Kvicksilverhalten i Fisk i en Tropisk Vattenkraftverksdam
Terese Niklasson
Ett samband har påvisats mellan ökade halter av kvicksilver i fisk och
vattenkraftverksbyggen där stora landområden sätts under vatten. Halten kvicksilver i fisk har
visat sig öka signifikant, ofta tre till fyra gånger, i nybyggda vattenkraftverksdammar.
Kvicksilver och kvicksilverföreningar, framförallt metylkvicksilver, är mycket giftiga och kan
orsaka allvarliga neurologiska störningar hos människor. Målet med denna studie var att
bestämma halten av kvicksilver och graden av ackumulering av kvicksilver i fisk i en tropisk
vattenkraftverksdam och att förklara de observerade halterna utifrån ekologiska och
fysiologiska faktorer såsom position i näringskedjan och ålder. Målsättningen var även att
utröna vilka grupper av primärproducenter (fotosyntetiserande organismer) som utgör basen i
vattenkraftverksdammens näringsväv och därmed främjar produktionen högre upp i
näringsväven.
Den studerade vattenkraftverksdammen ligger i delstaten Mato Grosso i västra
Brasilien och har varit i drift i fem år. Kvicksilverkoncentrationen bestämdes i sju arter av fisk,
Salminus brasiliensis, Serrasalmus marginatus, Serrasalmus spilopleura, Brycon hilarii samt
några få individer av Pseudoplatystoma corruscans, Pseudoplatystoma fasciatum och
Piaractus mesopotamicus, och visade sig variera kraftigt mellan individer av samma art och
mellan olika arter. Skillnaderna i koncentration mellan individer av samma art kunde, för S.
marginatus, förklaras av skillnader i storlek där större individer hade högre halter av
kvicksilver än mindre individer. Övriga arter uppvisade inte detta samband vilket skulle
kunna bero på att andra faktorer styr ackumuleringen av kvicksilver i dessa arter. Skillnaderna
i koncentration mellan olika arter kunde förklaras av skillnader i föda och position i
näringskedjan. Rovfiskar med andra fiskar som huvudsaklig föda, och som därmed befinner
sig högt upp i näringskedjan, uppvisade de högsta koncentrationerna, medan fiskar med en
föda bestående huvudsakligen av växter, och som därmed befinner sig långt ner i
näringskedjan, hade de lägsta koncentrationerna. S. brasiliensis hade den högsta
medelkoncentrationen, 1,50 mikrogram kvicksilver per gram fisk, medan B. hilarii hade den
lägsta, 0,40 mikrogram kvicksilver per gram fisk (koncentrationerna är baserade på våtvikt).
Förhållandet mellan koncentrationen av kvicksilver i de olika fiskarterna och koncentrationen
i dammens vatten bestämdes och graden av ackumulering av kvicksilver blev 4,08 till 5,93
log enheter vilket motsvarar en skillnad i koncentration mellan organismen och vattnet på
ungefär 12 000 till 860 000.
Flera studier har visat att det finns ett samband mellan fiskars
kvicksilverkoncentration och deras kolkälla det vill säga primärproducenten i basen på
näringskedjan. I denna studie bestämdes kolkällan för tre arter (S. marginatus, S. brasiliensis
and B. hilarii) och de viktigaste kolkällorna visade sig vara växtplankton, vattenväxter och
landväxter (C3-växter) medan påväxtalger och gräs (C4-växter) verkade vara av mindre
betydelse. Resultatet antydde att fiskar vars kolkälla är växtplankton, vattenväxter eller
landväxter (C3-växter) har högre koncentration av kvicksilver än fiskar med andra kolkällor.
Examensarbete i biologi, 20 p, HT 2005
Institutionen för biologisk grundutbildning och Avdelningen för limnologi,
Uppsala Universitet
Handledare: Lars Hylander och Edinaldo de Castro e Silva
