Háskóli Íslands
Svenska lektoratet
Vårterminen
Grammatik II – SÆN206G
(5,0 hp) V [ects: 5]
Lärare: Maria Riska
[email protected]
Studiebrev 8
Interjektionen “usch” översatt till knappt tjugotalet språk:
eng. phew interjection
a word or sound used to express disgust, tiredness, relief etc: Phew!
isländska úff!
føj; pyh;
puha
æsj!; pøh!;
norska
huff!
svenska puh! usch!
hyi, huh
finska
huh
tyska Puh!
danska
polska
Fuj!, Uf!,
Phi!
nederländska oef!
turkiska Öf!; Üff!
slovenska fej! fuj!
portugisiska ufa
lettiska fui!; tpū!
slovakiska uf!
ryska фу!, уф!
rumänska ptiu!; oh!
indonesiska huh!
ungerska pfuj!
grekiska ουφ!
arabiska !فُأ
Källa: Snara vefbókasafn
http://snara.is/
I det här studiebrevet ska vi titta närmare på adverben som också räknas till de
verbala ordklasserna. Vi ska också bekanta oss litet med de ytterligare två
ordklasser – relativt små bägge två – nämligen konjunktionerna (inklusive
subjunktionerna) och interjektionerna.
Men först adverben:
I en gammal lärobok från min gymnasietid står det så här: “Adverb är en brokig
samling av olika ord som utgör ‘grammatikens stora osorterade låda’, eftersom
adverbet är svårt att definiera” (Abrahamsson et.al: Samspråk. Jyväskylä, 1996).
Det är egentligen en väldigt bra beskrivning på denna ordklass. Ordet adverb
kommer från latinet och betyder ‘till verbet’. Ett adverb står ofta tillsammans
med (och bestämmer ett verb), men ett adverb kan också läggas till andra adverb
och ibland hela satser. Adverben kan vara sinsemellan mycket olika och ha olika
funktioner. Adverben kan ange bland annat tid, rum, grad, orsak och sätt.
Adverben liknar och är ibland till och med identiska med ett adjektiv, men till
skillnad från ett adjektiv är adverbet alltid oböjligt. För att ta reda på om det rör
sig om ett adjektiv eller ett adverb kan man ändra numerus i satsen.
Exempel:
Mannen var snabb – Männen var snabba
Snabb/snabba är adjektiv, eftersom det kongruensböjs i enlighet med det
substantiv (man/män) som det bestämmer.
Mannen sprang snabbt – Männen sprang snabbt
Snabbt är ett adverb i båda satserna, det förändras inte trots att man ändrar
satsen från singularis till pluralis.
Även om adverben inte kongruensböjs, kan de kompareras precis som
adjektiven, t.ex. snabbt, snabbare, snabbast.
En viktig undergrupp är satsadverben som har den egenskapen att de inte bara
bestämmer (ger oss tilläggsinformation om) ett ord, utan de påverkar en hel sats.
De vanligaste satsadverben är de adverb som anger sanningshalten eller
säkerheten i en sats (inte, knappast, säkert, troligen, kanske...). En annan typ av
satsadverb är de adverb som anger talarens attityd till det sagda (ju, väl, liksom,
naturligtvis...). Ytterligare en grupp utgörs av de så kallade konjunktionella
adverben, som fungerar litet som en konjunktion – de synliggör sambandet
mellan olika satser, det vill säga visar oss hur satserna hänger ihop. Exempel på
sådana adverb är slutligen, alltså, dessutom, nämligen m.fl. En typ av adverb är
även de pronominella adverben som behandlades i studiebrev 6, i samband
med pronomen.
Uppgift 1
Läs mera om adverben i Funktionell svensk grammatik s. 145-147 och gör
därefter uppgifterna nedan.
1. Gör övningarna på sidan 15-16 och 34-36 i Svår grammatik och
ordbildning. Kontrollera dina svar med facit då du är klar.
2. Gör övningarna 44-46 på s. 17-18 i övningsboken Funktionell svensk
grammatik. Kontrollera själv dina svar med facit då du är klar.
Konjunktioner och subjunktioner
Nu lämnar vi de verbala ordklasserna och går vidare till konjunktionerna och
subjunktionerna. De brukar räknas som en och samma ordklass, eftersom de
har samma funktion: att binda ihop ord och satser. Konjunktionerna binder ihop
ord och satser av samma slag: substantiv med substantiv, huvudsatser med
huvudsatser och bisatser med bisatser. Några vanliga exempel på konjunktioner
är och, men, eller. Subjunktionerna kallas också för underordnande
konjunktioner eller bisatsinledare och deras funktion är att binda ihop satser
av olika slag, som huvudsats och bisats. De inleder den underordnade satsen, det
vill säga bisatsen. Subjunktionerna är betydligt fler än konjunktionerna och
brukar delas in grupper efter sin betydelse. De fyra viktigaste grupperna vill jag
att ni lär er och de är:
1) det allmänt underordnande att som utgör en egen skild grupp
2) temporala (tid) subjunktioner, t.ex. när, då, innan
3) kausala (orsak) subjunktioner, t.ex. eftersom, därför att
4) konditionala (villkor) subjunktioner, t.ex. om, i fall
Dessutom finns det bland annat koncessiva (medgivande, motsats), finala
(avsikt), konsekutiva (följd), komparativa (jämförelse) och interrogativa
(frågande) subjunktioner (de behöver ni inte lära er känna igen).
Uppgift 2
Läs mera om detta i Funktionell svensk grammatik s. 147-150 och gör sedan
övningarna på s. 30-33 i Svår grammatik och ordbildning. Kontrollera själv
dina svar med facit då du är klar.
Interjektioner
Till sist ska vi helt kort titta litet på en ordklass som är litet speciell, nämligen
interjektionerna. Det är småord som bildar egna satser och som består av
uttryck för känslor (bland annat svordomar och utrop), ljudhärmande ord
samt svarsord som ja, nej och jaha. Typiska interjektioner är Aj! Fy! Farao!
Pang! och Usch! Interjektionerna är oböjliga. Läs mera om interjektioner i
Funktionell svensk grammatik s. 151.
Det var allt för denna gång. Nästa vecka ska vi ta itu med nästa stora kapitel:
syntaxen.
Maria
© Lars-Göran Johansson 2014
