HÖGA VISAN – SHIR HA SHIRIM – CANTICUM CANTICORUM
Prolog
Ouvertyr
ANGELUS
Höga visan, Shir ha shirim, Canticum canticorum...
ANGELUS
Denna visa är vad den är och säger
detta i varje ord:
Höga visan, Shir ha shirim, canticum canticorum...
Se för ett ögonblick tillsammans med mig in
i kärlekens trädgård! Försök en kort stund att
glömma denna jämmerliga, brutala och kärlekslösa värld där ute och låt Er förföras av kärlekens
trollmakt, det andra paradiset som Gud skapade
åt oss och som lämnade dem kvar hos oss dödliga
människor.
Det börjar med en kyss och kommer att sluta
med...
Ja, här besjungs endast kärleken, inte blodig
erövring, inte polisväsende, inte heller bot och
omvändelse… Här besjungs endast kärleken och
naturligtvis också det hot och den fara hon
utsätts för. Här besjungs människornas kärlek. Här
besjungs Guds kärlek, som jag inte kan föreställa
mig annorlunda och vackrare.
2
I · KÄNNA
– kyssen
HON OCH HAN
Kyss mig
ta mig
för mig
ANGELUS
Osculetur me osculo oris sui – Qui dicit?
Sponsa, Quaenam ipsa?
Anima sitiens deum.
Må det kyssa mig med kyssen av sin mun.
Vem talar här? Bruden. Och vem är hon?
Det är själen som törstar efter Gud såsom
vi törstar efter vår älskare, att se vår älskare.
HAN
Kyss…
ta…
för…
kvinnorna älskar dig
låt oss skynda
Caritas abundat in omnia, de imis exellentissima
super sidera atque amantissima in omnia,
quia summo Regi osculum pacis dedit.
ANGELUS
Och därför kallas denna visa den Höga Visan,
därför att den handlar om de högsta och viktigaste
ting, nämligen om Guds folk och kyrkan. Det är
en lovsång till freden. Och är inte varje kyss ett
fredens tecken?
HON
kyssar
ANGELUS
cum osculo primo ad pedes – med den första kyssen på fötterna
HON
kyssar
ANGELUS
cum osculo secundo quod sumitur ad manus –
med den andra kyssen på händerna
HON
kyssar
ANGELUS
cum osculo tertio quod es oris – med den tredje
kyssen på munnen
HON
kyssar
PÅ NATTEN
UTAN LJUSETS VITTNEN
LEKTE DEM DE FÖRBJUDNA LEKARNA
I LUSTARNAS TRÄDGÅRD;
DEN DÅRAKTIGA LEKEN MED DE TRE KYSSAR.
DIN FOT….
DITT KNÄ…
DIN BLYGD…
MITT VITT-RÖDA HELVETE
DÄR GUD BÖRJAR
NÄR DU ÄNTLIGEN
GLÖMMER
HONOM!
3
HON OCH HAN
Kyss mig
kyss mig
tag mig
för mig till ditt rum…!
DIN KYSS
SVÅRTUNGAD OCH VILD
I MIN MUN
SOM OM DU VILLE ROTA
I MINA INÄLVOR.
MYSKÖRT MELLAN TÄNDERNA.
OMÅTTLIGT DITT BEGÄR
SOM OM DU VILLE SLUKAS,
SOM OM DU ALDRIG BLIR MÄTT!
AVSLÖJAR DU SÅ I MIG
DIN KÄRLEK?
ANGELUS
MEN NEJ!
Vill han inte snarare säga detta:
Jag älskar dig ju; kysk, helig och brinnande…
Amo perfecto
Amo sancte
Amo ardenter
4
II · SE
– Salomo och flickan
HON
Jag är svart och skön.
HAN
Är du skön?
Vackrast i hela landet?
HON
svart som Kedars tält
som Shalmas hyddor
…att solen har bränt mig.
HON
Säg mig
HAN
Vet du inte det?
HON
var du vallar
var du rastar
HON
Jag är svart och skön.
ANGELUS
Hur annorlunda är det nu! Nyss
ännu kyssar, dofter, salvor och vin.…
nu en herdinna,
en svart flicka från landet.
Ett solens barn…och Salomo en herde!
Ja, reta er inte på denna gestalt!
Rikta edra ögon inte på detta
att hon är svart, utan att hon kysser
Gud med hans kyss: så skall ni få se,
hon är skön och älskansvärd…
en liknelse för kyrkan;
ytligtsett inte vacker, nästan trasig,
tvivlande och ändå älskad, älskande…
HON
Min vän är som knytet med myrra
Som vilar mellan mina bröst.
HAN
Vid ett sto i faraos spann vill jag likna dig.
HON OCH HAN
Vad du är skön.
HON
Som ett äppelträd i skogen.
HAN
Som en lilja bland tistlar.
HAN
Kom, kom…
Vintern är över, regntiden är förbi,
marken täcks av blommor, sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.
Kom…kom…
III · LYSSNA
– Jerusalems döttrar
J a g b e s v ä r e r … ( J e r u s a l e m s d ö t t r a r,
stör inte kärleken,
väck den inte,
förrän den själv vill)
HAN
Vem är hon som strålar
som morgonrodnaden,
skön som den vita månen,
fullkomlig som den heta solen?
HON
Vem är hon som kommer ur öknen.
Jag besvär er…
HON
Vänd dig
HAN
vänd dig
HON OCH HAN
så att jag ser dig
HON OCH HAN
Dina sandalklädda fötter
dina höfters rundning
är så vackra
som ett smycke
5
ditt sköte är en kupad skål
som ett smycke
dina bröst
som ett smycke
din mage
som ett smycke
dina ögon
som ett smycke
din hals
som ett smycke
ditt huvud
som ett smycke
hårsvallet skimrar som purpur
en kung är fångad i lockarna
HON
Vänd dig
HAN
vänd dig
HON OCH HAN
så att jag ser dig
VRID DIG, VÄND DIG OM!
LÅT ALLA SE ALLT,
TAG AV KLÄDERNA!
SKAMLÖS ÄR DU OCH VACKER
TY UTAN MORAL!
LÅT DENNA NATT VARA DEN DEN ÄR
TY I MORGON HAR VI GLÖMT VÅRA NAMN.
6
ANGELUS
Verkligen?
Vill Ni verkligen glömma henne?
Är det inte annorlunda med kärleken,
den verkliga kärleken?
Kärleken är tålmodig och god,
kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och uppblåst.
Den finner inte glädje i orätten
den kommer att glömmas
men vill hellre förlåta.
Är detta inte kärleken,
den verkliga kärleken som består,
hoppas på allt och tål allt,
den verkliga kärleken som aldrig tar slut.
Jag besvär er…
Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer
till dig…
IV · DEN INRE MENINGEN
– Sigillet
HON
Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta
Som ett sigill vid din arm.
BESVÄRJER DIG,
DIN KÄRLEK
HAT SKALL DEN VARA
LUSTEN ATT PINA MIG
HÄMNDENS SÖTMA
OCH SMÄRTORNAS!
JAG
JAG
BESVÄRJER DIG
ATT SÅRA MIG
SNITT FÖR SNITT
SKRIK FÖR SKRIK,
ORD FÖR ORD.
TY KÄRLEKEN
ÄR ENDAST EN TROLLFORMEL
FÖR EN HIMMEL
SOM INTE FINNS.
JAG BESVÄRJER DIG,
KÄRLEKENS FLAMMA,
DÖDENS FLAMMA,
OUTSLÄCKLIGT
FÖR ALLTID OCH FÖR EVIGT.
DÖD!
ANGELUS
MEN NEJ!
Disce armare dulciter, amare prudenter,
amare fortiter.
Lär dig i stället att älska med ömhet, med klokhet,
med styrka, som om himlen älskade dig!
HON OCH HAN
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld,
en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
ANGELUS
Kärleken håller fast som döden,
den omfamnar som graven,
den glöder, flammar upp:
Ingen fiende, inget hinder kan utplåna den,
den övervinner motstånd och fara.
HON
Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta
Som ett sigill vid din arm.
DÖD,
DÖD, DÖD
LEVANDE BOTGÖR MAN FÖR DEN
ALLSMÄKTIG
ALLESTÄDES NÄRVARANDE
MEDIA
IN VITA
7
ANGELUS
Dilige et tota virtute, ut nec mori
pro eius amore pertimescas
Älska med hela din kraft
så att du i kärleken
inte ens fruktar döden!
HON
Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta
Som ett sigill vid din arm.
DÖD, DÖD, ÖVERMANNANDE DÖD
STÖRTANDE MED BRINNANDE VINGAR
HAND I HAND NER I DJUPET
ÄNGLAR SOM FLYGER UPPÅT
ÖVERMÄKTIGT DÖD.
ANGELUS
Salomo och Sulamit
de låter kärleken vara världens mitt.
HON
Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta
Som ett sigill vid din arm.
V · LYSSNA
– Nattens sång
Jag besvär er…
HON
På min bädd om natten söker jag den jag har kär.
Jag söker, men finner honom inte. Jag vill stiga upp
och gå runt i staden, på gatorna och torgen,
och söka den jag har kär. Jag söker, men finner
honom inte.
Väktarna finner mig, de som går runt i staden.
Har ni sett den jag har kär?
Knappt har jag lämnat dem förrän jag finner den
jag har kär. Jag får fatt i honom och släpper honom
inte förrän jag fört honom till min mors hus,
till hennes kammare, där jag har fötts.
Jag besvär er…
HON
Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
Hör, min vän knackar på;
HAN
Öppna för mig, min duva!
Mitt hår är fuktigt av dagg,
Mina lockar våta av nattens droppar.
8
HON
Jag har tagit av mig linnet,
hur skulle jag kunna ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
hur skulle jag kunna smutsa ner dem igen?
Min vän för handen genom porten och får mitt
inre att skälva.
ANGELUS
Så också kärleken,
Den kommer med dagen upp till dagen,
Måste prövas där,
Bestå under nyfikna blickar.
Dock så länge det är natt
Är de älskande ensamma i världen…
Jag stiger upp för att öppna för min vän och
mina händer dryper av myrra.
Från fingrarna rinner myrra över dörrens regel.
Jag öppnar för min vän, men min vän har gått.
Jag blir utom mig.
Han är borta, jag söker honom, men finner
honom inte, jag ropar, men han svarar inte.
Väktarna hittar mig, de som går runt i staden.
De slår mig, de gör mig illa.
Murarnas väktare sliter av mig sjalen.
Jag besvär er…
Jag besvär er…
Om ni finner min vän, tala om för honom att
jag är sjuk av kärlek.
HAN
Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!
Dina ögon är duvor bakom din slöja.
Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!
HELA VÄRLDEN VET DET
HELA VÄRLDEN SER DET
INGENTING ÄR FÖRBORGAT
INGENTING ÄR HEMLIGT....
ANGELUS
Dock så länge det är natt
Är de älskande ensamma i världen…
VI · SE
– Salomo och Sulamit
Ditt hår är som en flock getter.
Som ett klarrött band är dina läppar,
som ett kluvet granatäpple skimrar de.
Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!
9
Som Davids torn är din hals.
Dina bröst är två hjortkalvar.
Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!
Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr
vill jag besöka myrraberget,
välluktens kulle.
Allt hos dig är skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.
ANGELUS
Att kärleken förblindar
kan nästan kallas förtal
men av kärleken förblir
i kunskapen mera än det förblir av kunskapen
i kärleken
i paradiset
växte kunskapens träd
även livets träd
lär ha stått kvar
men då hade kärlekens träd
redan huggits ned.
En av dess grenar ringlade sig
till en orm.
10
HON
Min vän är röd och glänsande,
hans huvud…finaste guld,
hans ögon…som duvor,
hans läppar…liljor,
hans armar…stavar av guld,
hans mage…en skiva av elfenben,
hans lår…pelare av alabaster,
hans gom är sötma, allt hos honom är begärligt,
sådan är min käraste, ni Jerusalems döttrar.
HAN
Vad skiljer din vän från andra,
du skönaste bland kvinnor.
HON
Kom, min vän, låt oss dra ut på fälten
slå läger i byrna,
gå arla till i vingårdarna.
Där vill jag ge dig min kärlek.
Låt oss se om vinet blommar,
om dess knoppar spruckit.
om granatträden slagit ut.
Där vill jag ge dig min kärlek
kärleksäpplena doftar …
och vid vår dörr står vårens frukter mogna
och höstens har jag också gömt åt dig, min vän.
Där vill jag ge dig min kärlek.
KOM, O…KOM,
LÅT OSS GLÖMMA
LUST,
ALLT
BARA LUST
LÅT OSS LEVA.
NU, NU, NU!!
JAG VILL
JAG KAN
INTE VÄNTA LÄNGRE!
DU…..
VII · LUKTA OCH SMAKA
– Kärleksträdgården
HAN
En inhägnad trädgård är
min syster, min brud,
en inhägnad trädgård,
en förseglad källa.
HON
I din lustgård växer granatträd
henna och nardus och saffran
och kalmus och kanel.
HAN
Du är trädgårdens källa
en brunn med friskt vatten.
HON OCH HAN
kom, kom…
till trädgården
kom, kom…
till lustgården
HAN
Jag kommer till min trädgård
min syster, min brud
jag plockar min myrra med min krydda,
jag äter min honung med honungsvax
jag dricker mitt vin med min mjölk.
HON (VOCALISE)
Vakna nordvind!
Sunnanvind, kom!
Blås genom min trädgård
Så att dess vällukter flödar!
Må min vän komma till
sin trädgård
och njuta dess härliga frukter!
Caritas abundat in omnia, de imis exellentissima
super sidera atque amantissima in omnia,
quia summo Regi osculum pacis dedit.
11
Epilog
ANGELUS
Var kärleken bor? I huset bredvid förtvivlan.
Med vem är den släkt? Med döden och ångesten.
Vart kommer den att gå när den går? Det är ingen som vet.
Var har den kommit ifrån? Från helt nära eller långt ifrån.
Hur länge kommer den att stanna? Om du har tur livet ut.
Vad den begär av dig? Ingenting eller allt.
Vad den ger dig – eller även mig – för detta? Lika mycket som den tar.
Den behåller ingenting kvar.
Håller den dig – eller mig – fången eller befriar den oss?
Det kan hända oss att den skänker oss friheten.
Att vara fri från den är det bra eller dåligt?
Det värsta som kan hända oss.
Vad är den egentligen och hur kan man definiera den?
Det sägs att Gud har sagt att han är kärleken.
Et in secula seculorum, Amen
12
