandet från Carlbeckkommittén:
För oss tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2004:98) Uppdraget för den
parlamentariska kommittén, som tillsattes av regeringen 2001, har varit att utreda och föreslå åtgärder för
hur utbildningen i särskolan skall hålla en hög kvalitet och åtgärder för att kontakterna och samverkan
mellan elever med och utan utvecklingsstörning skall öka. Kommittén har också haft i uppdrag att ge
författningsförslag för att öka möjligheterna till samverkan mellan skolformerna och för att barn,
ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning skall ha samma rättigheter och skyldigheter som alla
andra. Från början var uppdraget dessutom att utreda huruvida särskolan skulle kvarstå eller upphöra som
egen skolform. Detta uppdrag togs bort genom ett tilläggsdirektiv 2003.
Förslagen till författningsändringar gör det lättare att se särskola och grundskola som parallella
skolformer och de ger stöd för ökad delaktighet och samverkan.
En inkluderande skola handlar ytterst om värderingar och attityder konstaterar Carlbeck-kommittén, men
ger i betänkandet inte stöd för hur arbetet med värderingar och attityder skall genomföras.
I betänkandet föreslås att de nuvarande delarna i obligatoriska särskolan, grundsärskola och träningsskola,
skall benämnas grundsärskola. Förvaltningen stöder detta förslag men konstaterar att det hade varit ett
bättre förslag att benämna all obligatorisk skola för grundskola.
Kommittén föreslår att en nationell utvecklingsinsats genomförs för att åstadkomma ökad samverkan och
kvalitet i skolan. En sådan utvecklingsinsats är resurskrävande och förvaltningen vill understryka att detta
särskilt bör påpekas i yttrandet från Göteborgs stad.
FÖRSLAG TILL BESLUT
Stadsdelsnämnden beslutar att godkänna tjänsteutlåtandet över Carlbeckkommitténs slutbetänkande och
lämnar det till kommunstyrelsen som sitt yttrande.
GÖTEBORGS STAD
Högsbo
Jan Mellberg
Stadsdelschef
Inga-Maj Adolfsson
Verksamhetschef
Louise Hassellöf Lund
Handläggare
ÄRENDET
Utbildningsdepartementet tillsatte år 2001 en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda och föreslå
åtgärder för hur utbildningen skall hålla en hög kvalitet och för hur kontakterna och samverkan mellan
elever med och utan utvecklingsstörning skall öka.
Kommittén tog namnet Carlbeckkommittén efter en förgrundskvinna i särskolan, Emanuella Carlbeck
från Göteborg.
Kommittén har också haft i uppdrag att föreslå författningsändringar för att öka möjligheterna till
samverkan mellan skolformerna och för att barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning skall ha
samma rättigheter och skyldigheter som alla andra.
I det ursprungliga direktivet från regeringen var uppdraget dessutom att utreda huruvida särskolan kulle
kvarstå eller upphöra som egen skolform. I ett tilläggsdirektiv 2003 anges att författningsförslag och
förslag till åtgärder endast skall lämnas för det alternativ som innebär att särskolan kvarstår som egen
skolform.
Kommunstyrelsen har begärt yttrande från stadsdelsnämnden över slutbetänkandet från
Carlbeckkommittén: För oss tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2004:98).
Yttrandet omfattar framför allt de förslag i betänkandet som gäller den obligatoriska skolan.
BAKGRUND
I beslutet om kommunalisering av särskolan 1992 framfördes att ”kommunaliseringen” bör innebära att
utbytet mellan skolformerna ökar och att de därigenom berikar varandra.
1994, vid världskongressen för specialundervisning, antogs Salamancadeklarationen av ett nittiotal
länder, inklusive Sverige. I handlingsramen för denna uttalas att skolpolitiken skall bygga på kravet att ett
barn med funktionshinder bör följa undervisningen i den närmaste skolan, det vill säga i den skola barnet
skulle ha gått om det inte haft ett funktionshinder.
Under slutet av 1990-talet gjorde Skolverket på regeringens uppdrag en utvärdering av kvaliteten i
särskolan och av i vilken mån samverkan mellan skolformerna hade utvecklats.
Resultatet av utvärderingen visar på stora brister i kvalitet och att samverkan mellan skolformerna inte
utvecklats i någon särskild grad.
Denna utvärdering ligger också som grund för den kritik som Skolverket riktade mot Göteborg och som
resulterade i utvecklingsdialogen Inkluderande skola i Göteborg.
Mot denna bakgrund blev Carlbeckkommitténs utgångspunkt att kvaliteten på undervisningen för elever
med utvecklingsstörning skall vara hög och att principen ”En skola för alla” skall stärkas.
FÖRSLAGET
Förslag till förändringar i skollagen
I kapitlet Författningsförslag lämnas en rad förslag till ändringar i skollagen. Ambitionen är att
bestämmelserna för de olika skolformerna i största möjliga utsträckning skall vara gemensamma eller
utformas så likartat som möjligt. Man menar att möjligheterna för samverkan mellan skolformerna ökar
med likartade regelsystem.
Värdegrund och uppdrag
Under rubriken Värderingar och attityder visar kommittén på skillnaden mellan den värdegrund som tar
sig uttryck i internationella överenskommelser och nationella och kommunala styrdokument och de
tendenser som finns i skolan att avskilja de barn och ungdomar som uppfattas som avvikande. Man pekar
också på att det som sker i skolorna är en fråga om attityder till uppgifter och ansvar. ”I en kommun där
det finns en klart åtskild särskola eller åtskilda särskoleklasser är det risk för att den personal som inte är
direkt verksam i särskolan upplever att elever med utvecklingstörning inte är deras ansvar och inte hör
hemma i deras skola. I skolor där elever med utvecklingsstörning inkluderas i den ordinarie verksamheten
blir alla elever allas ansvar.
Det är viktigt att det kommer signaler om samverkan och inkludering från skolledningen och att skolan
ges goda förutsättningar för att arbeta med dessa frågor. Skolledningens attityder till uppgifter och ansvar
präglar ofta hela verksamheten.”
Särskolan som egen skolform
I detta kapitel föreslås att nuvarande särskola ska utgöra två skolformer, grundsärskola och
gymnasiesärskola och målet skall vara att utveckla samverkan mellan grundsär- och grundskola
respektive gymnasiesär- och gymnasieskola.
En utvecklad samverkan mellan grundsärskolan och grundskolan är en förutsättning för att på sikt kunna
ta ställning till behovet av skilda skolformer.
Kommittén skriver att det inte har ingått i uppdraget att föreslå förändringar i grundskolan. De framhåller
dock att man vid framtida översyn av grundskolans styrdokument uppmärksammar de hinder för en
inkluderande skola som finns.
Det faktum att elever som på grund av utvecklingsstörning behöver särskilda kunskapsmål kräver inte i
sig en egen skolform. Kommittén har, i de undersökningar som ligger till grund för förslagen i
betänkandet, sett att man i länder där begreppet särskola inte finns i stället arbetar med alternativa
kunskapsmål och individuella utvecklingsplaner.
Rätten till grundsärskola och gymnasiesärskola
Kommittén föreslår att begreppet utvecklingsstörd utmönstras ur skollagen och skolförordningarna och
ersätts av barn, ungdom respektive vuxna med utvecklingsstörning.
Man föreslår också att regeringen initierar en generell översyn av såväl definitionen som användningen av
begreppet utvecklingsstörning i all lagstiftning.
En lagändring föreslås som begränsar rätten till särskola till barn och ungdomar som efter en allsidig
utredning bedöms ha en utvecklingsstörning och därför behov av särskolans mål.
Autism eller autismliknande tillstånd behöver inte särskilt nämnas i lagen eftersom barn och ungdomar
med autism i kombination med utvecklingsstörning automatiskt ingår i gruppen.
Sedan 1996 har det funnits en försöksverksamhet och en tillfällig lag som ger vårdnadshavare rätt att
välja om ett barn skall fullgöra sin skolplikt i den obligatoriska särskolan eller i grundskolan. Kommittén
föreslår att denna försöksverksamhet upphör och att rätten till val av skolform förs in i skollagen.
Kvalitet i utbildningen
Kommittén föreslår att en nationell utvecklingsinsats genomförs i syfte att höja kvaliteten i utbildningen
och att kontakterna mellan barn, unga och vuxna med och utan utvecklingsstörning ökar.
Man bedömer att det är viktigt att i högre utsträckning än som i dag sker uppmärksamma utbildningen för
barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning i kommunal planering, utvärdering och
kvalitetsredovisning.
Man bedömer också att den pedagogiska verksamheten, liksom kunskapen om begåvningsstöd behöver
utvecklas.
Kommittén föreslår också att regeringen gör ett tillägg i läroplanen angående samverkan och
samarbetsformer mellan grundskola och särskola.
Man bedömer också att samverkan mellan skolformerna underlättas med en gemensam skolledning och
att lärarna från de olika skolformerna ingår i gemensamma arbetslag.
Individuell utvecklingsplan
Kommittén föreslår att en bestämmelse införs i skollagen om att elever i särskolan ska ha en individuell
utvecklingsplan som beslutas av rektor.
Elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling skall beskrivas och analyseras på olika nivåer så att
realistiska mål kan sättas utifrån elevens behov och förutsättningar.
Grundsärskolan
Förslaget är att ett nytt kapitel för skolformen grundsärskola införs i skollagen.
Grundsärskolan som begrepp skall innefatta hela den nuvarande obligatoriska särskolan, det vill säga
begreppet träningsskola föreslås försvinna.
Bestämmelserna i lag och förordning görs i största möjliga utsträckning gemensamma för grundskolan
och grundsärskolan.
Kompetens och utveckling
En viktig faktor för att öka kvaliteten i utbildningen för elever med utvecklingsstörning är personalens
kompetens. Kommittén föreslår att det specialpedagogiska perspektivet skall tydliggöras i
lärarutbildningen och att också den statliga rektorsutbildningen skall stärkas med tydligare
specialpedagogiskt perspektiv.
Man föreslår också att regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag att stimulera och stödja den lokala
skolutvecklingen i avseende att öka samverkan mellan skolformerna.
Kommittén bedömer också att skolhuvudmännen bör erbjuda skolans elevassistenter en adekvat
utbildning för sitt uppdrag.
Resurser och resursfördelning
Kommittén konstaterar att skillnaderna i genomsnittliga kostnader i särskolan är så stora att det finns skäl
att ifrågasätta undervisningens likvärdighet.
Man har anlitat kommunekonomiska experter för att undersöka hur olika resursfördelningssystem kan
främja respektive försvåra samverkan mellan skolformer.
I denna undersökning har man funnit att resursfördelningssystem som låser resurser till speciella
organisatoriska lösningar motverkar inkluderingssträvanden, medan fördelningssystem som tar större
hänsyn till individuella behov underlättar samverkan.
I betänkandet redovisas också på internationella erfarenheter som visar på fördelar med ett decentraliserat
system
FÖRVALTNINGENS SYNPUNKTER
Allmänna synpunkter
Förvaltningen anser att förslagen i Carlbeckkommitténs slutbetänkande inte är ett tillräckligt gott stöd för
utvecklingen av särskolan och för samverkan mellan skolformerna. Samverkan förutsätter att också
grundskolan har ett uttalat krav på ansvar.
Tilläggsdirektivet till kommittén, att inte utreda huruvida särskolan skulle upphöra som skolform, kan få
till följd att genomförandet av en skola för alla försvåras.
Förslag till förändringar i skollagen
Förvaltningen tycker att det bra att man nu gör regelsystemet likartat och jämförbart.
Värdegrund och attityder
Diskussionen som förs i kapitlet är viktig för att förstå hur hinder för skolutveckling uppstår.
Tyvärr har kommittén inte formulerat några förslag till hur det viktiga arbetet med värdegrund och
attityder skall göras framgångsrikt.
Särskolan som egen skolform
De förslag som framställs är helt i linje med det som beskrivs i direktiven. Det är anmärkningsvärt att
utbildningsdepartementet som har ansvar för hela skolan i Sverige inte beaktar kopplingen mellan
skolutveckling och politiska beslut om skolformer.
Rätten till grundsärskola och gymnasiesärskola
Förvaltningen stödjer förslaget om att begreppet utvecklingsstörd utmönstras ur skollagen och ersätts med
barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.
Det är också nödvändigt att regeringen föreslås initiera en generell översyn av såväl definitionen som
användningen av begreppet utvecklingsstörning i all lagstiftning.
Förvaltningen instämmer i förslagen om att diagnosen autism inte i sig är en tillräcklig grund för
mottagande i särskolan.
Förvaltningen anser också att föräldrar skall ha rätt att välja i vilken skolform deras barn skall fullgöra sin
skolplikt och att detta införs i skollagen.
Kvalitet i utbildningen
Förslaget om en nationell utvecklingsinsats för att höja kvaliteten i utbildningen och att öka kontakterna
mellan elever med och utan utvecklingsstörning är bra. Det kommer dock att krävas stora resurser, både
kunskapsmässiga och ekonomiska. En förutsättning för likvärdig utveckling är att staten tillskjuter dessa
medel.
I en nationell utvecklingsinsats är det viktigt att inte bara fokusera på kompetensutveckling för pedagoger
och skolledare. Elevassistenter, elevhälsopersonal och andra som arbetar i skolan är också nyckelpersoner
i utvecklingen av en skola för alla.
Förvaltningen understryker bedömningen att samverkan mellan skolformerna underlättas med en
gemensam skolledning och gemensamma arbetslag för de båda skolformerna. I utvecklingsarbetet,
Inkluderande skola i Göteborg, har detta varit en av framgångsfaktorerna.
Förvaltningen vill också stödja bedömningen om vikten av kommunernas ansvar för att i skolplaneringen
också uppmärksamma utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning.
I betänkandet föreslås ett tillägg i läroplanen om samverkan och samarbetsformer mellan grundskola och
särskola så att varje elevs mångsidiga utveckling och lärande främjas. Det är ett bra förslag som dock
måste kopplas till diskussionen om attityder och värderingar.
Förvaltningen anser det nödvändigt att uppmärksamma vikten av att eleverna har tillgång till
begåvningshjälpmedel. För andra funktionshinder än utvecklingsstörning är det självklart att elever får
tillgång till de hjälpmedel som finns och behövs och att skolans personal har kunskap om hur hjälpmedlen
används. Detta har inneburit att så gott som alla elever med andra funktionshinder än utvecklingsstörning
numera erbjuds skolplacering i skola där de bor. I den nationella utvecklingsinsatsen är alltså ökad
kunskap om begåvningshjälpmedel ett viktigt inslag för att öka förutsättningarna för elever med
utvecklingsstörning att delta i grundskolans verksamhet.
Individuell utvecklingsplan
Förvaltningen stöder förslaget om att en bestämmelse om individuell utvecklingsplan införs i skollagen. I
Göteborg finns redan nu beslut om att alla elever skall ha en individuell utvecklingsplan.
Grundsärskolan
Förslaget om att den nuvarande obligatoriska särskolan benämns grundsärskola är bra.
Förvaltningen hade dock hellre sett att hela den obligatoriska skolan benämnts grundskola, och att man
inom ramen för denna har alternativa kursplaner utifrån elevernas behov och förutsättningar.
Kompetens och utveckling
Förvaltningen har genom utvecklingsarbetet Inkluderande skola i Göteborg fått erfarenhet om vilken
kompetensutveckling och övriga insatser som för skolutvecklingen framåt. Det är viktigt att förstå att
inkluderingstanken inte har sitt ursprung i skolans värld. Idén om en skola för alla, inkluderande skola,
har sitt ursprung i det internationella handikappolitiska samtalet och i nationella handikappolitiska beslut.
Tanken om att barn ska ha rätt att gå i skola där de bor finns också i ett allmänpolitiskt sammanhang som
ett led i ett jämlikt och likvärdigt samhälle.
I läroplaner, parlamentariska utredningar, beslut om förändringar av lärarutbildningen och så vidare har
man under lång tid gjort försök till reformer som i många fall inte fått särskilt märkbara resultat i skolans
vardag. Detta visar bland annat den utvärdering av särskolan som Skolverket gjorde i slutet av 1990-talet
för att följa upp beslutet om kommunaliseringen av särskolan.
Carlbeckkommittén föreslår i kapitlet om Kompetens och utveckling att det specialpedagogiska
perspektivet ska tydliggöras i lärarutbildningen och dessutom att rektorsutbildningen skall stärkas med
tydligare specialpedagogiska perspektiv. Förvaltningen anser att om man fortsätter att ställa två
pedagogiska perspektiv mot varandra, det allmänpedagogiska och det specialpedagogiska, är risken stor
att barns rätt till delaktighet och gemenskap aldrig kommer att tillgodoses. Specialpedagogiken har
tillkommit för att den vanliga skolan definierar vissa barn som avvikande och därför behöver
specialundervisning. Om man hävdar ett ökat behov av specialpedagogik i skolan konserverar man
traditionen att särskilja de elever som av olika anledningar inte passar in.
Pedagogisk professionalitet innebär bland annat en förmåga att hitta elevens utvecklingspunkt
(Kirkegaard) och att ge barnet redskap för att komma vidare i sin utveckling. Denna kompetens kan inte
vara förbehållen några av skolans pedagoger utan skall ingå i alla lärares yrkeskompetens. Med den
uppdelning i specialpedagogik och ”vanlig” pedagogik som Carlbeckkommitténs betänkande ger uttryck
för tydliggör vi en brist i pedagogers kunskap att möta alla elevers behov och möjligheter. Denna brist
skulle förmodligen avklinga om lärarutbildningen gav alla studerande möjligheten att förkovra sig i
didaktik. En förkovran som förbereder lärare för att vara verksamma i en skola som möter en
normalpopulation av elever. En skola för alla förutsätter en pedagogik för alla och inte ett akademiskt
revirhävdande.
Resurser och resursfördelning
I de analyser som förvaltningen gjort inom ramen för Inkluderande skola i Göteborg framstår tydligt oron,
hos både föräldrar och personal, för att de nu ”öronmärkta” resurserna i särskolan skulle blandas med
grundskolans. För att denna oro inte skall komma att utgöra ett hinder för samverkan mellan skolformerna
anser förvaltningen att det är viktigt man under en övergångsperiod gör en särskild uppföljning av
särskolans kostnader.
SAMVERKAN
Carlbeckkommitténs slutbetänkande har varit föremål för diskussioner på arbetsplatsträffar i särskolan
och i arbetsgrupper gemensamma för grundskola och särskola. Tjänsteutlåtandet har behandlats i
särskolans lokala samverkansgrupp.
Bilaga 3
Stadsdelsnämnden Kortedala
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2005-03-15
Yttrande till kommunstyrelsen över betänkandet För oss tillsammans,
om utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2004:98)
Föreligger tjänsteutlåtande daterat 25 februari 2005.
Stadsdelsnämnden beslutar
att till kommunstyrelsen som eget yttrande översända föreliggande
tjänsteutlåtande och tillstyrka förslagen i betänkandet under
förutsättning att ökade kostnader kompenseras i budget samt
att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts med uppdrag
att se över hur utbildningen för barn med utvecklingsstörning i förskolan
och förskoleklassen ska utformas.
Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
Vid protokollet
Anders Johansson
Justerat
Arthur Thiry
Annika Johansson
Stadsdelsförvaltningen Kortedala
Tjänsteutlåtande 2005-02-25
Remiss på betänkandet För oss tillsammans, om utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2004:98)
ÄRENDET
SDN Kortedala har fått i uppdrag att besvara en remiss angående betänkandet; För oss tillsammans. Om
utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2004:98)
SAMMANFATTNING
Den 6 december 2001 tillkallade regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se
över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Skolans uppdrag är entydigt
att alla människor har samma rätt till en likvärdig utbildning med en gemensam värdegrund. Man pläderar
för inkludering och samverkan. Kommittén föreslår att särskolan ska delas upp i två skolformer;
grundsärskola och gymnasiesärskola. Man tydliggör hur kommunerna ska arbeta med inskrivningar till
särskolan och att varje elev ska ha en individuell utvecklingsplan. För att höja kvaliteten i utbildningen
för elever med utvecklingsstörning vill man öka kompetensutvecklingen för all personal. Kommitténs
förslag är genomtänkta och det finns egentligen ingenting att anmärka på. Förslaget kommer att fördyra
verksamheten framförallt vad gäller kompetensutvecklingen. Kommitténs uppdrag var att se över
särskolans verksamhet. Det är förvånande att regeringen inte har gett ett uppdrag som omfattar hela
skolsystemet. Det finns exempelvis ytterst få skrivningar om barn i förskolan eller förskoleklass i
betänkandet. Det är anmärkningsvärt att det är förbisett eftersom merparten av barnets utveckling
grundläggs i förskolan. Förslagen i betänkandet måste kompletteras med en ny kommitté som hanterar
förskolans roll och funktion. I utredningen saknas beskrivningar av kopplingar till andra lagstiftningar
inom exempelvis LSS-lagen. I vårt dagliga arbete med särskolan är samarbetet med ansvariga inom LSS
av stor betydelse för barnens/elevernas livssituation.
FÖRSLAG
Med hänvisning till ovanstående föreslås Stadsdelsnämnden Kortedala besluta
att till kommunstyrelsen som eget yttrande översända
detta tjänsteutlåtande och
tillstyrka förslagen i betänkandet under förutsättning att ökade kostnader
kompenseras i budget,
att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts med uppdrag att se över utbildningen
för barn med utvecklingsstörning i förskolan och förskoleklassen med mål att koppla
samman allt till en helhet.
STADSDELSFÖRVALTNING KORTEDALA
Barn & Ungdom
Lars Brickzén
Stadsdelschef
Jan Mellgren
Verksamhetschef
BAKGRUND
Den 6 december 2001 tillkallade regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se
över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Underlag för kommitténs
arbete har varit forsknings- och utvärderingsrapporter, egna enkäter, föredragningar inför kommittén,
hearings med berörda organisationer och institutioner, deltagande och medverkan i konferenser och
seminarier, studiebesök i kommuner och på skolor samt kontakter med elever, studerande och föräldrar
inom skola och vuxenutbildning. Kommittén lämnar flera förslag till ändringar i skollagen med ändringar
i de skolövergripande bestämmelserna i skollagen och tre nya kapitel i lagen. Ambitionen är att de olika
skolformerna i största möjliga utsträckning ska vara gemensamma eller, där det krävs särskilda
hänsynstaganden, ändå utformas så likartat som möjligt. Motiven för detta är främst rättviseaspekter;
barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörningar ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla
andra. Man menar också att möjligheterna till samverkan mellan skolformerna ökar med likartade
regelsystem. Kommittén betonar betydelsen av att arbeta med de värderingar och attityder som styr vårt
handlande och synen på barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning och deras plats i utbildning
och samhälle. Kontakterna och samverkan mellan elever och studerande med och utan
utvecklingsstörning ska öka.
Man förutsätter att alla berörda på nationell-, kommunal- och skolnivå omfattar samma grundläggande
värderingar om alla människors lika värde och rätt till delaktighet.
Betänkandet fastslår att inkludering och samverkan handlar ytterst om hur man ser på olikheter, på
delaktighet och samhörighet och inte minst på ansvar. Skolans uppdrag är entydigt och alla människor har
samma rätt till en likvärdig utbildning med en gemensam värdegrund. Trots detta pekar kommittén på att
det finns brister i organisation och övergripande planering och så stora olikheter mellan kommuner och
skolor att likvärdigheten kan vara hotad. Man pläderar för inkludering och samverkan. Det vilar ett
ansvar på de pedagogiska forskarna och de pedagogiska praktikerna att utveckla en ny diskurs, ett nytt
samtal, om det annorlunda barnet, ett språk som berättar om barnets möjligheter och om hur det
pedagogiska arbetet ska kunna ta dessa som utgångspunkt.
Kommittén föreslår att särskolan ska delas upp i två skolformer; grundsärskola och gymnasiesärskola. De
två skolformerna motsvarar grundskolan respektive gymnasieskolan och därigenom bör det bli lättare att
utveckla samverkan mellan grundsärskolan och grundskolan och mellan gymnasiesärskolan och
gymnasieskolan. Det är viktigt att utveckla en sammanhållen skola där barn och ungdomar får möjligheter
att mötas och utveckla sin förståelse för och tolerans mot olikheter. Strävan i skola och vuxenutbildning
ska därför vara att i så stor utsträckning som möjligt undervisa elever med olika funktionshinder
tillsammans med övriga elever. Man konstaterar att inkludering och samverkan ställer krav på
genomtänkta strategier för organisation, undervisning, resurser och resursfördelning samt på personalens
kompetens. Framför allt krävs en pedagogisk ledning som medvetet och insiktsfullt arbetar för att främja
inkludering. En utvecklad samverkan mellan skolformerna är också en förutsättning för att på sikt kunna
ta ställning till behovet av skilda skolformer. Man föreslår striktare regler för rätt till särskola. Begreppet
utvecklingsstörd tas bort ur skollagen och skolförordningarna och ersätts av barn, unga respektive vuxna
med utvecklingsstörning. Kriteriet för rätt till särskola ska vara att ett barn eller en ungdom har en
utvecklingsstörning och på grund av denna har behov av grundsärskolans respektive gymnasiesärskolans
kunskapsmål. Barn och ungdomar med autism eller autismliknande tillstånd ska tas emot i särskolan bara
om de också har en utvecklingsstörning.
För rätten till särskola ska det alltid göras en allsidig utredning och vårdnadshavarna ska göras delaktiga i
utredningsprocessen. En elevs utveckling i förhållande till läroplanens kunskapsmål och individuellt satta
mål ska regelbundet följas upp men också regelmässigt prövas mot den tidigare utredningen och man ska
då också ta ställning till om en förnyad utredning ska göras. I förslaget vill man att lagen om
försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande över barns skolgång upphör och att föräldrar i stället i
skollagen ges rätten att avgöra om ett barn med utvecklingsstörning ska gå i grundskola eller i
grundsärskola.
Kvalitet i utbildningen lyfts fram som ett område av särskild betydelse ur kvalitetssynpunkt som
övergripande mål, undervisning och lärande, begåvningshjälpmedel och läromedel, samverkan,
elevinflytande och elevhälsa. Kommunen måste ta ett större ansvar för den övergripande planeringen och
utvärderingen av utbildningen och därför föreslås att en nationell utvecklingsinsats genomförs för att
stödja kommunerna i detta arbete. Under arbetet i kommittén har man sett att särskolans undervisning
många gånger är mer omsorgs- än kunskapsorienterad. Därför betonar man att elever i särskolan behöver
få utmaningar i sitt lärande, precis som alla andra elever. För att utveckla elevernas olika förmågor och
kvaliteter är det då nödvändigt med tydliga mål, olika undervisningsmetoder och variation i lärandet,
vilket också underlättar lärandet i heterogena grupper. Kunskapen om begåvningshjälpmedel behöver
stärkas i syfte att ge personer med utvecklingsstörning optimala förutsättningar för lärande och för att
uppnå delaktighet och gemenskap i skola och vardagsliv.
Samverkan mellan skolformerna ska vara ett prioriterat område och därför föreslås att i läroplanerna görs
ett tillägg om samverkan och samarbetsformer. Samverkan leder till att skolan i sin helhet bättre kan
hantera olikhet och variation. För att få förståelse för andra människors olikheter krävs det möten i
vardagen. Då först förstår vi den andres perspektiv.
Gemensam skolledning och gränsöverskridande arbetslag underlättar samverkan och ger bättre
förutsättningar att lyckas. En skolledare med ansvar för båda verksamheterna har större möjligheter att få
i gång diskussioner om skolans vision, lärande och bemötande. Vi konstaterar också att det finns
strukturer i skolan som försvårar samverkan. Framför allt handlar det om olika skolkulturer, synen på
olikhet, fokusering på betyg och exakta kunskapsmål och vem som har ansvar för de ”avvikande”
eleverna. Elevernas inflytande i utbildningen ska stärkas. För elever med utvecklingsstörning är det lika
viktigt som för andra elever att få inflytande över sitt lärande och sin skolsituation. Omgivningens
förmåga att skapa praktiska, psykologiska och organisatoriska förutsättningar är avgörande för hur detta
kan realiseras. Därför föreslås att elevhälsan ska omfatta omvårdnad samt medicinska, psykologiska,
sociala och specialpedagogiska insatser. Samarbete och samverkan mellan olika personalkategorier inom
skolan och mellan elevhälsan och myndigheter med ansvar för barns och ungas hälsa utanför skolan ska
uppmärksammas. Individuell utvecklingsplan ett verktyg för att höja kvaliteten Alla elever i
grundsärskolan och gymnasiesärskolan ska ha en individuell utvecklingsplan. Bestämmelsen om planen
ska regleras i skollagen. Syftet med planen är att visa vad som behövs för att nå målen, den ska vara
framåtsyftande och innehålla överenskommelser mellan elev, förälder och lärare. Planen ska innehålla en
beskrivning av elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling i relation till de nationella målen i
läroplaner och kursplaner. För eleverna i gymnasiesärskolan bör den individuella utvecklingsplanen
innehålla en planering för övergången till arbetslivet. Den individuella utvecklingsplanen ska kopplas
ihop med skolans planering, i förekommande fall med t.ex. åtgärdsprogram och individuell plan enligt
LSS. Hela lärandemiljön ska beaktas. För att skolorna ska få stöd och vägledning i arbetet med planerna
föreslås att Skolverket får till uppgift att utarbeta allmänna råd och riktlinjer.
Grundsärskolan får ett eget kapitel i skollagen som syftar till att skapa så
enhetliga bestämmelser för grundskolan och grundsärskolan som möjligt – både av rättviseskäl och för att
underlätta samverkan. Detta föranleder ändringar i skollagen vad beträffar timplan, betyg, antalet
årskurser och tidsomfång m.m. Friheten att välja skola ökar genom att en kommun som inte är
hemkommun ska ha skyldighet att ta emot en elev om det med hänsyn till elevens personliga förhållanden
finns särskilda skäl. För att öka flexibiliteten inom och mellan skolformerna föreslås att grundsärskolan
blir en skolform som innefattar såväl den nuvarande grundsärskolan som träningsskolan. I grundsärskolan
ska man kunna läsa ämnen enligt både grundsärskolans och grundskolans kursplaner för ämnen och
grundsärskolans kursplaner för kunskapsområden. Begreppet kunskapsområde ersätter det tidigare
begreppet ämnesområde. Syftet är att varje elev ska kunna få en studiegång som är anpassad till just hans
eller hennes behov och förmågor. Alla elever i grundsärskolan ska få ett intyg över genomgången
utbildning. På begäran kan elever i grundsärskolan få betyg. Ett betygsdokument ska kunna innehålla
betyg från såväl grundsärskolan som grundskolan och betygsskalan ska vara tregradig med Godkänt (G),
Väl godkänt (VG) och Mycket väl godkänt
(MVG).
För att höja kvaliteten i utbildningen för elever med utvecklingsstörning vill man att verksamma lärare
som undervisar elever med utvecklingsstörning bör erbjudas kompetensutveckling inom det
specialpedagogiska kunskapsområdet. Specialpedagogens roll i skolans arbetslag ska vara att ha ett
övergripande ansvar för att undanröja orsaker till svårigheter i lärandemiljön. Skolledarnas erfarenheter
och kompetens är betydelsefulla faktorer för att kunna organisera, leda och stödja skolans arbete så att
kvalitén i utbildningen höjs. Den statliga rektorsutbildningen föreslås förstärkas med specialpedagogiska
perspektiv och att de internationella överenskommelser på utbildningsområdet som Sverige har anslutit
sig till ska behandlas i utbildningen. Specialpedagogiska institutet och högskolor bör erbjuda utbildningar
för arbetslag med lärare från båda skolformerna i syfte att öka samverkan.
Elevassistenternas roll i dagens särskola är mångfacetterad och innebär ofta såväl en social som en
pedagogisk funktion. Den pedagogiska funktionen får emellertid inte ersätta ett lärararbete, men kan
innebära att assistenter under handledning av lärare ger enskilda elever pedagogiskt stöd. För att
assistenterna ska ha kompetens för att klara sitt uppdrag föreslås att skolhuvudmännen bör erbjuda dem
adekvat utbildning. Kommitténs förslag är genomtänkta och det finns egentligen ingenting att anmärka
på. Vi kan se att delar av förslagen i betänkandet kommer att fördyra verksamheten. De största
kostnaderna ligger inom kompetensutvecklingen. Det krävs resurstillskott för att genomföra föreslagna
satsningar. Vi delar dock uppfattningen om att vi behöver kompetensutveckla oss.
Kommentar
Kommitténs uppdrag var att se över särskolans verksamhet. Vi är förvånade att regeringen inte har gett ett
uppdrag som omfattar hela skolsystemet. Det finns exempelvis inga skrivningar om barn i förskolan och
inget om förskoleklass. Det är mycket anmärkningsvärt att det är förbisett eftersom merparten av barnets
utveckling grundläggs i förskolan. Att barns tidigare åldrar inte finns med är helt oacceptabelt. Vi menar
att förslagen som beskrivs måste kompletteras med skrivningar om förskolans och förskoleklassens roll
och funktion. I utredningen saknas beskrivningar av kopplingar till andra lagstiftningar inom exempelvis
LSS-lagen. I vårt dagliga arbete med särskolan är samarbetet med LSS ansvariga av stor betydelse för
barnens/elevernas livssituation.
Bilaga 4
Utbildningsnämnden
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2005-03-16
Utbildningsnämnden har från stadskansliet fått en begäran om yttrande över Carlbeck-kommitténs
betänkande om utbildning och utvecklingsstörning. Förvaltningen begränsar sig i sitt förslag till yttrande i
huvudsak till de delar som berör gymnasieskolan men berör ändå den potential som ligger i fördjupning
av samverkan mellan skolformerna vid övergången från grundskola till gymnasieskola och därifrån till
fortsatt utbildning, arbete, boende och fritid för ett aktivt vuxenliv.
BESLUT
Utbildningsnämnden godkänner förvaltningens yttrande över Utbildningsdepartementets remiss på
betänkandet ”För oss tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning” och tillstyrker därmed
betänkandet.
Denna paragraf förklaras för omedelbart justerad.
Utbildningsförvaltningen
Tjänsteutlåtande 2005-02-21
ÄRENDE
Yttrande över Utbildningsdepartementets remiss (Carlbeck-kommittén): Betänkandet ”För oss
tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning” (SOU: 2004:98)
SAMMANFATTNING
Utbildningsnämnden har från stadskansliet fått en begäran om yttrande över Carlbeck-kommitténs
betänkande om utbildning och utvecklingsstörning. Förvaltningen begränsar sig i sitt förslag till yttrande i
huvudsak till de delar som berör gymnasieskolan men berör ändå den potential som ligger i fördjupning
av samverkan mellan skolformerna vid övergången från grundskola till gymnasieskola och därifrån till
fortsatt utbildning, arbete, boende och fritid för ett aktivt vuxenliv.
Kommitténs uppdrag har varit att se över möjligheterna att öka samverkan mellan grundskolan och
grundsärskolan samt gymnasieskolan och gymnasiesärskolan samt att se över möjligheterna att höja
utbildningens kvalitet. I den andan föreslås övergripande förändringar i skollagen som innebär att lagen
skall vara lika för alla, barn, ungdomar och vuxna. Men det skall finnas ett särskilt kapitel om särskolan
som fortsatt värnar om särskolelevernas speciella behov och förutsättningar. Skolan skall inkludera så
många som möjligt. Vägen till en skola för alla måste dock få ta tid och föregås av ett omfattande
utvecklingsarbete. Hur långt det är möjligt att komma i fråga om samordning i lärandet och ifråga om
samlokalisering lämnar kommittén som en öppen fråga. Det förändringsarbete som behövs föreslås ske
parallellt och med samma utgångspunkter som är beslutat för gymnasieskolan i sin helhet via de elva
stegen nu kompletterat med beslut om särskolan.
Utbildningsförvaltningen ställer sig bakom Carlbeck-kommitténs förslag i dess huvudsakliga delar och
med samma förbehåll som kommittén om att de förändringar som nu ska följa måste få ta tid och föregås
av ett omfattande utvecklingsarbete.
FÖRSLAG TILL BESLUT I UTBILDNINGSNÄMNDEN
Utbildningsnämnden godkänner förvaltningens yttrande över Utbildningsdepartementets remiss på
betänkandet ”För oss tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning” och tillstyrker därmed
betänkandet.
Denna paragraf förklaras för omedelbart justerad.
Lars Olov Lernberg
Bilaga 1: Utbildningsförvaltningens yttrande
Bilaga 2: Sammanfattning
Solweig Wahlqvist
Yttrande över Utbildningsdepartementets remiss: Betänkandet ” För oss tillsammans. Om
utbildning och utvecklingsstörning” ( SOU: 2004:98)
Genom beslut i december 2001 tillsattes av dåvarande skolminister Wärnersson en kommitté med
uppdrag att se över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Nu föreligger
kommitténs arbete som betänkande: ”För oss tillsammans - Om utbildning och utvecklingsstörning”
(SOU 2004:98).
Utbildningsförvaltningen skall tillsammans med SDF Högsbo, SDF Kortedala och
vuxenutbildningsförvaltningen yttra sig på stadskansliets uppdrag.
Utbildningsförvaltningen väljer att avgränsa sitt yttrande till de avsnitt som främst berör gymnasiedelen.
Hit räknas självklart övergången från grundskolan och steget vidare efter gymnasiet. I arbetet med
yttrandet har synpunkter och kommentarer inhämtats från Suzanne Norman Berg, verksamhetschef på
Slottsbergsgymnasiet, Ann-Britt Nilsson, verksamhetschef på Vingagymnasiet och Reinhold Svensson,
verksamhetschef på Munkebäcksgymnasiet. Yttrandets innehåll har också kommunicerats med
verksamhetschefen för den obligatoriska särskolan, Inga-Maj Adolfsson, SDF Högsbo.
Ulla Alexandersson´s rapport om obligatoriska särskolan och gymnasiesärskolan (delrapport i
”Kvalitetsdialogen 2004” beställd av Göteborgs Stad och daterad
2005-02-09) hart tillfört viktiga kunskaper och insikter om särskolan i Göteborg, om nuläge och
utvecklingsbehov. Ulla Alexandersson är under professor Tomas Kroksmarks ledning verksam vid
Institutionen för Pedagogik och Didaktik vid Göteborgs Universitet.
Betänkandet i sammanfattning
Carlbeck-kommittén, som kommittén kommit att kallas, har under ledning av förra kommunalrådet och
utbildningsnämndens ordförande Vivi-Ann Nilsson haft två huvuduppgifter: att se över möjligheterna att
öka samverkan mellan grundskolan och grundsärskolan samt gymnasiesärskolan och gymnasieskolan och
att se över möjligheterna att höja utbildningens kvalitet.
I de avsnitt som berör gymnasiedelen knyter kommittén fasta band mellan sin uppgift och regeringens
proposition 2003/04:140 Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (beslut i
riksdagen 2004-10-27). Betänkandets huvudtema är den, med kommitténs ord, ytterst angelägna
uppgiften att ”gymnasieskolan och gymnasiesärskolan reformeras parallellt och med samma
utgångspunkter. En ordning där gymnasiesärskolan utgör en del av en sammanhållen gymnasieskola
öppnar för en organisatorisk samverkan och ett samutnyttjande av såväl ekonomiska som
personalmässiga resurser”, säger man i betänkandet. Vidare, ”det erbjuder också möjligheter för
gymnasiesärskolans elever att kunna kombinera kurser från gymnasiesärskolan med kurser från
gymnasieskolan. Skolan är viktig för alla. Skolan ska inkludera så många som möjligt. Alla barn och
unga ska helst undervisas tillsammans.”
Skolformerna gemensamt
Kommittén föreslår ändringar i skollagen som innebär att lagen skall vara lika för alla barn, alla unga och
alla vuxna. Det skall finnas ett särskilt kapitel om grundsärskolan och ett kapitel för gymnasiesärskolan.
Likaså ett kapitel om utbildning för vuxna med utvecklingsstörning.
Särskola föreslås byta namn till grundsärskola och gymnasiesärskola. Ungdomar som efter en utredning
(kommunens ansvar) visar sig ha en utvecklingsstörning har rätt att gå i grundsärskolan och att sedan
fortsätta gå i gymnasiesärskolan. Barn, ungdomar och föräldrar ska vara delaktiga i att välja skolform.
Många lärare och elevassistenter som arbetar i särskolan behöver få mer utbildning för att mera aktivt
kunna medverka till skolans utveckling i föreslagen riktning.
Grundskolan och gymnasieskolan förutsätts samverka mer med grundsärskolan och gymnasiesärskolan.
Samverkan skall vara inskriven i läroplanerna. Samverkan är bra för alla elever och lärare inom, såväl
som mellan skolformerna. Det är bra om skolorna har samma rektor. Alla berörda lärare i samverkande
skolformer ska få mer kunskaper om särskolan och vad det innebär att ha en utvecklingsstörning.
Innehåll och arbetsformer i skolan ska variera. Eleverna ska vara med och bestämma om sin skola och sin
utbildning. Eleverna ska ha en individuell utvecklingsplan som visar undervisningens innehåll och form.
Elevens föräldrar ska var med i planeringen. Eleverna ska också ha en planering för vad de ska göra efter
skolan. Eleverna ska få använda begåvningshjälpmedel i skolan.
Gymnasiesärskolan
Gymnasiesärskolan ska vara fyraårig. I gymnasiesärskolan ska det finnas nationella program,
specialutformade program och individuella program. Yrkesträning och verksamhetsträning inordnas i det
individuella programmet. Eleverna ska tillsammans med föräldrarna och skolan bestämma vilket program
de skall gå på. Programutbudet skall ökas. Skolan ansvarar för det avgörande beslutet.
Eleverna i gymnasiesärskolan ska kunna välja ett program i en annan kommun. Gäller ej individuella
programmet.
En elev som har gått i grundsärskolan kan pröva att få gå på ett individuellt program i gymnasieskolan.
Det är gymnasieskolan som slutligen avgör om eleven kan gå där.
Eleverna skall också kunna välja kurser från gymnasieskolan.
Historia blir ett nytt kärnämne. Arbetsplatsförlagt (APL) lärande ska vara minst 22 veckor.
Lärlingsutbildning blir också en möjlighet.
Betygsskalan blir densamma som i gymnasieskolan, Godkänt, Väl godkänt och Mycket väl godkänt med
undantag för IG som inte finns med i förslaget.
Gymnasiesärskolan ska aktivt förbereda eleverna för det vuxna livet efter skolan, i arbete, i fritid och i
boende.
Svårt att beräkna kostnaderna
Det är mycket svårt, säger kommittén, att beräkna kostnaderna för de förslag man lägger fram i sitt
betänkande. Utbildningskostnaderna finns oberoende av var eleven går i gymnasiesärskola. De kan dock
bli högre med ett friare val, vilket program eleven väljer, reseavstånd, högre kostnader per elev på grund
av färre elever på ett större utbud av program och så vidare. Det är realistiskt att elevens friare val ökar
kostnaderna, säger man. Kommittén tror dock att mer samarbete och samordning mellan skolformerna
och mellan närliggande kommuner kan påverka kostnadsbilden till det bättre. Trots de ökade kostnaderna
menar kommittén att det är oförenligt med kraven på likabehandling och jämlikhet att ge elever med
utvecklingsstörning sämre valmöjligheter än andra elever. Samtidigt understryker kommittén att det inte
är förenligt att förbättrade valmöjligheter för gymnasiesärskolans elever ska leda till försämringar för
andra elever inom särskolans ramar. Kommittén har inga förslag hur den här knuten skall lösas.
Genomförande
I riksdagen beslutades 2004-10-27 att förändringarna i gymnasieskolan ska genomföras 2007-07-01 i
enlighet med regeringens proposition 2003/04:140 (”Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av
gymnasieskolan”). Carlbeck-kommittén föreslår att förändringarna för gymnasiesärskolan genomförs
med samma tidsplan och med samma implementeringsarbete som för gymnasieskolan. Kommitténs
bedömning är att förändringarna för gymnasiesärskolans del, även om beslutet om gymnasiesärskolan tas
senare, inte har den omfattning att de inte skall kunna genomföras samtidigt.
Utbildningsförvaltningens synpunkter och kommentarer
Utbildningsförvaltningen delar Carlbeck-kommitténs uppfattning om värdet av att gymnasieskolan och
gymnasiesärskolan utvecklas i samma takt och i så lika former som möjligt. Dock med all den hänsyn
som måste tas till gymnasiesärskolans speciella elevgruppers alla olika behov och förutsättningar. Ett
viktigt steg i en eftersträvansvärd utveckling mot ”en skola för alla” är en gemensam skollag som täcker
alla skolformer. Jämför detta med den ena betydelsen i betänkandets titel: ”För oss tillsammans”.
Förvaltningen ser positivt på kommitténs förslag om en samlad skollagstiftning.
Ett annat viktigt steg som kommittén aktivt förespråkar är närmandet mellan skolformerna i en och
samma skolorganisation med gemensam ledning och därmed ökade möjligheter till samordning och
praktiskt samarbete till form och innehåll. Jämför detta med den andra betydelsen i betänkandets titel:
”För oss tillsammans”. I Göteborg är gymnasiesärskolan en del inom gymnasieskolan och ingår på
samma villkor som övriga gymnasieskolor i dess ledningsorganisation under skolchefens överinseende.
Gymnasiesärskolans verksamhet finns förlagd såväl i egna skolhus som i direkt anslutning till ett flertal
av befintliga gymnasieskolor.
Hur långt det är möjligt att inom ramen för en sammanhållen gymnasieskola uppnå den långtgående
inkludering som Carlbeck-kommittén förespråkar lämnas av kommittén som en öppen fråga. I
betänkandet läggs en lång rad förslag som öppnar dörrar till en förändring som man är medveten om
måste få ta tid och som måste föregås av ett omfattande utvecklingsarbete.
Utbildningsförvaltningen delar kommitténs uppfattning att ökad samverkan, delaktighet och inkludering i
hög grad är en fråga om kunskaper, attityder och värderingar i skolornas ledning, bland lärare och övrig
personal, samt inte minst bland elever och föräldrar inom både gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.
Ett utvecklingsarbete i detta avseende måste börja i utbildningen vid lärarhögskolorna. Det
utvecklingsarbete som ska bedrivas framöver i förvaltningens regi planeras ske samordnat och i parallella
processer med samma utgångspunkter som föreskrivs i riksdagens beslut om de ”Elva steg för
utvecklingen av gymnasieskolan” kompletterade med de beslut och föreskrifter som Carlbeckkommitténs betänkande leder till. I de elva stegen är gymnasiesärskolan avsiktligt mycket knapphändigt
behandlad i avvaktan på Carlbeck-kommitténs betänkande. Nu är den bristen snart åtgärdad och
reformarbetet kan inledas med båda skolformerna för ögonen. Den stora utmaningen i Göteborg, med de
erfarenheter vi idag har av samverkan och integration mellan skolformerna, såväl i fysiska som i
pedagogiska termer, är att hos gymnasieskolorna nå fram till en mera öppen attityd visavi
gymnasiesärskolan än åt det motsatta hållet.
Företrädare för berörda skolformer måste samlas i en aktiv dialog kring aktuella frågor och tillsammans
reda ut begreppen: Vilka är eleverna? Hur kan deras mycket olika behov ta sig i utryck? Hur långt kan vi
komma i inkludering i fysiska, sociala och pedagogiska avseenden? Hur skapar vi den bästa möjliga skola
för alla, en skola som inom samma väggar ska rymma såväl kunskapsskolan som skolan för omsorg?
Vilka förändringar finns inom möjligheternas ramar och vilka är de främsta hindren.
Med syftning på parallella processer vill utbildningsförvaltningen avslutningsvis uppmärksamma på två
av de aktiviteter som finns med på listan över strategiska frågor för utbildningsnämndens verksamhet
framöver (Årsrapport 2004 avsnitt 1.4). Två aktiviteter som Carlbeck-kommittén fäster stor vikt och stort
värde vid:
Utveckling och fördjupning av samarbetet kring övergången mellan grundskola och gymnasieskola samt
mellan ungdomsskolan och vidare studier alternativt till arbete och försörjning.
I uppgiften att stärka särskoleelevernas skolgång ligger det enligt utbildnings-förvaltningen en stor
utvecklingspotential i arbetet att utveckla och fördjupa brobygget mellan grundsärskola och
gymnasiesärskola och gymnasieskolans individuella program. På samma sätt ligger det en stor
utvecklingspotential i uppgiften att bygga broar över i vuxenlivet där bättre möjligheter till meningsfull
dagligverksamhet alternativt möjlighet till eget arbete och försörjning som behöver utvecklas och stärkas.
I det senare fallet bifaller utbildningsförvaltningen Carlbeck-kommitténs förslag att
Yrkesutbildningskommittén skall ta sig an särskolans behov.
Bilaga 5
Vuxenutbildningsnämnden
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2005-03-16
Yttrande: betänkande För oss tillsammans. Om utbildning och utvecklingsstörning
ÄRENDE
Betänkande SOU 2004:98 För oss tillsammans. Om utbildning och utvecklingsstörning.
Utbildningsdepartementet har remitterat ärendet till bland andra Göteborgs kommun.
Förvaltningen har i sitt yttrande tagit ställning till de delar av betänkandet som berör vuxenutbildningen.
Förvaltningen instämmer i förslaget om en flexiblare utbildning för vuxna med utvecklingsstörning, så
nära anknuten till övrig vuxenutbildning som möjligt, med samma rätt till utbildning på grundläggande
nivå som övriga kommuninvånare.
Utbildningen benämns i förslaget utbildning för vuxna med utvecklingsstörning. Förvaltningens
bedömning är att begreppet utbildning för vuxna med intellektuellt funktionshinder är en mer funktionell
benämning då den inte ställer samma krav på en diagnos eller utredning av den sökande.
HANDLING
Vuxenutbildningsförvaltningens tjänsteutlåtande den 2 mars 2005.
FÖRSLAG TILL BESLUT
Vuxenutbildningsnämnden tillstyrker förvaltningens förslag till yttrande.
Föredragning av Marianne Norming
Ordförande frågar om nämnden kan tillstyrka förvaltningens förslag och finner frågan med ja besvarad.
BESLUT
Vuxenutbildningsnämnden tillstyrker förvaltningens förslag till yttrande.
Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
Rätt utdrag intygar
I tjänsten
Anna Övergaard
Vuxenutbildningsförvaltningen
Tjänsteutlåtande 2005-03-02
Yttrande på betänkande SOU 2004:98 För oss tillsammans. Om utbildning och utvecklingsstörning
Sammanfattning
Betänkande SOU 2004:98 För oss tillsammans. Om utbildning och utvecklingsstörning.
Utbildningsdepartementet har remitterat ärendet till bland andra Göteborgs kommun.
Förvaltningen har i sitt yttrande tagit ställning till de delar av betänkandet som berör vuxenutbildningen.
Förvaltningen instämmer i förslaget om en flexiblare utbildning för vuxna med utvecklingsstörning, så
nära anknuten till övrig vuxenutbildning som möjligt, med samma rätt till utbildning på grundläggande
nivå som övriga kommuninvånare.
Utbildningen benämns i förslaget utbildning för vuxna med utvecklingsstörning. Förvaltningens
bedömning är att begreppet utbildning för vuxna med intellektuellt funktionshinder är en mer funktionell
benämning då den inte ställer samma krav på en diagnos eller utredning av den sökande.
Förslag till beslut i vuxenutbildningsnämnden
Vuxenutbildningsnämnden tillstyrker förvaltningens förslag till yttrande.
Vuxenutbildningsförvaltningen
Jan Rösman
Marianne Norming
Bilagor
Sammanfattning av betänkandet.
ÄRENDET
Betänkande SOU 2004:98 För oss tillsammans. Om utbildning och utvecklingsstörning.
Utbildningsdepartementet har remitterat ärendet till bland andra Göteborgs kommun.
SAMMANFATTNING
Förvaltningen har i sitt yttrande tagit ställning till de delar av betänkandet som berör vuxenutbildningen.
Förvaltningen instämmer i förslaget om en flexiblare utbildning för vuxna med utvecklingsstörning, så
nära anknuten till övrig vuxenutbildning som möjligt, med samma rätt till utbildning på grundläggande
nivå som övriga kommuninvånare.
Utbildningen benämns i förslaget utbildning för vuxna med utvecklingsstörning. Förvaltningens
bedömning är att begreppet utbildning för vuxna med intellektuellt funktionshinder är en mer funktionell
benämning då den inte ställer samma krav på en diagnos eller utredning av den sökande.
ÖVERVÄGANDEN
Betänkandets huvudlinje är att utbildningen för vuxna med utvecklingsstörning skall präglas av ett
inkluderande förhållningssätt. Det innebär bland annat att kommuner skall ha samma skyldighet att stödja
lärande för vuxna med intellektuellt funktionshinder som lärande för andra vuxna. Enligt betänkandet
kräver det en utökad samverkan mellan olika former av vuxenutbildning, daglig verksamhet och
arbetsmarknadsinsatser.
Det är förvaltningens bedömning att den i betänkandet beskrivna utökade samverkan kan leda till en
didaktisk utveckling genom utökat kunskapsutbyte och därmed gagna den studerande.
Av betänkandet framgår att man föreslår att utbildningen skall benämnas utbildning för vuxna med
utvecklingsstörning. Förvaltningen anser att begreppet utbildning för vuxna med intellektuellt
funktionshinder är en bättre benämning då det inte ställer samma krav på ställande av diagnos eller
utredning av den sökande.
Ekonomiska konsekvenser
Av betänkandet framgår vidare att förslaget kan medföra ökade kostnader på grund av ökad efterfrågan av
utbildningsplatser samt ett utökat timtal för den studerande. Samtidigt menar man i utredningen att
förslaget stimulerar till en ny organisation med ökat antal studerande per grupp. Vidare framgår av
betänkandet att en utökad samverkan med andra utbildningar, andra verksamheter och mellan kommuner
kan leda till ett effektivare resursutnyttjande.
Det är förvaltningens uppfattning att om antalet studerande som söker sig till utbildning ökar samtidigt
som timtalet per studerande höjs kommer förslaget att innebära ökade kostnader. Den i förslaget ökade
kompetensutvecklingen av såväl lärare som rektorer kommer också att initialt medföra kostnadsökningar.
Jämställdhetsperspektivet
Betänkandets huvudlinje är att gruppen vuxna med intellektuellt funktionshinder med avseende på
rättigheter till utbildning, skall jämställas med övriga vuxna. Det är förvaltningens uppfattning att
förslaget kan bidra till ökad jämställdhet.
Bilaga 6
GÖTEBORGS KOMMUNSTYRELSE
Regeringskansliet
Utbildnings- och kulturdepartementet
103 33 Stockholm
Göteborgs Stads yttrande över betänkandet ”För oss tillsammans - Om utbildning och
utvecklingsstörning” (SOU 2004: 98)
Göteborgs stad har beretts tillfälle till yttrande gällande rubricerat ärende och önskar lämna nedanstående
synpunkter.
Göteborgs Stad tillstyrker stora delar av betänkandet och har valt att i yttrandet särskilt lyfta de områden
där kommunen önskar föra fram andra synpunkter.
Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:100)
3 kap 3 § 3
Göteborgs stad föreslår ett tillägg i författningstexten; ”Barn som inte kan gå i grundskola eller
grundsärskola därför att de är döva, dövblinda, har en grav språkstörning eller en hörselskada skall, om
vårdnadshavare begär det tas emot i specialskola”.
Interkommunal ersättning
Göteborgs stad anser att förslaget om interkommunal ersättning för en elev som väljer utbildning i en
annan kommun än hemkommunen, bör vara en avtalsfråga mellan kommunerna och inte som står angivet
”… den interkommunala ersättningen beräknas enligt anordnarens självkostnad”.
Förslag till förordning om ändring i särskoleförordningen (1995:206)
7 kap. 5 §
Göteborgs stad anser att kommittén även borde föreslagit betygskriteriet Icke Godkänd (IG) då
betänkandet gör gällande att gymnasiesärskolan, för många elever, inte innebär tillräckliga utmaningar.
Som ett led i att utforma gymnasiesärskolan till en i jämförelse med andra likvärdig skolform och för att
sporra eleverna till större utmaningar bör även gymnasiesärskolans elever få betyget Icke Godkänd.
Kapitel 2
Värderingar och attityder
Göteborgs stad delar kommitténs uppfattning att regeringen bör göra ett tillägg i läroplanerna angående
samverkan och samarbete mellan skolformerna (Kapitel 5 – Kvalitet i utbildningen).
Kapitel 3
Särskolan som egen skolform
Göteborgs stad uppmärksammar att kommittén i sitt betänkande tagit upp oron vid resurstilldelning och
det faktum att resursfrågorna inte är författningsmässigt knutna till skolformerna. Göteborgs stad stöder
kommitténs skrivelse om att det inte borde spela någon roll för resurstilldelningen om elever med
utvecklingsstörning finns i en särskild skolform eller har inkluderats i övriga skolformer.
Kapitel 4
Rätten till grundsärskola och gymnasiesärskola
Göteborgs stad instämmer i kommitténs förslag att rätten för vårdnadshavare att välja skolform, införs i
skollagen. Då det gäller elever som får sin undervisning i statliga specialskolan, kommunal
skolverksamhet anpassad för döva, hörselskadade och/eller språkstörda elever eller då det gäller elever
med exempelvis CI (Cohchlea-implantat) som får sin undervisning i grundskolan, bör vårdnadshavare
även ha rätt att välja huruvida deras barn/unga skall läsa enligt grundskolans, grundsärskolans eller
specialskolans kursplaner. Förslaget förutsätter ändringar i Specialskoleförordningen.
Kapitel 5
Kvalitet i utbildningen
Göteborgs stad delar kommitténs åsikt om att en nationell utvecklingsinsats bör genomföras för att höja
kvaliteten i utbildningen och öka kontaktytorna mellan barn/unga och vuxna med och utan
utvecklingsstörning. Göteborgs stad konstaterar att sådana insatser inbegriper kostnadskrävande insatser i
form av såväl kompetensutveckling av samtliga skolformers personalgrupper, som utveckling av program
och inköp av begåvningshjälpmedel m.m.
Göteborgs stad förutsätter att en nationell utvecklingsinsats bekostas av staten.
Kapitel 6
Individuell utvecklingsplan
Göteborgs stad delar kommitténs uppfattning att en individuell utvecklingsplan bör kopplas till skolans
övriga planering och i förekommande fall länkas samman med ett åtgärdsprogram och/eller en individuell
plan enligt LSS. Detta förutsätter samverkan mellan personalgrupper inom skolan och inom Individ- och
familjeomsorgen, ett samarbete som bör utvecklas.
Göteborgs stad uppmärksammar att kommittén visar på vikten av kompetens kring observation,
kartläggning, analys och dokumentation hos arbetslaget inom skolan, då det gäller utarbetande av
individuella utvecklingsplaner. Kompetensen för ett sådant lärararbete finns inte i tillräcklig omfattning
hos lärarna i någon skolform idag.
Kapitel 7
Grundsärskolan
Göteborgs stad vill uppmärksamma på det faktum att möjligheten för särskolans elever att läsa ytterligare
två läsår om sammanlagt 800 undervisningstimmar, kommer att vara mycket kostnadskrävande.
Utökningen av den kommunala grundsärskoleverksamheten förutsätts kompenseras enligt
finansieringsprincipen.
Kapitel 8
Gymnasiesärskolan
Göteborgs stad förmodar att då fler vårdnadshavare och elever väljer skolgång integrerade eller
inkluderade i en grundskola i närheten av hemmet, kommer önskemålen om att fortsätta skolgången på
gymnasieskolans individuella program att öka.
Göteborgs stad vill ifrågasätta kommitténs förslag att det behöver ske en prövning av en elev från
grundsärskolan som önskar gå ett individuellt program inom gymnasieskolan. Om en prövning skall ske
måste ett sådant förfaringssätt tydliggöras.
Carlbeck-kommittén föreslår att samtliga elever inom gymnasiesärskolan skall omfattas av minst 22
veckors arbetsplatsförlagt lärande. Detta innebär att även de elever som idag går ett individuellt program,
dvs de elever som har störst funktionshinder, skall erbjudas praktikplatser. Inom programmen för
verksamhetsträning i Göteborgs gymnasiesärskola, tillämpas idag rutinen att besöka arbetsplatser istället
för att erbjuda eleverna regelrätta praktikplatser. Orsaken till detta förfarande är att många av de
flerfunktionshindrade eleverna kan uppfatta byte av den dagliga arbetsmiljön som förvirrande, men även
att det har visat sig problematiskt att finna utvecklande praktikarbetsplatser för denna målgrupp.
Göteborgs stad anser att denna problematik bör uppmärksammas.
Göteborgs stad vill uppmärksamma på att förslaget; ”Ungdomar har rätt att efter skolpliktens upphörande
tas emot i gymnasiesärskolan i utbildning som är avsedd att påbörjas fram till och med det första
kalenderhalvåret det år de fyller 20 år,” förmodligen kommer att innebära ett ökat antal studerande och
därmed ökade kostnader för gymnasiesärskolan. Gymnasiesärskolan kommer att få stora svårigheter att
göra prognoser då elevantalet kan utökas av antingen elever som väljer att gå nio, tio eller elva år i
grundsärskola och/eller elever som väljer att påbörja utbildningen det kalenderhalvår eleven fyller 20 år.
Kommunen förutsätts kompenseras enligt finansieringsprincipen.
Kapitel 9
Efter skolan
Göteborgs stad instämmer i att yrkesutbildningsdelegationen även bör omfatta gymnasiesärskolan och att
samverkan mellan gymnasiesärskolan, arbetsförmedling, LSS-enheter, arbetsmarknadsparter och
försäkringskassan inom kommunen bör utvecklas. Göteborgs stad vill poängtera att förslaget även bör
omfatta utbildning för vuxna med utvecklingsstörning.
Kapitel 10
Vuxenutbildning
Göteborgs stad vill uppmärksamma på de stora kostnadsökningar som förmodas uppstå då kommunerna
på ett mer påtagligt sätt skall stödja vuxnas lärande genom undervisning, handledning, vägledning och
tillhandahållande av lärmiljöer samt, inte minst, stora utvecklingsinsatser i form av kompetensutveckling.
Göteborgs stad instämmer i förslaget att alla elever inom utbildning för vuxna med utvecklingsstörning
skall ha en individuell utvecklingsplan för sin utbildning samt att det i denna plan skall framgå
utbildningens omfattning och innehåll, elevens utveckling kunskapsmässigt och socialt men även
planering för övergång till arbetslivet i den mån detta blir aktuellt.
Kapitel 11
Kompetens och utbildning
Göteborgs stad instämmer i kommitténs bedömning att lärarutbildningarna bör utveckla kurser om
flerfunktionshinder, kommunikation och alternativa kommunikationsformer. Det behövs
utbildningsinsatser på olika nivåer inom utbildningssystemet för att elever med utvecklingsstörning skall
få en utbildning med hög kvalitet, men det förutsätter att specialpedagogiken inkluderas i det
allmänpedagogiska perspektivet.
FÖR GÖTEBORGS KOMMUNSTYRELSE