Guideresan till Hven sedd genom mina
ögon
Av Anders Widell
Min relation till Tycho Brahes Stjärneborg började
för 53 år sedan när jag med vänner och syskon i
segelbåt anlade Kyrkbacken och vi pliktskyldigast
travade bort där den berömde astronomen bott. Vi
såg en gropig utgrävningsplats med trasiga tegelrester som mest liknade några halvraserade
brunnar. 1969 råkade jag efter en dramatisk storm
sitta fast med en buss mellan Cambridge och Oxford
på grund av väghinder. Passageraren intill var
amerikan och professor i något så exotiskt som
vetenskapshistoria. När jag nämnde att jag bodde
nära Köpenhamn så sade han omedelbart och
avundsjukt - Tycho Brahe och Urani(en)borg – dit
hade han alltid önskat sig. Jag fick tyvärr meddela
min föga imponerande bild av platsen. Kanske blev
han besviken medan han gjort mig lite mer nyfiken
- därefter skildes våra vägar.
Några år senare, med hustrun och med första
barnet i barnvagn besökte vi åter Hven.
Planteringen där Stjärneborg legat hade visserligen
uppgraderats något men imponerade fortfarande
inte. Det dröjde ytterligare 40 år innan hustrun och
jag besökte Hven och Tycho Brahe igen (2013) och
då hade mycket hänt. Den vetenskapligt viktiga
delen,
Stjärneborg
hade
rekonstruerats,
tegelkyrkan blivit museum och en park anlagts där
slottet Uraniborg legat. Det besöket gav mersmak.
som man under skoltiden hade inför utfärderna. Vi
bordade Pågatåget och snart var vi utanför Landskrona, som övergivit sin gamla ändstation inne i
stan och byggt en ny, genomgående station utanför
– således blev det trådbuss ner genom staden till
hamnen där Angelica väntade i färjestationen. Vi
bockades av som skolelever, fick våra biljetter och
snart gick vi ombord på färjan. Solen sken men det
var småkallt när vi gled ut förbi de stjärnformade,
stensatta hamnbefästningsverk som en gång var en
av Danmarks viktigaste marina fästningar.
Gråen med sina kvarvarande befästningar
Efter 20 minuter i den delvis snirklande leden,
nådde vi Bäckviken, gick iland och bytte till en
stadsbussgrön buss i skala 1:2 vilken tog oss uppför
den branta vägen vid backafallet till öns platå och
efter få minuter var vi vid vår första destination,
Tycho Brahemuseet. Där tog Mattias vid – han hade
just återgått till Landskrona Museum. I den numera
avkristnade oscarianska Allhelgonakyrkan började
han berätta den spännande historien Tycho Brahe
(1546-1601), dansk högadelsman och vetenskaplig
gigant.
I år kom på vår guideträff på Livets Museum ett
förslag upp angående ett guidebesök på Hven, med
guidning av Hvenbon och vår vikarierande medarbetare Mattias Larsson på Tycho Brahemuseet,
följt av ett besök på Backafallsbyn – till detta goda
förslag kunde vi guider knappast säga nej.
Guiderna utanför Tycho Brahemuseet, tidigare Allhelgonakyrkan, invigd 1899, stängd 1996 som kyrka, museum 2005.
Sällskapet samlas på Lunds C
Angelica i aktion
Den 4 april samlades vi så på Lunds central,
åtminstone jag med samma förväntansfulla känsla,
Brahesläkten var stor och mäktig och Tycho BilleBrahe växte upp i Skåneland, på östra sidan om
Öresund i renässanstidens Danmark. Likt en Linné
utmärkte han sig tidigt och skevs redan i tonåren in
vid Köpenhamns Universitet. Han fick även därefter
gedigna utbildningar vid flera tyska universitet där
intresset för astronomi befästes. På grund av sin
högadliga ställning förlänades han ön Hven av den
danske kungen Fredrik II. Tycho Brahe gifte sig med
en ofrälse kvinna, en prästdotter från Skåne och fick
med henne många barn – men eftersom hon inte var
adlig, fick hon inte vara med i officiella
sammanhang utan då stod Tycho Brahes syster vid
hans sida.
upp medan instrumenten fanns i små lustiga torn
ovanför. I bottenvåningen fanns bostäder för vad vi
i dag kallar ”visiting scientists” – ty Tycho Brahes
observatorium fick snabbt stor internationell
attraktionskraft för tillresande forskare.
Bild av Stjärneborg observatorium
Mattis Larsson berättar i…………….den tidigare kyrkan
Under Tysklandstiden hade Tycho lärt sig vikten av
exakta astronomiska instrument. De vinkelmätare
som stod till buds för astronomer var alldeles för
grova. På Hven fick han möjlighet att förverkliga
sina drömmar och han byggde unika stora sextanter
och vinkelmätare för extremt noggranna mätningar
av himlakroppars läge och rörelser. Att bygga stora
instrument var det enda sätter att mäta exakt i
denna tid innan kikaren uppfunnits. Alla hans
instrument är idag försvunna och de existerar
endast som rekonstruktioner baserade på hans
bilder. Inne i f.d. Allhelgona-kyrkan, där Tycho
Brahemuseet huserar sedan ett tiotal år, står idag
flera av dessa repliker.
Modell av Uraniborg
Där finns också en liten välgjord och fantasieggande
modell det av Tycho Brahe uppförda slottet
Uraniborg där familjen Brahe huserade en våning
Tycho Brahe fann ganska snart att rörelserna i
slottsbyggnaden störde vinkelmätningar som
gällde bråkdelen av grader, ner till delar av
bågminuter och Tycho Brahe byggde därför ett i
marken nedgrävt och stabilt observatorium utanför
slottet dit instrumenten flyttades och där bara
öppningsbara kupoler skiljde dem från himlavalvet.
Därifrån gjordes under många år synnerligen
noggranna observationer, som bokfördes och sedan
publicerades. Det var oeldade lokaler och under
vinternätter iskalla utrymmen och Tycho Brahe och
hans många assistenter utstod säkert stora
umbäranden, men han framhärdade med den gode
vetenskapsmannens envetenhet. Polacken Nikolaus
Copernicus hade kort före ifrågasatt den av Kyrkan
sanktionerade geocentriska världsbilden med
jorden i centrum omgiven av sju sfärer med
himlakroppar på den yttersta och i stället föreslagit
en heliocentrisk bild med solen i centrum och
planeterna cirklande runt solen i cirkulära banor.
Tycho Brahe framlade sin kompromiss – solen och
månen cirklade kring jorden medan planeterna
cirklade kring solen. Hans mätningar var dock så
precisa att hans elev och efterföljare Johannes
Kepler efter Tycho Brahes död 1601 i Prag därpå
kunde formulera de mer bestående Keplerska
lagarna som beskrev hur planeterna rörde sig i
elliptiska banor kring solen med denna i sin ena
brännpunkt. Tack vare Tycho Brahes person och
hans sinnrika och stora instrument var Stjärneborg
under några decennier i slutet av 1500 talet det
mest avancerade astronomiska observatoriet i
världen. Tycho Brahe anlade för övrigt även en egen
papperskvarn och ett tryckeri på sin ö – böcker
därifrån är nu stora rariteter. Av Tycho Brahes
övriga efterlämnade minnen finns faktisk hans
kyrkbänk bevarad i St Ibs vackra vita kyrka som
tronar över Kyrkbackens hamn (den provsatt jag
vid ett besök 2013 och jag kände mig då lite som
Tycho Brahe.)
moderniseras – av en högst egensinnig, begåvad
person med stor ihärdighet som generade så
noggranna data att Kepler direkt kunde använda sig
av dem för att korrekt beskriva planetbanorna.
Efter att Mattias föredömligt avslutat sin guidning,
satt vi upp i bussen som tog oss till anläggningen
Spirit of Hven, Backafallsbyn för lunch. Denna
serverades i anläggningens ljusgård och bestod av
ypperligt stekta kotletter med tärnad svål – så tjock
att en del av oss, men inte jag, lade den välsmakande
svålen åt sidan. Kroppen bygger inte upp fett av fett
utan i första hand av kolhydrater. Vår sångmästare
Lars Malm hade fått lämna återbud i sista stund
men han var närvarande i form av en av honom
specialkomponerad sång.
Tycho Brahe skådar och Mattias föreläser i det fria
Efter Mattias föreläsning klev vi ut på platsen för
Uraniborg. Tycho Brahe kom i onåd till Fredrik II:s
efterföljare och han ansågs en bondplågare som
lagligen krävde dryga dagsverken av sina livegna
bönder. År 1597 lämnade han med sin familj Hven
och Danmark för gott och bosatte sig till slut i Prag
där han dog redan 1601 och begravdes i Tejnskyrkan. Dödsorsaken har varit omtvistad urinstämma eller förgiftning – efter en sentida
gravöppning kan man nog utesluta det senare. Det
ståtliga slottet på Hven förstördes snabbt - bland
annat togs tegel till påbyggnader på Kronborgs
slott. Så idag finns endast jordvall och en
skärvmarkering i marken kvar där hans fantastiska
skapelse en gång stod. En nyare staty av Tycho
Brahe blickar mot skyn (förlagan finns på
Skissernas Museum) och i Tycho Brahes och hans
hustrus anda har man anlagt en renässansörtagård
– den vilade ännu ut efter vintern denna dag.
Tvärs över vägen nådde vi så resterna av Tycho
Brahes observatorium Stjärneborg. I två grupper
släpptes vi ner i mörkret till den underjordiska
anläggningen för att i ett illusoriskt ljus- och ljudspel mitt bland dramatiskt belysta repliker av
Tycho Brahes stora vinkelinstrument föras tillbaka
till Renässansen och dess världsbild i omdaning. Vi
kom till insikt om de årslånga umbäranden som
krävdes för att den gällande världsbilden skulle
Agneta Dahlberg
Eva Förander
Anitha ”Nitten” Bruun
Gunila Erlandson
Gunilla Brunnström
Mats Brunnström
Guidesång på båten till Ven den 4 april 2016
Melodi: En sjöman älskar havets våg
Vi guider far med båt idag, hör vågornas brus
Fast vinden drar i mast och stag, hör vindarnas sus.
till Ven, till Ven, från Lándskrona strand,
vi far nu till detta land.
Kaptenen här är snäll och rar, en särdeles karl
Han många goda vänner har, vi hoppas han har.
På vän-, på vän-, på vänner vi tror
om motorn får stopp dom ror.
Var Tycho Brahe katolik? Var fick han sin lön?.
Försökte han få påven hit? Det var nog hans bön.
Påven, påven kom aldrig till Ven
han gilla ej stjärnans sken.
Helene Engvald Sivhed
Lillian Andersson
En ollonborr har setts på ön, hör surrandets ljud
Den törnat runt på tös så skön, en sjömannabrud.
på Ven, på Ven, på Backafalls slänt
Ja, nog har väl detta hänt.
Vi hoppas denna dag ska bli, hör vågornas brus,
ett mine för tillsammans vi, hör vindarnas sus!
nu vän-, nu vän- nu väntar en tur,
som fylld är med Venkultur.
Lars Malm-1 april 2016
Britta Stenstam
Magnus Stenstam
Ytterligare bilder av deltagare (tyvärr inte alla)
Mattias Larsson
Anna-Karin Levenstam
Gertrud Osberg
Seema Jain
Bengt I. Lindskog
Birgitta Brun
Gunilla Sernelin
Ulla Radler
Irene Jakobsson
Carina Wittström
Därefter blev det ”film time” med en kortfilm som
presenterade företaget Spirit of Hvens produkter
innan vi besökte destilleriet där vi guidades av en
trevlig man med tydlig akademisk bakgrund.
Eftersom vi skulle erbjudas att provsmaka lite av
produktionen, fick vi alla signera i en loggbok – allt
skall gå rätt till i Sverige. Så tog vi på skyddsrockar
och hårskydd och klev in i det Heligaste.
Utbildning på sädesslag
destillationen skedde i flera steg. Det första som
kommer ut ”the Head” innehåller illasmakande
ämnen och det används ej – sedan kommer ”the
Body” som är huvudprodukten som följs av ”the
Tail”. Den sistnämnda kan destilleras en gång till
och återföras till produkten. Smakämnena följer
med destillatet.
…och växter, bl.a rabarber
Även centralenheten såg mycket proffsig ut
Vår underhållande guide
Destillationspannor
Rostfria uppsamlingskärl
Allting i produktionen är kravodlat och certifierat
inklusive malten. Anläggningen ultramodern i
rostfritt stål. Malten med tillblandning av olika örter
från tjusiga burkar och vatten fördes från ett
siloliknande torn i rör utvändigt in till övervakad
jäsning och sedan jäsningsprocessen var avslutad
gick den till själva destillationsanläggningen där
Efter att råwhiskyn framställts, lagras den på
importerade ekfat i vilka man tidigare lagrat sherry.
Under två år sker så ett utbyte mellan vätskan och
det smakbemängda träet – sedan avstannar
processen. Några procent avdunstar, the ”the
Angels Share”. Slutprodukten tappas på ½
litersflaskor som liknar Erlenmeyer-kolvar. Dessa
säljs på ett antal System-bolagsbutiker – man kunde
från receptionen göra en beställning till Systemet
men inte köpa någon sprit direkt från bränneriet av
skatteskäl. Spirit of Hven gör inte bara whisky utan
även kryddad vodka och gin. Avslutningsvis fick vi
smutta på hemgjord whisky och hemgjord, kryddad
gin av egen produktion – båda var originella och
goda.
Upplivade men ingalunda berusade återtog vi
bussen, med transport till Bäckviken där färjan var
på ingående. Sedan var det raka rör hem - färja,
buss, tåg till LVNDEN.
En minnesvärd och välorganiserad dag. Tack alla
arrangörer och deltagare. Och tack till våra guider
på Hven.
