Kattfot

Litteratur
Aaltonen, T. & Corander, N. 1997: Luonnonvaraiset hyöty- ja myrkkykasvit. Ab Eräperinne Oy, Jyväskylä. 319 s.
z
z Den virtuella floran: Antennaria dioica (L.) Gaertn.
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/antedio.html
Hinneri, S., Hämet-Ahti, L., Kurtto, A. & Vuokko, S. 1986: Maarianheinä,
mesimarja ja timotei. Suomen luonnonvaraisia kasveja. Otava, Keuruu. 350 s.
z
Hämet-Ahti, L., Suominen, J., Ulvinen, T. & Uotila, P. 1998: Retkeilykasvio.
4. painos. Luonnontieteellinen keskusmuseo, Kasvimuseo, Helsinki. 656 s.
z
Mossberg, B. & Stenberg, L. 2003: Den nya nordiska floran. Wahlström &
Widstrand. 928 s.
z
z Piirainen, M., Piirainen, P., Hämäläinen-Forslund, P. & Vainio, H. 1999:
Ympäristön luonnonkasvit. 2. painos. WSOY, Porvoo. 344 s.
Piirainen, M., Piirainen, P. & Vainio, H. 1999: Kotimaan luonnonkasvit.
WSOY, Porvoo. 511 s.
z
TEXT: FINLANDS NATURSKYDDSFÖRBUND
LAY-OUT: FORSTSTYRELSEN, FOTO: SEPPO PARKKINEN
TRYCK: KOPIO NIINI, ÅBO 2008, 20 ST.
Kattfot
(Antennaria dioica)
Biologi- och geografilärarnas förbund
BGLF rf.
Botaniska museet,
Naturhistoriska
centralmuseet
De vilda blommornas dags temaväxt 2008
Suomen Biologian Seura
Vanamo ry.
Lätt att
känna igen
Minskande
torrängsväxt
Kattfot (Antennaria dioica) hör till
den artrika korgblommiga asterväxtfamiljen (Asteraceae). I Finland finns sex vilda arter i kattfotssläktet. Alla andra utom den vanliga kattfoten är sällsynta fjällväxter
i Lappland.
Kattfoten är en 5–20 cm hög,
gråvit, ullhårig ört: Rosettbladen är bredast mot spetsen. De är
undertill vithåriga, ovan gröna,
hårlösa eller håriga. Stjälken har
många, håriga, smala blad och de
2–8 kortskaftade blomkorgarna
är samlade i stjälkens topp i en tät
klunga. Holkfjällens bas är vanligen gulbun och de breda spetsarna är vita, blekrosa eller mörkrosa.
Kattfoten är tvåbyggare vilket betyder att han- och honblommorna
sitter på skilda plantor. Ofta säger
man att de vitblommiga är hanexemplar och de rödblommiga honexemplar, men båda könen kan ha
alla färger. Honplantorna bildar
små, ovala, fjunhåriga nötter som
lätt sprids med vinden.
Skillnaden gentemot de andra
kattfotsarterna är de vita eller rosa
holkfjällen. Alla de andra fjällarterna har mörkt bruna eller brunsvarta holkfjäll.
Kattfoten växer på många olika platser
vars gemensamma kännetecken är öppen och torr mark. Den trivs på torrängar, torra backar och klippängar.
Kattfoten hittas också i torra och glesa
moskogar, på åkerrenar, sandiga vägkanter och fjällhedar.
Kattfoten är allmän i hela landet,
från skärgårdarna i sydväst till Lapplands kalfjäll. Allmännast är den i öster
och norr. Ännu för några årtionden sedan var kattfoten mycket allmän, men
den har minskat i takt med minskande
antal lämpliga växtplatser. Kattfoten
gynnades förr av svedjebruket där den
kunde breda ut sig på svedjemarksängarna. Den trivs också på andra av människan skapade torra, öppna platser.
Antalet torrängar och svedjemarksängar och deras areal i Finland har
minskat i jämförelse med förhållandena för 50 år sedan då det traditionella
jordbruket ännu upprätthöll lämpliga
växtplatser för såväl kattfot som många
andra växter. Numera har man igen
börjat sköta dessa kulturmarker så att
växter och andra organismer, som blir
sällsyntare, skall kunna ha kvar livskraftiga populationer också i framtiden.
Kattfoten blommar i juni–juli. De
små fjunförsedda nötterna sprids under
hög- och sensommar. Spridningen med
frö är alltså beroende av vinden och av
lämpliga nya växtplatser som kan nås av
nötterna. Dessutom förökar sig kattfoten med ovanjordiska revor med vilkas
hjälp vida och täta mattor av kattfotsrosetter kan utbreda sig på gynnsamma
platser
Hjälp åt
folket förr
Kattfoten har varit till hjälp för människan under århundraden. Den har använts som medicinalväxt, njutningsmedel och prydnad.
Kattfot har brukats invärtes mot njuroch gallbesvär, reumatism, ledinfl ammation och bröstsjukdomar. Till hälften
utslagna, torkade blommor har använts
vid diarré och gallbesvär och för att avhysa inälvsmaskar. Utvärtes har kattfot
använts på sår och skavsår.
Kattfotens aromatiska stjälk har varit ett alternativ till tuggtobak under
tider då det varit tobaksbrist: växtens
stjälk tuggades som en tuggbuss. Torkade blomstjälkar bibehåller sin form
och färg och därför kan kattfot användas som eternell. Som torkad kan den
användas t.ex. i tavlor, för prydnadsföremål och blomsteruppsättningar.
Namnet kommer
av utseendet
Kattfotens namn är lätt att förstå: de
mjukhåriga och ljusa blomsamlingarna
liknar tassen hos en katt. Det norska och
danska namnet är kattefot resp. Kattefod.
Också de finska namnet kissan käpälä
och flera synonymer – kissantassu, katintassu, kissankänny, kissinjalka – har samma bakgrund, liksom det tyska namnet
Katzenpfötchen och de engelska namnen
Cat’s foot och Pussytoes. Det vetenskapliga släktnamnet Antennaria kommer
av hanblommornas klubbformade hår.
Artnamnet dioica betyder dioik, dvs.
tvåbyggare.