Eulamprotes superbella
Mindre silverdystermal
NE
NA
LC
DD
Fjärilar, Malar m.fl.
NT
VU
EN
CR
RE
Nära hotad (NT)
B2ab(iii)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Lepidoptera (fjärilar), Familj: Gelechiidae (stävmalar), Släkte:
Eulamprotes, Art: Eulamprotes superbella - mindre silverdystermal (Zeller, 1839) Synonymer: superb dystermal
Kännetecken
En liten vacker stävmal som närmast kan förväxlas med målerisk dystermal Eulamprotes wilkella (Linnaeus, 1758),
som dock är tydligt större. Framvingens grundfärg är mörkbrun till svartbrun. Den har tre tydliga breda, glittrande,
silverfärgade till synes hela tvärgående linjer tvärs över framvingen. Dessa når dock inte ända fram till framvingens
bakkant. De yttersta ligger delade som motfläckar. I vingspetsen sitter ytterligare ett par silvriga fläckar. Honan har
spetsigare vingar som är korta till den förhållandevis klumpiga kroppen. Bakvingarna hos båda könen är mörkgrå.
Huvudet är mycket tydligt ljust, mer eller mindre vitt. Vingspann 6-8 mm och honan är något mindre än hanen
(Elsner et. al. 1999).
Utbredning och status
Superb dystermal är funnen i de allra sydligaste landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Öland, men ej i Småland
eller på Gotland. Därutöver är det två långa hopp i den kända utbredningen till Södermanland samt Medelpad
(Svensson et. al. 1994). Från Halland föreligger troligen ett enda exemplar från Vallda 29.8 1968. På lokalen fanns
dock ingen backtimjan. Därför är det osäkert om den har en alternativ värdväxt eller om det var ett långväga förfluget
exemplar. Den har en vid utbredning i Europa men är exempelvis inte funnen i Norge, Storbritannien, Spanien eller
Grekland (Karsholt & Razowski 1996). Under 2000-talet har de nästan bara påträffats i östra Skåne och på mellersta
Öland (Artportalen 2015).
Ekologi
Superb dystermal ser ut att vara knuten till öppna sandmarker med mycket låg och sparsam vegetation, ofta på
lokaler med mycket öppna sandytor. Gärna sandiga marker med kalk, men den är även funnen på kalkfattig
sandmark. Dess värdväxt är backtimjan Thymus serpyllum. I litteratur anges även noppa Gnaphalium sp (Elsner
1999). Fjärilen är i nutid främst funnen på Skånes och Ölands sandmarker. Det finns inga rapporter om att den skulle
vara påträffad på alvarmark trots att det är miljö som har gott om backtimjan. Om arten saknas på det alvarrika
Gotland kan det vara en indikation på att superb dystermal endast lever i sandmiljöer. Den tycks vara hårt knuten till
backtimjan och den fångas nästan endast genom att man skraphåvar de lågväxta timjantuvorna. Den ser inte ut att
fångas på ljus. Honan kan förmodas vara en mycket dålig flygare på grund av de små vingarna och klumpiga kroppen
och förmodligen är det därför man mest ser hanar. Fjärilen flyger från senare halvan av maj till första halvan av juni.
Larvstadiet uppges vara från mitten av augusti till mitten av september (Svensson 1993).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Hot
Öppna, örtrika, sandiga marker, och i synnerhet sandstäpp, hör idag till de mest hotade biotoperna i Sverige. Särskilt
miljöer med helt kala öppna sandytor. De har, i förhållande till landet som helhet, en mycket liten areal och
missgynnas eller är starkt hotade av ett flertal olika faktorer. Hit hör igenplantering, särskilt av tall som planteras för
att binda sanden och hindra sandflykt. Vidare upphörd hävd som bidrar till att konkurrenståliga högvuxna växter
tränger undan den lägre floran, vilket gör marken igenvuxen och artfattig, samt minskad markstörning som
missgynnar frösättningen av den hävdgynnade floran. Kvävenedfall och direkt gödsling bidrar till urlakning av
kalkrika sandmarker samt som helhet att den kvävegynnade floran konkurrerar ut den lägre växtligheten.
Backtimjan är en växt som genom sitt låga växtsätt är mycket konkurrenssvag och snabbt trängs ut av andra växter.
Tidigare har flera sandiga stora områden varit använda som skjutfält, vilket varit mycket gynnsamt för floran som
kunnat föryngras genom bränder och markstörningar. Avvecklingen av militära områden har tyvärr missgynnat ett
stort antal sandmarksarter som gynnats av militära aktiviteter. På sandmarker finns även ett hårt exploateringstryck
eftersom de ur samhällelig synpunkt och inom jordbruket inte upplevs ha något större värde och därför är
eftertraktade för bland annat bostadsbyggnation. Täktverksamhet har två olika följder. Dels kan en lokal fördärvas
och arter utrotas genom att en täkt skapas. En täkt blir dock med tiden ofta en värdefull livsmiljö för många
sandmarksarter och igenplantering eller efterbehandling av täkter som fått höga naturvärden kan förstöra livsmiljön
för känsliga sandmarksarter i dessa. Superb dystermal är sannolikt mycket känslig för fragmentering av sandmiljöer
med backtimjan. Man kan förmoda att den klumpigt byggda honan är dålig på att sprida sig till andra lokaler och att
det kanske bara är några få kilometer eller mindre som är artens spridningsradie.
Åtgärder
Inventeringar och rapporteringar över artens idag kända förekomster. Arten påträffas troligen inte genom ljusfångst
utan måste skraphåvas på timjantuvor under varma eller soliga dagar. Extensiv beteshävd som håller ned
vegetationen men ändå lämnar kvar blommande växter. Markstörningar som gynnar frösättningen för
konkurrenssvaga arter. Utökat skydd för de få återstående öppna sandmarkerna. Övergivna täkter ska inte
efterbehandlas, utan hållas öppna, hävdade och markstöras vid behov.
Litteratur
Elsner, G., Huemer, P & Tokár, Z. 1999. Die Palpenmotten (Lepidoptera, Gelechiidae) Mitteleuropas. Apollo Books.
Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe. A Distributional Checklist. Apollo Books.
Svensson, I. & Palmqvist, G. 1990. Förteckning över svenska fjärilnamn. Catalogus Lepidopterorum Suecicae.
Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.
Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Kristianstad 1993.
Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum
Suecicae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.
Författare
Mats Lindeborg 2015.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
