Guds Kristna Kyrkor
[015]
Matlagarna [015]
(Edition 2.0 19940409-19990309)
Matlagarna undersöks ur en vetenskaplig synvinkel och fastställs som korrekta och som viktiga
eller mer viktiga idag än vad de var när de utfärdades. De är vitala för den riktiga och miljömässigt
sunda styrandet av planeten.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright 1994, 1999 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2004)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Matlagarna [015]
Matlagarna [015]
Femte Mosebok 14:1-3 1 Ni är barn till Herren, er
Gud. Ni skall inte sörja de döda genom att rista er
blodiga eller raka er på huvudet. 2 Ty du är ett folk
som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren
utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla
andra folk på jorden. 3 Du skall inte äta något
avskyvärt.
Introduktion
I århundraden har människan utvecklat
matvanor och konsumerat djur omkring sig på
grund av dess tillgänglighet. Människan har
utvecklat smak för mat och ibland verkar det
som om ju mer exotisk maten är, desto mer
eftertraktad verkar den och eftersöks mer.
Konceptet om begränsade dietvanor är inte en
ny sak och härstammar från de mest antika
civilisationerna och är ofta given en religiös
symbolik.
Bibeln innehåller i Tredje Mosebok 11 och
Femte Mosebok 14, specifika regler eller lagar
angående vilken mat som må ätas; hur dessa
djur skall dödas; hur man skall göra sig av med
deras kroppar; samt även vilka delar av dessa
djur som inte får ätas, t. ex. fettet och blodet.
Terminologin i Bibeln är den om rent och orent
kött, så denna terminologi är fortsatt.
Genom århundradena, har många människor
försökt att förklara giltigheten av de bibliska
matlagarna för falska eller behandlat dem som
gällande bara för judar, eller som borttaget av
det Nya Evangeliet. Issa bibliska rationalister
har till och med argumenterat för att matlagarna
skulle ha tagit bord genom Apostlagärningarna
10 trots den tydliga intentionen i budskapet och
förklaringen i kapitel 11. Dess specifika
symbolik gäller för tillåtelsen av ofrälse till
kyrkan och förstärker giltigheten faktiskt för
matlagarna. Stycket i Apostlagärningarna 15
används även för att hävda upphörandet av
matlagarna. Dessa matlagar har hållits av Guds
Kyrkor kontinuerligt och detta fenomen har
kommenterats
av
de
mest
eminenta
akademiker. Under den Spanska Inkvisitionen
så var ett av sätten att spåra så kallade kättare i
Guds Kyrka var just deras lydnad inför
matlagarna (se C. Roth The Spanish
Inquisition). Judar och Muslimer var också
inkluderad i denna kategori, och många
dödades.
Profeten Mohammed återupptog kraven på
matlagar. Gjorde ett speciellt undantag för
ökenstammarna vilka tilläts äta kamel (förut ett
orent djur) förutsatt att det var slaktat på ett
specifikt sätt. Mohammed konstaterade att vad
som var lagligt för en jude att äta var lagligt för
en muslim och vice versa. Olyckligtvis
återupprättade han inte matlagarna, utan
utfärdade endast matföreskrifter liknande den i
Apostlagärningarna 15 med det specifika
uttalandena om svinfläsk och den allmänna
termen om as, kadaver och dött kött, så att av
detta, kom Islam senare att ignorera matlagarna
förutom dessa bredare riktlinjer. Antropologer
och studenter i Jämförande Religion har
undersökt matlagarna från en utgångspunkt av
rituella tabun hos mer primitiva och icke
upplysta kulturer. Vissa antog att de hade viss
betydelse ur hygienisk synpunkt, men att detta
skulle ha mist sin betydelse idag, med
förbättrade hygienstandarder. Andra ser dem
som grundläggande tabu och försökte
klassificera dem på denna grund. Ett sådant
verk av Mary Douglas (Purity and Danger,
London, 1966) har lett till inkluderandet av
dietlagar i klassifikationen av tabu inom ett
magiskt ramverk för primitiva religioner. Hon
hävdar att det enda sunda synsättet för att
närma sig dessa lagar är att:
Glöm hygien, estetik, moral och instinktiv
aggression, till och med att glömma Kanaaneerna
och den Zorosthrisk Magi och inledas med texterna.
Eftersom varje påbud inleds med befallningen att
vara helig, så måste de förklaras genom denna
befallning. Det måste finns ett motsatsförhållande
mellan helighet och förakt vilket ger en förnuftig
helhet till alla de speciella restriktionerna.
Lesser och Vogt konstaterar att hon hävdar att
de som skall föraktas är djur som verkar
avvikande eller inte passade in i den
klassifikation av de naturliga tingen nedhändad
av Gud i Första Mosebok. Genom att undvika
det i naturen som utmanar Guds ordning, så
konfirmerar och befäster människan den
ordningen. Genom en dietåtföljelse, görs Gud
helig – separat och fullkomlig (Lesser & Vogt
Reader in Comparative Religion, 4th Ed., Ch.
Matlagarna [015]
An Anthropological Approach, Harper and
Row, 1979, sid. 149-152).
Olyckligtvis, bekymrade vare Mary Douglas
eller Lesser & Vogt sig med att undersöka
ämnet utanför de smala korridorerna för
antropologin. De undersökte inte lagar för
enkla hygien och hälsoeffekter. Befallningen att
vara heliga sågs på i form av tabu snarare än för
att upprätthålla en hälsosam kropp som Guds
Tempel vilken är den klart bibliska orsaken. De
gjorde helt enkelt inte sin läxa, för, i motsats
till Douglas åsikt om att matlagarna bara är
tabun grundade på rörande funktioner och den
blinda acceptansen av atropologer och
akademiker i jämförande religion av detta
antagande, så är de i verkligheten uppvisande
regler för urvalet av den mat som upprätthåller
kroppen i en hälsosam kondition och minimerar
toxiner och sjukdomar. Varenda en är ett
demonstrerbart faktum. De värsta anklagelser
som kan skickas mot en akademiker kan göras
mot dessa antropologer. De hade inte enbart fel,
de var medvetet ignoranta.
Detta arbete tittar på matlagarna i Tredje
Mosebok 11 och Femte Mosebok 14 med en
systematisk analys av varje kategori i ljuset av
den
senaste
vetenskapliga
forskningen
genomförd för varje kategori. Viss forskning
har gjorts över många år, viss är ny och en viss
är resultatet av nyligen genomgången
undersökning av äldre data.
Djur
Blod
Det första allmänna förbudet återfinns i Första
Mosebok 9:4.
Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig får ni
inte äta.
Blodet hos både människa och djur är deras liv
och krävs av Gud. Det skall hällas ut på
marken. I Första Mosebok 9:3 är det fastslaget
att:
Allt som lever och rör sig skall vara er föda
Och av dessa menar vissa att varje djur som
rörde sig kunde ätas. Dock blir betydelsen
verkligen klar och tydlig i de föregående
kapitlen där Noa blev tillsagd vid Första
Mosebok 7:2:
Page 3
Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par
av varje art, hanar och honor, och av alla djur som
inte är rena skall du ta ett par, hane och hona –
Dessa kategorier var verksamma innan floden
och till och med från Adam där Kain var
jordbrukare och Abel var en herde. Abels offer
var mer acceptabelt för Herren än Kains.
Fett
Från Tredje Mosebok 7:22 berättas vi:
22 Herren talade till Mose:
23 Säg till israeliterna: Ni får inte äta fettet från
nötboskap, får och getter –
24 fettet från självdöda eller rivna djur får användas
till olika ändamål, men äta det får ni inte.
Från vers 25 finner vi att straffet är att bli skiljd
från folket. Från vers 26 får vi höra:
Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller
boskap, var ni än bor.
Från Tredje Mosebok 17:10 anges en liknande
bestraffning för konsumtion av blod och denna
lag utsträcks att gälla de främlingar som vistas
inom Israel så väl som de infödda.
Blodet skall hällas ut på marken och täckas
med antingen damm eller lort. Förutom
användningen av fetter för hushållssyften som
tvål och ljus så brändes fett som en söt doft,
eller rökelsetyp av offergåva. Fettet togs bort
från allt kött och åts aldrig. Detta är nuförtiden,
helt klart, fullkomligt vettigt, och är
rekomenderat för att förehindra hjärtsjukdomar
genom förhöjd kolesterol och triglycerid nivåer
till följd av fettkonsumtion. – något som vi nu
börjar ta för givet, men bara på de senaste åren.
Från Tredje Mosebok 17:15 utfärdas förbudet
igen emot att äta någonting som självdör eller
som inte är dödat, eller som är slaget av
vilddjur. Denna föreskrift motverkar en mängd
sjukdomar smittade från liken av döda djur av
nekropsi eller från infektioner i skador. Det
finns ett betydelsefullt antal sådana överförbara
sjukdomar
(se
avdelningen
Sjukdomar
Överförda
från
Djur till
Människa).
Hygienkraven var för smitta tvättande och
avskiljande till kvällen. Dessa är numera sunt
förnuft vid hygieniska försiktighetsåtgärder.
Page 4
Identifikation av Rena Djur
Alla som har helt kluvna klövar och som idisslar,
dem får ni äta.
Dessa två distinktioner, klyvda hovar och
idisslare, var markeringarna för de rena
idisslarna. Vissa djur idisslade maten, men
hade inte klyvna hovar som kamelen, kaninen
och haren. Denna familj ned till kaninen är
oren. Det konstateras dock att Mohammed gav
tillåtelse för ökenstammarna att äta kamel
under speciella omständigheter. Detta är den
enda kända förändringen av matlagarna bland
Abrahams ättlingar. Det faktum att de i stort är
ignorerade och Islam begränsar användningen
av termen dött kött därigenom ätande något
föraktfullt utom svin och landrovdjur påverkar
inte deras existens och relevans.
Svinfläsk
Svinet är den motsatta skillnaden eftersom det
har klyvna hovar men är ingen idisslare. Av alla
jordens djur är grisen ansedd som en av de mest
orena. Det allmänna förbudet mot griskött är
troligtvis också det mest brutna. Människor har
en tendens att ursäkta sin konsumtion numera
på grund av ”Ja men, det var när de hade dålig
hygien.
Nuförtiden
med
förbättrade
hälsoföreskrifter och kylskåp så gäller det inte
längre.” Men faktum är att det gäller i allra
högsta grad. Konsumtionen av fläskkött är en
assyrisk och babylonisk förkärlek och de och
kelterna tog den med sig in i Europa. Nyligen
gjord forskning i fläskkött visar vissa
fantastiska resultat. Först och främst är gris
utan tvekan det djur som är mest inblandat i
överföring
av
infektionssjukdomar
till
människan. Inget annat djur är jämförbart.
Det finns dock en aspekt av fläsk konsumtion
som helt står ut ovan de övriga och är av sådan
typ att inget mått av hygien eller sterilisering
eller sjukdomskontroll kan eliminera det.
Denna aspekt är det kausala förhållandet mellan
fläsk och levercirrhos. Den 23 Mars 1985
publicerade tidskriften Lancet, på sidorna 681683, resultaten av Dr. Amin A. Nanji och Dr
Samuel W. French om Förhållndet mellan
fläskkonsumtion och cirrhos (Relationship
Between Pork Consumption and Cirrhosis).
Dessa framstående leverspecialister fann,
genom att analysera statistik från 16 länder
Matlagarna [Nr. 15]
(rörande effekterna av alkohol, fläsk, nötkött
och fettkonsumtion) att korrelationen mellan
dödlighet i cirrhosis och produkten av metanol
och fläskkonsumtion för de 16 länderna var
klart betydande. Dock, när studien begränsades
till 7 länder med en mindre omfattning i
alkoholkonsumtionsbredden (7.5 - 11.01
caput/år) och en bredare spann i fråga om
cirrhosisdödligghet (2-18 dödsfall/100,000), så
var korrelationen mellan cirrhosisdödlighet och
alkoholkonsumtion inte betydande. I motsats
var korrelationen mellan fläskkonsumtionen
och cirrhosisdödlighet för de 7 länderna
betydande.
Från 1970-talets data kunde de dra slutsatsen
att korrelationen mellan alkoholkonsumtion
och dödlighet för 11 länder var 0.54 jämfört
med korrelationen mellan fläskkonsumtion och
cirrhosisdödlighet per 100,000 för samma 11
länder på 0.89. De drog slutsatsen att
korrelationen mellan fläskkonsumtion och
dödlighet i cirrhos var högst betydande. Denna
korrelation var speciellt imponerande i länder
med en relativt låg per capita konsumtion av
alkohol (<10 p/capita/år) och låg korrelation
mellan alkohol konsumtion och cirrhos.
Populationen i dessa länder har en låg
smittbärarnivå för hepatitis B virus, således
uteslutande infektiös hepatit som en förklaring
för skillnaden i cirrhosdödlighet.
Av speciell betydelse var statistiken för de
skandinaviska länderna (Norge, Sverige och
Finland). År 1978 var alkoholkonsumtionen i
dessa länder bland den lägsta i Europa.
Dödligheten i cirrhos för år 1978 var i direkt
relation med per capita konsumtionen av fläsk i
dessa länder. I Kanada var dödligheten i cirrhos
i varje provins också korrelaterad med
fläskkonsumtion men inte med alkoholintaget.
De drog slutsatsen att:
Hur fläsk kan orsaka eller förstärka cirrhos är okänt.
Fettmängden i nötkött och fläsk är liknande (de talar
uppenbarligen om nötkött med hög fetthalt, eller
frigående nöt) men fläsk innehåller mer fed beef.
Vi har visat att mängden fläsk som konsumeras
korrelerar starkt med dödligheten i cirrhos. Vi är
tillräckligt imponerade av storleken på korrelationen
mellan cirrhosdödlighet och produkten av alkohol
och fläskkonsumtion för att spekulera i om fläsk kan
Matlagarna [015]
vara den skapande faktorn som föreslås av Beazell
och Ivy. (Detta var en rapport om Inflytandet av
alkohol på matsmältningsorganen som publicerades i
Quart J Studies Alcohol, 1940, 1:45-73).
Det verkar som om en hög förekomst av cirrhos
bland alkoholister är orsakade av alkohol med
samma effekt som vissa ännu inte bestämda
substanser. (sid. 683).
Dessa läkare har visat den obestämda skapanda
faktorn som det spekulerades kring år 1940 av
Beazell och Ivy; isolerande denna substans att
finnas hos fläsk från grisar. Bara dess
komposition utgör ett problem och detta är en
av orsakerna till att gris är förbjudet. När det
benämns fläsk så refererar det till alla
svinprodukter – bacon och korv som innehåller
griskött likväl. Det är värt att notera att
levercirrhos är ett problem bland Indiska barn
av Hindubakgrund som inte konsumerar någon
alkohol, men som föredrar att konsumera fläsk
snarare är nötkött. Slutsatsen är att alkoholintag
i sig själv inte är en orsak till levercirrhos.
Dock verkar det vara höga incidenter med
fläskkonsumtion och alkohol och fläsk
tillsammans verkar vara en allvarlig fara.
Det tog fram till 1985 för mänskligheten att
slutligen demonstrera vad Moses fick sig
berättat av den Evige vid Sinai. Grisen är oren
för dig. Av dess kött skall ni inte äta och deras
kadaver skall ni inte röra: de är orena för er.
Summering
De rena djuren inkluderar inte bara de olika
arterna av boskap, får och getter, utan även alla
former av hjort och gaseller, till och med giraff
– alla bufflar och de vandrande gräsätande
hjordarna i allmänhet. Hästen och dess arter
som åsnan och zebran är orena. Praktiskt taget
alla andra djur är orena, inklusive alla reptiler,
gnagare, mårddjuren etc. Dock finns det andra
varierade former av syrsor och gräshoppor som
är rena att äta och dessa återfinns i Tredje
Mosebok 11:22 om du så är manad.
Grässhoppor är faktiskt ganska smakliga om de
rostas över en öppen eld tills de är knapriga och
smakar ganska likt nötter. Detaljer om dessa
typer kan återfinnas i Tredje Mosebok och
Femte Mosebok.
Page 5
Fåglar
De rena fåglarna är av hönsfamiljen, kalkon,
duvor – sådana som har en struppåse. Förbudet
mot svanfamiljen som kommer från Tredje
Mosebok 11:18 i King James Version är ett
misstag från hebreiskans ord teshemet vilket
inte betyder svan utan snarare refererar till en
vattenhöna och en art av ugglor – olika andra
auktoriteter har översatt det på endera sättet.
Ankan, gåsen och även svanen är rena fåglar.
De flesta andra fåglarna är inte rena.
Förteckningen finns i Tredje Mosebok 11:1320. I allmänhet är alla rovfåglar och de som äter
as som gamar, örnar, hökar och ugglor
tillsammans med alla pelikaner, storkar,
heroner och dessa former av fåglar är orena.
Detta verkar vara för att enzymerna i dessa
fåglar aanvänds för att behandla näringskedjan
som de är beroende av och vilka enzymer som
människokroppen inte kan tolerera.
Vi upptäcker mer och mer om överföringen av
virussjukdomar bland de orena fåglarna och det
verkar som dessa är överförda till de rena
fåglarna, för att nämna några, till exempel
ankor i områden som Hong Kong där intesiv
uppfödning sker väldigt nära flyttfåglarnas
rastplatser runt Hong Kong området. Utbrotten
av influensa från Asien till exempel typer av
Hong Kong influensan har spårats till dessa
områden. De rena fåglarna i allmänhet är fria
från detta problem, men, under dessa
omständigheter som inte återfinns annorstädes,
kan de rena fåglarna bli mottagliga. Regeln
gäller dock i allmänhet. De allmänna
hygienreglerna för smitta finns också i Tredje
Mosebok 11.
Sjukdomar Överförda från Djur till
Människa
Denna avdelning särskiljer sjukdomstyperna
och deras överförbarhet till människor av
djurtyper och av enskilda djur. De olika
typerna, de djur de inkluderar och medlen för
spridning visar på giltigheten hos matlagarnas
skillnader.
Summering av sjukdomar efter kategorier
av infektion
Page 6
Gram Negative Bacteria
Tio av dessa 13 sjukdomar inkluderar idisslare
eller rena djur, en innehåller fisk och skaldjur
(Vibriosis). Av de tio som inkluderar idisslare
så innehåller bara två underkategorier idisslare
(helt klassifierat rena djur) och endast en av
dessa kan tillskrivas till intag och då endast
troligen. Detta är Vibriosis (från Vibrio tetus).
Det andra är från infektion av Pasteurella
haemolytica skapande Pasteurellosis och är
funnen i Storbritannien och USA. Denna
sjukdom är kontrollerad av förbudet mot
blodshantering.
Av
de
andra
sjukdomskategorierna, är vissa så breda att de
innehåller samtliga däggdjur och fåglar.
Majoriteten är koncentrerade till de förbjudna
djurtyperna, med undantaget för Brucellosis
och Salmonellosis. Brucellosis fås genom
händelser av exponering och intag av smittade
mjölkprodukter eller annan mat. Salmonella
serotypes av Aryoniagruppen är välkända
världen över och sprids genom intag eller
luftburen
kontakt.
Dessa
sjukdomar
förekommer i de orena kategorierna, de tidigare
i svin och hästar, de senare i svin och husdjur.
Gram Positive Bacteria och Actinomycetes
Alla dessa 14 sjukdomstyper kan inkludera rena
(eller tillåtna) djur eller fåglar eftersom vissa
kategorier som finns inblandade är så vida att
de inkluderar samtliga däggdjur och all fisk och
alla fåglar. Endast två underkategorier är slutna
till tillåtna eller rena djur, i detta fall boskap
och båda öveförs genom sårinfektioner
(Malignant Edema och Actinomycosis). De
andra grupperna inkluderar de följande
sjukdomarna:
Mjältbrand: Som sprids genom tillfällig
exponering och luftburet eller genom bett av
människor eller primater. Det kan bara intas
genom ätande av smittat kött, vilket är synligt
och täckt av föreskrifter inom matlagarna.
Clostridial
matförgiftning
och
Gas
Gangrene: dessa förekommer bland däggdjur
eller fisk och däggdjur eller fåglar respektive.
Endast de förra sprids av intag. Detta
minimeras genom de allmänna hälso och
behandlingslagarna.
Corynebakteriella infektioner: Dessa sprids
Matlagarna [Nr. 15]
genom kontakt samt även genom intag eller
sårinfektion.
De övriga sjukdomarna är Staphylokocker;
Streptokocker och Tuberkulos: Dessa är
mycket spridda bland rena och orena djur och
behandlingslagstiftningen, både bibliskt och
vetenskapligt, minierar riskerna för dessa
sjukdomar.
Infektioner Orsakade av Poliobakterier
Det finns nio typer som orsakas av
Rickettsiosis och av dessa inkluderar endast två
typer rena djur bland andra, t. ex. däggdjur.
Den första typen Chlomydiosis, är överförd på
luftburet sätt, genom kontakt eller tillfällig
exponering. Den andra, Q fever, är
huvudsakligen luftburen eller överförs genom
fästingar. Mjölk skulle kunna vara ett medel för
överföring,men detta är ovisst.
Av de två typerna av Spirochetes, i fallen
Endemic Relapsing feber och Leptospirosis,
kan båda överföras av rena djur. De första av
infekterade fästingar och kroppslöss, den andra
av tillfällig kontakt eller infiltration i vatten,
här infekterande och uppsvällande djuret. Dessa
är dock mest burna av gnagare och i enlighet
med matlagarna och rutinmässig sterilisering av
vatten för att förhindra denna typ av sjukdom.
Mycotisk Infektion
Av de tolv typer av Mycotiska infektioner, från
ringorm till Candidiasis Cryptococcoses,
Geotrichosis Piedra etc., är ingen sluten till
rena djur och samtliga är huvudsakligen
överförd av konatkt i naturen – direkt eller
genom sprickor i huden. De bibliska
matlagarna och föreskrifter om hantering
minimerar dessa former av infektioner också.
Parasitiska Nematoder
Av de tretton typer av infektioner som orsakas
av parasitiska nematoder, kan endast tre
inkludera rena djur och et inkluderar ren fisk (
Anisaleiasis från konsumtion av rå eller delvis
tillagad fisk). I de fall där rena djur är
inblandade, är endast Trichostrongylosis sluten
till domesticerad och vilda gräsätare genom
intag av smittad vegetation och detta
kontrolleras genom vanlig boskapsskötsel. De
andra
två,
Strongyloidiasis
och
Matlagarna [015]
Ancylostomiasis, inkluderar penetration genom
huden av en infekterad larv. Den första typen
kan intas men båda dessa är huvudsakligen
sjukdomar för hundar och katter. I det första
fallet utsträcker de sig även till primater och
gnagare. Förekomsten i rena djur begränsas och
matlagarna och föreskrifterna om hantering
minimerar faran för dessa infektioner. Vissa av
dessa sjukdomar (t. ex. Trichinosis och
Ascariasis) överförs genom intag av inälvsmat
av orena djur, speciellt svin.
Parasitiska Trematodes och Cestodes
Av de elva sjukdomar som orsakas av Parasitic
Trematodes, påverkar endast en typ,
Fascioliasis (med vilka två undertyper orsakas
av Fascida hepatica och f. gigantica) boskap,
får och getter. Båda dessa kontrolleras av
boskapskätsel
och
en
riktig
behandlingslagstiftning.
Åtta
av
dessa
sjukdomar påverkar svinet, antingen enskild
eller med andra skadedjur.
Av de nio typerna av Cestoder, involverar
endast två stycken rena djur och en involverar
rena fåglar. Den första typen är bandmask i
nötboskap och den överförs av intag av dåligt
kött och detta förhindras genom korrekt
inspektion och bibliska behandlingsmetoder (en
liknande organism, Taenia Solium, infekterar
grisen och är även ansvarig för hundars
självinfektering). Den andra sjukdomen,
Hydatidosis, påverkar hundar, får, boskap, svin
och hjort och överförs enom intag av
embryophores. Den kontrolleras genom
avlägsnande av inälvor och korrekt hantering
inom biblisk lagstiftning och inspektion. Den
tredje kategorin, Sparganosis, involverar
kyckling genom intag eller kontakt med köttet
hos smittade djur. Detta orsakas av bandmask
Pseudophyllidea
och
är
huvudsakligen
förekommande hos apor, katter, svin, mårddjur,
råttor – spridande det också till kycklingar,
ormar, grodor och möss. Återigen, matlagarna
minimerar denna typ av sjukdom.
Parasitisk Protozoa
Av de tretton typer av infektioner som orsakas
av Parasitic Protozoa, kan bara fyra möjligen
påverka rena djur. Den första är sömnsjukan
som orsakas av bett av tsetseflugan och är
sluten till Afrika. Den andra, Piroplasmosis,
Page 7
orsakas av bett av infelterade fästingar och är
allmän bland vilda och domesticerade djur. De
sista två, Sarcosporidiosis och Toxoplasmosis,
påverkar fåglar och däggdjur – de senare
påverkar i synnerhet katter. De bibliska
matlagarna och lagstiftningen om behandling
minimerar dessa sjukdomar också.
Virus
DNA Virus. Av de sex DNA Virusen, påverkar
fyra stycken rena djur men är överförbara
genom kontakt och tillfällig exponering. Dessa
inkluderar Cowpox, Pseudo-Cowpox, Bovine
Papular Stomatitis och Contagious Ecthyma.
RNA Virus. Av de tio RNA virusen, påverkar
endast två stycken rena djur och två stycken
påverkar fåglar. Alla är överförda genom
kontakt
och
tillfällig
exponering.
Newcastlesjukan hos tamfågel är väl känd och
kontrolleras genom bibliska föreskrifter. Mul
och klövsjukan är inte sluten till boskap och
kontrolleras genom matlagarna etc. Intressant
nog sprids influensa av svin hästar och fåglar.
Ankan (som en ren fågel) har visat sig vara
värd i slutna tillstånd i Asien, speciellt i Hong
Kong. Vesicular Stomatitis är också en
sjukdom bland däggdjur och överförs genom
intag, och därmed är köttätare mer utsatta för
denna sjukdom.
Oklassifierade Virus
Av de tre oklassificerade virusen, återfinns inga
i rena djur.
Infektioner
orsakade
av
Myggburna
Arbovirus
Av de trettioen typerna av dessa sjukdomar,
involverar endast två stycken rena djuren och
tre involverar tamfågel, och skulle kunna
inkludera rena fåglar. Den första kategorin är
Rift Valley feber, som drabbar får, getter och
boskap. Det är begränsat till Afrika och
överförs av myygbett; kontakt med döda
kroppar och behandling av färskt kött. Reglerna
för behandling minimerar denna sjukdom. Den
andra är Wesselbroninfektion begränsad till
Södra Afrika och överförs av Aedesmyggan.
Fågelkategorin involverar de västra och södra
Equine Encephalomyelitis och även St Louis
Encephalitis. De rena djurkategorierna verkar
vara betydligt mindre drabbade av dessa
Page 8
sjukdomar än vad orena djur gör och visar
vidare giltigheten för uppdelningarna i Tredje
mosebok 11 och Femte Mosebok 14.
Parasitangrepp och reaktioner
Annelid sjukdomar återfinns i Afrika och Asien
bland boskap och bufflar och är orsakad av
direkt kontakt med en igel.
Av de Arthropid sjukdomarna, finner man
tungmask ibland får och getter så väl som
hundar, ormar och ödlor och det är förebyggt
genom att inte äta denna form av föda eller
inälvsföda eller genom att undersöka kött. En
annan sjukdom bland rena djur är
Fästingförlamning
men
drabbar
inte
människan, är inte specifik för matlagarna.
Myiosis sprids av en invasion av levande
vävnad av fluglarver och därför, inte påverkad
av matlagarna trots att samtliga däggtjur
inblandade.
Fisk
Tredje Mosebok 11:9 Detta är vad ni får äta av allt
som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll och
lever i havens och flodernas vatten får ni äta.
10 Men allt i hav och floder som inte har fenor och
fjäll – vare sig smådjur eller andra vattendjur – det
skall gälla som något avskyvärt för er.
För att förstå orsakerna bakom matlagarna för
fisk, så måste vi undersöke en serie av
naturfenomen och begrunda hur lagarna
begränsar dessa effekter på människan.
Förekomsten av tungmetaller och naturligt
förekommande gifter sprider sigsjälva genom
hela matkedjan på ett antal olika sätt. Medan
dessa tungmetaller är naturligt förekommande,
så sprids de, som gift i allmännhet, mer och
mer och inträder i näringskedjan i alla områden.
På grund av deras plats i näringskedjan och
deras egen natur och ämnesomsättning, så är
vissa havsarter mer mottagliga för gifter än
andra och vissa har en högre förmåga att föra
gifterna vidare än andra.
En källa för förgiftande av marint liv är
kvicksilver. Medan dess förekomst är fast i
globala mått, så kan dess koncentration, dess
förmåga att transporteras och överföras på olika
sätt och dess förmåga att att ändras från
Matlagarna [Nr. 15]
inorganiskt till mer giftiga former i miljön göra
den farlig. Nivån av kvicksilver i oceanerna är
åtminstone 70 miljoner ton och nyligen gjorda
undersökningar av det Grönländska istäcket
indikerar att det inte har förekommit någon
ökning i kvicksilvernivåerna under historisk tid
(Applequist et al., 1978).
Det verkar som om det finns en normal grundeller basnivå av 11.2 ng/kg i världshaven, men
nivåerna nära ytvattnet på det norra halvklotet
har gett resultat på upp till 33.5 ng/kg, troligen
till följd av atmosfäriskt nedfall från
industriföroreningar.
Industriell användning av kvicksilver finns
inom en mängd olika industrigrenar, med dess
utvinning ökande om cirka 2% årligen sedan
1973. Dock reduceris utvinningstakten på
grund av återanvändning etc. Utsläppen av
kvicksilver i miljön förekommer även från
andra aktiviteter så som genom fossila
bränslen, stål, cement och fosfatproduktion
samt smältning och bearbetning av metaller,
framför allt dess sulfidmalmer (WHO, 1976).
Åtminstone en viss del av dessa utsläpp sprids
vitt i haven (Gardner, 1975, 1978).
Kvicksilver når näringskedjan på grund av
metylation av inorganisk kvicksilver i
sedimentlagren i sjöar, floder och andra
vattendrag
samt
i
alla
världshaven.
Metylenkvicksilver
ackumuleras
i
vattenorganismer enligt trofiska Nivåer och den
högsta koncentrationen återfinns i de större
köttätande fiskarna. (Detta fastslogs i
Rapporten om Kvicksilver i Fisk och
Fiskprodukter, Report on Mercury in Fish and
Fish Products, Australian Department of
Primary Industry, 1979, Australian Government
Publishing Service, 1980. Section 2.4(III) av
rapporten och kommentarer på sid. 28 visar
denna sak).
Enligt rapporten, anses det att kvicksilver är
mest frekvent upptagen i den metylerade
formen av vattenorganismer. Metylation
förekommer genom kemiska processer (en
ickeenzymatisk process skapad av methylcobalamin
och
av
sedimentära
mikroorganismer så som bakterier och fungi
(Mason et al., 1974) [emfas tillagd], i både
aerobiska och ickeaerobiska förhållanden
Matlagarna [015]
(Jensen and Jernelov, 1974), är nivån av
metylation beroende på de speciella
mikroorganismer som är närvarande (Hartung,
1973) och ett antal fysio-kemiska faktorer.
Metylation gynnas när det råder ett alkaliskt ph
värde och hög organiskt innehåll i sedimentet
(Matsumura et al., 1972), och även när
temperaturen är förhöjd (Jernelov, 1972a). Det
följer därav att en höjning av världs- och
havstemperaturen kommer att öka toxiciteten i
den marina miljön.
Denna process av metylation är balanserad i
naturen av metylationsintagande metogenisk
bakteria (Alston et al., 1972). Ett stort antal
bakterier verkar vara kapabla till demetylation,
dock är alla anaeroba och pseudomona arter
verkar dominera (Shariat et al., 1979). Detta är
allt citerat i Department of Primary Industries
(DPI)s rapport. Enligt rapporten så finns det två
möjliga vägar för upptaget av tillgängligt
kvicksilver av vattenorganismer: först och
främst via näringsupptaget och därefter genom
upptagning metylkvicksilver från vattenmedia
(DPI Report, sid. 30). Bakterier tävlar väldigt
effektiv med sediment i att uppsamla
kvicksilverjoner från flodvatten, och har en
betydelsefull effekt på spridningen av
kvicksilver från från bottensedimenten till
näringskedjan (Ramamoorthy et al., 1977).
Kvicksilver tas dock upp högre i näringskedjan
genom
intag
eller
organisk
detritus
innehållande kvicksilver. Direkt upptag av djur
som filtrerar födan såsom odtron och musslor
verkar vanligt (Guthrie et al., 1979) (från DPI
Report, sid. 30) [emfas tillagd].
Komplexiteten i näringsväven är en stor
begränsande faktor när det gäller mängden
kvicksilver som ackumuleras (Peterson et al.,
1973), och organismerna vid högre trofiska
nivåer verkar ackumulera mer kvicksilver. Det
har föreslagits att näringsväven bidrar med
kvicksilver till fisk till en viss basnivå och,
över denna nivå, ackumuleras kvicksilver direkt
från vattenmassan (Jernelov, 1972b). Direkt
upptag av kvicksilver från vattenmassakn är
möjligt genom dess tillgänglighet för aniotiska
grupper, speciellt sulfydrylgrupper av proteiner
(Lofroth, 1970). Upptag kan antingen ske direkt
genom skinnet eller via gälarna. Åtminstone i
öring sker upptaget primärt genom gälarna
Page 9
eftersom skinnet har visat sig vara relativt
ogenomträngligt (Olson et al., 1973).
Upptagningshastighten är antagligen en
funktion av både kvicksilverkoncentrationen i
vattenmassan, dess form och den metaboliska
hastigheten i de berörda fiskarna (DPI Report,
sid. 30-31).
Både inorganisk och organisk kvicksilver är lätt
absorberat från havsvatten. Avstötning av de
två formerna från mat är olika, genom att
metylkvicksilver, i kontrast till inorganiskt
kvicksilver, endast långsamt kan elimineras.
Inga spår kunde upptas för metylation av
spårämnena i inorganiskt kvicksilver upptaget
från havsvatten. Huvudresultatet, enligt
rapporten, var att särskiljandet av det direkta
upptaget av metylkvicksilver från vatten
framstod som det viktigaste ämnet för vidare
studier.
Rapporten fastslog även att kvicksilver, när det
väl har upptagits i blodflödet, är det olika spritt
i kroppen (se sektion 2.4(IV) av rapporten och
noter sid. 31).
Studier genomförda år 1978 (Hall et al.) på
förekomsten av tungmetaller i fisk och skaldjur
uppmätte en stor mängd av spårämnen i 204
arter av fenfisk, mollusker och crustacea tagna
på 198 platser runt USAs kust, vilka
representerade 93 volymprocent av landets
kommersiella och sportfiskefångster, medan en
genomsnittlig kvicksilvernivå överskridande
0.5 ng/kg återfanns endast i 2% av fångsten
ämnad för mänsklig konsumtion och dessa var;
en snapperfisk (Lutjanus compechanus) och en
marulk tillsammans med den Stillahavslevande
Halibut Hippoglossis stenolepis.
I Europa hade, av de 12 sötvattensfiskar som
listades, gädda det högsta medelvärdet och
maximinivåer (1.6 ng/kg). Dessa resultat var
liknande i Sverige.
DPI-rapporten konstaterade på sidan 32 att de
högsta värdena av kvicksilver finns oftast i de
fiskar som finns vid änden av en lång
näringskedja, så som de större köttätande
fiskarterna. Dessa inkluderar haj (oren fisk),
svärdfisk och tonfisk (en ren fisk). Laxen
verkar ha låga nivåer av kvicksilver bland de
Page 10
mesta värdena av cirka 260 prover från Atlant-,
Kanadensisk- och Östersjölax nära 0.05 ng/kg.
Nyligen publicerade rapporter indikerar att
kvicksilvernivåer i den mesta havsfisken faller
inom bandet 0 - 0.5 ng/kg, mest flest värden
nära 0.15 ng/kg nettovikt (från 1,600 tagna
prover). De viktigaste exemplen är svärdfisk,
tonfisk och halibut.
Japan har en nuvarande kvicksilvernivå som
standard för de flesta arter kring 0.4 ng/kg.
Djuphavsfiskar
hade
högre
kvicksilverkoncentrationer än fisk från
kontinentalsockeln. Haj och tonfisk har de
högsta genomsnittliga nivåerna i de japanska
fiskevattnen.
USA
har
ökat
dess
handlingsnivåer från 0.5 ng/kg till 1.0 ng/kg.
Detta är troligen resultatet av ekonomiskt tryck.
En aspekt av DPI-rapporten som är av stort
intresse är att rena arter som till exempel
tonfisk, minskar förekomsten av kvicksilver
genom den hämmande effekten av kemiskt
selen. Selennivåer i fisk är i allmänhet
rapporterade under 1.0 ng/kg.
I norsk (Nordostatlanten) torsk och halibut till
exempel, översteg inte nivåerna 0.15 ng/kg (Egaas &
Braekkan, 1977a). Dock är nivåerna i skaldjur i
allmänhet högre, med värden på upp till 4 ng/kg i
hummer och 2 ng/kg i mollusker rapporterade (DPIrapporten, sid. 51).
Selennivåer i större köttätande fisk så som
tonfisk och svärdfisk är väldigt höga. I
svärdfisk på nivåer med ett selenomfång mellan
0.79 och 4.84 ng/kg i muskelvävnad med ett
medelvärde av 2.18 ng/kg. Dessa värden verkar
vara relaterade till storlek och kvicksilvernivå
(Friedman et al., 1978). Fisk har mer
kvicksilver än någon annan föda.
Selenets toxiska effekter är motverkade av
effekten av arsenik, som är vitt spridd i fisk och
speciellt i skaldjursvävnad. (Hall et al., 1978).
Shuomi et al., 1984, visar att arsenik och dess
kemiska former i skaldjur är direkt relaterade
till deras födovanor.
Bivalves och växtätande gastropods är i de
flesta prover under 10 ppni. I kontrast hade
arsenikinnehållet i muskler hos köttätande
gastropods ett betydligt högre medelvärde, som
sträckte sig mellan 16.8 ppni och 67.9 ppni.
Matlagarna [Nr. 15]
Detta är nödvändigt för att neutralisera
kvicksilver- och selennivåerna som är
koncentrerade i dess födodjuur. Detta skulle
även visa på hur opassande till och med
herbivorous gastropods och bivalves är för
mänsklig konsumtion.
Som en allmän iakttagelse är orena arter av fisk
och skaldjur så som crustaceans och mollusker
den främsta källan för tungmetallförgiftning i
näringskedjan och är mest mottagliga för
förgiftningsämnen. För att motverka toxicitet i
deras miljö, har de högre nivåer av andra
toxiska substanser så som selen och arsenik.
Deras lämplighet för mänsklig konsumtion är
reducerad på grund av deras uppsamlande av
toxiska substanser i höga nivåer i deras vävnad.
De enda substanser som återfinns som är lika
med dem finns hos de största köttätande
fiskarna vid den andra änden av näringskedjan.
De orena arterna av fisk, så som haj, saknar det
motverkande kemiska selenet vilket möjliggör
för fisken att bli lämplig för mänsklig
konsumtion. Den rena fisken å andra sidan
innehåller balanserade nivåer av avtixicerande
ämnen, så som selen och arsenik, vilket
minimerar påverkan på den mänskliga arten.
Som en allmän regel har ren fisk inte höga
halter av toxiska ämnen. Endast i större
köttätande arter är dessa nivåer närvarande,
men med balanserade kemikalier, vilket
begränsar den toxiska effekten på den
mänskliga kroppen. De rena, mindre fiskarna är
klart de som är mest fria från toxiska substanser
och därför den bästa dieten.
Skaldjur
I skaldjur återfinns väldigt höga substanser av
toxiska ämnen med en skiljd nivå av balans än
den som återfinns i rena större arter. Skaldjur,
mollusker, etc. innehåller även höga nivåer av
kolesterol vilket påskyndar hjärtbesvär. Detta
tillsammans
med
tungmetallintag
i
vegetabiliskt material gör att en sådan diet
innebär en hög risk för hjärtproblem.
Matlagarna är därför en komplex men
verifierbar regel för mänsklig konsumtion av
vattenarter. Användning av hår och blodprover
för att mäta kvicksilver hos människan, verkar
visa att där matlagarna inte följs, så kan
kvicksilverhalten nå 27 ng/kg i hår vid en
Matlagarna [015]
konsumtion på 780 gram per vecka, och
blodnivåer på 0.038 mg/liter vid konsumtion av
2,000 gram av fisk och skaldjur per vecka.
I DPI studien befanns inget förhållande mellan
kvicksilverhalterna i hår och blod till motsats
mot vissa andra studier. Dessa nivåer kan
snabbt korrigeras genom att anpassa dieten till
mindre kontaminerade arter, här genom att följa
matlagarna.
Fiskförgiftning
Det finns runt 300 arter som är kända att orsaka
utbrott av fiskförgiftning. Nästan alla dessa är
av orena sorter. Vissa är dock av rena sorter.
Papegojfisken, funnen i tropiska vatten, är
giftig under det mesta av året; i andra vatten är
den inte det. Toxinet utsöndras från levern hela
året förutom under april till juni, i dödliga doser
för möss (Fusitani et al., 1985). Snapper och
perch etc. kan bli sporadiskt giftig i speciella
områden. Detta skall noteras, men detta är inte
allmänt på något sätt. Av de 84 arter av fisk
som fångats vid St Thomas i den Karribiska
Sjön, bar 50% av dessa arter, inalles 56% av
fångsten viss risk för förgiftning om den åts
(Olsen et al., 1984).
Eftersom föroreningen och tungmetallnivåerna
ökar, så kommer nivån av toxicitet i alla arter
av fisk öka, vilket gör matlagarna än mer
viktiga. Vid den andra änden av detta, kommer
dock en nivå nås då alla typer av fiskar förlorar
sin förmåga att uppehålla liv. Detta är kanske
inte så långt borta.
Alger, etc.
Förekomsten av röda alger verkar vara ökande
och kontrolleras endast av låga nivåer av
vattentemperaturen. När medeltemperaturen i
vattnen ökar så blir haven röda med alger. De
blir till blod och infestations sprids vidare hjälp
av sjöfart, vind och strömmar. Detta kommer
vidare att förstöra det marina livet och miljön,
och störa näringskedjan. Den perenna rödalgen,
Grateloupia cuneifolia, från hamnen i Rio
Grande, i Brasilien analyserades för
säsongsfluktautioner över perioden från april
1980 till mars 1981. Proverna visade stora
variationer i elementen med nivåer mellan 40.4
och 129.5 mg/g av zink, 7.1 till 59.5 mg/g
koppar, 28 till 209 mg/g bly och 0.09 till 43.1
mg/g av kadmium i torr vikt av algerna (Yunes
Page 11
et al., 1982). Detta kommer att visa sig vara av
kritisk
betydelse,
med
ökaning
av
metallföroreningar och temperatur, för den
marina miljön. Att haven blir till blod kanske
inte är så svårt att förstå.
Förekomsten av tungmetallkoncentrationer
överensstämmer med den kända utbredningen
av seimsisk aktivitet och jordbävningar på
havsbotten vilket tyder på att frigörandet av
tungmetaller i havet genom vulkanisk aktivitet
kan öka risken för dessa röda vattenströmmar.
Således kan det att havet blir till blod vara ett
resultat av de olika jordbävningar och
vulkaniska explosioner som noteras i
Uppenbarelseboken 6:12; 8:8 etc.
Krabbdjur, etc.
Effekterna av tungmetaller i oren föda av typen
krabbdjur identifieras i ökande grad. Effekterna
av fri kopparjonaktivitet i havsvatten på
metallothionein och tillväxt hos krabblarver har
visats av Sander, Jenkins Sinda och Costlow
(se ASFA del. 1, Vol. 14 No. 6, objekt 14194 1Q14).
Deras data avslöjar grundläggande förhållanden
mellan kopparjonaktivitet i havsvatten och
processer på cell och organismnivå. Zink och
tennförgiftning påverkar också ekosystemet och
förorenar tidvattenmiljön genom att komma in i
systemet hos ryggradslösa djur och vid lösliga
födoämnen. Återigen är detta en förbjuden
födokälla under matlagarna Det har även visats
att det synoptiska stadiet hos fiskar kan vara en
självvaktande handling för att förhindra
ackumuleringen av tixiska ämnen i deras
kroppar. Det är troligt att detta har en direkt
påverkan på de rena och orena varianterna
(Ogawa, Tonogai, Ho, Twaida, Osaka 1983 –
från ASFA del 1, Vol. 14 No. 6, objekt 14232 1Q14).
Det är även värt att notera att vissa arter av
skaldjur
ackunulerar
kadmium
från
ickeförgiftade källor i större hastighet än från
förgiftade källor. Till exempel så undersökte
Frazier och George år 1983 två arter av ostron,
O. gigal (L) och O. edulis (L). De visade att O.
edulis ackumulerade kadmium från en
ickeförgiftad miljö. Således är dessa matförbud
inte specifika för förgiftade miljöer utan gäller i
Page 12
allmänhet. En av de olyckliga effekterna av
skydden för vissa rena fiskar gentemot
tungmetallförgiftning visas (i detta fallet en typ
av krom) av dess effekt på det tidiga
livsstadierna för en typ av öring. Stevens och
Chapman visade år 1984 att förgiftning
orsakade fullständig mortalitet i de tidiga
livsstadierna, vid exponering av nyligen
befruktade ägg till 30 dagar efter de börjat
simma upp till 495 ug/l och en avsevärt
minskad överlevnad vid lägre nivåer.
Kläckningsöverlevnaden
var
betydligt
reducerad vid 271 ug/l. Ingen anpassning
resulterade från föregående kromexponering.
Med andra ord, dessa rena fiskar, om de
förgiftades, lever inte eller når mogen ålder,
och utvecklar ingen immunitet med tiden.
Matlagarna består således konstant. Denna lag
är densamma igår, idag och imorgon.
Det visades även av Cai, Chera, Wu och Xu år
1983, att de kritiska organismerna för
ackumulering av kobolt (Co) är phytoplankton
och musslor och de för cesium (Cs) är
phytoplankton och räkor. Hos fiskar är
ackumuleringsorganen för Co och Cs magen,
tarmarna och levern, och således eliminerade
vid rensning, medan hela organismen hos de
andra är inblandad förutom för räkorna där de
ackumulativa organen för Co är huvudet och
bröstet, medan Cs sprids i hela kroppen hos
räkan.
Detta visar att olika former av metall sårider sig
själva på olika sätt genom de ryggradslösa
djuren och mollusker. Det visar vidare att högre
livsformer och rena arter har mer effektiva
system för att eliminera gifter. Dock är en
alltför hög nivå metaller okontrollerbar. Med
kadmium påverkas blodvärdet och de röda
blodkropparna. Vid låga nivåer påverkas
hemaglobinkoncentrationen, blodvärdet och
antalet röda blodkroppar. Över den nivån så
skadas lever och anemi blir resultatet (Kayama
och Ozaki, 1984).
Det har även påvisats att ökade halter av koppar
reducerar andningen och födohastigheten hos
fiskar och deras mognad och fruktbarhet, så väl
som att näringskedjan reduceras från primär
produktivitet, plankton och kronomiell
produktion (Mukhopadhyay, 1983). Ökad
Matlagarna [Nr. 15]
förgiftning kommer därför att begränsa även
rena fiskars produktivitet.
Omgivande marina ekosystem är alltså benägna
att
uppta
koncentrationer
av
petroleumhydrokarboner. Iakttagelser gjorda på
blåmusslan visar ökningar efter rengöring av
oljespill från en bakgrundsnivå på 40 ug/g till
652 ug/g vid 5 kilometer och 533 ug/g vid drygt
7 kilometer från stranden. Det blir alltmer
farligt att bortse från matlagarna och
mottagligheten för gifter bland (speciellt
amerikanske)
musselodlingar
är
väldokumenterade. Alla hamnmiljöer världen
över är påverkade. Medan lkning av gifter
nödvändigtvis betyder en ökning i nivån som
återfinns i fisk kan det sägas att viss ren fisk, så
som plattfisk (t. ex. flundra) nödvändigtvis
lider en större risk. Det är sant att
zinkackumulationen i yttre organ är viktig. Det
menas att den liggande livsföringen kanske inte
ger fördelar för bioackumuleringen av
metalliska spårämnen i plattfisk. Hypotesen om
en upptagning via mat och sediment kan dock
inte förkastas (Amiard et al., 1983).
Det har även fastställts att många virus av
mänskligt ursprung är vitt spridda i områden
vid flodmynningar och kuster och har isolerats
från havsvatten, marina sediment och
skaldjurprover. Belägg visar att bakteriella
indikatorer inte är riktiga mått på förekomsten
av virus i förgiftade prov (Ellendar och Cook,
1981, och Flondorfer, 1984). Oren mat är alltså
förbjuden för sin förmåga att överföra enteroviruses också. Vissa innehåller även paralytisk
skaldjurförgiftning på en vitt spridd bas. En av
orsakerna till paralytisk skaldjursförgiftning
hos grönmusslan, Perna oriental, i prover från
Filippinerna år 1983 var Pyrodimium
bahamense var compresse – en serie av
rödalgsblomningar under början och mitten av
1970-talet.
Toxicitetsnivån var hög och visade på en annan
aspekt hos både skaldjur och rött vatten (se
Gacutan et al., 1985). Förgiftning förekommer
vid nivåer kring 60 ug toxin per 100 g kött; och
är ett allvarligt problem i de norra
kustområdena i USA (Sullivan och Iwaska,
1983). Det finns nu 12 kända toxiner
inblandade i rödalgblomningarna och paralytisk
Matlagarna [015]
skaldjursförgiftning. Genyaulextoxinet är vitt
spritt i USA. Undersökningar visar även svaga
toxiska organismer i områden som aldrig
tidigare rapporterats (Shuniza, 1983).
Mänskliga patogena bakterier har befunnits
vara höga i krabba och ostron. Med undantag
för Staphylococcus aurcus, så var alla
patogener närvarande i höga antal i levande
krabba och ostron, vilket visar att processande
är effektivt i att kontrollera antalet patogener
som är närvarande i dessa typer (Elliot och
Colwell, 1982, pub. 1983). Dock kontrolleras
inte all bakteria genom processande.
Tester har även visat att för ren fisk så är
läkande ett dåligt sätt att processa med defekter
som dålig rening, otillräcklig saltning och
ohygieniska förhållanden vid fiskbehandlingen
(Joseph et al., 1983). Fungus kan tas bort och
återkommande svampangrepp kan förhindras
hos torkade fiskprodukter som angripits av
savmp och röd halophilisk bakteria genom
tvättning, torkning och sedan smörjande med
en blandning om 3% natriumpropionat i torrt
raffinerat salt i ett förhållande av 1 del torr
blandnind till 10 delar torr fisk. Livslängden i
lagrad fisk blir då fem månader (Nair et al.,
1983).
Bakterien Vibrio Flurialis har blivit isolerad
från skaldjur i det Adriatiska havet. Elva
varianter av denna sjukdom har isolerats i
skaldjur på hyllorna och till salu i
detaljhandeln. Vibrio Flurialis är en sort
Ralophilik, som orsakar diarré hos människor
på grund av fiskprodukter från Medelhavet
(Gionella et al, 1984). I Galicien verkar
musslorna inte bara bli infekterade med
Gynadinium catenatum i kombination med
Protogonyaulax tamarensis som orsakar
paralytisk skaldjursförgiftning, utan även
infektioner av diarréart (Spain, 1983).
Förgiftningen av flodmynningsmiljön i USA
genom avloppsutsläpp har lett till flera utbrott
av
Hepatitis
A,
Norwaldsjukan
och
ickespecifika mag- och tarminfektioner bland
skaldjurskonsumenter (Durham, NH USA, pub.
June
1985,
ISSN
0160-8347).
En
återinfekterande miljö sätts alltså upp bland
skaldjurskonsumenterna
och
tarmvirussjukdomar (som Skigelloides) utsätter
Page 13
dessa människor för stora rikser. Sjukdomarna
är alltså självförvållade skador.
Vissa av infektionerna i skador på mjuk vävnad
av den tarmlevande vibrioneciae har även lett
till vissa dödsfall. Konsumtion av skaldjur och
andra orena arter verkar vara rena dårskapen,
eller som bäst, rysk roulett. Människans
systematiska förstörelse av sin miljö kommer
slutligen att förstöra den ytterst sköra miljön av
vilken han har sitt uppehälle och skillnaden
mellan ren och oren kan komma att bli
akademisk i den marina miljön, då kanske
ingen kommer att existera alls.
Hjärtsjukdomar
Nyligen genomförd forskning i Japan rörande
förhållandet mellan åderförhårdnad och
metaller i biogeokemiska miljön visar att det
fanns en märkbar ackumulation av kalcium
(Ca) och fosfor (P) noterad i en förhårdnad del
av en artär, men Ca/P förhållandet var mycket
mindre än de för friska artärer samt
ryggmärgen. Koncentrationerna av spårmetaller
zink (Zn), bly (Pb), koppar (Cu), nickel (Ni),
tenn (Sn), manganes (Mn) och kadmium (Cd) i
partiklar lösta i de huvudsakliga 169 japanska
floderna var märkbart höga i det nordöstra
distriktet där sulfat/kalciumkarbonat (SO4/
CaCO3) förhållandet i vattnen var stort och
dödstalen i hjärnblödning var höga. Ca/P
förhållandet märks mindre i sura födoämnen så
som kött och säd, än i alkaliska födoämnen som
grönsaker och frukt. Mängden metaller en sjuk
artär är korrelerat till överflödsintaget av
spårmetaller så väl som av syrabildande
substanser så som SO4 och P, från den
biogeokemiska miljön (Teraoka, Japan, 1984
som citerad i ASFA, del 1, Vol. 15 No. 6).
Det visas således att en balancerad diet av kött
och säd så väl som grönsaker och frukt är
hälsosammare för ditt hjärta än en obalanserad
vegetarianism. (Det överdrivna upptaget av
metalliska spårämnen som påverkar hjärtat sker
även i skaldjurskonsumtion.) Det är troligen av
denna orsak balnd andra som Paulus
kommenterar vegetarianismens förvridning
under de sista dagarna i Första Timotheusbrevet
4:1-3, där han säger,
Anden säger uttryckligen att under den
Page 14
återstående tiden skall några avfalla från tron
och lyssna till andar som bedrar och till
demoners läror
Vers 3 lyder:
folk som förbjuder äktenskap och kräver att
man avstår från föda som Gud har skapat till att
ätas under tacksägelse av dem som tror och
som känner sanningen.
Dessa två förvridningar går inte alltid hand i
hand (se uppsatsen Vegetarianism och Bibeln
[183].
Kött bär med sig naturliga kvantiteter av
vitamin B12 som inte kan ersättas av en
vegetarisk diet. Kroppen kan klara av
vegetarianism i några år utan allvarlig
påverkan, men senare påverkas både hjärnan så
väl som de ovan nämnda hjärtproblemen
förekommer.
Borttagandet av fett som är en förbjuden
substans
i
matlagarna,
reducerar
hjärtsjukdomarna till ett minimum och
förbjudet mot konsumtion av blod stärker
vidare kroppens system.
The Commonwealth Scientific and Industrial
Research
Organisation
(Samväldets
Vetenskapliga
och
Industriella
Forskningsorganisation) i Australien börjar
undersöka
koncepten
om
naturligt
förekommande toxiner i vår föda, och Dr.
Fenech och Dr. Dreosti analyserade denna sak
när denna uppsats först skrevs. Därtill
uppskattade
Dr
Robert
Scheuplein,
cheftoxikolog vid United States Food and Drug
Administration (FDA, USAs mat och
läkemedelsadministration), nyligen att 98% av
cancerorsaker i vår diet är naturliga.
Dr Dreosti skulle säga år 1990 att:
Det finns ett antal olika naturligt förekommande
toxiner i växter som är lika potenta som mänskligt
tillverkade bekämpningsmedel, men vi verkar helt
ha förbisett dem än så länge. (The Weekend
Australian, 18-19 augusti 1990, sid. 7).
De flesta växter innehåller quinoner, potatis
Matlagarna [Nr. 15]
innehåller glykolalkaloider och säd, mjölk, fett,
ägg och honung innehåller pyrrodizidina
alkaloider, medan jordnötter innehåller
aflatoxiner. Lucerne eller alfalfagroddar
innehåller pharbolestrar och massiva mängder
med vitamin K vilket förtjockar blodet och
åstadkommer en ökad blodklumpningförmåga
och därigenom risk för hjärtsjukdomar.
Mat innehåller många substanser som
motagerar toxinerna eller de naturliga gifterna
och inte tillräckligt är känt om deras inbördes
förhållanden. Vad som är säkert är dock att
ökande
tungmetallförgiftad
mat
och
obalanserad
vegetarianism
innehåller
koncentrationer av födotyper och därför
förekommer specifika toxiner. Detta kan
mycket väl resultera i en för stor belastning av
kroppens förmåga att läka sig och hjälpa
cancerframkallning i DNAstrukturen så väl
som hjärtsjukdomar genom toxin och
uppsamlandet av tungmetaller.
Tillagningsmetoder, speciellt brännande och
överstekning eller överkokning, kan även
förstöra godartade substanser och frigöra
carcinogener.
Slutsats
Allt mer forskning stärker den bibliska
hållningen och kommer troligen att visa att
Paulus hade rätt och att matlagarna är absoluta.
Det viktiga syftet med de orena arterna ligger
inte i deras användande för människor utan
snarare som en näringskälla för de rena arterna
och som en integrerad del av miljön.
Filtreringsförmågan hos skaldjuren och
kapaciteten för födoämnesproduktion i
flodmynningsmiljön är i en skör balans. Den
måste skyddas. Följandet av matlagarna
kommer att försäkra att balansen upprätthålls.
Än mer väsentligt, det kommer att försäkra att
miljön är skyddad och hållen ren förutsatt att vi
kontrollerar andra gifter. Gud gav oss denna
planet att sköta och behålla, inte att förstöra.
Där annat icke anges är bibelöversättningar från
år 2000 svenska översättning
